NULL
Skriv ut sidan - Buresläktens DNA identifierat
Anbytarforum
Titel: Buresläktens DNA identifierat
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 2013-12-02, 09:32
Jag ber om ursäkt, Erik; jag uppfattade ditt »vi [har] stått inför» som att du varit involverad i Bure-DNA-projektet. Jag tror att min utredning täcker alla de tänkbara scenerier du nämner. Det är ju ändå rätt självklara förklaringsmodeller att förhålla sig till i en källkritisk analys av en text i sådana här sammanhang.
DNA-testande ser ut att bli ett enastående komplement till släktforskningen, men jag skulle själv inte ställa dem i opposition till varandra på det sätt jag uppfattar att du gör. Det var ju min analys av de svenska släktboksavskrifterna 1996 som gjorde att Peter och Ronny beslöt att försöka identifiera agnatiska ättlingar till dels Laurentius Svenonis, dels till icke-problematiska Buresläktgrenar, för att se om det gick att få dessa att testa sig. Utan det ena inte det andra, och det är så forskningen är när den är som bäst: man står på varandras axlar liksom andra säkerligen kommer att använda Bure-DNA-projektets resultat som indata för nya insikter.
Men också då det gäller ny teknik som DNA-tester finns samma behov av en saklig presentation av materialet. Det som i det här fallet inte har fungerat bra är att den information som har gått ut via media inte har varit helt korrekt. I DN-artikeln 2013-11-24 (»Adlig brödratrios 400-åriga bluff») som tydligen baserar sig på ett pressmeddelande och en intervju med Peter finns flera felaktigheter:
»Adelssläkten Bure har inte rätt till sitt namn [...] De tre bröderna Andreas, Jonas och Olof Bure som alla adlades på 1620-talet borde inte heta Bure.» (De hette alla Bure helt legitimt sedan långt före adlandet.) »Men att de adlades med namnet Bure beror på att de hittade på en släktgren, säger Peter Sjölund». (De adlades inte med namnet Bure och adlandet berodde inte på att de hittat på sin släktgren. I konceptsköldebreven sägs om Jonas och Anders att de får sina förfäders vapen, så de har uppenbarligen framhållit detta i samband med att formaliteterna gicks igenom beträffande sköldens utformning, men ingenstans talas om någon renovation av ett gammalt adelskap.) »Jonas Bure var riksantikvarie». (Han var arkivsekreterare samt custos archivi, »arkivväktare», ett ämbete som utvecklades till vad vi nu kallar riksarkivarie.) »... på 1600-talet var det många som gjorde anspråk på att tillhöra den [dvs. Bureätten]». (Det är nog först 1700-talet som hajpen kring Bureätten uppstår och många ville vara Bureättlingar.) »... i verket ›Om Bura namn och ätt›». (Detta är de första orden i en liten vers som släktbokens avhandling inledande avhandling börjar med men inte namnet på släktboken som helhet.) »... riksantikvarie Johannes Bureus». (Ska man vara petig så fick han aldrig en sådan befattning utan först en efterträdare till honom.)
Eller i Allehanda.se 2013-11-27: »Så avslöjades bröderna Bures bluff mot kungen. Adlades på falska premisser [...] Anders, Jonas och Olof Bure från Säbrå adlades och fick höga positioner hos Gustav II Adolf. Allt byggde på en stor bluff. Nu avslöjas de efter 400 år av Peter Sjölund ...» (Det var ingen bluff och de adlades på korrekta premisser, som jag tar upp i mitt inlägg 2013-11-25.) »Det finaste man kunde vara på 1600-talet var en Bureättsmedlem, Sveriges äldsta släkt och enligt vissa med anor från Oden.» (Bureätten var i stort sett rätt okänd innan Josef Thun låter publicera sitt äreminne över Eric Palmskiöld omkring 1707, och det är väl Anders Anton von Stiernman och Andreas Olavi Rhyzelius på 1700-talet som lyckas göra släktskap från Bureätten eftersträvansvärd. När Oden kommer in i bilden eller vem som skulle ha hävdat en härstamning från honom vet jag inte, men jag kan inte komma ihåg att Oden skulle figurera i samband med Bureätten på 1700-talet.) »De bluffade med släktskapet. Det underlättade hos kungahuset, förklarar Peter Sjölund». (Finns det några indicier för att de tre bröderna haft sin börd att tacka för sin framgång? Kungen var ju väl medveten om att de var födda ofrälse, eftersom Jonas Bure fick dispens att inneha sina hustrus gods under frälse trots att han själv inte var adliga.) »Jonas [Bure] var både riksantikvarie och riksarkivarie». (Jonas Bure var inte riksantikvarie.) »Peter Sjölund framhåller att de var säkert kompetenta män. Men framgången och adelsskapet byggde på falska premisser.» (De adlades för sina personliga förtjänsters skull och hade för övrigt nått långt i karriären innan Jonas och Anders börjar laborera med en agnatisk Burehärstamning.) »Peter Sjölund [...] hoppas också krossa flera Buremyter som florerar, bland annat att släkten bodde i ett slott på Birsta på 1200-talet.» (Jag tror att jag har behandlat det förmenta slottet i min artikel i Släktforskarnas Årsbok 2011, men det kanske är någon annan myt som avses?)
De här tankarna har redan plockats upp av bloggare och andra. Det som gör mig lite illa till mods är att man på det här sättet verkar ha skapat nya myter samtidigt som man säger sig krossa gamla. De tre bröderna Bure framstår som bedragare när de i själva verket varit mycket kompetenta. De har dock en gång varit människor av kött och blod som vi själva och förtjänar liksom alla andra som varit före oss att vi inte reducerar dem till karikatyrer.