Anbytarforum

Titel: SV: auDNA-Finska frälsesläkter
Skrivet av: Hans Olof Johansson skrivet 2017-10-14, 16:18
Jag vet såpass att inte ens halvsyskon (se orange och blått) delar samma segment från sin gemensamma förälder, och ännu mindre en kusin (grön färg) och så vidare till samma kusins systerson (lila färg).. Så varför ska det finnas några spår från en specifik medeltida anfader någonstans i detta, och hur menar du Leif T att det går att spåra till en viss släkt..?

Hej Leif P!

Tvärtemot vad du skriver ovan visar ditt diagram att  halvsyskonen delar många (och åtminstone till synes långa) DNA-segment. Att dessa helt eller delvis kommer från den gemensamma föräldern kan man dock av flera skäl inte dra några slutsatser om med bara diagrammet som grund - även om det naturligtvis framstår som ytterst sannolikt. Däremot kan man - om jag inte totalt missförstått poängen med genealogisk DNA-forskning - vara rätt säker på att så gott som allt DNA i dessa segment via halvsyskonens föräldrar kommer från medeltida förfäder (och naturligtvis också från förfäder ännu längre tillbaka).

Att FTDNA:s algoritmer för släktskapsuppskattning genom autosomalt DNA fungerar mycket väl för nära släktingar som föräldrar/barn, syskon, kusiner och ofta även för tremänningar, råder det knappast något tvivel om. Men FTDNA och dess svenska agenter är av uppenbara skäl noga med att påpeka att om man är intresserad av att hitta mera avlägsna släktingar genom sitt DNA-test, lämnas inga som helst garantier. Huvuddelen av personerna på de långa listor över presumtiva släktingar som de flesta kunder får, betecknas som "4th Cousin - Remote" eller "5th Cousin - Remote", vilket naturligtvis är till intet förpliktande kategorier men ändå inte alltid träffar helt rätt i praktiken.

Som ett redskap för släktforskning i någorlunda normal mening - d v s att man med olika metoder söker och sammanställer information om sina förfäder och andra mer eller mindre avlägsna släktingar - har man i allmänhet väldigt lite eller ingen nytta av de autosomala DNA-test som FTDNA och andra företag för närvarande erbjuder. Och bland de svenska experterna och deras proselyter verkar det tyvärr inte finnas något intresse av att liksom Leif T empiriskt söka utforska de spår från generationer långt tillbaka i tiden som vårt DNA faktiskt utgör och som åtminstone teoretiskt skulle kunna revolutionera släktforskningen. Men det är klart att det är mycket enklare att kritiklöst svälja FTDNA:s ofta missvisande sätt att presentera testresultaten och sedan bara förnumstigt förklara att det Leif T försöker göra är dömt att misslyckas.

Jag känner mig inte heller säker på att Leif T i alla delar är på rätt väg, och jag tvivlar på somliga av hans hypoteser, men så länge jag inte har vare sig ork, förmåga eller tid att testa dem ens på mitt eget släktmaterial kan jag inte utan vidare förkasta dem. För långsiktig framgång inom den genealogiska DNA-forskningen tror jag betydligt mera på Leif T:s empiriska och systematiska prövande av hypoteser än på din och Jakobs mera defaitistiska attityd.

Hälsningar
Hans Olof