ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Muntlig tradition  (läst 1911 gånger)

2005-11-24, 20:46
läst 1911 gånger

Christer Häggmark

Hej, gott folk!
Jag har forskat sedan trettonårsåldern och har alltid förundrats över mina äldre släktingars otroliga minne. DEt fanns i min barndom i början av 70-talet ett flertal riktiga åldringar mellan 80 och 100 år i släkten som berättade massor om släkten och som gjorde mig intresserad av att kolla upp deras uppgifter. En sak som de berättade var att förr måste man hålla reda minst 5 generationer bakåt förr man måste hålla blodet rent, dvs. man fick inte gifta sig med närmare släkt. Det gamla sättet att komma ihåg var att lägga in ramsor i långa haranger. Jag kommer idag inte ihåg en enda av dem men andra familjer har bevarat några. Jag undrar egentligen hur många släkforskare som använt den här typen av uppgifter för att komma igång och gå vidare. För mig har allt  stämt förutom en del årtal som måst rättats till. I äldre tid ska det enligt de gamla ha varit hårda straff om man bröt 5-leds regeln. Vad tror ni?

2005-11-25, 00:02
Svar #1

Utloggad Ingegärd Johansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 668
  • Senast inloggad: 2019-02-15, 23:21
    • Visa profil
Hej Christer!
 
Jag blev också intresserad av min släkt genom de berättelser jag fick höra som barn, men jag var inte klok nog att anteckna. Jag har i alla fall upptäckt att allt stämmer inte, och en del kan man inte kontrollera. Men tror jag att även osanna historier kan ge en bra bild av en människa.
De äldsta anor som jag har hört berättas om är min mormors mormors föräldrar, och det är ju faktiskt 5 led bakåt. Däremot har jag aldrig hört att man var rädd för att gifta sig med en släkting. Tvärtom verkar det nästan vara en medveten strävan att gifta bort sina barn inom släkten på lagom långt håll. Bland mina anor vimlar det alltså av äktenskap, där makarna är släkt i femte, fjärde och ibland också i tredje led. Dessutom finns det minst ett kusinäktenskap, och det var ju verkligen förbjudet.  
Det har förvånat mig, att jag aldrig har hittat några kommentarer i kyrkböckerna till de här nära äktenskapen. Var prästerna månne mer överseende än lagen?
I domböckerna hittar man ju en del  släktutredningar angående skyldskap, men jag tror inte att det sträckte sig längre än till tredje led.
 
Mvh  
Ingegärd

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna