NULL Skriv ut sidan - Morianer (afrikaner)

Anbytarforum

Titel: Morianer (afrikaner)
Skrivet av: Stefan Simander skrivet 2013-10-25, 05:46
Titel:  Kalmar  
Datum:  1898-04-01  
Sida 4

 
En neger i pant. En af de negrer, som tillhörde Lindbergska cirkussällskapet i Östersund, kunde ej få ut så pass mycket pengar af sin lön. att han kunde göra rätt för sig der han bodde. Man qvarhöll derför hans grejor och då den svarte gossen ej ville skiljas från sina tillhörigheter, ha östersundsborna honom nu qvar der.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:143919&recordNumber=568&tota lRecordNumber=1601
 
--------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1880-03-01  
Sida 1

 
Den s. k. genomskinlige Zulukaffern (en af optikens större uppfinningar) förevisas l Witts Hotell, rummet No 16, fr. kl. 11 f.m. till 10 em. Entré 50 öre, barn 25 öre.  
 
 Det är en verkligt lefvande afrikansk neger som man står framför och ser föremål som hållas bakom honom. För undvikande af trängsel vore ömkligt om familjer behagade gå i förmiddag eller före kl. 6 e.m. Närmare genom affischer.
---
- Den genomskinlige zulukaffern förewisas å Witts hotell. Den, som har råd och tid kan gerna egna assegajmannen en titt : man får ju se optikens under.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:146108&recordNumber=573&tota lRecordNumber=1601
 
------------
 
Titel:  Gotlands tidning  
Datum:  1878-07-10  
Sida 2

 
Om assessor Jakob Dubbe.
 
Och härifrån daterar sig den ännu på Gotland gängse vantron, isynnerhet bland landtbefolkningen, att han stod i något intimare förhållande till menniskoslägtets arffiende. Dertill bidrog mycket, att han på sina resor åt landet medförde som betjent en neger, som han funnit bland besättningen å ett på kusten strandadt fartyg.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:152600&recordNumber=584&tota lRecordNumber=1601
 
------------
 
Titel:  Kalmar
Datum:  1891-07-11  
Sida 1

 
Endast 4 dagar! Kongo-Neger-Karavan (bestående af män mellan 21 och 28 år) förevisas å handlanden A. Peterssons tomt vid Kaggensgatan från och med lördagen den 11 till och med söndagen den 12 juli, kl 2-10 em. Karavanen, som uppträdt inför den danska konungafamiljen utför i nationaldrägter sitt lands sånger och krigsdanser, åskådliggörande deras seder och bruk. Höfdingen för karavanen har under i år och 8 månader åtföljt Stanley. Expeditionen och talar engelska med de besökande. Det torde vara af stort intresse för publiken att få se denne höfding, som i sällskap med Stanley rest genom Afrika. För dem, som hafva intresse för de arma ociviliserade hedningarne, erbjudes hör tillfälle att studera dessa beklagansvärda menniskors låga kulturställning, skildrande det ociviliserade naturtillstånd, hvilket råder bland de svarta infödda i Afrika, der så många af vira utsände missionärer fallit offer just för svarta individer af denna folkstam.  
 
I förbindelse härmed förevisas en etnografisk Kongo-Samling (cirka 500 nummer), hemförda från Kongo, hvaraf särskildt framhållas lansar, spjut, bågar, sköldar, giftiga pilar, kostymer, afgudar samt olika slags arbetade elfenbenssaker. Denna samling anmodas publiken särkildt taga i betraktande, då man deribland ser Kongo-Negrernas vanliga vapen och redskaper. Förevisningarne blifva hvarje timma kl. 2-10 e.m.
 
Entré: l:sta plats (sittplats) 50 öre, 2:dra plats 35 öre. Barn under 10 Ar: lista plats 25 öre, 2:dra plats 20 öre. A. O. Olsen. Impressario.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:164640&sequence_number =1&recordNumber=598&totalRecordNumber=1601
-------------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1899-03-27  
Sida 1

 
Kalmar Teater. Till nedsatta priser i dag måndagen d. 27 mars kl. 8 e.m. Stor Humoristisk Föreställning Geo Jacksons världsberömda och genomroliga Original Americ. Neger Minstrels Orkester samt uppträdande af den från Cirkus Varieté och Berns salonger såsom oöfverträffad välkände Negerkomikern Mr Geo Jackson i sina bästa nummer. Af sällskapets öfriga medlemmar framhållas: Den svarta prinsessan LOTTEE. Miss ROSA EUGENIE. Systrarna Victoria m. fl., m. fl. Biljettpriserna äro : Första raden kr. 1: 25, Parkett 1 kr., Andra raden 75 öre och Galleri 50 öre. Biljetter säljas i teaterns biljettkontor kl. 10-12 midd., 8-4 och efter kl. 6 e.m. Hvarje person som köpt biljett till l:sta raden eger att fritt medtaga ett barn.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:165446&recordNumber=600&totalRecordNumber=1601
 
----------
 
Titel:  Wernamo tidning  
Datum:  1880-04-23  
Sida 3

 
En mot sju. En neger, sjöman till yrket, har passerat Upsala. Under sin vistelse der ofredades han en afton af sju slagteriarbetare, hvilka allesammans grundligt tuktades af den med ovanliga kroppskrafter utrustade sonen af södern.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:195804&recordNumber=641&tota lRecordNumber=1601
 
---------------
 
Titel:  Kalmar
Datum:  1896-10-23  
Sida 2

 
Återkommen från Matabelekriget. Från Matabelekriget och diamantfälten i Kimberley i Syd-Afrika har svensken W. Eriksson i tisdags återkommit till sitt hem i Stockholm på en månads besök, och har till en medarbetare i St. D. meddelat en del intressanta upplysningar från det fjerran landet. Hr E., som är en 27 års man, kom första gången till Afrika för 11 år sedan och har sedan dess en gång förut helsat på i sitt hemland. Hans verksamhet dernere har varit att som vaskare eller s. k. digger leta efter diamanter. Han berättar bl. a. hurusom den största vaskerfirman dernere i genomsnitt finner diamanter till ett värde af 1 million kr. om dygnet och sysselsätter 15.000 arbetare, hvilka ha omkring 20 kr. om dagen. I Matabelekriget deltog hr E. i 4 månader och räknade dervid 20 skandinaver som krigskamrater. Af dessa stupade i kriget en svensk vid namn Andersson och en dansk vid namn Kofoed. En göteborgare vid namn Hansson, som var farmare i närheten af Buluwayo, blef svårt sårad af matabeler. men hr E. kan ej uppgifva, om han aflidit. Hr E. medför i sin tjenst en neger från Mozambique, hvilken han användt vid vaskningen.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:197480&recordNumber=643&tota lRecordNumber=1601
 
-------------------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1875-08-02  
Sida 2

 
Religionsunderwisning. I Arrie församling, en mil från Malmö, underwisar församlingens v. pastor för närwarande en fjortonårig neger, Abdol Fatah, till dennes första nattwardsgång. Dessförinnan skall han likwäl döpas. Abdol Fatah, som härstammar från Kap, har wistats i Swerige omkring fyra år, talar temligen god swenska och är anställd som dräng hos en hemmansegare der i byn.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:198295&recordNumber=647&tota lRecordNumber=1601
 
--------------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1883-11-16  
Sida 2

 
Märkligt dödsfall, på sätt och wis, inträffade, berättar Uddewallatidningen Bohusläningen, här i tisdags afton, då en neger, Samuel Selkr, född i Westindien och tillhörande besättningen å skonerten Selma från Oroust, plötsligt afled. Selkr hade warit å Selma i elfwa dygn och hade der gjort sig ganska omtyckt. Wid ankomsten till Uddewalla war han mycket dåligt klädd, men erhöll af några personer kläder. Han led dock af kylan och sökte elda på med åtskilliga styrketårar.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:220669&recordNumber=682&tota lRecordNumber=1601
 
-------------
 
Titel:  Post- och inrikes tidningar  
Datum:  1857-06-04  
Sida 2

 
K. Theatern. För utsåldt hus, vid 50 proc. prisförhöjning, gafs i går Shakspeares »Othello», med hr Ira Aldridge i titelrölen. Hans framgång var åtgjord: han blef vid många tillfällen stormande applauderad, 3 à 4 gånger framropad samt erhöll en mängd blomsterbuketter och en lagerkrans. Bekantskapen med hr Aldridge's intressanta konstnärskap var för vår publik en utomordentlig nyhet och det länder tvifvelsutan denna publik till heder att den, med afsöndrande af hvad som i nyheten förekom obehagligt och revolterande, förstod att så lifligt uppskatta det goda och stora deri. För vår del tveka vi icke att benämna hr A. en stor skådespelare. Med en djup och i högsta grad eldig uppfattning och noggrant studium af rôlen till dess anda och bokstaf, förenade han visserligen den engelska tragiska skådespelareskolans fel: en kyrkligt långsläpig deklamation af versen samt en till öfverdrift högtidlig plastik i rörelser och åtbörder; men dessa oegentligheter, hvilka i det yttre något aflägsnade bilden från verkligheten och hvilka pläga stöta då de stå tomma, motvägdes af en inre lifsverksamhet och innehållsrikedom, som tillhöra scenens yppersta sällsyntheter och försonade åskådaren äfven med de oskönaste utbrotten af vilddjursnaturen hos styckets redan af skaldens hand djupt beskuggade hjelte. Vi vilja ej söka afgöra om dennes stamträd härvid flyttades närmare Senegal än Marocco - detta kan vara likgiltigt, ty namnen Mohr och Neger sammanblandas ofta och både beskrifningen på Othello och hans handling och tal kunna lämpa sig för begge stammarna. Så främmande för nordbon, som dessa våldsamma ytterligheter af det ursinnigaste och mest djuriska raseri, i omvexling med det djupaste och ömmaste lidande och den hjertligaste glädje än äro, kunna vi likväl i fullt mått sympathisera med dem och åsyna vittnena till verkligheterna säga oss att skildringen är sann, om detta be- höfdes för vår öfvertygelse, om hvilken skådespelaren sjelf drager försorg. Vid spelets enskildheter hindrar oss utrymmet för dagen att uppehålla oss. Vare nog nu derom sagdt att det utmärktes af en oväntad artistisk beräkningsförmåga, hvilken undgick åtskilliga traditionella theaterfel och hade att framvisa flere verkliga finesser. Såsom mästerstycken af skådespelarekonst förtjena påpekas de scener, der Othellos svartsjuka kämpar med hans ömhet och denna sednare segrar. Publikens deltagande för hans lidande var här ren verklighet, likasom den nerfskakande skräck, som i ofrivilliga utrop gaf sig tillkänna i salongen vid mordet på Desdemona. Othellos ånger och förtviflan, då han funnit sitt misstag, störtar fram till sin mördade maka och till hälften rycker henne upp från bädden, samt hans sätt att döda sig och dö, sätta kronan på verket. Hr Aldridges utseende är icke obehagligt och hans hudfärg icke svart, utan bär endast en djupt brun teint; hans drägt är högst dyrbar och praktfull. Han understöddes på ett särdeles berömvärdt sätt af K. theaterns skådespelare och skådespelerskor och samspelet kan, under förhållandena denna afton, kallas utmärkt. M:ll Jacobsson förtjenar för sitt ädla och älskliga spel såsom Desdemona - en af den Shakspeareska diktkonstens skönaste och mest rörande skapelser - ett högre loford, än vi på länge kunnat egna henne, och rönte lifligt erkännande af publiken. Hr Dahlquist, uti Jagos vanskliga och svagt motiverade rôle, utmärkte sig äfven vid sidan af Othello. Han blef
vid en af framropningarna framförd af hr Aldridge, för att dela hans triumf. Vid utförandet anmärkte vi, isynnerhet hos hr Aldridge, några effektfulla och väl placerade pauser, hvilka, såsom bidragande att göra handlingen sannolik, förtjena att af vederbörande för framtida bruk observeras. B-n.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:259849&sequence_number =2&recordNumber=737&totalRecordNumber=1601
 
------------
 
Titel:  Blekingsposten  
Datum:  1865-04-18  
Sida 2

 
Titel:  Blekingsposten
Datum:  1865-04-18  
Sida 2

 
-Bref från Vanadis. Efter Aft. Bl. meddela wi:  
 
S:t Barthelemy, såsom wi kalla Sweriges enda transmarina besittning, eller S:t Barths, som den såwäl i tal som skrift wanligen benämnes, åtminstone af den lilla öns inwånare, är en af de nordligaste bland Caraibiska öarne. Den är liten och obetydlig - knappa fem engelska mil lång, och halfannan mil på bredaste stället, samt reser sig bergig med mer eller mindre branta sluttningar, till omkring 1000 fot öfwer hafwet. Ön är skoglös och saknar färskt watten, twå stora brister, hwilka tillsammans utgöra en säker hämmsko på alla förhoppningar om en blomstrande framtid. Inwånarne samla regnwatten i cisterner, och få wanligen på detta sätt tillräckligt för sina behof; men någon gång händer det att, efter långwarig torka, wattenbrist hotar, och de måste då hemta denna oumbärliga förnödenhetsartikel från den närbelägna engelska ön S:t Kitts (egentl. S:t Christopher).  
 
På Barthelemys södra eller läsida ligger täckt wid foten af höga, gröna kullar den lilla öns stad Gustavia, som har uti den s. k. Carenagen en liten men beqwäm hamn, som ännu för några decennier tillbaka war tillräckligt djup för temligen stora handelsfartyg, men som hwarje år mer och mer uppgrundas af de ämnen, som regn nersköljer från höjderna, så att, i en ej aflägsen framtid, Carenagen torde förwandlas till ett träsk. Kunde Carenagen till en del uppmuddras, dess widare uppgrundning derefter förekommas, och en mindre reparationsdocka anläggas, så skulle helt säkert Gustavias och hela öns wälstånd derigenom betydligt stiga.  
 
Hela öns besättning uppgår förnärwarande endast till omkring 2700 à 2800 personer, hwaraf de öfwerskjutande hundratalen belöpa sig på Gustavia. Landtbefolkningen - till större delen af franskt ursprung, och återstoden negrer eller någon komposition af hwitt och swart, med den ena eller andra färgen mer eller mindre öfwerwägande - sköta, hwar familj för sig och utan biträde af legdt arbete, den i ytterst små bitar klufna jorden, på hwilken man sedan amerikanska krigets utbrott förnämligast och med stor fördel odlar bomull, som numera är den wigtigaste af öns exportartiklar, hwilka föröfrigt utgöras af ananas, lemoner, fjäderfän och något boskap. Franska är landtbefolkningens äfwensom en stor del af stadsboernas språk. Twenne katolska prester - en på landet och en i staden - äro själasörjare för denna del af befolkningen. Eget nog lönas de af franska regeringen, och anses, för att detta skall kunna gå för sig, såsom tillhörande presterskapet på den franska delen af den närliggande ön S:t Martin, som de likwäl endast besöka, för att lyfta sina qwartaler. Wi hade nöjet att hos guvernören, först wid en större dejeuner och ytterligare på en bal Carlsdagen, göra dessa båda tonsurerade herrars bekantskap, och de tycktes rättfärdiga det goda namn de hade om sig bland den med dem i religiöst hänseende olika tänkande delen af öns inwänare. Ingen protestantisk prest finnes på ön, och hwad än wärre är, för tillfället ej heller någon läkare, sedan den, som fanns, för någon tid sedan aflidit.  
 
Stadsbefolkningen är af temligen brokigt ursprung, men det engelska elementet är dock hos den mera burgna delen deras det mest öfwerwägande. Tjenste- och arbetsfolket utgöres uteslutande af negrer eller personer af blandad hwit och swart härkomst. Den minsta soupcon af negerblod Hos en person eller familj är nog att för den stänga entréen till de hwitas sällskapslif. S:t Barths är dock häri kanske något mindre absolut än de flesta andra ställen, der slafweri fordom funnits. Endast 6, eller 7 personer - swenska kronans tjenftemän deribland inberäknade - tala swenska, och det är ett högst sällsynt undantag att på ön födda personer förstå wårt språk, äfwen om deras far är swensk.  
 
De flesta boningshusen i Gustavia äro af trä, ehuru äfwen åtskilliga tegelstenshus finnas, mycket låga, för att ej lida af orkaner, samt ha åtminstone warit hwitmålade. Få ha fönster med glasrutor, utan endast gröna spjeljalousier, som kunna efter behof stänga ute sol och släppa in luft, båda nödwändiga egenskaper på ett ställe, der temperaturen wexlar mellan ett minimum af 22° och ett maximum af 35° i skuggan. Under wårt uppehåll wid S:t Barths från den 23 Januari till den 6 Februari, d. w. s. kallaste årstiden, varierade wärmen mellan 23 och 30°.  
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:37176&recordNumber=817&total RecordNumber=1601
 
-----------
 
Titel:  Blekingsposten  
Datum:  1883-11-06  
Sida 2

 
 En svart goodtemplarbroder presenterades, berättar Jönk. Tidn., i onsdags t. v. för Jönköpings goodtemplare vid en festlig tillställning i ordenslokalen. Den presenterade var negern Antonio Prise angående hvars lefnadsförhållanden berättas:  
 
Antonio Prise är född 1860 i Södra Amerika. Hans föräldrar dogo för en längre tid tillbaka, men han kan ej påminna sig huru gammal han då var. Den 17 juli detta år tog han tjenst i Lissabon som jungman å barkskeppet Ocean, samt anlände till Sundsvall den 2 sept., sedan han i staden Wasa blifvit vederbörligen afmönstrad. Efter 2 dagars vistande derstädes togo goodtemplarne hand om honom.  
 
Derpå hade Prise fått medfölja till det stora goodtemplarmötet i Stockholm söndagen den 14 dennes. Man hade der enats om att den unge mannen skulle åtnjuta beskydd af orden. Ingen syntes emellertid gerna villig att direkt åtaga sig hans upp-fostran, men slutligen uppträdde hr Kraft från Jönköping med tillkännagifvande, att han ville våga försöket. Storlogen anvisade genast ett belopp af 150 kr. och medlemmar från skilda håll lofvade verkställa insamling af bidrag till den unge negerns uppfostran. Metodistpastorn Berglund i Jönköping blifver nu hans lärare i religion och handelsläraren Olsson skall derpå öfva Prise i skrifning och räkning. - Neger-goodtemplaren, som lärer erhållit någon undervisning i den grekisk-katolska läran, talar engelska flytande samt jemväl något svenska. Han har ett fromt och stillsamt sinnelag samt är synnerligt barnkär.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:41136&recordNumber=838&total RecordNumber=1601
 
----------
 
Titel:  Folkets röst  
Datum:  1852-07-17  
Sida 2

 
De, som sistlidne thorsdags afton passerade nybron, hade der tillfälle att bevittna en både ömklig och löjlig scen.  
 
I huset N:o 20 vid nämnde plats, tillhörigt källarmästaren Hammarström på operakällaren, finnas en portvakt vid namn Liljegren, som tillika är extra tullvaktmästare som i hela trakten gjort sig känd för en råhet och ett öfversitteri, som förtjenar att brännmärkas.  
 
Nämnde herre, Liljegren nemligen, som till racen är fjerdedels neger, och i sitt yttre har mycket tycke af en pude1, består sig, han likasom så mången an', en hund eller rättare en hynda, och som den för närvarande lärer vara löpsk, så är det helt naturligt att en mängd hundar inställa sig på uppvaktning. Om af jalousi eller annan orsak känna vi ej, men nog af att herr portvaktaren omöjligen kan fördraga detta, och då i thorsdags en stackars svart hund smugit sig in i porten, var portvakten bums tillhands att med en stör, i ordets egentliga bemärkelse, slå ena benet af det arma djuret.  
 
Följden häraf var helt naturligt att kreaturet började tjuta och jemra sig, så att en mängd menniskor tillströmmade, och då hr portvakten, 1 stället att visa ånger öfver sitt skändliga beteende, icke blygdes att med otidigheter öfverfalla flere personer som ville taga vård cm den stackars hunden, så skred oviljan hos den församlade menigheten snart till en sådan höjd, att de begynte traktera hr portvakten med diverse sparkar, både fram och bak, jemte thy åtföljande truthuggare, så att om ej öfverkonstapeln Beckström i detsamma tillkommit och hulpit gunstig herrn in om porten, så hade han tvilvelsutan mistat begge benen, om han ens sluppit undan med lifhanken.  
 
Emedlertid förmoda vi att hundens egare, då saken kommer till hans kännedom, icke skall underlåta att till poliskammaren uppkalla detta odjur i menniskoskepnad, som kan på dylikt sätt förgå sig på ett stackars kreatur, hvilket naturligtvis icke förstår eller kan bedöma, om det eger rättighet att gå in på en gård eller icke; likasom vi hoppas, både att den allmänt aktade hr Hammarström skall skilja sig vid en dylik öfversittare, och att de öfrige vaktmästarne i tullen, hvilka städse gjort sig kände för hederligt folk, icke skola vilja ha till kamrat en person, som fuskar i »flåbusens» nobla yrke. I annat fall kunna de lätt befara, att allmänheten kommer att skära dam alla öfver en kam.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:178047&recordNumber=1394&tot alRecordNumber=1601
 
-------------------
 
Titel:  Tidning för Wenersborgs stad och län  
Datum:  1861-06-03  
Sida 2

 
I Korrespondenten från Landskrona berättas: Som man torde påminna sig gästades wår stad under sista sommaren af härstädes födde proprietären major Wierth från Isle de Bourbon, efter att på 35 år icke hafwa återsett sitt fosterland. I september reste hr W., som skall wara en mäkta rik man, tillbaks till Isle de Bourbon, för att der rangera sina widlyftiga affärer och har nu i dessa dagar åter hitkommit för att, som man säger, i skötet af mor, syskon och anförwandter tillbringa sina återstående dagar i Landskrona. Hr W. är åtföljd af en ung neger, som dagligen promenerar å stadens gator samt wäcker icke ringa förwåning hos enhwar, som icke sett någonting i den wägen förut.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:181453&recordNumber=1401&tot alRecordNumber=1601
 
-----------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1880-07-31  
Sida 2

 
 Ett swart dåd. D. N. meddelar: Sedan någon tid har härstädes uppehållit sig en ung färgad man, som genom ett fördelaktigt utseende, en kraftfull gestalt och en omsorgsfullt wårdad, att ej säga elegant, klädsel, i förening med den kaffebruna hyn, ådragit sig uppmärksamhet, då han ofta synts åkande eller promenerande å Stockholms gator eller med en gentlemans hela belefwenhet intagande sina måltider å någon af de bättre restauranterna. Nästan alla hafwa undrat hwem han kunde wara, och ytterst få torde weta hwem han i sjelfwa werket är. Han är emellertid icke, såsom man hört gissas, ware sig prins a la Umqvelantaba eller brasiliansk legations-attache eller ens hofmästare hos ameritanske ministern, utan helt rätt och slätt hr John Henry Hood, född på Borneo, son till en af öns guvernörer, men nordamerikansk undersåte och förewisare af werkliga eller föregifna zulukaffrer och andra curiosa.  
 
Denne hr Hood besökte i måndags e.m. wid 3-tiden en hos honom förut anstäld neger Robert William, hwilken warit förewisad såsom zulukaffer, men nu utan sysselsättning uppehåller sig här på hr Hoods bekostnad. Förhållandet mellan hr H. och negern har på senaste tiden icke warit det allra bästa, enär denne senare lefwat wäl mycket bon, i sällskap med diverse fruntimmer, hwilta nöjen hr H. fått betala. Trött härpå har hr H. flere gånger ehuru utan framgång, uppmanat W. att resa hem till sitt land igen, och i följd häraf hade dem emellan uppstått ett wisst spändt förhållande, som slutligen lär urartat derhän att negern, sedan hr H. på det bestämdaste förklarat att han icke widare kommer att betala dennes extravaganser, af hämdkänsla lurat på hr H. för att skada honom. Han hade ett par gånger, antagligen ej i bästa afsigt, sökt hr H. i dennes tillfälliga bostad i Dramatiska teatern, och när hr H. i måndags kom in till staden från det landtställe, der han under sommaren bor, besökte han derför som sagdt negern der denne bor, i N:o 2 Ålandsgatan, för att ännu en gång söka förmå honom att resa härifrån. Under samtalet dem emellan uppstod ordwexling och slagsmål, hwarwid negern, upptänd af hämdkänsla och raseri, ryckte till sig en bordsknif och dermed tillfogade hr H. ett sår i pannan. Knifwen slogs eller bröts af den anfallne ur handen på negern, men ögonblicket derefter hade denne fattat en stor sjömansknif, med hwilken han, springande bakom hr H. och framsträckande armen, måttade ett hugg åt wenstra delen af dennes bröst. Genom en häftig rörelse af den angripne träffade dock hugget icke bröstet, utan wenstra öfwerarmens inre sida, som tillfogades ett djupt sår, lyckligtwis dock icke af farligare beskaffenhet. Hr H. blef af tillkallad fältskär på stället förbunden och gick sedan hem till sin förutnämnda tillfälliga bostad, hwarest han nu ligger under läkarebehandling. Såret i pannan är jemförelsewis obetydligt, och icke heller det i armen torde komma att för framtiden förorsaka något men.  
 
Det war först den sårades afsigt att icke göra någon anmälan om förloppet hos polisen eller ställa William till answar derför; men på andras inrådan och fruktande att dådet i annat fall möjligen komme att förnyas, lät han på natten anmäla wåldsgerningen å Jakobs waktkontor, då William efterspanades, anträffades i sin bostad och affördes till detektiva waktkontoret. Denne blef i onsdags af poliskammaren - hur nästan otroligt det än må låta - försatt på fri fot och målet öfwerlemnadt till rådhusrätten.  
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:184786&recordNumber=1408&totalRecordNumber=1601
 
---------------------------------
 
Ovanstående artikel hämtad från DN skrevs alltså tidigare än den i Åbo Underrättelser!  
 
Om John Henry Hood, se även ifrån Aftonbladet:
 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10963815.ab
 
2006-09-29
 
Farfarsfarfar var kannibal
 
Här är historien om Fredrik Reinfeldts okända släkting

 
 
Han hade loppcirkus och visade zulukaffrer på scen.
 
Han var mulatt - och sa att han åt människor.
 
John Hood är Sveriges statsministers farfars farfar.  
 
 
Sveriges blivande statsminister heter John Fredrik Reinfeldt. John efter farfars farfar.
 
-John har blivit ett namn i släkten. Traditionen är väl att förstfödde sonen ska få namnet, men våra föräldrar gav det till oss allihop, säger Fredrik Reinfeldts lillebror Henrik Reinfeldt.
 
I släkten Reinfeldt sägs i dag om John Hood att han var amerikan, från New York, mulatt och cirkusdirektör på tillfällig genomresa.
 
Själv sa John Hood - ibland - att han var son till guvernören på Borneo och att hans mor var negress. Andra gånger kunde han säga att modern var ett holländskt fruntimmer, då kunde fadern vara guvernör på Java.
 
John Hood stack ut i 1880-talets Stockholm. Han blev både känd och omtyckt.
 
Ståtlig och smidig figur
 
Med sin mörka hy, sina exotiska ansiktsdrag och belevade manér beskrivs han dessutom som en framgångsrik kvinnokarl.
 
Ovanligt ståtlig, och man skulle kunna säga även vacker karl, enligt Hufvudstadsbladet i augusti 1884.
 
I tidningarna skrivs att han är idealet af negerskönhet, att han har en ståtlig och smidig figur, och kläder sig synnerligen vårdat och för sig oklanderligt, nästan nobelt.
 
Eller som Åbo Underrättelser uttryckte det 1880:
 
En elegant vagabond med fina manér, en riktig sprätt, med guldarmband och distingerat, ståtligt utseende. En gentleman.  
 
Kanske var det detta som lockade den unga flickan Emma Dorothea Reinfeldt i John Hoods armar. Den 26 oktober 1882 födde hon, 21 år gammal, hans son, John Reinfeldt - Fredrik Reinfeldts farfars far.
 
Emma Reinfeldt födde pojken på Allmänna BB i Stockholm. Hon sa inte vem fadern var.
 
I journalanteckningarna från BB uppger Emma Reinfeldt att hon vistats i huvudstaden sedan några dagar tillbaka. Egentligen bodde hon i Örebro.
 
Kallade sig tjänsteflicka
 
Det var vanligt förr att ogifta gravida kvinnor reste till storstan för att föda - då slapp de skammen hemma. Faderlösa barn lämnades ofta bort till fosterhem eller barnhus. Så också John Reinfeldt.
 
Emma Reinfeldt själv föddes 1861 i Gross Eckau i Kurland. I dag heter staden Iecava, en fattig stad i Lettland, söder om Riga.
 
Hon var tonåring när hon kom till Sverige och uppgav att hon hade jobb som tjänsteflicka.
 
Richard Brun, konsthistoriker och expert på resandesläkter, tror det är en vit lögn.
 
- Att en ensam ung kvinna reser från Lettland till Sverige för att arbeta som hembiträde är inte troligt. Jag tror hon var här för att resa runt som tivoliartist. Men det säger hon inte, för då sätts hon i häkte. I stället säger hon tjänsteflicka.
 
Hur länge Emma Reinfeldts kärlekssaga med John Hood varade är okänt. Några år senare gifte hon sig med Andreas Karlsson - också han i tivolibranschen.
 
-Det stärker min bild av att Emma Reinfeldt egentligen var artist och att John Hood inte var en tillfällig kärlekshistoria, säger Richard Brun.
 
John Hood hade kvinnor både före och efter unga fröken Reinfeldt.
 
Damerna, i synnerhet, har funnit honom intressant, inte minst därför att han är färgad - kaffebrun. Måhända har färgen varit en särskild orsak till att han fallit damerna i smaken.  
 
Så skriver Åbo Underrättelser i augusti 1880 om Fredrik Reinfeldts anfader.
 
Men det var inte John Hoods attraktionskraft på kvinnorna artikeln i första hand handlade om. Den ville beskriva en ganska förslagen äventyrare:
 
Vid unga år kom han som matros till England, där någon företagsam gycklare sannolikt fick honom om hand och använde honom till åtskilligt hokus pokus. Han började emellertid snart att arbeta för egen räkning. För något år sedan uppträdde han i Norge som ormtjusare, därefter i Sverige, i landsorten, som människoätare och slukare av hundar, kattor och råttor.  
 
Men John Hood gjorde mer än att visa upp sig själv som kannibal. Han visade vargmänniskor och han kunde uppträda som zulukafferhöfvding tillsammans med ett gäng zulukaffrer.
 
Hwilka i sjelfwa werket woro amerikanska negrer, avslöjar en tidning.
 
John Hood imponerade också på stockholmarna genom att visa dem en levande sjöjungfru.
 
Men det tricket avslöjade polisen. Sjöjungfrun kläddes av - och visade sig vara en kvinna från Stettin. Fiskstjärten var ett laméfodral fyllt med halm.  
 
 
Polisen visade ingen nåd
 
Sommaren 1880 kom han i slagsmål med en av sina zulukaffrer. John Hood knivhöggs i huvudet och armen.
 
-Hos pantlånaren Westerberg, berättar ett vittne.
 
Zulukaffern påstås ha satt kniven i statsministerns anfader sedan han känt sig lurad och övergiven av honom.
 
Polisen ryckte ut under knivslagsmålet hos pantlånaren. Och eftersom polisen hade sjöjungfrun i färskt minne visade konstaplarna denna gång ingen nåd.
 
-Polisen reducerade honom helt tvärt till en kaffebrun industririddare från Borneo, berättar vittnet.
 
Knivhuggen gick djupt. John Hood blev en tid inlagd på Sabbatsbergs sjukhus.
 
Ärren fick han leva med, men de vackra anletsdragen, stilen, behöll han. Han fortsatte attrahera kvinnor och män med skönhet - och loppcirkus.
 
Kärleksparet gick ombord
 
Åtminstone fram till 1884 tillhörde han av allt att döma resandefolket.
 
Men en natt 1884 försvann han plötsligt.
 
Med ett ungt vackert fruntimmer, för vilken han länge slagit sina krokar och som till fullo besvarat hans ömma låga, skriver Hufvudstadsbladet.  
 
Den här gången var det inte Emma Reinfeldt - henne hade han lämnat - utan en ny kvinna.
 
Med flickans hela sparkapital, 300 kronor, hoppade kärleksparet på ångaren Flamingo. En tid senare gick de iland i hamnstaden Hull på Englands östkust.  
 
Där möttes de av den svenske konsuln.
 
Flickans föräldrar hade anat vart de var på väg och telegraferat konsuln och bett honom skicka hem deras dotter.
 
Det var slutet på den kärlekssagan.
 
Ett år senare fångades John Hood på bild av en fotograf i London. Där slutar spåren efter statsminister Fredrik Reinfeldts anfader.
 
Petter Ovander, Jill Sjölund
 
---------------------------------------------
 
Även i  
 
(Meddelandet ändrat av simson 2013-10-25 12:12)