NULL Skriv ut sidan - Ottonius

Anbytarforum

Titel: Ottonius
Skrivet av: Göran Stenberg skrivet 2008-10-02, 13:25
Bertil Steckzén har i Övre Norrland i tidningarna  åren 1740-1810  (1958) samlat tidningsnotiser rörande Västerbotten och Norrbotten.
Så här beskrivs firandet av Gustav (IV) Adolfs födelse 1778 som det tedde sig i Anders Ottonius' hem i Luleå gamla stad. Det är Stockholmsposten som rapporterar:
 
Såväl i anledning av julhögtiden då Menlösa barns dag nu inföll som av hennes Kungl. Maj:t allernådigsta drottningens kyrkotagningsfäst, vilken enligt allmänna tidningar i går firades i Stockholm, togo sig denna ortens invånare ett glädjande tillfälle att av vördnadsfulla hjärtan under betygande av sin tacksammaste erkänsla inför den allsmäktige guden för alla andliga och lekamliga nådevälgärningar yttra sin undersåtligaste skyldighet vid deltagande i allmän fröjd över Hans Kungl. Höghet, kronprinsen Gustaf Adolphs, Sveriges, Götes, Wendes etc. högborne arvfurstes högönskade födelse samt vår huldaste drottnings fullkomligen återvunna hälsa. Efter några styckeskotts avlossande samlades fördenskull kl. 3 em. såväl fruntimmer som herrar, ståndspersoner, prästerskap, kronoämbetsmän, sockenhantverkare m. fl. uti expeditionsbefallningsmannen Anders Ottoni [sic] vid torget belägna gård, vilken var illuminerad av 200 ljus. Vid inträdet i salen börjades musik på regal, violiner och hoboij. Kyrkopsalmen n:o 127 blev sedermera sjungen varpå hölls ett till högtidligheten lämpat tal i bunden svenska och sjöngs efteråt psalmen n:o 385. Dessa med ej mindre fröjd än andakt beledsagade gudliga förrättningar slötos med en kort välsignelse, då kontraktsprosten Jonas Hollsten i ett kort och väl avpassat tal ytterligare, jämte uppmuntran till guds lov, tolkade allas fägnad över den ovärderliga nåden, som i vår dyra kronprins blivit Svea rike vederfaren. De kungliga skålarna druckos efter någon tidsutdräkt, varvid hördes lyckönskningar, musik fortsattes och styckeskott lossades samt deviserna, som beprydde fönstren förklarades. I det första åt torget lästes ordet Godhet, över vilkets sista bokstäver syntes en Wase och föreställdes att så länge konungar av den välsignader stam regerar vårt fädernesland skall oss och våra efterkommande icke tryta att så, frukt att skörda, bröd att äta och must att dricka. Andra hälvten av fönsterluften var sirad av en vagga. I motsvarande fönster åt gården lyste i det ena en skinande sol över ett berg, varunder stod: Synes; ty utom det att här i norden solen visar sig hela natten på bergen midsommartiden så har efter en lång sorgenatt icke allenast en glädjesol upprunnit för Hennes Kungl. Maj:t vår allernådigste drottning utan bestrålar och fröjdar även dess ljuva sken alla Svea barn. I det andra fönstret sågs en sol skinande över ett ymnighetshorn, som nedgöt sin rika välsignelse över ett upplöjt åkerfält och varjehanda näringars verktyg samt själva arbetarna, vilka betecknade solens verkningar och livgivande kraft, det ock ordet Mildhet, som var därvid, gav tillkänna. Dessa deviser voro utklippta efter ett regal arks storlek och på båda sidor förgyllda. Den andra fönsteröppningen åt torget hade till prydnad kronprinsens höga namn, flätat med fulla bokstäver och voro såväl som deviserna med kungliga kronor utsirade.
Varjehanda förfriskningar, skålars drickande under spel och skott utur kanonerna samt dans utgjorde sällskapets förnöjelse till klockan 4 om morgonen, då var och en munter och glad skildes ifrån den andra.

 
Som synes har Steckzén tillåt sig att normalisera språket. Redogörelsen för denna festlighet återfinns på s 90f i boken.
 
Men vilket hus vid torget i Gammelstad handlar det om? Står det fortfarande kvar?
 
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 02 oktober, 2008)