Blodstockning, Stas, Stagnation, Passiv hyperemi är
ett tillstånd af blodfyllnad i ett organ på grund af
hinder för blodets afflöde, i motsats till kongestion
l. aktiv hyperemi, ökad blodfyllnad på grund af ökadt
blodtillflöde. Hindret kan vara en tillklämning af
venerna, som leda blodet från organet. Vidare kan
ett hjärtfel förorsaka blodstockning i flera organ,
särskildt bukorganen, såsom lefvern, tarmslemhinnan,
njurarna. Om hjärtat ej förmår drifva ut det blod,
som strömmar till detsamma, anhopas blodet i venerna,
först i dem, som ligga närmast hjärtat, därefter
i de mera aflägsna. Minskas i ett organ blodets
hastighet, så minskas äfven tillförseln till organet
af de ämnen, särskildt syrgas, som organet behöfver,
och likaledes minskas bortskaffandet af de ämnen,
som i organet bildats. Till följd däraf inträda
sjukliga förändringar först i kärlväggarna,
sedermera i organets öfriga väfnader, och dess
förrättningar lida. Detta är orsaken till minskningen
i urinafsöndringen vid stas i njurarna. Genom de
sjukligt förändrade kärlväggarna utträder vätska
i de omgifvande väfnaderna, och på detta sätt
uppstå vattensvullnader (ödem). I vissa fall har en
blodstockning sin grund i skador, som direkt träffat
kärlväggarna i någon del af kroppen, såsom vid
inverkan af höga eller låga temperaturgrader, etsande
ämnen såsom syror och alkalier, vissa saltlösningar
eller giftiga produkter af mikroorganismer
o. s. v. Genom dessa inflytanden förändras
väggarna i de finare kärlen på något sätt, så att
de erbjuda ett större motstånd för blodströmmen.
( Nordisk familjebok 1905 / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 739-740 )