Ansillon

[Kjell Lindblom]

I första delen av boken Vallonsläkter under 1600-talet har jag behandlat en tidig invandrare med namnet Anset Ansillon. Han anlände 1609 till Stockholm som en av de elva smeder, som Paschilius Chenon värvat.
Anset blev verksam som plåtslagare vid Kroppa och Fors bruk och kan följas i landskapshandlingar och boskapslängder fram till 1629. Därefter är han försvunnen ur samtida arkivalier.
Jag har nu funnit ett nytt dokument, som visar vart han tog vägen efter vistelsen i Värmland och som också ger underlag för att avsluta släktens historia i Sverige. Det är ett ärende från rådhusrätten i Norrköping 5/7 1632 av följande lydelse (AID: v221958.b4090):
  Sedhan kom Johan Lethoor Lovises Dj Geers Bookhållare fordrade arf efter Torsten Ansellon Pannemakare och Asell Ansellon hwilke her utj stadhen äre dödhe blefne och inladhe en fullmacht dher opå honom war gifuen och skrefuen på Latin af Borgmästare och Rådh utj Leiden i Hålland at fordra samma arf efter bemelte Personer. Och efter dhes legenheet bekom han en Rulla opå deres efterlåtne saker, utj lös och fast och deres Creditorers Nampn huad huar hade för sig at fordre efter dhem utj stendig och bewijslig skuldh, och eet bref tilbaker igen till Borgmästare och Rådh i Leidhen, innehållandes
(det latinska brevet - nån som är duktig på latin kanske kan transkribera och översätta brevet, texten är lättläst)
Wärderingslängd på salig Torsten Pannemakares godtz uti löst och fast sampt längd på hans Creditorer
(två sidor bouppteckning samt en sida med förteckning på hans kreditorer, intressant men något mer svårläst).
Ett par kommentarer:
1. Förnamnet Torsten torde vara en försvenskning av Toussaint, ett namn som bars av flera av de tidiga Värmlandsvallonerna.
2. Eftersom det latinska brevet är skickat från Leiden, får man utgå från att den staden är släktens hemvist i början av 1600-talet. Leiden ligger i Nederländerna, varför man kan tycka att Anset Ansillon borde ha haft holländska som modersmål. Invandrargruppen 1609 kallas dock för fransoser och namnet Ansillon har mer fransk karaktär än holländsk, vilket gör det troligt, att släktens tidiga proveniens ligger längre söderut inom det fransktalande Vallonien.

[Jan Johansson]

Hej,

Här kommer ett inlägg, som troligen inte har med släktnamnet Ansillon att göra, men det är det närmaste jag kommer.

Den 20/8 1687 angav sig åkare Erik Eriksson Lillia till äktenskap till Katarina församling i Stockholm (CI:4, sida 152). Han önskade gifta sig med Anna Jacobsdotter, född i Stockholm. Hon hade tidiagare varit gift med fransmannen och åkaren Jakob Niclasson, som dog och begravdes i Katarina församling.

Länk till "lysnings"-notisen:
https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0055753_00085#?c=&m=&s=&cv=84&xywh=3107%2C895%2C2809%2C1328

Den 17/8 1687 upprättades bou efter åkare Jacob Niclasson, som hade dött 1 3/4 år tidigare, dvs (sen-)hösten 1685 (Stockholms rådhusrätt 1:a avdelning, F1A:39, sida 967). Jag har inte letat efter begravningsnotis.

I bou:en framkommer att Jacob Niclasson och Maria Jacobsdotter hade två barn:

- Maria, fc 1682
- Niclas, fc 1684

Barnens förmyndare var trädgårdsmästare Mårten Larsson Sillingh, vars släktnamn gjorde att jag lade upp inlägget här, men naturligtvis är det inte troligt att Sillingh var en stavningsvariant av Ansillon. 

Gissningsvis hette Jacob Niclassons mamma Maria.

Länk till bou:
https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0107520_01003#?c=&m=&s=&cv=1002&xywh=3078%2C12%2C4469%2C2065

Kan man med hjälp av denna knapphändiga information härleda Jacob Niclassons eventuella vallonska bakgrund?

Vänliga hälsningar,
Jan