Visa inlägg
1
22 Mått, mynt & stämplar / Karl XIIs nödmynt
« skrivet: 1999-02-17, 11:25 »
Hur gick det till med nödmynten?
Bland mina förfäder finns ett par bönder som troligen förlorade pengar på Karl XIIs nödmynt.
Jag har flera frågor härom men börjar med att citera från Konga Härads tingsprotokoll som jag
läst från den renskrivning som framlidne Karl Olin har gjort. Hans sammanställningar är en guldgruva för Älmebodaforskare, täcker protokoll från tiden 1614-1717.
Från extrating 27/4 1717:
”infann sig häradshövdingen (...) att anteckna och emottaga (...) gamla 1715 års mynt-tecken
(...) som häradets inbyggare (...) kunnat hava till att angiva och med (...) sedlar och nya
mynt-tecken komma att utväxlas.”
Sedan upplästes nådiga plakat och ordres varefter ”företog man sig att inkassera alla de gamla
mynte-tecknen som häradets inbyggare vid efterfrågan i varje socken hade till att angiva (...)
varvid var och ens namn, hemvist och summa ut infra blev annoterad”
Här finns nu i protokollet antecknat var och en namngiven med inlämnade summa. För
Älmebodas socken rör det sig om 12 personer med sammanlagt 169 daler silvermynt.
En dryg månad senare vid ordinarie ting den 31 maj lämnades till dessa personer samma
summa, men nu i nya 1716 års mynt-tecken. Således blev ”nu genom rättens utskickade
nämndemännerna (...) till en lika summa (...) i nya sedlar och nya 1716 års mynt-tecken från
välbemälta kansliet återbrakt”
I protokollet finns sedan antecknat samma personer som vid tinget i april och med desamma
summor. Alla hade fått sitt till ”sin fulla förnöjelse”.
Jag vill ju gärna försöka förstå lite av levnadsvillkoren för de dagarnas bönder i Älmeboda,
och några frågor söker sina svar:
Varför lämnade de namngivna personerna in sina gamla mynt? Fanns tvång eller lockbete?
Vilka utfästelser hade lämnats? Alla lämnade inte sina pengar, för nog måtte väl socknens alla
invånare haft mer än 169 daler.
Jag har läst att dessa ”nödmynt” återlöstes från juni 1719 varvid 1 daler (32 öre) gav tillbaka 2
öre plus en försäkringssedel på 14 öre som eventuellt skulle komma att inlösas. Det var således
en rejäl förlust, och de tolv bönderna i Älmeboda måste väl ha känt sig ordentligt lurade? Om
de inte hunnit förbruka mynten och lämnat till någon annan. Kanske till lön för Per och Kersti
från Värnamo?
Går det att få en bild av hur mycket reda pengar som användes på landet under 1700-talets
första hälft? Hade alla bönder kontanta pengar? Man köpte ju trots allt varor som salt,
kryddor, husgeråd, redskap etc. Skräddare och skomakare, fick de pengar som betalning. Och
intäkter kom väl vid försäljning av djur, ägg och smör? Ett gårdsköp på 100 daler, gjordes det
med kontanter, ev lånade? En tjänstedräng eller -piga hade de lön i kontanter?
Bland mina förfäder finns ett par bönder som troligen förlorade pengar på Karl XIIs nödmynt.
Jag har flera frågor härom men börjar med att citera från Konga Härads tingsprotokoll som jag
läst från den renskrivning som framlidne Karl Olin har gjort. Hans sammanställningar är en guldgruva för Älmebodaforskare, täcker protokoll från tiden 1614-1717.
Från extrating 27/4 1717:
”infann sig häradshövdingen (...) att anteckna och emottaga (...) gamla 1715 års mynt-tecken
(...) som häradets inbyggare (...) kunnat hava till att angiva och med (...) sedlar och nya
mynt-tecken komma att utväxlas.”
Sedan upplästes nådiga plakat och ordres varefter ”företog man sig att inkassera alla de gamla
mynte-tecknen som häradets inbyggare vid efterfrågan i varje socken hade till att angiva (...)
varvid var och ens namn, hemvist och summa ut infra blev annoterad”
Här finns nu i protokollet antecknat var och en namngiven med inlämnade summa. För
Älmebodas socken rör det sig om 12 personer med sammanlagt 169 daler silvermynt.
En dryg månad senare vid ordinarie ting den 31 maj lämnades till dessa personer samma
summa, men nu i nya 1716 års mynt-tecken. Således blev ”nu genom rättens utskickade
nämndemännerna (...) till en lika summa (...) i nya sedlar och nya 1716 års mynt-tecken från
välbemälta kansliet återbrakt”
I protokollet finns sedan antecknat samma personer som vid tinget i april och med desamma
summor. Alla hade fått sitt till ”sin fulla förnöjelse”.
Jag vill ju gärna försöka förstå lite av levnadsvillkoren för de dagarnas bönder i Älmeboda,
och några frågor söker sina svar:
Varför lämnade de namngivna personerna in sina gamla mynt? Fanns tvång eller lockbete?
Vilka utfästelser hade lämnats? Alla lämnade inte sina pengar, för nog måtte väl socknens alla
invånare haft mer än 169 daler.
Jag har läst att dessa ”nödmynt” återlöstes från juni 1719 varvid 1 daler (32 öre) gav tillbaka 2
öre plus en försäkringssedel på 14 öre som eventuellt skulle komma att inlösas. Det var således
en rejäl förlust, och de tolv bönderna i Älmeboda måste väl ha känt sig ordentligt lurade? Om
de inte hunnit förbruka mynten och lämnat till någon annan. Kanske till lön för Per och Kersti
från Värnamo?
Går det att få en bild av hur mycket reda pengar som användes på landet under 1700-talets
första hälft? Hade alla bönder kontanta pengar? Man köpte ju trots allt varor som salt,
kryddor, husgeråd, redskap etc. Skräddare och skomakare, fick de pengar som betalning. Och
intäkter kom väl vid försäljning av djur, ägg och smör? Ett gårdsköp på 100 daler, gjordes det
med kontanter, ev lånade? En tjänstedräng eller -piga hade de lön i kontanter?
Cookie policy