Anbytarforum

Titel: SV: auDNA-Finska frälsesläkter
Skrivet av: Leif Tennare skrivet 2017-10-28, 01:09
I ett tidigare inlägg (Svar #37) skrev jag följande:  ”Under hela senmedeltiden var det, p.g.a hög dödlighet, mycket ovanligt att man gifte sig endast en gång i livet. När partnern dog gifte man raskt om sig med någon i den nära omgivningen. På detta sätt torde graden av inavel vara förhöjd under en lång tidsperiod. Genpoolen var alltså, om än av varierande grad, starkt begränsad i hela Sverige under ca 300 år –då våra anor i 10:e till 20:e led levde!”

Detta torde ha gällt inte bara Sverige utan hela Norden.

 Ett starkt stöd för detta hittar man i ’The Geography of Recent Genetic Ancestry across Europé’ publicerad av Peter Ralph och Graham Coop. (http://journals.plos.org/plosbiology/article?id=10.1371/journal.pbio.1001555 (http://journals.plos.org/plosbiology/article?id=10.1371/journal.pbio.1001555)).

I ett avsnitt som handlar om hur många IBD – segment européer i snitt delar, dels med befolkningen inom sin egen del av Europa,  och dels med befolkningen i andra europeiska regioner, så skriver de följande: ”… that rates of IBD sharing between N(ordic) populations average a factor of about three higher than other comparisons at similar distances. Such a large difference in the rates of IBD sharing between regions cannot be explained by plausible differences in false positive rates or power between populations, since this pattern holds even at the longest length scales, where block identification is nearly perfect.”

Motsvarande gäller för östra Europa. Som en förklaring till att ”… individuals in our E(astern) grouping share on average more short blocks with individuals in distant E(astern) populations than do pairs of individuals in the same W(estern) population”, anför författarna, att ” We argue … that this is because modern individuals in these locations have a larger proportion of their ancestors in a relatively small population that subsequently expanded.”

Detta argument är i högsta grad relevant för Sverige efter digerdöden, då ’landet’ bestod av ett antal mycket begränsade genpooler, vilka med industrialiseringens och urbaniseringens inträde snabbt resulterade i ökad befolkningsmängd  och därmed följande flyttbenägenhet…

Slutsatsen blir att vi i Norden och Östeuropa i snitt delar tre gånger så många små segment med varandra inom våra respektive regioner, vilka är IBD:s, jämfört med övriga delar av Europa.