NULL
Skriv ut sidan - Finländare närvarande vid riksdagen i Norrköping 1800
Anbytarforum
Titel: Finländare närvarande vid riksdagen i Norrköping 1800
Skrivet av: Harri Blomberg skrivet 2003-08-06, 12:41
Man skulle lätt kunna tro att vår lilla historia om forsfärden i Norrköping skulle vara avklarad, men icke för i min boksamling har jag en bok som heter ”Hundrade minnen från Österbotten”, skriven av Sara Wacklin. Min upplaga är tryckt 1919 i Helsingfors. Författarinnan beskriver ett Uleåborg i brytningstiden från att vara en stad i norra Sverige till att vara en av ryska kejsardömets västligast belägna städer. En av underrubrikerna heter Stora forsen och Pikkarainen, detta skrivna stycke berör forsfärden i Norrköping anno 1800, fångat som motiv av C. R. Elfström.
På sidorna 114-115 berättar Wacklin om riksdagsmannen Pikkarainen, som besökte Norrköping 1800:
”Den mest bekanta bland Uleåfallens forsstyrare var bonden Pikkarainen, vars gård låg vid älvkanten, ungefär en fjärdedels mil från Uleåborg. Mannen var välmående, hade en älskad hustru och en vacker dotter. Pikkaraises Lisu hade både för sin skönhet och sin förmögenhet fått många friare till och med ibland stadens förnämsta handlande, ehuru hon slutligen valde sin man ur sitt eget stånd. Gubben Pikkarainen själv var en lång, smärt och vacker gestalt. Då konung Gustav IV Adolf och hans gemål (Fredrika Dorothea Wilhelmina) besökte Uleåborg (sommaren 1802), fick Pikkarainen tillfälle att för dem visa sin skicklighet.
Vid älvkanten helt nära den brusande forsen hade man upprest en altan, vars golv betäcktes med blått kläde. De kungliga med sin svit begåvo sig till altanen för att därifrån betrakta det skådespel, som för dem var tillställt.
Ovanför forsen visade sig Pikkarainen i en fyrbörding (så kallades det största slaget av forsbåtarna). Tvenne bönder sutto vid årorna, men hans egen resliga figur stod i bakstammen. Han var klädd i sin sommar-högtidsdräkt, äkta röd väst med stålknappar, mångbrokig silkeshalsduk och vida, snövita skjortärmar. På hatten hade han ett polerat stålspänne, som blixtrade i solstrålarna. Man såg honom vända förstäven emot forsen, årorna gåvo båten en alltmera ökad fart och hastigt flög den utföre, så att den ofta blev osynlig bland forsens fradgande böljor, och de höga åskadarne endast med häpnad kunde urskilja det blixtrande spännet av Pikkaraises hatt, där han stolt höjde sitt huvud över de yrande virvlarna, som han besegrat.
Pikkarainen blev riksdagsman i Norrköping 1800. Åsynen av Motala-älvens fall vid denna stad lockade den djärva forsfararen till ett försök, som väckte allmän beundran. Han byggde nämligen en båt och i den kungliga familjens, många främlingars och otaliga åskådares närvaro styrde han en vacker dag den lätta farkosten utför Motalafallet. Då Pikkarainen hemkom från denna riksdag, bar han tvenne silvermedaljer på bröstet. Då han sedermera var böndernas ombud på lantdagen i Borgå, skänkte honom kejsar Alexander den tredje medaljen, som var av guld och bars om halsen i rött band.”
(https://forum.rotter.se/discus/messages/241/43710.jpg) Bildtext: Forsfarare i Uleåborg, omkring 1800-talets hälft. Motiv av Johan Knutson, ur ”Finland framstäldt i teckningar”.