Titel: 01) Allmänt
Skrivet av: Mikael Andersson skrivet 2015-07-31, 14:53
Med kännedom om ett flertal soldater/ officerare ser jag inte som stor möjlighet att en soldat ska kunna tilldelas ett tidigare prästnamn. Dock se nedan Ganska ofta är också de äldsta soldatnamnen officersnamn från soldatens regemente... Kan alltså vara en möjlighet att namnet är ärvt trots allt (från en tidigare officer).
Ur Wikipedia: Det fanns flera typer av soldatnamn. Det kunde vara adjektiv som uttryckte en egenskap som ansågs fördelaktig för en soldat såsom (Rask, Villig, Frisk) eller substantiv med militäranknytning såsom (Dolk, Lantz, Sköld) eller naturanknytning såsom (Björk, Ask, Berg, Grahn). Ibland kunde också namn härledas ur ortsnamnet på den rote som soldaten var anställd av, till exempel Bönfält (från Bön), Fjällman (från Fjäll), Bäck (från Marbäck), Räv (från Rävsvad) och Holm (från Holm). Ganska ofta är också de äldsta soldatnamnen officersnamn från soldatens regemente.Även om soldatnamn oftast var av den typ som beskrivs ovan och endast bestod av ett led (för att underlätta ordergivning) förekom även mer komplicerade varianter. Det var heller inte helt sällsynt att efterled som idag mest associeras med adliga efternamn användes, exempelvis -hjelm, -sköld och -swärd.
Ur http://wiki.genealogi.se/index.php/Soldatnamn: Det var kompanichefen som tilldelade soldaten ett soldatnamn. Urvalet var godtyckligt och berodde ofta på vilket humör kompanichefen var på. Var han på ett skämtsamt humör, kunde soldaten få heta Fyllhund, Skåpråtta, Drucken, Flatterskalle, Frusen, Gammelstöt eller Näsvis[2], men ofta anspelade namnet på den enskilda rotens eller hembyns namn, t ex Kjäll från Källtorp, Häll från Hälla, Lake från Laknäs, Biskop från Biskopsbyn, osv.
Dåtidens soldatjargonger ledde säkert till de mer krigiska anspelningarna som präglade många soldatnamn: Hjelm, Granat, Klinga, Modig, Svärd och Sköld är typiska exempel på sådana. Men namnen kunde också anspela på karaktärer, t ex Rask, Sträng, Stor, Liten, Courage, Fager, etc. Naturnamn var inte ovanliga: Falk, Orre, Ekorre, Lärka, Duva, Lo, Lejon, Tiger, från djurriket, och Löv, Eng, Ek, Flinta, Sik och Törn, från andra delar av naturen.
Var sin man i tjämnst 1745-68? Ur http://www.tacitus.nu/karoliner/armeer/sverige/livgardet1.htm: Större delen av Livgardet deltog i såväl det ryska kriget 1741-43 som det pommerska kriget 1757-62 men var inte inblandat i några större krigshandlingar. En viktigare händelse var i stället Livgardets inblandning i ett planerat kuppförsök 1756 som dock avslöjades och resulterade i att regementschefen tvingades gå i pension.
De organisatoriska förändringarna blev större under den gustavianska tiden, men dessa och de senare behandlas inte här. Värt att nämna är dock att regementet döptes om till Svea Livgarde år 1792.
...Livgardet ett av de få riktigt nationella regementena som hämtade sina rekryter från hela Sverige. Livgardet bestod dock nästan uteslutande av etniska svenskar. De livgardister som var bördiga från Finland var till exempel helt koncentrerade till de svensktalande landskapen. Och trots den starkt nationella karaktären kan Livgardets egentliga upptagningsområde sägas vara Svealand och Östergötland varifrån ungefär 75 % av rekryterna kom ifrån. Antalet stockholmare i rullorna var stort men då de flesta svenskar bodde på landsbygden vid denna tid var deras andel inte högre än 9 %.