Anbytarforum
Personrelaterat => Släktnamn => Övriga släkter - S => Ämnet startat av: Margita Elisabeth Oderhagen skrivet 2017-12-08, 10:17
-
Hej.
Jag heter Margita Elisabeth Oderhagen . Mitt flicknamn är Margita Elisabeth Stenström.
Vill ha uppgifter om släkten Stenström och släkten Larsson.
Min pappa hette Karl Elis Samuel Stenström
Hans pappa hette Edvin Teodor Stenström och hans mamma hette Selma Andersson.
Det är om de sistnämnda personerna och bakåt i deras släkt som jag vill ha eventuella uppgifter på .Har redan viss information men.
Vill komma längre ner .
Samtidigt vill jag har uppgifter om min mamma .Hon hette Anna Elisabeth Larsson gift Stenström.
Hennes föräldrar vill jag ha uppgifter på före dem då.
Mormor hette .Alma Andersson eller Gustavsson gift med Carl Larsson.
Det är släkterna före jag vill ha på .Hur långt ner kan man komma ?
Hälsar
Margita Oderhagen född Stenström
-
Hej Margita,
roligt att du börjat intressera dig för släktforskning! Det är en verkligt intressant och givande sysselsättning, och – varning :) – lätt beroendeframkallande när man väl satt igång.
Då jag antar att du inte vet hur det går till rent praktiskt, rekommenderar jag att du köper/lånar en bok i ämnet, till exempel Släktforska steg för steg av Per Clemensson och Kjell Andersson. Sedan skaffar du ett abonnemang på de digitaliserade kyrkböckerna hos Arkiv Digital eller Riksarkivet/Svar (det senare lär bli gratis efter årsskiftet) och börjar söka dina rötter.
Här på Anbytarforum är du välkommen att ställa frågor om du skulle stöta på problem i forskningen, behöva läshjälp eller annan assistans. Lycka till!
-
Hej
Tack för svar. Jag ville veta . Hur långt kan man komma ner ?Har fått viss material av några släktingar redan både på pappas och mammas sida.
Är nyfiken på hur stor släkterna kan vara .Fick pdf-fil angående en farbror till mig .Vilket fantastiskt liv det är hans egna memoarer i liten tappning .
Lämnar inte ut dessa memoarer .
Hälsar
Margita
-
Du undrar ”hur långt man kan komma ner”.
Kort svar:
Med kyrkböckernas hjälp kan man i bästa fall spåra sin släkt till 1600-talet, men kanske inte på samtliga släktlinjer. Ibland blir det stopp på grund av oäkta barn med okänd far/okända föräldrar, ibland för att kyrkböckerna förstörts i brand. Och ibland helt enkelt för att man inte lyckas finna när eller var en anfader eller anmoder var född.
Andra källor kan föra längre: mantalslängder, jordeböcker, domböcker – för att nämna några.
Den som hittar adliga anor får det lätt, eftersom adelsätterna är väl utredda. En prästsläkt kan också förenkla forskningen.
Med detta sagt vill jag poängtera något som de allra flesta släktforskare upptäcker efter ett tag: det mest intressanta är inte hur långt tillbaka man kan komma utan hur mycket man lyckas ta reda på om varje person – under vilka betingelser de levde och vad som hände dem under deras liv. Då blir de så mycket mer än bara namn och årtal; man tycker sig lära känna dem.