Att besvara efterlysningar

[Anna Martinsson]

Är det någon mer än jag som är nyfiken på om de tips och uppgifter man lämnar här leder till en upptäckt eller ett genombrott i forskningen?
 
Tycker det hade varit kul att de personer man hjälpt skickade ett litet mail med uppdateringar/fynd de gjort.

[Ann-Mari Bäckman]

Jag håller med dig Anna. Jag kan bli väldigt nyfiken att veta i vissa fall hur det gick. Jag behöver inte ens själv ha hjälpt till direkt med några uppgifter, utan kan tycka ändå att det skulle vara kul att få veta fortsättningen.
 
Så därför tycker jag att man hellre kan skicka ett inlägg än ett mail, för det kan ju vara andra som också vill veta hur det gick.

[Sven Aivert (Svena)]

Jag kan tala om att det är mycket värdefullt med den hjälp man får via anbytarforum .
I bland får man svar som gör att man kommer långt och i bland händer det att man får vänta flera år på svar. I bland får man inte något svar alls .
Jag har i princip bara gått att säga om den hjälp man får av andra forskare på anbytarforum.
Särskilt för mig som forskar på ättlingar till Reinhold Hilpher som är Släkten Hilphers-Hülphers
äldsta nu kända i Sverige.
Det är däför för mig mycket tacksamt att få hjälp av andra som forskar i denna släkt för att få den så komplett som möjligt. Och det är nästan omöjligt om man inte skulle få hjälp av andra.
Så nog behöver vi varandra och det är väl bara trevligt om man kan hjälpa varandra i sin forskning.
 
Med Vänliga Hälsningar
Sven Aivert

[Allan Pettersson]

Hej Lennart i Laneryr.  
 
Jag har sett att du sökte efter uppgifter om Petter scherberg,son till Olof Pärsson Scherberg,jag är intreserad av hur det gått.
Denne Petters syster Anna-Lena är min morfars farmor,min morfars far hette Axel och var oä.
 
Mvh Allan Pettersson.

[Gerd Forsblad Krig]

Jag har hjälpt ganska många att leta i Cd skivor och census. Och det gör jag gärna. Men man ser ofta samma personer som frågar, och då infinner sig tanken, vore det inte bättre att dessa skaffar sig nödvändiga Cd skivor och dylikt, och prenumererar på Genline. Ancestry är inte heller så dyrt att prenumerera på. Och det är ju själva letandet som ger krydda åt den här hobbyn. Inte bara att skriva av det man får av andra. Eller?
MVH Gerd

[Gunilla Johansson]

Jag slutar att besvara de som vill att jag gör en hel släktutredning. Sedan måste jag medge att jag har inte alla skivor utan skaffar de vart efter jag får råd. Men en nödvändighet om man ska släktforska anser jag är att ha tillgång till Genline eller Svar om man inte bor nära ett bibliotk eller har tillgång till en släktforskarförening (vilka ofta har Genline i någon av sina datorer). Vill man hålla på med microkort/film så finns det alternativet.
 
Jag har Genline som grund, tar provapå abonnemang hos Ancestery när det behövs och har skaffat 10x3 timmars klippkort hos Svar.  
 
Den första skivan jag köpte var SBF 1890, en utmärkt start. Denna har jag kompletterat med SDB 1947-2003 samt SBF 1980.  
 
Mina frågor rör ofta de människor som levt/lever mellan 1900-2006. Min största önskan är att det kommer typ en SBF som avser tiden 1920 - 1950.
 
Jag har även tillgång till andra Internetabonnemang, som jag har behov av.
 
Däremot anser jag inte att jag måste ha alla Stockholmsskivorna, smedskivan osv. Dett för att det är sällan jag ramlar över en smed och min släkt gör bara avstickare till Stockholm.
 
När jag behöver hjälp med sådana uppgifter går jag till min släktforskarlokal som har samtliga skivor installerade på sina datorer eller som nu när de har stängt, då frågar jag om hjälp här.
 
Jag tror jag besvarar mer än jag ställer frågor, men jag håller med om att ibland tappar man lusten att hjälpa till.
 
Det finns några fall som jag tycker det är tråkigt att besvara och hjälpa, det är när samma person vill ha hjälp med en hel släktutredning och de fall man inte kan använda ordet tack.
 
Det bästa är trots allt tjänster och gentjänster. Jag behöver tex hjälp att söka i SBF 1970 och kan hjälpa den som sökt åt mig att tex söka i SDB 1947-2003.  
 
Sedan har alla valet att avstå från att hjälpa till.
 
Sedan måste jag tacka alla trevliga människor jag fått mailkontakt med genom detta forum, några är släktingar andra är bara otroligt hängivna och duktiga forskare.
 
Passar på och önskar alla en glad midsommar!!!

[Ann-Mari Bäckman]

Gunilla jag tycker du har en sund inställning till hur mycket hjälp man skall ge till den som frågar.
 
Själv så är jag ganska så duktig på att ställa frågor, men mindre duktig på att hjälpa till. Jag gjorde min släktforskning på 80-talet, med hjälp av mikrokort och läsapparat. Så det jag frågar om är oftast lite runt omkring familjerna och annat jag funderar på. Visst, jag har några CD-skivor, men hinner aldrig besvara någons frågor, därför att det finns redan väldigt alerta, hjälpsamma som hinner besvara frågorna före.
 
Jag gissar att ca 90% sitter med CD-skivor, som de använder för att besvara frågorna, inte är det från egen forskning, eller är det det? Jag själv trodde när jag hittade Anbytarforum att nu skulle jag hitta andra med samma anor, som jag själv, vi skulle byta anor, därav namnet, men så blev det inte.
 
Hur många frågor skulle bli besvarade om vi bara använde vår egen forskning? Knappast någon, säger jag. Antingen bjussar man med hjälp från sina CD-skivor, eller då så avstår man att svara. Valet är ju upp till dig eller mig om vi vill hjälpa till, men jag tycker inte man ska behöva ha dåligt samvete om man ställer frågor.
 
Jag vill också passa på att tacka alla som svarat på mina frågor. Glad Midsommar på er alla!
 
Mvh
 
Ann-Mari Bäckman

[Gunilla Johansson]

Absolut inte, självklart ska man ställa frågor och tacka om man får svar.
 
Men det finns några få som nyttjar detta forum till att få en släktutredning gjord och då är det inte kul.
 
Därför kan jag gärna hjälpa till om en person frågar om X och den familjesammansättningen. Men när man besvarat det, så kommer det omedelbart en fråga om nästa generation osv.
 
Min hjälp vill jag ska vara till för att få igång någon annan som kört fast och kan man hjälpa till med det så är det ok, men jag förväntar mig att vedebörande försöker forska vidare själv, det är det som jag anser är spännande med släktforskning.
 
Men när man lämnat var A är född, hustru, barn eller föräldrar. Kommer omgående då en fråga vad föräldrarnas föräldrar heter och när de är födda, då tröttnar jag på att svara vedebörandes frågor. Den som inte vill forska själv kan beställa en släktutredning, det finns många duktiga släktforskare som hjälper till med sånt, men det kostar en slant.
 
Däremot så vet jag att läshjälpen behövs, så det är o.k, det visar att vedebörande försöker forska själv, men inte har så lätt att läsa texten. Jag har fått en gåva som gör att jag har relativt lätt att läsa kyrkböcker andra har inte den gåvan och då tycker jag det är roligt om man kan hjälpa till.
 
Min hjälp att svara på frågor grundar sig därför på att jag gärna hjälper en annan forskare som försöker forska själv, inte de som vill ha allt serverat.
 
Detta valet är helt och hållet mitt. Men får man hjälp så tycker jag inte ett tack är förmycket besvär. Jag tackar när jag får hjälp. Sedan är det helt och hållet upp till var och en hur mycket man vill besvara eller fråga.  
 
Jag tycker det är helt fantastiskt när man kan byta erfarenheter med släktingar eller finna nya släktingar via anbytarforum.

[Ann-Mari Bäckman]

Jag tycker också det är trist om man besvarat någons fråga och sedan inte hör ett knyst. Jag är nöjd bara jag får ett livstecken från vederbörande, så att jag vet att jag inte svarat för döva öron. Fast både detta och om folk, som vill ha hela släktutredningar gjorda, har tagits upp förr, men jag tycker att det är helt rätt av Gerd att ta upp detta, om hon känner sig missnöjd,kanske vederbörande läser detta och tänker till. Bäst nog är ändå att strunta i att svara.

[Britt-Marie Waller]

Hej! Har ganska nyligen hjälpt en amerikanska med forskning i Västra Ny (E)och har inte hört ett knyst till tack för detta...Henne hjälper jag aldrig mer, minnet är ganska bra och de som ej skriver en kommentar eller ett tack får inte någon hjälp mer av mig i alla fall. Ibland kan man få ett tack via e-mail istället, så det syns inte alltid här på anbytarforum. Då brukar jag försöka skriva att fortsättning på forskningsresultaten kommer att skrivas här på anbytarforum istället, för att fler ska kunna ta del av detta. Ibland kan man se att en del här på anbytarforum skriver att svar på din fråga skickar jag med e-mail, det tycker jag är helt fel. Om det inte är något av speciellt känslig art som brottslighet och annat, bör man svara här på anbytarforum.
 
Mvh
 
Britt-Marie

[Siv Janson]

Hej allihop!
Jag tillhör sorten som frågar mycket och i den mån jag kan har tillgång till så hjälper jag gärna till. Tackvare alla ni som hjälpt oss när vi kört fast , inte kunnat läsa, eller tappat bort oss i alla utflyttning/inflyttning/emmigrant-papper så hittade vi efter 5 års frågande/sökande min mans morfars släkt i USA. Vi var över för 2 veckor sedan och hälsade på morbror och kusiner. Många resor har vi gjort, men detta var en av höjdarresorna. Jättekul med alla nya släktingar och deras vänner, men också trevligtatt träffa de amerikaner som via internet och olika söksidor hjälpt oss. Så letandet har sin tjusning oavsett hur det går till! Sen kanske man i sin iver går lite hårt åt de som vet och kan detta mysteriunm med släktforskning - men vi har bara blivit trevligt bemötta, trots många frågor och följdfrågor. Funderar på att skriva en liten krönika om vår släktresa // glad midsommar// SivJ

[Anna Martinsson]

Britt-Marie. Vissa amerikaner är sådana. Jag mailar till alla mina amerikanska släktingar varje helg men med vissa får jag endast svar vid jul eller om det är nåt de undrar över. Jag tar det med en klackspark och hoppas de ändå tycker om att få ett livstecken från sin släkt i Sverige.
Jag har hjälpt en del forskare, både utländska och svenska m?d varierande svar. Alla tackar förståss för hjälpen men vissa håller kontakten ganska lång tid efter. Har fått julkort och mail och det tycker jag är roligt. Några har tagit kontakt igen och frågat om hjälp och det har jag inget emot. Jag hjälper gärna om jag kan men det är SÅ roligt att veta om de uppgifter och tips man ger leder till något.
 
Ha en trevlig midsommar alla. Själv ska jag jobba hela helgen, puh!

[Jan-Philip Hollström]

Som nybliven entusiast och därmed fumlande amatör vill jag gärna påpeka att det finns dom av oss som är ytterst tacksamma för den hjälp vi får. Om den hjälpen tar sig uttryck i tips om var eller hur man bör söka istället för färdig information är det inte mindre uppskattat.  
För min del är problemet ofta (förutom lässvårigheter) att jag inte vet var jag skall söka.  
Det är givetvis synd att vissa personer inte ens brytt sig om att tacka för den hjälp de fått. Det tyder enbart på dålig uppfostran. Men det vore en större synd om detta avskräckte de mer kunniga från att fortsätta att deltaga och dela med sig av sina kunskaper. Det vore småsinnt.
 
Jag tycker det helt i sin ordning att de mer erfarna släktforskarna påpekar för de de mer färska rekryterna hur saker och ting går till på anbytarforum, hur mycket man kan be om utan att gå för långt, osv. Det tror jag inte någon skulle ta illa upp för. Man kan tycka att detta är något som folk borde kunna lista ut själva, men alla är vi olika.
 
Jag hoppas att några få individers uppförande inte kommer att påverka hur anbytarforum fungerar, då jag tror att vi är många fler som är genuint tacksamma för den hjälp vi får.
 
Vänliga hälsningar  
 
Jan-Philip

[Gunilla Johansson]

Britt-Marie,
 
Måste förtydliga svar via mail, iom att vi har fått en strålande lag som heter PUL, finns det lite regler att följa.  
 
Personuppgiftslagen göra att vissa svar inte kan läggas ut här. Du kan få en massa obehag om du lämnar ut uppgifter som någon annan släkting inte uppskattar. Det är väl därför Efterlysning gällande SBF 1970 och 1980 är stängda.
 
Behöver jag ha hjälp med någon uppgift där måste det ske via mail.
 
Jag brukar utnyttja 100 Års regeln.
 
Det är faktiskt de enda gångerna jag har fått svar via mail. Dessa svar gäller ev nu levande personer/släktingar.  
 
Gäller de svar på Stina Larsdotter f 1773 i Maria Magdalena, så svarar jag här och ställer jag en fråga om henne brukar jag få svar här.  
 
Frågar jag däremot om AA som jag vet föddes 1940 och skiljdes 1977 och är avliden 1995, så måste frågorna gå via mail. Vill jag veta mer om AA:s fd hustru och barn så måste jag räkna med att dessa inte alls vill bli nämnda med namn här.  
 
Min nyfunna amerikanska släkt är jättetrevliga, jag blev inbjuden att fira Svensk Midsommar med dom i Kansas. Tyvärr upptäcktes det att jag har en sjukdom som krävde en snabb operation, så den resan blev inställd. Hoppas kunna göra den nästa sommar istället.

[Eva Dahlberg]

Gunilla, det är tillåtet att lägga svaren från Sveriges dödbok från ditt exempel i ett svar här på Anbytarforum, däremot inte om de levande anhöriga (hundraårsregeln finns inte utan det är levande personer du inte ska skriva om - är du osäker på om en person lever eller inte - ta då hellre hänsyn och gissa på att en person blivit riktigt gammal och nämn inte uppgifterna här).
 
Hälsningar,
Eva

[Gunilla Johansson]

Klargörande av mitt tidigare exempel;
 
Mitt exempel gällde inte dödboken här, har antagligen uttrycktt mig oklart.
 
Nytt exempel; Per Persson föds 1932 gifter sig med NN, jag vet att de skiljer sig 1973. Per Persson vet jag dör 1983.
 
I detta fall vill jag ha namnet på fd hustrun till Per Persson.
 
Den enda skivan i detta fall som är brukbar är SBF 1970, Jag vet inte något om NN och kan därför inte lägga ut efterlysningen här? Det kan vara så illa att NN inte vill bli ihopkopplad med Per Persson, då går det inte att lägga ut informationen här.
 
Du får referera till nu levande personer, men inte lägga ut namn och födelsedata utan deras medgivande.
 
PUL är hårfin, läs den riktigt noga, jag har haft mycket problem med den lagen i mitt arbete.
 
PUL går stick i stäv med andra lagar. Därför citerar jag bara nu levande personer och använder dessa som källor. Jag kan tacka en person om de hjälpt mig och i de fall jag vet att de inte har något emot att jag använder deras, kan jag lägga ut det.
 
Dessutom använder jag mig sparsamt av nyligen avlidna personer och deras familjer.
 
Det bästa är att nyttja antingen 70 års regeln eller 100 års regeln om man är osäker.

[Stefan Simander]

Sedan finns det ju de av oss som frågar sina släktingar om tillåtelse att publicera data och forskningar på internet och annorstädes, innan man publicerar dessa och då är det ju OK, men inte här på Rötter, enligt reglerna!