NULL
Skriv ut sidan - SV: Bonden Sven Larsson i Norra Möckleby, Öland
Anbytarforum
Titel: SV: Bonden Sven Larsson i Norra Möckleby, Öland
Skrivet av: Eva Dalin skrivet 2019-01-12, 16:55
En kort sammanfattning av handlingen som den beskrevs vid Urtima ting 11 augusti 1830. Stina berättade att hon sedan hon blivit gift med Sven i november 1829 blivit illa behandlad av både honom och svärföräldrarna. Hon och Sven hade blivit varnade för oenighet i äktenskapet och Sven dömd vid förra tinget att böta för blånader och blodviten. Trots detta fortsatte misshandeln med understöd av svärföräldrarna. Den 29 juni hade de bråkat igen, särskilt om Svens ovana att snatta, och efter middagen gick Stina ut på åkern och bröt sten. Ensam. Hon hade satt fram en skål surmjölk som hon skulle äta när hon kom tillbaka och när hon kom hem och började äta märkte hon att det var ”liksom sandkorn” i mjölken så hon slutade äta i tanke att Sven hade orenat maten ( Han brukade klaga på den mat hon lagade, spotta i den och kasta ”orenligheter” i den). Nästa morgon fick hon svåra plågor, men varken Sven eller svärmodern ville hämta prästen. Då gick Stina till en granne som hämtade en präst och några andra män. Prästen tog vara på resterna av den surmjölk Stina ätit kvällen före (den visade sig innehålla arsenik). I 3 veckor låg Stina till sängs dels hos grannen, dels hos släktingar i Runsten. Fortfarande är hon svag och har plågor, men hon måste sköta gårdsbruket eftersom Sven blivit häktad. Sven var 19 år, ”liten och klen som ett barn”. Han sade att hustrun genom ”ovett och elakhet underhållit… deras stridighet och ömsesidiga bitterhet”, men aldrig att han någonsin tänkt ta livet av henne och han hade ingen aning om hur arseniken hamnade i mjölken. Vittnen talade till Svens nackdel, han har bl a bett om hjälp att skaffa ”något djefulskap” eller hjälp att kasta henne i sjön. Sven erkände så småningom att han ”av ledsnad vid sin hustru” försatt sig att avhända henne livet och lagt giftet i hennes mjölk. Giftet hade han köpt av en kringresande västgötaknalle. Sven dömdes av häradsrätten till ”att genom halshuggning njuta döden”. Målet skulle i vanlig ordning tillställas Göta Hovrätt.
Fortsättning vid urtima ting i december 1830. Ölands södra mots häradsrätt (H) AIa:133 (1831) Bild 3920 (AID: v458694.b3920, NAD: SE/VALA/01649)