Oroligheterna kring Napoleon 1808-09, tillsammans med Sveriges krig i,och senare förlust, av Finland, motiverade Sverige att sätta upp det s.k. Lantvärnet. Det blev en föregångare till den senare införda Allmänna värnplikten. Alla ogifta vapenföra män i åldern 18-25 år var i princip tjänstgöringsskyldiga i Lantvärnet.
Beslutet togs på sina håll emot med entusiasm, bl a skrev Tegn?r sin Krigssång för Lantvärnet en ganska stollig dikt, som prisade hjälmar som klyvs av huggande järn ... till fältet, till striden, för fädernebygd....
Entusiasmen till trots blev Lantvärnet mest en hoprafsad skara med undermålig utrustning och nästan helt i avsaknad av dugligt befäl. Inkvarteringen var primitiv, bla kunde det förläggas upp till 100-talet man i 1 a 2 jordkulor.
De sanitära förhållanden blev naturligtvis lidande av detta och rödsoten, i vissa fall förstärkt med malaria spreds bland de inkallade.
Dödligheten var stor. Särskilt hårt drabbades bl a Gotland där, i snitt, c:a 30 man av 100 överlevde. Andra trakter drabbads mindra hårt. Sjukdomen spreds också till städerna.
Lantvärnet var en hoprafsad skara, sjukvården var därefter. Det finns berättelser om ytterst skrämmande förhållanden kring sjuklägren.
Ryktet om lantvärnssjukan levde länge kvar i bygderna och kom på sina håll att leda till ett massivt motstånd mot nya utskrivningar.
Bl a har Margit Geijer skrivit De gjorde uppror som en skildring av folket i Sköldinge/Skyllinge vilka reste sig mot en utskrivning.
Det resulterade i bla ett antal dödsdomar, som dock inte verkar ha gått i verkställighet.
Lantvärnssjukan är alltså namnet på en bestämd epedemi som drabbade det s k Lantvärnet, och inte en benämning för dysenteri i allmänhet.
Mvh
RolfL
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy