Titel: Efternamn för oäkta barn
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2006-10-15, 04:16
Den här frågan har disuterats ofta nog på det här forumet. För det första skall man komma ihåg att i princip omnämndes barn aldrig självständigt (alltså med tillnamn) förrän efter de var konfirmerade, 15 år. Ett så litet barn som det Victoria frågar om (7 mån.) hade alltså inget tillnamn, vare sig det var äkta eller oäkta. Om man kollar i Dödböcker ser man överallt när det gäller okonfirmerade barn: Anna, dotter till Karl Persson på Bygården (eller Erik, son till pigan Johanna Persdotter på Storgården). Även hemmaboende barn upp till ca 18-21 år nämns ofta utan tillnamn.
Ett oäkta barn kunde - efter att det konfirmerats alltså - få vilket tillnamn som helst: 1. Vanligast var att barnet fick ett patronymikon efter den man som ansågs vara far till barnet. Även om han inte erkände barnet var den sociala kontrollen stor och man hade i byarna stor känsla för vad som försiggick mellan folk. 2. Det hände att barnet fick patronymikon efter morfadern; han var trots allt - fram till mitten av 1800-talet - den som var ansvarig för det omyndiga barnet (modern var ju inte myndig). Pga att man så länge använde ett så begränsat antal förnamn är det dock ofta svårt att avgöra om det verkligen var morfaderns namn eller om det kanske råkade vara så att den förmodade fadern hade samma förnamn. 3. I enlighet med ovan, så kunde det oäkta barnet använda namnet på moderns make - oavsett om han faktiskt var far till barnet eller ej så var det rent praktiskt så att han ansvarade för barnet (en gift kvinna var ju inte myndig förrän 1921 och kunde därmed inte ansvara för ett barn). 4. Efter konfirmationen kunde barnet själv anta ett efternamn (typ Ekberg), vilket som helst. Detta var relativt vanligt. Det löste ju på ett effektivt sätt problemet med patronymikon och blev allt vanligare ju längre in på 1800-talet vi kommer, i takt med att folk oftare lägger sig till med efternamn rent generellt, att det blir allt vanligare med oäkta barn och att det blir vanligt att flytta (man lägger sig oftast till med ett namn just när man flyttar; i hembyn var man ju redan känd och att där anta ett efternamn hade inte den önskade sociala effekten). 5. Mycket, mycket ovanligt efter medeltiden är det att ett barn tar ett metronymikon (obs formen). Ett metronymikon fullkomligt annonserade ju att man var oäkta och det hade i sin tur mycket otrevliga sociala konsekvenser. Alla som var födda utom äktenskapet försökte alltså göra allt för att dölja detta faktum. Men visst finns det exempel på det från 1700- och 1800-talet (framförallt tror jag det förekommer - i den mån det alltså alls förekommer - under tidigt 1800-tal).