Titel: SV: Backmark
Skrivet av: Robert Siwertz skrivet 2016-08-06, 01:01
Gåtan Johan Backmark
Var Johan Backmark bara ett offer för olyckliga omständigheter eller var han en bedragare av rang som levde ett dubbelliv med olika familjer?
Flera personer har under de senaste tio åren försökt att kartlägga vem Johan Backmark var. Först mycket trevande med väldigt få källor att gå efter och under de senaste åren med ganska många upptäckta källor, men som har skapat fler och fler mystiska frågetecken om mannens öde.
Det finns många saker som har förbryllat oss men det som sticker ut mest är att vi under början av sökandet antog oss ha hittat en person Johan Backmark som i största delen av sitt liv arbetade som inspektör. Men i takt med att vi sedan hittade mer och mer material insåg vi att det fanns en Johan gift med en Anna Greta Norbäck och en Johan gift med Eva Elisabeth Dillner. Vid det här laget började vi självklart utgå från att det vi hade att göra med var två personer. Desto längre vi kommer i forskningen lutar det dock mer och mer åt att det är samma person som är gift med dessa två olika damer. Vad är det då som får oss att göra detta för tiden smått osannolika antagande? Teorin i sig är förstås ganska osannolik utifrån aspekten att det inte kan ha varit särskilt vanligt med flera samtidiga giften på detta sätt, eller för den delen att det var genomförbart med stränga kyrkliga lagar. Men det finns flera saker som talar för att det skulle kunna stämma. Vi ska gå igenom dessa i tur och ordning: Vi kommer vidare att kalla ”vår” Johan för Johan1 och den andre för Johan2 för att hålla isär familjerna.
Namn, yrke och födelseort Det mest uppenbara som är anmärkningsvärt för båda Johan är att de delar för och efternamn, vilket i sig kanske inte är så uppseendeväckande men båda delar även yrkestitlar samt ungefärlig födelseort och tid. Båda Johan är angivna med varierande födelsetid och födelseort. Det är nästan svårt att hitta källor som pekar ut ett och samma datum i någon källa. Johan1 anges som född på olika datum omkring 1746 och med födelseort Ovanåker på ett ställe. Johan2 mellan 1745-1748 och orterna varierar mellan Gefle, Ej angivet, Altå, Alta och Upland. (Altå och Alta vet vi inte vad det hänvisar till men om det är Alfta som avses så är det i nuvarande Ovanåkers kommun). Mycket nära där Johan1 är angiven som född på ett ställe och inte långt från Ore där vi vet att Johan1 är född.
Vi har snart gått igenom alla (utöver alla sedvanliga lättillgängliga källor) tillgängliga födelseböcker i Gävleborg och Västernorrland utan att kunna finna en födelse för Johan2. Han dyker rätt och slätt upp i Stockholm som genom ett trollslag 1768. När det gäller Johan1 vet vi var han föds, han försvinner dock omkring 1796 och vi har ännu inte kunnat hitta honom som död någonstans, tillsynes har han gått upp i rök. Vi borde alltså ha två födslar och två dödsnoteringar men sitter enbart med en födselsnotering och en dödsnotering vilket kan tyda på att det är just en person som vi har att göra med.
I böckerna finns även felaktiga namn angivna när vi uppenbart vet att det är någon av Johan Backmark. På något ställe är Johan utbytt mot namnet Lars och på något annat ställe Erik. Efternamnets stavning är enhetlig i äldre tid men senare i samband med att Johan1 hamnar i trångomål så verkar Johan2 byta till Backemark och på något ställe är det skrivet Bäckmark. Även Johan1 finns skriven som Backemark på något ställe.
Både Johan1 och Johan2 delar yrkestitlarna som inspektor och bokhållare. Det borde betyda att båda var skolade någonstans men vi har bara hittat den som sannolikt är Johan1 på Hudiksvalls läroverk. Johan1 är tidigare kanslist i Stockholm och Johan2 är Lakej och betjänt innan han från ett år till ett annat blir bokhållare på ett säteri. Båda dessa personer försvinner titt som tätt och lämnar luckor där vi inte hittar dem. Ofta tar de inte bevis och på ett flertal ställen har prästen antecknat dem som ”borta”. Det som är intressant som vi återkommer till i kronologin är att fram till omkring 1788 hittar vi Johan1 när Johan2 är försvunnen och vice versa. Luckorna passar in som pusselbitar i varandra. Relativt ofta har de inte tagit attest eller betyg vid flytt eller ankomst vilket ofta är angivet i husförhörslängderna. Utöver detta finns det dock ett par indicier som är än mer komprometerande.
Boendeorter, Hugo Davey och familjen Christiernin Johan2 arbetar som lakej omkring 1782 vid gården Högtorp i Salems socken utanför Stockholm. Under ägorna till Högtorp återfinns även Sätra gård. Drygt tio år senare arrenderar Johan1 just denna Sätra gård under Högtorp. Dessutom finns det ytterligare en detalj som är intressant. Tittar man i husförhöret från 1782 hittar man en Hugo Davey några rader under Johan2. Det är just denne Hugo Davey som senare tar över ägandet av Högtorp och är den som arrenderar ut Sätra gård till Johan1. Detta geografiska och personbundna sammanträffande ter sig osannolikt som en slumpad händelse. Både Johan1 och Johan2 bor utöver detta omväxlande på platser väldigt nära varandra på Värmdö, Munsö, Ekerö och så vidare.
Johan2 arbetar 1784 som inspektör på Stenby säteri på Adelsö som ägs av familjen Christiernin, närmare bestämt av änkefrun Ulrika Vernon och hennes son Johan Daniel Christiernin. I samband med att Ulrikas make avlider flyttar hon efter en tid till deras sågverk i Larsbo, Abrå. I samband med detta börjar Johan1 arbeta som bokhållare vid sågverket. Johan2 arbetar senare som bokhållare i Öster Norrby som även det ägs av familjen Christiernin. Alltså har Ulrika Vernon vid den här tiden en bokhållare i norr som heter Johan Backmark som i princip delar födelseuppgifter med hennes andre bokhållare Johan Backmark nere i söder. Johan1 hamnar senare i gräl med Vernon och Christiernin där de har anklagat honom för något som han absolut vill bli rentvådd ifrån, vilket vi ska återkomma till. Värt att notera är att när konflikten med Johan1 och Vernon inträffar slutar Johan2 tvärt att arbeta hos familjen Christiernin vid Öster Norrby och flyttar därifrån.
Under tiden i Arbrå skriver Johan1 detta brev till Landshövdingen där han påstår att han har blivit utsatt för ”obilliga påståenden” och orättvis behandling. Han påstår i brevet till Landshövdingen att Christiernin i sin tur ska ha talat illa om kungen. Brevet lyder som följer:
Högvälborne herr Landshöfdingen och Riddaren af Kongl Majt Nord stjärne orden! Efter jag under warelsen i Gefle vid min hitresa till Stockholm ej fick tillfälle så om, ständeligen som sig borde, för nådiga Herr Landshöfdingen muntligen berätta huru obillig och orättvis fru Hof kamrerskan Christiernin varit emot mig, som hennes son herr Lieutenanten Gustaf Christiernin är vållande till, af ilska, för det jag flera gånger förleden höst, under dess warelse vid Larsbo Sågwärk, föll emot honom med skarpa ord, då han talade illa om vår allenådigste Konung, det jag aldrig tålt höra hvarken af honom eller någon annan: hans nedrighet i den vägen vara grof, som jag munteligen vid min återkomst härifrån i nästa vecka för nådiga Herr Landshöfdingen aldra, ödmjukast får tillkännagifva; finner jag således nu emellertid vara nödigt för mig att härjämte tillsända nådiga Herr Lands- höfdingen mitt contracht med fru Hof kamrerskan Christiernin, som utvisar huru hederlig lön hon bestått mig at föda hustrun och 4 barn med, och så mycket värre, at hon ej hållit ord med den i contractet utlofvade jorden af 1 ½ tunnland, som mig skulle tildelas. / Hvilket ej skedt, enligt beviset innehåll som medföljer min förklaring å fru Hof kamrer skans obilliga påståenden, hvilka jag hoppas vinna nådig befrielse ifrån, sedan Gefleborgs län nu varit så lycklig och fått nådiga Herr Landshöfdingen till dess försvar och be- skyddare. Herr Lands Secreteraren Ennes ville ej gifva mig någon god förhoppning hörde jag af honom det jag ej så mycket undrar på, ty han är intalad af Hr Lieutenant Chri stiernin och kanske äfven är af hans tankesätt å annat. Till nådiga Herr Landshöfdingens Hög rättvisa ompröfvande, sätter jag min förtr- östan och med djupaste vördnad framhärdar.
Högvälborne herr Landshöfdingen och Riddarens. Stockholm den 9 januari 1792. Alderödmjukaste tjänare Johan Backmark.
Vad dessa påståenden handlade om vet vi förstås inte men kan det har rört en annan kvinna i Stockholm? Frun flyttar som sagts tidigare iväg från Arbrå under den här konflikten.
Johan1 flyttar från Larsbo sågverk i Arbrå 1791. Han lämnar fru och barn där och söker pass för sig själv och fruns betydligt yngre kusin. De ska till Stockholm, Västmanland och sen till Los. Där dyker de aldrig upp utan hamnar i Värmdö där den yngre kusinen får ett oäkta barn. De flyttar därifrån relativt snabbt till Ekerö där prästen har skrivit ” Har fru och barn i Medelpad!” som anteckning på Johan1. Johan1 har alltså sannolikt ett (ytterligare ett?) utomäktenskapligt förhållande med fruns kusin från vilken han inte ännu är skild.
Kronologi Kronologiskt så ser Johan1:s livslinje ut såhär. Johan Backmark föds i Ore den 15 december 1745 av Lars Backmark och Christina Berglind. (Ore AI:3 Sid 52). När Johan är 13 år återfinns han på Hudiksvalls trivialskola enligt deras elevmatrikel. Han dyker sedan upp som skrivare i Ovansjö enligt Ovansjö Mantalslängder och är då 19 år gammal. Därifrån uppstår en lucka på 10 år då vi inte återfinner honom någonstans fram till dess att han är 29 år gammal då han har en tjänst vid Utansjö bruk han är då bokhållare och signerar ett dokument där. (Internetkällan till detta finns tyvärr inte kvar) Ett år senare gifter han sig med Eva Elisabeth Dillner, dotter till Sivert Dillner och Eva Margareta Björkebaum) i Härnösands domkyrkoförsamling. (Härnösand domkyrkoförsamling CI:1 Bild 29 / Sid 49).
Familjen är ganska svår att följa och dyker upp omväxlande i Stockholm och i Västernorrland. 1777 Återfinns de vid Västanå bruk i Viksjö fram till ca 1780. Detta vet vi genom att sonen Lars Sivert Backmark föds den 26 februari i Viksjö (Viksjö C:1 (1753-1800) Bild 47 / sid 43) och Erik Johan föds den 11 maj 1779 i Viksjö (Viksjö, C:1, Födde,Dop,Vigsel, 1753-1800, 0/49, Bild 53 av 123). Den sistnämnde Erik Johan avlider 1780 i Ulrika Eleonora.
Mellan 1780-1781 återfinner vi honom på gården no 78 i Kungsholmen som cancellist men även vid Sandö glasbruk i Västernorrland. (Nora AI:3 Bild 130 sid 251). 1783 återfinns familjen även vid Gimmersta i Tyresö. Tyresö (AI:3 Bild 273 Sid 264). 1788 förefaller de vara verksamma vid Larsbo Sågverk i Arbrå som ägs av familjen Christiernin och änkan Lovisa Ulrica Vernon. (Arbrå AI:4 bild 200 sid 212) Det är här saker och ting börjar bli intressanta.
1790 förefaller det som att familjen av någon anledning splittras. Frun och barnen står som utflyttade till Hudiksvall. På Johan står det först "borta" sedan har man tillagt "flyttad till Los". Intressant att notera här är att fruns kusin Hedvig Erica Bark finns längre ner på sidan med ungefär samma anteckning. "Bortflyttad till Los". Johan Backmark dyker dock aldrig upp i Los, Hedvig dyker upp där men det finns inga anteckningar om hur länge hon stannat. (Färila AI:6a Sid 162)
1792 Återfinns ett spår då Johan skriver till landshövdingen Nordin (Askesamlingen 2:3) om att han har blivit orätt behandlad av Lovisa Ulrica Vernon och att denne person ska ha kommit med anklagelser mot honom. Han ska i en särskild bilaga ha bemött dessa men den återfinns inte i brevet. Han säger sig även ha blivit lovad mark vilken han ej har fått samt att en källa till konflikten ska härröra till att han har farit ut med hårda ord mot Vernons son som ska ha talat illa om kungen. Johan skriver här att han reser mellan Larsbo, Gävle och Stockholm.
1792 Finns en passansökan där Johan och Hedvig Erica Wasell ska åka den västra vägen genom Hedesunda och Västmanland till Stockholm och åter.
1793 Förefaller Johan ha startat och fått privilegier för någon form av spikverk i Öränge i Enånger han eftersöks nämligen med ljus och lykta på grund av ett antal skulder om ett tiotal riksdaler. Enligt svar från landskansliet : ”Att inspektoren Johan Backmark nu för tiden ej vistande är inom En och Njutångers församlingar det ock obekant är sedan han pingsttiden ifrån Öränge afrest till hvad ort in eller utom riket han tagit vägen.” Borgenärerna är rasande och efterlyser honom. (SSA konkursakten)
1794 Dyker Johan upp i Värmdö vid Mölnvik med Hedwig Erica Wasell. Dillner och några av barnen står med i husförhörsanteckningen men har aldrig bevistat husförhör, sannolikt har de aldrig varit där. Johan skriver här ett brev till kommerskollegium och ansöker om att få starta ett harts och terpentinbruk samt att han behöver bidrag till detta men blir nekad. Han står samma år som bortflyttad utan att ta bevis, bevis tas senare 1795 efter att han flyttat till Ekerö. Hedvig Erica Bark får här en oäkta dotter som även de står som bortflyttade. Man kan endast spekulera i vem som är fader till barnet, men vi har våra misstankar. (Värmdö AI:6a Bild 215 Sid 208). Det finns även en dom här som består i att Backmark undlåtit att bidra till ett båtshus i roten. (Värmdö Skeppslags häradsrätt AIa:13 Bild 390) Sannolikt på grund av att han inte stannade så länge i Värmdö men stod kvar som skriven där.
1795 är ännu ett händelserikt år för Johan Backmark. Han arrenderar Sätra gård som hör till Högtorp (Ekerö AI:3 Bild 143 Sid 114) samtidigt löser han in sitt hemman vid Öränge till en av sina borgenärer. Han verkar dock inte riktigt vistas vid Sätra gård utan ska enligt uppgifter ha blivit dragen till Södertälje rådhusrätt av Hugo Davey som är boende vid Högtorp och som äger Sätra gård med anledning av att han lämnat gården hals över huvud och boskapen ska ha dött på grund av hans frånvaro.
Han och en traktör, Olof Engström ropar in Hedwigsfors bruk vid den här tiden som sålts som en konkursauktion men de verkar av någon anledning inte betala köpeskillingen varpå köpet hävs och auktionen tas om. De krävs dock på mellanskillnaden om ca 3000 riksdaler. Senare på året ansöker Johan om en konkurs a cessio ifrån Stockholm. Han skriver att han har haft en märklig farsot samt att han har haft otur med att kunna kräva in sina egna fodringar. Han skriver att han då ska vara boende i Kungsholmen. Ungefär samtidigt har de som eftersöker honom ifrån Öränge fått nys om att han ska ha befunnit sig på Värmdö och kräver att han ska bysättas. Han ombeds i en skrivelse att infinna sig på stadens kansli och förklara sig.
1796 infaller proclamadagen för konkursen. Johan infinner sig vid rätten och skriver senare ett brev där han ber om mer tid för att lösa sina ekonomiska bekymmer. Han förefaller alltså inte ha blivit bysatt. Det är det sista spåret vi har efter denna Johan Backmark. Domen faller i konkursen först 1806 av någon anledning. Vi tror att något tillagts i protokollet 1799 (av anteckningarna på omslaget till akten att döma). Hedwig Wasell dyker senare upp 1811 i Lockne då hon vigs med en Erik Näs. Dillner lever till största del som utfattig med en av döttrarna och omnämns omväxlande som fru, och änka. Enligt boken "Norrländska släkter" ska hon ha blivit skild från Johan Backmark. När hon dör omnämns hon som änkefru hovkamrerskan. Varifrån titeln hovkamrer kommer ifrån vet vi inte riktigt, närmast hovkamrer är ju Johan2 i sin karriär. Barnen byter senare namn från Backmark till Siwertz.
Johan Backmark har då ännu en gång gått upp i rök, denna gång till synes för gott.
Det första spåret vi har för Johan2 är då han dyker upp som lakej och ryttare i Stockholm 1768. Just året efter det att Johan1 försvinner från Ovansjö och där vi har en lucka på 10 år. Han gifter sig här med Anna Greta Norbeck och kallas här Bäckmark. De får under kort tid tre barn som alla dör innan de nått året i Stockholm och den här Johan Backmark gör vad tror ni? Han går upp i rök! Nämligen mellan 1772 och 1781 (Ni minns att Johan1 gifter sig med Eva Dillner 1775). (Katarina EII:2 Sid 219, Katarina EI:4 Sid 113, Danderyd CI:1 sid 575)
När Johan dyker upp igen är det i Högtorp (Salem AI:4 sid 6) 1782. Boende på gården återfinns Hugo Davey som senare äger Högtorp och arrenderar ut Sätra gård inom ägorna till Johan1.
Johan2 blir sedermera bokhållare på Stenby säteri och säteriet på Östra Norrby. Dessa ägs alltså av Ulrika Vernon och hennes son Johan Daniel Christiernin som Johan1 blir oense med. Vernon flyttar från Stenby till Larsbo där Johan1 dyker upp som bokhållare. (Adelsö AI:2 sid 125, Munsö AI:3 sid 227)
Ungefär samtidigt som Johan1 skriver sitt brev till landshövdingen om Vernon och deras bråk avslutar denne Johan Backmark som av en händelse tvärt sitt samarbete med familjen Christiernin och blir istället inspektör på Åda Säteri. Där han återfinns till 1799 då Anna Margareta Norbäck avlider. Han gifter strax därefter om sig med Anna Catharina Wullf vid Lillsved. De återfinns vid Torpa (Torpa AI:3 Bild 99 Sid 90). De dyker upp på Värmdö i närheten av där Johan1 ville starta sitt harts och terpentinbruk. (Värmdö AI:8b Bild 1050 sid 101) Samtidigt som konkursdomen faller för Johan1 gör han ett geografiskt hopp till Lindö (Kärrbo AI:6 Bild 39 Sid 35) för att sen dyka upp 1808 som inspektör vid Södertuna. (Frustuna AI:3 Bild 189 Sid 183) 1811 återfinns han som inspektör vid Nälje där han avlider 1823(Kattnäs AI:2 Bild 38 Sid 32).
Vi sitter alltså med en Inspektör Johan Backmark som föds men som senare försvinner i tomma intet och en Inspektör Johan Backmark som vi vet vart han dör men som i sin tur förefaller ha fötts ur tomma intet. Båda varierar sina födelseår och födelseplatser. Den ena varierar sina födelseorter kraftigt och den andre gör sitt bästa för att aldrig ha födelseorten nedtecknad. Fram till omkring 1790 infaller deras luckor i källorna väl då den ena finns på en plats när den andra saknas och vice versa.
Kan det ha varit så att Johan gifter sig med Norbäck och får barnen som dör hastigt efter varandra varpå han bestämmer sig för att försvinna därifrån i olycka? Han tar sig upp till Västernorrland där han kommer ifrån och gifter sig där med Dillner utan att lämna någon information om äktenskapet med Norbäck. Han blir senare verksam i Stockholm och återförenas med Norbäck samtidigt som han har sitt äktenskap med Dillner. Saker börjar här i sådant fall sannolikt bli ganska svåra att hålla isär och Vernon och Christiernin får nys om vad som sker. Kan detta vara anledningen till att Dillner och barn flyttar ifrån honom och han flyr från Larsbo? Kan det även vara det som är de "obilliga påståendena som Vernon kommer med? En skilsmässa (även om vi inte hittat den) var vid den här tiden ganska svår att få till. Lyckas han ordna till konkursen på något sätt och får han då hjälp att fortsätta som inspektör i Sörmland?
Vi har inga reda bevis för att så är fallet, men sammanträffandena med just Davey och Christiernin och att båda vistas vid lilla Högtorp, Värmdö och så vidare samt hur deras livshändelser stämmer in i varandras händelser. Vad tror ni?
Sist men inte minst vill vi rikta ett generellt tack till alla som har varit behjälpliga med forskningen under dessa år många återfinns i facebookgruppen ”Släktforskning” som finns på facebook där även ett flertal långa diskussioner kring Backmark kan återfinnas.