Äldre inlägg (arkiv) till 2005-06-10

[Jörgen Tollesson]

Då ska vi se...
 
Först några elementära fakta, som naturligtvis är kända av alla, men tydligen också är lätta att glömma av emellanåt...:
 
? Talet kom först och skriften därefter; d.v.s. människan kunde tala innan hon kunde skriva. Vårt alfabetiska skriftspråk är ett sätt att återge talet, där varje ljud har sitt tecken.
 
? Dialekterna är äldre än våra moderna riksspråk; de skandinaviska dialekterna har utvecklats naturligt direkt ur urnordiskan. Riksspråkens existens har däremot till stor del politiska orsaker; skilda centraladministrationer har drivit skriftspråken i delvis olika riktningar, och moderna medier har sedan gjort sitt för att på motsvarande sätt påverka talspråken inom respektive land - på dialekternas bekostnad.
 
? Ortnamnen är oftast så gamla att de uppstod i en tid då riksspråken ännu inte fanns; och de är till sin natur lokala, då de har uppstått på platsen och är benämningar på lokala företeelser som gårdar, socknar, berg och vattendrag m.m. I grunden identiska namn kan därför skilja sig åt mellan olika bygder, då bygdernas dialekter inte är identiska.Slutsats: Ortnamnen är lokala och ska därför inte återges på vare sig riksspråk eller en annan dialekt än den egna - och stavningen ska anpassas till uttalet, inte tvärtom. Det är alltså det ursprungliga lokala namnet som är det korrekta, och skriften ska återge det lokala uttalet av detta namn. Helt upp-och-nedvända världen är det om det officiella namnet är en utsocknes skrivares missuppfattning eller 'översättning' av namnet, som nedtecknats på skrivarens egen dialekt eller riksspråk - och sedan, också lokalt på orten, fått uttalat anpassat till detta skrivsätt.
 
Hur ska man då fastställa det korekta namnet? Låt mig citera mig själv från den tidigare länkade sidan i Båhusarkivet:
 
När man tar ställning till vilket som är det korrekta namnet på t.ex. en gård, så får man först försöka att fastställa det ursprungliga namnet genom att se på gamla stavningar (som ju har varierat under både den norska och svenska tiden), tolkningen av namnet samt det genuina uttalet (särskilt äldre uppteckningar); man får då tänka på att uttalet (särskilt yngre) kan vara en anpassning till den officiella stavningen, som kanske i sin tur är danska eller svenska skrivares förvanskning av det ursprungliga namnet. Därefter får stavningen av det på detta sätt fastställda ursprungliga namnet anpassas till den naturliga förändringen av det genuina lokala uttalet genom tiderna, och självklart också till modern stavning av de enskilda delarna av ortnamnet ('berg', 'stad', 'vik' o.s.v.).Några exempel:
 
? En gård i Svenneby socken skrivs i dag Ulvekärr. Gården finns belagd skriftligt tre gånger från perioden 1346-1400, med stavningarna Vgllukiar, Vglukiarre och Vglaker. Det är alltså helt klart att det inte är 'ulv', utan 'uggla' som ingår i namnet. Det stämmer också med det lokala uttalet av namnet som är [ulekjär]; uggla uttalas nämligen [ula]. Därmed kan vi alltså konstatera att det korrekta namnet, med modern svensk (!) stavning är Ugglekärr (den norska stavningen Uglekjerr uttalas likadant som den svenska).
 
? En annan gård, i Kville socken, skrivs i dag Sjöröd. De äldsta kända stavningarna är från 1500-talet: Skerud, Skierrö, Skierre och Skierrödt. Det är alltså också här helt klart att dagens officiella stavning är fel, då det inte är 'sjö' som ingår i namnet, utan möjligen 'skede'; stavningen med Sj- dyker heller inte upp förrän under 1800-talet. Det lokala uttalet [sjörö] visar att 'e' har utvecklats till 'ö', vilket är helt naturligt; detta uttal har sedan lett till missförståndet att inledningen är Sjö- ('sjö-' och 'skö-' uttalas ju likadant), vilket sedan i sin tur har lett till dagens felaktiga stavning. Den korrekta stavningen bör alltså vara Sköröd.
 
? Ett tredje exempel är Bro, som finns som gårdsnamn på flera håll i Båhuslän och också är namnet på en socken. Också här finns det naturligtvis gamla belägg, men de behöver näppeligen återges här, då det är uppenbart vad namnet betyder. Dock: Det båhuslänska uttalet (utom längst i söder) är [bru], vilket också är en av två möjliga stavningar på norska (den andra är föga förvånade densamma som den svenska, alltså 'bro'). Det korrekta namnet bör därför skrivas Bru där namnet uttalas så.Det är alltså inte frågan om någon fanatisk puritanism. Självklart ska vi inte återgå till några medeltida stavningar; inte heller måste stavningen vara indentisk med det lokala uttalet, som något slags fonetisk skrift. Men det finns ingen anledning att acceptera rena förvanskningar av ortnamnen, eller stavningar anpassde till svenska uttal som är främmande här.
 
Men är detta då så viktigt? Vad spelar det egentligen för roll om ett ortnamn stavas på det ena eller andra sättet? Varför inte hålla fast vid dagens officiella stavningar som ju alla känner till? Och varför inte anpassa uttalet till den svenska stavningen när Båhuslän ju trots allt hör till Sverige i dag?
 
Frågorna är fel ställda, som politikerna brukar svara - de borde i stället lyda: Spelar det någon roll om det framgår vad ett ortnamn betyder - eller kan en ort ha vilket nonsensnamn som helst? Är ortnamnen en viktig del av vårt kulturarv som vi ska vara rädda om - eller kan vi kasta bort dem som slit-och-slängvaror och ersätta dem med något modernare? Är det helt i sin ordning att lokalbefolkningen ska ändra sitt uttal av sin egen hemorts namn för att anpassa det till en främmande förvanskning av stavningen - eller borde stavningen tvärtom anpassas till det lokala uttalet?
 
Hur skulle du själv göra om ditt eget personnamn blev förvanskat i folkbokföringen och en felaktig stavning därmed blev officiellt fastställd? Skulle du acceptera detta bara för att alla andra trodde att det officiella namnet var korrekt och de därför började att använda det? Skulle du kanske t.o.m. själv börja att kalla dig vid ditt officiella namn och överge ditt riktiga för att andra ska begripa vem du talar om?
 
Kanske tycker du att svaren är så självklara att frågorna om ditt eget namn inte behöver ställas? Men är då inte våra ortnamn minst lika viktiga som våra personnamn?

[Jörgen Tollesson]

Så över till den tydligen väldigt känsliga frågan om Båhus eller Bohus...
 
Svaret på frågan var jag har sett stavningen Båhuslän - förutom i mina egna skriverier och andras kommentarer om desamma - är: Ingenstans!
 
Men innan nu alla med en hals ropar Vad var det vi sa!, så läs gärna resten... J
 
Båhuslän är som tidigare konstaterats inte ett landskap, utan ett län. Och det naturliga sättet att skriva ett läns namn är särskrivning, alltså Båhus län; man skriver ju t.ex. inte Älvsborgslän, utan Älvsborgs län.
 
För att hitta skrivningen Båhuslän behöver vi alltså gå till så modern tid att namnet börjat att skrivas ihop som ett landskapsnamn, och det ska dessutom vara en svensk stavning (då ju stavningen län bara förekommer på svenska). Och eftersom stavningen Bohus i modern tid blivit den totalt dominerande, och numera också den officiella, svenska stavningen, så har jag alltså inte upptäckt stavningen Båhuslän. Men jag har å andra sidan inte ansträngt mig för att hitta den...
 
I Norge skriver man emellertid Båhuslen. Hur många tror att det är en slump? Hur många tror att detta är en förvanskning av ett ursprungligt Bohus från den norska tiden - ett Bohus som däremot behållits som svensk stavning, liksom alla andra gamla norska ortnamn i Båhuslän levt vidare oförvanskade av svenska pennor...? J
 
Efterleden -län är ju bara ett administrativt begrepp, och det är alltså stavningen av detta som avgör om skrivningen är norsk eller svensk, alltså len resp. län. Det viktiga är emellertid hur det egentliga ortnamnet skrivs, alltså Båhus eller Bohus (som ju båda kan användas i såväl svenska som norska - beroende på om man skriver korrekt eller fel... J)
 
Här har tidigare hänvisats till Nationalencyklopedin (NE): Borgen hette först Bagahus efter ön där den byggdes, men först på 1400-talet blev formen Bohus (eller Båhus, om vi följer Jörgen) dominerande namnform enligt Nationalencyklopedin.
 
Men nu är det inte om vi följer Jörgen namnet är Båhus... Så här står det i NE: Namnets äldsta kända form är Bagahus, men från 1400-talet blir Bohus förhärskande (normaliserde namnformer).
 
Observera parentesen: Normaliserade namnformer! Detta visar tydligt faran med normaliseringar av namn (något som ju har diskuterats flera gånger också på andra håll i Anbytarforum) - normalisering är inte sällan detsamma som ren historieförfalskning! Att Bohus blir förhärskande betyder nämligen inte att stavningen med -o- tar över, utan bara att den gamla stavningen med -aga- inte längre dominerar!
 
Även källkritik är - till somligas stora förtret - ett flitigt diskuterat ämne i Anbytarforum. Och inte ens NE:s ord bör okritiskt tas för god fisk...
 
I Ortnamnsarkivets bok för Inlands Södre härad (eller Inlands Söndre skeppreda, om någon föredrar det...), sid. 112-113, återges en lång rad stavningar av namnet under 13- och 1400-talen. T.ex. Bagahus, Baghahuus, Baw?hus, Bagh?hus, Bawohus, Baghuhus o.s.v.
 
Sedan skriver man:
 
... under f. hälften av 1500-t. överväga fortfarande skrivningar med Ba-, i DN [Diplomatarium Norvegicum; JT:s anm.] omkr. 5 ggr så vanliga som de med Baa-; blott enstaka ggr träffas Bå-, Bo(w)-.Aha, 'blott enstaka ggr träffas Bå-'!, säger säkert någon... Men då ska vi tänka på att å-ljudet (som utvecklats ur långt a) ursprungligen skrevs 'aa' i såväl svenska, norska som danska. Bokstaven å började att användas i svenska först under 1500-talet (samtidigt som ä och ö ersatte ? och ?), och i norska och danska först under 1900-talet (där man dock i båda fallen behållit ? och ?)!
 
I ovanstående citat ska vi alltså bunta ihop Baa- och Bå- för att få en korrekt bild. Texten lyder då:
 
... under f. hälften av 1500-t. överväga fortfarande skrivningar med Ba-, i DN omkr. 5 ggr så vanliga som de med Baa-, Bå-; blott enstaka ggr träffas Bo(w)-.I ungefär en sjättedel av fallen är stavningen alltså Baa-/Bå- - men blott enstaka ggr träffas Bo(w)-...
 
Det första belägget för Baa- i ovanstående lista är f.ö. Baagha huss från 1338; det första med Bo- är hundra år yngre, Boghahuus från 1441. (Detta sagt utan garantier för att alla skrivningar återges i listan.)
 
Låt oss så tänka på att skrivtecknen ska återge talspråkets olika ljud:
 
? Bokstaven a kan ju uttalas på olika sätt. Vi har a som i 'hatt', som också kan uttalas långt (som t.ex. i tyska Baden), och vi har a som i 'hat', som också kan uttalas kort (vilket i utsocknes öron kan uppfattas som å när göteborgarna säger Kalle). Men under inga omständigheter kan bokstaven a återge ett o-uttal!
 
? Samma sak med bokstaven å, som alltså står för ett ljud som utvecklats ur långt a; bokstaven å kan inte återge ett rent o-uttal.
 
? Men - bokstaven o kan som bekant uttalas som å. (Det är därför namnet Tolle förr inte sällan skrevs Tålle - på den tid när stavningen avgjordes från fall till fall av skrivaren, och t.o.m. Bengtsson kunde skrivas Bängtsson... J)Den enda slutsats man kan dra av ovanstående är att den långa, långa raden av skrivningar under flera hundra år (!) med Ba-, och sedan också inte så få med Baa-/Bå-, omöjligen kan återge ett uttal med o! Det ursprungliga uttalet har varit med ett långt a som sedermera utvecklats til å (vilket några få gånger i äldre skrift återgivits med o). Och g och det andra a-et i Baga- har så småningom slipats bort. Summa summarum: Av Bagahus har blivit Båhus!
 
En intressant sak: I ovanbemälte ortnamnsbok återfinns på sidan 143 *Båholmen, vilket är den gamla Bagaholmen, där fästningen byggdes. * betecknar konstruerad (ej direkt uppvisad) språkform. Men konstruerad betyder inte att det är fria fantasier; sådana konstruerade namnformer brukar användas i dessa böcker för att återge en trolig namnform i dag om ett gammalt, numera utdött, namn fått leva vidare; alternativt en stavning av ett ord som återfunnits muntligt på orten, men ej påträffats i skrift. (I dag kallas holmen ju för Fästningsholmen.)
 
Man menar alltså att den naturliga utvecklingen av namnet Bagaholmen hade varit Båholmen, om namnet hade använts ännu. Och vad är då den naturliga utvecklingen av Bagahus...? Ja, vi har ju redan konstaterat vad svaret på den frågan är...
 
I ortnamnsboken anges f.ö. uttalet av Bohus som [böus] (med 'brett' ö), vilket åtminstone i andra fall brukar vara ett dialekttal uttal av å-ljud - t.ex. i slå.
 
I Torsby socken i samma härad finns dessutom en holme vid namn Bohus (sid. 141), som säkerligen uppkallats efter fästningen, eftersom en intilliggande holme heter Älvsborg. Uttalet av denna holmes namn anges som [böus] ('brett' ö), [bous] eller - [båus]...
 
Observera också att stavningen Bohus län inte tog över direkt 1658. Det var först senare som detta blev den dominerande svenska stavningen.
 
Dagens uttal av landskapsnamnet med o bevisar alltså inget annat än att folk snällt och lydigt anpassar sitt uttal efter den korrekta officiella stavningen - en stavning som alltså, de få gånger den återfinns i äldre dokument, måste ha återgivit ett å-uttal...
 
Den som inte låter sig övertygas av detta (och alltid finns det väl någon som envist håller fast vid Bohus... J) bör inte ägna sig åt orientering - eftersom vederbörande alltså väljer att följa kartan, också när den inte stämmer med verkligheten...

[Jörgen Tollesson]

Nu tror jag nog att jag får ta igen mig en stund, så att jag orkar fira dagen lång i morgon... J

[Rune Edström (Rune)]

Strålande försvarstal, Jörgen.  
rune

[Ingemar Ståhl]

Hej igen Jörgen! Det var många ord om egentligen ingenting.
En enkel sammanfattning är att Du anser att gamla dialektala uttal skall användas i (fonetisk) skrift i vart fall när det gäller gårds och ortnamn och därmed är fel att använda det officiella språk som förekommer t.ex i dagens utbildning,  
samtidigt som Du också medger att Båhus är en egen stavning.
 
Vill påminna om ditt tidigare inlägg där Du irriterades över stationsutropen på tågen gjordes på rikssvenska och undrar då hur Du tror en utsocknes resande skulle klara sej om lokala dialekter skulle användas i på olika håll i landet.
MVH. Ingemar

[Göran Svantesson]

Hej Jörgen.
 
Tack för ditt långa inlägg,
jag ser redan fram emot nästa,
så Ge dej inte
 
Mvh.Arne

[Göran Svantesson]

Hej Jörgen.
 
Tack för ditt långa inlägg,
jag ser redan fram emot nästa,
så Ge dej inte
 
Mvh.Arne

[Jörgen Tollesson]

Ingemar, i din enkla sammanfattning lyckas du med konststycket att säga i stort sett tvärtemot det jag sa i mina många ord om egentligen ingenting... Det var onekligen en imponerande prestation! Bara det att du påstår att jag medger att Båhus är en egen stavning gör ju att jag undrar vilket språk jag ska skriva på för att göra mig förstådd...
 
Samtidigt kan jag konstatera att du alltså anser bred stockholmska (som var det uttryck jag använde i min lilla skämtsamma kommentar om stationsutropen) vara detsamma som rikssvenska, till skillnad från lokala dialekter på olika håll i landet... J
 
God natt!

[Mats Alemyr]

Appropå å och o. Har ni funderat på Kortedala? Här säger rikssvensken kortedala som om de spelar kort. De lokale säger kortedala som om det vore korta dalar man pratar om (vilket låter rimligt) De mera extreme säger Kåttedala för att markera sin göteborgska tillhörighet. Detta är ändå inom gamla svenska gränser och vi pratar 50-tal. Om det nu är korta dalar som är poängen så är det ju viktigt att få fram det. Den ursprungliga betydelsen tycks dock glömmas efter bara några år. Är det då möjligt att söka den 500 år senare? Vad betyder exempelvis Sverige eller för den delen Norge? Vi famlar nästan i blindo när det gäller betydelsen av namn som har några hundra år på nacken. Är det då meningsfullt eller ens möjligt att bestämma stavningen av en kustremsa som Gud glömde på 1600 talet?

[Jörgen Tollesson]

Vi famlar nästan i blindo när det gäller betydelsen av namn som har några hundra år på nacken.
 
Här finns en bra optiker! J

[Anders Ryberg]

Bra och bra, du har tidigare upplyst mig om att denna optiker påstår att Tronnum är döpt efter Trondheim... Och i deras skrifter påstås att Gråberget där jag bor är döpt efter en båtsman Gråberg som bodde där... De funderar uppenbarligen inte varifrån han fått sitt namn och hur det kunde bli så turligt att han råkade bosätta sig på ett namnlöst berg... Det har ju aldrig inträffat att båtsmän döpts efter var de bott.
Mycket nyttiga är SOFI, men ortnamnsförklaringarna lämnar ofta en del att önska.

[Leif Josefsson]

Jag har tydligen varit frånvarande alldeles för länge från Anbytarforum för jag har totalt missat denna diskussion. Jag har då aldrig hört min morfar och andra släktingar på Seläter, Strömstad uttala Bohuslän som Båhuslän och jag har många gånger funderat på hvarföre Tollesson stafvar på detta sätt. Tack för en intressant och roande läsning den sista timman.

[Jörgen Tollesson]

Anders, en optiker ger dig hjälpmedel för att förbättra synen - men tolkningen av det du ser behöver du inte överlåta åt honom... J

[Ingemar Ståhl]

Hej Jörgen, frånsett optiker o.l. så inleder du din långa skrivelse med följande:
 
citerar:
Så över till den tydligen väldigt känsliga frågan om Båhus eller Bohus...  
 
Svaret på frågan var jag har sett stavningen Båhuslän - förutom i mina egna skriverier och andras kommentarer om desamma - är: Ingenstans!  
slut citat.
 
Därefter kommer lång förklaring varför Du anser att BÅhuslän är det riktiga.
Kan det tolkas annorlunda än att det är Din egen uppfattning och stavning?
 
Oavsett Din stavning så kommer jag fortsätta läsa och ta till mej nyttigheter från BÅHUSarkivet/Nätarkivet!!!
Mvh Ingemar.

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej,
 
Tack för förklaringen Jörgen, men jag blev nog inte riktigt övertygad av din förklaring
 
Det bästa vore att ta bort ala länsbeteckningar och hålla sig till landskapsbenämningen och städer(min åsikt)
Det är krångligt att hålla reda på alla län, kommuner, pastorat m.m.
Jag tycker att de kan skrota Landstinget också och ha en Sjukvårdsförvaltning, där det är lika för alla som bor i samma land.
 
Alla Gränsland blir väl flytande med språk och mer blandning i släkterna.
 
Ha en bra Svenska flaggans Dag - [color=0000ff]Eiv[/color][color=ffff00]or[/color]

[Jörgen Tollesson]

Ingemar, du kunde gärna ha fortsatt en mening till efter att du skrev slut citat. Då hade du också fått med följande: Men innan nu alla med en hals ropar 'Vad var det vi sa!', så läs gärna resten...
 
Efter citatet skriver du:
 
Därefter kommer lång förklaring varför Du anser att BÅhuslän är det riktiga.  
Kan det tolkas annorlunda än att det är Din egen uppfattning och stavning?
 
Ja, det kan - om du verkligen läser förklaringen, och bryr dig om vad där står (och inte bara viftar bort det alla fakta som många ord om egentligen ingenting). Om du gör det, så ser du att jag inte bara anser att Båhus är den riktiga stavningen; jag visar hur tydligt som helst att den historiskt är den riktiga stavningen - och att det tog många hundra år innan byråkraterna gjorde Bohus till den officiella stavningen.
 
Kanske du kan förklara varför du trots detta anser att Bohus är den riktiga stavningen? Att den är den officiella kan ju inte vara ett argument - såvida man inte anser att vad far gör alltid är rätt...

[Peter Funke (Aningen)]

Jörgen, låt oss säga att Du har rätt i påståendet att Båhus är den historiskt riktiga stavningen. Någonstans på vägen har dock stavningen i så fall förändrats och accepterats, precis som när Wermeland efter hand blivit Värmland, Nerike Närke och Svea rike Sverige. Det finns kanske oklarheter i de omvandlingarna också, men vad är nyttan i att protestera nu i så fall?
 
Du skriver själv att den officiella stavningen är Bohus - hur stort tror Du intresset är bland de boende i landskapet att övergå till stavningen Båhus, även om nu byråkraterna i det förflutna lurat dem på den detaljen? I en tid då Skanska lagt ner ansenliga summor på att jobba bort å:et i företagsnamnet och våra sladdvokaler å,ä och ö i stort sett är dödförklarade i adresser på Internet vore det nog dessutom direkt dumt ur marknads- och turismsynpunkt att återgå till stavningen Båhus! Slåss Du inte mot  väderkvarnarna i ditt resonemang?

[Ingemar Ståhl]

Jo Jörgen, jag menar att ord som uttalas i olika dialekter inte är att betrakta annat än som talspråk och är därmed inte lika med det skrivna ordet.
Den tid Du talar om var det egentligen bara prästerskapet som var förunnat skrivkonsten och gemene man använde då sin dialekt i uttal och i de hfl jag läst har prästerna sedan skrivit t.ex gården även om uttalet har varit gåren eller gålen.
Nu tackar jag för mej och Var och en av oss får väl stava efter eget gottfinnande.
Lev väl
Ingemar.

[Jörgen Tollesson]

Peter, Wermeland och Värmland är samma namn - Båhuslän och Bohuslän är det inte. Eller uttalar du Werm- annorlunda än Värm-...? F.ö. är mig veterligt Wermeland en relativt sett ung stavning - i alla fall jämfört med det medeltida Værmaland...
 
Hur många båhusläningar som vill få tillbaka stavningen Båhus har naturligtvis ingen av oss en aning om. Men den saken är ju fullkomligt ointressant så länge det inte är allmänt känt varför den officiella stavningen skulle ändras från Bohus till Båhus! Och hur många vet det? Folks okunnskap om historiska fakta kan ju rimligen inte vara ett argument för att hålla fast vid en historieförfalskning - varken i detta fall eller andra.
 
Vad ett internetanpassat namn beträffar, så vet jag inte om Bohuslän är ett sådant heller - jag tycker mig bestämt se några prickar där också... Men du kanske vill ändra stavningen till Bohuslan - eller kanske förnorska den till Bohuslen? J
 
Vad slutligen väderkvarnarna beträffar, så är Bohus en i allra högsta grad verklig förvanskning - även om det finns de som inbillar sig något annat...

[Jörgen Tollesson]

Ingemar, du säger att du menar att ord som uttalas i olika dialekter inte är att betrakta annat än som talspråk och är därmed inte lika med det skrivna ordet. Och varifrån kommer då dessa skrivna ord? Har de överräckts till oss, inristade i stentavlor likt tio Guds bud?
 
Dialekterna är som sagt äldre än riksspråket, och det skriftliga riksspråket ser helt enkelt ut som det gör beroende på vilka dialekter (!) som (p.g.a. olika tillfälligheter) kommit att dominera det! Skillnaden går inte mellan dialekt och skriftspråk, utan mellan dialekt och riksspråk - som naturligtvis båda kan vara skriftliga.
 
F.ö. fortsätter du att upprepa din alldeles egna version av mina åsikter - trots att jag alltså sagt att jag inte menar att ord som ingår i ortnamn ska stavas exakt som de uttalas i dialekten, som ett slags fonetiskt skrift.
 
Men nu är ju detta bara en fortsättning på diskussionen om dialekt kontra riksspråk, och inte ett svar på min fråga varför du anser att Bohus är den korrekta stavningen. För den frågan, Båhus eller Bohus, är ju inte en fråga om dialekt eller riksspråk, lika lite som det är en fråga om norskt eller svenskt.
 
Det är mycket märkligt att du som argument drar in vilka som behärskade skrivkonsten i gamla tider och hur deras skriftspråk skiljde sig från gemene mans dialektala uttal. Det jag hänvisar till är ju just skriftliga belägg! För oavsett vilka som höll i pennorna under de många århundraden då Bohus lyser med sin frånvarao i källorna, så skrev man alltså Bahus eller Båhus (Baahus)!

[Jörgen Tollesson]

Detta är naturligtvis inget bevis i själva sakfrågan (Båhus eller Bohus) - men sådana finns det ju tillräckligt av ovan. Men det visar i alla fall att det inte är mitt privata påhitt att Bohus är en felaktig stavning. Det visar också att detta inte är en ny fråga...
 
Men huru Bahus eller Baihus är kommit at kallas Bohus kan man intet wist säga: The Norske säga aldrig Bohus, utan Bahus hwilket ock är thet rättaste...
 
Johan Oedman i Bahus-Läns Beskrifning, 1746.

[Jörgen Tollesson]

Detta är en minst sagt märklig diskussion!
 
Jag tar mig friheten att använda den korrekta stavningen av landskapsnamnet: Båhuslän. Det är det hela. Jag protesterar inte så fort någon annan skriver Bohuslän (i Anbytarforum eller någon annanstans). Jag argumenterar inte heller för min stavning varje gång jag skriver Båhuslän. Det enda jag gör är alltså att använda stavningen Båhuslän i stället för Bohuslän. Men denna stavning har många tydligen väldigt ont av! Hela denna diskussion i Anbytarforum startade ju p.g.a. det.
 
Det är en sak att be mig belägga stavningen Båhus - men när jag gör det, så blir det helt tyst från dem som bad om belägg... Och det är klart - det ju svårt att argumentera emot alla fakta... J
 
Men frågorna om varför jag ändå inte accepterar Bohus fortsätter! Det är ju helt absurt att den som vägrar att använda en förvanskad stavning ska behöva stå till svars för att han inte godtar förvanskningen!
 
Och lika absurd är flockens reaktioner när jag säger andra sanningar om denna svenska provins. Det är som vore det jag som ägnat mig åt historieförfalskning och spridit officiella lögner i skolornas historieböcker!
 
Men det är väl kanske egentligen inte så förvånande med tanke på hur det går för dem som i detta forum pläderar för källkritik och ifrågasätter släkt- och bygdesägner som inte kan beläggas i källorna. Då kommer också flocken ylande och kastar sig över budbärarna - som blir beskyllda för att, förutom att anklaga morfar för lögn, också förstöra nöjet med släktforskningen och skrämma bort nybörjare från Anbytarforum! Sanningen kan tydligen ställa till med mycket elände... J
 
Men nu får det vara nog med dumheter! I fortsättningen tänker jag inte ödsla mer tid på att förklara varför jag inte blundar för fakta och accepterar den officiella sanningen att jorden är platt!
 
Men övriga har naturligtvis sin fulla frihet att plaska vidare i den svenska ankdammen... J

[Britt Börjesson]

Jörgen,
Båhusarkivet är guld. Folk som håller granitfast vid vad de har belägg för att anse är rätt är bra folk - så länge detta något inte skadar någon annan, och det gör sannerligen inte att själv använda en stavning.
Själv struntar jag i vilket - begrepp och identiteter som landskaps/länstillhörighet är bara viktig i mötet med folk från andra län.
Hemma hos mig var det till vardags viktigare om folk var Lysekilare, Brastabor eller Brubor. Och än idag är det faktist lätt att skilja dessa grupper åt på dialekten. Inte är dialekter döda inte, folk har bara blivit tvåspråkiga och i mötet med människor som inte begriper ortens språk så slätar man ut, av artighet.
Jag smilade en smul när just Brastad togs upp som exempel i diskussionen. Min morfar, född 1885, tog aldrig mopeden till Brastad, han for till Lökebacken.
Så,Skeefolk, Bullingar, Kvillingar, Sodenäsingar, Tjörnbur och alla andra; lev och låt leva! Njut av skönheten där ute, både vid sjön och längre inåt landet!  
Sommarhälsningar
Britt

[Anders Ryberg]

Stig Rutgersson brukar ibland berätta en historia om en gammal Tjörnbo han hade problem att spåra. Det sade att han kom utomlands ifrån. Och visst, till slut lyckades de spåra en, han kom från Solberga, vilket ju var långt bort då...

[Peter Funke (Aningen)]

Jörgen, eftersom Du åberopar uttalet: den fonetiska förskjutningen mellan Werm-/Värm resp. Bohus/Båhus är väl försumbar i båda fallen, och beror kanske mest på artikulation och dialekt hos den som säger det? Men uttalar man det grammatiskt korrekt så visst hörs det en skillnad mellan We- resp. Vä! (Fast jag tror nog inte att jag skrev något om uttal i mitt inlägg, utan nämnde bara rent allmänt förändringar som sker med ord under tidens gång.)
 
Vad gäller stavningen ur marknadssynpunkt så är ju  Bohuslän den vedertagna stavningen, ändrar man det till Båhus- så tillför man ytterligare en svensk vokal. Det var inte så bl.a. Skanska gjorde!  
 
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så tycker jag att den som vill uttala/skriva landskapsnamnet som Båhuslän gott kan göra det, väl bekomme! Dock, eftersom Du skriver Folks okunnskap om historiska fakta kan ju rimligen inte vara ett argument för att hålla fast vid en historieförfalskning - varken i detta fall eller andra, så tycker åtminstone jag att det verkar uppenbart att Du  inte tycks nöja dig med den självklara rätten att för egen del skriva landskapsnamnet som Du vill. Vi fåkunniga förväntas tydligen att erkänna vår okunskap och sluta hålla fast vid en stavning som Du inte tycker om. På den punkten tror jag att Du talar för många döva öron.

[Jörgen Tollesson]

Jag ska göra ett tillägg till mitt löfte/hot (stryk det som ej önskas) att inte delta mer i ankdammsskvalpet:
 
När jag citeras eller det påstås att jag tycker det ena eller det andra (oavsett om det gäller fonetisk stavning av ortnamn, enskilda personers rätt att ha vilken åsikt man vill, eller något annat), så hänvisar jag till mina tidigare inlägg - där framgår vad jag verkligen har sagt, och (inte minst viktigt) i vilket sammanhang det sas.
 
Och en sista kommentar:  
 
Peter, du skriver: Vi fåkunniga förväntas tydligen att erkänna vår okunskap och sluta hålla fast vid en stavning som Du inte tycker om.
 
Okunskap är inte detsamma som 'fel åsikt' - okunskap är just okunskap. Det jag skrev gällde inte folks rätt att privat hålla fast vid vilken stavning man vill. Det jag skrev gällde den officiella stavningen och din fråga om hur stort jag tror att intresset är bland de boende i landskapet att övergå till stavningen Båhus. Mitt svar var alltså att det är ointressant - så länge det inte är allmänt känt varför den officiella stavningen skulle ändras från Bohus till Båhus.
 
Det är m.a.o. ingen mening att ha en 'folkomröstning' om inte 'väljarna' har alla fakta i saken innan man 'röstar'. Följaktligen är det helt meningslöst att använda dagens förväntade 'folkvilja' som ett argument för att behålla den förvanskade stavningen.
 
Men allting går ju att missförstå och vränga till om bara viljan finns...
 
F.ö. är å inte enbart en svensk bokstav. Den är en svensk, norsk och dansk bokstav - ursprungligen importerad från tyskan, där den dock inte används längre. Och därmed har vi väl med god mariginal täckt in de största turistgrupperna... J

[Ingemar Ståhl]

Jörgen, jag gör som Du ett undantag och visar ett nytt citat:
 
Men huru Bahus eller Baihus är kommit at kallas Bohus kan man intet wist säga: The Norske säga aldrig Bohus, utan Bahus hwilket ock är thet rättaste...  
 
Johan Oedman i Bahus-Läns Beskrifning, 1746.
slut.
 
Alltså inte BÅhus utan BAhus eller BAIhus som det står stavat här om det sedan med ortens dialekt uttalas Båhus får väl trots allt anses vara en annan sak än detta med skrivna ord.  
 
Sedan får jag också hålla med Britt Börjesson.
 
Tack för mej slut för mej
Mvh Ingemar

[Jörgen Tollesson]

Och vilken dialekt är då Bohus? J
 
Fakta, alltså historiska belägg för Båhus, har jag inget emot diskutera! Och varför inte citera mig själv ur mitt senaste svar till dig, Ingemar: Det jag hänvisar till är ju just skriftliga belägg! För oavsett vilka som höll i pennorna under de många århundraden då 'Bohus' lyser med sin frånvarao i källorna, så skrev man alltså Bahus eller Båhus (Baahus)!
 
Jag talar alltså inte om ortens dialekt, utan om många och gamla skriftliga belägg för Båhus (Baahus) i officiella handlingar! Se mitt inlägg ovan den 5/6 kl. 18.48.
 
Vad Oedman beträffar, så har hans ord som sagt inget bevisvärde i själva sakfrågan (Båhus eller Bohus). Det framgår av mitt tidigare inlägg vad jag ville visa med det citatet...

[Peter Funke (Aningen)]

Jörgen, väl medveten om ditt behov av att alltid få sista ordet så drar jag i alla fall ett streck för min medverkan i denna debatt med det här inlägget - vill Du skvalpa vidare så gör det...
 
Vad gäller uttalet så var det Du själv som drog upp ämnet, och det är bara för den som, mot förmodan, är intresserad av saken att läsa innantill vad det stickspåret handlade om. Vad jag kan se har jag inte jag refererat till annat än vad Du faktiskt skrivit i ditt inlägg.
 
Jag tror inte det skulle bli rusning till valstugorna i ett lokalt val mellan stavningarna Bohus- resp. Båhus, inte ens om å-sidan talade om  för folk att byråkraterna fört dem bakom ljuset.
 
Vad jag skrev om å, ä och ö är att de inte är särdeles lyckosamma på Internet. Att å inte är en enbart svensk bokstav och ursprungligen är importerad från tyskan är en upplysning som jag inte kan se tillför den sakfrågan något nytt.

[Britt Börjesson]

Men ji der da noggen gang! Vaksne kaerar tjabbar som piltongar. La bli Jörgen, han gör mögge gott å inge vont. Nu ner ja kjenner hanses skel t'å stava Båhus, ponerar ja på å göre ligedant, noggen gang, kanske. Um je houart.
Soliga hälsningar
Britt