NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-21

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-21
Skrivet av: Lennart Lindström skrivet 2005-03-21, 12:03
Vid tinget i Umeå 10 juli 1324 nämns byarna Kåddis och Hiske. Barnlöse bonden Johannes med hustru Cecilia  i Kåddis hade skänkt sin gård till ärkebiskopen och domkyrkan (troligen redan 1316, ett annat dokument stöder denna teori).  
 
Släktens anspråk tillgodoses genom sex mark till Cecilias bror Jerund  i Hiske. Allt detta avhandlas på tinget. Deltagare är ärkebiskop Olof Björnsson, kaniken Björn från Uppsala, fogden över Hälsingland Johannes Ingemarsson, prosten Olaus i Nordingrå, Nikolaus Fartiengsson från Medelpad, Fartiengnus från Näshem (Ångemanland), Uno Lagman, Önde av Nidraby och Gullanus Lagmansson. Vi vet att några av dessa  kommer att äga vissa fisken  i Norrbotten, och många antar att detta var en resa för att på plats besikta ödemarkerna i norr och göra upp om Norrbottensfiskena.  
 
Och kyrkans Kåddishemman ”med åker, äng och fiskevatten” byts redan 1346 mot en gård i Uppsalatrakten med en Könik Skarlakan, som tros vara tysk handelsman (Hansan) och kanske??? anfader till Königsson-släkten på platsen 150 år senare
 
Kåddisgården var knappast något stormanshem, men platsen ligger utmärkt för laxfiske och som bas för  handel, nära en naturlig hamn (i Baggaböle, uppkallad efter bonde vid namn Bagge). Norra älvstranden (där Kåddis, Baggböle, Hiske, Grubbe ligger) utgörs av synnerligen svårodlade marker (sand, grus och sten) men hade lätt åtkomliga laxfisken i forsarna nedanför sig. (källa: Fahlgren, Umeå sockens historia 1970)
 
Detta är det enda jag funnit om stormän i Umeälven, där laxfiskena tycks tidigt ha övergått till lokala bönder (eller fiskare, då åkrarna var så dåliga  ). I början av 1500-talet har vissa av dessa familjer via handel blivit områdets rikaste. Handeln var nog något de i början av nödtvång måste ägna sig åt på sina dåliga marker (jämfört med de på södra sidan älven) för att överleva, eftersom laxfisket bara varade två månader på året, långt till säljakt och andra bra jaktmarker, så de hade inte många andra försörjningsalternativ)