NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 18 januari, 2008

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 18 januari, 2008
Skrivet av: Göran Johansson skrivet 2003-04-27, 20:36: Jan-Christer Strahlert framför i skriften Torsåsbygden under 1500-talet (tryckt 3 juli 1994) en del teorier om Nils Dacke och personerna kring honom. Han konstaterar att källmaterialet i regel är knapphändigt och förväntar sig klokt nog att bli emotsagd. Mest intressant är kanske att Jan-Christer anser sig våga tro att Nils Dackes far hette Anders. Han tror sig också ha skäl att peka ut Jon Andersson i Ulvsmåla och Karl Andersson i Torhult som bröder till Nils Dacke. Jan-Christer är förstås bäst ägnad att själv lägga fram sin tanker om detta - kanske i detta forum?.

Om Nils Dackes far verkligen hette Anders så passar prästen Hyltenius förnamn Anders ganska väl in i bilden.

Gerhard Hafström lyckades med hjälp av landskapshandlingar att kartlägga Nils Dacke och dennes närmaste släkts hemvist i Vissefjärda och Torsås socknar (Personhistorisk tidskrift 1928). Han redogör också för en muntlig tradition från den trakt där Nils Dacke bevisligen varit boende.

Traditionen hade upptecknats i början av juni 1928. Sageskvinnan var Ida Brak i Bjurabygget, en by i Blekinge ett par kilometer sydost om Flaken. Hon hade hört den som tämligen liten av sin moder, Kristina Brak, som avled över 90 år gammal 1915. Denna Kristina hade hört sägnen, då ha var piga i Flaken 1847-50, av den gamle ägaren till gården, den då över 90-åriga undantagsmannen Ola Olsson. Denne hade i sin tur hört den berättas av sin far, Ola Gustaf Olsson, som var född i början av 1700-talet. Traditionskedjan kunde obruten följas mer än 200 år bakåt i tiden!

Ida Braks berättelse upptecknades på följande sätt: Flaken skulle fordom innehfts av tvenne bröder Nils och Petter Dacke, vilka sades komma uppifrån Småland och tillhöra en vitt utgrenad släkt. Petter nämnes icke något särskilt om, men däremot Nils synes hava varit bråkig och legat i fejd med grannarna å Blekingesidan angående fiskevatten och gårdens gränser. Slutet lär ha varit, att Nils slagit ihjäl en person.

Hafström konstaterar att man inte kan bevisa att en tradition som liksom denna kan följas tillbaka ända till 1700-talets början har bebihållit sin form oförändrad ända sedan Dackes tid. Han finner det ändå egendomligt att uppgifterna kunnat styrkas i historiska källor.

Av detta skulle man kanske kunna lära att inte utan vidare avfärda den Hyltenska släkttraditionen om släktskap med Nils Dacke som en skröna.