Adel & ätt

[Carl Szabad (Carl)]

Sten! Jag hittar ingen med det namnet i någon av Sveriges Befolkning-skivorna eller Sveriges dödbok, så det torde vara taget på senare tid och är alltså inte adligt. Det finns ingen introducerad ätt heller som burit det namnet.

[Helene Jorsell]

Sten!
 
Inget av det du skriver beskriver varför din familj har namnet Granatenlod. Du nämner efternamn såsom Månsson och Karlsson. När adlades släkten och varför fick den namnet Granatenlod? Som Carl skriver så finns det ingen introducerad ätt med namnet Granatenlod.
 
Vänligen Helene

[Henrik Törnqvist]

Det finns bara två personer folkbokförda med namnet Granatenlod och vilka de två är framgår utav Sten Granatenlods emailadress!
 
Mvh,
 
Henrik Törnqvist

[Anders Pemer]

Hmm... har vi en ny baron Bertelsen här, någon som själv tagit ett nytt släktnamn och bestämt att det är adligt, eller vad är den konstiga förklaringen här....? Det ska bli intressant att höra mer...

[Benny Borgstrand]

De var 1 april igår.

[Anders Pemer]

Konstig struktur på ett aprilskämt, men det är en sympatisk förklaring!

[Rune Edström]

 
Jörgen T har ett mycket mer trovärdigt inlägg under Båhus.
rune

[Anders Pemer]

Hehe... ja, det var mer aprilskämtsstruktur på det.
 
Det här ger mer intryck av traditionellt konstigt inlägg på Anbytarforum av ett slag som är ack så vanligt i vilket fall som helst.

[Sven Aivert (Svena)]

Enligt släktnamnsregistret hos Genealogiska föreningen finns det en släkt med namnet Granatenlod
http://www.genealogi.net/sf_arkiv/listor/slktnamnsregistret/slktnamn_gr.htm
 
 
Med Vänliga Hälsningar
Sven Aivert

[Nils Hård af Segerstad]

I Schlegel o Klingspor, Den ointroducerade sv adelns ättartavlor hittar jag adliga ätten GRANATLO.
Det var Anders Sigfridsson Våghals, f 1610, som 1661 adlades med detta namn. Han tjente upp sig från gemen till major och blev kommendant på Kristianopel 1660.
Änkan, Magdalena Katarina Transche von Roseneck, fick hjälp till makens begravning år 1673, berättas det vidare.

[Månsdotter]

Hej
 
Jag undrar om någon vet om det finns en friherrlig gren på Ekerö?  
Anledningen till att jag ställer frågan här trots att det handlar om ännu levande släkt, är att friherren(?) nyligen avled. Efterlevande är då en hustru, två söner, samt en dotter.

[Carl Szabad (Carl)]

Friherrlig gren av vilken ätt då?

[Månsdotter]

Ja, det är precis vad jag försöker utröna med min frågeställning.
 
Finns det så många friherrliga, nu levande ätter på Ekerö?

[Anders Pemer]

Ska man få veta det måste man sätta sig ner och plöja igenom nyaste adelskalendern och letat efter personer bosatta på Ekerö i alla friherrliga ätter... inte direkt gjort i en handvändning...

[Carl Szabad (Carl)]

Det finns inget register över vilka personer som tillhör någon friherrlig ätt som bor på en viss plats i Sverige idag. Det är ju onekligen enklare om du kan ange ett namn.

[Månsdotter]

Finns det något register över avlidna adelspersoner kanske?  
Om en i Riddarhuset upptagen person avlider, borde det kanske gå att söka någonstans, tänkte jag?
 
Jag skulle gärna ge namn om jag kunde. Jag TROR att personen hette Fredrik och var i 70-åå, men är osäker.

[Gullbjørg Storvik]

HALLO. JEG UNDRES OM NOEN KAN HJELPE MEG MED FØLGENDE SPØRSMÅL: I STOKHOLM SKAL DER HA VÆRT EN ADELIG BARONFAMILIE VED NAVN MANDERSTRØM. HVA VAR BARONENS NAVN I 1839? FINNES DET NOEN SOM B?RER NAVNET MANDERSTRØM FORTSATT, OG SOM ER ETTERKOMMER ETTER DENNE BARONEN? NOEN SOM VET?
TIL DRAMMEN KOM DER EN KONDITOR CARL AUGUST EKSTRØM, F. 12.04.1839 I STOKHOLM. HANS FARS NAVN FREMKOMMER IKKE PÅ FØDSELSATT., MEN HAN OPPGIR PÅ SPØRSMÅL FRA PRESTEN AT HANS FAR VAR BARON MANDERSTRØM.CARL AUGUST VOKS ELLERS OPP I NORRKØPING, DER HAN BLE KONFIRMERT 28.05.1855.
JEG VET HELLER IKKE HANS MORS NAVN. OM NOEN KAN HJELPE MEG TAKKER JEG PÅ FORHÅND. GULLBJØRG STORVIK

[Maud Lindeberg]

Hej! Det finns mycket riktigt en friherrlig familj Manderström i Stockholm på 1800-talet. Titta i Elgenstierna så får du nog alla detaljer om dem.
 
Mvh, Maud Lindeberg

[Gullbjørg Storvik]

Til Maud. Takk for svar, men hvor finner Elgenstierna?  Gullbjørg

[Mona Blomgren]

Hej!
 
Elgenstierna kan du finna på närmsta bibliotek.
 
Lycka till!

[Anders Pemer]

Den introducerade svenska adelns ättartavlor (1925-36) av Gustaf Elgenstierna alltså. Kanske vi ska förtydliga.

[Gullbjørg Storvik]

Tusen tskk til både Mona og Anders.I Norge er vi ikke altfor vant med adel, og jeg har aldri hørt om Elgenstierna og hans ættetavler, men nå er jeg litt klokere. Håper man i Norge også kan låne via bibliotek. Takk i allefall. Gullbjørg

[Ralf Palmgren]

Finns det inte någon adel i Norge? Om det ändå finns så vilka adliga släkter rör det sig om?

[Benny Borgstrand]

Hej Gullbjorg,
 
Jag har kikat lite på den info jag har om den adliga ätten Manderström nr  1392, utdöd,  och Manderström nr  246, utdöd.
 
Jagt har inte hittat någon Carl August, däremot några Carl......någon son Carl August finns ej redovisad.
 
Men för att bekräfta det jag säger,  så gör enligt ovanstående rekomendationer och kontakta bibliotek och studera Elgenstierna ( vilket inte heller är ofelbar ).

[Knut Fasting]

Om norsk adel se:  
 
http://www.vigerust.net/adel/adelhovedindex.html
 
Knut f

[Gullbjørg Storvik]

Tusen takk for de forsj. innspill. Javisst har vi hatt adel i Norge, men det er jo ett avsluttet kapittel i vårt land. Store deler av Nord Norges befolkning har jo røtter i den gamle adelsslekten Benkestokk. Tore Vigerusts adelsoplysninger kjenner jeg til, og jeg vet også at adelskalendere i Sverige har vært gjennom tidene, men ikke at den som gjorde dette arbeidet bar navnet Elgenstierna. Fant en slik bok i en bruktbokhandel, så nå løser saken seg.
Takk til alle likevel. Gullbjørg

[Tore Hermundsson Vigerust]

Elgenstiernas verk i 9 bind finnes i flere norske biblioteker, blant annet i Riksarkivet og de fleste universitetsbibliotekene.
 
Adel i Norge er ikke et avsluttet kapittel.

[Månsdotter]

Hej igen!
 
Är det verkligen så att det finns så många idag existerande Friherrliga ätter i Sverige att det skulle bli ett hästjobb att finna ut vilken av dem som i så fall skulle bo på Ekerö?

[Anna-Carin Betzén]

Hej Månsdotter,  
 
Adelskalendern (egentligen Sveriges Ridderskap och Adels kalender) bör du kunna hitta på (större) bibliotek. Nyare utgåvor verkar ha ca 700-800 sidor så den tar nog ett tag att bläddra igenom. Trots att det bara är en del av ätterna som är friherrliga så kan det ju vara ett antal finstilta sidor per ätt, som man ska läsa rad för rad för att se om någon av personerna bor på Ekerö. Om det är ett hästjobb för dig att göra det beror väl mest på hur angelägen du är om att hitta uppgifterna.  
 
På sidan Adelssläkter bosatta i Sverige kan du se vilka ätter som är friherrliga, om det är till någon hjälp.
 
Sen kanske det finns en genväg också. Om googlar efter friherre + ekerö så får du 289 träffar du kan kolla för att få lite uppslag om tänkbara ätter.  
 
Lycka till i ditt sökande!
 
P.S. Jag vet ganska lite om adel och adelsforskning, och om det är så att den friherrliga titeln bara bärs av ättens huvudman så är det förstås betydligt mindre jobb med att kolla upp det hela. Grattis i så fall! D.S.

[Berit Eriksson]

Hej
 
Jag söker släktingar till Gyllenspets eller om någon vet NÅTT om dem..
min mormor var Berta Gustavsson och var gift med Martin Gustavsson, hans far hette Isak
 
berit eriksson

[Erik Kuoksu]

Hej Berit!
 
Ätten Gyllenspetz (som namnet bör stavas) härstammar från Spesserud i Millesvik socken i Värmland och adlades 1660. Ett tips är att du tar en titt i Elgenstiernas Svenska adelns ättartavlor, som återfinns på de flesta större bibliotek. I detta verk finns basfakta om sveriges adliga ätter och deras medlemmar.
 
MVH
 
Erik Kuoksu

[B Sporrong]

Bona fideikommiss stiftades år 1740 av generallöjtnanten friherre Johan Giertta. Bona innehas än idag av släkten Giertta. Dock så ligger Bona inte på Ekerö utan Munsö.
 
Stafsund innehas av familjen Reuterskiöld.

[Leif R. Blom]

Efter alla dessa intrikata utläggningar om adelskap, ställer jag den fråga, som borde ha kommit först: Hur blev man adlad och varför och vad fick det för kortsiktiga konsekvenser?  
Nu tänker jag på den Karolinska tiden, som tidsgräns.
Det tillkom ju Kungen att adla, men vem författade och skrev t.ex. innehållet i adelsbrevet.  
Så här står det exempelvis:
för att i Kungens tjänst ha medverkat till Sveriges Stormakt mm utgick förläningar och respektive titlar som den förste huvudmannen erhöll för förtjänstfullt och stridbart bistånd i Kungens sold-dvs. det var lönen for mödan att bistå den styrande kungen osv.
Men inte kunde han (Karl) eller hon (Ulrika Eleonora) ha kontroll över alla tjänster till Rikets fromma?
Var det normalt så att någon (kungen, en generalsperson, en kanslitjänsteman o.s.v.) kom fram till att officeren X borde adlas och igångsatte själva processen? Eller var det så att den som önskade bli adlad fick vara beredd på att själv ta första steget genom att lämna in en ansökan? Och det var ju inte bara officerare som adlades.
Jag förstår att om man räddade livet på kungen under strid, så kom man i fråga för ett adelskap, men hur stadfästes det?
Kunde man vägra att bli adlad, vilket jag sett exempel på, och låta bli att introduceras? Och hur ansågs det i så fall? Jag har också förstått att det var en ekonomisk fråga; dvs. förenat med en kostnad.
Det är alltså adlandets process som jag är nyfiken på, inte följderna.
Kan någon förklara eller lämna tips om information?
Mvh Leif R.

[Leif R. Blom]

Jag ställde här för några veckor sedan frågan om på vilka skäl man blev adlad under den karolinska tiden och fick inte ens en kommentar.  
Är adlandet en självklarhet? Vem kom med förslaget, blev man rekommenderad, blev man informerad - kunde man tacka nej eller skulle man då låta bli att introducera sej? Man blev ju inte med automatik adlad efter befordran till tex. hovrättsråd, biskop eller överste? Fanns det något val?
Om man inte kunde visa på ett adligt förflutet från något annat land?
Och vilka kunde skälen vara för att man, trots goda meriter, avstod från adelskap, eller aldrig kom i fråga för adlande?
Jag kan naturligtvis förstå alla uppenbara skäl, men det måste också ha funnits mer subtila skäl.  
Mvh Leif R.

[Magnus Lindskog]

"Den 23 Augustj [1682] höltz Ordinarium Consistorium /.../
7. Pastor j Riddarholmen M. Vultej gifwer tilkenna, huruledes /.../ 2. at utan hans Communication är j Riddarholms Kyrckia it gammalt Wapn för en Calvinisk Adelsman, ibland Riddarskapet Upsatt, hwilken saak Fiscalen skall sinnat wara på den nu tilstundande Rijkzdagen at angifwa."


https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0065082_00123
Källa: Stockholms domkapitel, Protokoll, huvudserien, SE/SSA/0148/A I/37 (1682)

[Tim Löhman]

Jag ställde här för några veckor sedan frågan om på vilka skäl man blev adlad under den karolinska tiden och fick inte ens en kommentar. 
Är adlandet en självklarhet? Vem kom med förslaget, blev man rekommenderad, blev man informerad - kunde man tacka nej eller skulle man då låta bli att introducera sej? Man blev ju inte med automatik adlad efter befordran till tex. hovrättsråd, biskop eller överste? Fanns det något val?
Om man inte kunde visa på ett adligt förflutet från något annat land?
Och vilka kunde skälen vara för att man, trots goda meriter, avstod från adelskap, eller aldrig kom i fråga för adlande?
Jag kan naturligtvis förstå alla uppenbara skäl, men det måste också ha funnits mer subtila skäl. 
Mvh Leif R.

Det här är ett gammalt inlägg men eftersom jag precis läst klart en bok på ämnet, "Ulrika Eleonora: Makten och den nya adeln" så kan jag ge lite input om någon funderar i samma kretsar. Eftersom jag inte memorerat hela boken så har jag inte svar på alla dessa funderingar, men jag är tämligen säker på att nästan alla av dem besvaras i boken, så det är ett verk jag rekommenderar den intresserade att läsa.

Under Karl XI var det ett relativt automatiserat system, nådde du majors grad förväntade du dig att adlas, och den lägsta acceptabla rangen för att adlas var kapten, men den överväldigande majoriteten av alla kaptener adlades inte. Det var nog även en hel del majorer som inte adlades.

Häradshövding innebar att du blev friherre. Riksråd att du blev greve. Biskopar adlades inte eftersom de tillhörde prästståndet, däremot adlades deras barn och fru för faderns/mannens insatser.

Under Karl XII adlades väldigt få, och nya tjänstetillsättningar gick långsamt, troligtvis eftersom kungen nästan konstant var i krig. Karl var väldigt snål gentemot sina män, många som förtjänade att adlas blev det ej.

Drottning Ulrika Eleonora återupptog mer av det automatiserade systemet som hennes far använt, samtidigt som hon adlade hit och dit på löpande band. Bland annat upphöjdes hennes kammarpiga och sedermera hovfröken till friherrligt stånd, von Düben, något riddarhuset ogillade men fick acceptera eftersom hon stod så extremt nära drottningen.

Om riddarhuset ansåg en adlad person ovärdig adelskap, så höjde man introduktionsavgiften, vanligtvis låg den på ca. 20 - 50 daler silvermynt för att introduceras som adelsman, men det finns fall där riddarhuset höjde avgiften till 2000 daler silvermynt för adlade de ansåg ovärdiga. Man stretade emot något enormt när den av Karl XII adlade kaparkaptenen Lasse i Gatans ättlingar försökte ta inträde på riddarhuset under det nya adliga namnet Gathenhielm. Avgiften höjdes till runt 1000 daler silvermynt för ett vanligt adelskap.
Vissa personer som adlats men inte haft levande ättlingar, valde att avstå ifrån att ta introduktion på riddarhuset, antagligen eftersom dem ansåg det som meningslöst att betala introduktionsavgifter, kanske i deras fall upptrissade av riddarhuset.

Det finns även borgare aktiva inom sitt stånd som varit föremål för adlande men avböjt, eftersom de då skulle ses med misstänksamhet av övriga borgerskapet - går den här personen nu adelns ärenden?