NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 07 maj, 2006
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 07 maj, 2006
Skrivet av: John Tengberg skrivet 2006-04-26, 23:05
Angående den språkliga/geografiska härledningen av namnet Maskåll tycks det mig finnas två huvudsakliga 'skolor'. Å ena sidan att det torde vara ett svenskt namn (typ sammandragning av ”Mats' kulle”), å andra sidan att det torde vara ett brittiskt (typ Mascal, Matskol, Maschall eller liknande härledning av Marechal/Marshall). Ordet marskalk finns ju f.ö. annars på svenska och t ex franska men de alternativen har inte ansetts lika aktuella, i vilket jag instämmer.
En säker härledning är förmodligen omöjlig i detta läge, men en viss inringning av alternativen är ändå värdefull. Jag själv tycker att de brittiska alternativen är sannolikare ty det tycks mig att man i de många stavningsvarianterna hitta klara likheter mellan de olika svenska och de olika engelska/skotska varianterna. Det finns ju ett drygt trettiotal svenska varianter och ungefär lika många brittiska. En jämförelse är ganska övertygande, tycker jag. Därtill har väl Skottland/England alltid ansetts vara en geografisk möjlighet, förmodligen på grund av släktsägen, även om det sakliga stödet för den saken är mycket svagt.
Bakom den direkta härledningsfrågan så finns dock också frågan om ordet är ett ”mansbinamn” (typ Sven 'Tumba' Johansson) eller släktnamn. ”Matzskal” finns t ex upptaget i SMP:s binamnssamlingar. Klassning som binamn (inte släktnamn) kan ha berott på att man då enbart kände till och beaktade att namnet tillämpats på en enda person, Lasse Maskåll, och inte uppmärksammade att hans söner och deras söner, etc, ärvde namnet. Med så begränsad bakgrund verkar det naturligt att ta Maskåll för enbart ett binamn.
Men det var alltså ett släktnamn eller blev i alla fall ett. Om Maskåll redan var ett släktnamn hos Lasse år 1500 så tror jag att sannolikheten talar för att namnet är utländskt, därför att svenska släktnamn var så ovanliga. Om Maskåll istället skall förmodas ha börjat med t ex Lasse som binamn men sedan blev ett släktnamn (alla bodde ju inte vid denna kulle, etc) så uppstår frågan om en sådan släktnamnsbildning kan anses sannolik i början av 1500-talet. Exakt den frågan är varken ställd eller besvarad såvitt jag vet. Jag tror dock att svaret är nej, men är ingen namnvetare och välkomnar naturligtvis invändningar. Av detta drar jag dock för egen del tills vidare slutsatsen att släktnamn är mera troligt än binamn. Då får nog de brittiska öarna trots allt anses vara ett rimligt huvudspår för spekulationer om släktens ursprung.
Marschall, Mascal m fl liknande är definitivt släktnamn på de brittiska öarna. Det uppfattar jag som fullt belagt. Det är också samma typ av avvikelser och varianter i Sverige och där. Jag har svårt att tycka annat än att åtminstone detta pekar på att släktskap måste anses fullt möjligt, även om indicierna för övrigt kan anses tvetydiga.
I Silverstolpeboken (från 1940-talet) räknar A-M Lindahl upp drygt dussinet engelska varianter (inkl Mascall och Mascoll), dock enbart Marshall som skotsk variant, vilket hon själv verkar tycka är tunt. Vad gäller särskilt Skottland nämner Lindahl dock även Mc Coll, Mc Call, Maccoll och McCaul som existerande skotska alternativ. Black's The Surnames of Scotland behandlar dessutom två namn. Masculus känt från år 1147 men enligt Black sannolikt en fellatinisering av Maule, en förnäm skotsk släkt. Namnet Marshall som kom till Skottland sannolikt från franskan 1066 (marechal). Avledningen Marescal är i Skottland känt från år 1136, därefter Marescald m fl varianter, även adliga Earl Marischal från ca 1200 (en ättling var f.ö. mycket aktiv officer i och för Sverige under 1600-talet). Stavningsvarianter som belagts före år 1500 är bl a Marchael, Marschel, Marschale, Marschale, Marechall och Merchel. Fryxell (1792) har enligt Silverstolpeboken angivit släktens ursprungliga namn som ”Matsskål, Mascaul eller Maschol”.
Sammantaget anser jag att nog även Skottland kan vara namnets källa, särskilt om man dessutom beaktar den stora risken för svensk förvanskning. T ex existensen av 't' (i Matskol etc) kan sakna betydelse eftersom det enligt min mening används inkonsekvent och därför kan vara ett på den tiden ganska vanligt förekommande försök av den ene eller andra skrivaren att 'förstå' namnet eller att försöka skriva det på (påhittad) 'svenska'. I Danmark fördanskades de skotska namnen väldigt ofta (såväl avsiktligt som oavsiktligt) både under medeltid och senare. Samma borde gälla för Sverige vilket kan styrkas åtminstone vid slutet av 1500-talet och senare. Ibland (t ex i soldatlängder) skrev man ofta t o m helt enkelt bara 'Skotte' som efternamn för att slippa krånglet med utländskt namn.
Inte ens 'Anders' stavas alltid 'rätt'. T ex i landskapshandlingarna 1565 skrivs det så här: ”Anndhersz maschåll”, enligt Gabriel Wallgren. Han har också uppmärksammat mig på att att uttalet ibland har ett hårt 'k'-ljud alltså MasKåll, men inte alltid. Maschåll, med sch-ljud, förekommer ofta, och liknar dessutom engelska/skotska Marshall och franska Marechal (i sin tur för övrigt tillika näraljudande den ovan nämnda framstående skotska släkten Keith, earls of Marischal). Bägge uttalsvarianterna förekommer alltså och den numer vedertagna skrivningen Maskoll/Maskåll med hårt k behöver inte vara ensam ursprunglig.
En del släktforskare går på ljudlikheten och kodar i s k Soundex, men inget sånt har mig veterligen gjorts beträffande Maskåll/Marshall. Koderna M240och M624 tycks dock ligga nära till hands (http://resources.rootsweb.com/cgi-bin/soundexconverter), men jag vet inte så mycket om detta förfaringssätt och är egentligen tveksam till värdet av denna metod när jag ser vilka andra namn som ryms inom identiska koder.
Sammanfattningsvis tycker jag för egen del dock nog -trots alla de invändningar som gjorts i litteraturen och på andra håll- att det brittiska spåret alltjämt är ett huvudspår, kanske t o m det mest sannolika. Det vore intressant att höra andras mening om detta.