Titel: Johan Bureus vs Farde Unge
Skrivet av: P-Å Borssén skrivet 2007-07-18, 16:49
Att JB inte nämner Farth?ghn Unge utan helt ignorerar honom, fast han tar namn, gravsten och vapen från honom, är alltså enbart ett intressant sammanträffande - utan betydelse!? Eller...
JB nämner honom som Fale den unge - inte 'hin' unge och binder honom inte till någon bestämd tidsperiod eller regent. (UB s 252) Han nämner honom aldrig Fale hin Unge med tillnamnet Bure (UB s 250). Han kan inte bindas till Buresläkten/-ätten (UB s 278). Att JB så synnerligen självsåldigt tillägnar sig en historiskt verifierbar frälsemans, Farth?ghn Unge från Skön, gravsten, namn och vapen, torde snarast kunna tolkas som om han tillhörde dennes ätt?
Men varför nämnde JB aldrig de två frälsemännen Nils Fardjäknsson (böjd arm) och Farthiegn Unge, som verkligen levde under 1300-talet? Han kan inte ha varit underkunnig om deras existens. Fortfarande då JB arbetar i hertig Karls kansli levde ännu vasakungarnas sekreterare Rasmus Ludvigsson (död 1594), som har gjort avskrifter av Farth?ghn Unges och hans hustru Ingeborgs bytesbrev av 1342. Ludvigssons uppgift var ju att utreda genealogiska uppgifter i de åtkomsthandlingar till kyrkliga institutioners gods, vilka samlats i det kungliga kansliet i samband med Gustav Vasas kyrkliga reduktion. Bland dessa gods fanns Farth?gh Unges och hans hustrus gods i just Morberga, Bälinge sn och Söderby, Åkerby sn, som tillförts aoe. JB måste naturligtvis ha sett alla de dokument om Farth?ghn-ätten som var till finnandes i den miljö JB verkade, Att han inte tagit intryck av dem, förefaller otroligt.
En fråga som kan ställas omedelbart är: varför får vi inte veta något om JB: s fädernelinje? Det finns ju ingenting speciellt storslaget i hans mödernelinje av ofrälse folk på en linje - mmffff - som ändar upp i bondbyn Bure i Bureå sn i Västerbotten. Till denna mödernelinje knyter han an ett vapen tillhörande en frälseman, Fardjäkn i Skön i Medelpad.
Varför vet vi så litet om herr Tomas i Åkerby sn, JB:s far? På JB:s minnessten står han med tillnamn 'Stokholmensi' men enligt Hans Hildebrand härstammar han ju från Nyland i Finland. (H H 1910, s 6)
Var JB rädd för sin närkontakt med Finland, där hans herre, hertig Karl, bekämpade kung Sigismunds trupper ledda av marsken Klas Eriksson Fleming och, efter dennes död, Arvid Eriksson (Stålarm; böjd arm). Hade JB:s far ett förflutet i Tavastätten (böjd arm). Det finska frälset som stödde kung Sigismund hade flera rötter ner i den forna Tavastätten vars medlemmar även hade ägt gods i herr Tomas socken Åkerby i byn Målsta. (V Nyman “Åländsk odling 1949, s 72; DMS 1:3, s 60)
JB uttrycker ju en tvekan och misstänksamhet mot kungamakten och förskjuter sin anknytning tillräckligt långt bak i tiden till Herse i Bure (UB s 254), då frälsemännen Nils Fardjäkensson och hans son Farth?ghn Unge var i tjänst hos sveakungarna, för att inte utmana ödet. Kan detta vara en kryptisk hänvisning till JB:s situation kring sekelskiftet 1600 och det avsiktliga undertryckandet av sin fars finska härstamning - från de mot hertig Karl upproriska finska frälset. Att i olika sammanhang uttrycka sig kryptiskt var ju inte främmande för JB.
“Skalar man av JB:s tillägg och extrakt ur hans älskade historiska krönikor, framgår att herr Peder själv knappast givit mer än en mycket allmän redogörelse för traditionen om Fale hin unge.(UB s 252) Den skulle således endast innefatta sägnen om den medeltida frälsemannen Fale unge, Skönbygdens hjälte, som frälser en kungason och för honom i säkerhet, då kungen kämpade mot sina rivaliserande fiender. Förmodligen nämndes varken Älgarås (1205 - JB:s version) eller Gataskogen (1365 - Byd?ns hypotes), som platsen för hjältedåden. Herr Peter gör gällande enl JB att Johan Siggesson (ofrälse; UB s 272) var från Skön. Är det inte märkligt att vi inte ser något omnämnande om JB:s efterforskning på plats - sommaren 1600 och i februari 1601 - efter JS:s släktingar, som ju också torde vara hans? När det gäller Buresläkten (moderns släkt) är han däremot nogrann och ihärdig och tar sig god tid att i stor mängd besöka och intervjua släkt. Eller... kände JB redan väl till släktförhållandena på plats i Skön? Vad styrker att vapenskölden och Krönikan, “som der i Sköns kyrkia låg” verkligen har funnits (UB s 271 f) och att Johan Siggesson berövat kyrkan både vapenskölden och Krönikan? Vem har intygat att vapenskölden visats upp för kung Johan 1571? Varför fick han inte då ett 'förbättrat' vapen med sin ätts märke? Varför tveka att föra en så nobel ätts vapen vidare, då nu släktskapet intygats av herr Lars i Skön, herr Peters far. JS var gift med Anna Stensdotter senast 1370. Han erhöll adelsskap 1572. Hävdade verkligen JS själv någonsin att han kom av Fale unges eller Farth?ghn Unges släkt? Hur visste JB att vapnet satt upphängt i Åby kyrka? Har han sett detta på plats? Varför krävde han inte skölden åter - och likaså Krönikan?
Är verkligen JB:s uppgifter om Johan Siggesson korrekta?
UB godtar JB:s och Bygd?ns uppgifter och antagande som stöd för JS:s agerande och “ger honom mycket goda motiv för att göra anspråk på släktskap med frälsemannen Fale.” (UB s272) Att JS har kunnit erhålla adelsskap utifrån egen förtjänst föresvävar inte UB. Sikeborg jämför JS:s hypotetisk agerande med fogden Anders Sigfridssons (Rålamb) till synes obskyra sätt att vinna adelsskap. Detta gör honom enl. UB mer opålitlig vad avser 'hans' uppgifter (viaJB) om härstamning från Skön och hans släktskap med Farth?ghn Unge. Om nu JB:s uppgifter om Johan Siggesson är korrekta och han också själv hävdar sitt påbrå från Fale Unges stormansätt; hur kommer det sig då, att ingen av dem verkligen skriver sig till den Farth?ghn Unges, som verkade som kungens underlagman i Hälsingland (1342-63) och dennes fars, Nils Fardjäknssons (1324-52), ätt.
“JB var ett barn av sin tid. Den historiska metodik han använde sig av för att införliva Fale hin unge i Buregenealogien hade auktoriserats av Johannes Magnus, vars märkliga verk om Sveriges historia - i vilket han bland annat leder svearnas och götarnas kungalängd ända tillbaka till Magog, sonson till den bibliske Noa - ännu på JB:s tid kunde ses som ett föredömligt exempel på historieskrivning. Med en sådan metodik, där romantiska spekulationer spelade en viktig roll, kunde JB i runstensgestalter igenkänna anfäder och utifrån ortnamn återskapa släktens historia. Denna okritiska hållning speglas öppet i den fantasifulla inledningen till släktboken. Själva genealogien karakteriseras emellertid av en förvånansvärt kritisk och försiktig hållning. JB:s anförvanter, vare de tjänstehjon, bönder eller biskopar, antecknas samvetsgrant, för att inte säga kärleksfullt i släktboken, och stor möda görs får att samla in så många uppgifter som möjligt om släktingar spridda runt om i riket. Vid upprättandet av släktöversikterna har JB:s roll uppenbarligen varit den omsorgsfulle nedtecknarens och sammanställarens, till skillnad från den inledande redogörelsen, där han uppträder som självständig och självsvåldig författare.” (UB s 277)
“De uppgifter som lämnas om familjerna är enkla och sakliga. Till skillnad från de två ovan anförda exemplen meddelas om dessa inget som föranleder misstankar om ?förbättringar? av JB; (UB s 277)
Varför så motsägelsefullt? Å ena sidan till synes JB omsorgsfullt och sanningsenligt redovisa Buresläkten ned till gamle Olof och därefter 'hänger' han på en fiktiv faleson Herse - 200 år tillbaka; å andra sidan förskjuter han Fale unges, kungasonens räddare, tillbaka till kung Knuts tid - 400 år. JB har ju själv uppgivit att 7 generationer skiljer honom från anfadern Fale unge men vill ändå inte låtsas om den Farth?gn Unge som då levde vid denna tid och skulle passa in kronologiskt med Herse. Istället förskjuter han sin Fale unge ytterligare omkring 7 generationer bak till medeltidens mörker, utom räckhåll för att faktisk identifikation och verifikation skall kunna erhållas. JB måste ju ha varit medveten om diskrepansen och använt den för att göra en definitiv identifiering osäker. Varför undviker han den identifikationen när han ändå fabulerar, som alla förutsätter, varför inte göra det så troligt som möjligt; varför inte anknyta sitt fäderne till Farth?ghn Unge och kanske bli trodd? Vid båda tillfällena fanns ju möjligheten att utmåla sig som 'kungsonens räddare'. Varför välja Älgarås 1205, då han kunde vinna större trovärdighet för hjältegärningen om den istället utförts av Farth?ghn Unge i Gataskogen 1365, som Bygd?n föreslagit.