NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 16 april, 2006

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 16 april, 2006
Skrivet av: bibi skrivet 2000-01-25, 21:56
Till Anders, Tord m.fl. skulle jag vilja säga att ni har rätt, fast ni har fel. Jag uppfattade den första frågan som vad brukar man kalla den äldre generationen, som fortfarande lever dvs hur hittar man ett uttryck som är lätt för ett litet barn att dels säga och dels förstå sammanhanget kring efter en liten förklaring. Jag svarade också vad vi brukat i vår släkt. På några inlägg verkar det som ni tror att gammelmormor är en nyligen påhittat ord. Frågade i dag min pappa vad han kallade Ingeborg Forsberg, hans mormorsmor. Hon var född 1848, min pappa föddes 1923 och han var 13 år när hon dog. Hans spontana svar var gammelmormor. Han bodde hos dem under ganska många somrar. Mormorsfar kallade han för gammelmorfar. Han tog även upp en annan förvirring inom släkten. Mina farföräldrar umgicks ganska mycket med min farmors morbröder och mostrar. Deras barn (min pappa och hans bröder) kallade dessa personer för detsamma som farmor gjorde (t.ex. morbror Axel) och detta fortsatte även min syster och jag med när vi träffade dem. Flera av dem levde in på 60-talet och en del på 80-talet. Enda undantaget var yngsta mostern (f 1895) som av alla kallades Lill-Anna enbart. Hon var bara sju år äldre än min farmor, kanske det påverkade att hon inte kändes som en moster. Efter detta samtal ringde jag min i dag 20-åriga dotter och frågade henne om hon som barn haft klart för sig att gammelfarmor egentligen borde kallats morfarsmor. Och jo, det hade hon, men morfarsmor är ju mycket klumpigare att säga än gammelfarmor. Sedan gick vårt samtal vidare på de komplikationer man kan råka in i när man omväxlande kallar sin egen pappa för pappa eller morfar när man pratar om honom med sina barn. Jag får då och då frågan vilken pappa menar du, din eller min? :-) Vad vill jag nu har sagt med allt detta blabbande: jo - att vi ska vara mycket stolta och glada över de möjligheter vårt språk ger oss att mycket klart redogöra för det exakta släktskapsförhållandet till en anfader x antal generationer bakåt (jag har många gånger upplevt den förvirring man kan känna när man ska beskriva detsamma på engelska vid samtal med släktforskande amerikanska vänner...) - men vi måste som noggranna släktforskare också kunna inse att i det vardagliga livet med våra barn får det som upplevs enkelt och praktiskt ta över. Och inte minst, vad vill den äldre generationen i fråga själv att man kallar dem! Mvh Bibi