Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Övriga ämnen => 31 Släktskap och släktrelationer => Ämnet startat av: Gunnar Carlin skrivet 2002-01-06, 12:26
-
Jag har i Malmö stadsbok för år 1545 stött på uttrycket svåger. Det är handelsmannen Dirich Arentsen som skriver om Hans Buremester, min ellskelige suoger.
I dag kan svåger beteckna tre olika relationer: 1) gift med min syster; 2) min frus bror, och till och med 3) gift med min frus syster. Var det så även på 1500-talet? Eller kan man begränsa sig till något av alternativen i sitt fortsatta sökande?
-
Mina erfarenheter från äldre ångermanländska domböcker är att svåger även då kunde avse alla 3 typerna av relationer även om relation nr 3 ibland benämndes mågelagare, d v s mågar till samma familj.
Så tyvärr är nog begreppet svåger svårt att dra några slutsatser av om man inte hittar andra ledtrådar som kan styrka/utesluta att det måste vara på endera sättet.
Hälsningar / Peter
-
Gå till Svenska Akademins Ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/saob4.shtml,
så får du exempel på äldre användning av svåger. Det tycks även ha använts för svärfar och svärson o ibland för släkt o vänner i allmänhet.
-
Tack Peter och Erik,
Jag får alltså hålla alla möjligheter öppna. En klen tröst är att det inte är fråga om svärfar i just detta fallet. Han förekommer också i texten, men det är en annan person.
-
Min käre svåger skriver en av mina forskningsobjekt i ett brev 1630. Det är bara det att den han betecknar som sin käre svåger skulle betecknas idag som hans faders käre svåger.
Svåger hade alltså en vidare betydelse på 1600-talet än idag.
-
Än idag används ordet besvågrad, i alla fall i lagtext, om den som genom äktenskap är släkt med någon annan, även om det inte är just som svåger.
-
Kan ordet eller har ordet svåger under någon period använts om en hustrus broders son ?
-
Jag undrar hur släktingar tilltalade varandra i början av 1800-talet? Använde de släktskapet moster, svåger eller sade de I eller för mycket nära släktskap du?
Någon som kan berätta om tilltalsvariationer?
-
Tidigt 1800 tal, vet jag inte, men man tilltalade gifta kvinnor ofta mor eller moster även om man inte var släkt. Kära cousin skrev man ju i brev, så det sa man nog också. Var man släkt sa man moster Lina och morbror Knut. Du var nog inte så vanligt, vet att min farmor berättade att när de var och jobbade hos en bonde och skulle äta, så sa frun i huset varsågod nu Broström till sin egen man. Svåger och svägerska sa man nog inte, man var ju jämnårig och sa kanske du. Ni eller I användes nog även, barnen sa aldrig du till föräldrar, de sa mor/far eller Ni. Bror sa man vänner (män) emellan, utan att vara släkt alls. (hör att unga invandrarungdomar ofta säger Bror till varann nu)
-
Min far f. 1898 berättade att han sade I till sina föräldrar, detta gjorde han även när han tilltalade en av dem. Han brukade säga till oss barn (som duade honom): Jag sade I till både pappa och mamma, men ni ska veta att det var ett stort I!