ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Sysslingar och bryllingar  (läst 6705 gånger)

2007-01-08, 11:46
läst 6705 gånger

Berit Nilsson

Angående fjärdmänning: Det säger vi här i Jämtland, i alla fall lärde vi oss det i Risede, där jag och mina syskon är uppväxta. Jag kan inte komma ihåg att jag hört någon säga fyrmänning. Pyssling etc har vi använt ibland men jag har aldrig egentligen kunnat dom utantill så det var roligt att hitta dom här och försöka lära sig.  
 
Berit i Östersund

2007-01-08, 21:50
Svar #1

Utloggad Monica Norberg

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 97
  • Senast inloggad: 2010-07-09, 11:09
    • Visa profil
Hej!
Kan lägga till att här ute på ön i öster (Gotland) säger de A-, B- och C-kusiner istället men själv är jag uppvuxen med kusin, tre- och fyrmänning (värmland). Det där med sysslingar, bryllingar och pysslingar hade vi svårt för - vem kom först? Men jag vet att min far som var från Västergötland använde dessa termer.
MVH/ Monica

2007-09-04, 14:42
Svar #2

Evelina Adamsson

kan kusiner skaffa barn med varandra eller kan sysslingar det? Eller måste det gå längre ner?

2007-09-04, 17:53
Svar #3

Utloggad Erik Kuoksu

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 610
  • Senast inloggad: 2017-01-09, 15:28
    • Visa profil
    • hem.passagen.se/kuoksu/
Kusiner kan få barn tillsammans. I Tornedalen och Lappland var det ända fram till 1900-talets mitt ganska vanligt att förstakusiner gifte sig med varandra och fick barn.  
 
Jag antar att även ännu närmare släktingar rent biologiskt kan få barn med varandra, men sådana förbindelser har varit tabu i de flesta kulturer.
 
MVH
 
Erik Kuoksu

2007-09-04, 19:07
Svar #4

Göran Johnson

Min mamma som var född i Finland kallade sysslingar för småkusiner (tremänningar). Det vi kallar bryllingar blev sysslingar för henne (fyrmänningar). Hon förklarade det hela med att man i Finland var mera släktkära än här i Sverige och därför höll reda på släkten i flera led än vad vi gör.

2007-09-05, 15:12
Svar #5

Utloggad Birgitta Persson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 195
  • Senast inloggad: 2015-08-25, 22:29
    • Visa profil
Finns det något namn för personer som är släkt i sjunde ledet neråt? Sjumänningar eller ..
 
Har stött på en i min egen ålder, som visar sig vara släkt i sjunde ledet.
 
vh
Birgitta

2007-09-05, 21:41
Svar #6

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Kusin = tvåmänning
Syssling (småkusin, kusinbarn etc) = tremänning
Brylling = fyrmänning
Pyssling = femmänning
 
Därefter finns det ingen mera allmänt vedertagen benämning på släktskap utan man får gå över till enbart sexmänning, sjumänning etc. Såpass avlägsna släktingar kallar en del trasslingar...  
 
Ingela

2010-01-26, 23:20
Svar #7

Utloggad Kim Metso

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 208
  • Senast inloggad: 2012-10-01, 13:45
    • Visa profil
    • www.it-metso.fi
Som svenskspråkig i Finland, dvs finlandssvensk har jag gjort en liten undersökning och åtm vi i södra Finland har dessa benämningar
 
kusin = tvåmänning
småkusin = tremänning
syssling = fyrmänning
pyssling = femmänning
kattsläkt > femmänning ( skämt )
 
Kusin & småkusin används i dagligt tal och förstås av alla. Syssling & pyssling är mer obekant, brylling totalt okänt. Angående kusin, småkusin & syssling har mina intevjuobjekt, vad jag kommer ihåg varit i det närmaste 100% överens. Alla har svarat på frågan: Vad kommer efter kusin, utan att jag föreslagit nånting.

2010-01-27, 08:34
Svar #8

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
Vi använder aldrig andra uttryck än kusin, tremänning, fjälmänning, femmänning och sexmänning osv. Efter gammalt var det sällan man kände till släktskap längre bakåt än sexmänning. Därutöver använder vi tilläggen halv och nästan när det är halvsyskon eller i fel generation samt någon gång även av ingifta (ibland istället tok-).

2010-01-27, 09:00
Svar #9

Utloggad Anita Nilsson Serrano

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 48
  • Senast inloggad: 2015-09-24, 17:09
    • Visa profil
För alla som inte bor i Skåne: Vi säger nästkusin om kusinbarn (dvs de som i övriga Sverige kallas syssling eller tremänning eller möjligen småkusin enl uttalandena ovan).
Hälsningar
Anita

2010-01-27, 21:19
Svar #10

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
I Nederkalix och Överkalix används precis som i Svenskfinland småkusin för 'tremänning'. Det är säkert från början ett högreståndsord och ett översättningslån från franskan. Några mil västerut, i Lulesocknarna, säger man tremänning.

2010-01-27, 21:59
Svar #11

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
se gärna även äldre inlägg ;-)
 
hälsningar,
Eva

2010-01-27, 23:03
Svar #12

Utloggad Sylvia Leijon

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 453
  • Senast inloggad: 2024-03-07, 17:05
    • Visa profil
Liksom Marie-Louise Hägglund här tidigare (20 jan. 2006) härstammar jag från den del av landskapet Uppland som tills för några år sedan hörde till Västmanlands län. Mina föräldrar använde benämningarna kusin och syssling, och därefter körde de med första frände (= brylling), andra frände osv.
 
Det enklaste måste väl ändå vara att använda uttrycken tremänning (=syssling), fyrmänning osv. Det kan väl inte missförstås, och så kan man ju hålla på hur långt som helst, t.ex. som Birgitta Persson (5 sept. 2007) skriver: sjumänning.
Vänligen,
Sylvia

2010-01-28, 00:03
Svar #13

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Personligen tror jag nog att syssling  och brylling är normalorden i modernt bildat talspråk, d v s utanför de genealogiska kretsarna. (I finlandssvenska är det givetvis annorlunda.)

2010-01-28, 00:30
Svar #14

Utloggad Kim Metso

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 208
  • Senast inloggad: 2012-10-01, 13:45
    • Visa profil
    • www.it-metso.fi
Tack för de orden Göran, annors skulle jag kommit och paijat din katt  
 
(Meddelandet ändrat av metso 2010-01-28 00:32)

2010-01-28, 07:29
Svar #15

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
I mina trakter (Dalarna) är betckningarna syssling och brylling fullständigt okända. Man kan dock höra uttrycken ibland men då kommer det från någon utböling. I äldre text är de dock helt okända. Det används ofta uttrycket syskonbarn som ibland är svårtolkat, då det kan användas både för syskonbarn, kusiner, kusinbarn och tremänningsbarn.

2010-01-28, 09:33
Svar #16

Utloggad Birgitta Lindborg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1426
  • Senast inloggad: 2020-11-12, 15:18
    • Visa profil
Ordet syssling betydde väl ursprungligen kusin på mödernet, och brylling kusin på fädernet. Brylling kommer av fornsvenskan Bröplunger dvs broders barn. och syssling av systlunger dvs systers barn.
Själv har jag alltid använt tre-, fyrmänning etc och inbillat mig att det var ett modernt språkbruk....
 
Syssling finns inte upptaget i NE men däremot tremänning med förklaring att det är släkting i tredje led dvs detsamma som syssling. Då kan man ju tolka NE så att det är syssling som är det vedertagna moderna ordet som inte behöver någon förklaring.
 
För mig är uttrycken tre- och fyrmänning etc är mycket praktiska då det aldrig blir fråga om feltolkning.

2011-01-23, 20:54
Svar #17

Utloggad Magnus Eriksson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 54
  • Senast inloggad: 2016-02-24, 22:37
    • Visa profil
    • nilsanor.webb.se
På Wikipedia behöver vi just nu er hjälp. Det pågår en diskussion om hur Wikipediaartikeln Släktskapsrelationer ska utformas.  
 
Så här såg artikeln ut innan en oinloggad och okänd användare raderade större delen av ingressen, och i stort sett bara lämnade tabellerna kvar:
http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sl%C3%A4ktskapsrelationer&oldid=133937 08
 
Användarens argument för raderingen var att artikeln innehöll flera vanliga missuppfattningar om hur man såg på släktskap, döttrar, ingifte, svågerlag och fosterbarn förr.  Någon fyrmänningregel har aldrig funnits, men fram till 1700-talet var det enligt kyrkolagen förbjudet med gifte mellan fem- och senare tremänningar. Hur som helst ska artiklar som denna inte presentera en massa antaganden om äldre förhållanden, utan bygga på forskning och källor.  
 
Jag håller med om att det var många brister i den raderade texten. Den saknade källor vilket är ett varningstecken. Men har användaren helt rätt i sin kritik? Finns det något i den raderade texten som stämmer och som bör lämnas kvar? Någon som har en källa?
 
Svara gärna på artikelns diskussionssida. Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Sl%C3%A4ktskapsrelationer .
 
Så här ser aktuell version av artikeln ut: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sl%C3%A4ktskapsrelationer .  
 
Det är fritt fram att gå in där och åtgärda! Men vid diskussioner som denna är det oftast bättre att först diskutera på artikelns diskussionssida innan man gör en större ändring. Tänk på att bästa sättet att vinna diskussioner på Wikipedia eller få igenom en ändring brukar vara att uppge en trovärdig källa.
 
Raderad text:

När det gäller fyrmänningar och ännu mer avlägsna släktingar nöjer man sig i praktiken ofta med att endast konstatera att det finns ett släktsamband [snarare än släktrelation/släktskap/släktband]. Men nutida släktutredningar går ofta mycket längre än vad tidigare var fallet, när släktskap utreddes.
 
Behovet i Sverige av ett särskiljande namn [på släktförhållandet] uppstår ofta först, när någon lämnar bondbyn och sitt gamla -son-namn och flyttar till en stad och ett nytt yrke eller för högre studier. Ifall någon annan i släkten redan påbörjat denna klassresa, ligger det nära till hands, att haka på och använda samma efternamn. Det gäller speciellt, om namnet direkt eller indirekt ger upplysning om den ort, varifrån de alla härstammar. I en gammal, stor bondby är alla mer eller mindre släkt med varandra. Ej sällan är det någonstans på kvinnolinjen, som släktsambandet finns på avstånd, men där det finns flera mellanliggande led med andra efternamn. För släktforskare innebär det en riktig utmaning, att bena ut sådana komplicerade släktsamband, se till exempel Gavelius, där efternamnet hos en släktgren försvinner under flera generationer, för att plötsligt dyka upp igen långt senare. Till och med bland adeln förekommer detta fenomen, se Forstenasläkten, (adliga ätten nr 2), som ansågs utslocknad från ca 1660 till 1990, men där det visar sig finnas 29 nu levande adelsmän (med varierande efternamn) och ännu fler utgifta döttrar och deras avkomma.
 
2897 ätter har introducerats på Riddarhuset. Endast 694 av dessa ätter finns kvar, övriga redovisas som helt utslocknade. Exempelvis anses friherrliga ätten Stake helt utslocknad sedan 1795 eftersom utgifta döttrars barn ej anses tillhöra ätten. Men antalet nu levande ättlingar uppgår troligen till flera hundra, fastän med andra efternamn. De härstammar från utgifta döttrar.
 
I äldre kyrkobokföring redovisades barn inom äktenskap endast tillsammans med den förmodade faderns namn. Barn utom äktenskap redovisades endast tillsammans med moderns namn. Detta är en försvårande omständighet, när äldre släktsamband skall utredas. Vissa kyrkböcker finns bevarade från början av 1600-talet, men kompletta kyrkoarkiv finns blott från 1700-talet och framåt, se Folkbokföring. Inga säkra garantier finns, att en person som dog före 1718 verkligen går att hitta nu. Ännu mindre säkert är att ett släktsamband går att finna. En uppgift om att en person avlidit barnlös behöver inte alls vara sann. I ett uppmärksammat TV-program lyckades journalisten Jan Guillou visa, att en nyligen avliden barnlös kvinna i själva verket hade en stor släkt inklusive en dotter, som tack vare TV-programmet kunde få ut ett tämligen stort arv, som annars hade tillfallit Allmänna arvsfonden. Släktforskning är ingen exakt vetenskap.
 
Mycket vanligt förekommande är diskussioner om huruvida två äldre släkter är befryndade. I avsaknad av riktigt modern folkbokföring är det oftast utsiktslöst att ur ofullständigt material komma fram till ett säkert svar.
 
[Mening som behölls: I mycket stora gamla släkter brukar man särskilja släktgrenar (för överskådlighetens skull).] En tumregel brukar vara, att inom en och samma släktgren skall endast högst fyrmänningar få förekomma. Mer avlägsna släktingar redovisas inom en annan släktgren. Detsamma gäller även där stamfadern har flera barnkullar med skilda mödrar. Varje sådan barnkulls ättlingar anses ofta bilda en egen släktgren, även om släktgrenen ej är så stor. I Adelskalendern skiljer man på Huvudmannagrenen, Första yngre grenen, Andra yngre grenen och så vidare. Är ätten väldigt månghövdad (såsom ätten Uggla) har man en grovuppdelning i ättegrenar följd av en finuppdelning i linjer. Inom andra släkter skiljer man exempelvis på Jönköpingsgrenen, Äldre Kalmargrenen och så vidare. Medelst diagram åskådliggörs sedan hur de skilda grenarna inbördes är besläktade.
 
Modern släktforskning begränsar sig ej till de enkla sambanden far, son och sonson, alla med samma efternamn (agnatisk släktskap), utan utvidgar forskningen till samtliga ättlingar efter en viss man eller kvinna (kognatisk släktskap). Även ingifta personer och sambopersoner och deras föräldrar medtages numera ofta i sådana förteckningar över ättlingar. Ej blott biologiska barn (inom eller utom äktenskap) medtages numera, utan även adoptivbarn. Ett exempel på denna utförliga moderna redigeringsprincip utgör von Sydow, Johan: Christian Fredrik von Sydows Ättlingar, 1996, 560 sidor, ca 6500 personer med ca 900 skilda efternamn. Framtida släktforskare torde ej komma att särbehandla enkönade relationer jämfört med tvåkönade relationer.
 

2011-01-24, 05:05
Svar #18

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Avsnittet om namn har enligt min mening inte där att göra, och är dessutom felaktigt. Avsnittet om barn utom äktenskap är också fel.
 
Modern folkbokföring är marginellt bättre än gammal - med undantag för att felkällan oläslig handstil ju bortfaller numera - det finns gott om exempel på helt fantastiska fel som begåtts i modern folkbokföring lika väl som gammal.
 
Jag förstår inte heller meningen om att det inte finns några säkra garantier om att personer som dog före 1718 inte skulle gå att finna. Sanningen är ju snarare den att det inte finns några säkra garantier att hitta någon från vilken tid som helst - och samtidigt finns det på vissa håll utmärkta källor om personer som dog långt tidigare än just 1718 (varför 1718?).
 
Ingela

2011-01-24, 08:25
Svar #19

Utloggad Henrick Lindell

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 245
  • Senast inloggad: 2019-03-14, 17:58
    • Visa profil
    • www.klgf.com
I min frus hemland (Peru) finns varken kusiner eller sysslingar där kallar man alla för kusiner = prima (feniminum) eller primo (maskulinum). Alla kvinliga släktingar heter Tia och manliga Tio. Typ våra fastrar och mostrar morbröder och farbröder. Liten kul parantes i vårat uppdelade släktskap.

2011-01-24, 12:55
Svar #20

Utloggad Niclas Rosenbalck

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5027
  • Senast inloggad: 2020-09-05, 21:07
    • Visa profil
Vad gäller påståendet om ätt och ättlingar så ger skribenten en felaktig bild av dessa. En adelsätt räknas alltid på manslinjen och anses vara utdöd då den siste bäraren av ättenamnet (som är son/dotter till en till ätten räknad manlig medlem) avlider. Döttrarnas barn tillhör ej ätten, ej heller deras avkomma (ättlingar). Skribenten kallar dessa utgifta döttrar, men begreppet är vilseledande och modernistiskt skapat då en kvinna framgent tillhörde sin släkt av börd även om hon gifte sig med en man av annan ätt/släkt. En kvinna som var född friherrinna behöll denna titel, liksom hon behöll sitt heraldiska fädernevapen, även om hon gifte sig med en icke-friherre. Däremot hade hennes barn ingen rätt till titlar eller vapenbild efter modern.

2011-01-26, 19:13
Svar #21

Utloggad Magnus Eriksson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 54
  • Senast inloggad: 2016-02-24, 22:37
    • Visa profil
    • nilsanor.webb.se
Stort tack för återkoppling!  Skulle vara intressant att veta varför svenska språket har så många släktbegrepp...
 
Var det något i ovanstående raderade text som var korrekt och som bör behållas?  
 
Nån som har tips på bra källa?

2011-01-26, 22:21
Svar #22

Utloggad Gunnar Håkansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 528
  • Senast inloggad: 2016-01-13, 08:55
    • Visa profil
Hej, Magnus!
Att släktbegreppet inte är entydigt har sannolikt att göra med den historiska utvecklingen. Släktforskning var från början en syssla för adeln. Där utgår man från en stamfader och ritar upp träd med dennes ättlingar - så länge de inte byter namn. Detta släktbegrepp togs sedan över av det uppstigande borgerskapet, som samtidigt antog släktnamn.
Då släktforskning började bedrivas även av bondeättlingar, kunde det inte längre tillämpas, eftersom bönderna långt fram i tiden inte hade släktnamn utan endast patronymika. Dessutom önskade man jämställa män och kvinnor även i släktforskningen. Träden ritades därför i stället bakåt, utgående från en viss person, ofta släktforskaren själv. Efternamnen blev ointressanta.
Men släkten är givetvis inte bara anorna bakåt i tiden - syskon, kusiner, sysslingar är ju också släkt. I allmänhet räknar man även in dessas ingifta kontrahenter, barn och barnbarn. Var gränsen mot icke släkt sätts kan nog variera en hel del, särskilt vid betraktande av nutida något flytande familjesammansättningar. (Att ha halvsyskon var dock ingen ovanlighet förr i världen heller.)

2011-01-27, 11:44
Svar #23

Utloggad Lars Welinder

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 83
  • Senast inloggad: 2014-07-21, 19:58
    • Visa profil
Intressant läsning: Inte visste jag exempelvis att en pyssling var en sorts släkting. För mig är det ett sagoväsen, en liten varelse. Men sådana har jag alltså i släkten.

2011-01-27, 11:56
Svar #24

Utloggad Rolf Hertzman

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 180
  • Senast inloggad: 2024-03-02, 11:16
    • Visa profil
Syssling finns i NE, så här står det:
syssling, ursprungligen beteckning för kusin via kvinnoled, numera för alla kusiners barn i förhållande till varandra.
 
om brylling:
brylling, fyrmänning, person vars far eller mor är syssling med den givna personens far eller mor.
 
pyssling används ibland om fyr- eller femmänning enligt NE.
 
Skämtsamt sägs ibland att därefter kommer trassling
 
Rolf

2014-08-17, 18:16
Svar #25

Utloggad Peter Hultin

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 33
  • Senast inloggad: 2023-07-09, 21:46
    • Visa profil
Tredingskusin. Min mamma och hennes syskon, som kom från Ljushult i Södra Västergötland, använde varken ordet tremänning eller syssling för kusiners barn i förhållande till varandra utan ordet tredingskusin. Jag googlade på det ordet och fick man bara en enda träff:  Det är en tredingskusin (eller syssling som en del säger) till mej... .  
Nu är det många fler som säger syssling än tredingskusin. Jag undrar om det är någon mer som känner igen ordet tredingskusin och i så fall var i landet det har förekommit?

2014-08-17, 19:48
Svar #26

Utloggad Tomas GH Johansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 617
  • Senast inloggad: 2023-11-14, 20:54
    • Visa profil
Peter,
 
Tredingskusin känner jag inte till, men däremot tredjedelskusin. Ordet syssling hade jag inte hört innan jag som artonåring började släktforska. Uppväxt i Svenljunga socken, nära Ljushult. Båda i Kinds härad.
 
En variant som åtminstone förekom i Torestorp i Marks härad, var att bara säga tredje, fjärde och så vidare. Som fars kusin (född i Torestorp 1912 och boende där hela sitt liv) sa till mig en gång: Jag vet ju vilka jag är fjärde med. Här kan man prata om släktkännedom!
 
(Meddelandet ändrat av TGH 2014-08-17 19:56)

2014-08-17, 21:08
Svar #27

Utloggad Peter Hultin

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 33
  • Senast inloggad: 2023-07-09, 21:46
    • Visa profil
Tomas,  
 
Ja, treding är ju ett gammalt ord för tredjedel och tredjedelskusin får jag ungefär 500 träffar när jag googlar, inte många jämfört med syssling och tremänning, men många jämfört med tredingskusin.  
 
Syssling verkar vara vanligast i söder och tremänning längre norrut. Det jag hörde mest i Västergötland var syssling, men här i Värmland så är tremänning vanligast.
 
Din fars kusin hade verkligen stor släktkännedom. Jag har inte någon aning om vilka jag är fjärde med.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna