ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Uppsalafebern  (läst 5265 gånger)

2002-09-01, 18:39
läst 5265 gånger

Carin Widén

Har en person som 1770 i Hjulsjö dör av Uppsala-febern. Vad är det och hur har ev virus hittat vägen ända till Hjulsjö?  
Carin

2002-09-01, 19:06
Svar #1

Utloggad Kerstin Malm

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 508
  • Senast inloggad: 2016-04-03, 23:05
    • Visa profil
    • www.ahlbergare.se
Om Uppsalafeber i boken Svenska sjukdomsnamn i gångna tider av Gunnar Lagerkrantz:
 
I juli och augusti månad kring sjökanterna iakttagen remitterande rötfeber eller elakartad frossa, som hos oss ofta bär namnet Uppsalafeber. Enligt professor Wolfram Kock i Sveriges Radio den 3/2 1987 var Uppsalafeber detsamma som tyfoidfeber eller paratyfoidfeber.
 
Kan konstatera att det sålunda inte handlar om något virus, utan en salmonellabakterie, och dessa kan naturligtvis dyka upp överallt, där bristande hygien råder.
 
Mvh
KerstinM

2002-12-18, 17:52
Svar #2

Utloggad Kristian Dreij

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 508
  • Senast inloggad: 2023-11-13, 17:21
    • Visa profil
Då fanns det något som hette så!
 
Jag har oxå en person som dog i Upsala febern, 1765 i Bäckseda (F).
 
/Kristian

2002-12-19, 06:58
Svar #3

Utloggad Elisabeth Leek

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 458
  • Senast inloggad: 2014-09-23, 15:37
    • Visa profil
Enligt boken Svenska sjukdomsnamn i gångna tider av Gunnar Lagerkranz
Uppsala feber I juli eller augusti månader kring sjökanterna iakttagen remitterande rötfeber eller malign frossa, som hos oss ofta bär namnet Uppsala feber. Emot vintern förbytes den i >>Quartan>>JJH Se även bilaga Hetsig feber. Enligt prof. Wolfram Kock i Sveriges radio den 3/2 1987 var Uppsala feber detsamma som tyfus, tyfoidfeber, paratyfus.
 
Hälsningar Elisabeth Leek
Eksjöbygdens Släktforskarförening

2003-11-07, 18:11
Svar #4

Sonja Färeby

Hej!
 
Jag är infödd Uppsalabo och har hört att  
Uppsalafebern skulle vara en form av malaria som  
spreds av myggorna från de sanka slätterna kring  
Fyrisån därav namnet Uppsalafebern. Paratyfus är  
det knappast.
 
Mvh
 
Sonja Färby

2004-03-27, 12:15
Svar #5

Utloggad Kaj Larsson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 583
  • Senast inloggad: 2022-04-21, 20:44
    • Visa profil
I Nordmark socken i Värmland dog många av just något som benämndes Upsalafebern på 1700-talets mitt.
 
Kaj Larsson

2005-01-06, 13:32
Svar #6

Utloggad Karin Edvardsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 200
  • Senast inloggad: 2023-08-07, 18:38
    • Visa profil
Jag blev nyfiken på vad Uppsalafeber var för något och vände mig då naturligtvis till Rötter och hittade svaret.  
Uppsalafeber var en dödsorsak även i Ångermanland, där bland annat en 46 årig kvinna som var bosatt i Kramfors, avled av denna sjukdon 1763.

2006-10-04, 00:45
Svar #7

Utloggad Kaj Andersson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 628
  • Senast inloggad: 2009-03-25, 06:41
    • Visa profil
Uppsalafebern var malaria?
Jag hittade ett fall av Uppsalafebern i Järpås (R) i samband med denna utredning om epidemier i pastoratet. Uppsalafebern beskrivs först av Carl v. Linné i en medicinsk avhandling 1735, med titeln Febrium Intermittentium Causa.
 
Det verkar numera vara Sonja Färeby´s tolkning ovan av Uppsalafebern som är den förhärskande.  Den malariaform som påstås var Uppsalafebern uppges orsakad av Plasmodium vivax. Den ger en mildare form av malaria, tål att leva vid lägre temperatur, utvecklas snabbare i myggan och har därför möjlighet om sommaren bjuder på värme att överföras även i vårt klimat. Ända in på 1930-talet uppges fall av inhemsk malaria förekomma i Sverige.
Här kan man hitta en 5-poängsuppsats av Karin Alsén Reimer om malaria i Sverige på Linnés tid. Begreppet Uppsalafebern förefaller vara diagnosen på modet i mitten av 1700-talet, som en direkt följd av Linnés studier. Den verkar falla i glömska redan i slutet av 1700-talet. Dessutom finns det helt säkert många feldiagnosticerade fall av sjukdomar med näraliggande symptom.
 
Med tanke på alla värmerekord som slås är det kanske snart dags för en ny utredning om Uppsalafeberns utbredning i Sverige?
 
Mvh
/Kaj A.

2006-10-04, 20:46
Svar #8

Hariet Hogevik

Hej!
 
Just Mälardalen hade länge malaria men håller med om tidigare påpekande att sannolikt många fall var feldiagnosticerade.
Och visst finns förutsättningar för malaria i Sverige en sommar som den gångna med varma nätter. Det som behövs är att en infekterad mygga tar sig in i kabinen på ett flygplan och sen flyger ut när dörren är öppen t.ex. på Arlanda. Sådana fall av flygplatsnära malaria förekommer då och då i Europa.
Mvh Harriet

2013-01-21, 11:21
Svar #9

Utloggad Roland Jargården

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 455
  • Senast inloggad: 2020-03-02, 15:17
    • Visa profil
God förmiddag!
 
Den 11 mars 1762 avled Maria Andersdotter av Upsala febern vid Klubbtorp i Björkviks socken i Södermanland (EI:2, bild 84). Bara en dryg vecka tidigare hade hon fött en dotter och man kan då misstänka att det är ett annat ord för barnsängsfeber, men jag har aldrig sett det tidigare. Är det någon därute som har bättre kunskaper??
 
M.v.h.
Roland Jargården
Linköping
 
Inlägget har flyttats hit från Språk, ord och namn » Äldre ord och uttryck » Uppsalafebern. /Moderator Språk, ord och namn

2013-01-21, 11:32
Svar #10

Utloggad Rolf Hertzman

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 180
  • Senast inloggad: 2024-03-02, 11:16
    • Visa profil
Från Läkartidningen;
http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=7359
 
Redan år 1757 hade Andreas Boström, i en doktors- avhandling i Uppsala, beskrivit »Febris Upsaliensis« på latin, det betyder Uppsalafebern. Den dissertationen gav också ett recept på så vis: »Rc. Cort Chinae unc I...« osv. I avhandlingen läser man: »Två år sedan var febern så vanlig ... och gjorde så mycket panik att, på grund av rädsla för denna sjukdomen, många människor var tveksam om att sätta deras söner till Akademin, men sedan den iakttagas att rasa på samma sätt på andra ställer, har rädslan således försvunnit.
 
Sök på nätet så hittar du mer, prova med Uppsalafeber
Hälsningar
Rolf Hertzman
 
Inlägget har flyttats hit från Språk, ord och namn » Äldre ord och uttryck » Uppsalafebern. /Moderator Språk, ord och namn

2013-01-21, 14:10
Svar #11

Utloggad Birgitta Nordblom

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 172
  • Senast inloggad: 2023-06-13, 15:20
    • Visa profil
Hej!
Ett utbrott av Upsalafebern tycks ha härjat även i Tensta, C, senhösten 1770. Noterade detta då jag forskade på min Upplandssläkt. Min ff ff ff m Annika Matzdr, boende på Åsby gård i Tensta, avled i detta 1770-11-20, 65 år gl, hennes son Ericus Jansson (min ff ff ff) avled 1770-10-01, 31 år gl, samt dottern, hustrun Cajsa Jansdotter 1770-11-28, 29 år gl. Passade då på att fördjupa mig ngt i denna åkomma, Febris Upsaliensis, vilken skulle orsakats av malariaspridande mygg, lokaliserade runt Fyrisån.
Hälsningar, Birgitta.
 
Inlägget har flyttats hit från Språk, ord och namn » Äldre ord och uttryck » Uppsalafebern. /Moderator Språk, ord och namn

2013-01-22, 00:30
Svar #12

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Uppsalafebern nämns också här:
 
I Västra Ed och Bankeryd i Småland Soldat Sven Svan född 1732 död 24/6 1772, hustru Märta Jonasdotter född 1722 30/6, död 30/6 1772:  
http://www.jbgf.se/socknar/bankeryd/gardar/krabberyd/soldattorp129.htm
 
I Rånbyn, Råneå, Lappland: Anders Fellenius. Bruksinspektor vid Meldersteins bruk. Född 1704-03-05 Ljusnarsberg, Nya Kopparbergs fs 4). Gift med Elsa Beata Stuart före 1738 Pajala fs 4). Gift med Chatarina Hägg 1748-01-03 Råneå fs. Död 1763-08-30 Rånbyn, Råneå fs 4). Far: IV:13 Johan Fellenius. Mor: IV:14 Helena Gustava Elvia. Anders Fellenius f 1704 5/3 i Ljusnarsberg, Nya Kopparbergs fs i Västmanlands län. Död 1763 30/8 i den sk uppsalafebern i Rånbyn, Råneå fs. Bruksinspektor vid Meldersteins bruk. Han var son till kyrkoherden i Ljusnarsberg Johan Fellenius och hans maka Helena Elvia. 30/8 1763  och  
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=44&post=70079#POST70079
http://wse66146.ta23.talkactive.net/show.asp?PersonId=123448
 
I Gamleby, Kalmar län, Småland: 1759 död 2/2, begravd 7/2 Maria Johansdotter Hornnagel från Sannebo vid Heda, skräddaren Ambrosius Stebergs hustru, död av Uppsalafebern, 33 år  
 
I Överkalix, Norrbotten 27/4 1770: - Margeta döpt 1711-11-06 F(C:2 fol 2), död i som änka och inhyses i Grelsbyn 1770-04-27 D(C:2 fol 125) i Uppsalafebern, hon hade gift sig 1736-09-16 med bondsonen och soldaten Lars Larson Gierts från Vännäs V(C:2 fol 67), enligt Mossbergs soldatmaterial var Lars född 1714, antagen till soldat 1735-08, kommenderad till Finland 1739-11-26 och död i Fredrikshamn (Helsingfors?) i december 1741. De får sonen Lars 1739-01-31 F(C:2 fol 36), soldatänkan Margeta Giertz med sonen Lars står som som inhyses i Grelsbyn i husförhörslängden Hfl(AIA:2), sonen verkar leva år 1766 då han troligen lämnat församlingen,  
 
I Stockholm /11 1766. Dorotea Beckman var gift 1745 med Anders Lindbom, som senare var anställd vid hovet i Stockholm som silverknekt. Dorotea dog 1766 i Stockholm av Uppsalafeber, ett slags influensa som grasserade det året. Jag söker hennes härkomst. Hon uppges vara född 1710, men jag har inte kunnat finna var någonstans. Enligt hennes bouppteckning hade hon två helsystrar och femhalvsystrar. Deras far var en löjtnant Beckman,som jag inte heller lyckats lokalisera, trots studier i Krigsarkivet.
 
 
Beckmans troligen äldsta dotter, som hette Dorotea Beckman. Hon föddes enligt åldersuppgift i dödsnotisen 1766 i början av 1710 eller i slutet av 1709. Hon dog i uppsalafeber, ett slags influensa, i november 1766.  
 
 
 
I Veta socken, Östergötland 19/2 1760:
Nils Bengtsson. Född 3 september 1724 i Vimne, Veta sn. Döpt där 4 september 1724. Död 19 februari 1760 i Vimne, Veta sn. Begravd 2 mars 1760 i Veta sn. Hade  
stark hälsa och viste föga af några krämpor, sjuknade den 6 februari av rysning, håll och styng, samt en svår hosta, som sedan slog sig till Uppsalafebern (?) varav han dog. 35 år, 5 mån och 20 dagar gammal. Rusthållare i Vimne. Levde i Vimne rusthåll, Veta sn.  
 
 
I Kungsåra, Västmanland 1763:
Anders Johansson. Rusthållare, kyrkvärd. Född 1704-08-11 i Råby egor, Kungsåra (U). Död 1763-12-19 i Köpsta, Kungsåra (U). Dödsorsak: Uppsalafeber. Dödsnotis: Rusthållaren och
kyrkovärden Anders Jansson föd dår 1704 d 11 aug i Råby, Kungsåra som son till kyrkvärden och dannemannen Johan Andersson och modren hustru Elisabeth Magnidotter. Har varit hela sin ungdom igenom hemma hos sina föräldrar och gått dem med lydna och arbetsamhet tillhanda till år 1738, då han gifte sig med sin nu efterlevande kära hustru då boende i Köpsta och varande änka samt moder till 4 små faderlösa döttrar; hennes namn är Anna Börjesdotter Smedberg. Med henne har han blifvit välsignad med 5 barn 3:ne söner och 2 döttrar, af hvilka 2 söner förut äro genom döden bortgågne. Sina egna så väl som stufbarnen har han med faderlig flit och trohet uppfostrat. Kyrkovärdssysslan är honom anförtrodd blefven år 1742 d 28 martii. Ett år har han varit hälftenbrukare på Skepphusa, där hand ock under det året bott. Trogen har han varit si syssla. Nyckter i sin lefnad. stilla och sacktmodig i sin umgängelse. Arbetsam och flitig i sin hushåldning. d 10 augusti lades han ned på sotesängen i den nu gångbara uppsalafebern och afsomnade d 19 ejusdem hvarpå hans andelösa lekamen begrofs d:ca 13 p trinit: Sammanringningen på kyrkogården mitt för lilla kyrkodörren, rätt där backen börjar och är grafven utmärkt med bethalat för 3 1½ fjärndels ringningar a 2 sk. sk 6 I testamente till kyrkan 24 sk.
 
http://www.wallbring.se/nymormorHtml/pc550b437.html
 
Mats Broberg
Född: 1705  
Död: 1757-02-13 Forsby (Finland) Forsby bruk
Dödsorsak: Uppsalafebern
http://www.anarkiv.com/anarkiv/forskn/sok/personakt.asp?pnr=41254&db=smeder
 
Se också i jämförelse med brännasjuka:
 
 
Läkartidningen 2007:
http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/7/7359/LKT0735s2455_2455.pdf
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=7359
 
 
Uppsalafeber
 
Ytterligare personer i stadshuset har insjuknat med samma symptom som jag. Personer som jag inte varit nära. Jag kan därför garantera att det inte är jag som smittat dem. Det är inte heller jag som smittat  
 
Lassi Karonen.
 
Uppsalafeber?
http://ilonaw.se/2008/august/uppsalafeber.html
 
mitt sökande efter något helt annat fann jag denna dödsnotis på en av PLF-skivorna:
 
Olofsd, Kerstin
Hustru (ålder: 36 År)
Lunden
 
Död 17/11 1764 i Åby (H)
 
Dödsorsak: Upsalafebern
 
Anförvanter
Sten Rothman
--------------
Källa: Åby C:3, s. 112
 
Detta är alltså i Kalmar län.
 
Googlade och hamnade på AF och en gammal diskussion i ämnet. Uppsalafebern. Det verkar finnas två olika teorier om vad Uppsalafebern var för något. Någon (chrissan kanske?) som vet vilket som är det korrekta?
 
- 1. Eftersom det var återfallsfeber så är väl malaria sannolikt, som man skriver på AF
 
- 2. Tack chrissan En följdfråga; Vad är då skillnaden mellan Uppsalafebern och den gamla benämningen för Malaria, dvs Sumpfeber?
 
http://proveniens.ifokus.se/discussions/4d714aaab9cb46224405eb3f-uppsalafebern
---------
 
Uppsalafebern:  
akademisk avhandling under Linnés presidium, Uppsala 1757  
http://books.google.se/books/about/Uppsalafebern.html?id=aDxoGwAACAAJ&redir_esc= y
 
http://bookit.uppsala.se/services/servlets/services.servlets.ResourceDb?res_id=2 1
 
http://www.bibli.se/work_details?workid=15ff369b-5602-4cb4-87da-856b1a30932e
 
http://books.google.se/books/about/Uppsalafebern.html?id=eg2ntgAACAAJ&redir_esc= y
 
http://www.antikvariat.net/LBH778252.cgi
 
http://libris.kb.se/bib/8217982
 
http://www.linnaeuslink.org/records/record/4163
 
Linnés avhandling om frossa
 
Malarimyggor trivdes kring Fyrisån i Uppsala på 1700-talet.
 
 Frossa var en vanlig sjukdom i Sverige under 1700-talet. Sjukdomen kallades också Uppsalafebern. Linné skrev om frossan: I Uppland är ingen sjukdom mer inhemsk och där synes den särskilt ha nästlat sig in. Nästan alla studerande i Uppsala angripas av den. Ingen visste säkert vad som orsakade frossa. Man trodde bland annat att nedkylning eller olika slags mat kunde ge upphov till sjukdomen.  
 
År 1735 försvarade Linné sin doktorsavhandling om frossa och presenterade en ny teori om sjukdomens orsak. Frossa verkade vara vanligast i områden där det fanns lerjordar. Linné antog därför att det var lerpartiklar i dricksvattnet som orsakade sjukdomen. Partiklarna fastnade helt enkelt i blodkärlen. Resultatet blev att kroppen försökte driva ut dem genom kraftiga svettningar och feber. Linné föreslog därför svettdrivande medel som den bästa medicinen mot frossa för att hjälpa kroppen med arbetet.
 
 Idag vet vi att Linné hade fel och att frossa var en form av malaria. Med mikroskopets hjälp har man upptäckt malariaparasiter som sprids med malariamyggor. Eftersom Linné inte hade ett tillräckligt bra mikroskop kunde han inte finna den rätta orsaken till frossa. Trots att hans teori var felaktig låg den ändå i närheten av sanningen. Malaria är på sätt och vis knuten till vatten eftersom malariamyggornas larver lever i stillastående vattensamlingar. På 1700-talet bör mygglarverna ha varit mycket vanliga i de odikade lerjordarnas sankmarker.
 
http://www.linnaeus.uu.se/online/lvd/4_1.html
 
Hur frossan försvann
 
En blodfylld hona av malariamygga, Anopheles messeae, fotograferad i ett stall utanför Uppsala.  
 
 Malaria var en folksjukdom i Sverige ända in på 1700- och 1800-talet. Den spreds med malariamyggor, Anopheles, som utgör 5 av de 45 stickmyggarterna i Sverige. På den tiden hade de flesta svenskar inga särskilda hus för korna på vintern. Människor och djur sov under samma tak. Det blev mörkt och fuktigt vilket gjorde att myggorna trivdes och malarian spreds.  
Idag finns fortfarande malariamyggor i Sverige, men sjukdomen malaria försvann från vårt land i början av 1900-talet. Hur kom det sig att den försvann?  
 
Det finns flera orsaker till att malarian minskade. Den viktigaste var att människor skaffade bättre bostäder. Under sent 1800-tal började man bygga särskilda hus för boskapen. Dessa låg åtskilda från människornas hus. Myggorna trivdes bättre i de fuktiga ladugårdarna än i boningshusen. Eftersom malariaparasiterna bara kunde överleva i människors blod så minskade sjukdomen kraftigt.
 
 Malariaparasiterna minskade ytterligare av de kalla somrarna under 1860-talet . Dessutom blev det färre malariamyggor när man under 1800-talet började dika ut de våtmarker där mygglarverna levde. Slutligen var det ungefär samma tid som man började att äta malariamedicin.
 
 Lästips:  
Medicinsk entomologi av Thomas Jaenson, 1985. Liber.
http://www.linnaeus.uu.se/online/lvd/4_2.html
 
Malariaparasiter spränger blodkroppar
 
 Malaria är en av de största sjukdomarna i världen. Mellan 300 och 500 miljoner människor är drabbade. Två miljoner människor dör av sjukdomen varje år och mer än hälften av dessa är barn.
 
 Sjukdomen orsakas av encelliga parasiter av släktet Plasmodium. Det finns flera arter som ger olika sorters malaria. Malariaparasiterna lever först inuti myggor och förs sedan över till människor när myggorna suger blod. Parasiterna lever och förökar sig i de röda blodkropparna. Till sist sprängs blodkropparna, vilket leder till att den sjuke får ett kraftigt feberanfall. Detta upprepas med två eller tre dagars mellanrum. I Sverige kallades sjukdomen förr för varannandagsfrossa.
 
 Parasiterna kan dödas med hjälp av olika läkemedel. En av de första verksamma malariamedicinerna var kinin från kinaträdets bark. Ett problem är att parasiterna efter hand blivit resistenta mot flera mediciner. Man måste därför hitta nya mediciner hela tiden.
 
 Malaria finns numera mest i tropiska områden. Eftersom malariamyggorna sticks mest på natten, är ett av de viktigaste sätten att skydda sig mot sjukdomen att sova under myggnät. De flesta människor som bor där malariaparasiter finns har emellertid inte råd med vare sig myggnät eller bra mediciner, och många blir sjuka.
 
Resistent: Mediciner mot parasiter innehåller ämnen som är giftiga för dem. Det kan hända att parasiten ändrar sin arvsmassa så att den helt plötsligt tål giftet. Då har den blivit resistent (motståndskraftig) just mot den medicinen och man måste hitta en ny. Sådan resistens inträffar också hos bakterier och virus.
 
http://www.linnaeus.uu.se/online/lvd/4_3.html
 
10 mar 2010 – Uppsalafebern – malaria i och utanför Sverige – ny utställning på stadsbiblioteket 17-28 mars: Uppsala produktion ... http://bit.ly/9H3KLj
http://twitter.com/Uppsalakommun/status/10274816169
 
 
5806 LÄKARTIDNINGEN • VOLYM 96 • NR 51–52 • 1999
 
Febris Upsaliensis i slutet av 1700-talet
Mystisk farsot var nära
att ända Linnés forskarbana
TEXT BERNDT TALLERUD
Författare, fil kand.
 
 
Carl von Linné dog som bekant i
januari 1778, men om inte försynen
och goda vänner varit kanske
den världsberömde Uppsalaprofessorn
slutat sina dagar halvtannat decennium
tidigare, dvs våren 1764, då han drabbades
av den gåtfulla s k Uppsalafebern,
en infektionssjukdom som länge förbryllade
vetenskapen. Linné räddades,
enligt egen uppgift, av Nils Rosén von
Rosenstein, samma år ryktbar för sitt arbete
»Underrättelser om barnsjukdomar
och deras botemedel». Däremot
strök bland många andra dennes måg
och professorskollega Samuel Aurivillius
med i samma mystiska farsot.
 
Historien börjar med ett brev, författat
den 29 januari 1754, från Linné till
vännen och kollegan vid Serafimerlasarettet
i Stockholm, Abraham Bäck. I
brevet beklagar sig Linné över familjens
dåliga hälsa och skriver bland annat:
 
»Jag är i ett bedröfwat hushåld; min
son siuknade först; där på 2 mine döttrar;
i går min 3:die dotter och 2 pigor,
och min hustru som wakat några nätter
går och klinkar.»  
 
I december samma år
insjuknar även fru Sara Lisa, och på nyårsafton
får Abraham Bäck ytterligare
del av Uppsalakollegans bekymmer:
 
»Jag har haft en bedröfwelig juhl, ty
juhlafton siuknade min hustru i denna
gångbara maligne febern och är rätt
hårt ansatt; det kostar på att wara gift
med siuk hustru och många små barn.»
 
Iännu ett brev, den 3 januari 1755, börjar
Linné oroa sig för den egna hälsan:
 
»Min hustrus sjukdom fortsätter alltjämt
med förskräckliga symtom och vållar
mig sömnlösa nätter, och igår på aftonen
började jag också må illa, så att
jag svävar mellan hopp och fruktan.»
 
Samtidigt tackar han Abraham Bäck för
dennes råd angående behandlingen av
sjukdomen och berättar att han givit
hustrun både kräkmedel och lavemang
men är uppenbarligen rädd för att det
hela ska sluta illa:  
 
»Jag är uppriven av
hennes klagan och suckar. Mina små
gråta och sucka. Överallt är det jämmer.
Vad skall det bli av mig stackare,
om hon dör? Vem skall ta hand om barnens
uppfostran, om hushållet?»
 
Men Sara Lisa kryar på sig, och den
17 januari kan han meddela att Ȋntligen
under förliden natt, efter 26 dygn,
vilken hon tillbragt sömnlös under kvidan
och suckan, började hon leva och
återhämta sina uttömda krafter genom
en ljuvlig sömn, så att vissa förhoppningar
uppväcktes, där inga funnits.»
 
Men, fortsätter Linné, »vem vågar tro
något i en så lömsk form av sjukdom?»
 
En sund skepsis, ska det visa sig, eftersom
en försämring inträder i hustruns
tillstånd den 20 januari, och den
hårt prövade professorn får anledning
att på nytt skriva till vännen Bäck:
 
»Ännu har jag ej upphört att gråta;
varannan natt står alltjämt min lilla
hustrus liv på spel.» Men den 31 januari
tycks faran äntligen över och Linné
kan utbrista: »Liksom utsläppt ur fängelset
börjar jag njuta av denna jordens
luft, emedan min lilla hustru så småningom
börjat tillfriskna.»
 
I Frankrike, vid universitetet i Montpellier,
verkar läkaren och botanisten
François Boissier de Sauvages. Till
denne skriver kollegan Carl von Linné
den 20 mars och meddelar att sista kvartalet
föregående år bara i Uppsala
hundratals människor insjuknat i den
mystiska åkomma som hans familj
drabbats av:
 
»Febern exacerberade varje afton
kl. 5, paroxysmen fortfor under två timmars
tid till kl. 7; den andra paroxysmen
inträffade ännu samma afton kl. 11
om natten och räckte till kl. 7 om morgonen
eller ända mot middagen. Varannan
dag voro anfallen dubbelt svåra.
Sjukdomen löste sig äntligen med kräkning
och riklig upphostning av segt
slem. De sjuka, vilka icke hade diarré,
fingo petechier. Över 300 personer insjuknade
i Uppsala under okt., nov. och
dec. månader 1754 och i synnerhet blevo
de angripna, som utsatte sig för dimmig
luft.»
 
Tydligt är att en farsot härjat i staden,
frågan är bara vilken. En tidig systematisk
beskrivning av den hittar man i Vetenskapsakademins
handlingar för år
1754, där Uppsalaläkaren och Linnélärjungen
Pehr Zetzell redogör för en elakartad
och långsamt verkande febersjukdom
han kallar Amphimerina catarrhalis
lenta och maligna, dvs långsam och
farlig katarral feber, vilken grasserat i
Uppsala med omnejd sistlidna höst och
som företrädesvis drabbat medelålders
personer, dock »få af de förnäma».
 
Dödligheten är liten, ungefär en procent,
och Zetzell tror trots den stora
sjukligheten inte att åkomman smittar.
 
Symtomen är många och varierande.
Till de mer illavarslande hör att patienten
blir slö och omtöcknad, får orolig
mage med omväxlande uppkastningar
och diarréer samt lider av ömsevis ymniga
svettningar och skälvande frysningar.
 
Mot slutet av den tre–fyra veckor
långa sjukdomsperioden »faller ansiktet
ihop, yran blir starkare och en blå
ring märks under ögonen, hvarpå detta
elände antingen ändas med lifvet eller
börjar en myckenhet seg och tjock slem
lossna med hosta om mornarne och en
jemn svettning». Överlevande får en
stark matlust, när kroppen försöker
återställa vad den förlorat.
 
Farsoten fick inom kort namnet
»Uppsalafeber», en följd av att stadens
studenter vid hemkomsten upphetsat
berättat om den. Den 21 maj 1757 lades,
under Linnés presidium, den första
svenska doktorsavhandlingen om Uppsalafebern,
Febris upsaliensis, fram.
 
Den 30-årige respondenten, Andreas
Boström, hade själv drabbats av sjukdomen,
och kanske var det anledningen till
att han valde just detta ämne för sin avhandling.
 
Disputationen gick bra, och
ett par veckor senare promoverades han
av professorn i praktisk medicin, nämnde
Samuel Aurivillius, »son av Örbyhus»,  
vars latiniserade efternamn antagits
av släktens stamfar kyrkoherden i
början av 1600-talet.
 
I sin avhandling skildrar Boström
hur svårt farsoten härjat i staden de senaste
åren och att den injagat sådan
skräck i människor att många föräldrar
tvekat att skicka sina söner till Uppsala
akademi. Men, påpekar han också, i takt
med att sjukdomen börjat grassera lika
mycket på andra håll i landet »har denna
fruktan så småningom försvunnit».
 
Andreas Boström noterar att Uppsalafebern
uppträder i tre varianter – en i
kombination med fläckvisa utslag, en
annan som angriper magen och en tredje
som kan leda till delirier och kramper.
 
Den senare typen blir ibland och särskilt
om våren intermittent, dvs häftiga feberattacker
som efterträds av lugnare perioder.
 
Det förefaller alltså som om Boströms
beskrivning inte gäller en utan
tre sjukdomar – i avhandlingen benämnda
Febris petechians, Febris nervosa
och Febris intermittens.
 
Farsoten orsakas enligt Linné och
Boström av »störd transpiration» –
ett vanligt tillstånd i synnerhet om vintrarna
är milda och dimmiga:  
 
»År 1754, då Uppsalafebern härjade särskilt
våldsamt, var luften tjock och stinkande.
Man kunde från Slottsbacken se den
stinkande dimman över Uppsaladalen.»
 
LÄKARTIDNINGEN • VOLYM 96 • NR 51–52 • 1999 5807
 
»Jag har haft en bedröfwelig juhl, ty juhlafton siuknade min hustru i denna gångbara maligne
febern och är rätt hårt ansatt; det kostar på att wara gift med siuk hustru och många små barn.»
Så skriver Linné 1754 till vännen och kollegan Abraham Bäck vid Serafimerlasarettet i Stockholm.
ILLUSTRATION: JAN GUSTAVSSON
 
Också vårluften anser Linné är farlig,
eftersom »den är fuktig och när man
får supa i sig därav mycket blir därav
frossa».
 
Och han får medhåll av Andreas Boström:
 
»När studenterna i Uppsala under
leende vårdagar för tidigt lägga av
sina vinterkläder och sätta på sig sommarkläder
och vid denna tid, då tjälen
går ur jorden och utsänder en omärklig
ånga, enligt vedertagen sed gå ut till
den s.k. Polacksbacken utanför staden
för att spela boll och därifrån upphettade
och törstiga bege sig till närmaste
värdshus för att svalka sig med filbunke,
så händer ofta att några av dem insjukna
i intermittent feber.»
 
I början av 1760-talet grasserar Uppsalafebern
på nytt, och första veckan i
maj 1764 lägger farsoten inte Linnés familj
men väl husfadern själv i sängen.
 
En vecka senare skickar denne ett brev
till tidigare nämnde Boissier de Sauvages
vid universitetet i Montpellier
och meddelar att han drabbats av Correptus
fui tritæa maligna sæptius petechizante,
dvs elakartad varannandagsfrossa
med fläckar. Samtidigt berättar
han att farsoten föregående höst ryckt
bort många Uppsalabor.
 
Till Abraham Bäck skriver Linné att
det är »den fördömda Upsalafebern»
som varit i farten igen, och till astronomen
Pehr Wilhelm Wargentin den 15
maj att han för egen del aldrig varit närmare
döden. Linné ligger till sängs hela
maj och nästan hela juni i sin »dödeliga
Pleuritis» (förmodligen lungsäcksinflammation)
och återfår inte krafterna
förrän sent under hösten.
 
Inte heller Linnés sjukdomsbeskrivning
stämmer överens med någon enstaka
åkomma. Uppsalafebern tycks
vara ett samlingsnamn på tre redan kända
och mycket vanliga infektionssjukdomar
i Sverige vid den tiden, nämligen
fläckfeber, tyfoidfeber och malaria.  
 
Vilken av de tre varianterna av Uppsalafeber
kan då Linnés familj ha drabbats av
1754 och Linné själv tio år senare?
 
Att farsoten i huvudsak grasserade
vintertid tyder på fläckfeber. För klädlusen,
bärare av smittämnet, erbjöd årstidens
väl påpälsade och lindrigt renliga
svenskar en utmärkt miljö. Bland soldater
i fält och fångar, med sina ofta fruktansvärt
dåliga hygieniska förhållanden,
var fläckfebern så vanlig att den
lika ofta benämndes »fältsjukan» eller
»fängelsesjukan».  
 
Mot fläckfeber vittnarå andra sidan  
de häftiga temperatursvängningarna
i förening med mag- och lungbesvär.  
 
Dessutom är farsoten så smittsam  
att långt fler än trehundra i så
fall bör ha insjuknat.
 
Just det faktum att sjukdomen härjade
under årets kyligare månader gör det
tveksamt om Uppsalafebern kan ha varit
malaria – eller »frossa», som folk
sade.  
 
Det var därtill en sjukdom som
Linné borde ha kunnat identifiera, eftersom
han skrivit sin doktorsavhandling
om den: »De febrium intermittentium
causa» – Om de återkommande feberanfallens
orsak, från 1735.  
 
Det var varmare i Sverige då än nu och sjukdomen
var vanlig här till långt in på 1800-talet.
 
Malarians smittämne behöver en
dygnsmedeltemperatur på minst sexton
plusgrader (+16) för att utvecklas, och tveksamt
är om processen kan fortskrida
normalt för den händelse förloppet
stannar av under perioder med lägre
temperatur.
 
Återstår tyfoidfeber, som enligt distriktsläkaren
(Uppsalas första för övrigt) Jonas Petri Halenius'  
»Berättelse till Collegium Medicum» härjade i
staden hösten 1763:
 
»Många dogo, mest fattigt folk. Ej en enda av professorsstaten
eller av de studerande hade denna feber.»  
 
Det hindrade förstås inte att den främste av professorerna,  
Linné, fick den följande vår.
 
Halenius skildrar hur farsoten i början
mest höll sig till Kungsängen men
att också andra kända pesthärdar, som
Kamphavet (kvarteret bakom universitetshuset)
och området kring Stadsdiket
(nuvarande Kungsgatan), hemsöktes.
 
Linné, som bodde nära Stadsdiket och
därför var mer utsatt än andra »förnäma»,  
hade förgäves försökt förmå stadens
myndigheter att göra något åt dessa
båda smittkällor.
 
Ernst Bolin, som forskat i ämnet, slår
i sin doktorsavhandling från 1890-talet
fast att de äldsta spåren av tyfoidfeber i
Sverige finner man i just den form av
Uppsalafebern Linnés familj drabbades
av. Och med detta besked får vi väl tills
vidare låta oss nöja. •
 
5808 LÄKARTIDNINGEN • VOLYM 96 • NR 51–52 • 1999
Carl von Linné och hans familj drabbades men klarade sig ur den mystiska Uppslafebern och kunde tillbringa sina sista år välmående på
gården utanför Uppsala, numera Linnés Hammarby. Här avbildat en dag i månaden maj.
FOTO: UPPSALA UNIVERSITET/BOTANISKA TRÄDGÅRDEN
 
Källa: http://ltarkiv.lakartidningen.se/1999/temp/pda20465.pdf
 
----------------------------------------------------------------------
 
1750 den 9 April reste jag från Björnebo i Tierps  
socken och blef den 10 sjuk i Uppsala, först i häftig  
feber 8 dagar, sedan i frossan 6 veckor och i diarrhé 8  
dagar. Denna sjukdom kallades Uppsalafebern. Sedan  
reste jag till Stockholm och kom dit den 4 Juni, blef  
sjuk på nytt i frossan den 6, men Gudi vare ära, frisk  
igen den 11 Juni.  
 
Jag reste då till Vasa i Österbotten på kommission,  
såsom kommissionslandtmätare utan ansökning befalld  
af Öfverdirektör Jakob Faggot. Den 6 Juli 1750 kom  
lag fram till Vasa, men plågades af en ovanlig svullnad
i mina fötter så hårdt, att jag måste förblifva där till  
den 16 Juli, då jag enligt order måste resa till Vörå.  
Den 24 Juli företog jag rågången mot Nykarleby socken,  
den 30 mot Lappo och den 3 Augusti mot Storkyro.  
Den 9, 10, 11 och 12 var jag sängliggande af svullnad  
i mina ben, den 13 gick jag upp rågången mot Lillkyro  
och den 17 mot Mustasari. För konnektion måste jag  
gå upp en tvärlinje till Nykarlebyrå mot sjösidan, samt  
slöt den 28 Augusti.  
 
Den 29 Augusti 1750 dog direktör Olof Ehrnström  
i Vasa. Den 30 reste jag till Vasa efter befallning, för  
att bevista begrafningen och publika dokumenters för-  
segling.  
 
Den 5 September reste jag tillbaka till Vörå. Den  
6 företog jag rågångarnes konnektering, den 10 mätning  
af de byars rågångar som stötte till Oravais och Kimo  
samfälda utmark, nämligen Karfvat, Kajtsor, Kofjocki,  
Tuckur, Rökie och Mäkipä byar i Vörå socken. Den  
24 September började jag med konnektionen. Från den  
1 till den 8 Oktober hade jag åter känning af frossan.
http://runeberg.org/samlandt/3/0220.html
 
Skorpa smedsfolk 1744-1756 Smed Urbom Anders? född 1700C  Död 1756 Uppsalafeber  
http://www.wisthbf.se/lantbruk-handel-industri/skorpa/skorpa-smedboende.html
 
Per Magnus Pelander. F. i Misterhult 1722 26/7; fad. kyrkoherde. Prv. 50. Pastorsadjunkt i Gärdserum 50, i Tryserum 57. D. i »uppsalafeber» där 1761 l5/9.
http://sv.wikisource.org/wiki/Sida:%C3%96stg%C3%B6tars_minne.djvu/249
 
-------
 
Han hade även, enligt egen uppgift för att bota sin egen svåra huvudvärk, börjat lukta litet på medicinen, när han vid 1730-talets slut tog tjänst som informator hos hovapotekaren Aegidius Ziervogel i Sthlm. Dessutom vårdade G dennes vackra naturaliekabinett, övade sig på apoteket i farmaceutiska laborationer och studerade på egen hand anatomiska och medicinska arbeten. I Sthlm gjorde han Linnés personliga bekantskap. Åter i Uppsala beslöt G att helt ägna sig åt medicinen. Han blev Linnés och Rosén von Rosensteins lärjunge, hjälpte den senare att vårda de sjuka under den grasserande Uppsalafebern och disputerade för honom våren 1744 på en farmaceutisk avhandling (De tincturis, essentiis et elixiriis).
http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13080
 
------------------------------
 
Nyman, Beata Elienora
 •* 1718-10-17.
•oo 1740-07-03.
•† 1759-12-11 (Uppsalafebern).
 
Beata was born 1718 on the Svea Artillery Regiment, as the daughter of sergeant Carl Persson Nyman and Beata Persdotter Dahlpihl. She married C. G. Östedt in Stockholm at 1740 and died 1759 of Uppsalafebern, which is nowadays speculated to be Malaria.
http://www.geni.com/people/Beata-Elienora-Nyman/6000000011072061024
---------------
 
I samband med Globalgruppens, från Röda Korset, utställning Uppsalafebern - malaria i och utanför Sverige på Uppsala Stadsbibliotek bjöds Birgitta Dahl in för att tala om malaria. Birgitta Dahl bjöd under onsdagskvällen på en mycket engagerande presentation om bland annat en av fattigdomssjukdomarna som dödar miljoner: malaria. Birgitta är numera ordförande i svenska UNICEF-kommittén och i Världsinfektionsfonden.
http://kultursamhalleetnografi.blogspot.se/2010/03/birgitta-dahl-om-malaria.html
 
--------------------------
 
uppsalafeber = remitterande rötfeber = Se tyfus, tyfoidfeber, paratyfus
http://www.ddss.nu/(S(yjgagizupgnsc245ymyb4gyf))/swedish/means/causeOfDeath.aspx?stat=1
uppsalafeber (26)
http://www.ddss.nu/(S(yrrqwr55ulrmio55fgxx3yrp))/swedish/statistics/deathInfo.aspx
----------------------------------------
 
Död: 22 aug 1764 dödde bonden Jonas Olssons hustru Margreta Jakobsdotter i Uppsalafebern, 59 år gammal. Begraven den 26 aug 1764 i Film.
(Film F:1 1764 [SOR]).
http://fam.ronne.se/b/AT01/AT01_009.HTM
 
----------------------------------------------
 
1754 insjuknade hela familjen. Sara Stina blev
mirakulöst räddad. Samma år föddes sonen
Johannes (han dog i uppsalafebern före sin
treårsdag). På julafton 1754 insjuknade Sara
Lisa i uppsalafebern så svårt att hon var nära
döden. Krisen var över efter en månad.
 
1757 föddes under stora svårigheter dottern
Sophia, räddad till livet av fadern genom munmot-
munmetoden. (1781 gifte sig Sophia med
akademiombudsmannen Samuel Christoffer
Duse, jfr notis vid 1751; hon dog 1830.)
http://www.linneshammarby.se/SLH/SLHaktivitet/Arsskrift_2009.pdf
 
-----------------
 
TRÄDGÅRDEN FLYTTAS
Efter Linnés död 1778 började trädgården
förlora sin ledande ställning. Platsen
var inte heller perfekt för vare sig odling
eller boende, det hade Linné själv erfarit.
Närheten till Fyrisån medförde ständiga
översvämningar och massor med mygg
som kunde sprida den livsfarliga så kallade
Uppsalafebern, som också drabbade
Linnés familj. Ytan blev med tiden också
för liten för alla de växter och anordningar
som fanns där.
http://www.sfv.se/cms/showdocument/documents/sfv/kulturvarden/2007_02/mitt_elysi um_linnetradgarden_i_uppsala.pdf
 
-----------------
 
Lars Larsson. Bonde, landbonde i Östra Hallen, husman i
Kalfswad. Född 1694 i Hallen, Idenor. Död i Uppsalafebern
66 år gammal 1760-02-10 i Hallen, Idenor (C:1).  
 
http://www.genealogi.se/antavlor/leifbo5.htm
 
----------------
 
Jöns Jönsson (1728-1767)
1728-07-14--1767-05-25 (man)
 
Född i Hardemo (T)  
1755-06-25 gift i Hardemo (T).  
Död av Uppsalafebern i Vreta, Hardemo (T).  
 
http://www.genvagar.nu/show.asp?PersonId=274572
--------------------------------------------------
 
 
HallandsRötter - Hallands Genealogiska Förening
 
Startsida  Artiklar ur medlemsbladet 2005  När Uppsalafebern kom till Falkenberg ... Peters äldre syster, i så fall Catarina Stenberg som var född i Laholm 1758 18 ...
www.genealogi.se  
-----------------------------------------------------
 
Brännarsjukan var gångbar även på andra orter, exempelvis i Uppsalatrakten där den fick namnet Uppsalafeber.
http://www.varmlandsrotter.se/download/va1986_2.pdf
 
-----------------------------------------------------
 
Nils Andersson Högen i Yttersta 47 år Uppsalafeber, Stora Lundby F1 1694-11-25
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:ny8Np8_g484J:camilladufva.s e/o0000182.htm+uppsalafeber&cd=96&hl=sv&ct=clnk&gl=se
 
------
 
Tal
Uppsala Konsert & Kongress 6 februari 2008
 Göran Hägglund, Socialminister
 
Anförande av Göran Hägglund i samband med Nätverkskonferensen
 
Obs! Det talade ordet gäller!
 
En händelse som ser ut som en tanke är att denna konferens om hälso- och sjukvård hålls just i Uppsala. I dagarna högtidlighålls nämligen Akademiska sjukhusets 300 årsjubiléum. Mycket har hänt inom hälso- och sjukvården sedan Akademiska sjukhusets tillkomst. Mycket har hänt med folkhälsan. Då var medellivslängden i Sverige 30-35 år. Och en femtedel av spädbarnen, vissa år till och med en fjärdedel, dog före ett års ålder. Pest var fortfarande en fruktad farsot. Frossa var på en vanlig sjukdom. Sjukdomen kallades också för Uppsalafebern (och var en form av Malaria). Carl von Linné var inte vara bara en vetenskapsman med intresse för botanik. Han var även medicine doktor och skrev sin avhandling om just frossan. Linné antog att lera i dricksvattnet orsakade sjukdomen. Partiklarna fastnade helt enkelt i blodkärlen och kroppen försökte driva ut dem genom svettningar och feber. Linné föreslog svettdrivande medel som den bästa medicinen mot frossa. En föga framgångsrik metod, kan väl tilläggas! Det är inte utan en viss tacksamhet jag kan konstatera att läkekonsten har utvecklats sedan dess!  
http://www.regeringen.se/sb/d/7489/nocache/true/a/97515/dictionary/true
 
---------
 
Sven dog 1796, tre år senare tog dottern Sissa med make Sven Persson över Nyby 10.
 
24 april begrofs Sven Eskilsson f.d. .åbo i Nyby som af somnade d 14 april näst. af upsala eller Carlsonska febern, 51 år gammal. Begrofs 4 Sön sistl d 24 april.
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2018-10-05, 20:53
Svar #13

Utloggad Andreas Karlsson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 575
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 09:50
    • Visa profil
Andreas Fellenius (1704-1763) var min farfars farmors morfars morfar. I död- och begravningsboken för Råneå fs 1763 (nr. 32) står det mycket riktigt att han avled i den s.k. Uppsalafebern:

Bruks Inspectoren herr Anders Fellenius är född utj nÿa Kopparbärgs Försambling åhr 1702 den 24. Junii Fadr. Probsten och Kÿrckjoherden i benämda försambling herr Johan Fellenius Modr. Fru Hellena Gustava Elvia. har warit en gudfrugtig, stilla och from man, dödde 30. Aug: af den så kallade Vpsala Febern och begrofs den 18. Septembr. fram i Choret å norra sidan af Altaret i sin egen graf, sedan han berömligen lefwat uti 62. Åhr. 2. Månader och 6. dagar.


Källa: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0035130_00126

2018-10-06, 09:54
Svar #14

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Intressant!

P.S. "sedan han brumligen lefwat"
Står det inte: sedan han berömligen lefwat"?
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2018-10-06, 11:42
Svar #15

Utloggad Andreas Karlsson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 575
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 09:50
    • Visa profil
Naturligtvis! Tack! Ändrat!

2021-04-26, 21:10
Svar #16

Utloggad Andreas Karlsson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 575
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 09:50
    • Visa profil
En Karin Andersdotter avlider 25 december 1766 i Timmele fs, Älvsborgs län, 26 år gammal, "af upsala feber". För de tre följande i dödboken anges "dito", så sammanlagt fyra personer som avlider i Uppsalafebern mitt i vintern.


Källa: Timmele kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13551/C/3 (1757-1807), bildid: C0045188_00178, sida 12

2022-12-08, 18:24
Svar #17

Utloggad Andreas Karlsson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 575
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 09:50
    • Visa profil

Fyra avlidna i Uppsalafebern i Flistads socken, Östergötland 1757:

20 sep. Bonden Lars Andersson 25 år
29 sep. Nämndemannen Samuel Jakobssons dotter Stina 4 år 10 mån.
5 okt. Pigan Maria Andersdotter 13 år
26 nov. Gymnasisten Petrus Broms 16 år

Flistads kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00081/C/1 (1694-1800), bildid: C0015591_00316, sida 599. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0015591_00316

2022-12-09, 17:49
Svar #18

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Intressant!
Sannolikt inte orsaken till att Akademiska Sjukhuset går upp i stabsläge nu i alla sjukdomsfall, inte sant?  :P
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna