NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 1999-06-09
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 1999-06-09
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 1999-06-07, 23:32
Gabriel! I din egen studiekammare får du naturligtvis ange orter och geografiska belägenheter helt efter ditt eget gottfinnande, men när du med en åsnas envishet håller fast vid att försöka göra din käpphäst att alla geografiska bestämningar görs efter en presumerad EXAKT NU-situation, d.v.s. hur orterna ser ut och benämns JUST IDAG, normerande för alla genealogiska arbeten, skapar du bara förvirring och historielöshet, och gör ortsangivelserna till ett obegripligt anakronistiskt sammelsurium, vilket kräver noggrann analys och dekryptering (när är verket/ uppgiften tillkommen, vad gällde EXAKT DÅ? etc.) för att överhuvud taget kunna förmedla någon användbar information.
Ett nu är ju på intet sätt givet för allt tid, tvärtom: varje nu är ju ständigt statt i förändring och hinner bli ett då redan innan trycksvärtan stelnar i det aktuella genealogiska verket. Såväl bebyggelse- och bostadsområden som administrativa enheter som kommuner och län tenderar ju i synnerhet i vår tid..... (äh!) ... under 1900- och 2000-talen menar jag naturligtvis... att komma och gå, slås samman och spittras samt döpas om i allt hastigare takt. Inget ter sig ju så urbota föråldrat och omodernt, som det som igår ansågs som högsta mode och renaste sanning. Det som skrivs i uttalad nutid, inte bara riskerar, utan kommer med säkerhet som en tidsinställd bomb att i en inte alltför avlägsen framtid bli obsolet och totalt obegripligt. Alla skriftliga uppgifter, som är äldre än 3-4 år skulle ju te sig som hopplöst inaktuella och otjänliga som informationskällor, för att inte tala om ännu äldre arbeten..... Detta skulle tvinga den stackars släktforskaren/publicisten till ständiga uppdateringar och jakt på de senaste administativa förändringarna, för att inte riskera att deras arbeten ska bli hopplöst föråldrade (och detta gäller ju bara databaserade arbeten, tryckta verk, med 1990-talets tryckkostnader, låter sig ju av praktiska och ekonomiska skäl inte uppdateras alltför ofta). Han/hon skulle dessutom tvingas att förse sina alster med datumstämpel och bäst-före-datum, för att läsaren med säkerhet ska veta vilken idag-situation författaren utgår ifrån. Vi får då en genealogisk skriftflora på sämsta kvällstidningsnivå: det här gäller tills morgondagens nummer kommer ut!
I och för sig, Gabriel, skriver man en geografisk/ekonomisk beskrivning av Sverige år 1999, eller något snarlikt, kan man naturligtvis med fördel använda dina ortsangivningsprinciper. Är det sådana sammanhang du talar om, har jag självfallet inget att invända emot tillvägagångssättet.
Men när det gäller genealogiska arbeten, anser jag att man måste utgå ifrån att släktforskningen/genealogin är en historisk disciplin. Genealogi är ju historia i mikroperspektiv, sedd ur de enskilda människornas synvinkel. Med hjälp av många små byggstenar, enskilda människors levnadsöden, som fogas till varandra, kan man så småningom se större strukturer, och ur detta bygga upp en historisk erfarenhet på vetenskaplig grund. Med detta som bakgrund anser jag det som självklart, att det är de beskrivna människornas verklighet och aktuella situation man måste utgå ifrån, inte VÅR aktuella situation. Den ger oftast ingen direkt information om sammanhangen, utan skapar snarare missuppfattningar och ger en falsk bild av verkligheten, om det är den enda upplysning om platsen som ges. Om man i stället utgår från den verklighet, den situatation och omständigheter som rådde NÄR PERSONERNA SJÄLVA LEVDE resp. EN HÄNDELSE FAKTISKT INTRÄFFADE, kan dessutom samma genealogiska arbete fortfarade vara såväl korrekt som informativt och kännas aktuellt, ännu efter flera århundraden (det finns exempel på sådana), naturligtvis förutsatt, att nya vetenskapliga rön inte har förändrat kastat nytt ljus över sakförhållandena. (skulle emellertid så vara fallet, är det ju en fördel om man inte behöver ändra alla geografiska uppgifter OCKSÅ)
För att dessutom anknyta till den pågående debatten om landskap/län resp. socken/kommun, ansluter jag mig till den falang, som föredrar landskap och socken, främst av den anledningen ATT de inte längre är administrativa enheter, och därför löper minimal risk att utsättas för klåfingriga politikers och byråkraters ständiga tendens att vilja förändra och förstöra. Med andra ord är landskap resp. socken mera stabila begrepp att räkna med över tiderna. När det gäller socken före kommun finns även ett annat argument: kommunerna är nämligen alldeles för stora för att kunna användas som särskiljande för identiska ortnamn. Som exempel kan nämnas att det i Kinda kommun (Östergötland) finns åtminstone 5 (fem) Hökhult. Hur många Boda och Berga det finns i kommunen, vågar jag inte ens tänka på... Varför, förresten, just BY, socken, kommun, (stor-)län? Varför inte gård? I många delar av Sverige är ju ensamgårdarna betydligt vanligare än byarna.
Jag har emellertid inget emot att man nämner den aktuella situationen (alltså dagens) som en ytterligare upplysning till läsaren, alltså vid sidan om den riktiga orten (d.vs. som det såg ut när personen ifråga levde, eller när händelsen skedde). Så brukar jag faktiskt skriva själv; t.ex. Vreta Klosters (nu Stjärnorps) sn, när det gäller personer som levde innan Stjärnorp bröts ut från Vreta Kloster och bildade egen församling. Ett annat exempel är Nykils (nu Ulrika) sn. Men att utan förbehåll ange personer som boende i en socken, som inte ens existerade under deras livstid, tycker jag är snudd på historieförfalskning.
Och det är just historien, som måste finnas med i beskrivningarna. Förnekar man i detta sammanhang historien, och endast erkänner presensprincipen nuet, skapar man ett platt historieperspektiv, som förvanskar verkligheten. Vad vi vet om historien är att den är en ständig förändring. Nationers, läns, socknar och kommuners omfattning och gränser har förändrats. Byar och gårdar har uppstått och försvunnit. Skiftena under 1700- och 1800-talen har gjort att inte bara hus, utan hela byar ligger på helt andra platser än på 1600-talet. Kan vi då bara oreserverat påföra 1600-talsmänniskorna dagens benämningar? Där det bara fanns åker och äng så långt ögat kunde nå, reser sig nu ett köpcenter. Är det där, i denna dagens verklighet, mitt bland höghusen, vi ska placera vår 1700-talsbonde, som varit i Linköping tre gånger, men aldrig varit i Stockholm? Ska skåningar, hallänningar och blekingar, som hela sitt liv tjänat den danska kronan plötsligt göras till svenskar? Nej, självfallet inte! Vi måste erkänna dessa personers rätt till sin egen verklighet, inte bara till vår. I annat fall kan vi aldrig förstå dem. Den ständiga förändringen av verkligheten gör presensprincipen (NU) helt omöjlig. Drar man ut dess konsekvenser skapas totalt absurda anakronismer. Då kanske vi snart kan hitta antavlor, signerade Gabriel Wallgren o. co., befolkade med följande personer:
ff mf mf fm ff Elias Olsson, f 1664, d 1743, bonde och nämndeman i Akkajaure Vattenreservoar, Kiruna kommun, Norrbottens län
mf mm fm mf Per Månsson Flygare, f 1704, d 1774, soldat, bosatt på Sturups flygplats, Svedala kommun, Skåne län