ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Faderskap  (läst 4095 gånger)

2000-07-03, 23:51
läst 4095 gånger

Utloggad Peter Karlsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 271
  • Senast inloggad: 2012-01-19, 20:39
    • Visa profil
Hur ska man förfara med uppgifter om den biologiske fadern när fel far har tagit på sig ett faderskap. Bland kändisarna finns ett sådant fall där jag vet att styvfadern har tagit på sig faderskapet och då blir han den rätta fadern utan att vara det.
 
Peter.

2000-07-04, 12:06
Svar #1

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Hänsyn bör väl tas till hur känt det är i för  
barn/familj/släkt. Kanske kan 70 års sekretessen  
tjäna som riktmärke.
 
Det beror väl på hur säkert man fått vetskap om  
faderskapet. Jag har också fått vetskap om att en  
släktings uppgivna fader inte är den riktiga, men  
det vet hon och de andra inte om, så det nämner  
jag inget om.
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2000-07-04, 20:26
Svar #2

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Eftersom genealogin är en historisk disciplin (historia i microperspektiv eller individperspektiv), gäller att söka sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen, som i all annan historisk forskning.  
 
Men man måste naturligtvis anlägga en källkritisk metodik, och vara säker på sin sak innan man redovisar sina slutsatser. Helst bör man ju kunna bevisa det felaktiga förhållandet, eller i varje fall lägga fram synnerligen tunga indicier. Till dessa borde ju rimligen den berörda moderns egna uppgifter räknas, som i fallet Rydeberg.  
 
Finns minsta osäkerhet, bör man redovisa detta, och inte till varje pris utpeka den ene eller den andre.  
 
Accepterar man, å andra sidan, endast officiella uppgifter som sanna, hamnar man ju (vilket jag tidigare hävdat i Rydeberg-diskussionen) i ett Code Napoleon- resonemang: far till en gift kvinnas barn är hennes make. Men då är det ju frågan om ett juridiskt förhållande, påminnande om det mellan adoptivförälder och adoptivbarn, och inte ett biologiskt; alltså inte genealogi i egentig mening.
 
Peter, du skriver inte hur länge sedan detta felaktigt påtagna faderskap skedde. När det gäller nu levande personer, måste man naturligtvis var försiktig och visa tillbörlig hänsyn, så att man inte sårar människor i onödan. Vad som sedan är tillbörlig hänsyn kan ju variera från situaton till situation, där får man nog låta sitt eget omdöme styra.  
 
Men personligen anser jag att om man nu känner till ett dylikt felaktigt faderskaps-
förhållande, och är säker på sin sak, men av personliga hänsyn inte vill redovisa detta, bör man hellre ligga lågt och tiga, än att vidarebefordra och sprida uppgifter, som man vet är felaktiga. En historiker, genealog eller inte, bör helt enkelt inte sprida felaktig information. Man bör således inte befatta sig med den berörda delen av vederbörades antavla, än mindre själv utarbeta och publicera ett sådant arbete.

2000-07-05, 01:31
Svar #3

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Carl-Fredrik, du har rätt i princip.
 
I mitt fall kompliceras det hela av att modern,  
dottern och uppgiftslämnaren lever.  
 
Uppgiftslämnaren har också ångrat att det nämnts  
överhuvudtaget och avkrävt mig ett löfte om att  
inget nämna om detta.  
 
Modern har sagt till uppgiftslämnaren att den  
uppgivna fadern ej är den riktiga och vem som är  
den riktiga fadern. Jag har bara fått reda på att  
den uppgivne fadern ej stämmer.
 
Alla syskon är redovisade ibland ättlingarna till  
gemensamma anor och det skulle te sig märkligt om  
ett syskon saknades! Därför har jag valt att ange  
den officielle fadern, än så länge.
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2000-11-06, 23:09
Svar #4

gunnar

Hur ska man fastställa att man är halvsyskon om man inte utnyttjar DNA som kostar en hel del. Finns det någon annan metod ?  Mvh Gunnar

2000-11-07, 16:46
Svar #5

Utloggad Bodil Westberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 761
  • Senast inloggad: 2011-02-11, 22:08
    • Visa profil
    • w1.672.telia.com/~u67202074/index.htm
En mycket intressant diskussion! Kanske kan jag få ett råd här av någon kunnig person.Saken är den att jag i min släktforskning upptäckt att jag har fel far i de officiella papperen !! Jag vägrar skriva någon annan far än den jag vet är min far!! Hur kunde det bli så här.... Jo min mor och mina syskons far, att det är halvsyskon har jag alltid varit medveten om, tog ut skilsmässa,eller hemskillnad heter det väl,  augusti 1951.Detta har jag papper på ,sedan hände tydligen inget mer, så när jag föddes aug 1952 skrevs jag felaktigt in på hennes fd man. I min mors papper står att hon blev änka 1964 när hennes f.d man dog.Enligt mina syskon fick hon även änkepension efter honom och någon form av barnpension för mig. Min far dog 1965, min mor lever, men är så senil att någon hjälp från henne, mer än att hon skulle säga min fars namn om någon frågade, kan jag inte räkna med.  
Hoppas någon kan ge mig ett råd hur jag kan få rättelse i de offciella papperen.

2001-02-01, 14:21
Svar #6

gustenj

Hur hittar man fadern för ett barn fött 1888 i en stad. Faderna finns inte angiven och det finns på samma sida i kyrkboken flera uä barn där heller inte fadern är angiven.

2002-11-20, 14:31
Svar #7

Towa Lidman

Hej !
 
Jag har en lite undran.
Min farmor fick 1925 en son, min far. Och senare samma år så går hon till rätten för att få barnets fader dömt till faderskap. Eftersom den utpekade fadern vägrade ta sitt ansvar.
 
Vad jag undrar är:
1925 - hur gick det till att få någon dömd till faderskap. Polisanmälde man det först hos länsman eller ?
Och går det att finna detta idag, var i så fall ?
Jag har funderat lite på om P-U (Polis Utredningar) kunde vara något......
 
Jag har fått fram rättegångspapprena, men inte hittat något som kan leda mig vidare.
Farmor tillhörde numera Marks Kommun.
 
Kan Ni hjälpa mig så vore jag tacksam !
Tack på förhand !
Towa Lidman, Lenhovda

2002-11-21, 09:22
Svar #8

Utloggad Maud Svensson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 21878
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 12:45
    • Visa profil
Hej Towa,  
kvinnan stämde själv eller genom ombud (t ex barnavårdsman, d v s tjänsteman i barnavårdsnämnden) mannen i ett faderskapsmål. Polisanmälan gjordes om mannen avvikit och man behövde polisens hjälp att finna honom för delgivning (meddela honom stämningen och tidpunkten när han var skyldig att infinna sig i rätten).
Av de rättegångshandlingar du har framgår vem som stämt mannen.
 
Nyfiken fråga: hur gick det?
Jag har haft anledning att studera ett par faderskapsmål, ett i slutet av 1910-talet och ett i början av 1920-talet. I båda fallen erkände karlarna att de för all kunde vara fadern, men försökte slippa ansvaret genom att påpeka att de inte kunnat bevaka kvinnan dygnet runt och att hon därför haft tillfälle att vara tillsammans med en eller flera andra under den tid barnet avlades. I båda fallen valde rätten att tro på kvinnans försäkran att den utpekade mannen var barnafadern.  
Mvh/Maud
Hälsar vänligen
Maud

2002-11-21, 17:42
Svar #9

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-09-04, 21:36
    • Visa profil
Jan Fridegård ger i sin självbiografiska roman Lars Hård en livfull skildring av, hur detta kunde gå till. Där blev utgången den motsatta.
Per Thorsell.

2002-11-22, 11:36
Svar #10

Towa Lidman

Hej Mausve (Maud)!
 
Jodå fadern blev dömd. de kunde inte bevisa sin tes om att det skulle funnits fler fäder. Dock så har samma fader under hela sitt liv förnekat faderskapet, och hävdat att det varit en viss annan man inblandad. Samme man skulle inte haft ekonomisk möjlighet att ta sitt ansvar och därför skulle de skyllt på den utpekade fadern.
Den dömde fadern har idag ytterligare en son som ej vill kommentera saken, alltså händelsen för drygt 80 år sedan (varför kan man ju undra ?!).
 
Och ja, det står på rättegångspapprena att farmor ber om att få anhålla om stämning till Marks Härads domsaga. Så jag antar att hon lämnat den direkt till domsagan då. Dock så står det också att Svaranden icke lät sig avhöras och inte var närvarande vid rättegången.
Det står även följande: att genom införsel i avlöning hos gäldenären till denna dag uttagits 266 kronor som till sökanden redovisats betygar Fritsla i Kinna distrikts landsfiskalkontor den xx-1927.
 
Men jag hade så gärna velat ha fram ännu mer om denna rättegång om det hade gått. Jag vet bara inte  hur....
Towa

2003-02-22, 22:10
Svar #11

Utloggad Jimmy Sjöberg

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 9
  • Senast inloggad: 2013-11-14, 19:02
    • Visa profil
Hej,  
 
min farfars far är okänd. Farfar är född 1931.  
 
Hur bör jag gå till väga för att finna vem farfars far är? Om det nu är någon annan är farfars mor som vet, vart bör det i så fall finnas uppgifter?

2003-02-22, 23:03
Svar #12

Mikael Wikman (Philippos)

Du kan börja med att undersöka barnavårdsnämndens eller nämnds med motsvarande ansvar arkiv i vederbörande kommuns arkiv.

2003-08-30, 17:35
Svar #13

N.N

Hej!
 
Lägger det här brevet här eftrersom jag inte fann någon lämpligare rubrik att lägga det under.
 
Ursäkta även att jag inte skriver mitt namn men den här frågan är ganska känslig och jag känner att jag behöver råd från er erfarna forskare där ute. Jag ser också att folk som skrivit ovanstående inlägg har liknande erfarenheter.
 
Så här är det (namn och en del annat är ändrade för att skydda personernas identitet):
 
I alla tider har min far trott att hans far (min farfar) är en man vid namn Bengt. För några år sedan ramlade dock ett kommunalt papper ner i min fars brevlåda som sade att en viss Lars Andersson hade dött. Denne Lars Andersson sades vara min fars far och under rubriken barn fanns, förutom min far, även uppräknat fem andra namn. Alla för min far okända.
 
Min far och jag fick naturligtvis en chock. Vem skulle inte få det av att helt plötsligt få en annan far och farfar? Jag bad honom ta upp saken med Bengt (farmor är tyvärr död sedan 1980-talet). Jag bad honom också ta kontakt med de övriga personerna som stod under rubriken barn men min far sade bara att han inte ville höra mer om saken och så blev det.
 
Själv kollade jag, i smyg, upp pastorsexpeditionens handlingar men där stod bara Lars Andersson som far.
 
Jag hamnade i en återvändsgränd. Jag vet i dag inte vem av dessa herrar som är min farfar. Jag skulle vilja veta men enda möjligheten som jag ser det är att göra ett DNA-test och det har jag inte råd med.
 
Är Lars Andersson min riktiga farfar eller har han bara, av någon dunkel anledning, påtagit sig faderskapet? Eller är Bengt min riktiga farfar? Jag vet från brev att de båda umgicks med farmor ungdomen och att farmor efter min fars födelse gifte sig med Bengt.
 
Men varför skriver jag det här inlägget nu i dag, kanske ni undrar?
 
Jo, under de här åren har jag, efter min fars beslut att lägga locket på, motvilligt bara låtit saken bero. Nu har dock min farfar (Bengt) stött på en släktforskande kusin och kusinen ville att jag skulle skriva ut ett släktträd över vår gren av släkten.
 
Nu har jag alltså ett dilemma. Skriver jag ut denna gren (med min och min fars koppling till Bengt) så kommer jag att bidra med, troligen, felaktiga uppgifter. Jag vet ju inte själv längre hur det ligger till och det känns inte alls bra att ge ut uppgifter som jag vet kan vara felaktiga.
 
Jag har många gånger själv tänkt fråga Bengt men jag har inte vågat. Tänk om han inte vet att han inte är min fars riktiga far? Jag har försökt att försiktigt närma mig ämnet några gånger men han verkar fullständigt övertygad om att han är min fars far. Han är en samvetsgrann man och jag tror inte han skulle ljuga om en sådan här sak.
 
Jag skulle som sagt väldigt gärna vilja göra ett DNA-test, inte minst för att själv få sinnesfrid men det är dyrt.
 
Hur i hela helgoland ska jag göra?
 
Hälsningar från
 
// N.N.

2003-08-31, 08:15
Svar #14

Utloggad Maud Svensson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 21878
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 12:45
    • Visa profil
Hej NN,
du har verkligen hamnat i ett svårt dilemma, och låt mig genast säga att det också är svårt att ge dig ett råd. Men eftersom du ber om ett sådant ska jag försöka.  
 
Ditt akuta problem är att en släkting har bett dig om en redogörelse för din släktgren. Den redogörelsen är dock inte så viktig att den bör föranleda dig att forska i något som du annars skulle avstå från att forska i av hänsyn till din far och farfar.
 
Den enda relevanta frågan är hur viktigt det är för dig själv att få veta vad din farfar Bengt kan berätta. Det är endast utifrån svaret på den frågan som du kan avgöra vad du ska göra.
 
Du skriver att det var ett kommunalt papper i ett brev till din far som avslöjade släktförhållandet med Lars Andersson. Det låter konstigt - var det inte en kallelse till bouppteckningen? Det bör i så fall betyda att din far inte är adopterad av Bengt, för då skulle han i juridiskt avseende inte längre vara son till Lars och alltså inte ha kontaktats efter dennes död.  
 
Din far har klart deklarerat att han inte ville höra mer om saken - det bör du respektera.
 
Din farfar Bengt vet förmodligen inte att du fått uppgifter om en annan farfar, genom brevet och din smygkoll av födelseboken. Och du är, naturligtvis, orolig för hur han reagerar om du ställer frågor om saken. Tänk om han inte vet att han inte är min fars riktiga far?
 
Om din far är född utom äktenskap måste Bengt känna till att han inte är noterad som barnafader i födelseboken, det kräver ju ett faderskapserkännande. Vad han eventuellt inte känner till - fast jag finner det osannolikt - är att en annan man står som far.  
 
Om det enda viktiga för dig är att få svar på frågan om vem som är din biologiske farfar är det inte alldeles självklart att du måste konfrontera Bengt med de uppgifter du har - han kanske inte har svaret. Men om det även är viktigt för dig att få veta vad Bengt kan berätta om vad han vet eller inte vet - det är ju ett stycke familjehistoria - så finns det all anledning att fråga honom. (Fråga en släktforskare vilket som är hans/hennes största misstag och du får så gott som alltid svaret: att jag inte bad mina äldre släktingar berätta eller att jag inte lyssnade bättre när de berättade.)
 
Mitt råd kan alltså bara bli detta: Fundera över hur viktigt det är för dig att få Bengts svar på dina frågor. Väg det sedan mot risken att göra honom upprörd/arg/ledsen. Bara du själv kan avgöra om du det är befogat att ta risken.
 
Mvh/Maud
Hälsar vänligen
Maud

2003-08-31, 19:34
Svar #15

N.N

Hej Maud och tack för det insiktsfulla svaret.
 
Jag förstår att det kan vara svårt (för att inte säga omöjligt) att ge råd i ett sådant här fall men jag är tacksam för att du försökte. Jag ska försöka reda ut några saker här.
 
1, Du skriver:
 
Ditt akuta problem är att en släkting har bett dig om en redogörelse för din släktgren. Den redogörelsen är dock inte så viktig att den bör föranleda dig att forska i något som du annars skulle avstå från att forska i av hänsyn till din far och farfar.
 
Jag svarar:
 
Till saken hör att jag sedan flera år släktforskat och bland de första grenar jag forskade på var just min farfars (d.v.s. Bengts). När jag forskade på honom hade jag ännu inte fått tecken på att han kanske inte  var min riktiga farfar. Därför är det välkänt i släkten att jag har en ganska diger lunta om han släktgren. Det är denna lunta som Bengts kusin nu vill kopiera. Dock bär det mig emot att lämna ut dessa uppgifter eftersom min forskaretik protesterar högljutt mot att lämna ut uppgifter som är så osäkra.
 
 
2, Du skriver:
 
Du skriver att det var ett kommunalt papper i ett brev till din far som avslöjade släktförhållandet med Lars Andersson. Det låter konstigt - var det inte en kallelse till bouppteckningen?
 
 
Jag svarar:
 
Nej, det kommunala papperet var en s.k. Dödsboanmälan. Där stod endast att Lars Andersson (som enligt papperet vid tiden för döden bott på ett äldreboende) hade avlidit. Där fanns även hans barn antecknade samt en uppgift om att han saknade tillgångar. Det var när jag fick detta papper som jag kontrollerade kyrkobokföringen och där stod Lars Andersson skriven som min fars far.
 
 
3, Du skriver:
 
Det bör i så fall betyda att din far inte är adopterad av Bengt, för då skulle han i juridiskt avseende inte längre vara son till Lars och alltså inte ha kontaktats efter dennes död.  
 
 
Jag svarar:
 
Det stämmer. Min far är inte i juridisk mening adopterad av Bengt. Jag har tittat på Bengts personakt på skattemyndigheten och där finns Bengt nämnd som far till mina fastrar och farbröder. Dock nämns inte min far bland dessa.
 
 
4, Du skriver:
 
Din farfar Bengt vet förmodligen inte att du fått uppgifter om en annan farfar, genom brevet och din smygkoll av födelseboken. Och du är, naturligtvis, orolig för hur han reagerar om du ställer frågor om saken. Tänk om han inte vet att han inte är min fars riktiga far?
 
 
Jag svarar:
 
Också här stämmer ditt antagande. Bengt har ingen aning alls om att jag (och min far) fått dessa uppgifter och inte heller att jag har kollat upp detta i fb.
 
 
5, Du skriver:
 
Om din far är född utom äktenskap måste Bengt känna till att han inte är noterad som barnafader i födelseboken, det kräver ju ett faderskapserkännande. Vad han eventuellt inte känner till - fast jag finner det osannolikt - är att en annan man står som far.
 
 
Jag svarar:
 
Det här är ett svårt kapitel.  Att en faderskapsutredning gjorts kan vi utgå ifrån. Bengt har själv berättat att han och farmor inte var gifta när min far föddes (de var dock förlovade) och att det var nån byråkrat att prata med och nåt papper man fick skriva på men det var ju så länge sedan så jag minns inte...  
 
Däremot har jag fått uppfattningen att farfar Bengt INTE vet att en annan man står som fader i fb. I dag, efter att ha läst ditt svar, så tog jag ett djupt andetag och åkte hem till farfar Bengt. Jag förde in samtalet på släkten och sade ja, du vet att när det gäller släktforskning så är det det biologiska ursprunget som räknas.
 
Jag nämnde aldrig för honom att jag fått indikationer på en annan far (tyckte det skulle vara lite väl grymt att slänga det i ansiktet på honom) men frågade istället: Är du säker på att du är far till A, B, C, och D (mina fastrar och farbröder). Han sade ja, det är jag. Jag frågade vidare Är du biologisk far till min far också. Han svarade Ja visst, tveklöst.
 
Jag kontrade med att Men det ser lite konstigt ut i kyrkboken för där står inte far med bland dina och farmors biologiska barn
 
Bengt såg förvånad ut och sade; Ja, då vet jag inte vad som är fel... Visserligen var vi bara förlovade, inte gifta, när din far föddes så i så fall måste någon ha gjort något fel någonstans. I så fall vet jag inte vad som har hänt....
 
Antingen ljuger han alltså (eller har förträngt sanningen) eller så tror han verkligen att han är den riktige fadern. Eller så ÄR Bengt faktiskt den riktigte fadern och Lars Andersson har inget alls med saken att göra. Eller så vet Bengt men är rädd att berätta (det skulle jag också vara om jag hållt inne med en sådan här sak i sextio år).
 
De frågor som återstår att lösa är alltså:
 
Är Bengt min farfar och Lars Andersson har tagit på sig faderskapet av någon annan anledning?
 
Är Lars Andersson min farfar och varför har det i så fall blivit fel i kyrkobokföringen?
 
För mig känns det här som en väldigt viktig fråga att få klarhet i. Jag har nämligen haft rätt så sålig kontakt med resten av släkten och Bengts gren är egentligen den enda där jag känt någon släktgemenskap.
 
Därför är det viktigt för mig att försöka få fram sanningen. Visst, Bengt kommer jag alltid att se som min farfar (den där Lars Andersson vet jag inget om alls) men frågan och ovissheten ligger och gnager ändå.
 
 
MVH: N.N.

2003-08-31, 20:05
Svar #16

Utloggad Bodil Westberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 761
  • Senast inloggad: 2011-02-11, 22:08
    • Visa profil
    • w1.672.telia.com/~u67202074/index.htm
NN
Var din farmor gift med Lars Andersson?
I så fall skrevs nog din far på honom utan att man kollade hur det låg till.
Jag talar av egen erfarenhet.  
Jag är skriven på mina halvsyskons far, trots att min far står som fader i papperen från BB.  
Jag vet att min far, som tyvärr dog när jag var 14år, trodde att det stod rätt far i kyrkboken. Att få det rättat nu i efterhand verkar bli väldigt svårt. Troligtvis måste jag i så fall dra både mina halvsyskon på min mors sida och halvsyster på min fars sida inför rätten för att eventuellt få rätt far i mina papper.
Så mitt råd är försök få detta ordnat medan någon av de inblandade finns i livet,för sedan blir det ännu svårare. Jag förstår dig verkligen att du vill veta hur det verkligen ligger till innan du lämnar ut uppgifter om släkten.
Bodil

2003-08-31, 23:06
Svar #17

N.N.

Hej Bodil!
 
Ja, det här är ingen lätt fråga det inte. Du har ju, vad jag ser i ditt inlägg, haft ungefär samma typ av problem och jag förstår också om du är frustrerad äver att inte få din riktiga far erkänd i papperen. Sådana här saker vill man ju gärna att de ska vara rätt. Hoppas det ordnar sig för dig.
 
Jag skulle gärna försöka klara ut den här saken medan Bengt är i livet men det verkar svårt. Bengt tycks ju inte ha så mycket att säga och både Lars Andersson och farmor är döda.
 
Nu till dina funderingar:
 
Nej min farmor och Lars Andersson var aldrig gifta (det skulle ha framgått av farmors personakt som jag tittat på redan tidigare). Om de var förlovade vet jag inte men däremot har jag (så sent som nu i kväll) fått veta att de hade ett förhållande ett par år innan min far föddes.
 
Detta förhållande blev klart för mig efter att jag på vinden hos Bengt hittade en liten låda med saker som farmor lämnat efter sig. Jag hade egentligen ett helt annat ärende upp på vinden men fick för mig att titta igenom farmors kvarlåtenskap ännu en gång. Det har jag gjort förr utan att hitta något.
 
Denna gång fick jag napp! I en kartong med gamla kläder låg, väl gömd, en dagbok som hon skrivit på 1940-talet samt ett par foton som jag inte hittat tidigare. Låter inte det som en tanke så säg?
 
Ett av fotona föreställde Min käresta Lars som det står på baksidan och i dagboken (som löper under ett års tid) står spridda noteringar om hur mycket hon älskar honom. Att de hade ett förhållande är alltså, i och med detta fynd, klarlagt.
 
Tyvärr är fotot taget två år innan min far föds och även dagboken avslutas ca 1,5 år innan han kommer till världen.
 
Sedan har vi ett glapp på nästan fyra år. Under dessa år kommer Bengt in i bilden och gifter sig sedan med farmor när min far är ett par år gammal. Det är alltså under dessa förlorade år som lösningen på problemet verkar finnas.
 
Jag letade igenom hela farmors kvarlåtenskap väldigt noggrannt men hittade tyvärr inget mer som kunde sprida ljus över de saknade fyra åren. Mysteriet är alltså fortfarande olöst.
 
Dock undrar jag över de papper från BB som du talar om. Vad är det för papper och hur kan man få ta del av dem? Vad står det i dem och hur tillförlitliga är de? Om möjlighet finns så ska jag försöka få ut dessa.
 
Tack än en gång för svaret!
 
Mvh N.N.

2003-08-31, 23:50
Svar #18

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Hej N.N.!
 
(Det är ju inte tillåtet med anonyma inlägg, men det här fallet är det ju faktiskt ett gränsfall, så....)
 
Du bör ju (vilket du själv säger) som seriös genealog inte bidra med spridande av uppgifter som kan vara falska. Så du bör förmodligen vänta med spridning, publicering, etc. tills du har fått reda på hu sakerna egentliogen hänger ihop.
 
Men - just det här fallet kan kanske lösas med lite smidighet. Bengts kusin var väl främst intresserad av att få uppgifter bakåt på sin (och Bengts) sida. Så du skulle utan att behöva truppa på sanningskriteriet kunna ge kusinen en antavla med honom eller Bengt som probander. Där föreligger väl ingen osäkerhet, väl? Och det är väl inte så nödvändigt att komma med uppgifter framåt? De anser sig väl såväl Bengt som kusinen känna till ändå. Detta alltså som förslag till den delen av problemet.

2003-09-01, 12:13
Svar #19

N.N

Hej igen!
 
Jo, jag erkänner att det är lite fult att inte sätta ut namn (att berätta vad man heter tillhör ju vanligt hyfs och fason) och att jag ändå tog beslutet att inte göra det beror på att jag har et par till släktforskare i släkten och att deras namn brukar också synas här på Rötter i bland.
 
Att ge bort en antavla med Bengt eller kusinen som proband har jag tänkt på och det är, som du säger, inga problem. Men då får jag inte med min far, mig och mina barn. Kusinen ville nämligen ha oss också med.
 
Det bästa vore ju helt klart om jag kunde få reda på sanningen, men hur???
 
Mvh: NN

2003-09-01, 18:04
Svar #20

Utloggad Bodil Westberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 761
  • Senast inloggad: 2011-02-11, 22:08
    • Visa profil
    • w1.672.telia.com/~u67202074/index.htm
NN
De papper jag pratade om från BB är min födelsejournal som jag fått kopia på.  
Men om din far var född utom äktenskapet borde det inte finnas något hos de sociala myndigheterna i födelsekomunen? När blev det obligatoriskt med barnavårdsman för barn till ogifta ? Det försvann i början av 70-talet men jag vet inte när det infördes.
Bodil

2003-09-01, 18:43
Svar #21

Utloggad Maud Svensson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 21878
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 12:45
    • Visa profil
Utmärkt förslag av Bodil, att söka i det kommunala arkivet. Barnavårdsman blev obligatoriskt för uä barn 1917 (upphörde 1974). Det enda problemet skulle vara att NN förmodligen måste ha tillstånd av sin far för att få ta del av barnavårdsakten.
Hälsar vänligen
Maud

2003-09-01, 19:40
Svar #22

nn

Hej och tack Bodil och Maud!
 
Jag har i dag pratat med min far som gett sitt medgivande till att jag forskar i det här. Han tinade upp och blev intresserad när jag berättade om era svar och att det fanns papper som vi inte kände till.
 
Nästa steg är alltså att kontakta sjukhusarkivet och kommunens centralarkiv.
 
Hoppas detta ger något...
 
// Vänliga hälsningar: Ni vet vem :-)

2004-01-27, 23:37
Svar #23

katrine

(Katrine Hammarstedt)
 
Jag undrar om någon kan hjälpa mig med hur jag ska få uppgifter om min morfar?. Min mamma är född 1934 och morfar står inte med i barnavårdsnämndens papper ( raden för fader är lämnad tom) Mammas moster vet att han hette Olof Jonsson och att han bodde i Ljungå i Jämtland när mamma föddes och att han dog några år senare.  
Är det någon som kan hjälpa mig med detta??

2004-01-28, 23:15
Svar #24

Utloggad Robert Hammarstedt

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 330
  • Senast inloggad: 2012-04-09, 23:34
    • Visa profil
    • www.hammarstedt.st
Hej Katrine!
Har du tittat i födelseboken eller i födelseattesten?
Det kan även finnas något i domboken om mannen har instämts för faderskapsmål och underhåll.
mvh, din 5-männing
/Robban

2004-01-29, 21:55
Svar #25

Ove Ytterberg

NN
Först idag läser jag om dina bekymmer här ovan, men Du kanske har kommit till rätta med problemet. Jag har ett tips till dig när det gäller den biologiska delen men som jag inte vill skriva om på denna hemsida. Tipset kan förvisso redan vara känt för dig men jag ger dig möjligheten att skriva till mig via e-post om du har lust.
 
Mvh
Ove Ytterberg
ove.ytterberg@nyvy.nu

2004-01-30, 19:48
Svar #26

Utloggad Gunvor Jensen

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 470
  • Senast inloggad: 2022-02-23, 16:50
    • Visa profil
NN
Har du kollat med folkbokföringen igen om dödsboanmälan, jag menar om  de uppgifter som står där verkligen är de rätta. Att jag ifrågasätter detta beror på att när min far dog 1999 och någon sorts papper skickades till min mor om vilka barn som fanns efter honom så dök det plötsligt upp ett barn till som ingen kände till och mamma sa att det omöjligt kunde vara rätt. Det var det inte heller, min bror kontaktade skattemyndigheten tror jag det var och de hade skrivit fel så ett nytt papper skickades ut.
Hälsn Gunvor

2005-06-26, 11:49
Svar #27

sara

Min mormors far är skriven som far till mormor men han gifte sig inte med mormors mor förrän tre år senare och det är skrivet att de då fick ytterligare en flicka. Jag har ingen kontakt med mormors syster men tror hon lever. Undrar om man kan genom dna eller liknande kan se om man är släkt med mormors far? Kanske mormor hade en annan far? Hur kan man kolla upp det idag? Om mormors syster inte lever men har barn, kan man kolla där?

2005-06-26, 13:11
Svar #28

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Sara, jag tror det skulle bli allför komplicerat och alltför kostsamt för oss vanliga gräsrötter utan större kapital bakom oss att göra DNA-undersökningar på det sättet du tänker dig. I synnerligen angelägna och tveksamma fall kanske man är beredd att satsa hela sin förmögenhet på detta och t.ex. leta/spåra upp människor man aldrig träffat och inte har aning om var de befinner sig, och (i extrema fall) gräva upp gravar etc., men det är ju knappast något man gör rutinmässigt och på en kafferast. Jag har dessutom för mig att det ska till synnerliga skäl för att sådant ska beviljas (rätta mig om jag har fel...). Det är klart; rent tekniskt kanske det skulle gå, men i praktiken...
 
Jag förstår dessutom inte riktigt problemet. Om din mormors far är skriven som far till din mormor, så borde det väl förhålla sig så? Finns det något särskilt skäl att tro att denna uppgift inte stämmer?
 
Att människor inte är gifta när de får barn är ju liksom inte något nytt fenomen... Födelseböcker, vigselböcker och inte minst domböcker talar ju sitt tydliga spåråk om detta i äldre tid.  Dessutom utgick ju kyrkoplikt och straff för detta, eftersom såväl lönskaläge och hor var straffbelagda. Därför är ju detta ofta väldokumenterat (vilket vi släktforskare har all anledning att vara tacksamma för). Dessutom anges ibland i kyrkböckerna begreppet otidigt sängelag, vilket betyder att det inte hade gått nio månade mellan föräldrarnas vigsel och födseln. Och jag känner till flera fall, där det faktiskt gick flera år mellan barnets födelse och föräldrarnas giftermål. Och då rörde det sig inte så sällan om att deras föräldrar satte sig på tvären (inte fin nog, messallians etc.), men att se så småningom gav med sig (eller att barnen trotsade dem).  
 
Jag är nästan benägen att tycka att sådant som DNA-forskning etc. kanske har fått lite väl stort utrymme i släktforskningssammanhang (både här i Anbytarforum och på andra håll), åtminstone publicistiskt, eftersom många släktforskare (i synnerhet nybörjare) lätt har kunnat få uppfattningen att det är ett vanligt, enkelt och användbart komplement till den konventionella släktforskningen, som än så länge huvudsakligen handlar om arkivhandlingar på papper, mikrofilm, mikrofiche och datormedia.

2005-06-27, 08:24
Svar #29

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Dessutom så ser jag, som naturvetare, praktiska problem. Det är nämligen inte säkert att man ärvt särskilt många kromosomer av en person tre generationer tillbaka, oavsett om man är släkt eller ej.
Vad som möjligen vore genomförbart vore att testa bevarad vävnad från din mormors far mot bevarad vävnad från din mormor, men jag tvivlar på att sådan finns. (Hår räcker inte.)
Och jag håller med. Det är fullt möjligt att dröja med vigseln.

2005-12-25, 16:10
Svar #30

Utloggad Rolf Berlin

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 272
  • Senast inloggad: 2023-12-30, 16:44
    • Visa profil
    • www.morlanda.se
Y-kromosonen ärvs ju i sin helhet från far till son. För att kolla upp mormorsfars DNA-profil måste det finnas någon nu levande sonson eller sonsonsson till mormorsfar eller mormorsfars bror som är villig att testa sig.
Tyvärr får man då inte fram om mormor är dotter till den förmodade mormorsfar. Andelen felaktigt angivna fäder är dock ganska låg enligt de senaste DNA-rönen (2% enligt familytreedna.com)
 
Priset på Y-krom DNA-test har nu gått ned till 1000 kr. (familytreedna.com)

2007-08-12, 13:30
Svar #31

Utloggad Ingrid och Olof Bergström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 852
  • Senast inloggad: 2024-03-27, 17:33
    • Visa profil
I  ”Hallandsfarares information”, som finns att ladda ner från Rötter, står en intressant artikel om pålitlitligheten i faderskapsuppgifter, skriven av Kerstin Jonmyren.  
Jag blir litet undrande över hur författaren i alla dessa fall, som visserligen inte ligger så långt bort i tiden, kan veta vad som är rätt. En del är kanske självklara, men är alla det? Oftast kan väl bara de berörda föräldrarna veta hur det verkligen var? Varför skulle man ta på sig ett oriktigt faderskap, för att sedan berätta för alla att det är oriktigt? För alla utom den det verkligen angår, barnet? En del kanske är falska rykten?
Jag har flera fall av historier i min släkt, ett rör min egen härstamning, två rör andra barn till mina anor.
Min morfar föddes 1858 som andra barnet i ett flera år gammalt äktenskap. Hans far var statkarl på Nynäs gård vid hans födelse, snart därefter befallningsman. Morfar var sedan barndomen handikappad och kunde inte använda sina ben. Faderns arbetsgivare baron Gripenstedt bekostade morfars utbildning till skräddare. Inte onaturligt, tycker jag, tror att ägaren hade ett ansvar för dem som bodde på gården. Men det ska ha uppstått rykten att baron var far till morfar, och en kusin berättade det för mig som en bestämd sanning ”Det tystades ner.”. Jag har inte tyckt att jag ska ta bort befallningsmannen från min antavla. Borde jag göra en alternativ sådan för baronen?  
Min äldsta faster var född kort före äktenskapet, endast 13 dagar. En gång träffade hon någon, som påstod att farfar inte var hennes far, utan en gårdfarihandlare, som kallades Kaffe-Skutt, och att farfar sedan tagit hand om farmor. Hon blev arg och gick därifrån utan att fråga hur den som berättade kunde veta det. Kanske det räckte med att farmor, som blivit föräldralös och bodde ensam med sina yngre bröder släppte in gårdfarihandlaren?
På sista tiden har jag hört en historia, berättad av ett barnbarn till Justina, syster till min mormorsfar. Justina föddes 1843, första barnet efter en månads äktenskap. Det sades att hon skulle vara barn till en viss Nordberg, som hade många oäkta barn, och såg till att få mödrarna bortgifta med andra. Annars skulle inte en fattig dräng kunnat gifta sig med en bonddotter. Ett barn till Justina ska en gång ha frågat henne hur det var med detta, men min släkting vet inte vad svaret blev. Nordberg sägs också ha varit far till Pontus Wikner, annars skulle inte ett fattigt torparbarn fått studera.  
Nordberg har jag hittat i Foss, en ogift Herr Kronobefallningsman född 1790 och Justinas föräldrar var skrivna bland hans tjänstefolk sin första tid som gifta. Men skulle inte Justinas mor, min mormorsfarmor, lika väl kunnat bli gravid med en dräng som med en 29 år äldre herre, som hon inte var piga hos före giftermålet, då bodde hon hemma? Och om så vore, måste väl också det bästa vara att låta henne gifta sig med drängen.
Vad Kerstin Jonmyren vill diskutera är om man ska berätta för de efterkommande vad man vet. Ja, träffar man dem i släktforskarsammanhang, får man väl utgå från att de vill veta sanningen, och att även rykten kan vara intressanta. Men kanske bäst att fråga försiktigt först? Jag ska nog jämföra morfars foto med bilder på båda alternativen.  
 
hälsningar Ingrid
Olof och Ingrid Bergström

2007-08-13, 20:49
Svar #32

Utloggad Ingrid och Olof Bergström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 852
  • Senast inloggad: 2024-03-27, 17:33
    • Visa profil
PS Har nu tittat litet på Pontus Wikners födelse. Hans mor var inte nygift, hon var i 40-årsåldern och hade flera äldre barn.
 
Ingrid
Olof och Ingrid Bergström

2008-10-10, 02:37
Svar #33

Utloggad Roald Sundberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 132
  • Senast inloggad: 2020-08-15, 11:21
    • Visa profil
Hej!
Sitter här på tidig fredags morgon (02.30) med en nybryggd kopp Gevalia och läser diskussionen med N.N. om jakten på hans farfars rätta identitet (med start 2003). Hamnade här för att söka tips om hur jag fastställer att min Farfars Farfars bror är far till en oäkta flicka, och fastnade på N.N:s problem. Väldigt intressant, men - hur gick det sedan?
Det är som att läsa en bra bok och plötsligt upptäcka att de sista sidorna saknas...
 
Mvh,
Roald.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna