Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Övriga ämnen => 31 Släktskap och släktrelationer => Ämnet startat av: Sam Blixt skrivet 2002-01-26, 23:34
-
Jag är, med anledning av frågor jag har fått, i radioprogrammet Gunnars värld onsdagar, då det handlar om släktforskning, intresserad av att veta vilka dialektala skillnader som finns på kusiner, sysslingar, bryllingar osv.
Det finns ju flera varianter enbart i Götaland. Hur är det då i övriga delar av Sverige?
MVH
Sam Blixt
-
Hej Sam! Jag kan för min del bara de två jag växt upp med, två uttryck för sysslingar, i min del av Skåne säger vi nästkusin och mina släktingar i Norrbotten säger småkusin om samma sak. Jag har inte (som 60-talist) hört andra ord för övriga släktord du nämner.
Med vänliga hälsningar,
Eva Dahlberg
-
Hej Sam, Om Du slår på brylling i SAOB får Du en hel del intressant information, och då även om syssling.
-
Hej
Det Eva kallar småkusin eller nästkusin, kallar jag tremänning. Jag har mitt ursprung i Sundsvall och även här i Jämtland där jag nu är bosatt är det tremänning och fyrmänning man pratar om.
Bodil
-
Hej Olle med flera!
Det jag undrar är om det finns flera ovanliga namn som 'Åsyskona barn' för sysslingar osv.
Jag hörde på 1940-talet att 'räfsepinnar' var ett annat ord för femmänningar. Har någon hört detta eller något liknande?
MVH
Sam
-
På Gotland kallas en syssling (tremänning) a-kusin, en fyrmänning b-kusin, en femmänning c-kusin osv.
-
Hej!
Min mamma är född och uppvuxen i Nora, Ångermanland och hon talar om tre- fyr- och femmänningar (och så vidare för varje generation). Själv tycker jag också att det blir lite lättare att hålla isär generationerna på så sätt.Nu bor jag i Småland och det verkar vara lite diffust hos gemene man vilken generation man talar om när syssling och brylling kommer på tal.
MVH Catrin
-
Jag är född i Kopparbergs län, mina föräldrar är från Västmanland. Vi sade alltid syssling om kusiners barn, och brylling om sysslingars barn.
Senare har jag hört att bryllingars barn kallas pysslingar.
Jag växte upp i norra Småland, där användes också ordet syssling. Ibland även tremänning för sysslingar och fyrbyting för bryllingar.
-
Min mor lärde mig ordningen kusin, nästkusin, syssling, brylling och pyssling. Jag har dock märkt stora skillnader i hur det uppfattas - och i vilken ordning syssling och brylling ska komma - så jag använder själv kusin, nästkusin/tremänning, fyrmänning, femmänning, o.s.v.
Vid några tillfällen har jag för bekanta och släktingar försökt förklara ursprunget till orden 'syssling' och 'brylling', men det verkar inte gå in, så det är helt klart ett komplicerat ämne.
Hälsningar
Mikael
-
Gränsen för sysslingar, pysslingar contra tremänningar o s v verkar gå mellan Svealand och Norrland, eller kanske Dalälven. Jag har bor och har tidigare bott i Uppland, Hälsingland (både Bollnäs och Hudik), Medelpad, Ångermanland.
-
Jag, som emanerar från Vilhelmina, skrattade först när jag hörde ordet \männing? nämnas. Vi talar nämnligen om \mening? tremeningar och ytterst sällan sysslingar och bryllingar överhuvudtaget. Om det är familiära skillnader vet jag inte, men jag är fullkomligt analfabet när det kommer till sådant.
Observera att för- och efternamn skall skrivas i rutan för användarnamn vid inlägg i Anbytarforum..
-Kom ihåg det framöver bara.. /Peter Karlsson - Anbytarvärd
-
Hej Sam,
Jag hade en faster ifrån Blekinge (Tving sn) som använde uttrycket Åsyskona barn för kusinbarn, alltså min kusins barn benämndes Åsyskona barn till mig.
Hälsningar
Bert Myde
-
I södra Hälsnigland talar de gamla om kusiner, tremänningar och fjälmänningar. Längre bak höll man troligen inte reda på, men för detta fanns begreppet att man var gammalt släkt, d v s så långt bak att man inte visste exakt hur.
-
Jag är uppvuxen med släktbeteckningarna på tornedalsfinska (nu: 'meänkieli'). När vi talade om kusiner var det enkelt: [första] kusiner = syskonbarn; andra kusiner = syskonbarns barn; tredje kusiner syskonbarns barnbarn, d.v.s. på svenska: fyrmänningar eller sysling(s)barn. - Sen kan man fortsätta längre om man vill. Släktskapet framstod tydligt när man beskrev några som 'andra kusiner'.
m v h
Irma
-
Hejsan
Begreppet Trassling förekommer också, jag tror att det betyder sex-männing eller nåt liknande. Om inte annat så är det rätt beskrivande för hur trassliga släktrelationerna kan bli ibland. :-)
-
Lars
En gammal tant i Mo-Myskje sa en gång att hon hade många trasslingar i Söderala. Det torde vara = gammalt släkt.
MVH/Elge
-
Försökte hitta hur lång bort i släkten det
uppländska skating kommer. NÖ Östergötland hade
i äldre tid följande ordning
syskon, kusin, syssling, brylling (4-männing,
pyssling (5-m.) och trassling(6-m.)
Är det någon som vet?
mvh iris andersson
-
Född och uppvuxen Upplänning som jag är säger jag som en del redan har skrivit:
Syskon, Kusin, Syssling/tre-männing, Brylling, Pyssling.
Mvh //Emelie
-
I Hälsingland (Hassela socken), säger man:
syskan, kusin(-ar), tremänning, fjälmänning.
:-)
Erik Andersson.
-
I Wikipedia anges termen tvåmänning i konsekvens med tre- och fyrmänning. Jag undrar nu om detta inte bara är en konstruktion för konsekvensens skull. Finns de verkligen någon dialekt som inte kallar kusiner kusiner utan använder termen tvåmänning. Att det sedan skiljer närmast i oändlighet i de följande leden framgår ju ovan.
Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Kusin
-
För att slippa tveksamheter vid dialektala skillnader på benämningar av släktskapen är det bättre att använda enmänning för syskon, tvåmänning för kusin, tremänning för syssling osv.
Dessutom är det lätt att förstå avlägsna släktskap, som t ex tiomänningar o dyl.
MVH
Sam
-
Tack Sam för dina synpunkter, men min principiella uppfattning är att ju mer det fackmässiga språket kan närma sig vardagsspråket ju bättre är det. Jag tror inte någon kan missuppfatta termen syskon eller kusin. Däremot tror jag många skulle fundera om de läste enmänning eller tvåmänning. Jag efterlyser fortfarande synpunkter på huruvida tvåmänning finns etablerat som term i något svensk sammanhang.
-
Hej Jan! Jag tror att Din förmodan är riktig. Man har velat vara praktisk och skapat en term, som inte finns i idiomatisk svenska. Det gamla ordet för kusin är ju syskonbarn.
-
Hej Jan!
Enligt SAOB (Svenska Akademiens ordbok) fanns t.ex. tremänning (m fl) redan i fornsvenskan och senare från 1500-talet:
[color=0000ff]fsv. þrämänninger [/color]] (numera i sht i vissa trakter) om släkting i tredje led, syssling. UpplDomb. 8: 47 (1586 ). Twänne Personer . . som ähre Tremenningar, och sökia att byggia tillsamman ächtenskap. VDP 1670 , nr 91.
[[color=0000ff]FYR-MÄNNING.ssg 1][/color]
1) släkting i fjräde led, syskonbarns barnbarn. MURENIUS AV 215 (1650). IHRE (1769).
3) [color=0000ff]Femmänning[/color], släkting i femte led, syskonbarns barnbarns barn, pyssling. 2NF (1907).
Gjorde en snabb koll. Murenius, Ihre mm hänvisar till befintlig litteratur.
m v h/ Irma
-
Det är svårt med långa länder och regionala begrepp.
Som skåning används syskon-kusin-nästkusin och så långt är det väl OK men när man kommer längre ut börjar problemen, -syssling, brylling, pyssling, trassling osv, vilket namn för vilket led är tydligen inte fastställt eller spikat i hela landet.
Som släktforskare använder jag själv syskon- kusin- 2-kusin -3-kusin, osv. med samma siffra som i USA och siffror, och nästan ordet kusin verkar vara internationella så jag vet inte någon som inte förstår vilket led det gäller när jag anger mitt led.
Männing-benämningen talar ju om just vilket led det handlar om och verkar användas flitigt även i Småland.
Välkomnar fler förslag och någon uppe i hierarkin som kan leda rätt
Mvh
Mårten Hedin