Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Gunnar Håkansson
1
« skrivet: 2016-01-13, 08:55 »
Det var inte bara båtsmän som fick namn efter roten. Så var det med de flesta indelta soldater. Barnen tog oftast inte rotenamnet, när de flyttade hemifrån, utan ett vanligt patronymikon. Mot slutet, när inflytandet från de borgerliga familjenamnen gjorde sig gällande (och indelningsverkets avslutande debatterades), tog efter hand allt fler namn efter faderns rotenamn. Därför finns många gamla soldatnamn ännu kvar.
2
« skrivet: 2015-12-14, 20:36 »
Tack, Jörgen! Jag råkar för tillfället bara ha tillgång till mina uppgifter från 2013, och då trodde jag, att Karin var född i Viö, Rödeby, 17 februari 1779. Senare fann jag henne i Jämjö (det finns en anteckning i en husförhörslängd för Rödeby att hon är inflyttad, men underlaget för denna anteckning har kommit bort), vilket betvivlades av en av Töre Klasdotters ättlingar. Inte att jag fann henne, men att det var hon, som senare gifte sig med Peter Sunesson. Jag har givetvis allt nedskrivet på papper, men de är många och osorterade.
3
« skrivet: 2015-12-14, 08:59 »
Ja, Peter Sunessons andra hustru var en prövning. Så vitt jag kunnat förstå, hette hennes fader Peter. Men hon var gift med en man vid namn Olof (först). Änkor kallades ofta för den avlidne mannes förnamn i genitiv, och vid husförhören kunde dessa råka skrivas med ett extra d. efter, så en Petersdotter blev lätt en Olofsdotter. Olof, Oluf och Ola ansågs som samma namn. Jag har försökt standardisera en smula.
4
« skrivet: 2015-12-13, 09:39 »
Mina uppgifter är inte helt aktuella (datorn har krånglat), men här är vad som går att plocka fram enkelt: Peter föddes den 16 juni 1772 i Ryd i Augerum som son till Sune Andersson och Gertrud Månsdotter. Han dog den 3 maj 1829 i Nettleryd i Rödeby som make till Karin Petersdotter. Han hade tidigare varit gift med Töre Claesdotter. Hans barn:
Anders, född 4 maj 1801, död samma dag.
Anders, född 2 november 1802, död 1 december samma år.
Ingrid Maria Petersdotter, född 16 februari 1805, död 17 december 1870.
Ingrid Maria, född 30 maj 1805 av Gertrud Johansdotter, den 11 september i Skärvaboda.
Ester, född 31 maj 1806, död 9 augusti samma år.
Ester Petersdotter, född 17 oktober 1807, död 2 juni 1858.
Gertrud, född 12 november 1808, död 23 november samma år.
Måns, född 23 januari 1810, död 15 maj 1815.
Kerstin Petersdotter, född 3 november 1812, död 21 januari 1881.
Gertrud, född 22 november 1816, död 3 december samma år.
Gertrud Petersdotter, född 25 oktober 1818, död 16 juni 1889 (med andra hustrun).
Maria Petersdotter, född 22 mars 1820 (med andra hustrun).
5
« skrivet: 2015-12-13, 09:04 »
Jo, visst har jag Peter Sunesson, född 16 juni 1772 och död 3 maj 1829, i min släkt. Han har varit en nöt att knäcka, med två hustrur och något oäkta barn dessutom. Och visst kan jag ha hoppat i galen tunna någonstans.
6
« skrivet: 2015-05-25, 20:18 »
Du tar med så mycket du tycker är roligt. Släktträd kan se ut på många sätt. Det vanligaste är förstås, att man letar sig bakåt och ser efter, hur långt man kommer. Är man noga, kommer man inte så långt. Är man mindre nogräknad, kan man komma långt ner i medeltiden.
Men det roliga, som jag ser det, är när man sedan letar sig framåt i tiden. Där har man åstadkommit ett betydande antal anor (några har väl försvunnit på vägen, anbortfall, okända fäder och så), men de flesta av dessa har fått fler än ett barn, och att hitta alla avkomlingar fyller snart alla tillgängliga papper - man får ta datorn till hjälp. Problemen uppstår förstås, när någon ingift har gift om sig - då är det ju slut på blodsbanden, men ändå handlar det om ett slags släkt!
Jag brukar resonera som så, att blodet ändå har blivit så utspätt, när man passerat fyrmänningarna, att man gott kan ta med alla med något slags anknytning. Då blir det hela litet roligare, när man försöker intressera andra i släkten för vad man pysslar med.
7
« skrivet: 2015-05-10, 20:42 »
Makten var inte centraliserad i gammal tid. Visst hade kungen kontroll över utrikespolitiken, men inrikes skötte sig landskapen till stor del själva. Detta kan man inte läsa mycket om, för det ansågs förstås en smula genant, men så var det ändå, rätt länge. Länsindelning avsåg från början matleveranser till de kungliga slotten och borgarna. Först på 1600-talet kopplades den med vissa administrativa funktioner.
Och det fanns ingen anledning att döpa om en företeelse, som vunnit hävd. Det var benämningen hundare, som uppfattades som föråldrad.
Sverige bildades inte från Stockholm. De medeltida kungarna kom från Västergötland och Östergötland. De utövade sin makt under ständigt kringresande. När Birger Jarl grundade Stockholm, var begreppet härad redan invant i nästan hela landet.
8
« skrivet: 2015-05-09, 20:54 »
Förmodlingen därför att härad var mycket vanligare - det användes ju nästan överallt, bortsett från Uppland och del av Västmanland, där de äldre folkungarna bestämde, tills Biger Jarl gjorde slut på dem. Då hade ju även ledungen avskaffats, så hundaret hade spelat ut sin roll.
9
« skrivet: 2015-05-08, 20:17 »
Hela Dalarne utgjorde ett enda hundare enligt en källa. Hundare skall annars egentligen vara en bygd, som kunde ställa upp ett hundratal (eventuellt 120) man vid mobilisering (till konungens krigsflotta).
10
« skrivet: 2015-02-09, 21:01 »
Beväringar fanns överallt. Det var ju den allmänna värnplikten, även om den bara omfattade någon vecka i fredstid (och man kunde anlita någon annan att fullgöra den i sitt ställe).
11
« skrivet: 2015-01-28, 20:05 »
Hej, Ingemar!
Jo, danskan hade stor bokstav på alla substantiv (liksom tyskan fortfarande har) ganska långt in på 1900-talet.
12
« skrivet: 2015-01-27, 20:06 »
Hej, Peter!
Slaget kan mycket väl vara hjärtslag, alltså närmast vad vi kallar infarkt. Wådelig händelse är detsamma som en olyckshändelse. Det behöver alltså inte alls vara någonting brottsligt med hans död. Vore det så, kunde du förstås hitta en hel del i domboken. Vånga tillhör Villands härad, om jag inte minns fel.
Gunnar H.
13
« skrivet: 2015-01-17, 19:08 »
Du får titta i Sveriges Dödbok, en CD-skiva förbundet har gett ut. Då får du reda på när de dog (och var). Sedan kan du fortsätta med att läsa bouppteckningen. Den finns även efter 1943/44.
14
« skrivet: 2015-01-16, 20:21 »
1. Att dölja utvandringen var inte så svårt. Man behövde förstås någon, som bodde kvar och vid husförhöret kunde ljuga ihop en historia om att de var på besök i Vänersborg eller så - 1852 fanns ännu inga järnvägar, och en resa några mil tog reguljärt flera dagar, så det var helt naturligt att vara borta ett par månader utan att höra av sig.
2. Så tidigt behövdes just inte några handlingar alls. Vad man behövde uppge var beroende på sjökaptenens vilja. Och vad man uppgivit kontrollerades inte.
4. Värnplikten på 1850-talet var en veckas utbildning, som eventuellt kunde avslutas med att rekryten fick avlossa ett skarpt skott. Alltså egentligen ingenting att smita ifrån, även om det fanns personer med samvetsbetänkligheter redan då. Dessa kunde alltså anställa någon annan, som gjorde värnplikten åt dem. Det var fullt lagligt. Men denna rättighet avskaffades några år senare (jag har inte årtalet i huvudet).
15
« skrivet: 2015-01-15, 20:46 »
Once removed betyder att det är ett släktled fel, alltså att det är en annan generation än den en riktig brylling (motsvarande) tillhör.
16
« skrivet: 2015-01-03, 20:16 »
Du kan nog få hjälp på Värmlandsarkivet i Karlstad (om du har närmare dit än till Härnösand). Husförhörslängderna brukar vara bra att följa familjerna med, och de innehåller bara en nummerföljd. Men varje nummer kan innehålla flera gårdar (undernummer, efter kolon ( eller upphöjda), som bara finns i jordregistret. Dessa undernummer sattes i allmänhet under 1800-talet.
17
« skrivet: 2014-12-29, 22:09 »
De två är föräldrar till en Per Giselsson, född 1797 i Ulvaboda och sedermera gift med Hanna Carlsdotter (enligt databasen för Jämshög och Kyrkhult).
18
« skrivet: 2014-11-07, 22:54 »
Här är ett försök till översättning: Det var blankett P.4. Den tillhör inte soldatboken. Den har framställts för gripande av försvarsmaktens soldater - efter ockupationen den 18 augusti 1945 och underskrivits av en tysk läkare i en högre stab (doktor Lubitz). Anmärkningsvärt är det tidsmässiga avståndet till kapitulationen den 8 maj 45! Ännu den 3 mars 1945 (sidan 14a) återfick Richard Zebautzky sin under lasarettsuppehållet avlämnade Mauser-pistol, kaliber 7,65. På sidan 14c har utlämnandet av 40 skott 7,65 mm ammunition förtecknats. Den utlämnades efter avstämpling av marinens ersättningsavdelning. Fältpostnumret har gjorts oigenkännligt. Var det fel, eller har det svärtats av hemligare hemlighetshållningsskäl? Fältpostnumret utlämnades ju endast för att dölja enheterna. Ett angivande av enheterna i klartext var förbjudet. Därför försågs även breven/skrivelserna endast med dessa nummer. Hit hör även döljandet av ortsnamnen (tillfällig uppehållsort för enheten och soldaterna) med beteckningen O.U. Lasarettet: Från den 26 februari 1944 var Richard alltjämt bara på lasarettet. Så tolkar jag anteckningarna på sidorna 18 och 19. Han togs med ett hjärtslagsfel från luftpostkontoret i Berlin och tilldelades den 26 mars 1944 såsom ”förflyttningsbar med åtföljare” till krigslasarettet i Krakow. Den 26 april 1944 togs han från reservlasarettet Friedrichsbrunn (östra Harz). Den 6 juli 1944 antecknas ”A.W.z.Tr” (för visning till truppen). Det betyder en återsändning och därefter åter normal tjänst. Sedan den 11 januari 1945 sändes han till krigslasarett 901 med sjukdom 22. Enligt nyckeln betyderdet ”andra sjukdomar i matsmältningsorganen”. Det måste ha varit en skada, ty han blev den 23 februari 1945 dekorerad med såradtecknet i svart genom marina ersättningsavdelningen i Oslo. Skadan bestyrks med bärtillåtelse. Där fastställs skadan den 10 januari 1945. Som ovan beskrivits, återfick han sedan i början av mars sin pistol. Den har han sedan efter att de allierade övertagit lasarettet åter lämnat ifrån sig! 11 september 1945 sedan ”förflyttad till Sverige”. Hur kan han ha kommit dit och vart? Jag har inte funnit någonting. Det måste ha utfärdats en frigivningssedel (Certificate Of Discharge). Det synes mig, att Richard sedan maj 1942 led under krigsinsatsens belastning. ”Vegetativ retlighet” kan man läsa där. PTBS kände man ännu ej till. Detta hade sedan till 1944 utvecklat sig till ett matsmältningsfel, vill jag påstå. Källa: http://www.norwegeninfo.de/befreiung.php Man kan säga, att krigets i Norge avslutande inleddes den 18 oktober 1944. Den första uppgiften för de allierade myndigheterna och den norska administrationen var att skicka hem de tyska krafterna. Återsändningen av tyskar kom igång på allvar under sensommaren 1945; de sista lämnade dock Norge först sommaren 1946. Därmed låter sig även den fortsatta soldatlönebetalningen (i löneboken sidan 28 och 29) och tilldelningen av tvätt- och raktvål förklaras.
19
« skrivet: 2014-11-07, 09:16 »
Landsarkivet för Östergötland med flera landskap ligger i Vadstena.
20
« skrivet: 2014-10-20, 11:08 »
Är det verkligen födelse- och dopboken du har tittat i? Tre månaders mellanrum är inte möjligt. Antingen är en av födslarna försedd med fel födelsedatum, eller också är en av födslarna antecknad på fel kvinna. Båda delarna har inträffat.
21
« skrivet: 2014-10-20, 11:03 »
Om de båda föräldrarna till ett oäkta barn gifte sig, så brukade barnet upphöra att anses som oäkta. Om benämningen före äktenskapet beror på att prästen inte tyckte om benämningen oäkta eller om han tyckte det borde understrykas, att föräldrarna en gång (minst) hade syndat, är inte så lätt att veta så här långt efteråt.
22
« skrivet: 2014-10-20, 10:57 »
Georg Palmgren skriver om hur det var i Norrland. I Götaland och Svealand var benämningarna litet annorlunda (och givetvis olika i olika trakter) men de grundläggande idéerna gick igen. För den tid som är aktuell för oss släktforskare hade måttet 1 mantal = 1 fullsutten bonde för länge sedan blivit inaktuellt (genom nyodling och förbättrade jordbruksmetoder). Egendomliga bråktal uppkom lätt genom arvsprincipen att dotter skulle ärva hälften mot broder. Under 1800-talet avskaffades spärren nedåt, så ett hemman kunde bli 1/256 eller så. Det gick förstås inte att leva på, utan då krävdes rejäla sidoinkomster.
Torpare var en gång bönder på 1/4 hemman. På 1800-talet, när hemmantalen hade fixerats, sattes torpen inte alls i mantal utan jorden ingick i stomhemmanet. Det förekom även lägenheter utan mantal, ibland på ett flertal hektar jord.
Numera har mantalen betydelse för andel i samfälligheter, även om de räknats om till procent. Den gamla skräcken för skatt (som ledde till de stora lägenheterna) har avlösts av motsatsen, eftersom samfälligheterna ger inkomster i stället för utgifter.
23
« skrivet: 2014-10-14, 19:28 »
Det går bra under förutsättning att de båda datorerna har samma slags operativsystem. Annars kan det bli problem.
24
« skrivet: 2014-10-09, 20:47 »
Hej, Veronica!
Mimmi Isaksson, som dog 13 december 1926, var vid dödsfallet bokförd på Ljungby 6 i Riseberga (L).
25
« skrivet: 2014-10-09, 20:46 »
I Karlskrona fanns inget sanatorium. Det närmaste låg i Fur (vid Smålandsgränsen).
26
« skrivet: 2014-10-04, 20:56 »
Jag kan inte hjälpa dig med någon erfarenhet av avgifter, då jag bor så, att jag kan besöka landsarkivet (även om det blivit betydligt längre efter flytten till Arkivcentrum). Men jag kan berätta, att det kan ta mycket olika lång tid att hitta en bouppteckning - om man hittar den alls. Somliga går rätt fort, även om man måste söka igenom några månader (det finns bouppteckningar gjorda strax efter dödsfallet, men ofta tar man betydligt längre tid på sig, eller om det är domstolen, som tar tid på sig), andra kräver kvalificerad hjälp för att ens hitta rätt akt, som sedan måste genomsökas (och det tar tid, då papper i samma akt kan ha mycket varierande format). Och somliga hittar man alltså inte alls. Så gissningsvis tar man ingenting betalt, om man hittar snabbt, men 150 kr är inte för mycket, om det behövs långt letande.
Felet är nog, att det skulle behövas ett sökregister, och det har ingen orkat göra. Efterfrågan på bouppteckningar har länge varit låg; det är först under de senaste åren de har blivit mera populära att läsa.
27
« skrivet: 2014-09-11, 22:29 »
Man blir normalt bättre bemött i Tyskland med en fråga på dålig tyska än med en fråga på engelska, om än aldrig så god.
Om du vet vad mannen hette, så skall det nog gå bra att få reda på mera om hans studier, om inte uppgifterna gick förlorade under andra världskriget. Däremot är uppgifter om föräldrar och sådant sekretessbelagda.
28
« skrivet: 2014-09-06, 01:32 »
Att skriva av en person kallas att kopiera. Att skriva av två personer kallas att kompilera. Att skriva av tre eller flera personer kallas att forska. Detta är något överdrivet, men inte mycket. Och citera får man - givetvis normalt inte hela kapitel, och alltid med angivande av källan på ett för det slaget av forskning man håller på med normalt godtagbart sätt.
Ju mera svåråtkomlig källan är, desto mera får man lov att citera. Handskrifter kan man mycket väl citera nästan i sin helhet. Allmänt tillgängliga kataloger får man däremot inte citera mera än enstaka rader ur.
Beträffande uppgifter från Internet har praxis ännu inte stabiliserats. Säkrast är att inte citera sådant det kostar pengar att få läsa.
29
« skrivet: 2014-08-06, 22:00 »
I sådana fall, där det är tveksamt, vilken plats en viss person skall anses vara bosatt (alltså fall av dubbel bosättning, bland annat), är det länsstyrelsen, som i första instans avgör. Nu var det ju 1888, och på den tiden var dubbel bosättning inte särskilt vanlig, särskilt inte bland mindre bemedlade, vilket jag uppfattat Emilia som.
30
« skrivet: 2014-07-08, 09:21 »
Visst är det svårare i städerna! Varje stad med självaktning har ett alldeles eget system att bokföra befolkningen. I Karlskrona låter man alla stå kvar där de stod, när boken påbörjades. Flyttningar antecknas kort, men åtgärdas först, när nästa bok läggs upp. När ett nytt kvarter börjar bebyggas, placeras det sist i boken. Utan register är en ovetande släktforskare ställd.
31
« skrivet: 2014-06-22, 19:40 »
Hej, Annica!
Som släktforskare skall du förstås gå på moderns sida (och faderns, om han är känd). Sedan är det ingenting som hindrar, att du även tittar på styvföräldrarna - och adoptivföräldrarna, om du så vill.
32
« skrivet: 2014-06-19, 20:25 »
Högmålsbalk
... utom kyrkogård ... till den döde tar godset. (eller egentligen den dödes)
33
« skrivet: 2014-06-16, 19:31 »
Hej, Lars-Åke!
En domkyrkoåbo hade att betala sitt arrende dit.
34
« skrivet: 2014-06-09, 21:33 »
Försök till översättning:
27. I vad syfte en man får sälja sin hustrus jord och hon hans.
29. I allt icke ärvt äger mannen två tredjedelar och hustrun en tredjedel, vare sig de köper eller säljer.
27. En man får inte sälja sin hustrus jord utom i dessa, trängande fall. Har en utländsk här tillfångatagit mannen eller hustrun och kräver lösesumma; finns ej annat än jord, då får mannen sälja hennes jord och lösa ut henne; likaledes får hustrun sälja mannens jord och lösa ut honom. § 1. Lider de hungersnöd och vill sälja jord för att köpa mat; äger de båda jord, skall de sälja dubbelt så mycket av hans jord som av hennes. Äger mannen varken jord eller lösöre, då får han sälja av sin hustrus jord, dock ej mera än för sex mark om året. Denna försäljning skall kungöras på tinget, likaledes den nöd som driver dem till försäljningen.
29. Allt som man och hustrun köper, både jord och lösören, medan äktenskapet varar, ägs till en tredjedel av hustrun och två tredjedelar av mannen. Om de säljer, skall en tredjedel vara av hustruns egendom och två tredjedelar av mannens.
35
« skrivet: 2014-05-20, 22:08 »
Visst kan man ha stor glädje av A II a:3 även utan A II a:4! Nämligen om de uppgifter man söker finns däri. Annars får man resa till landsarkivet (troligen Göteborg) och se efter. Att forska på 1900-talet innebär i de flesta fall, att man måste besöka ett eller flera landsarkiv. Bara man samlar ihop allt man skall leta efter, blir i regel varken tiden eller kostnaden oöverstiglig. Men visst krävs det litet tålamod! (Och ej intecknade semesterdagar.)
36
« skrivet: 2014-05-19, 20:07 »
Ozon är mycket skadligt för gamla dokument. Det är ju ett starkt oxidationsmedel, och just oxidation är det som förstör. Frysning är mycket mindre skadligt, men det tar knappast bort lukten. Eventuell kondensation vid återuppvärmningen går bort med ventilation, och den är det säkraste även för att bli av med lukten. Om lukten beror på begynnande mögelbildning, kan frysning vara bra. Sedan gäller det att hålla dokumenten torra.
37
« skrivet: 2014-05-18, 22:03 »
Hej, Sven-Rune!
Fader till Elna Olsdotter 1815-11-27 var Ola Persson Mur, 1786-08-31 Höghult, Jämshög, död 1857-04-13 Mulatorpet, Jämshög. Båtsman 1809-1812.
Moder var Elna Olsdotter 1784-07-01 Tjuvöns torp, Örkened, död 1862-03-26 Mulatorpet, Jämshög.
Elna hade en syster, Ingerd Olsdotter, född 1812-06-09 Höghult, Jämshög. När hon dog, vet jag inte, men hon hann få tre män och två barn, som dock dog tidigt i livet, och blev änka i Mulatorpet, Jämshög.
38
« skrivet: 2014-05-18, 21:19 »
Det beror på. Generell gräns är 70 år, alltså för närvarande 1944. Men det förutsätter, att ingenting antecknats i boken efter detta årtal. Normalt används en kyrkobok i minst tio år, ibland betydligt längre, och därmed kan en bok avseende 1935 mycket väl vara belagd med generell spärr. Vid besök på landsarkivet kan man i allmänhet få tillstånd att se en viss uppgift, sedan arkivarien kontrollerat, att den inte innehåller något, som enligt sekretesslagen skall vara hemligt för den frågande.
39
« skrivet: 2014-05-18, 21:13 »
Enligt Jämshögsdatabasen är din farmors far okänd. Fridolf och Johanna hade ett barn, Sven Emanuel Tennryd, som blev sjöman liksom sin far. Det hindrar givetvis inte, att Fridolf kan ha varit far även till Ruth. Hon uppfattade honom säkert så, eftersom hon bar efternamnet Andersson som ogift. Varför han bytte Andersson till Anderberg kan man nog inte så noga veta så här långt efteråt, och ingen förde namnet vidare efter honom heller. Anderberg låter kanske litet bättre än Andersson; i varje fall finns det färre, som heter så.
40
« skrivet: 2014-04-17, 18:58 »
Tack för besked. Då var det värre än jag hoppades.
41
« skrivet: 2014-04-16, 19:56 »
Hur hittar man inflyttningslängderna till Karlskrona sf mellan 1836 och 1860? De torde vara inbundna tillsammans med andra kyrkböcker och inte observerade vid registreringen.
42
« skrivet: 2014-04-07, 19:19 »
Det lär vara praxis att alltid registrera det tidigast använda efternamnet som det första. Detta stämmer i fallet båtsmän också med min erfarenhet av hur namnen användes: först patronymikon, sedan soldatnamn. I ditt fall alltså Johansson Öst.
43
« skrivet: 2014-04-06, 20:42 »
Det här tycker jag inte ser ut som en järnvägsuniform. Det bevingade hjulet i mössan är snarare en stjärna. Kragspeglarnas emblem liknar närmast fåglar. Och tre band i mössan? Men mina invändningar kanske kan elimineras med ett mera högupplöst fotografi.
44
« skrivet: 2014-04-02, 22:34 »
Jag får väl rätta min uppgift att Patriotiska sällskapets medalj för långvarig trogen tjänst bärs i gult och blått band - det skall tydligen vara gult och grönt (men min farfars medalj har gult och blått, som endast har en svag dragning åt grönt; den är gammal nu, men har förvarats utan ljusets tillträde). Nit och redlighet har jag själv fått, och den ser ut precis som på fotot (fast med ett nyare kungaporträtt).
45
« skrivet: 2014-04-02, 22:22 »
Hej, Kjell!
Det finns, men de är i allmänhet litet jobbiga. Gå in på lantmateriet.se, Historiska kartor. Leta upp området (det brukar behövas ett rätt litet, om listan inte skall bli för lång) och välj sedan en häradskarta eller liknande. De är i allmänhet försedda med nummer och gränsmarkeringar.
Skulle detta inte fungera, rekommenderas i första hand senaste skifteskarta (finns på nästan samma ställe, man får bara välja litet annorlunda). Dessa kartor är mera detaljerade, men å andra sidan är de litet svårare att relatera till nutida förhållanden.
46
« skrivet: 2014-04-01, 20:14 »
Då länsstyrelsen är en statlig myndighet, bör det inte vara Patriotiska sällskapets medalj för långvarig trogen tjänst (som för övrigt är betydligt större och bärs i ett gult och blått band genom en ring) utan den statliga medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst. Den ser också så ut, med tunna vingar vid sidorna om kronan. De andra båda känner jag dessvärre inte igen. Jag försökte förstora dem mera, och då syntes en muskulös figur på den högra medaljen och ett snett bakgrundsmönster av rutor på den i mitten, men detta gjorde mig inte bättre vetande.
47
« skrivet: 2014-03-16, 22:16 »
Jag misstänker, att byggnaderna till skattejorden låg på mark, som vid skiftet fördes till någon annan ägare. Din ana fann det då enklast att bo på kronojorden, där det troligen också fanns byggnader. För att se vad som var skatte och vad som var krono före skiftet måste du se på en karta från före skiftet. Sådana brukade göras som en del av förberedelserna för skiftet, så de fullständiga skifteshandlingarna är av stort intresse, och de kan ofta hittas hos lantmäteriet, avdelning historiska kartor (på webben).
Rent praktiskt var det vid slutet av 1800-talet inte stor skillnad på skatte och krono. Skatten på skattejord var ungefär lika stor som avgiften på kronojord (nåja, litet större). Besittningsrätten till kronojord ärvdes nästan som skattejord; den kunde bara inte säljas.
Och Jan, visst fanns det ren skattejord. Kronoskatte och liknande var sena påfund, som inte omfattade så väldigt stora arealer någonsin.
48
« skrivet: 2014-03-16, 21:57 »
Husförhörslängder från 1700-talet är sällsynta företeelser. Man får hjälpa sig fram så gott det går med övriga kyrkoböcker (även räkenskaper), mantalslängder och domböcker. Det tar tid. Lång tid. Men det går, i synnerhet med hjälp av andra släktforskare.
Ståndspersoner och smeder flyttade långt även tidigt. Pigor och drängar sällan över 10 mil. Bönder ogärna utanför socknen.
Jag har ingen släkt från eller i Östergötland, så långt jag vet. Men jag vet, att alla äkta östgötar skiljer noga mellan Östanstång och Västanstång. Och att de sydligaste häraderna anses vara en del av det föraktade Småland. (Detta är också historiskt korrekt, fast det var länge sedan.)
Efternamn kan ändras då och då utan särskilda notiser. Förnamn är mera konstanta, men stavningen varierar gärna en hel del.
Ibland kör man fast. Då låter man det namnet vila ett par år. Det finns så många andra att ägna sig åt. Färdig behöver man nog aldrig bli.
49
« skrivet: 2014-03-14, 20:29 »
Västergötland låg tidtals under dansk eller norsk kung, tidtals under ingen kung alls. Permanent svenskt blev det inte förrän efter Kalmarunionen. Svenskar, danskar, norrmän och islänningar ansåg själva att deras språk var dansk tunga åtminstone fram till 1200-talet. Nationalism är en uppfinning från 1800-talet.
50
« skrivet: 2014-03-13, 21:22 »
Eftersom mantalslängderna fördes i tre exemplar, skall det mycket till för att alla skall vara borta. Sök på Riksarkivet!
51
« skrivet: 2014-02-27, 23:17 »
Efter vad jag sett är det bara i Österrike som adliga titlar blandas in bland namnen på en person. Möjligen i Spanien, där namnen ibland blir mycket långa.
52
« skrivet: 2014-02-09, 20:20 »
Mantalet skulle avspegla hemmanets skattekraft. På 1500-talet behövdes i allmänhet 1 mantal för att försörja en familj, om det inte fanns biinkomster. Nyodling och uppgödsling förbättrade lönsamheten, så framemot 1800 var 1/4 mantal tillräckligt. Ungefär då (egentligen litet tidigare) låstes skatterna, och alla avkastningsförbättringar tillföll odlaren (utom för frälsehemman, förstås). Men tills dess förmedlades mantalen, så att skatten skulle svara väl mot bärigheten.
Att mantalen var olika i olika landsdelar kan ha att göra med att skatten utgick enligt olika beräkningar i olika landsdelar. (Det handlade också litet om hur bråkiga allmogen var - Småland hade låga skattesatser.)
53
« skrivet: 2014-01-27, 21:01 »
Arvskifteshandlingar är i varje fall numera privata och finns inte i några register. Det kan då handla om de fall, där den som ärver har måst visa sin rätt till fast egendom. Adelns arv så tidigt som du frågar om registrerades vid hovrätten, om jag inte minns fel.
54
« skrivet: 2014-01-27, 20:55 »
Du kan ju alltid söka i kyrkböckerna för Ytterenhörna, där hon föddes. Vid sekelskiftet 1900 bodde hon i Ytterenhörna som barn i familjen Karl Albert Jansson och Karolina Charlotta Gustafsson. Senare måste hon ha gift sig, för 1919 blev hon frånskild. Detta fick jag snabbt fram ur Sveriges dödbok och Sveriges befolkning 1900.
55
« skrivet: 2014-01-11, 19:10 »
Gammal stavning för kanslist, alltså en person, som läser, skriver och håller reda på papper. Ibland bokföring.
56
« skrivet: 2014-01-07, 20:04 »
Jag har troligen ett liknande fall i släkten. Sannolikt är det fråga om ett slags dubbel bosättning, ungefär som du själv skriver. Mantalslängden ligger till grund för beskattningen, och nybyggare betalade knappast någon skatt alls (utöver mantalspenningen, som var obetydlig) i rätt många år. Husförhörslängden skall bara förteckna alla personer, normalt där de deltog i husförhör, och prästen var inte road av att resa långt ut i obygden.
57
« skrivet: 2014-01-06, 20:36 »
Hej, Kerstin!
Siffrorna är tomtnummer. De har ingenting med adressnummer att göra. Ett lågt tomtnummer säger ingenting om vilken ända av gatan det rör sig om. Däremot kan man mycket väl på en karta från tiden se vilken tomt det handlar om. Stadskartor har ofta tomtnumren utsatta, i varje fall om kartan är i större skala. Gräset känner jag inte igen som kvartersnamn i Lund. Vilken stadsdel?
58
« skrivet: 2014-01-03, 19:09 »
Jämshögsdatabasen ( www.jamshog.net) kommer man åt efter att ha betalat 100 kr. Den utgörs av allehanda forskningsresultat (kyrkböcker i den mån de finns, mantalslängder och annat) från erfarna släktforskare i Jämshög med omnejd. Vad som saknas är dock källangivelser för varje enskild uppgift. Jöns Jönsson 1814 har jag inga uppgifter om. Och okända fäder har jag nog av i min egen släkt.
59
« skrivet: 2014-01-02, 21:39 »
Hej, Martin!
Om Mats har jag inte särskilt mycket uppgifter, bara att han varit bonde i Månasken. Kerstin hette Vestesdotter. Hans gifte sig 1734 med Inga Ingemansdotter, född i Jämshög 8, död 1790-10-31 i Månasken. De fick sex barn mellan 1735 och 1754.
60
« skrivet: 2014-01-01, 21:35 »
Hej, Kurt-Inge!
Jämshögsdatabasen har en Jöns Andersson, som föddes 28 oktober 1797 i Rödhult norra, Jämshög. Flytt och död stämmer med din Jöns Andersson. Gift med Karna Hansdotter och sju barn, födda mellan 1821 och 1843.
61
« skrivet: 2013-11-25, 09:56 »
Skattens storlek berodde dels på hemmanets bärighet (3/32 går inte att leva på utan biinkomster av något slag), dels på var hemmanet ligger, eftersom skatten normalt utgick in natura från början och vad gården producerade givetvis berodde mycket på var den ligger. Så småningom växlades skatten över i pengar enligt vad som betalades vid tiden för växlingen, och sedan låg den fast (från slutet av 1700-talet till 1901, då den avskaffades). Sedan 1901 har hemmantalet endast betydelse för avkastningen av gemensam egendom (oskiftade sandtag, torvmossar, fiskevatten med mera). Sådan egendom har endast i mantal satta del i - de som skaffat sig så kallade lägenheter (ej i mantal satta, men ibland rätt många hektar) för att slippa skatten, fick inte heller någon del i dessa tillgångar.
62
« skrivet: 2013-11-01, 20:50 »
När jag arbetade med underlag för Sveriges dödbok, upptäckte jag hur många fel det finns i SCB-utdragen jämfört med originalböckerna. Det är ju också ganska naturligt, att man inte är så noga, när man bara skall skriva av någonting, som man uppfattar som ett onödigt påhäng. Detta gäller alltså första halvan av 1900-talet.
63
« skrivet: 2013-10-18, 19:50 »
Annviol Westerbergs fråga hör alltså hemma under Skåne, Näsum. Även om just Östad ligger mycket nära gränsen till Blekinge och Jämshög - min ff ff f var född i Östad, men då familjen var skriven på Blekingesidan vid tillfället, finns han inte i Östads födelsebok. Jämshögs födelsebok för den delen av socknen har brunnit, så allt har måst rekonstrueras och blir därmed inte alldeles säkert.
64
« skrivet: 2013-10-07, 10:49 »
Hej, Göran!
Carl Andersson föddes enligt Jämshögsdatabasen i september 1761. Hans föräldrar var Anders Larsson, född cirka 1717 i Vilshult och bonde där, och Hanna Svensdotter, född cirka 1735. Carl hade åtta syskon. Han var själv tredje i ordningen.
65
« skrivet: 2013-08-20, 22:08 »
En förening måste ha något slags stadgar. Annars är det ett annat slag av sammanslutning. Vidare måste en förening rimligen ha något slag av medlemsförteckning. Annars blir det ju omöjligt att avgöra, om en viss person är medlem eller ej - och det är ibland nödvändigt att veta. De flesta föreningar har en medlemsavgift, men detta är inte nödvändigt; verksamheten kan bekostas genom donationer, avkastning av ett kapital, överskott av viss verksamhet med mera. Vidare måste en förening ha någon ansvarig, normalt en styrelse, så att man kan åtala någon, om man anser, att föreningen har förfarit olagligt.
Såvitt jag förstår är Mats Lundell ute efter att förbundet skall börja organisera även andra sammanslutningar, mer eller mindre lösa i konturerna, än föreningar. En grundläggande förutsättning för detta är givetvis, att det går att debitera en avgift. Förbundet har åtaganden gentemot medlemmarna, som orsakar förbundet kostnader, och dessa kostnader bör inte belasta förbundets övriga verksamhet.
66
« skrivet: 2013-07-04, 21:13 »
Att släktforska i Tyskland är rätt besvärligt. Om man är ättling i rakt nedstigande led, får man lov att ta del av kyrkobokföringen (fast i allmänhet får man inte lov att söka själv, utan måste betala någon tjänsteman för att göra detta). Därvid måste man först leta rätt på vilken församling det gäller - och det är alltså olika för katoliker, lutheraner och reformerta! Om man inte är ättling i rakt nedstigande led, får man överhuvudtaget inte ta del av några offentliga arkiv. Då är i stort sett enda chansen att hitta några uppgifter om mormonerna har några uppgifter. Till detta kommer, att många arkivhandlingar förstördes under andra världskriget.
Det kan finnas äldre släkttabeller (från 1930- och 1940-talen). Dessa är ofta felaktiga, även om de ser imponerande ut.
67
« skrivet: 2013-07-03, 18:29 »
Nättraby har jag i höstas studerat på Landsarkivet i Lund utan nämnvärda problem. De är dock - liksom det mesta i Blekinge - rätt nyligen inkomna, och man vill troligen låta bokbinderiet laga dem, innan fotograferna tar vid. Det var, om jag inte missminner mig, delvis lösbladssystem.
68
« skrivet: 2013-05-20, 20:40 »
Karl Hugo Rosvall dog 1 oktober 1968 i Ekholmen, Kulltorp, Gnosjö. Han var då änkling sedan 21 februari 1956 efter Elvira Adolfina Elisabet, född Svensson, som han gifte sig med 5 februari 1927. Allt enligt Sveriges dödbok 5. Jag kan förstås inte garantera, att det är samme Karl Hugo som du frågar efter, men förnamn och födelsedatum och födelseförsamling stämmer.
69
« skrivet: 2013-05-14, 19:42 »
Äntergastar var de båtsmän, som skulle gå ombord på ett erövrat fientligt fartyg för att ta hand om eventuellt kvarlämnade dyrbarheter och hemligheter (och fiender, förstås) samt om möjligt segla hem prisen.
70
« skrivet: 2013-04-27, 21:47 »
Jag tolkar din fråga som att du undrar vilken firma du skall ingå avtal med för att hitta uppgifter om dina släktingar. För de svenska kyrkoböckerna är Arkiv Digital mest lättlästa. De har än så länge inte så mycket 1900-talsmaterial, fast Dalarna går nog hyggligt. Det de har är dock bra (inte det opålitliga SCB-materialet!).
Med program brukar vi släktforskare avse det vi använder för att lagra alla uppgifter vi efter hand hittar. Det behöver du inte ha så bråttom med - man klarar sig några månader med vanliga papper. Använd i så fall ett papper per hittad person, och skriv helst ner samma slags uppgifter på ungefär samma plats på papperet! (Det finns blanketter för ändamålet att köpa.) Så småningom blir kanske mängden data något svåröverskådlig, och då kan ett datorprogram vara på sin plats. Det finns flera att välja på; som vanligt blir det en kompromiss mellan kostnad och prestation.
71
« skrivet: 2013-04-22, 20:30 »
Det är förstås omöjligt att veta. Med tanke på den omfattande in- och utvandring, som förekommit sedan 900-talet (samt normalt utdöende), tror jag inte, att en slumpvis individ är anfader till en nu levande svensk.
72
« skrivet: 2013-03-17, 22:50 »
Boken med Gränum 1827 är uppbrunnen, om jag inte minns fel.
73
« skrivet: 2013-03-09, 19:20 »
Då är det nog enklast att lusläsa Oskarshamns död- och begravningsböcker mellan 1867 och 1880. Änkan bodde ju kvar i Oskarshamn, så sannolikt har även mannen bott kvar där till sin död.
74
« skrivet: 2013-02-25, 20:16 »
Ingenjör är ett mångtydigt begrepp. Det kan man bli genom gymnasiekurser, kvällskurser, korrespondenskurser och jag vet inte allt. Jag har själv varit anställd som ingenjör några månader utan att ha någon specifik utbildning för detta.
Civilingenjör är högst specifikt. En sådan har examen från teknisk högskola. Innan tekniska högskolor fanns, var det en man, som med godkänt resultat genomgått speciell utbildning hos militärerna på Kungsholmen i Stockholm. Han hade alltså kunskaper motsvarande en ingenjörofficer men för civil användning. (Ingenjörtrupperna bygger vägar och järnvägar, broar och tunnlar, lägger ut och röjer minor med mera dylikt.)
75
« skrivet: 2013-02-24, 19:49 »
Sissas fader hette Ola Persson, föddes 19 september 1772 i Nebbeboda, Jämshög, och dog 5 april 1927 i Kullan, Jämshög, där han varit åbo.
Sissas moder hette Ingerd Bengtsdotter och föddes 26 september 1795 i Virestad. Hennes död har jag ingen uppgift om.
76
« skrivet: 2013-02-22, 19:15 »
De autosomala testen visar endast möjliga gemensamma anor, men man vet ingenting om vilken person, som är den gemensamma anan. Med test på y-kromosomens gener kan ett eventuellt släktskap via en bestämd person bli mycket sannolikt (eller osannolikt).
77
« skrivet: 2013-02-18, 20:13 »
Den första är Banco, den andra Riksgälds.
78
« skrivet: 2013-02-13, 00:12 »
Det tredje sättet, bra om man har bråttom, är att bege sig till landsarkivet i Lund, där böckerna finns och får betraktas i original.
79
« skrivet: 2013-02-10, 21:00 »
Det enklaste är att uppsöka landsarkivet i Lund, numera ute på Gastelyckan i Arkivcentrum Syd. Där ligger alla de aktuella böckerna.
80
« skrivet: 2013-02-08, 20:29 »
Det är möjligt, att husförhörslängderna för Rödeby kan anses dåliga, men de har åtminstone inte brunnit upp, vilket det tyvärr finns exempel på från annat håll (exempelvis Jämshög).
81
« skrivet: 2013-02-07, 21:13 »
SCB-utdragen är inte heller lika pålitliga; ett och annat har fallit bort eller ändrats. Originalen ligger i Vadstena och är tillgängliga (med sekretessprövning, om någon uppgift i boken har skrivits efter 1942).
82
« skrivet: 2013-01-12, 19:30 »
Hej, Pernille!
Att släktforska i Sverige är inte riktigt likadant som i Danmark. Det finns kyrkböcker liksom i Danmark över födda, döda och vigda. Dessutom finns det kyrkböcker över alla som bodde i socknen, husförhörslängder. De är mycket arbetsbesparande, då man kan hitta nästan alla uppgifter i dessa längder (men skall man vara noga, skall man ändå gå till födelse- och dödsböckerna, som anses mera pålitliga).
Den stora skillnaden är förstås, att det kostar pengar att göra sökningar över internet. Det kostar ingenting att leta rätt på uppgifterna på rätt landsarkiv (Skåne, Blekinge och Halland finns i Lund) eller på ett folkbibliotek, men då måste man förstås vara där, och det kostar ju både tid och pengar, om man bor i Danmark. Och DDSS är gratis, men inte heltäckande.
Annars finns det mesta, som är mera än 70 år gammalt. Nyare material måste läsas på plats i landsarkivet efter sekretessprövning. Det som är fritt tillgängligt är bouppteckningar, men de är inte alltid lätta att hitta rätt i.
83
« skrivet: 2013-01-09, 19:10 »
Hon tycks inte finnas i de kompletteringar av dödboken 1901-1946 för Augerum, som jag har gjort. Just nu kan jag inte se efter i kyrkoböckerna, ty landsarkivet håller på att flytta på dem.
84
« skrivet: 2012-12-28, 11:24 »
Just nu har nog ingen tillgång till de kyrkböckerna, eftersom de inte blivit fotograferade och landsarkivet håller på att flytta dem. Du får nog vänta till i februari. Då skall jag gärna se efter!
85
« skrivet: 2012-12-18, 17:39 »
Med åbo menas den som innehar (arrenderar) ett kronohemman. Åborätten ärvdes, så i praktiken var den ett slags äganderätt, i synnerhet före lagändringarna omkring sekelskiftet 1800, då bönderna äntligen fick full äganderätt (och högg ner alla ekar så fort de hann).
Benämningen åbo har även använts för andra arrendatorer, men detta är oegentligt, då dessa inte alls har samma rättigheter gentemot formelle ägaren.
Inlägget har flyttats hit från Språk, ord och namn » Äldre ord och uttryck » Åbo. /Moderator Språk, ord och namn
86
« skrivet: 2012-12-10, 19:01 »
Det odlades säkert ett flertal olika grödor. Troligen i första hand råg, senare en del vete, mycket korn, havre (åt hästarna), så småningom foderväxter, som vicker, timotej, klöver - och så sockerbetor, när bruket i Karpalund kommit igång. Potatis, förstås. Något har jag troligen glömt att nämna.
Följande arbetsmoment bör ha ingått:
plöjning (med häst eller oxar)
harvning
sådd
ogräshackning (i betorna)
kupning (av potatisen)
Mejning och stackning (troligen på krakstör) samt hemkörning av kärvar respektive hö, som sannolikt torkats på hässja
potatisplockning
betupptagning
tröskning (med slaga, senare med tröskverk, i varje fall på de stora gårdarna)
87
« skrivet: 2012-11-26, 22:20 »
Carl Fredrik Petersson Tull var gift två gånger. I första giftet fick han dottern Inga 1859-04-09. När hustrun dött 1859 gifte han om sig 1862. Dottern Matilda (född före äktenskapet) utvandrade till Tyskland 4 januari 1886. Johanna dog 2 veckor gammal. Och Ola, som dock hann få flera barn, förolyckades alltså knappt 31 år gammal.
Uppgifter ur Jämshögsdatabasen. Dödsår för Carl Fredrik finns ej där.
88
« skrivet: 2012-11-23, 20:24 »
De hade nog tillräckligt med att flytta in och komma igång, innan de fick tid över att anmäla flytten till pastorsexpeditionen. Där kanske inte heller var öppet varje dag. Det dröjer dock mindre än två veckor, så det är ju inte så länge.
Att resa tog inte så lång tid - det fanns ju järnväg!
89
« skrivet: 2012-11-21, 21:06 »
Jag har följande uppgifter ur Jämshögsdatabasen (av visst intresse, då Angölsmåla är en liten by, där jag har anor längre tillbaka):
John Svensson Lund född 1803-03-28 Angölsmåla
dräng i Vilshult, dragon i Grimsboda (Örkened), torpare i Kungsgården (Örkened) flyttade till Örkened 1826
fader: Sven Jönsson Kall död 1810-01-09
båtsman i Angölsmåla från 1785 till sin död
moder: Karna Svensdotter född 1763-07-26 Gaslunda, död 1830-04-07 Angölsmåla
inhyses änka i Röshult
gift först med Bengta Bengtsdotter född 1806-06-14 Harasjömåla
barn: Bengta 18320801
Hanna 18341110
Sven 18370119
Sissa 18400918
sedan med Hanna Larsdotter född 18140305 Brännarebygden
barn: Bengta 18450205
Ola 18480628
Elna 18521119
Per 18470605
90
« skrivet: 2012-11-18, 19:52 »
Bland mina anor har jag hittills bara hittat en, som fått fel födelsedatum som del av personnumret.
91
« skrivet: 2012-11-06, 21:34 »
Eftersom orten är bekant, är det förstås bara att gå igenom församlingsböckerna för de aktuella åren. Givetvis under övervakning, sekretessprövning skall göras från och med 1942 i november.
92
« skrivet: 2012-11-05, 09:04 »
Hasslö har faktiskt varit egen församling mera än tio år, exempelvis på 1940-talet, som jag just nu håller på att skriva av de döda i församlingen från.
93
« skrivet: 2012-10-15, 19:55 »
Man kan med flitigt letande i Svar hitta en hel del uppgifter. Dock är det svårt efter 1930. Och riktigt säker kan man förstås inte vara, eftersom det finns en hel del fel i SCB-uppgifterna (de flesta dock av sådan karaktär, att de gör det svårt att hitta vad man letar efter).
94
« skrivet: 2012-10-15, 19:52 »
Landsarkivet i Lund öppnar inte huvuddepån på Dalbyvägen förrän kl 13 måndagar. Jag är där de flesta tis- till fredagar för dödboksprojektet, så jag kan leta lite i Perstorp, om du så vill.
95
« skrivet: 2012-10-14, 18:19 »
Huvudregeln är att vända sig till vederbörligt landsarkiv. De har böckerna och visar dem vid behov. Dock är alla uppgifter mindre än 70 år gamla belagda med sekretessprövning.
Fotografering pågår och är klar för stora delar av landet, i varje fall för Arkiv Digital. Svar har en hel del utdrag från SCB och församlingsböcker vart tionde år.
Observera, att husförhörslängderna byter namn till församlingsböcker omkring 1895.
Svaret är alltså, att du bör kunna hitta uppgifterna på biblioteket, så länge inte boken innehåller uppgifter, inskrivna efter 1941. För sydligaste Sverige behövs dock en del erfarenhet (och tur). Dessutom lär det vara mera sekretess på vissa uppgifter än på andra via internet.
Mikrokort är det ovanligt att behöva söka i för 1900-talet.
96
« skrivet: 2012-10-09, 19:28 »
I varje fall inte i Jämjö eller Kristianopel. Jag har gått igenom dessa socknar för nästa upplaga av dödboken.
97
« skrivet: 2012-10-08, 19:38 »
Jag anser mig inte vara duktigare än du, men jag skulle göra just som du är inne på. Fast det är inte alls säkert, att besöket i Halmstad står antecknat i moderns församlingsboks anmärkningskolumn. Bättre situerade (och det brukar det handla om i dessa fall) reste bara bort ett tag, när barnet riskerade synas, och hyrde in sig på ett diskret ställe.
98
« skrivet: 2012-10-08, 19:31 »
Ja, hon hette Evelina Emilia, var några år yngre än han och dog 24 februari 1985 i Strängnäs. Eventuella barn kan jag inte hitta i kväll.
99
« skrivet: 2012-10-07, 17:44 »
Vad som komplicerar något är att i början av 1800-talet ännu räknades både banco och riksgälds. Det ena är 50 % mera värt än det andra.
100
« skrivet: 2012-10-07, 17:36 »
1. Uppgifterna är troligen riktiga.
2. Av namnen kan inga slutsatser utan vidare dras.
3. Gravarrangemanget är troligen endast praktiskt/ekonomiskt betingat. Fast med tanke på din mormors ålder vid dödsfallet kan givetvis släktskap föreligga.
Jag vet inte säkert något om skick och bruk i Bräkne-Hoby, utan i andra delar av Blekinge.
101
« skrivet: 2012-10-01, 17:53 »
Plus bekymret med fader okänd under senare delen av 1800-talet. Bara fem generationer? Det skulle jag inte kunna tänka mig att vara nöjd med - det roliga är ju, när det börjar bli svårt!
Fast släktforskning får förstås vara vad var och en vill själv. Även om man nöjer sig med två generationer bakåt (från sig själv då) är det fortfarande släktforskning.
Släkt i släkten måste man förstås ta reda på, när det finns någon, som vill veta något om den. Men skulle jag göra det generellt, så bleve det inte bara hela socknen, utan hela landsändan.
102
« skrivet: 2012-09-27, 22:03 »
Du bör nog inte hoppas för mycket. Det finns dock en del gjort åt denna (omfattande) utvandring från södra Sverige åren kring 1900. Just för dem som återvände är det dock svårt att hitta någonting alls. Arkiven är helt enkelt inte organiserade så att det går rimligt lätt att hitta uppgifterna, inte ens om man har råd att vara på plats och behärskar det lokala språket något så när.
103
« skrivet: 2012-09-22, 20:05 »
Det fanns flera Landeck och Polsnitz på 1890-talet. Däremot inte Landerk eller Polsnetz. Flera ligger sedan länge i Polen, vilket gör det principiellt lättare att forska på. Om man kan litet polska.
104
« skrivet: 2012-09-15, 20:53 »
Jag vet bara, att han enligt församlingsboken 1912 var född i Torhamns församling.
105
« skrivet: 2012-09-11, 22:41 »
Det var kutym att lämna avrättade ute i skogen, om de inte fick ligga kvar på avrättningsplatsen eller i dess närhet. De fick inte komma i närheten av en kyrkogård.
106
« skrivet: 2012-08-08, 13:25 »
När någon anklagade en för ungefär vad som helst, och ingen bevisning fanns, kunde man svära sig fri, vilket kallades att avge värjomålsed. Vanligast var förstås, att en man svor sig fri från ett faderskap, men eden kunde användas till mycket annat.
107
« skrivet: 2012-08-03, 18:21 »
Ett o med en våglinje över är ett ö. En rak linje över en bokstav är ett gammalt förkortningstecken, som kan betyda litet av varje.
108
« skrivet: 2012-07-25, 22:16 »
På 1700-talet låg, om jag inte minns fel, biskopsgården i Växjö ungefär där Norrtullskolan ligger nu för tiden.
109
« skrivet: 2012-05-19, 11:40 »
Hej, Anders!
Oftast finns det inga sådana register, beroende på att man hade ett system, som närmast kan beskrivas som underentreprenörer till underentreprenörer. Ett rallarlag jobbade ihop, det var rallarbasen, som kvitterade avlöningen och fördelade den. Utan papper. Vid behov hände det, att en man lämnade laget och någon annan kom till. Utan papper.
Men ibland anställdes var man för sig direkt av huvudentreprenörer eller rent av av det byggande järnvägsbolaget, särskilt under 1900-talet, när den fackliga rörelsen kommit igång, och då finns det - ibland! - någonting bevarat. Tyvärr har väldigt mycket av de enskilda järnvägarnas arkiv förstörts, dels vid konkurser, dels efter förstatligandet.
Inlandsbanan 1890-1898? Själva Inlandsbanan var inte ens påtänkt då, men det byggdes järnväg, som senare blev en del av Inlandsbanan, mellan Värmland och Dalarna, under namnet Mora-Vänerns järnväg. Det är inte helt otänkbart, att någonting finns på Riksarkivet. Eller i Järnvägsmuseet i Gävle. Men det lär ta tid att hitta.
110
« skrivet: 2012-05-12, 16:08 »
Hej, Anton!
Vid aktuell tidpunkt varade skolplikten normalt bara i sex årskurser. Sjunde skolåret infördes successivt med början i större städer. På landsbygden dröjde det in på 1950-talet, i varje fall i snåla kommuner.
111
« skrivet: 2012-05-11, 23:38 »
As a matter of fact, it is quite easy (when learned). There are books with everyone listed, and each thing that happened to them, not only counting every 10th year or so. You just find one person one year in one place. Then you can easily track down everyone, as far as the books still exist (some are destroyed in fire accidents). Well, there are some difficulties with the bigger towns, where so many people moved in and out.
What is a litte irritating is that the books are not yet accessible in internet without a fee. And, of course, everything is in Swedish. Or a little Latin.
112
« skrivet: 2012-05-11, 23:25 »
Lysekil is a well known town on the west coast of Sweden. Yatenberg and Slerta are probably misspellings - I have no idea.
113
« skrivet: 2012-05-06, 18:39 »
Hej, Eva!
Den boken handlar helt och hållet om den kyrkliga församlingen: präster, kyrkombyggnader och liknande. De enda byar, som överhuvudtaget omnämns, är de som kunde vara aktuella för överföring till Kyrkhult, när denna församling bröts ur.
114
« skrivet: 2012-05-01, 23:16 »
Hej, Johanna!
För en hel del platser, där kyrkböckerna brunnit, har ambitiösa släktforskare med hjälp av andra källor gjort försök att få fram de uppgifter du söker. Ställ alltså frågan under den församling det gäller!
115
« skrivet: 2012-05-01, 23:02 »
Visserligen var Urshult en trakt, där hemmansklyvningen kom att gå mycket långt, men det är också en relativt bördig trakt med ett på grund av de stora sjöarna rätt milt klimat, och 1840 kunde säkert en gård i Urshult vara väl så bra som en gård i samma storleksklass i Jämshög, i varje fall med undantag för Gränum och annan slättbygd. Det förekom flyttning i båda riktningarna över gränsen.
Beträffande nyhetsförmedlingen gällde inom socknen att sådant lästes upp från predikstolen vid söndagens gudstjänst (det var inte alls bara Konungens påbud). Här rörde det sig om en grannsocken, och då får man nog förutsätta förmedling via bekanta.
Karlshamns Allehanda, som var den mest spridda tidningen i Jämshög, började inte utkomma förrän 1847.
En flyttning fem mil bort av bönder 1840 kan tänkas bero på att man kommit på kant med någon mera närboende - eller kommit att tycka mycket om någon där borta.
116
« skrivet: 2012-04-29, 10:51 »
Jula var en liten station och hade alltså bara stationsmästare, på sin höjd (även titeln stationsförman har använts på sina håll). Att i allmänt språkbruk stationsföreståndare i allmänhet kallas stins (förkortning för stationsinspektor) behöver inte föranleda några missförstånd, för det mesta.
117
« skrivet: 2012-04-28, 11:46 »
Det var generellt mycket sällsynt med krav på viss genomgången utbildning för någonting förr i världen. Man började från botten, och om man visade goda anlag, blev man snabbt befordrad. Ibland behövde man inte börja från botten, om man redan var väl bekant för chefen.
För många yrkesbanor fanns ingen skolmässig utbildning alls. Våra första ingenjörer i järnvägsbranschen, exempelvis, utbildade sig genom att ta anställning som arbetare i verkstäder i England ett par år. Med introduktionsbrev från rätt personer kunde de rent av hamna på ritkontoret.
Utbildning var ingen högstatusbransch. Universitetsprofessorer avancerade genom att bli kyrkoherdar i stora församlingar.
118
« skrivet: 2012-04-17, 20:54 »
Dessvärre finns ingen uppgift om föräldrar till Jöns Svensson i Jämshögsdatabasen. Både födelsebok och husförhörslängder har brunnit upp, och namnen är för vanliga för att rimligt säkra slutsatser skall kunna dras från exempelvis mantalslängder.
Min egen fffff hette för övrigt Hans Svensson, föddes 1798 i trakten och saknar av samma skäl kända föräldrar. (Det var inte den Hans Svensson, som föddes 1799 i Näsum!)
119
« skrivet: 2012-04-09, 22:51 »
Strunta du i rotarna, de ändrades alldeles för ofta!
120
« skrivet: 2012-04-05, 11:37 »
Jag får associationer till Blindskolan i Växjö. Men där har aldrig legat en liten villa framför.
121
« skrivet: 2012-04-05, 11:27 »
Som jag sagt förut: Jämshögsdatabasen är en källa. Var och en får värdera den efter eget gottfinnande. Precis som Sjölund, Ancestry och allt möjligt annat. Allt detta är sekundära källor, men dock källor.
För egen del värderar jag Sjölund något högre än gamla kyrkböcker, Jämshögsdatabasen minst lika högt som de gamla kyrkböckerna och Ancestry som ett tips, som kanske kan vara något så när korrekt någon gång ibland. Detta grundar jag på följande: Sjölund var en ytterst noggrann man, skolad i källvärdering, som gick igenom allt han kunde hitta och drog slutsatser. Man får vara litet försiktig med det han gjorde allra sist i livet (då hade han litet bråttom), men annars finns ingen anledning att kontrollera en gång till - jag är inte noggrannare eller mera omdömesgill än vad han var. Jämshögsdatabasen är sammanställd av ett flertal personer. Jag känner inte alla - vet inte ens vad alla heter - och det kan ha kommit med uppgifter, som inte är tillräckligt kontrollerade. Å andra sidan finns det inte så litet uppgifter i de gamla kyrkböckerna, som inte är helt korrekta. Att födelseort ersatts med någon tidigare vistelseort är ju mycket vanligt, att två personer födda samma år har förväxlats förekommer, att födelsedatum tappat en siffra eller fått den felläst eller hämtats från raden ovanför eller under är inte ovanligt. Namn - i synnerhet efternamn - har många gånger råkat bli utbytta mot andra. Ancestry slutligen har uppgifter, som kommer från en enda person med totalt okänd förmåga och som mycket ofta har visat sig vara opålitliga.
122
« skrivet: 2012-04-04, 18:59 »
Vi har tydligen litet olika uppfattningar om vad en källa är för någonting. För en nutida historiker är det vad som helst, som kan ge någon upplysning om vad som hänt i förgången tid. Sedan har olika källor olika stort värde.
Du anser uppenbarligen, att kyrkböckerna innehåller den absoluta sanningen och att inga andra källor kan godtas. Eller möjligen, att endast primära källor kan anses vara källor.
Jag har läst tillräckligt mycket gamla kyrkböcker för att veta, att de är fulla av fel. För att få fram det mest sannolika, måste man värdera olika källor i förhållande till varandra och väga ihop deras uppgifter.
Visst, Ola Olsson Fyr kan vara född 1780-07-31. Den uppgiften kommer alltså från 1848. Källor så långt efter själva händelsen är ofta opålitliga. Jag har sett uppgifter från 1830-talet i Jämshögs husförhörslängder, som avser händelser på 1790-talet och är uppenbart felaktiga.
Nu är det inte jag, som har lämnat uppgifterna om Ola Olsson Fyr till Jämshögsdatabasen, så jag kan inte gå in på alla detaljer. Jag vill bara redovisa som min bestämda uppfattning, att Jämshögsdatabasen är en källa, som duger att hänvisa till. Om du sedan inte vill värdera dess uppgifter som tillräckligt goda för dina behov, står detta dig givetvis fritt.
123
« skrivet: 2012-04-03, 22:28 »
Jag är också en av de missnöjda Geni-nyttjarna. När firman började och tydligt angav sig vara gratis, lade jag in en hel del av mina resultat. Så småningom fick jag på detta sätt kontakt med ett par mer eller mindre avlägsna släktingar, och vi kunde hjälpas åt att bygga på trädet. Men så kommer Geni plötsligt och vill ha betalt, när man lagt in fler än 100 personer! Det är ju först då man lagt in många, som det blir intressant för andra att ta del av uppgifterna!
Jag betalar annars gärna, både för skivor och abonnemang. Men när man ändrar villkoren, då ställer jag inte upp! (Jag har senare hittat fel i mina i Geni inmatade uppgifter, men eftersom jag inte får lov att rätta dem utan att betala, får de stå som de är.)
Hade jag känt till Disgen, när jag en gång började, hade jag troligen valt det. Nu blev det Family Ties, ett program, som är synnerligen väl anpassat till vad jag vill registrera, men som tyvärr är alldeles odugligt för producera strukturerade utskrifter (jo, det går att göra träd (med korrekt hantering av anbortfall), men hur man skriver ut dem på flera papper är en gåta).
124
« skrivet: 2012-04-03, 22:03 »
Lotta
När kyrkböcker saknas (det gäller minsann inte bara Jämshög), skall man inte låta bli att släktforska! I stället gäller det att ta till alla andra källor, som man kan hitta.
Och vad säkerheten beträffar, är vi aldrig helt säkra. Fel finns i alla källor. När husförhörslängderna upphör (omkring 1800) och vi uteslutande har ministerialböcker, skattelängder och domböcker att gå på, blir säkerheten betydligt lägre. Ändå är det i många fall möjligt att få fram högst sannolika släktskapsförhållanden långt ner i medeltiden (dock inte för hela befolkningen).
Jag har för egen del inga förhoppningar att hitta ett flertal släktingar, där kyrkböcker saknas, inga tillräckligt specifika omnämnanden i domböcker finns och namnen är alltför vanliga för att mantalslängderna skall kunna anses tillräckligt pålitliga. Men Ola Olsson Fyrs extraktion betvivlar jag inte.
Det är riktigt, att ordningsreglerna föreskriver källhänvisningar. Men som källa kan man mycket väl ange Jämshögsdatabasen. Även Sjölunds samling är en fullt godtagbar hänvisning, förmodligen ännu mera pålitlig. Och namnet på en släktforskare, vilken som helst, är också en godtagbar källhänvisning. Det är inte nödvändigt att alltid hitta en primärkälla - många gånger saknas sådana. Redan Aristoteles menade, att den absoluta sanningen inte kan uppnås av någon människa. Vad man kan uppnå, är en viss grad av sannolikhet.
125
« skrivet: 2012-04-02, 21:42 »
Hej, Lotta!
Jämshögsdatabasen är givetvis en andrahandskälla, fylld av information från ett stort antal källor, som granskats av erfarna släktforskare med Jämshög som huvudintresse. Att den saknar källhänvisningar är givetvis en brist, som väl får skyllas på de dataprogram, som användes, då projektet påbörjades.
Jag har för egen del ännu inte funnit några direkta fel i databasen, bara luckor, jämfört med vad jag kommit fram till genom studium av mera primära källor (och jag har gott om avlidna släktingar i det aktuella området).
Att man får betala någonting för att få tillgång till sammanställda och lätt sökbara uppgifter är det normala här i landet, och 100 kr om året är en jämförelsevis låg avgift.
Uppgifter utan källhänvisning betraktar jag inte som värdelösa, bara som mera osäkra än uppgifter med hänvisning till goda källor. Inga uppgifter är helt säkra!
126
« skrivet: 2012-04-01, 00:30 »
Enligt Jämshögsdatabasen är Ola Olsson Fyr född 30 juni 1781 i Gränum 57, Jämshög och död 15 juni 1857 i Allamåla, Jämshög. Han var båtsman för Regneboda mellan 1803 och 1808, sedan torpare i Allamåla.
Hans fader var Ola Andersson, född 1743 i Kopparemåla, Jämshög. Han var skräddare i ett flertal byar efter varandra.
Hans moder anges som okänd; dock har någon uppskattat hennes födelseår, vilket emellertid fallit bort vid byte av dataprogram.
Uppgifter om farfar, farmor, farmors far och mor finns. Samt systern Tören, hustru och fyra barn.
127
« skrivet: 2012-03-26, 21:09 »
Hej, Torunn!
Med så vanliga namn behövs någon mera uppgift för att hitta rätt. Exempelvis var någonstans han föddes eller dog, eller födelsedagen.
128
« skrivet: 2012-03-23, 18:49 »
Hej, Inga-Britt!
På 900-talet använde man inte papper, det har du rätt i. Man kunde anteckna med sin kniv på en träbit (runorna är som gjorda för detta), men man levde i en muntlig kultur, vilket stärkte kraven på gott minne. Var och en skulle kunna sina anor i åtta led, annars blev man inte ansedd som någon att räkna med.
Men det har gått lång tid sedan dess, och det mesta har blivit osäkert, fel eller borta.
Runstenarna har faktiskt använts i släktforskning, även om det varit svårt att få ihop det hela vägen - just övergången, när runstenarna tar slut, är mycket besvärlig.
129
« skrivet: 2012-03-21, 22:24 »
Skulle möjligen kunna vara skrivfel (överkorrigering) för Kosta i G län.
130
« skrivet: 2012-03-12, 21:47 »
Om Andreas fick en gravsten, kan du söka efter graven. Det finns flera olika register; olika församlingar har valt olika leverantörer. Dessutom finns ett par register, gjorda av släktforskare eller likställda.
Om Andreas var tillräckligt nära släkt med dig för att sekretessen inte skall gälla, kan du få uppgiften ur församlingsboken. Den ligger på landsarkivet i Lund. Fast då måste du förstås veta, var Andreas var bosatt, när han dog.
131
« skrivet: 2012-03-12, 17:10 »
Oj! Jag har ju bokat in Jämjö 1901-35, och det måste jag ha glömt bort, när de för mig mycket intressantare böckerna från Rödeby, Fridlevstad och Augerum kom till Lund. Det blir nog inte Jämjö förrän till hösten, är jag rädd. Livet består inte bara av dammiga luntor...
132
« skrivet: 2012-03-10, 18:02 »
Men ni har ju tappat bort det som ger själva färgen (tillsammans med galläpplena), nämligen vitriolen (alltså järn(II)sulfat)!
133
« skrivet: 2012-03-08, 21:48 »
Och glöm för all del inte, att nyfödda på sjukhus och liknande registrerades på sjukhusets församling, inte moderns hemförsamling, vid den här tiden!
134
« skrivet: 2012-03-08, 21:45 »
Cuprimontanus betyder helt enkelt från Kopparberg. Det visste du kanske redan, men då står frågan under fel rubrik.
135
« skrivet: 2012-03-07, 16:54 »
Hej, Eddy!
Du har födelsetid och födelseplats. Den du söker är du släkt i rakt nedstigande led till. Då är det egentligen bara att lära sig litet tyska och resa dit, försedd med ett antal euro. Kyrkböckerna är upplagda enligt ungefär samma principer som i Sverige (fast det finns inga husförhörslängder), men du får antagligen inte läsa i dem själv utan måste betala någon för att göra det. Och flera än dina anor kan du inte räkna med att få några uppgifter om. (Eftersom du ändå inte får läsa själv, behöver du egentligen inte resa dit, men du måste skriva på tyska i så fall.) Adresser kan du hitta via G-gruppens hemsida.
136
« skrivet: 2012-03-07, 16:38 »
Hej, Lotta!
När husförhörslängder (och katekismlängder) tar slut, är det slut med det trygga följandet av en person, ett litet steg i taget. Man blir tvungen att hoppa på tuvorna! Ministerialböcker (dop, vigsel/lysning, begravning) brukar det finnas något sekel till. Och även om man inte kan vara helt säker (det förekommer skrivfel även under denna tid), brukar det faktiskt gå rätt hyggligt, i varje fall om inte namnen är alltför vanliga. Och så finns det mantalslängder att luta sig emot.
Ett alternativ för den som inte har så gott om tid är att se efter, om ingen annan har samma personer - det händer inte så sällan. Om nu dessa forskare är beredda att släppa ifrån sig några resultat; tyvärr finns det personer, som vill behålla dem för sig själva (det kallar jag inte forskning - att resultaten skall vara allmänt tillgängliga är minst lika viktigt som att man får fram några resultat). Dessutom finns det inget allmänt accepterat sätt att meddela sina resultat. DIS var ett ambitiöst försök, som handikappas av rätt höga kostnader. Ancestry har väldigt mycket data, tyvärr inte alltid av god kvalitet. Och de lär vara svåra att avsluta abonnemang hos. Anbytarforum håller hög kvalitet, men bärs upp av rätt få personer, så chansen att få napp varierar, minst sagt.
Båtsmännen fick normalt namn efter sitt torp. Det gällde endast under tjänstgöringstiden och ärvdes i allmänhet inte av barnen (om inte någon son efterträdde fadern på samma torp, vilket var ovanligt) förrän båtsmansbefattningarna avskaffades omkring år 1900. Undantag förekommer, men samma båtsmansnamn bärs alltså av flera personer, som inte är släkt med varandra.
137
« skrivet: 2012-03-04, 21:28 »
Hej, Peter!
I Sveriges Dödbok kan man hitta en Karl Lennart Gustav Arvidsson, född 19190628-2718 i Älmeboda (Kronobergs län, Småland), som dog 1987-10-17, skriven i Kärda (på järnvägsstationen) (Värnamo kommun, Jönköpings län, Småland). Han var gift 1947-09-21.
138
« skrivet: 2012-03-04, 21:15 »
Hej, Josefine!
Du har alldeles rätt. Hade inte Sven Magnus ansett sig vara fader till Hedvig, så hade hon utan tvekan betecknats som oäkta.
139
« skrivet: 2012-02-21, 20:22 »
Ett pastorat är en eller flera församlingar med en gemensam kyrkoherde. Han har vanligen hjälppräster, komministrar. Indelningen i pastorat har skiftat ganska ofta, särskilt under 1900-talet. Ofta kallas den församling, där kyrkoherden är bosatt, moderförsamling och de andra församlingarna i pastoratet annexförsamlingar.
För att krångla till det litet till, finns det dessutom kapell och kyrkobokföringsdistrikt. Ingenting är så enkelt, som det ser ut att vara.
140
« skrivet: 2012-02-20, 21:48 »
Ett foto från Paul eller av Paul.
Det är troligare att Adolf kommer från Modelwitz än att han heter så.
Tyskan har många nyanser: Grauen betyder egentligen grå (vilket skulle kunna tänkas syfta på de många grå uniformerna) men här skall det nog vara skräck, eftersom det stavas med stor bokstav.
Besoffen betyder helt enkelt drucken; att det är citationstecken omkring beror nog på att stilvärdet är betydligt lägre än texten i övrigt. Om ordet i soldatmun kan ha andra betydelser känner jag inte till - soldater har alltid använt tillgängliga berusningsmedel för att inte gripas av den normala, mänskliga reaktionen att springa bort så fort benen bär.
141
« skrivet: 2012-02-20, 21:26 »
Det kanske var då Tjurkö blev egen församling?
142
« skrivet: 2012-02-20, 14:35 »
Bstb betyder troligen backstubo.
143
« skrivet: 2012-02-20, 14:31 »
Tore dog 19440313 i Rödebyholm.
Ingrid Dorotea dog 19261216 i Stengöl.
Carl August dog 19440203 i Viö 1:20.
Emilia Karolina dog 19461104 därsammastädes.
144
« skrivet: 2012-02-20, 14:25 »
Böckerna finns inte längre kvar i Karlskrona. De har levererats till landsarkivet i Lund (där de så småningom blir avfotograferade av AD).
145
« skrivet: 2012-02-19, 20:49 »
Den första bilden tycker jag ser rätt gammal ut. Hade kortet varit uppklistrat på styv kartong med fotografnamn nedtill, hade jag sagt 1890-tal. Nu kan det vara början av 1900-talet.
Den andra bilden vill jag förlägga omkring 1930.
146
« skrivet: 2012-02-19, 20:36 »
Hej, Eila!
Livland låg under medeltiden under Tyska Orden. När denna allvarligt försvagades efter reformationen, uppkom ett maktvakuum, där Polen, ryska stater och Sverige försökte kapa åt sig delar - det rådde alltså krig och oreda ett bra tag. Så småningom tröttnade man dock, och området delades upp mellan Polen och Sverige. Gränsen gick ungefär i floden Daugava (D?na).
Nästa gränsändring inföll i början av 1700-talet. Ryssland ockuperade före 1710 och fick den svenska delen permanent 1721. Den polska delen tog man hand om 1772 vid Polens första delning.
Och så var allt ryskt, tills Ryssland bröt ihop 1917 och Estland, Lettland och Litauen kom till som självständiga stater, vilket är en rätt invecklad historia, som jag inte ska gå närmare in på. Nordligaste Livland kom då under Estland, resten under Lettland. Möjligen kom några småbitar under Litauen - jag har inte studerat gamla polska Livlands gränser så noga.
Sedan vet du säkert själv: i början av andra världskriget blev de baltiska staterna sovjetrepubliker, mer eller mindre frivilligt. Sedan kom tysk ockupation. Och så kördes tyskarna bort igen. 1990 eller så sönderföll Sovjetunionen i sina delstater.
1844 och bakåt är det alltså ryskt territorium till början av 1700-talet. Därmed är det inte alls säkert, att du skall leta i ryska arkiv. När ett landområde avträds av en stat, följer ofta arkivhandlingarna med. Så du bör nog först klura ut, om den bit du forskar på ligger i Estland eller Lettland nu. Troligen kan du hitta mera information hos G-gruppen, som du kan hitta i Rötters utlandsavdelning.
147
« skrivet: 2012-02-19, 19:38 »
Lars dog 19051127, Anna Stina 19020422 och Sven 19021210. Botilda tycks ha flyttat ur socknen, innan hon dog.
Ja, hon dog 19140521 i Spjutsbygd, Rödeby.
148
« skrivet: 2012-02-17, 22:30 »
Hej, Bent Robert!
Jo, det stämmer bra. Per Carlsson, född 18300807 Jämshög 2. Tunnbindare i Stavanger. Okänt dödsår.
Fader Carl Petersson, född 18000115 Jämshög 2. Död 18700403 Ljungryda 14, Jämshög.
Farfar Peter Bengtsson, född 17560602 Jämshög 2.
Farfarsmor Sara Regina Estenberg, född 17290605 Jämshög. Död 18040626 Jämshög.
Farfarsmorfar Peter Estenberg 16860603 Stockholm. Död 17400426 Jämshög 1.
Och porträttet hänger i Jämshögs kyrka, om jag inte minns fel. Han var professor i grekiska och en tid handsekreterare åt polske kungen (den av Karl XII insatte Stanislaw).
149
« skrivet: 2012-02-17, 22:13 »
Hej, Lennart!
Anders dog 19380414 och Maria 19341229. Uppgifter ur underlaget till nästa upplaga av Sveriges Dödbok.
150
« skrivet: 2012-02-17, 20:02 »
Hej, Caroline!
Danmark är inte svårt att leta i. Allting finns (gratis) på nätet. Man måste bara vänja sig vid att det inte finns några husförhörslängder, så att läsa folkräkningar emellanåt är ingen dålig idé. Födslar, vigslar och dödsfall är som du är van vid från Sverige.
151
« skrivet: 2012-02-17, 19:56 »
Andra källor? Jo, det finns en del mantalslängder och domböcker, men där står just ingenting om barnafödslar. Duktiga Jämshögsforskare har satt ihop en databas, där de samlat allt de kommit fram till. Maj-Britt Sundin, som svarat på en tidigare fråga från dig, administrerar den. Hon vill ha 100 kr om året för att man skall få läsa.
152
« skrivet: 2012-02-17, 19:52 »
Petrus Estenberg var kyrkoherde i Jämshög (mycket lärd och mycket generös och mycket omtyckt). Två av hans döttrar gifte sig med bondsöner från trakten. Från dem härstammar ganska många Jämshögs- och Kyrkhultbor. Att detta ansetts litet speciellt beror nog närmast på att Petrus var adelsman. Adelskapet följer inte med döttrarna, så adelsdöttrar brukar gifta sig med adelsmän, men detta har med tiden blivit mindre vanligt.
Det finns en Estenbergsk släktförening, där även de icke adliga får vara medlemmar (och de är flest, de adliga Estenbergarna är inte så många och bor mest i Dalarna). Jag är själv, så långt jag kunnat finna ut, inte med i denna släkt, även om farfar var övertygad om motsatsen.
153
« skrivet: 2012-02-15, 20:09 »
Hej, Eila!
Allt, som går att läsa i en dator, går också att kopiera. Och att ändra. Även pdf går ganska lätt att ändra.
Du skall inte låta någon utomstående läsa i din dator. Om du vill låta andra läsa dina resultat, lägger du dem lämpligen på en egen hemsida hos ett webhotell. Därmed är de fritt tillgängliga för hela världen - att läsas och kopieras. För att ändra i själva hemsidan måste man dock ha stulit ditt lösenord, om du inte lämnat det ifrån dig.
154
« skrivet: 2012-02-15, 19:58 »
Tvärtom! Den som var utan laga försvar hade därmed gjort sig skyldig till lösdriveri. Det var alltså straffbart att inte ta arbete, om man var arbetsför och inte hade förmögenhet att leva av. Straffet bestod i tvångsarbete.
Ur mantal betydde att man var oförmögen att betala och arbeta och därför befriades från mantalspenningen (vilket var de obesuttnas enda direkta skatt).
155
« skrivet: 2012-02-15, 19:47 »
Ja, de har brunnit.
156
« skrivet: 2012-02-11, 21:47 »
Skattegård är något annat, nämligen en i mantal satt gård med jord av skattenatur, alltså ägd av bonden själv, som hade att betala på jorden belöpande grundskatter. Den var, i varje fall tills hemmansklyvningen tog ordentlig fart, betydligt större än ett skattetorp.
157
« skrivet: 2012-01-30, 00:10 »
Om anteckningen hustruns oäkta son ersätts med bådas, eventuellt med tillägget trolovningsbarn, har Ahlgren erkänt faderskapet. Annars kan man inte veta någonting. Att oäkta barn tog styvfaderns efternamn var helt normalt och betyder ingenting rörande faderskapet.
158
« skrivet: 2012-01-27, 21:25 »
Säker kan man inte vara i detta fall. Se efter, vad det står i närmast föregående husförhörslängder! Om din mormor hela tiden kallas hustruns oäkta dotter, är det mindre sannolikt, att den avlidne maken var barnafader. Finns det inget sådant attribut, är det mera sannolikt. Mycket mera. Jag har ett analogt fall med min farmors morfar.
159
« skrivet: 2012-01-27, 21:19 »
Nu börjar jag känna mig lätt förvirrad. I min begreppsvärld är tunnlandet och skäpplandet arealmått, noga definierade. Skattemåttet, som i södra Sverige normalt kallades mantal under senare århundraden, var däremot ett mått på avkastningen, alltså en produkt av areal och bonitet, om man får använda moderna begrepp. Det förmedlades vid behov, alltså höjdes eller sänktes, när gården blivit bättre eller sämre. Denna förmedling upphörde dock någon gång omkring år 1800, vilket kraftigt befordrade nyodlingen (man slapp ju skatta för det tillskottet) och därmed folkökningen i riket (vilket var vad de styrande hade avsett).
160
« skrivet: 2012-01-22, 00:00 »
Fastighetsägare kan han med full säkerhet fortsätta vara, ända tills han blir dödförklarad. I början på 1900-talet var det mannen, som svarade för förvaltningen av alla tillgångar i äktenskapet, så det var snarare så, att eventuella skulder hänfördes till mannen. Å andra sidan hade ju då hustrun just ingen båtnad av tillgångarna, så i praktiken kan det mycket väl ha fungerat som du antyder. I varje fall om skulderna hade med fastigheten att göra och hustrun hade nytta av fastigheten.
161
« skrivet: 2012-01-18, 11:15 »
Rallare bokfördes normalt i sin hemsocken, och då på den gård, där de senast bott. Det var väl oftast hos föräldrarna. Om dessa flyttade eller om rallaren givit sig av från en gård, där han varit dräng endast en kortare tid, kan han mycket väl ha flyttats till socknens/stadens slut. Ofta finns anteckning om förhållandet, när mannen ger sig av.
Ibland hittar man liknande förhållanden hos andra yrken, där arbetsplatsen kunde skifta med kort varsel, exempelvis stenhuggare. Hade en sådan hustru, som inte flyttade med hit och dit, var det rent av föreskrivet, att han skulle vara skriven hos hustrun. Om hon då råkade avlida och mannen i sin bedrövelse inte tänkte på att berätta var han för tillfället var, hamnade han rätt snart på socknens/stadens slut.
162
« skrivet: 2012-01-16, 19:56 »
Jag antar, att det är samma begrepp, som på landet går under beteckningen socknens slut. Denna ersattes senare med på socknen skrivna, och den finns kvar än. Där hamnar alltså sådana, som inte har någon känd adress, men förut haft det inom socknen. Senare tillkom även sådana, som visserligen stadigvarande vistades utom socknen (exempelvis på ett landstingsägt vårdhem på annan ort), men inte enligt då gällande regler skulle vara skriven där. Det handlar alltså om sådana, som man inte hade riktig koll på. Visste man, att de flyttat bort, men inte vart, hamnade de i stället under rubriken obefintliga (senare en särskild bok).
163
« skrivet: 2012-01-03, 21:04 »
Jodå, Birgitta. Ett krönt, bevingat hjul är Statens Järnvägars logotyp vid denna tid. De som kan järnvägsuniformer kan säkert se på snodden ovanför mösskärmen och kokarden vilken befattning mannen hade - jag kan bara säga, att han inte var särskilt högt uppsatt.
På Lars' foto är snodden dubbel, och det finns vinklar på ärmarna, så den mannen har kommit längre. Fast det är inte en krona ovanför hjulet, så han är anställd vid ett enskilt järnvägsföretag.
164
« skrivet: 2012-01-03, 20:55 »
Troligen är det så, att det funnits en gård vid namn Södra Skuteryd. Genom arvskiften och försäljningar har den delats upp på flera bönder, som inte behöver vara släkt med varandra, och därmed har det bildats en by. Mantalsuppgifterna i husförhörslängderna kan variera; är man särskilt intresserad av dessa, är det bättre att läsa mantalslängderna.
165
« skrivet: 2011-12-27, 23:07 »
Hej, Bent Robert!
Huvudmetoden är att hitta honom i inflyttningslängden. Det brukar inte vara svårt, eftersom man vet vilken dag han flyttade ut. Man börjar alltså på den dagen och letar framåt. När man hittat honom, står det i en kolumn vilket uppslag (pagina) i husförhörslängden han hamnade på.
För större städer finns en specialmetod, som kan vara snabbare: där finns ofta ett register i namnordning att leta i. Det brukar behövas, eftersom ordningsföljden ofta varierar mellan olika böcker.
Saknas både inflyttningslängd och register, är det bara att läsa. Sida upp och sida ner. Förr eller senare blir det träff!
166
« skrivet: 2011-12-21, 00:07 »
Klockaren skulle ha betalt. Om den döde var mycket fattig, utgick betalningen ur församlingens kassa. Statare tillhörde inte de allra fattigaste, de hade alltid mat och husrum, hur dåliga tider det än var.
167
« skrivet: 2011-12-21, 00:02 »
Se krim.reg. p. 939: nvfh Frånv. 02
104 92/90
L-kils s?h 276 F 87 201/1914 ä
Det första är rätt vanliga anteckningar om en person, som befunnits skyldig till brott. I detta fall en hänvisning till ett uppslag i kriminalregistret, en förkortning jag inte känner till och en notis att personen i fråga inte infunnit sig till husförhöret 1902.
Det andra är ett helt vanligt inskrivningsnummer för värnpliktiga år 1890.
Det tredje är också ett sådant nummer, ehuru med ett extra ä på slutet, vilket troligen har att göra med att första världskriget bröt ut 1914, och med ett ovanligt högt tal i mitten (ovanför linjen). Riktigt vad i Lysekil personen beordrats till kan jag inte riktigt se.
168
« skrivet: 2011-12-20, 23:43 »
Det jag känner till är att lönerna inom jordbruket var avsevärt högre i Tyskland än i Sverige, vilket medförde en betydande arbetskraftsmigration till norra Tyskland, huvudsakligen Schleswig-Holstein. Man kan givetvis även tänka sig, att Tysklands enande under Preussens ledning 1866 fick en och annan beundrare av Bismarck att ge sig av - Sverige var ju inte så storvulet.
169
« skrivet: 2011-12-03, 22:51 »
Det är rätt vanligt, att husförhörslängder från 1700-talet inte har bevarats. Ibland finns kommunionlängder. Annars är det bara att gå till mantalslängderna, där du bör kunna hitta en skattebonde, ibland hans hustru, någon gång även barn.
170
« skrivet: 2011-12-01, 21:53 »
Hej, Sara!
Du får väl börja med den sidan det ryktas på. Finns det ingenting där, är det bara att fortsätta. Problemet är förstås, att det är ganska länge sedan vallonerna kom till Sverige - du måste tillbaka ända till 1600-talet, och det kan vara svårt, eftersom så mycket gammalt material försvunnit.
Annars håller jag med om att mycket som påstås i släkten vid närmare granskning visar sig sakna belägg eller rent av är alldeles fel. Sålunda påstod min farfars mor med stor bestämdhet, att hennes mor egentligen var adelsdam, fast hon gift sig med en båtsman, men så var definitivt inte fallet, trots att en hel del personer i den socknen faktiskt hade adlig härstamning.
171
« skrivet: 2011-11-29, 18:52 »
Tideräkning var inte så exakt för 2000 år sedan, och årtal angavs bara relativt en viss regent eller liknande. Dessutom har årsskiftena legat vid olika tidpunkter på året under olika epoker, så även om man har ett årtal att utgå från, motsvarar det delar av två år, enligt vårt betraktelsesätt.
1700-talet, som vi ju började med, är alla årtal, som börjar på 17. Men det adertonde århundradet (som man säger på engelska) börjar inte förrän 1701.
172
« skrivet: 2011-11-28, 18:12 »
Visserligen var det vanliga, att svenskar utvandrade till Danmark, men motsatsen förekom också. Du får väl, som vanligt, börja på en punkt, där du redan har hittat honom, och sedan fortsätta på alla tänkbara spår, tills de tar slut. Alltså, vad står det i vigselboken? - Finns det möjligen bevarade husförhörs- eller kommunionlängder? - Det finns väl inga inflyttningslängder eller inflyttningsattester? - Han har inte figurerat i något mål vid häradsrätten, som vittne eller så? - När och var dyker han upp i mantalslängderna?
Vid det laget har du förhoppningsvis hittat det efternamn han hade före Gisslander, och då kan du börja leta i Danmark. Annars har du ett drygt arbete med att följa alla danska Anders Magnus födda 1761 framåt i tiden, tills de flyttar till Sverige. Även ett sådant arbete är dock ändligt.
173
« skrivet: 2011-11-24, 23:28 »
1912 är så sent, att det möjligen kan hittas någonting i rådhusrättens protokoll. Fast det blir rätt mycket att leta i.
1889 är chansen betydligt mindre.
Och om fadern gjort rätt för sig genom privat överenskommelse, finns med säkerhet ingenting i några officiella papper.
Handlar det om betyg eller så, så ljög man friskt. Annars hade hon aldrig fått en hygglig plats.
174
« skrivet: 2011-11-22, 18:51 »
Hej, Carina!
Det finns alldeles utmärkta register i sockenböckerna just för Blekinge, vilket underlättade mycket för mig - särskilt jämfört med Skåne! Inte bara över nummer och namn på alla byar, utan exakt vilka sidor en viss by finns på i en viss husförhörslängd, till exempel. Nu har jag fördelen att enkelt kunna bedriva min forskning på landsarkivet i Lund, där alla sockenböckerna finns lätt tillgängliga. Jag vet inte, hur man kommer åt dem annars.
175
« skrivet: 2011-11-20, 19:14 »
Hej, Anne-Lee!
Du kan forska på Christina. Om du hävdar, att du håller på med en släktbok eller liknande, kan du kanske få titta på Ingrid Maria och Augusta också. Det är upp till de tyska myndigheternas sekretessprövning.
Tyska kyrkböcker finns, såvitt jag vet, inte på internet. (Vad som finns, är en del uppgifter hos mormonerna i USA - familysearch eller vad det heter.) Det är läsning av original på plats, som gäller. Många gånger får man inte läsa själv, utan måste anlita särskild personal, och det kan bli dyrt. (Detta är ingenting egendomligt - det går ungefär likadant till i Sverige med sekretessprövat material, även om det brukar bli gratis här, när man besöker arkivet personligen.) Även när det inte sägs rent ut, förväntas man betala. Och all kommunikation måste ske på tyska. Skriver du på exempelvis engelska, får du normalt inget svar alls. (Däremot behöver tyskan inte vara rätt stavad och grammatiskt korrekt.)
Det är mycket sannolikt, att systrarna bodde i ett område, som fortfarande ligger i Tyskland. Jag grundar detta på att området benämns Holstein 1871-1875 och att du redan har letat i de danska folkräkningarna för Sönderjylland.
176
« skrivet: 2011-11-19, 22:57 »
Hej, Anne-Lee!
Det kommer sig av att nazisterna var oerhört intresserade av invånarnas släktskap (framför allt om de var släkt med judar, förstås). Efter andra världskriget bestämde sig segrarmakterna för att omöjliggöra en upprepning. Detta har ställt till stora svårigheter för släktforskningen inom Tyskland (och tidigare tyska områden). Helt fria är egentligen bara sådana kopior, som framsynta personer tog, innan låset slogs igen, och smugglade ut ur ockupationszonerna.
Nu är du gynnad av att vara ättling i rakt nedstigande led. Därmed har du faktiskt tillgång till kyrkoarkiven och andra officiella dokument, även om det inte är lika enkelt (och billigt) som i andra länder.
177
« skrivet: 2011-11-16, 21:21 »
Hej, Lina!
De som dömts för allvarligare brott har nästan alltid fått en anteckning om det i husförhörslängden. Finns där ett datum, är det bara att gå in i domboken och läsa. Annars får man bläddra sig fram. Vad som är viktigt är att veta vilken häradsrätt den socken hörde till, som brottet begicks i. Socknarna har ibland flyttats från ett härad till ett annat - vissa socknar har varit uppdelade på två härader.
Har man gott om tid, kan man förstås läsa allting: det kan ju hända, att någon person man är intresserad av uppträder som vittne eller kärande. Det finns ibland småprotokoll och andra bilagor med sådant som torpkontrakt och lånehandlingar (före bankernas tid fick man låna av dem som hade gott om pengar, direkt).
Mantalslängderna kan ibland ge litet extra upplysningar, men de är oftast mycket kortfattade och mest inriktade på att räkna ihop skatterna något så när rätt.
Som andra har sagt är de gamla kartorna mycket givande, när man väl lärt sig att tolka dem (och deras bilagor).
178
« skrivet: 2011-11-09, 23:38 »
Jag kan med viss svårighet stava mig fram (det är ju en mycket tydlig handstil), men går inte i land med att översätta. Det ser ut att vara ukrainska.
179
« skrivet: 2011-11-08, 16:08 »
Det beror på om mottagarna är släktforskare eller vanliga människor. Och om de är flitiga datoranvändare eller pappersmänniskor.
Metoderna är flera. En är förstås att du skriver ut en lista med någon struktur på papper och skickar den. En annan är att utskriften görs i .pdf- eller .http-format och skickas med e-post. En tredje är att mottagarna har något program i datorn, som kan ta emot gedcom-filer och att du skickar en sådan. (Det är definitivt det enklaste för din del, och det finns ju flera gratisprogram, som duger för att ta sig fram och tillbaka genom en släkt.) En fjärde är att du lägger dina forskningsdata i någon allmänt tillgänglig databas av typ Geni eller Dis (givetvis med restriktioner för ännu ej avlidna personer) och tillåter mottagarna att se allting. Ytterligare en variant är att du lägger dina resultat på en hemsida, som kan åtkommas endast med lösenord.
Problem kan uppkomma genom att gedcom inte alltid tolkas likadant av olika program (och att gedcom-standarden inte riktigt svarar mot de behov vi egentligen har).
180
« skrivet: 2011-11-08, 15:54 »
Du hittar troligen ganska utförlig information i domboken för det härad, där Långasjö ingår. Misstänker att det är Konga.
181
« skrivet: 2011-11-07, 21:16 »
Fast lite dåligt var det väl, att ingen anledning till nationaldagen angavs, fast det finns minst två: Gustavs intåg i Stockholm 1523 och nya grundlagen 1809.
182
« skrivet: 2011-11-06, 23:14 »
Jo, torvkraftverk byggdes det i södra Skåne vid sekelskiftet 1900. Mest känt är nog Slätteröds. Några rader och två bilder finns i Skånska industriminnen. Skånes Hembygdsförbund Årsbok 1978 på sidorna 51-53. Då stod kraftverksbyggnaden ännu kvar.
183
« skrivet: 2011-11-06, 16:54 »
Hej, May!
Tålamod är en dygd, heter det. Fader okänd? Ibland går det. En del finns att läsa om problemet på den här sajten, mera i en rätt nyutkommen bok. Och i flera andra släktforskningsböcker. Mycket beror på årtalet. Det finns också en del myter i sammanhanget. Understundom uppkommer synnerligen infekterade debatter mellan synnerligen erfarna släktforskare, så jag vågar inte säga någonting tydligt.
184
« skrivet: 2011-11-05, 20:33 »
Det gjordes nog inte bouppteckningar för riktigt alla. I varje fall finns det sådana, man inte hittar bouppteckningar efter. Men det gjordes för de flesta, och de går i de flesta fall att hitta på landsarkiven. De är hopsamlade häradsvis (så först måste man ta reda på vilket härad den aktuella sockendelen tillhörde vid den aktuella tiden) och i den ordning de kom in (vilket kan skilja sig mycket från den ordning i vilken personerna dog). Ibland finns det register, gjorda i efterhand. Bäst är att besöka aktuellt landsarkiv, där man kan få rätt mycket hjälp. Är det lång resa, beställer man på formulär från riksarkivet. Kostnaden är överkomlig.
185
« skrivet: 2011-11-05, 20:23 »
Hej, May!
Karnas anor finns på Jämshög.net tillbaka minst till 1700-talet, bitvis till 1600-talet. Jag har inte kontrollerat allting mot kyrkböckerna, men det mesta brukar stämma hyggligt. Dock har en del uppgifter försvunnit vid byte av datasystem. Frida Emilias fader är ett betydligt besvärligare kapitel.
DIS är lättläst, men inte alltid helt tillförlitligt, tyvärr. DDSS är mycket säkrare, men inte alls heltäckande. Kyrkböckerna för Jämshög och Kyrkhult är jämförelsevis lättlästa, i den mån de finns (mycket har brunnit upp), men litet övning i att läsa skrivstil kan förstås behövas - där finns ingen grekiska och ganska litet latin!
Men börja du med jamshog.net, det duger långt, och lägg sedan gärna en hel del tid på att leta efter Frida Emilias fader, som ju är mycket närmare dig än Karnas förfäder.
Så småningom kan du även - kanske - ha en viss nytta av att titta i Sjöholms samling. Det finns ju anor från Örkened. (Och Sjöholm har en del uppgifter från Jämshög.) Sjöholm finns dock inte på internet, man måste besöka biblioteket i Osby eller landsarkivet i Lund.
186
« skrivet: 2011-10-17, 16:31 »
Det är med stor sannolikhet en sten, som anger gräns för vägunderhållsplikt. I äldre tid var bönderna längs en väg ansvariga för dess underhåll, och ofta delade de då in vägen i bitar efter hur stora gårdarna var. (Numera gör man det kollektivt genom vägföreningar, när inte staten tagit över.) Just den här stenen talar om, att 1/8 mantal Olsbo ansvarade för 198,5 m från stenen, så vitt jag förstår.
187
« skrivet: 2011-10-16, 22:48 »
Peter Johan Gustafsson Sjöholm hade barn, födda både 1910 och 1912, så han kan inte ha stannat länge i Amerika.
188
« skrivet: 2011-10-16, 22:40 »
Det var inte särskilt ovanligt att en gift man reste till Amerika och lämnade resten av familjen hemma. Antingen ville han bara pröva på, om det passade honom, och i så fall ta över familjen senare. Eller ville han snabbt tjäna ihop pengar och sedan återvända. Eller också hade han tröttnat på familjen. Vilket är svårt att veta i efterhand. Somliga tjänade rätt snabbt ihop de pengar de ville ha och kom hem igen, och då kan man gissa, att det var vad han tänkt sig från början. Andra kom aldrig hem igen. Antingen trivdes de bra (en del gifte sig en gång till) eller också dog de utan att någon på platsen brydde sig om det. Givetvis förekom det, att familjen kom efter senare, men det är faktiskt rätt ovanligt (enligt min erfarenhet).
189
« skrivet: 2011-10-15, 20:17 »
Skatteverket vet ingenting om sådana som dött före 1947. Där får man vända sig till aktuellt landsarkiv.
190
« skrivet: 2011-10-13, 23:55 »
Hej, Anne-Lee!
Arkivhandlingar från den del av Slesvig, som överfördes från Tyskland till Danmark efter första världskriget, finns i Danmark. Några husförhörslängder har det däremot aldrig funnits, vare sig i Tyskland eller Danmark. Vad som finns är födelse-, vigsel- och begravningsböcker, litet annorlunda upplagda än de svenska, samt folkräkningar. Dessutom en del specialregister. Det kan vara lönt att ta kontakt med en dansk släktforskarförening också. Annars är det nog folkräkningarna du skulle kunna hitta systrarna i.
Men att hitta okända fäder är alltid vanskligt - det är ovanligt att man får säkra resultat.
191
« skrivet: 2011-10-13, 19:10 »
Hej, Anne-Lee!
Norra Slesvig var tyskt mellan 1866 och 1919, så det kan vara där hon hamnade. Och Danmark är rätt lätt att leta i, så det kan vara idé att börja där (även om större delen av Schleswig och hela Holstein var tyskt även efter 1919, och de flesta svenskor hamnade där).
192
« skrivet: 2011-10-12, 19:33 »
Hej, Anne-Lie!
Eftersom du är ättling i rakt nedstigande led, har du möjlighet att få del av vad det finns registrerat i de tyska kyrkböckerna. Men du får vara beredd på att det kostar en hel del pengar och att all kommunikation med tyskarna måste ske på tyska språket. Läs vidare på G-gruppen, där det finns adresser till arkiven i Schleswig-Holstein.
Norra Slesvig tillhör numera Danmark, och var det där Christina hamnade, är det mycket enklare (och alldeles gratis). De flesta danska kyrkböcker (och folkräkningar) finns på internet.
193
« skrivet: 2011-10-11, 19:34 »
Hej, Tord!
Jo, visst finns det en kolumn för flicknamn. Min poäng är att kolumnen för efternamn enligt nu gällande anvisningar skall fyllas i med makens efternamn, inte det efternamn som kvinnan själv använde. Nu är det inte alltid så lätt att hitta makens efternamn (han kan ju ha avlidit många år tidigare och uppgifter om honom har då oftast inte förts vidare i nästa bok, exempelvis), så det finns en hel del fall, där kvinnans verkliga efternamn faktiskt står i efternamnskolumnen.
Och Kristina!
För åren efter 1946 används nästan bara vad som redan finns i allehanda dataregister, så du skulle inte bli namnändrad. (Hade du levat 100 år tidigare, så vore risken avsevärt större.) Det lär ha blivit obligatoriskt för gifta kvinnor att anta makens efternamn genom lagstiftning 1920.
194
« skrivet: 2011-10-10, 23:15 »
Hej, Andreas!
Sveriges dödbok kan inte användas för detta ändamål, eftersom efternamn för gifta kvinnor och änkor skall vara makens efternamn, medan i de socknar jag har bidragit med det helt övervägande antalet sådana kvinnor i verkligheten behållit sina patronymika hela livet. I flera socknar har barnen envisats med att anta riktiga patronymika som efternamn långt in på 1900-talet. Vissa präster har skrivit om Petersdotter till Petersson omkring 1910, men att låta gifta kvinnor byta till makens efternamn dröjer betydligt längre.
195
« skrivet: 2011-10-10, 22:57 »
Hej, Thomas!
Du har helt rätt i att blödarsjuka är praktiskt taget okänd hos kvinnor. Och vitaminer var okända i början av 1900-talet (C-vitaminet kom man på spåren 1908, men verkan klarlades först senare (nobelpris 1937). Däremot visste man, att skörbjugg kunde motverkas med färsk citronsaft. Citroner var dock inte så vanligt förekommande.
Att skörbjugg var ovanlig i Sverige berodde troligen på den stora konsumtionen av potatis. Det bör dock vara nykokt potatis, som inte varmhållits, vilket troligen var helt okänt vid denna tidpunkt.
196
« skrivet: 2011-09-25, 19:21 »
Tack, Irene! Det var vad jag tyckte där borde stå, men jag kunde inte bli övertygad på egen hand.
197
« skrivet: 2011-09-24, 21:02 »
Vit halsduk bärs alltid till ytterplagg med frack under. Däremot torde den vita halsduken 1922 ha varit en vit slips. Det formella herrmodet har ändrats mycket litet de senaste 100 åren.
198
« skrivet: 2011-09-23, 22:47 »
Givetvis kan en omyndig inte avsäga sig en arvsrätt. Och skall allting vara helt korrekt, så skall en kopia av avsägelsen finnas bifogad bouppteckningen. Men nu är det i varje fall för sent att göra någonting åt det hela. Enda trösten är i så fall, att det inte var ovanligt alls med inbördes testamenten, som feltolkades eller var felaktigt skrivna, och sedan inte klandrades i tid.
199
« skrivet: 2011-09-18, 17:53 »
Kan någon se, vad det står i marginalen till Rödeby A I:5 (1818) p. 238 (AD 245) vid Enkan Carin Olofs dr (hos Peter Sunesson i Nettleryd)? Jag tror, att slutar med 11 sept.
200
« skrivet: 2011-09-15, 18:27 »
Hej, Kaj!
Spännande flyg- och bilresor (för att inte tala om tåg och båt) blir det väl för de allra flesta, som vill se de platser, där anorna vistades. En viss besvikelse kan det förstås bli över att det inte överallt finns hembygdsföreningar, som inventerat alla gamla torpställen, som försvunnit.
Beträffande stora famnen tycker jag inte jag kan klaga på det bemötande jag fått. Ändå har jag inte alltid fyllt i blanketterna helt rätt från början.
Finns inte mikrofiche, får man se originalhandlingarna. Vad som irriterat mig, är att inte alltid vita handskar används i programmet. Så även jag kan vara sur gubbe.
201
« skrivet: 2011-09-15, 18:08 »
Hej, Gunn!
Vet du ingenting mera om paret än när och var de föddes, så får du börja då och där och sedan följa en av dem genom församlingsböckerna framåt i tiden. Spårar du ur på vägen, har du den andra att följa. Böckerna för Stockholms stad lär finnas i Stockholms stadsarkiv. De kan mycket väl vara avfotograferade och mot avgift tillgängliga på Internet. Några år i början kan det räcka att gå in i det på nätet gratis tillgängliga Rotemansarkivet, men det räcker knappast hela tiden fram till äktenskapets ingående.
202
« skrivet: 2011-09-14, 22:50 »
Hej, Gunn!
Vet du, var någonstans de var bosatta, när de skilde sig, är det inte svårt. Du går helt enkelt in i församlingsboken för det året och ser efter. Har du inte tillfälle att besöka aktuellt landsarkiv eller motsvarande, kan du skicka ett e-brev dit och be om hjälp. En så enkel uppgift torde vara gratis.
Har du däremot bara ett datum, är det litet svårare. Hur mycket svårare beror på vad du i övrigt vet om paret (exempelvis födelsedatum för tidigare födda barn än det du berättar om).
203
« skrivet: 2011-09-14, 21:17 »
Hej, Liselott!
Någon sådan CD finns inte (och kommer sannolikt aldrig att finnas). Det blir att söka sig fram. Antingen kan du utgå från hennes boningsort vid någon känd tidpunkt något så när nära 1945 och följa henne därifrån genom församlingsböcker, ut- och inflyttningslängder. Eller också kan du leta dig igenom mantalslängderna för Gotlands län det aktuella året. Det senare är inte sekretessbelagt, vilket kyrkböcker efter 1940 är. Vänd dig till landsarkivet i Visby!
204
« skrivet: 2011-09-13, 23:20 »
Hej, Fredrik!
Hur flashigt det var att vara hemmansägare beror rätt mycket på vilken tid vi avser. Omkring 1880 eller så tillhörde man helt klart som hemmansägare de fina ute på landet. Att själv äga ett så stort jordstycke, att man behövde betala skatt för den, var förenat med rätt mycket prestige. Torparen ägde inte jorden, bara huset, liksom husegaren. Lägst anseende hade den inhyses, även om detta egentligen bara betyder hyresgäst och somliga av dem faktiskt hade pengar på kistbottnen (eller i madrassen eller rent av på socknens sparbank), samt drängar och pigor.
När vi kommit fram till 1930 har det gått inflation i titeln hemmansägare - de flesta torpare hade då friköpt marken (eller avlidit), grundskatterna var avskaffade och restriktionerna för hemmansklyvning tycks också vara försvunna. De föraktade inhyses har fått yrkestitlar, vilket vittnar om ökat anseende.
205
« skrivet: 2011-09-13, 23:02 »
Hej, Knud!
Nej, det menes, at disse mennesker ikke har noen fast bolig; de boer noen sted i sognen, men kun en lille tid på hvert sted. Der findes också de, der er i asyl eller lignende. Eller det kan väre, at presten ikke kjender til, hvor de boer.
206
« skrivet: 2011-09-11, 19:42 »
Nej, dotterns arv gick till hennes barn. Förvaltades i väntan på myndighetsdagen av hennes andre man.
Detta om reglerna följdes. Givetvis var det möjligt att fördela annorlunda - det har det alltid varit - antingen via testamente eller genom att alla berörda blev överens.
207
« skrivet: 2011-09-09, 23:13 »
Eileen, all the small houses on Lilla Råby 2 were situated just south of Råbykorset, the north end of Nilstorp, south of Råbyvägen and Vagnmakaregränd - Nilstorpsvägen. There are big, new houses now.
208
« skrivet: 2011-08-24, 18:53 »
Hej, Markus!
Där finns inga spår av äldre bebyggelse, bara söder om Gullregnsvägen.
209
« skrivet: 2011-08-21, 22:54 »
Sådan flyttning i bok utan flyttning i verkligheten brukar bero på att det blivit för trångt på den först använda sidan för att få plats med nytillkomna eller återinflyttade barn, exempelvis.
210
« skrivet: 2011-08-11, 19:00 »
Jag har intrycket, att detta är vanlig tjärpapp med trekantlister i skarvarna. Ytterst vanlig i södra Sveriges slättbygder. I skogstrakterna handlade det mera om takspån (sticketak). Fönstertyperna hör också hemma i sydöstra Sverige, men närmare än så kan jag inte bestämma huset.
211
« skrivet: 2011-07-31, 23:09 »
Landsarkivets i Lund avdelning för 1900-tal m m (Arkivkgatan/Dalbyvägen) öppnar först kl 13 måndagar.
212
« skrivet: 2011-07-31, 23:06 »
A bruk in Sweden in the old days (before ca. 1910) was not very specialized. It was an estate, practising farming, wood use (sawing, often charcoaling, tar burning, sometimes paper milling), iron production and not seldom other works, too. The owner, the brukspatron, was a kind of granddaddy for everyone living and working at the estate. To find a good translation of that must be almost impossible, because such a person implies just that kind of society - and that could seldom be found outside Sweden, Finland (and, perhaps, Norway).
213
« skrivet: 2011-07-30, 00:11 »
Hohenzollern var ett litet område intill W?rttemberg i södra Tyskland. 1935 hade det visserligen upphört att vara delstat eller liknande, men det var betydligt senare prinsessan Birgitta gifte sig och flyttade ner till Sigmaringen, som ligger i det gamla Hohenzollern.
214
« skrivet: 2011-07-27, 00:15 »
I Rödeby församlingsbok AIIa:1 för 1900-1910 kan man se, att den andre sonen hette Arvid och föddes 14 januari 1894. I äktenskapet, som ingicks 22 december 1899, fick hon sedan Alma Viktoria 21 november 1899. Maken hette Ola Petersson Holmberg och föddes 26 oktober 1869 i Sillhövda. Det visade sig inte vara Fridlevstad de flyttade till 1901, bara Kopparemåla (i Rödeby), där Ola blev hemmansägare, dock bara till 1/72 mantal, så det räckte knappast att leva på. Där föddes Edvard Torvald 21 november 1901, Frans Oskar 29 april 1905, Klara Linnéa 22 juli 1908 och Martin Evald 20 september 1911. Sedan får man fortsätta i nästa bok.
I Sveriges dödbok kan man hitta dödsdatum, dödsplats och civilstånd vid dödsfallet för alla här nämnda barn (mellan 1981 och 2001) och även för Ola (indirekt) och Hilda. Edvard och Klara förblev ogifta och dog i Kopparemåla.
215
« skrivet: 2011-07-26, 20:09 »
Din morbror Folke Truedsson, som dog i Österslöv 22 februari 1969, föddes redan 23 juni 1904 i Fjälkestad enligt Sveriges dödbok.
216
« skrivet: 2011-07-26, 20:02 »
Hilda var bonddotter i Långemåla by. Hon hade ytterligare en son före äktenskapet 1899. Flyttade till Fridlevstad 1901.
217
« skrivet: 2011-07-25, 17:23 »
Jag har nyligen gått igenom dödboken för ett av dessa sanatorier och därvid slagits av hur många av de anställda (sköterskor, telefonister m fl) som dog i tbc. Först trodde jag, att man rekryterat några av sina patienter, när de stärkts tillräckligt (och det senare visade sig vara otillräckligt), men nej, dessa hade anställts som friska.
Så de som försökte förhindra anläggning av ett sanatorium i närheten av sina fastigheter (sådana personer fanns) var nog rätt förnuftiga individer (ur privatekonomisk synvinkel).
218
« skrivet: 2011-07-23, 22:28 »
Samma uppgifter finns även i Sveriges dödbok 1901-2009. Du går lämpligen vidare genom att läsa början av hennes bouppteckning. Finns du själv i närheten av Göteborg, tittar du enklast in på landsarkivet där, när det är öppet. Annars finns en blankett på Riksarkivets hemsida på internet att fylla i. Det kan dock ta litet tid att få svar, och det kostar ofta litet pengar också. Dock mindre än en lång resa.
Är du mera intresserad av Aina Beatas livshistoria, ber du att få ta del av hennes personakt på landsarkivet i Göteborg. Den skall givetvis sekretessprövas, så är du inte nära släkting, kan det bli besvärligt. Likaledes om du vill följa henne genom församlingsböckerna baklänges från 2001. Att hennes fyra sista siffror är 8569 kan underlätta uppgifter från exempelvis Skatteverket (som du kan få från vilket av Skatteverkets expeditionsställen som helst).
Andra tittgluggar är Sveriges befolkning 1970, 1980 och 1990.
219
« skrivet: 2011-07-17, 21:24 »
Det jag vet om Per Viktor, utöver att han föddes 14 februari 1865 i Mästaremåla, Rödeby, är bara att han gifte sig 30 december 1897 och dog 16 augusti 1951 på Strandgården i Karlskrona.
Jag glömde för övrigt, att hans fader Sven Svensson kallade sig Fahlberg, men detta tycks inget av barnen ha tagit i arv.
220
« skrivet: 2011-07-17, 21:14 »
Tja, vad vill du veta? Sven föddes i byn Rörsmåla i Augerum 18 november 1820. Det vet du redan. Han dog 9 januari 1868 i Mästaremåla, där han var torpare.
Hans hustru hette mycket riktigt Kerstin Petersdotter och var född 3 oktober 1827 i Långemåla, Rödeby. Hon dog 8 september 1906 i Kråksmåla, Rödeby.
De fick tio barn, som jag har namn och födelseår på, ofta även dödsår.
Hans föräldrar kan jag lätt plocka fram, om så önskas.
221
« skrivet: 2011-07-11, 23:35 »
Det förefaller som om Harald inte blivit adopterad. Han borde då stått med i bouppteckningen efter Emil (liksom sin bror och halvbror) och fått ärva sin far.
Efter Signe borde som dödsbodelägare tagits upp dels hennes alltjämt levande syskon, dels hennes avlidna syskons barn, bland annat Harald. Om Harald då inte fick ut något arv (exempelvis på grund av inbördes testamente, vilket inte var ovanligt vid denna tid), borde han ha kunnat få ut det efter Ossians död. Detta kunde dock ha krävt hänvändelse till domstol.
Efter Ossian var Harald inte dödsbodelägare.
222
« skrivet: 2011-06-27, 16:35 »
I december 1896 flyttar Anders Örngren med sin familj från Simris 13 till Simris 20. Det är den enda flytten efter 1894. Barn föds 1897, 1900, 1905 och 1909. Anna Maria gifter sig i november 1919 och flyttar till Simris 2, får dottern Anna-Lisa 1920. Övriga döttrar flyttar iväg en tid och tjänar som pigor, men återkommer hem mellan jobben. Sonen Oskar Vilhelm får tidigt titeln Butiksbiträde.
Allt tyder på en stabil, borgerlig livssituation. Inte direkt läge för emigration.
223
« skrivet: 2011-06-27, 16:26 »
Jag har nu läst i församlingsböckerna fram till 1923. Där finns ingen anteckning om någon Amerikaresa. Troligen har denna varit av ganska kortvarig natur. Han reste alltså över för att se hur det var där borta, fann att det för hans del var bättre i Sverige och reste tillbaka igen, kanske efter att ha tjänat ihop till resan. Snickare hade rätt bra betalt i USA på 1890-talet. Det förekommer inte heller något längre avbrott i barnafödandet.
Han har i varje fall inte tagit ut något flyttningsbetyg efter 1894. Detta är ingen säker uppgift om att han inte har varit ute och rest, men en indikation om att han inte hade för avsikt att emigrera.
224
« skrivet: 2011-06-26, 00:07 »
Det torde framgå av församlingsböckerna efter 1895, som ligger på landsarkivet i Lund. Jag kan kanske hinna titta efter på tisdag. Vad han sysslade med i Amerika står dock knappast där (möjligen, om det var kriminellt).
225
« skrivet: 2011-06-21, 21:46 »
De korslagda gevären betecknar infanteriet. Den första kragsnibben liknar ingenting jag känner till. Syns det några axelklaffar på bilden? Uniform m/39 hade sådana, med rätt detaljerade beteckningar.
226
« skrivet: 2011-06-12, 20:26 »
Jämfört med personerna i närheten ser järnvägen ut att vara normalspårig, alldeles som industrispåret i Ödåkra.
227
« skrivet: 2011-06-03, 00:52 »
Det är en hel del böcker i Jämshög, som har brunnit. Särskilt i Gränums fjärding.
228
« skrivet: 2011-05-23, 23:54 »
Det finns i huvudsak två sätt:
1. Du kan skaffa dig en hemsida och lägga dit den information du har, antingen inskriven för hand eller med hjälp av ett av de vanliga släktregisterprogrammen.
2. Du kan använda något av de släktträdsföretag, som tillhandahåller gratis (än så länge) tjänster på internet. Det finns några stycken att välja på. Det går alltid att lägga in data för hand; i vissa fall kan man även använda överföring från något släktregisterprogram (med gedcom).
För egen del har jag lagt in information i Geni och stängt information om nu levande för andra än dem själva. Säkrare vore förstås att inte publicera den alls.
229
« skrivet: 2011-04-20, 17:25 »
Hej, Iréne!
Om Sven föddes i Karlskrona stadsförsamling, finns han väl med i församlingsboken. Annars lär det stå i födelseboken var han bokfördes. Församlingsböckerna från denna tid finns kvar i Karlskrona och är inte avfotograferade.
230
« skrivet: 2011-04-14, 23:08 »
Att någon på den långa vägen mellan födelse och död tar fel mellan en trea och en sjua är mycket lätt hänt. Jag kan anföra exempel på att ett födelsedatum ändrats fyra gånger under en persons levnad, i husförhörslängderna alltså. Och det är sådana som är grunden för Sveriges befolkning-skivorna före 1950.
Givetvis finns det fel även i Sveriges dödbok. Den grundar sig ju huvudsakligen på dödböcker och församlingsböcker, som är långt ifrån felfria och fullständiga. Om vi som samlade ihop dessa uppgifter skulle letat upp dem i födelseböckerna, så hade endast en liten bråkdel av alla personer, som nu finns med, kommit med.
231
« skrivet: 2011-04-06, 21:15 »
Hej, Jeanette!
Jag tror det är en kvinna, eftersom hon har kjol under förklädet. Något kök är det inte, där finns en ångmaskin och ett stort kar i bakgrunden. Man hade inte ångmaskinen i samma rum som matberedning ens för 100 år sedan. Den murade grejen till vänster blir jag inte klok på. Och jag tror inte man gjorde kommersiella vykort med sådana motiv - däremot förekom det, att vilka fotografier som helst kopierades på fotopapper med adressrader på baksidan!
232
« skrivet: 2011-04-06, 00:15 »
Hej, Sven-Olof!
Du minns inte riktigt alltihop. Det fanns tre sorters befäl: officerare, underofficerare och underbefäl. Man började som underbefäl. Där fanns graderna vicekorpral, korpral, furir, överfurir och rustmästare. Duktiga underbefäl kunde utbildas till underofficerare. De gick då från furir till sergeant, fanjunkare och förvaltare. Vid pensioneringen kunde de få officers grad.
Officerare var en helt annan väg - man skulle ha studentexamen i botten. Underbefälsgraderna passerades snabbt (vicekorpral hoppades över helt) tom furir. Sedan blev man sergeant med annan gradbeteckning än underofficerarnas och därefter fänrik, löjtnant och kapten. Vissa kom ännu längre, major, överstelöjtnant, överste.
Det krångliga var att en fanjunkare stod över en fänrik och en förvaltare över en löjtnant.
Så länge Försvarets läroverk fanns, kunde en underofficer med mycket goda betyg få läsa in sin studentexamen där, varefter officersbanan öppnades. Detta kallades den långa vägen.
233
« skrivet: 2011-03-29, 23:48 »
Väckelsång ligger i södra Kronobergs län, intill gränsen mot Blekinge.
234
« skrivet: 2011-03-21, 21:10 »
Om födelsedagen inte stämmer, brukar det vara klokt att inte hoppa direkt från en husförhörslängd till födelseboken 20 år tidigare, utan följa personen genom husförhörslängderna baklänges. Det kan finnas fler Mathias Petersson!
235
« skrivet: 2011-03-21, 21:00 »
Det är ett par år sedan nu, så jag minns inte detaljerna. Men det blev inte napp direkt. Jag tror White Pages var inblandat.
236
« skrivet: 2011-03-21, 00:07 »
Om något namn är något så när ovanligt, sök det på weben! Jag gjorde så med ett namn, antecknat på baksidan av ett foto från ca 1950, och fick träff! Barnet på bilden hade nu blivit gubbe, men det var rätt gubbe.
237
« skrivet: 2011-03-19, 23:11 »
Speicher = lager (byggnad eller liknande)
Viertel = kvarter
Och det ser ju också ut som gamla lagerbyggnader.
238
« skrivet: 2011-03-19, 20:18 »
I varje fall i större socknar kunde prästen och klockaren inte hålla reda på den, som ville hålla sig undan. Många hade inte så mycket respekt för myndigheterna, utan flyttade iväg, mer eller mindre tillfälligt, utan att ta ut något flyttningsbetyg. Då kunde de inte skrivas ur husförhörsboken, men eftersom de inte heller längre var bosatta på något känt ställe, fick de flyttas till löslistan, socknens slut, å församlingen skrifne eller vad man kallade avdelningen. (Skall man vara riktigt petig, var det sådana, som visserligen troddes bo kvar i församlingen, men någon annanstans än vad de själva orkat meddela, som hamnade där. De som veterligen givit sig av från församlingen, hamnade bland de obefintliga.)
Det förekom inget genomsökande av alla hus, så den som ville hålla sig undan, kunde göra så utan stort besvär. Normalt betydde det alltså inte, att man var hemlös, när man stod på löslistan, bara att man inte själv hade berättat, var man bodde.
239
« skrivet: 2011-03-13, 22:53 »
Det finns tre sidor kvar att översätta, men där finns större svårigheter, så det kan ta några dagar till.
240
« skrivet: 2011-03-13, 22:48 »
Börja med att gå till kommunens byggnadsnämnd. Den har ett arkiv, som kan innehålla en hel del av värde. När det blivit för fullt där, flyttas äldre arkivalier över till något annat arkiv, för Lödöse troligen landsarkivet i Göteborg.
En annan väg är Lantmäteriet. Redan en titt på deras hemsida, ingången Historiska kartor, brukar ge en hel drös gamla skiften och avstyckningar.
241
« skrivet: 2011-03-13, 22:43 »
Jag gissar, att Västra Sallerup på 1890-talet var en så folkrik församling, att det behövdes flera band för husförhörslängden. Då kan bokstäverna beteckna bandet (E=Eslöf, S=Sallerup osv.). Så är det i varje fall i Uppsala domkyrkoförsamling.
242
« skrivet: 2011-03-12, 20:21 »
Det här var mera känslosamt.
Rewellen 1 november 1944.
Käre Paul! Äntligen har jag tillfälle ge ett livstecken från oss. Jag befinner mig denna natt vid mors dödsbädd. Hon drar snart sina sista andetag, mor, hennes liv går snabbt mot sitt slut. Vi är nu i Rewellen hos vår svåger, tre veckor. Vart det nu fortsätter vet jag inte. Vi har inget hemma längre. Hur kom vi iväg hemifrån, på morgonen for vi vår kos och på kvällen var ryssarna i Heidekrug. Jag befinner mig i största bekymmer och hjärtångest, ty ödet är mycket hårt och ... De båda barnen blev mycket sjuka av resan, har förlorat allt. Käre Paul, det är en sådan tid att syskonen inte ens kan vara vid sin mors kista. Man har ingen förbindelse med tåg och post. Brevet låter jag någon ta med sig.
243
« skrivet: 2011-03-10, 16:39 »
Skivan fungerar bra med Windows XP. Det är något annat, som krånglar eller fattas.
244
« skrivet: 2011-03-10, 16:35 »
Inte så konstigt, kanske. Tänk på att utrikes födda bara får landet registrerat - den som flyttade långt fick ibland bara landskapet registrerat. I äldre husförhörslängder står födelseorten inte alls, ej heller födelsedagen, bara årtalet eller (vanligare) åldern i hela år ungefär när förhöret hölls. I den mån inflyttningslängder finns bevarade, kan de innehålla värdefulla uppgifter. Ibland finns rent av flyttattesterna bevarade - det tar litet tid att bläddra igenom dem, men det brukar löna sig!
Om du hittar vigselboken, kan där också stå något om var de båda vigda kom ifrån. Men visst är det ofta fel på födelseorter, även längre fram i tiden.
245
« skrivet: 2011-03-05, 11:09 »
Att mata in styvpappor går väl bra? Barnet har ju en moder, och om hon gifter om sig, så kan man givetvis mata in hennes nye man. Att det sedan kan vara vissa problem att få honom utskriven tillsammans med barnet i första giftet är en annan sak, som är relativt lätt att åtgärda.
Att mata in regnbågsfamiljer är något svårare. Men det går, med hjälp av namnlösa kontrahenter. Släktforskningsprogram kontrollerar inte, att polygami och polyandri inte förekommer!
246
« skrivet: 2011-03-01, 22:56 »
Man får ju forska på vad man vill. Traditionell släktforskning avser biologiska föräldrar. Sådana är alltid precis två (utom i eventuella fall av jungfrufödsel).
Den dag efterfrågan på andra modeller blir stor nog, kommer säkert släktforskningsprogram med andra alternativ att säljas. Tills dess får man nog använda något slags relationsdatabas eller, om antalet personer inte är för stort, ett spreadsheat med lämpliga markörer. Om man inte återgår till de gamla pappersblanketterna - de duger bra för alla önskemål!
Gedcom är visserligen bekvämt att använda, men har också mycket stora begränsningar.
247
« skrivet: 2011-03-01, 22:43 »
Inga församlingsböcker, som finns kvar ute i församlingarna, är fotograferade. Och dit hör både Ivö, Sölvesborg och Gammalstorp.
248
« skrivet: 2011-02-28, 18:02 »
Hej, Guje!
Du törs läsa; det handlar mest om att breven inte kommer fram.
Käre bror Richard. Har med stor glädje fått ditt brev. Den 6 januari 1957 har jag skrivit ett svar på ditt brev, men jag tror du inte har fått det; samma dag skrev jag fyra brev: till dig, käre broder, bror Artur, syster Ella och lilla syster Ida. Syster Idas brev kom i retur. Jag skrev till den av dig uppgivna adressen Leck, Heinrichstrasse 5, Västtyskland. Och på de andra tre breven har jag inte fått något svar. Käre broder, sänd mig fullständiga adresser! Idas brev kom tillbaka på grund av ofullständig adress.
Käre broder, det har redan gått många år, när vi inte setts eller hörts. Med stor glädje har jag och min familj läst ditt brev. Du undrar i ditt brev, hur den gamla hembygden ser ut och vilka som fortfarande är i livet. I vår faders Gurgsden har ladan och halva stallet försvunnit; boningshuset och halva stallet står kvar. Där bor en litauer. 1944, när syster Lena, svåger Vilhelm och vår gamla, nu döda moder lämnade Gurgsden var jag med; jag lyfte upp stackars gamla mor i vagnen och tog avsked för evigt.
Käre bror, dina kläder, som blev kvar i Gurgsden, har råkat i främmande händer. Syster Lena har aldrig sagt något. Käre bror, hur har ni det med kläder, vi har också ont om tyg. Käre bror, om du kan, sänd oss en liten gåva. Jag skulle gärna vilja ge vår stackars döde fader i Grugsden ett kors på kyrkogården. Jag tänker alltid på vår gemensamma ungdomstid. Hur våra föräldrar hade möda och besvär med många barn, så ofta rena ... Käre broder slutar mitt skrivande i förhoppningen att få något meddelande från dig.
Med hjärtliga hälsningar
din bror Johan, fru och barn.
249
« skrivet: 2011-02-28, 17:23 »
Det fanns två Sissa. Den som dog är den första, den som efterfrågas är den andra.
250
« skrivet: 2011-02-24, 23:24 »
Hej, Erik!
En första sökning i Sveriges dödbok ger vid handen, att alla flickorna blev gifta och levde rätt länge (Alma i Benestad, L län, till 11 febr 1965, Ida i Torsås, H län, till 25 april 1971 och Anna kvar i Jämjö till 30 dec 1970).
251
« skrivet: 2011-02-22, 23:01 »
Hej, Ewa!
Det var en stor fabrik med många anställda. Möjligen kan det finnas någonting kvar på Malmö stadsarkiv. Tala med personalen där!
252
« skrivet: 2011-02-22, 22:56 »
Hej, Kjell!
Började byta? Någon gång på 1500-talet eller så. Registrering? Förekom endast i husförhörslängden. Ingen byråkrati alls, bara säga till prästen. Och det gällde bara för den som sade till. Inga problem att olika syskon ville heta olika. Inga problem att ändra sig, hur många gånger som helst. Efternamn var helt enkelt inte så noga med. Det var bra, om man kunde bestämma sig, men jag har långt in på 1900-talet sett en Eriksson med anteckningen kallar sig även Larsson. Så det var inte bara ljusskygga individer, som höll sig med alias! För att inte tala om stavning - man får vara glad, om uttalet blir något så när likadant vid olika tillfällen.
253
« skrivet: 2011-02-21, 23:55 »
Med familjenamn avser jag ett efternamn, som inte är ett patronymikon. Det kan vara taget av en enda person, utan att det berör hans närmaste släkt. Fram till 1901 var det fritt fram att byta till nästan vad som helst. Sedan blev det vissa restriktioner. I en stor del av landet var det rätt tidigt vanligt, att man bytte, när man bytte sysselsättning från jordbruk till något annat. I Norrland bytte man, även om man fortsatte som jordbrukare. I Skåne och Blekinge envisades man att fortsätta med patronymikon, om man inte flyttade till stan och slutade få jord under naglarna - eller blev soldat eller smed. Till sist tvingades de flesta ta sin faders patronymikon som ett slags oegentligt familjenamn. Men några envisades in i vår egen tid, när det plötsligt blivit på modet att heta något på -dotter igen. Ehuru med moderns namn före, inte faderns.
254
« skrivet: 2011-02-21, 10:35 »
Hej, Per!
Det var en skillnad i vad historikerna kallar mentalitet. I södra Sverige ville allmogen hålla fast vid det gamla, vad som kändes tryggt och riktigt. I norra Sverige ville de flesta prova på något nytt, som kanske var bättre. Därför kom den allmänna övergången till familjenamn från patronymikon mycket tidigare i norra Sverige. I södra Sverige fick den tvingas fram - jag har exempel från 1930-talet på kvinnor, som vägrade ändra från Petersdotter till Petersson, för att inte tala om att byta till mannens efternamn!
255
« skrivet: 2011-02-20, 14:30 »
Något så när rätt. Jag får det till:
Vicekorpral R.Z. har på grund av sin den 10 januari 1945 en gång lidna skada förlänats Skadetecknet (en utmärkelse) i svart.
256
« skrivet: 2011-02-18, 18:22 »
Hej, Eva!
Gärna det. Hon hette Hanna Truedsdotter, föddes 1775-10-05 i Hemmingsmåla och dog 1841-02-28 i Gränum 49.
257
« skrivet: 2011-02-17, 22:26 »
Hej, Eva!
Enligt Jämshögsdatabasen föddes Ingemar i Tomakulla, där hans fader var båtsman. Ingemar blev själv båtsman för Holje 20 1803-1808 och sedan förstärkningsbåtsman 1812-1813.
Hans fader hette Per Persson Färdekamp, föddes 1757 i Småland och dog 1779-11-26 i Tomakulla, där han varit båtsman sedan 1776.
Hans moder hette Sissa Ingemansdotter.
Han hade även en bror vid nammn Måns Persson, född 1778-01-04.
Det finns även uppgifter om hans hustru och fyra barn, men du ville ju baklänges.
Mera finns inte i detta register. Möjligen kan en sökning i Sjöbloms samlingar (som inte är digitaliserade) ge ytterligare något.
Om du förundrar dig över födelseorten Småland, så är den inte alls ovanlig i blekingska och skånska kyrkböcker vid denna tid. Normalt avser den någon socken ett gott stycke norr om gränsen - de närmaste socknarna hade man god kännedom om.
258
« skrivet: 2011-02-10, 23:40 »
Man började inte jobba utanför hemmet förrän efter konfirmationen.
259
« skrivet: 2011-02-10, 23:28 »
Jaså minsann, AD har hunnit fotografera Kronobergs län så långt fram i tiden. De fyra äldsta barnen har med säkerhet hunnit avlida: Sixten Reinhold 26 maj 1990 i Borås Gustav Adolf, Agnes Viktoria i juni 1990 i Sofielund (Malmö), Karl Bertil 6 januari 2004 i Markaryd och Sven Erik Ragnar 22 mars 1995 i Helsingborgs Maria.
260
« skrivet: 2011-02-09, 23:29 »
Hej, Mikael!
Jag känner inte till de av dig sökta barnen. Enligt Sveriges dödbok avled Alfred 9 april 1964 i Almundsryd, så en titt i hans bouppteckning, som bör finnas i landsarkivet i Vadstena, ger upplysning om de barn, som levde minst så länge. Vill man ha även då döda barn, blir det att leta sig igenom församlingsböckerna, som för Kyrkhults del finns kvar på pastorsexpeditionen, för Almundsryds finns på nyssnämnt landsarkiv. Alfred gifte sig 27 september 1913. Hustrun hette möjligen Elvira. Ett alternativ är förstås födelselängderna, som i SCB-avskrifter finns tillgängliga på nätet (mot betalning). En nackdel är då, att flyttdatum från Kyrkhult till Almundsryd inte är mig bekant.
261
« skrivet: 2011-02-07, 20:35 »
Hej, Patrick!
Jag har stött på fall, där en son i huset, som varit ute och tjänat hos andra ett tag men sedan återvänt hem, har betitlats dräng. Men det är inte vanligt.
262
« skrivet: 2011-02-04, 19:02 »
Cecilia Maria dog 20 januari 1907 (det kommer i nästa upplaga av Sveriges dödbok). Hon bodde då i Museryd.
263
« skrivet: 2011-01-29, 23:41 »
Hej, Carina!
Vid denna tid tog man sig namn nästan precis som man ville. Lundahl är troligen påhittat av Ola själv eller någon nära bekant. Att det skulle ha något samband med Olas fader får nog betraktas som rent önsketänkande.
Holstein var efter 1866 tyskt, men det har mindre betydelse. Det var mycket vanligt, att unga flickor från Skåne och Blekinge flyttade dit kortare eller längre tid, då arbetslönerna där var något högre än i Sverige. Dessvärre blev de normalt hemsända, när de blivit gravida, vilket inte var ovanligt. Kulturkollision, skulle man kunna säga. Och var det Holsten, är möjligheterna att söka i arkiv litet besvärliga, ehuru inte omöjliga, eftersom du är ättling i rakt nedstigande led. Men utan elementära kunskaper i tyska går det inte alls. Och det är inte precis gratis, heller.
264
« skrivet: 2011-01-29, 15:50 »
Ytterhogdal ligger i Hälsingland och Jämtlands län. Inte i landskapet Härjedalen. Däremot i Härjedalens kommun (som inte alls sammanfaller med landskapet Härjedalen), men vi släktforskare brukar inte bekymra oss om sådana moderna påfund. Kyrksocknar, landskap och någon gång län (för att skilja orter med samma namn) räcker bra.
265
« skrivet: 2011-01-29, 12:36 »
Jag måste dessutom protestera mot påståendet att Finland inte började existera förrän 1917. Storfurstendömet Finland inrättades mera än 100 år tidigare, hade egna lagar och eget styrelseskick, tillfördes stora områden i sydost, som tillhört Ryssland sedan 1740-talet och innefattade en allt annat än obetydlig, rysktalande befolkning och dessutom vissa, glest bebodda randområden längs östgränsen. Statsrättligt sett befann sig Finland i ungefär samma relation till Ryssland som Norge gjorde till Sverige vid ungefär samma tid. Skillnaden var huvudsakligen, att norrmännen fastställt egna grundlagar, medan finländarna hade fått ärva sina.
266
« skrivet: 2011-01-29, 12:24 »
Kanske denna kontrovers har att göra med att landskapskänslan inte är riktigt densamma norrut som här i söder? Jag tänker då på sådant som att man betecknar sig som västerbottning fast man egentligen bor långt inne i Lappland - i Lappland fick ju egentligen ingen annan än samerna bo! På samma sätt har den helt ohistoriska landskapsbeteckningen Norrbotten tillkommit i sen tid, eftersom norrbottningarna inte ville knytas till Umeå på något sätt. Det förefaller handla rätt mycket om känslor, och befolkningen består ju till icke ringa del av dels kolonisatörer, dels sådana som påtvingats överhetens språk och kultur.
En ytterligare komplikation är att det i Finland i rätt sen tid funnits ett Lapplands län (med andra gränser än det historiska landskapet Lappland - länen i Finland tycks sällan ha haft så mycket med landskapen att göra som de väster om Bottenhavet). Jag tycker mig ha uppfattat, att man i första hand har en språkidentitet (finsk- eller svensk- eller samisktalande (och så får jag väl inte glömma tornedalsfinskan, som numera inte får kallas så), medan identifikationen med ett visst geografiskt område är svagare och då snarare handlar om kommunen än landskapet eller länet (även om namnet Österbotten förekommer i någon tidningstitel).
267
« skrivet: 2011-01-28, 21:04 »
Hej igen, Carina!
Jag tittade litet i Sveriges dödbok också. Vid enkel och rättfram sökning hittade jag bara Hanna. Hon gifte sig 24 september 1904 med Carl August Strid, född 19 september 1873 i Almundsryd (Kronobergs län). Denne dog från henne 10 februari 1947 i Kiaby 81:1 (Kristianstads län), och själv dog hon 28 februari 1961 i Kiaby 27:2.
268
« skrivet: 2011-01-28, 20:51 »
Hej, Carina!
Enligt Jämshögsdatabasen fanns det tre barn. Om ett av dem finns en anteckning tvilling, så det kan ha funnits fler.
1. Ola Persson, född 18 april 1870 i Brännarebygden, Kyrkhult. Senare skomakare i Farabol 2.
2. Sven Johan Jönsson, född 1 juni 1873 i Brännarebygden, Kyrkhult. 1891 till Näsum. Som fader har antecknats Jöns Jönsson i Björkefalla, om vilken inga flera uppgifter synes finnas i databasen.
3. Hanna Petersdotter, född 11 maj 1878. Konfirmerad i Härlunda. 1892 till Björkefalla som piga. Antecknad som tvilling.
Jag har själv ett flertal släktingar, som fötts eller dött i Farabol 2. Dock ingen av dessa.
Du bör givetvis kontrollera i födelseboken. DDSS kan också vara bra för att eventuellt hitta fler barn.
269
« skrivet: 2011-01-27, 20:02 »
Hej, Carina!
Enligt Jämshögsdatabasen dog Elna den 13 februari 1919 i Farabol 2, Kyrkhult.
Hennes fader hette Håkan Svensson, var född 16 december 1814 i Bengtsboda, Jämshög, blev torpare där och sedan i Farabol.
Hennes moder (som var gift med fadern, kanske bäst att påpeka, eftersom Elnas barnafäder inte alltid tycks ha varit välsignade av prästerskapet) hette Ingrid Hansdotter och var född den 8 oktober 1816 i Ellasjömåla, Urshult. Hon blev så småningom änka.
270
« skrivet: 2011-01-26, 22:21 »
Hej, Magnus!
Att släktbegreppet inte är entydigt har sannolikt att göra med den historiska utvecklingen. Släktforskning var från början en syssla för adeln. Där utgår man från en stamfader och ritar upp träd med dennes ättlingar - så länge de inte byter namn. Detta släktbegrepp togs sedan över av det uppstigande borgerskapet, som samtidigt antog släktnamn.
Då släktforskning började bedrivas även av bondeättlingar, kunde det inte längre tillämpas, eftersom bönderna långt fram i tiden inte hade släktnamn utan endast patronymika. Dessutom önskade man jämställa män och kvinnor även i släktforskningen. Träden ritades därför i stället bakåt, utgående från en viss person, ofta släktforskaren själv. Efternamnen blev ointressanta.
Men släkten är givetvis inte bara anorna bakåt i tiden - syskon, kusiner, sysslingar är ju också släkt. I allmänhet räknar man även in dessas ingifta kontrahenter, barn och barnbarn. Var gränsen mot icke släkt sätts kan nog variera en hel del, särskilt vid betraktande av nutida något flytande familjesammansättningar. (Att ha halvsyskon var dock ingen ovanlighet förr i världen heller.)
271
« skrivet: 2011-01-26, 21:59 »
När jag gick i skolan för 50 år sedan, hade vi goda kartor över Finland med landskaps- och länsgränser utsatta. Västerbotten fanns med.
272
« skrivet: 2011-01-26, 21:54 »
Om Ylitornio numera ligger i Lappland, har landskapsgränserna ändrats. Jag förstår bara inte hur detta kan hända - landskapsgränser är ju alltid historiska! Länsgränser är administrativa och kan ändras rätt enkelt. Hyltebruk ligger fortfarande i Småland, fast det numera tillhör Hallands län. Och Båstads kommun har delar i Skåne och i Halland.
Om en bit av Jämtland fortfarande hade tillhört Norge, hade den biten utgjort det norska landskapet Jämtland.
273
« skrivet: 2011-01-23, 19:15 »
Hej, Tommy!
Lärkan 2 har gatuadress Ulriksdalsgatan 13 (på Väster, strax intill gamla järnvägen norrut). Trekanten har jag inte hittat, bara Triangeln.
274
« skrivet: 2011-01-22, 22:46 »
Karlskronas böcker finns inte på landsarkivet. Jag är ganska strängt sysselsatt med att skriva av sådana död- och församlingsböcker från Blekinge, som finns på landsarkivet (och har gjort så för flera av de församlingar, som finns på dvd:n). De för mig mest intressanta församlingarna har kvar sina böcker, men dem har ingen skrivit av.
275
« skrivet: 2011-01-21, 21:59 »
Hej, Jonas!
Att hitta Nils är litet värre, då han inte tycks vara med i Sveriges dödbok och levde så sent som 1918. Men Borlunda kyrkoarkiv är inlevererat till landsarkivet i Lund, så där kan man leta upp honom i församlingsboken 1918, Brönneslöv 1. Där står var och när han föddes (fast uppgifterna behöver inte vara helt korrekta), och om man har bråttom, kan man gå direkt till den födelseboken. Om man inte hittar honom där (eller om man vill vara litet noggrannare, det finns många Nils Jönsson!), följer man honom baklänges i tiden genom församlingsböcker, husförhörslängder, in- och utflyttningsböcker, gärna också lämplig vigselbok, tills man kommer till rätt födelsebok. På köpet får man då också en del uppgifter om alla hans barn. Eller i varje fall sådana han erkänt sig vara far till.
276
« skrivet: 2011-01-21, 21:35 »
Hej, Ann-Sofie!
Jag vill inte totalt slå ner ditt mod, men det finns en hel del fall, som liknar ditt. Jag har t.ex. en syster till min farfars far, som jag t.o.m. tror mig veta var hon hamnade i Tyskland. Men uppgifter i tyska arkiv får endast meddelas till hennes ättlingar, och några sådana finns inte längre.
Det går mycket bättre, om emigranterna kom till den del av Tyskland, som efter första världskriget övertogs av Danmark.
277
« skrivet: 2011-01-21, 21:22 »
Hej, Mona!
Karlskronas kyrkoarkiv är ännu inte insända till landsarkivet och därmed inte fotograferade. Dödsfall där efter 1940 är sålunda tillgängliga endast vid besök på plats (och efter sekretessprövning). Jag har för mig att Sveriges dödbok-dvd:n endast innehåller dödsfallen före 1940 för Karlskronas del.
278
« skrivet: 2011-01-21, 00:27 »
Hej, Ernst!
SCB-utdragen har under tidernas lopp använts till allt möjligt. De observerade numren förefaller vara koder, som någon forskare har ritat dit vid något tillfälle. För seriös släktforskning är originalböckerna mycket mera pålitliga. Jag tvingades vid arbetet med Sveriges dödbok för någon församling använda SCB-utdragen i stället för originaldödboken. Då började jag förstå, att SCB-utdragen är en nödlösning - de innehåller stora mängder fel av olika slag. Förutom att vissa uppgifter saknas helt.
279
« skrivet: 2011-01-21, 00:19 »
De isländska sagorna förkastades helt som historiska källor av Lauritz Weibull och hans lärljungar. Samtidigt ansågs de av vissa norska historiker vara fullkomligt pålitliga. Numera har man modifierat båda ståndpunkterna. Exempelvis har någon Torgny lagman inte funnits vid angiven tidpunkt, det är ren politisk propaganda för Snorres egna syften. Däremot är en kung över delar av Norge vid namn Harald vid angiven tid högst sannolik, även om inte särskilt mycket av vad som berättas om honom behöver vara sant. Historieskrivning var långt fram i tiden ett slags skönlitterär övning - det var viktigare att skriva någonting läsvärt än någonting sant!
Och källor behöver inte vara helt samtida för att vara rimligt pålitliga; däremot är en tumregel, att de ofta är mera pålitliga ju närmare händelsen de är nedskrivna. Det finns givetvis undantag - vissa historieskrivare var aldrig själva på de platser de beskriver utan litade på sjöfarande, som de talade med. Ibland var det rena skepparhistorier de då fick berättade - och trodde på! Ibland är det missförstånd, som när Caesar berättar, att älgarna inte har några leder på benen.
280
« skrivet: 2011-01-17, 19:56 »
Livgeding var något änkedrottningar och liknande hade. Det var alltså ett område, från vilket skatteintäkterna tillföll ifrågavarande kunglighet.
281
« skrivet: 2011-01-15, 22:29 »
Kort sammanfattning: För en person, som dog så tidigt som på 1970-talet, är personnumret inte något Sesam, öppna dig. Det finns gott om uppgifter, men de flesta finns inte registrerade digitalt - och framför allt inte tillgängliga på internet. Det gäller att vända sig till rätt landsarkiv, som en liten början.
282
« skrivet: 2011-01-13, 22:48 »
Hej, Jörgen!
Konfirmerad eller ej saknar betydelse för efternamn. Sådant fick man, när man flyttade hemifrån, oavsett om detta inträffade vid 3 eller 30 års ålder. I varje fall i södra Sverige.
283
« skrivet: 2011-01-13, 22:40 »
Hej, Yens!
Du har alltså nästan bara personnummer på personen i fråga. Med hjälp av Sveriges dödbok kan du då få fram för- och efternamn, födelsedatum och födelseförsamling, dödsdatum och adress vid dödsfallet, dödsförsamling, datum för senaste civilståndsändring, civilstånd vid dödsfallet. Med dessa ingångsdata kan du sedan leta reda på fader, moder osv bakåt i tiden samt i en del fall maka/make. I allmänhet yrke eller titel. Syskon födda före 1941. Efter sekretessprövning kan ytterligare uppgifter finnas tillgängliga.
284
« skrivet: 2011-01-08, 23:18 »
Hej, Lennart!
Jag skulle titta på uppslag 676 i Rödeby och uppslag 221 i Fridlevstad samt uppslag 700 i Rödeby. Dessa tillhörde samma pastorat.
285
« skrivet: 2011-01-06, 15:39 »
Ett slags värnplikt infördes redan 1809. I fredstid omfattade utbildningen dock endast en vecka, vilken lär ha avslutats med att den värnpliktige fick avlossa ett skott. Annat blev det 1901.
286
« skrivet: 2011-01-06, 15:35 »
Arsenik i små doser lär vara uppiggande. Vid regelbundet bruk ökar det kroppens fettansättning.
Kvicksilver påstås ha god effekt mot syfilis i långt framskridet stadium. Det har även använts (i metallisk form, decilitervis) mot tarmvred. Någon gifteffekt av den senare användningen är inte trolig.
287
« skrivet: 2011-01-06, 01:03 »
Tydligen försökte man använda fosfor som råttgift, men som jag skrev förut, var råttorna kloka nog att inte äta det - redan människor såg ju röken, så länge bullen var torr. Både fosfor- och arsenikförgiftning är mycket plågsam. Inte bra för självmord. Dessutom är båda lätta att påvisa efteråt. Inte bra för mord heller.
288
« skrivet: 2011-01-05, 16:04 »
Hej, Markus!
Socker var vid denna tid troligen toppsocker. Strösocker är en modern uppfinning. Arsenik är ett vitt pulver, men kan förstås ha tagit åt sig fukt och bakat ihop sig till klumpar. Vit fosfor, som talats mera om längre upp, är inte lämpligt att förvara i luften. Det förekom knappast annat än i tändstickor på 1800-talet och användes inte som råttgift. Råttor är klokare än så. Det är inte lätt att lura dem att äta arsenik heller. Och jo, vid fosforförgiftning sker spontan abort. Det är dock sällsynt, att modern överlever, så medlet kan inte rekommenderas.
289
« skrivet: 2011-01-01, 18:15 »
En lägenhet kunde, särskilt mot slutet av 1800-talet, vara ganska stor - jag har exempel på lägenhet om 17 har. Skillnaden mot ett litet hemman var främst, att lägenheten inte var satt i mantal. Därmed undgick lägenhetsägaren grundskatterna. Å andra sidan hade han inte rätt till del i samfällda nyttigheter, som fiskerättigheter, sandtag, torvmossar m m.
Vanligen var den dock ganska liten till arealen - jämförelsen med ett torp är bra!
290
« skrivet: 2010-12-29, 22:50 »
Hej, Kristina!
Jag var nog litet sömnig i går afton. Lantmäteriet har förstås bara gränserna. Vill du veta något om byggnaderna, är det kommunens byggnadsnämnds arkiv, som du får leta i. Karlskrona kommun, alltså.
291
« skrivet: 2010-12-29, 00:49 »
Ett par små randanmärkningar: Byn heter Björsmåla. Nomen nescio betyder jag vet inte namnet och förkortas vanligen NN. Här avses troligen nomine = vid namn, som stavats med o i slutet, vilket mycket väl kan vara korrekt latin.
292
« skrivet: 2010-12-29, 00:43 »
Snarare på församlingen skrivna. Obefintlig blev man först, när man försvunnit från församlingen utan att anmäla flyttning. Löslistan och på församlingen avsåg personer, som man hade koll på, men som inte hade någon stadigvarande hemvist. Under senare delen av 1900-talet användes detta flitigt för exempelvis långvårdens patienter.
293
« skrivet: 2010-12-29, 00:36 »
Hej, Kristina!
Du kan fråga Lantmäteriet. Med fastighetsbeteckningen, som jag antar är Svanhalla 7:22, och kommunnamnet bör de kunna upplysa om allt, som krävt bygglov sedan 1923. Vad jag inte vet, är om uppgifterna finns i Karlskrona eller i Gävle eller på båda ställena.
294
« skrivet: 2010-12-12, 15:00 »
Hej, Maini!
Vad huset skulle värderats till idag beror knappast på vad det värderades till 1820. Det handlar mera om hur stor tomten är, hur stort huset är, i vilket skick det är - och givetvis om det har något kulturhistoriskt intresse (vilket ett hus från tiden före 1820 säkert skulle ha - men det är inte alls säkert, att det höjer värdet, tvärtom medför ju ett stort kulturhistoriskt intresse rivningsförbud och försvårar därmed en inkomstbringande exploatering av marken).
Det enklaste är väl att titta litet på vad den aktuella fastigheten och de intill taxeras till numera samt räkna upp med aktuellt K/T-tal.
295
« skrivet: 2010-12-06, 23:31 »
Någon postilla är det knappast hon läser. De var mycket tjockare. Kanske någonting pietistiskt?
296
« skrivet: 2010-12-06, 23:26 »
Hej, Martin!
Du har högst sannolikt rätt i din förmodan, att det handlar om lottens storlek. På landet ärvde ju syster hälften mot broder. (Det var inte så orättvist som det låter, för hon hade ju fått med sig en hemgift tidigare - att hon gifte sig förutsattes.)
297
« skrivet: 2010-12-05, 22:32 »
Vilken metod man använde berodde nog mycket på när det var. Lokala banker (sparbanker) kom vid mycket varierande tidpunkter på olika platser, och om de kunde hantera utländska valutor kan nog i många fall betvivlas. Däremot fungerade posten mycket tidigt, mycket säkert och överallt. Sedlar i brev var ingen ovanlighet, men postanvisningar (efter 1869 då) var förstås enklare för mottagaren (möjligen något dyrare för avsändaren) och säkrare, eftersom själva beloppen då inte behövde fraktas omkring som kontanter, bara som siffror och bokstäver.
298
« skrivet: 2010-12-05, 22:22 »
Hej, Ulrika!
Frysta var bären med säkerhet inte. Djupfrysning kom inte till Sverige förrän på 1950-talet. Troligen har de varit odlade i växthus med eldning och lyse. Vid aktuell tidpunkt var sådana bär billigare än sådana, som hämtats från tillräckligt sydliga trakter med flyg, även om detta var möjligt.
299
« skrivet: 2010-12-05, 22:13 »
Hej, Sara!
Flyttningsfrekvensen hänger nog inte så mycket ihop med var folk bor som med vilka de är. Jag har stött på personer i Skåne och Blekinge, som flyttat en gång om året i väl 20 år. Så var det tydligen med sådana, som inte ägde egen jord (eller åtminstone eget hus). Man flyttade, eftersom man hoppades, att det skulle bli något bättre på ett annat ställe. De besuttna, däremot, satt kvar på samma torva i flera generationer. Nu har jag inte haft anledning att forska på Sörmland ännu, men i Uppland ser det ungefär likadant ut som i Skåne.
300
« skrivet: 2010-12-02, 17:57 »
Det beror litet på vad du menar med släktträd. Handlar det om att du utgår från dig själv och vill visa dina anor, skall normalt inga syskon alls vara med. Jag utgår därför från att du i stället utgår från någon anfader eller anmoder och vill visa alla deras avkomlingar. Det av dig nämnda problemet är då inte stort: du placerar den av föräldrarna, som ingår i trädet, i mitten, de båda personerna av motsatt kön på var sin sida och barnaskarorna ovanför (eller nedanför), på rätt sida om centralfiguren.
Sedan finns det förstås också en variant av släktträd, som brukar bli mycket svår att få plats med, där man utgår från sig själv, visar alla anor bakåt, men dessutom vill få med alla syskon till de visade. Där blir halvsyskon ett stort problem, även om man kan lägga din morfar centralt, hans båda föräldrar på båda sidor ett steg under/över och deras andra kontrahenter på var sin sida med respektive syskonkullar ovanför/nedanför. Försök dock inte gå vidare med dessa andra kontrahenters anor!
301
« skrivet: 2010-12-01, 20:18 »
Hej, Iréne!
Du bör utgå från födelsenotisen (i födelseboken). Där står vilket uppslag i församlingsboken föräldrarna var bokförda på och där barnet skulle bli bokfört. Om barnet inte finns infört där, har det troligast avlidit kort efter födseln (och kan då hittas i dödboken). En annan, tänkbar men sällsynt, möjlighet är att barnet lämnats bort till en institution kort efter födseln. Sådant hände med svårt missbildade barn vid denna tid. Dock inte med psykiskt sjuka - sådana sjukdomar upptäcktes inte, förrän barnet blivit åtminstone något år gammalt, och då hade det med säkerhet blivit infört i församlingsboken. Och där finns uppgift om vart barnet flyttat, när det flyttat från föräldrarna.
302
« skrivet: 2010-12-01, 20:03 »
Det är troligen felskrivet på ena stället. Sådant händer. Enda sättet att avgöra vilket som är närmast sanningen är att jämföra med fler uppgifter. Så tidigt som 1765 kan detta vara besvärligt, men en titt i mantalslängder kan löna sig. Annars får man ta till tumregeln att den tidigaste uppgiften är den troligaste.
303
« skrivet: 2010-12-01, 19:56 »
Vad beträffar de varierande sonnamnen, kan fadern ha haft två olika förnamn, som det gick att göra patronymikon på, samt ett eget patronymikon, som gick att ta över som familjenamn. Jag har själv - under 1900-talet - stött på personer, som ibland kallat sig Petersson och ibland Larsson. Efternamn var helt enkelt inte så viktiga förr som nu.
304
« skrivet: 2010-11-28, 23:39 »
Det fanns undervisning i matlagning även i realskolan. I näst högsta årskursen, och bara för flickor. Vi var några gossar, som ansökte om att få vara med, men det beviljades inte. Men jag minns, att där lagades kålpudding och leverbiff, det stämmer bra.
305
« skrivet: 2010-11-26, 22:36 »
Jag vill nog snarare beskriva det som så, att det är tillgången på mat, som är styrande för befolkningens storlek.
Till en början skaffade sig människan mat genom samlande, fiskande och jakt. Det gick bra i många tusen år. Befolkningens storlek var i stort sett konstant.
Så en dag kom det några andra vandrande, som höll tamboskap, körde bort den äldre befolkningen och framför allt deras mat. Det blev att välja på att svälta ihjäl eller börja arbeta betydligt hårdare än förut. Många valde att svälta ihjäl - det var ju det man alltid hade gjort förr, när maten inte räckte till.
Historien har ju upprepats i senare tid. Ett väldigt tydligt exempel är förstås de europeiska invandrarnas utrotningskrig mot Amerikas tidigare befolkning. Det bedrevs ju i stor utsträckning genom att ta ifrån indianerna deras mat. Fast först smittade man dem med nya sjukdomar. Så gick det nog till, när jordbrukarna kom hit också. Många sjukdomar kommer från husdjuren.
306
« skrivet: 2010-11-18, 21:55 »
Hej, Birgitta!
Enligt nutida utseendenormer ser han ju ut att vara minst 35. Vi får dock betänka, att år 1877 var det fint att se äldre ut än vad man var. Och som östgöte, guskelov, kunde han uppenbarligen konsumera sig till en rejäl kroppshydda och prydlig mustasch. Åldersrynkor i ansiktet saknas. Händerna bär vissa spår av kroppsarbete, men det kunde man mycket väl ha hunnit med vid 25 års ålder på den tiden, när inte skolan tog så lång tid. Sammantaget finner jag det inte orimligt, att mannen på fotot kan ha varit 25 år gammal.
Det var ju för övrigt roligt, att tvillingarna överlevde. I min släkt dog de flesta tvillingar under 1800-talet kort tid efter födseln.
307
« skrivet: 2010-11-17, 00:48 »
Det är inte alltid självklart, vilket som är en persons rätta patronymikon. I vissa socknar blev det förhållandevis tidigt vanligt med två eller rent av tre förnamn, utan att man släppte det traditionella efternamnsskicket. Och vi kan ju se, hur efter 1901 års lagstiftning en del syskon tog faderns ena förnamn som utgångspunkt för sitt efternamn, andra syskon tog faderns andra förnamn - och åter andra tog faderns patronymikon.
Jag kan beträffande änkors namnskick anföra exempel på att de benämndes efter sina avlidna mäns förnamn (Kristina Petters, Maria Nilsas), vilket har missuppfattats vid nedtecknandet i husförhörslängd som Kristina Petersdotter och Maria Nilsdotter. Då jag stötte på detta, var jag mycket ny som släktforskare och utgick från att det skrivna var rätt, vilket ställde till mycket problem.
308
« skrivet: 2010-11-17, 00:34 »
När du kommit så långt tillbaka som 1814, finns fadern ibland med. Men uppgiften behöver naturligtvis inte vara korrekt.
309
« skrivet: 2010-11-14, 23:00 »
Hej, AnnBritt!
Visst kan du se programmet på SVT Play! Nu, medan programserien pågår, är de gamla programmen åter tillgängliga.
310
« skrivet: 2010-11-14, 22:44 »
Hej, Kristina!
När barn föddes under 1800-talet, hade de inget efternamn alls (möjligen om de var adliga). Efternamn fick de först, när de flyttade från sina föräldrar. Flertalet gjorde så, när de blivit konfirmerade. Några dröjde till bortåt 30-årsåldern.
Men jag håller med om, att i släktforskningssammanhang i första hand använda det första efternamn en viss person någonsin fick. Övriga efternamn bör givetvis antecknas någonstans (helst bör man ha ett särskilt fält för sådana, men tyvärr finns inget sådant fält i Gedcom och därmed inte heller i de flesta dataprogram för släktforskare).
När kvinnor övergick från sitt patronymikon till mannens efternamn varierar mycket, mellan olika delar av landet, mellan land och stad, mellan samhällsklasser. För allmogen i sydöstra Sverige dröjde det ett gott stycke in på 1900-talet, även om prästerna försökte ändra i böckerna. Denna ändring gjordes för övrigt i två steg: först ändrades kvinnliga patronymikon på -dotter till samma men på -son (högst ologiskt); några år senare ändrades till makens efternamn. Jag tolkar detta som att det fanns ett betydande folkligt motstånd mot denna av överheten påbjudna ändring.
311
« skrivet: 2010-11-11, 23:34 »
Än så länge fungerar faktiskt Geni rätt bra, även om jag hittills vägrat betala någonting. En ingift, som flydde från Estland under kriget, har via Geni fått kontakt med sina släktingar, som blev kvar och han inte hört av sedan dess.
312
« skrivet: 2010-11-07, 22:18 »
Lagens bokstav har aldrig varit strängare mot fattiga än mot rika, snarare då tvärtom. Men lagens tillämpning har ibland slagit hårdare mot fattiga än mot rika. Återfallsbrottslingar har normalt fått strängare straff för varje gång. Landsförvisning tillämpades inte på 1930-talet, det är en moderna tiders uppfinning. Då var det inlåsning som gällde.
313
« skrivet: 2010-11-04, 21:45 »
Eller kanske snarare änka efter Nils.
314
« skrivet: 2010-11-01, 23:04 »
Hade det lysts tre gånger, så var man så gott som gift. Ganska länge överlämnades presenter till det nya paret i samband med lysningen, inte själva bröllopet.
315
« skrivet: 2010-11-01, 23:00 »
Det är förnamnet mina släktingar har gemensamt med Cecilia. Kvinnor bytte inte efternamn, när de gifte sig vid denna tid! Jag tror att jag har läst fel.
316
« skrivet: 2010-11-01, 22:49 »
Folkskoleseminariet i Växjö var statligt, så antagligen finns dess arkiv i Vadstena. Har du närmare till ett universitetsbibliotek, kan du leta efter Kataloger och Redogörelser. Det var de officiella namnen på publikationerna under den tid jag känner till.
317
« skrivet: 2010-10-29, 21:23 »
När man har stavat sig igenom ett antal födelsenotiser skrivna av samme präst, blir det lättare. Själv är jag osäker på gudmoderns efternamn. 1838 förekom, så långt jag hittills sett, inga tillnamn på -son på kvinnor i Rödeby, i varje fall inte på vanliga bondkvinnor. Vet du något om denna Cecilia i Viö? Jag har själv ett par sådana i släkten, men de var inte födda 1838.
318
« skrivet: 2010-10-29, 21:14 »
Indelningen i häradsrätter ändrades emellanåt. Landsarkivet har listor, där man går in med sockennamn och årtal. Och visst hände det att en socken var delad på två häradsrätter, även om den inte var så stor. Själv vet jag inte så mycket om Uppland ännu (men min svärsons mors släkt kommer därifrån, så jag rotar litet i hävderna emellanåt).
319
« skrivet: 2010-10-29, 00:13 »
Den 19 januari föddes och den 22 ejusdem (samma månad) döptes torparrendatorn Paul Jonassons och hustru Ingelöf Jonasdotters från Gräggemåla son nomine (vid namn) Jonas. Han bars till dopet af hustru Cicilia Nilsson(?) uti Wiö. Dopvittnen voro drängen Jonas Jonasson på Heijetorp och pigan Kerstin Jonasdotter från Fahlan.
320
« skrivet: 2010-10-29, 00:04 »
Idén med dragoner var, att de skulle rida fram till fienden, sitta av och slå ihjäl fienden till fots. Därmed skulle de vara mera utvilade än infanteristerna, som fick gå eller springa fram till fienden. Detta fungerade dessvärre inte så bra i praktiken som i teorin, så i praktiken kom dragonerna att fungera som ett slags reservkavalleri, till sist som alldeles vanligt kavalleri.
321
« skrivet: 2010-10-27, 22:23 »
Skrönan om spanjoren som strandade på ön Senoren är typisk folketymologi (försök att förklara ortnamn). Funnes det något verklighetsunderlag, så vore inslaget av svarthåriga och brunögda högre där än ett par mil därifrån. Detta är ju dominanta gener.
Min morfar trodde på skrönan. Han var dessutom övertygad om att hans mor kom från denna ö. Det var inte heller sant. Och han var blond och blåögd, liksom jag.
322
« skrivet: 2010-10-23, 20:07 »
Hej, Åke!
Det har alltid funnits personer, som funnit för gott att spårlöst försvinna. I folkbokföringen kallas de obefintliga. Om de lämnat någon egendom efter sig, brukar de bli dödförklarade efter några år, och då görs förstås en bouppteckning. Annars icke. Det händer också, att en dödförklarad så småningom (ofta när det börjar bli dags att kvittera ut folkpension) dyker upp igen. Då blir det rörigt!
323
« skrivet: 2010-10-20, 11:52 »
Hej, Ingela!
Det förekommer ännu, att de närmast sörjande samlas vid den öppna kistan någon eller några dagar före begravningsgudstjänsten. Detta kallas bisättning. På sina håll är det ganska vanligt.
324
« skrivet: 2010-10-20, 11:43 »
Hej, Leif!
Visst är Vilan en stadsdel i Kristianstad. Nu för tiden. Men den låg mycket länge utanför staden, nämligen i Norra Åsum. Det kan löna sig att fråga under den rubriken i stället.
Det var under mycket lång tid så, att den som inte var rik eller fin nog för att bo i själva stan, han bosatte sig i Vilan eller däromkring - det var egentligen det enda beboeliga landstycket något så när i närheten, allt annat var åtminstone tidvis under vatten. När han väl fått ihop nog med pengar, flyttade han sedan in i stan. Senare blev det så, att till Vilan eller dess närhet lokaliserades de större industrierna, liksom slakteriet. Numera har stadsdelens sociala status ökat.
325
« skrivet: 2010-10-17, 12:42 »
Det är inte alla häradsrätter, som det finns register för under alla år.
326
« skrivet: 2010-10-16, 19:24 »
Hej, Bo!
Det är just de något så när nya bouppteckningarna, som det tar tid att hitta. De från 1800-talet är för det mesta väl registrerade, och de går därmed mycket snabbare att hitta. Det är ungefär samma fenomen som med kyrkoböckerna: De från 1800-talet är avfotograferade och finns lätt tillgängliga, de från 1900-talet är mycket svårare att komma åt.
327
« skrivet: 2010-10-15, 22:31 »
Avgifterna får inte sättas efter vem som beställer. Kopior skall alltid betalas. Forskningsavgiften får tas ut, om det tagit tid att hitta den handling, som skall kopieras. För bouppteckningar är det ganska vanligt, att det inte finns någon förteckning, utan man blir tvungen att bläddra igenom ganska mycket för att hitta en eftersökt handling.
Om det har skett en förändring nyligen, beror den antagligen på omorganisationen - centralstyrning brukar medföra striktare tillämpning av regler. Dessutom har riksarkivet fått mindre pengar, liksom de flesta andra myndigheter, och därmed uppmanats att ta in mera pengar i form av avgifter. Det nyligen framröstade valresultatet torde inte minska denna tendens.
328
« skrivet: 2010-10-13, 01:03 »
I Danmark finns ingenting på svenska (utom på Skånetrafikens automater)(de tusentals svenska gästarbetarna måste tala danska). Men danska är inte svårt att förstå, i varje fall inte i skriven form. Fast nu sticker jag kanske ut hakan - det lär ju finnas svenskar, som har svårt att förstå skånska. Vad som kan vara svårare att förstå sig på, är danskt kynne och danska vanor.
329
« skrivet: 2010-10-13, 00:55 »
Det finska språket låter rätt olika i öster och i väster.
Annars har jag intrycket att samerna dominerade åtminstone norr om Dalälven (och förekom även söder därom) fram till någon gång under bronsåldern.
330
« skrivet: 2010-10-10, 00:48 »
Hej, Jesper!
Jag tycker det är storartat, att det blev så mycket som 70%. För min del har jag sysslat med delar av Blekinge. Där ligger de flesta böckerna kvar ute i församlingarna, där de är tillgängliga endast ett fåtal timmar varje vecka. Det blir många mil resor (utan ersättning) för att registrera en församling. Jag har haft turen att ha nära till landsarkivet och därmed de inlämnade böckerna. Men jag kan inte göra allt själv (och det har jag heller inte gjort). Tyvärr har vi inte varit så många, men de som gjort något, har gjort ganska mycket.
Det finns andra provinser, där allting kommit med.
331
« skrivet: 2010-10-10, 00:40 »
Hej, Charles!
Nej, någon sjukdom rör det sig inte om. Snarast till östra templets område eller någonting ditåt.
332
« skrivet: 2010-09-30, 00:52 »
Hej, Johan!
Det ser inte så svårt ut, så jag gör ett försök:
Andreas, av Guds medkänsla biskop i Strängnäs, utser Herrens son Per Fulconus (Stödjaren?), vårt stifts prästman, faderlig i Herren utser och hälsar.
De utdriver för dig redlighets förtjänster, över vilka åt dig berömligt vittnesbörd framhålles, så att din person åföljs av särskilt tack och ynnest.
Där i närheten av Axbergs kyrka med sitt annex Hosta lediga för närvarande genom frivillig avgång av den vördnadsvärde mannen i Herren Erland, förr rektor därstädes, åt dig med alla eder och tillhörigheter sina med rätta skall ha hopsamlat i andliga? och tillfälliga undanskaffanden och dig genom vår årliga vi uppspårar förestavande av likartat, i förväg tagande församlingens på samma gång åt kyrkan för att åt dig liksom verklig sin skötsel vördnad och lydnad du förpliktar framskaffande och eder församlingens skänkande trofast och undergivet.
I varifrån sammanförandes tydlighet hemlig vår åt närvaro är bilagt. Givet i vår borg Tynnelsö, i Herrens år ett tusen fyra hundra fyrtio, i morgondagen tillkännagivande välsignade Maria jungfrun den berömliga.
Detta påminner kanske mest om datoriserad översättning av japanska, men medeltidslatin är uppenbarligen inte min starka sida (ännu). Det torde i varje fall framgå, att den gode biskopen ger Peter order att överta Axberga pastorat, år 1440, den 24 mars.
333
« skrivet: 2010-09-27, 11:45 »
Hej, Jan!
För min del har jag börjat med Sveriges dödbok, Sveriges befolkning 1970 och Sveriges befolkning 1980. Med hjälp av dessa (andrahands)källor har jag ganska enkelt fått fram det allra mesta om personer som avlidit senast 2009 eller fötts senast 1980. Något mera om vad som hänt de senaste 30 åren för sådana, som ännu inte dött, har jag hittat i ratsit.se.
Fast du vill förstås vara seriös och leta i primärkällor. Då finns för tiden fram till 1991 ingen annan väg än via landsarkiven (för sydligaste Sverige är det ännu krångligare). Bouppteckningarna får man titta i själv, liksom alla domstolshandlingar, de olika kyrkoböckerna måste personalen läsa åt dig, så att du inte kan se någonting, som skall vara hemligt (fast om du kan läsa upp och ned, går det att se ibland). Vad som skall vara hemligt beror också på hur nära släkt du är - dina egna förfäder får du reda på allting om, helt oskylda får du endast reda på basfakta om.
För uppgifter från Skatteverket för tiden efter 1991 har tillgänglighet och regler varierat genom åren (liksom Skatteverkets organisation). Min erfarenhet är än så länge begränsad.
Kostnaden för att resa till ett landsarkiv får vägas mot kostnaden för att beställa kopior (och den möjligheten finns förstås inte alltid, när det gäller sekretessprövningsskyldiga handlingar). Rör det sig om lättfunna handlingar, är det bara ett par kronor per sida; måste personalen leta länge, får de ta ut några hundra per timme - och dessutom kan det dröja, innan de får tid att göra jobbet!
334
« skrivet: 2010-09-20, 23:14 »
8 till 12 år är inte särskilt länge, om man betänker den tidens jordbruksförbättringsmetoder. Några enhetliga regler torde inte ha funnits; det gällde ju, liksom vid förmedling av mantal, att anpassa sig till verkligheten. Staten hade, liksom de flesta av dess medlemmar, inte så bråttom förr. Om bara skatten i en framtid kunde antas bli större, kunde mycket väl skattebefrielse under upp till 20 år godtas. En metod att undgå petiga anmärkningar från granskare kunde mycket väl vara att skriva hemmanet som öde. En del sådana hemman hade troligen inte heller någon ansvarig brukare, men däremot andra invånare. Olander kan ha rätt rörande 1710-talet, då antalet hemman, bebodda av änkor och faderlösa inte var obetydligt, även om jag tror mera på Weibull. För att inte tala om Österberg.
335
« skrivet: 2010-09-20, 22:56 »
De uppgifter om födelseförsamlingar, som jag lämnat, är alla tagna ur församlingsböckerna. Jag har även på ett tidigt stadium gjort stickprov för att undersöka deras tillförlitlighet och funnit den högst varierande. Somliga församlingsbokförare har uppenbarligen inte haft särskilt höga krav på korrekthet. Då den tillgängliga tiden inte var obegränsad och en god täckning var viktigare än att alla uppgifter fanns och var helt korrekta och kontrollerade, gjorde jag ingen mera utförlig undersökning. Detta förfarande tillstyrktes också från projektledningen. Det ligger även i linje med tidigare utgåvor av Sveriges dödbok, där man i vissa fall haft med ganska många personer, för vilka inte ens namnet varit känt.
Dödboken är en andrahandskälla (i bästa fall), och det sägs klart ut, att uppgifterna måste kontrolleras i förstahandskällorna. Vi vet ju även, att uppgifter om födelsedatum många gånger ändrats under årens lopp - jag har i min släktforskning stött på fall, där personer med fullständigt personnummer enligt födelselängden är födda en annan dag än personnumret anger. Detta har ju också Carl Szabad tidigare berättat.
336
« skrivet: 2010-09-20, 22:35 »
Vill du titta på kartan själv, så finns den antagligen på universitetsbiblioteket i Göteborg, nämligen i Ny Smålands beskrifning, utgiven av Rosengren 1914-1920, delen Växjö stad. Det kan ta några veckor, innan jag kommer åt mitt exemplar.
337
« skrivet: 2010-09-18, 23:39 »
Ödehemman var en administrativ beteckning, som inte omedelbart ändrades, när hemmanet blev bebott igen. Bonden skulle ha några år på sig, skattefritt, för att få jorden i kultur och husen användbara.
338
« skrivet: 2010-09-18, 23:27 »
Det finns en karta över Växjö med alla tomtägare från 1790-talet. Jag har dock inte tillgång till den just nu.
339
« skrivet: 2010-09-16, 21:26 »
Hej, Ann-Helen!
Jag avser en bok av papper med tryck på. Den finns knappast på internet, däremot i välsorterade bibliotek, då den utgivits på nytt så sent som 1978.
340
« skrivet: 2010-09-16, 13:44 »
Hej, Ann-Helen!
Förbindelsen från Simrishamn finns dokumenterad i Tågtidtabellen utgiven av Svenska järnvägsföreningen sommaren 1914, tabell 262. På kartan i samma publikation finns även linjen från Ystad utsatt. Båda slutade vid denna tid i Hammerhavnen, alltså inte Rönne eller Sandvig.
341
« skrivet: 2010-09-15, 23:34 »
Hej, Ann-Helen!
Från Ystad och Köpenhamn gick det båtar redan då. Sannolikt även Simrishamn. Och Sassnitz.
342
« skrivet: 2010-09-14, 15:59 »
Om det finns! På historiska institutionen i Lund en väl fylld bokhylla, från golv till tak. Och det är bara början. De brev du nämner är antagligen Diplomatarium Suecanum, som omfattar ganska många band (och ännu inte är fullständigt, fast det började utges redan 1829). Så bör du titta i Scriptores rerum Svecicarum Medii Aevi, Bidrag till Skandinaviens historia, Handlingar rörande Skandinaviens historia, Historiska handlingar och Skrifter utgivna av svenska fornskrift-sällskapet. En liten titt i Svenska medeltidsregester 1434-1441 kan leda vidare.
Och så finns det en hel del regionalt material, exempelvis Diplomatarium Dalecarlicum, Närkes medeltida urkunder, De värmländska medeltidsbreven, Diplomata novevallensia och mycket, mycket annat.
Specifikt genealogiskt är det nog främst Elgenstierna, som bör anlitas.
343
« skrivet: 2010-09-13, 20:30 »
Hej, Elin!
Jag har inte så många direkta svar på dina frågor, mycket beror på exakt var de bodde vid olika tider. Livet som torpare var inte lätt, men det var litet olika, om torpets mark tillhörde ett större gods eller en vanlig bonde. Många djur hade man inte. Ofta var det reglerat i ett kontrakt, hur många djur man fick lov att ha på bete i skogen. Dessa kontrakt kan finnas bevarade i häradsrättens arkiv. Skola var obligatorisk efter 1842, men den var sällan mer än halvtids. Halva året, alltså. Och inte så många år - min farfar fick slutbetyg efter fyra år, och han föddes på 1880-talet. Flyttlass kunde dras av häst, om man hade en sådan (biinkomst av körningar åt andra) eller hade fått låna. Annars fick man dra lasset själv - det brukade inte vara så stort. Eller låta kon dra, det finns bilder på sådant. Var hon inte dräktig, så gick det, fast inte så fort, förstås.
Järnvägar fanns det 1871, även om den stora expansionen utanför stambanorna kom just under första hälften av 1870-talet. Men det var dyrt att åka. Knappast något en torpare kunde unna sig. Kläderna var mest hemmagjorda. Lin var lättodlat, fast rätt mycket arbete med sedan, och vid närmare eftertanke fanns det knappast plats till en vävstol i ett torp. Ull från fåren var enklare att arbeta med. Man hade gärna något eller ett par stycken svarta får för att slippa färga ullen.
Du talar om att de blev gruvarbetare så småningom. Just i Uppland finns en del bruksarkiv att söka i.
344
« skrivet: 2010-09-13, 19:58 »
Du har god tillgång till böckerna på http://ddd.dda.dk I Danmark finns inga husförhörslängder eller liknande, bara födelse-, vigsel- och begravningslängder, ofta i samma bok och alltid församlingsvis. Dessutom finns folkräkningar vart tionde år. Det tar litet längre tid att följa en person genom åren på detta sätt, men det går. Jag har själv en (rätt avlägsen) släkting, som försvann till Danmark i början av 1880-talet, och jag har hittat honom (samt hans hustru och barn). Just när det gäller Bornholm, har dessutom släktforskarföreningen där gjort ett register över svenskättlingar. Det är inte gratis att titta i, om jag förstått rätt.
345
« skrivet: 2010-09-12, 21:32 »
Ja, på landsarkivet i Lund vill de gärna ta hand om böckerna för att försöka förstå sig på hur de egentligen är upplagda, men ännu så länge har de inte synts till där.
346
« skrivet: 2010-09-11, 11:12 »
Hej, Daniel!
Innan man har fått ihop ohanterligt många släktingar, är det nog enklast att skriva uppgifterna på papper (ett per person). Glöm bara inte att ange källan till varje uppgift! Det finns blanketter att köpa, om man inte vill konstruera dem själv.
Fördelen med Disgen (som är ett rätt dyrt program) är att man, när man kommit ett gott stycke på väg, kan ha turen att stöta på en person, som någon annan medlem redan har forskat på, och då får man oftast några till utan att anstränga sig. Det finns enklare (och billigare) alternativ från Geni, Genline och andra. Gratisalternativ är sällan anpassade för svenska förhållanden.
Torpare och dagsverkstorpare var i de flesta fall alldeles samma sak. Det har kommit ett par nya böcker om statare, torpare och husmän i Skåne.
347
« skrivet: 2010-09-10, 21:46 »
Om Staberget ligger på gränsen mot Södermanland, kan gränsmarkeringen vara över tusen år gammal. Annars knappast mera än sexhundra. Men det är vackert så.
348
« skrivet: 2010-09-10, 12:04 »
Detta är ett mycket besvärligt (och därmed intressant!) forskningsområde, som du säkert kan syssla med i många år. Hur du bör göra beror väldigt mycket på var din by var belägen, eftersom praxis var helt olika i olika delar av landet.
Skall man försöka generalisera, var det helt enkelt så, att utmarken mångenstädes var gemensam för flera byar. Den var så värdelös, att det inte ansågs lönt att lägga ned arbete på att försöka märka upp gränser av något slag. Ibland var man överens om att gränsen gick i en bäck eller överst på en höjdsträckning, men rösningar var mycket sällsynta. Inte ens riksgränser märktes ut annat än med stora stenar (flyttblock och liknande) på ibland flera mils avstånd från varandra.
Något litet ändring på detta blev det på 1500-talet, då kung Gustav plötsligt gjorde anspråk på all jord, som ingen annan brydde sig om att ta hand om. Den delade han och hans söner sedan ut till adelsmän, som lät landbor flytta dit, bygga hus och röja mark och odla. Och adelsmän har ju tid och råd till mycket onyttigt, exempelvis att märka ut gränser i ödemarker.
Men jag kan ge många exempel på byagränser (ja, även församlingsgränser), som inte gick att sätta ut på kartor förrän bortåt 1800, helt enkelt därför att ingen brydde sig om var de gick.
349
« skrivet: 2010-09-10, 11:38 »
You may look at the single word öde to find out, that in this case it means not in use or wasted. Probably the torp (croft) was no more used as a croft (so the fields were used by the land-owner instead), but inhabited by someone else (statare or inhyses).
350
« skrivet: 2010-09-09, 23:15 »
Värnpliktsnumren består av ett löpnummer, ett områdesnummer och ett årtal. Med hjälp av dessa kan man leta vidare i Krigsarkivet. Dock finns stora luckor före 1919 eller så.
351
« skrivet: 2010-09-07, 00:58 »
Att man uppkallade ett nyfött barn efter ett avlidet var mycket vanligt. Troligen hängde denna sed samman med att förnamnen gick i arv så att förste sonen fick namn efter farfar, andre efter morfar osv, och man ville förstås inte, att något namn skulle försvinna på vägen. Men seden att låta ett nyfött barn ta upp ett avlidets namn höll i sig längre än seden att återanvända äldre släktingars förnamn.
Som jag skrev förut: det fanns inte skydd för namn (utom möjligen adliga) före 1901, och även därefter var skyddet svagt. Ville någon heta Lyd, så fick han det. Backstugor och torp och även större gårdar döptes om ibland, så även hela byar. Och innebörden av torp varierar en hel del.
Du undrar, om andra yrken än soldatens medförde automatisk namnändring. Jodå. Om en bondson blev präst, så tog han sig ett annat namn redan vid akademien. Smeder lär också gärna ha bytt namn. Och den som etablerade sig som borgare i en stad brukade byta namn.
Intet är beständigt!
352
« skrivet: 2010-09-06, 11:31 »
Hej, Ingela!
Beträffande fader okänd har du säkerligen betydligt större erfarenhet än jag. Jag har dock stött på fall, där den misstänkte inte velat svära sig fri inför domstol utan hellre betalat en rundlig summa.
353
« skrivet: 2010-09-06, 11:18 »
Hej, Ingela!
Problemet med nya PUL är att det finns människor, som känner sig illa berörda av snart sagt vad som helst. Man kan alltså aldrig någonsin vara säker på att undgå åtal, om man publicerar någonting om en person utan dennes uttryckliga medgivande, om man inte är en tidning.
354
« skrivet: 2010-09-06, 11:07 »
Hej, Antoinette!
Det beror mycket på tidpunkten. Före 1860, ungefär, var det bara soldater, som bar soldatnamn. När de tog avsked från tjänsten, återgick de till sina förutvarande patronymika. Sedan mjukas namnbruket upp, soldaterna behåller (ibland) sina soldatnamn, och även barnen antar så småningom dessa. Så om händelsen du refererar inträffade efter 1880, kan Mattis mycket väl ha tagit sig namnet utan vidare - det fanns inget namnskydd på den tiden. (Tidpunkterna varierar något över landet; mest konservativt längst i söder.)
355
« skrivet: 2010-09-05, 11:41 »
Adresser, telefonnummer och ekonomi är sådant, som snabbt kan ändras. Därför är det inte så känsligt, om det blir allmänt känt. Släktskap är däremot oföränderligt. Somliga människor är mycket känsliga för att uppgifter om detta blir allmänt kända. Uppenbarligen har så länge varit fallet - annars hade vi inte haft så stora problem med fader okänd.
356
« skrivet: 2010-09-05, 11:35 »
Det betyder, att gamla datorer inte kan använda skivan. Den rymmer mycket mera data än en CD.
357
« skrivet: 2010-08-31, 23:00 »
No, not exactly. Children got no surname at birth, but when they moved away from home.
Yes, probably there are records of such examinations. But it is about the time when the old regulations of artisans were abolished. And the records might be in Malmö stadsarkiv or in Landsarkivet i Lund.
358
« skrivet: 2010-08-30, 23:15 »
Du kan alltid söka under http://ddd.dda.dk Det som finns i Danmark är folkräkningar vart tionde år samt födelse-, vigsel- och dödböcker. Allt bara på församlingar. Dessutom ett och annat specialregister, exempelvis för svenskättlingar på Bornholm.
359
« skrivet: 2010-08-30, 23:04 »
Amiralitetsförsamlingens böcker är upplagda enligt ett eget system och sålunda besvärliga för ovana att hitta i. För många av dem finns dock register att tillgå; jag känner inte till i vilken utsträckning dessa register är avfotograferade och tillgängliga över internet.
360
« skrivet: 2010-08-30, 23:01 »
In the 19th century surnames could be changed by each person for himself. To be quite sure, it is necessary to follow a person from birth to death, step by step. The siblings of your greatgrandfather might bear the name Astrom, Ohstrom, Astradsson, Hakansson or something else.
361
« skrivet: 2010-08-27, 18:38 »
Ateljé Visit fanns i Växjö i mitten av 1900-talet (och lär visst existera ännu, ehuru under annan adress).
362
« skrivet: 2010-08-26, 13:12 »
Du har tydligen hittat en noggrann präst! Att bo på gården innebar normalt, att man tillhörde hushållet, även om det förekom, att drängar och pigor åt avskilt från ägarfamiljen. Att bo under gården innebar, att man bodde i ett annat hus, som var beläget på gårdens ägor/mark, alltså ett hus på ofri grund, exempelvis en backstuga, eller möjligen vad som lantmätarna kallar en lägenhet, avstyckad från gården men ej i mantal satt. Dessa andra hus kunde givetvis vara byggda av vem som helst, som fått tillstånd från markägaren.
363
« skrivet: 2010-08-25, 23:55 »
Just arvsbestämmelserna är ganska olika i Magnus Erikssons allmänna landslag och Kristoffers landslag. Dessutom är båda rätt egendomliga och brukar inte användas - det fanns en del stadgor om detta. 1734 års lag är entydig: barnen skall ärva allt, om de lever.
Men man har alltid fått lov att skifta arv som man vill, bara alla inblandade är överens.
364
« skrivet: 2010-08-23, 22:52 »
Hej, Patricia!
1900-talet kan vara litet svårare att hitta rätt i än 1800-talet. Men egentligen finns alla uppgifter bevarade, och med betydligt färre fel dessutom.
Du har alldeles rätt i att det inte finns några husförhörslängder. Men det finns församlingsböcker, med alldeles samma uppgifter! En del av dessa är avfotograferade också. Problemet är alltså dels, att så snart någon anteckning i en bok har gjorts efter 1940, skall hela boken sekretessprövas, dels, att rätt litet finns på internet, så man måste resa till rätt landsarkiv (och i en hel del fall ända till rätt pastorsexpedition). Men har man tid och respengar, så kan man hitta alla uppgifter!
Östertälje ligger i Stockholms län, och det arkivet finns någonstans i Stockholm. Strängnäs ligger i Södermanlands län, och det arkivet ligger i Uppsala. Trollhättan låg i Älvsborgs län, och det arkivet ligger i Göteborg. Innan du reser någonstans, bör du höra efter, om den sökta boken verkligen finns tillgänglig på arkivet - ibland har de inte ännu lämnats in, ibland ligger de hos bokbindaren några månader - och kanske också titta in hos Riksarkivet i Arninge, dit du inte har så långt, och där det finns kopior av förvånansvärt mycket.
365
« skrivet: 2010-08-23, 20:23 »
Hauptmann betyder kapten (mil.), Landeshauptmann är sannolikt landshövding. Den 6 augusti var det bisättning i kyrkans kapell; den 11 september jordfästning med predikan över andra Timoteusbrevet, verserna 7 och 8. Resten ser rätt ut.
366
« skrivet: 2010-08-23, 11:46 »
Hej, Lotta!
Det borde rimligen vara feldaterat någonstans. Enda fall jag stött på bouppteckning före dödsfall är när två makar dör med kort mellanrum och man hunnit göra bouppteckning dessemellan, varefter man struntar i ny bouppteckning för den längst överlevande. Med reservation för lokala vanor.
367
« skrivet: 2010-08-23, 11:40 »
Kenneth: Det har förekommit fler än två skiftesreformer - bara under 1700- och 1800-talen var de tre. Och det var inte överallt, som alla hus i byn var samlade i en grupp, även om det var vanligt. Du har nog också rätt i antagandet, att uttrycket tillkommit, sedan marken blivit uppdelad i större bitar än tidigare.
Jörgen: Du har troligen förstått frågan bättre än jag.
Kjell: Exakt vilken person, som äger ett visst markstycke vid en viss tidpunkt, kan vara knivigt att reda ut. Men vilken gård marken tillhörde, det brukar gå lättare (utom för samfälld mark). Direktiv hur man borde skriva utfärdades normalt av biskopen i stiftet. Jag har tyckt mig kunna se, att formuleringarna var något så när lika inom samma stift, men kan skilja sig åt betydligt mellan stiften (och även mellan olika tider, troligen då man bytt biskop). Att man skrev på latin var inte för att visa sig viktig, det var helt enkelt normalt att göra så för den som kunde. Och det var rätt många, som kunde lite latin - Jeppe på Bjerget använder en och annan latinsk vändning, fast han bara var en försupen bonde. Det är egentligen inte förrän efter andra världskriget, som latinet har kommit ur bruk.
368
« skrivet: 2010-08-20, 22:18 »
Ägor är helt enkelt den mark man äger. De indelas i inägor (inom stängsel) och utägor (utom stängsel, fast det kan förekomma instängslade bitar där också). I varje fall ligger inägorna närmare husen.
Vad som är viktigt beror på vad man är intresserad av. Jag brukar titta på alla gamla kartor jag kan hitta, särskilt skifteskartor, men det beror nog mest på att jag är intresserad av kartor i allmänhet.
369
« skrivet: 2010-08-20, 21:00 »
Hej, Sylvia!
Visst blir hår styvare, när det växer ut efter att ha rakats av. Oavsett var på kroppen det växer. Inte för att jag kan ge någon fysiologisk förklaring, som jag själv tror på.
370
« skrivet: 2010-08-19, 23:36 »
Hej, Tommy!
Flickskolan låg mellan Värendsgatan, Trädgårdsgatan och Vallgatan. Adressen torde ha varit Trädgårdsgatan 3, alltså strax väster om lasarettet. Huset är numera rivet, liksom de flesta andra gamla, vackra eller eljest intressanta hus i staden.
371
« skrivet: 2010-08-19, 01:25 »
Överstrykningar skall vara gjorda så, att det går att se, vad det har stått. I riktigt gamla böcker kan det vara svårt, eftersom bokstäverna inte är så mycket större än strecken är grova.
En flytt kan saknas i husförhörslängden, den boken är ju bara sekundärmaterial. Men då finns flytten ändå med i in- och utflyttningslängden, som är primärmaterial. Man kan förstås behöva läsa några år, och är det en stor församling, så tar det sin lilla tid. Annars har man ofta möjligheten att hoppa ett litet stycke i tiden, nämligen till närmast föregående, större händelse, leta rätt på den i födelse- eller vigselboken och därifrån gå till den då aktuella husförhörslängden (varifrån man sedan går både fram- och baklänges). Ibland blir detta tyvärr för långa hopp, så att man inte landar alls. Då frågar man här i Anbytarforum under rätt landskap och församling, så får man ofta hjälp en bit på vägen.
Och som jag skrev förut: de verkliga problemen kommer, när det varken finns husförhörslängder eller flyttningslängder. Det är vanligt på 1700-talet.
372
« skrivet: 2010-08-19, 01:07 »
Det var tydligen under Gustaf III:s ryska krig, som ju till större delen utkämpades till sjöss (i varje fall enligt de svenska historieböckerna; kriget gick bättre för svenskarna till sjöss än till lands). Nu är jag en hopplös landkrabba, så jag vet faktiskt inte i vilket av de olika sjöslagen just Prins Gustaf råkade illa ut.
Men kriget blev rätt kort, och om inte Jonas Larsson Hallegård hade oturen att bli allvarligt sjuk under fångenskapen, så fick han komma hem igen. Nu fick han tydligen avsked, så antingen dog han faktiskt i fångenskapen, eller också blev han skadad före fångenskapen (under strid), så att han inte kunde användas i svenska krigsmakten efteråt.
373
« skrivet: 2010-08-17, 01:58 »
Det första är ett värnpliktsnummer, som anger regemente och inskrivningsår samt ett löpnummer. Förmodligen inte särskilt intressant på det här stadiet i släktforskningen, men kan bli det senare. Det andra ser ut som en flyttningsuppgift till eller från stadsförsamlingen, uppslag 1032, men det har litet att göra med i vilken kolumn du hittat uppgiften.
374
« skrivet: 2010-08-17, 01:51 »
Det i längden mest effektiva (om händelsen är sen nog att alla böcker finns kvar) är att inte försöka hoppa hela vägen från någon notis i en husförhörslängd direkt till födelse- och dopboken utan gå i så små steg som möjligt. En händelse i taget, en flyttning i taget.
Har man inte tålamod till detta, så kan man försöka några små knep:
Den angivna födelseförsamlingen behöver inte vara helt korrekt - exempelvis kan det vara pastoratets namn i stället. Fanns det annexförsamlingar vid den tiden, så se även i dessas böcker!
Hjälper inte det, så kan man antingen gissa sig fram en smula (vilket brukar leda till ganska långvariga sökningar men en och annan gång faktiskt något slags resultat), eller också får man bita i det sura äpplet och först som sist ta en åtminstone litet längre väg, alltså söka upp vigselnotisen. Där brukar stå var båda makarna var bosatta omedelbart före vigseln. Så söker man dem i de då aktuella husförhörslängderna. Möjligen hittar man redan där en annan födelseort (eller i varje fall födelsetid, men du vet väl redan, att man måste söka på hela året och ibland året före och efter också?). Annars är det bara att fortsätta baklänges.
Och beklaga dig inte över arbetet: det måste ändå göras för att säkerställa, att den du hittat verkligen är den sökta personen. Jag har flera än en gång kunnat konstatera, att det fanns två eller tre personer med ungefär rätt namn, ungefär rätt födelsetid och ungefär rätt födelseplats (och att den som såg ut att stämma bäst inte alls var den jag sökte).
375
« skrivet: 2010-08-14, 00:49 »
Om det finns sockenkataloger, så står där mycket om indelningsändringar.
376
« skrivet: 2010-08-11, 23:25 »
Hej, Linda!
Man har alla arvsanlag i två exemplar, ett från far och ett från mor (undantag de som sitter på de små x- och y-kromosomerna). Har man dubbelt brunt, blir man själv och alla barn brunögda. Har man enkelt brunt, blir man själv och hälften av barnen (om man får tillräckligt många) brunögda. I båda fallen om den man får barnen med är blåögd. En blåögd har alltid dubbelt blått. Om både man själv och den man får barnen med har enkelt brunt (och därmed är brunögda), blir ändå en fjärdedel av barnen blåögda.
För att så komplicera saken något, finns det ju olika nyanser av blåögda, gråögda och grönögda samt personer med ett brunt och ett blått öga. Helt bortsett från sådana som varit i slagsmål.
377
« skrivet: 2010-08-11, 00:20 »
Den som trivs med att fylla papper med anteckningar kan gott fortsätta med det. Det krävs dock god disciplin för att hålla ordning på papperna, när antalet personer växer. Och det gör det, om man vill ha med alla syskon (och i synnerhet deras avkomlingar). Redan anorna blir ju dubbelt så många för varje generation.
Jag har haft nöjet att kunna hämta uppgifter ur Sjöbloms samlingar. Han skrev allt på papper: ena sidan alla uppgifter om en viss person, baksidan hänvisningar till maka(or)/make(ar) och barn. Med hjälp av ett väl genomtänkt numreringssystem kunde han hålla reda på tiotusentals personer på detta sätt, men en nutida användare behöver ett register för att hitta en bra utgångspunkt. (Kanske behöver detta förklaras: Sjöblom registrerade alla sina släktingar med utgångspunkt från sig själv, men vi är rätt många, som är mycket avlägset släkt med honom och därmed kommer in i någon avlägsen sidogren.)
Fördelen med datorn är dels att man lätt kan hitta personer, som förekommer fler än en gång (anbortfall och liknande), dels att man snabbt och lätt kan skriva ut ett urval uppgifter på den form man önskar, om programmet duger till det. För egen del har jag råkat börja med ett program, som är utomordentligt väl genomtänkt för att registrera data, men tyvärr saknar goda utskriftsmöjligheter. Jag har tittat på flera andra program, som är bra på utskrifter, bland annat Min Släkt, men de saknar flera av de faciliteter för registreringen jag vant mig vid (och som inte finns i överföringsstandarden Gedcom).
378
« skrivet: 2010-08-10, 23:55 »
2 mantal krono var knappast en arrendegård utan snarare upplåten som tjänstebostad åt en överste eller något ditåt. 1/8 mantal frälse var närmast ett större torp under något säteri i trakten.
379
« skrivet: 2010-08-10, 23:48 »
Ett mantal var en skatteenhet (från början var det ett antal personer, men det ändrades med tiden). Den var avsedd att svara mot en viss avkastning, alltså en funktion av både areal och bonitet. 1/8 mantal är en rätt liten gård, knappast tillräcklig att försörja en familj på utan extrainkomster. 2 mantal är en stor gård, närmast någonting herrgårdsliknande, som krävde ett flertal drängar och pigor för driften. När skattläggningen skedde på 1500-talet, ansågs 1 mantal behövas för ett familjejordbruk. Avkastningen ökade med tiden, och framemot slutet av 1800-talet var snarare 1/4 mantal den normala storleken. Frälse och krono har jag förklarat tidigare.
Egentligen var det meningen, att en adelsman skulle ha en gård som säteri, men mycket snart blev det så, att när en gård väl en gång betecknats som säteri, så förblev den det, även om samme man ägde flera sådana gårdar. Fördelen med ett säteri var att alla frälsegårdar inom en mil därifrån (under samme ägare) var befriade från alla slags avgifter och skatter (för frälsegårdar längre bort fanns det en del som skulle betalas, även om det inte var så mycket). I Skåne gällde det alla gårdar inom samma socken.
380
« skrivet: 2010-08-10, 00:00 »
Jag är inte frimurare och känner inte till deras symboler, men den här visade stämmer väldigt väl med en, som fanns vid kortaket i Öjaby kyrka, när jag var barn.
381
« skrivet: 2010-08-09, 23:38 »
En frälsegård var avsedd att ägas av en adelsman, och därmed var jorden skattebefriad. Den brukades oftast av en arrendator (landbo), som - i synnerhet i Skåne - hade dryga dagsverken på sätesgården att fullgöra som arrende. Arrendet kunde även utgå in natura och - särskilt framemot 1900 - kontant.
Ett rusthåll var en gård, som skulle hålla en kavallerisoldat (inklusive häst) utrustad och stridsberedd men i gengäld var befriad från skatt på jorden.
Ett torp var (oftast, före 1830 vacklade språkbruket) ett stycke jord, som upplåtits av markägaren åt en torpare på längre tid (vanligen 50 år). Torparen fick bruka jorden, bryta ny jord, bygga hus (som han skulle ta med sig vid avflyttning), i allmänhet ta virke och ved ur markägarens skog (efter anvisning av denne) samt hålla ett bestämt antal kor och får på bete i nämnda skog. Å andra sidan skulle han dels betala en engångsavgift, dels fullgöra ett antal dagsverken åt markägaren årligen. Torpet var många gånger så litet, att torparen och hans hustru var tvungna att ha någon sidosysselsättning för att få in litet pengar.
En kronogård var ett lantbruk, som tillhörde staten (kronan), men brukades av en arrendator på livstid och som praxis med arvsrätt. Arrendet utgick normalt kontant; tidigare förekom andra former, exempelvis stentransporter till fästningsbyggen.
En backstuga var en byggnad på ofri grund och med mycket obetydlig jord till (kanske ett potatisland). Namnet kommer sig av att många av dessa byggnader hade en, två eller tre väggar till stor del ingrävda i en backe - ruinerna kan ibland förväxlas med en jordkällare. Men många var försedda med fyra väggar ovan mark.
382
« skrivet: 2010-08-09, 01:34 »
Hej, Mathias!
Den första bilden föreställer en symbol för Guds allseende öga.
Därefter kommer en vapensköld för Sverige-Norge, egendomligt nog utan norsk flagga. Mittskölden är lite slarvigt tecknad.
Sedan är det ett par andra staters sköldar, som jag inte på rak arm känner igen.
383
« skrivet: 2010-08-09, 01:22 »
Om du vet var någonstans personen dog, kan du be att få se efter i död- och begravningsboken för den församlingen. Högersidorna är dock sekretessbelagda.
Du kan också leta på CD:n Begravda i Sverige.
Om du känner till den avlidnes efterlämnade släktingar, finns fler möjligheter. Har änkan/änklingen levt till 1947, finns tidpunkten för dödsfallet i änkans dödsnotis (om hon inte gift om sig).
384
« skrivet: 2010-07-31, 21:14 »
landem skall nog vara laudem eller något liknande. Där står ungefär: berömvärt tal, fortsätter studera. Vid möte disputerat om Guds beslut och handlande.
385
« skrivet: 2010-07-31, 01:39 »
Man bör alltid uppge det som gällde vid tiden för händelsen (men naturligtvis ta med så mycket detaljer som möjligt).
386
« skrivet: 2010-07-27, 23:41 »
Stenhuggares inkomster var oerhört konjunkturberoende. Ibland ökade efterfrågan på huggen sten, och då gick inkomsterna upp rejält; sedan sjönk efterfrågan, och det fanns många gånger inget jobb alls. Det var annars ett mycket fritt arbete: man jobbade vid vilka tider man själv ville, var man själv ville, hur mycket man ville, under vilken chef man ville. Många stenhuggare flyttade omkring ofta, vilket många gånger gör det svårt att följa dem genom livet - de var inte alltid så noga med att anmäla flyttningarna. Det var inte ovanligt att supa bort en stor del av lönen (men det förekom i andra yrken också). Gjorde man inte det, kunde det samla sig en rätt bra sparad slant på ett fåtal goda år.
387
« skrivet: 2010-07-27, 23:28 »
Torpet Djupadal under Östrabo biskopssäte hade stadsägonummer 1207A och lär nuförtiden närmast motsvaras av fastigheten Macken 1 med gatuadress Sandviksvägen 4, dock söder om kvarteret enligt B?low-H?be.
388
« skrivet: 2010-07-20, 17:15 »
Långemåla. Byn vid Lyckebyån, sammanställt av Ingemar Söderström. Utgiven av Ledja Byalag. Tryckt i Bräkne-Hoby 2008. Du behöver inte göra kontrollen - jag har svalkat mig några timmar på landsarkivet. Siffrorna stämmer. Det du kan få göra är att översätta gamla dateringar till nu begripliga:
1712: 24. Trin. (torde vara 24 söndagen efter Trefaldighet)
1719: 22 p: Tr: (torde vara 22 söndagen efter Trefaldighet)
1739. m:1 P.T. (+ någonting osynligt före m, kanten var mycket svart, möjligen Do)
1751: F. Pettere
Vill du själv tyda krumelurerna, hittar du dem i Rödeby CI:3, första halvan.
Beträffande Ulrika har jag gått igenom Karlskrona. Där fanns några, i amiralitetsförsamlingen, men ingen med fader på O. Det finns dock en i Augerum 1786, 29 november. Litet tveksam, då fadern bär efternamnet Liljegren. Sådana namn lade man dock ofta bort, då man återgick till bondesysslor. I övrigt fanns det litet mera attester än register, men inte tillräckligt långt - det finns födelse-, vigsel- och dödsregister (egentligen dop, vigsel och begravning), men därutöver endast högst sporadiska förteckningar över nattvardsgäster (samt mantalslängder, som ju har sina begränsningar).
Slutligen måste jag förstås be om ursäkt för fadäsen att blanda ihop Älmtaryd i Augerum med Älmtamåla i Fridlevstad. Gertrud Andersdotter föddes alltså i Augerum. Hennes fader Anders Persson dog möjligen i Älmtaryd i början av maj 1787 (Augerum E:1) och föddes i så fall omkring 1722.
389
« skrivet: 2010-07-19, 23:00 »
Hej, Gunnar Hjortsberg!
Jag har något, delvis från boken om Långemåla, som kom för ett par år sedan. Fast jag hade hittat en del själv tidigare. Bokens uppgifter har jag ännu inte kontrollerat mot primärkällorna.
f: Per Nilsson föddes i Långemåla mars 1751, dog i Buggamåla 10 sept 1823. Gift 8 dec 1776 med
m: Gertrud Andersdotter, född 26 aug 1754, död 22 juni 1836 i Buggamåla.
ff: Nils Persson, född 1712 i Mästaremåla, död 15 dec 1792 i Långemåla. Gift 1739 med
fm: Anna Mårtensdotter, född 1719, död 23 febr 1799 i Långemåla.
mf: Anders Persson i Älmtaryd, Fridlevstad.
mm: Bengta Nilsdotter i Älmtaryd, Fridlevstad.
fff: Per Bondesson i Mästaremåla.
ffm: Sissa Nilsdotter i Mästaremåla.
Byar utan socken angiven ligger i Rödeby, norra delen.
390
« skrivet: 2010-07-19, 13:12 »
Hej, Björn-Åke!
Det senare kontraktet avser förvisso det torp, där den aktuella Ulrica och hennes man Mårten framlevde en stor del av sitt liv. Men det verkar fattas ett kontrakt någon gång mellan de båda citerade; personerna i det förra synes inte vara släkt med dem i det senare. Om nu båda avser samma torp i Buggamåla.
391
« skrivet: 2010-07-19, 01:26 »
Personnumren för personer födda före 1947 är inte beroende av födelseorten utan av vistelseorten 1946 eller 1947.
392
« skrivet: 2010-07-19, 01:22 »
Jag har en uppgift om födelseår 1785 på henne (f ö min mfmfm), tyvärr utan källa, troligen någon senare husförhörslängd. Jag saknar även uppgift om födelseförsamling (har letat i ett flertal födelselängder) och föräldrar. Förnamnet är inte vanligt förekommande på landet vid denna tid, så jag misstänker, att hon är född i Karlskrona. Den födelselängden har jag inte orkat stava mig igenom ännu. Men uppgiften om inflyttningsattest är intressant - dessa attester tror jag finns bevarade även för flera år, där inflyttningslängden saknas.
393
« skrivet: 2010-07-16, 00:48 »
Visst hittar man orimligheter ibland. Då får man försöka fundera ut vad som är mest troligt i det aktuella fallet. Ofta kan man se på notiserna före och efter. Ibland går det inte att komma fram till något rimligt säkert resultat - stor arbetsbörda, hög ålder, mycket brännvin - det finns många tänkbara orsaker till att det blivit fel.
I det aktuella fallet skulle jag se på notiserna före och efter för att se, om det är mest troligt att barnet levde i februari eller i mars (eller en hel månad - det kan ju vara fel på båda datumen!). Sedan skulle jag vara glad att det fanns några notiser att granska. Alldeles för många böcker har brunnit upp eller blivit förstörda på annat sätt.
394
« skrivet: 2010-07-13, 23:16 »
Tack för denna början! Ingenting i F län? Förra anan från Småland påträffades i Hjälmseryd...
395
« skrivet: 2010-07-12, 17:05 »
Båtsmannen i Allaboda, Fridlevstad, Nils Svensson, sedermera med soldatnamnen Västankvarn och Alman, uppges vara född 1751 i Småland. Då de mest Blekingenära socknarna brukar anges med sina egna namn, finns det anledning anta, att han kommit längre bort ifrån. Antagligen finns det ganska många Nils Svensson, födda i Småland omkring 1751, men är det någon, som försvinner, antingen till Fridlevstad eller utan spår, 1775 eller något dessförinnan? Det lär ju finnas databaser att söka i, men jag har ytterst få anor från norr om gränsen.
396
« skrivet: 2010-07-01, 21:15 »
Hej, Carl!
Ursäkta att svaret dröjt - jag har inte mina Växjöböcker så nära till hands. Sofiedal var vad som senare kallades stadsäga 400, och den var belägen på Gamla Norrvägens östra sida. Numera heter den delen av Gamla Norrvägen Sofiebergsvägen (efter det enda bevarade huset ur den gamla bebyggelsen), men platsen kan beskrivas som på nuvarande Gamla Norrvägens västra sida, från Kristina Nilssons väg och ett stycke söderut.
Mina källor är
Staffan B?low-H?be, Hur Öster byggdes; Från järnåldersboplats till stadsdel i Växjö, sidorna 87 och 89
Karta över Växjö upprättad år 1954 å stadsingenjörskontoret
samt en modern adresskarta på internet.
Några anekdoter om slaktaren Augustin Magnusson, som bodde på Sofiedal, återfinns i
Nils Hyltén-Cavallius, Gamla Växjö berättar vidare, sidorna 82-84. Där nämns även, att slaktaren Peter Magnus Nilsson från Skavenäs i Tjureda samt skomakaren Dahlstedt haft samma adress.
Jag har även ett dunkelt minne av en bok, specifikt om Gamla Norr i Växjö, med foton och invånarbeskrivningar för vartenda hus, men den har jag inte hittat (ännu).
397
« skrivet: 2010-06-22, 02:29 »
njursjukdom is kidney disease.
398
« skrivet: 2010-06-01, 00:24 »
Jag vet ingenting om bilden, men vill passa på att påpeka, att det inte behöver handla om en flickskola. Könssegregerade klasser var vanliga i större städer även i folkskolan ganska långt fram i tiden.
399
« skrivet: 2010-06-01, 00:20 »
Detta är en gissning, men då ett skruvstäd inte används av en snickare utan en klensmed, skulle en spikstol kunna vara det hålförsedda, parallellepipediska järnstycke, som brukar användas vid framställning av handsmidd spik (som städ, ungefär). Jag har själv med stor framgång använt ett sådant i yngre dagar vid rätning av begagnad spik.
400
« skrivet: 2010-05-26, 02:11 »
Den mest troliga orsaken, om det nu är så, att en osedvanligt stor andel av befolkningen på de stora Bohusöarna har avsanlag, som osedvanligt väl överensstämmer med irländska eller skotska, är att några bohuslänningar reste till Irland eller Skottland och rövade med sig kvinnor hem. Det var ju så islänningarna gjorde. Sedan behövs det förstås en hel del inavel för att bevara genuppsättningen i så många generationer.
401
« skrivet: 2010-05-25, 00:25 »
Hej, Bjorn!
På vikingatiden fanns inte Sverige. Västkusten var helt dansk eller norsk. Även Västergötland var tidtals danskt. Den lilla kilen mellan Danmark och Norge, där mycket senare Göteborg anlades, blev troligen inte svensk förrän på 1200-talet.
402
« skrivet: 2010-05-20, 00:18 »
Hej, Susanne!
Det finns två vägar: den officiella och den andra.
Officiella vägen är att titta på bouppteckningen, som är allmän handling. Dock numera inte i tingsrätterna.
Den andra är att utgå från förnamnen och födelsedata och söka, förslagsvis i ratsit.se (som innehåller även telefonlösa). Är förnamnen något så när ovanliga eller sannolik bostad känd, brukar det inte bli så många att välja på.
Det kan dock vara lämpligt att vänta minst ett år efter dödsfallet för att inte röra upp känslorna.
403
« skrivet: 2010-05-12, 01:03 »
Björn Nilsson in Tassbyn and Lars Olsson in Trättelanda, Blomskog's parish, had rebought their father's ground 1/3 of Tassbyn from non-relatives and asked for registration of this in 1649. Erik Olsson in Hugeryr, who represented his own share and his siblings, Jöns in Kärr and Halfvard's children in Tassbyn, changed then all their rights of heritage in mentioned 1/3 of Tassbyn to Björn Nilsson and Björn's wife Börta Persdotter, who then got 3/4 and Lars Olsson in Östra Trättelanda with his wife Malin Jönsdotter 1/4. As payment Anders Enarsson in Bön got 21 1/2 rdr, Jöns in Kärr 10 1/2 rdr, Halfvard Olsson's children 8 rdr, and Björn's father Nils Olsson 16 rdr. Besides, Lars Olsson gave 26 rdr to Asmund Ersson in Ramsbyn, who had had the ground as a mortgage. Björn Nilsson, after purchase and inheritance, then owned 3/4 of Tassbyn and 1/3 of it's underlying croft Hugeryr, and Lars Olsson 1/4 of the farm, 2/3 of the croft Hugeryr, Rönningskogen, the croft Stålbuarne, and a share of the mill's waterfall. Björn Nilsson disappears from documents in 1672.
Besides, in the second document, Torsten bought his sisters' inherited ground, not just his sister's.
404
« skrivet: 2010-05-10, 23:43 »
Well, not quite perfect. The last sentence should be: This is the first time Hugeryr is mentioned as a separate homestead.
405
« skrivet: 2010-05-06, 23:46 »
Brukar inte baptister ge sina barn namn (före dopet)? Jag har sett ett flertal exempel på detta, om jag inte minns alldeles fel.
406
« skrivet: 2010-05-04, 23:48 »
Normalt är det bara barn, som dör strax efter födseln, man hittar utan namn. De flesta präster skriver in barnens namn med anmärkningen (odöpt) eller (ej döpt i svenska kyrkan) eller något sådant. Men det finns även sådana, som inte skriver in några namn på odöpta. Särskilt i Bohuslän.
407
« skrivet: 2010-04-30, 00:19 »
Ibland kan man ha hjälp av mantalslängderna, även om de ofta är bristfälliga i detaljer.
Gäller det något så när förmöget folk, som brukade äga sin bostad, kan man hitta lagfarter och köpebrev. Ibland även torpkontrakt, men det beror lite på vilken del av landet man letar i.
Annars är den bittra sanningen den, att före husförhörslängderna arbetar man med bokföring utan balansräkning. Det blir att läsa många sidor i födelse-, vigsel- och dödböcker. Här och där hittar man möjliga trådändar. De passar inte alltid ihop. Särskilt de obesuttna, som flyttade ofta, är många gånger mycket svåra att pussla ihop hållbara fakta om.
408
« skrivet: 2010-04-26, 00:20 »
Historien verkar inte alls osannolik. En rättare var alltså en arbetsledare på ett större lantbruk - motsvarande funktion som en verkmästare på en verkstad. Någon särskild utbildning fanns inte, utan en duktig dräng, som fattade hur arbetet borde organiseras för att fungera bra, kunde bli rättare. Och en rättare hade bättre betalt än en dräng. På 14 år gick det, med god hushållning, att få ihop så att det räckte till kontantinsatsen för ett mindre jordbruk. Var man skötsam (och det fick man vara för att kunna spara så mycket), kunde man få låna resten. Räntor och amorteringar tog förstås en hel del av inkomsterna, men man var i alla fall sin egen.
409
« skrivet: 2010-04-26, 00:09 »
I tjeckiskan ligger betoningen alltid på första stavelsen i ordet. Accenttecken på vokaler är till för att ange längd, inte betoning. Det är ett språk med en mycket lättlärd stavning.
410
« skrivet: 2010-04-15, 22:58 »
Du behöver nog inte granska alla sidor heller. Du har ju en uppgift om vilken dag hon kom till Kättilstad. Då är det bara att gå in i utflyttningsboken för Sånga den dagen och läsa bakåt, tills du hittar henne. Där står vilket uppslag i församlingsboken du sedan bör titta på.
411
« skrivet: 2010-04-14, 21:14 »
Nå, men se efter i Sångas församlingsbok! Gerd borde finnas där 1924-1926 tillsammans med dem hon bodde hos.
412
« skrivet: 2010-04-14, 21:10 »
Hej, Peter!
Kölaby finns på landsarkivet i Göteborg, ja. 1942 måste sekretessprövas, men torde beviljas i ditt fall.
413
« skrivet: 2010-04-03, 01:16 »
Stadsdelen Nöbbelöv i Lund tillhör inte S:t Peters kloster utan Norra Nöbbelöv.
414
« skrivet: 2010-04-01, 23:44 »
Möjligen kan man leta i avlöningslistor från järnvägsbyggen. I varje fall i periodens början betalades dock rallarlönerna inte ut direkt till var och en utan till lagbasarna, som sedan fördelade pengarna till sina mannar. En hel del avlöningslistor har också gallrats bort vid arkivläggningen, tråkigt nog.
415
« skrivet: 2010-04-01, 23:40 »
Det är inte nödvändigt med SVAR-abonnemang. Man kommer långt bara med cd-skivorna Sveriges dödbok och Sveriges befolkning 1900.
Annars finns det en bok, som innehåller samma uppgifter som husförhörsboken skulle haft, om den funnits. Boken kallas församlingsbok. Om den ligger kvar i församlingen eller kommit in till landsarkivet i Göteborg vet jag dock inte.
416
« skrivet: 2010-04-01, 00:52 »
När man räknar poäng vid antagning till universitetskurser, räknas 3 som G, 4 som VG och 5 som MVG. 1 och 2 ger 0 poäng.
I det relativa betygssystemet skulle den enskildes betyg inte relateras till övriga i klassen, utan övriga i hela riket.
417
« skrivet: 2010-03-29, 23:01 »
As Hjärsås is situated near a river, I thought a water mill was most probable. And when looking at the old map, I found a water mill at the river, near the nothern part of the village of Hjärsås. And I found no windmills, as is natural in this rather wooden landscape.
In the later part of the 19th century, many kinds of grain were grown and milled here. Most popular was certainly rye, but wheat and buckwheat were common, too. Barley and oats were grown, but usually not milled, just crushed.
For transports oxen and horses were used. Economically, I am not quite sure. A mill (big enough to have a miller) is worth a considerable amount of money, and was a good tax-payer, but socially a farmer was a step down on the ladder cf. to a real farmer, although two steps better than a crofter.
418
« skrivet: 2010-03-25, 21:57 »
Nej, det finns inga inflyttningsbetyg. Det var ett papper med skrift på, ibland delvis tryckt text, som fylldes i av prästen i den församling man flyttade från och skulle lämnas till prästen i den församling man flyttade till, så att han skulle kunna fylla i inflyttningslängden och husförhörslängden rätt.
Något papper från den nye arbetsgivaren behövdes inte. Men betyg från den gamle blev efter hand vanliga.
Vad gäller datum bör utflyttningsdatum antecknas. Den enda anledningen att anteckna inflyttningsdatum är att det underlättar, om man leta rätt på uppgiften i inflyttningslängden igen - det finns ju sådana som vill ha dokumentation på alla små detaljer.
419
« skrivet: 2010-03-25, 01:06 »
Datum brukar avse när man tog ut flyttbetyg respektive lämnade in det. Detta gjordes vanligen inte samma dag som man verkligen flyttade, i synnerhet inte samma dag som man flyttade in. Att vänta nästan ett år var nog rätt ovanligt ändå, men det finns en hel del exempel på personer, som tog ut flyttbetyg och efter ett par månader lämnade tillbaka det igen. De hade alltså ångrat sig och stannat kvar hela tiden.
Man har ju i allmänhet en hel del annat att ordna, när man flyttat, och formaliteter som att göra en anmälan på pastorsexpeditionen är vanligen inte det som anses komma i första hand.
420
« skrivet: 2010-03-25, 00:36 »
Clemens rote i Lund är den nordvästra fjärdedelen av stadskärnan.
421
« skrivet: 2010-03-24, 02:14 »
Göran!
Du har säkert alldeles rätt i att torp och torpare varit ovanligare i norra Sverige. De har också varit mycket ovanliga i södra Skåne. Men backstusittare, inhyses och husmän var andra kategorier, som fanns även där torpare var vanliga.
Backstugor hade ingen jord (utom möjligen ett litet kålland). Därmed ett billigare arrende (färre dagsverken). Ursprungligen avsågs byggnader med en eller två ytterväggar ersatta med ingrävning i en backsluttning.
Inhyses var helt enkelt hyresgäster på ett eller annat sätt. Ofta nog inte med egen lägenhet eller ens eget rum.
Husmän och huskvinnor är en kategori, som är något svårare att få grepp om. Enligt vad jag förstått var det inhyses folk, men de hade sett bättre dagar (tidigare varit självägande eller åbor). Detta kan dock variera; en invånare i ett gatehus (som bara lär ha funnits i Skåne) har ibland benämnts husman i stället för det korrektare gatehusman.
422
« skrivet: 2010-03-24, 02:02 »
De stugor som numera kallas torp men egentligen inte varit det, kan ha varit backstugor, gatehus, byggnader på lägenheter, undantagshus eller andra hus på ofri grund eller på av husägaren friköpt mark. Ordet har helt enkelt varit enkelt och praktiskt att använda för mera än det ursprungligen avsåg, i synnerhet som den ursprungliga innebörden upphörde 1943 (tack Irma!).
Lämningar i skogen är inte alltid så lätta att identifiera. Där finns mängder av odlingsrösen, fångstgropar, kolbottnar, järnframställningsugnar och annat, som den glade amatören mycket väl kan anta vara det sökta torpet, medan dess rester (som mycket väl kan ha legat i närheten någonstans) har försvunnit på ett eller annat sätt (övervuxna, nerrasade i grop (grävlingar är fantastiskt bra på att underminera), förstörda vid markberedning, använda som vägfyllning...)
Jag har läst en redogörelse för en arkeologisk utgrävning i Värmland, där man för ovanlighetens skull grävde ut vad som allmänt ansågs ha varit ett torp från början av 1800-talet. Det visade sig i stället vara en betydligt äldre (och tidigt övergiven) boplats av annat slag.
Det är inte avsikten att nedvärdera torpinventeringar; de är tvärtom en värdefull del av kulturminnesvården. Avsikten är snarare den motsatta: att få de kulturvårdande myndigheterna att ägna någon möda även åt denna, av dem försummade, del av kulturarvet.
423
« skrivet: 2010-03-22, 23:34 »
Detta kan nog vara Hässleholm, även om min minnesbild är att den kasernen ligger snett i förhållande till gatan. Sysselsättningen förefaller vara persedelvård, närmare bestämt rengöring av filtar medelst piskning. Det brukar vara effektivare att rista filtarna, men somliga militärer har ibland underliga idéer. Vad som förvånar mig är att det förekommer olika slags klädsel. Linnekläder var avsedda att användas, när man lätt kunde bli smutsig (de var ju enkla att tvätta), så det är ingenting att förundra sig över att de blev smutsiga. Det kan ju mycket väl vara hästfiltar - T4 hade många sådana, och filtar för soldater brukade inte vara försedda med så stora hål.
424
« skrivet: 2010-03-22, 23:16 »
Benämningen torpare kunde avse litet olika förhållanden. Normalt hade en torpare kontrakt på att han fick lov att bruka ett visst jordstycke, bygga hus på det, nyttja ved och virke ur gårdens skog, liksom bete för ett specificerat antal husdjur. Kontraktet gällde för många år, normalt 49 eller livstid. Arrendet kunde ibland betalas i pengar, men vanligen i dagsverken.
Torparen ägde alltså sina hus (och var normalt skyldig att avlägsna dem, när kontraktet upphörde att gälla), men inte sin jord (även om han ofta nog hade röjt den själv).
Torparsystemet avvecklades efter hand. Det ersattes till en början med statarsystemet (vad än proletärförfattarna ansåg, så hade faktiskt statarna i allmänhet det ekonomiskt bättre än torparna) (å andra sidan ville statarna helst bo för sig själva, exempelvis i nedlagda torpstugor, inte i statarlängor); senare möjliggjorde ensittarlagen, att torparna kunde friköpa den jord de brukat och erhålla den eftersträvade titeln hemmansägare (även om hemmanet var alldeles för litet att leva på, egentligen). Arrende i form av dagsverken förbjöds 1949, har jag sett en uppgift om.
Många av de små stugor, som numera kallas torp, har aldrig varit detta. Och några av de lämningar ute i skogen, som alla hembygdsföreningar med självaktning har inventerat (eftersom Riksantikvarieämbetet i sin allvishet har ansett sådana lämningar ointressanta), har inte ens varit bostäder.
425
« skrivet: 2010-03-22, 00:36 »
else cottage inhabitant
The father now farmer (not owner of the farm)
made service together in Grönhult, No. 1, where he was born
who still are alive
Ill for two weeks Cottage inhabitant
missing text
Number, (the last two need a context to be understandable)
426
« skrivet: 2010-03-17, 01:17 »
Yes, kusin means first cousin. There are words for second cousin and third cousin, too, but not used very often.
427
« skrivet: 2010-03-17, 01:07 »
Som jag har förstått det, satt pojkarna på södra sidan (manssidan), även före konfirmationen. Tjänstefolket hörde till gården och satt alltså i gårdsbänken. Bänkarna längst bak var för torpare, backstusittare och andra obesuttna. Men jag kan ha fel, och det kan också ha varit olika på olika ställen i landet.
428
« skrivet: 2010-03-15, 23:55 »
Efter 1900-talet är det Skatteverket som försöker hålla reda på alla data. Men du menar kanske under 1900-talet?
Originalkyrkoböckerna ligger kvar i Verum (eller möjligen Vittsjö). De är säkrast för den ej sekretessbelagda tiden. Skriv dit och fråga!
För den sekretessbelagda tiden (efter 1939) är det besvärligare. Man kan hitta en del i Sveriges Dödbok och folkräkningarna 1970 och 1980. Vissa uppgifter efter 1946 och i synnerhet efter 1991 kan Skatteverket hjälpa till med.
429
« skrivet: 2010-03-15, 23:40 »
Bengta lived in Tommaboda together with her illegitimate son Alfred Jönsson, born January 14, 1879, outside of marriage with anybody.
The farmhand Nils Persson in the same place the female assistant Hanna Olsdotter in the same place
The mother and widow Elna Persdotter lives in the cottage she still owned (with some land)(not sold with the farm). In the small cottage (without any land) does Jöns's sister Hanna Olsdotter, with her childen, live. Croft No. 5 in Tommaboda, house, furniture, and all goods auctioned off in 1955. Houses are torn down. New houses have been built nowadays.
In all, good translation by you!
430
« skrivet: 2010-03-12, 00:59 »
There were some other ways of living, too.
5/ When a farmer grew old, he often sold his farm, usually to his eldest son (or his son-in-law), but kept a small house, some land and the right to get burning-wood and also caring for himself and his wife, when he grew very old and/or sick. This part of the contract still worked, if the man he sold the farm to did sell in his turn. The old farmer was then called an undantagsman.
6/ Quite a lot of people did live at a farm as inhyses. That means that they did not own a house by themselves but paid rent, for a house, a room or even a bed. Usually they earned their money by craft-work and by helping the farmer, when there was need for help.
7/ There were titles like gårdman and gårdkvinna, too. I don't know exactly what this means, but they were old people, and had seen better days.
8/ When nearing the year 1900, husegare becomes more frequent. These did own their house, but almost no land except for the house and a small garden. These houses were better than a backstuga.
Also, the borders between all these types of living were a little floating. Originally, all taxes were paid in natural, i.e. products from the land, or working for the king. But the farmers always tried to change for money, as this became cheaper with the inflation. The rent to pay by an åbo or landbo was about the same size as the taxes for an equal skattebonde, but at least a landbo often had to pay by working for the land-owner. Most of the crofters also had to work for the land-owner. The croft system was abolished gradually; some crofters did buy the land and became farmers, others instead became farm labourers.
And very often, young people moved away, to USA, Denmark, or Germany.
431
« skrivet: 2010-03-10, 00:38 »
Apelgatan was also a part of Lilla Råby, with the school-house. But the original buildings were around Arkivgatan, from Brunnsgatan to Södra vägen. Very little remains left nowadays, just some houses from about 1900. And two from about 1840, at Arkivgatan 13.
(Meddelandet ändrat av gunnarh 2010-03-10 00:42)
432
« skrivet: 2010-03-10, 00:21 »
Åryd is a parish in the middle of Blekinge.
Överjärna is somewhere to the south-west of Stockholm, I think. Just a small place.
Södertälje is a fairly big town some miles to the south-west of Stockholm.
Gungvala is a small place just north of Karlshamn, in Blekinge.
Katarina is a part of Stockholm (in Södermalm).
Glimåkra is a parish near Lönsboda and Osby, county of Kristianstad/Skåne.
Mjällby is a parish in the western part of Blekinge (with a well-known soccer team).
Landskrona is a town between Malmö and Helsingborg, on the west coast of Skåne.
Svängsta is a small town to the north-west of Karlshamn, in Blekinge.
Simrishamn is a town in the south-eastern corner of Skåne.
Hägghult is a small village (known for its beatiful, black stone) in the north-eastern corner of Skåne, near Lönsboda and Glimåkra.
Ekhult is a common name of villages in all of southern Sweden.
And, yes, Norra fjärdingen, Stora Hökön means Stora Hökön, in the northern quarter of this parish. Stora Hökön is a big moore (with peat works, when there is need for such) near Lönsboda, in the very north-east of Skåne, just at the border to Småland.
433
« skrivet: 2010-03-07, 22:54 »
Det var inte förrän 1866 som Sönderborg annekterades av Preussen. 1845 låg det under danska kronan, men administrationsspråket där var tyska.
434
« skrivet: 2010-03-07, 02:33 »
I kyrkböckerna fick barn inte egna efternamn, förrän de flyttade hemifrån. På vissa håll gällde detta flera år efter 1901. Däremot kunde t.ex. barnhusbarn få egna efternamn vid mycket låg ålder. Och så snart ett barn fått efternamn, hängde detta med även när de flyttade hem igen för längre eller kortare tid. Mina iakttagelser gäller praktiskt taget uteslutande familjer med patronymikon - antalet personer med andra efternamn, som jag har haft anledning att studera, har varit mycket litet.
435
« skrivet: 2010-03-07, 02:20 »
Stenarbetare = stone mason
Bilreparatör = car mechanic
Billackerare = car painter
Verkmästare senast i Stockholm = foreman, latest in Stockholm
Trädgårdsmästare = Gardener
Bröstsjukdom = disease of the chest/lungs (not for the mother)
436
« skrivet: 2010-03-03, 23:11 »
Tack, Samppa!
Äntligen någon, som har studerat språket, kan förklara det - och dessutom inser, att grundtexten kanske inte är helt korrekt! Jag fick det också till ablativ, men orkade inte slå upp allt, utan gissade här och där. Nu var det från början dessutom bara ett par lösryckta satser, och det som nu lagts till reder upp begreppen betydligt.
437
« skrivet: 2010-03-03, 00:22 »
Hej, Göran!
Filius är nominativ (subjektsform). Filio är dativ (indirekt objekt) eller ablativ (svåröversatt) av samma ord. Jag skulle översatt ungefär som Åsa, dock andra meningen Ovanstående överenskommelse i närvaro av ...
Vänligen
Gunnar
438
« skrivet: 2010-02-28, 23:43 »
Ja, skorstenar i yttervägg finns i Sverige. Jag äger själv flera stycken. Men de har nackdelar, så de är inte så vanliga här som i sydligare belägna länder. I England är de mycket vanliga, exempelvis.
439
« skrivet: 2010-02-24, 00:19 »
Broderbrev (skrivelser som inleds Bäste Broder! är alltjämt brukliga inom svensk administration för sådant man inte vill ha allmänt känt.
Inom diplomatin lär statsöverhuvuden alltid titulera varandra Mon cher cousin, även då de inte är släkt.
440
« skrivet: 2010-02-18, 23:36 »
Glasögonmodellen har, som ovan nämns, funnits under mycket lång tid. Vad som är mera tidsbundet är fodralets utformning. Putslappen upptar ett sexsiffrigt telefonnummer i Uppsala, vilket inte funnits så många decennier (men lappen kan vara nyare än fodralet). Jag skulle tro, att lappen är från senare delen av 1950-talet (främst grundat på den typografiska utformningen), men fodralet ser betydligt äldre ut.
En upsaliensare kan säkert göra en noggrannare och säkrare bestämning med ledning av firmanamnet.
441
« skrivet: 2010-02-18, 23:21 »
Det är en inte helt vanlig numrering. Bokstäverna anger antal släktled bakåt, siffrorna numrerar från anan med bara f till anan med bara m (eller tvärtom). Pilarna anger släktskap bakåt.
Exempel från figuren: K003 har L005 och L006 som föräldrar. L006 har i sin tur M011 och M012 som föräldrar.
Du börjar rimligen fylla i från höger, där det inte är så många personer per bokstav. Sedan måste du bestämma dig för om fadern eller modern skall stå överst och hålla fast vid den fastställda ordningen. Det finns goda skäl för båda ordningarna.
442
« skrivet: 2010-02-16, 22:00 »
Det går, men man får inte vara alltför kritisk. Ganska många så långa ankedjor är helt korrekta så när som på en enda länk. Men det räcker förstås för att göra kedjan betydligt kortare. (Jag åtar mig inte granskningen.)
443
« skrivet: 2010-02-16, 21:48 »
Now I have found out that Elementarläroverk was the same as högre allmänt läroverk, but existed before 1878, when the later name was introduced. What I still don't know is if there existed a realexamen so early. Else Nils Nilsson's grade was higher. But that is also a little dubious, as the exam was done at the university by then.
444
« skrivet: 2010-02-16, 00:34 »
Bara ett litet förtydligande. Både realläroverk och latinläroverk innehöll realskola. Båda innehöll också gymnasium. Skillnaden var att det inte undervisades i latin i realläroverken. Jag kan inte Stockholm särskilt bra, men har ett bestämt minne av att Norra Real är i rött tegel, medan Norra Latin är i ljus puts.
445
« skrivet: 2010-02-16, 00:15 »
I kvarteret Elden låg tändsticksfabriken. Jag har just nu inte tillgång till mina böcker om Växjö, så jag kan inte leta upp namnen på disponenterna. Fabriken brann ner omkring 1920 eller så, men yttermurarna lagades, och byggnaderna återanvändes fram till omkring 1970, då allt revs.
446
« skrivet: 2010-02-16, 00:08 »
Just a couple of small spelling errors (as you are so good at spelling Swedish else). Hjarsas is spelled Hjärsås. Emmislöv has no l before s. And Oredsson is the standard spelling (son of Ored).
447
« skrivet: 2010-02-16, 00:00 »
Yes, I mean academic, although for children between ten and seventeen. You had to pass exams to enter. There was a fee to pay also, but if your parents could not afford that, they didn't have to pay. But books were not free, either.
Painting in oil was not a regular part of the education at a läroverk. Painting in water colours or wax was. I think your grandfather learnt most of his painting skills from another painter, and not at school. And by trial and error, of course.
To Bo: As this was an Elementarläroverk, not a Högre allmänt läroverk, I think it was just a realskola. But I may be wrong, as this was so early as in the 1870:s. By then 17-year old students could be found at universities. They had often spent their first years at school at a private preparatory school, directed just to meet the enter exams to the läroverk at a high speed.
448
« skrivet: 2010-02-13, 19:33 »
The name of the school seems to be quite right. It is not easy to translate the kind of school to nowadays system in Minnesota, though. Let me say that it was theoretical and not for everyone.
449
« skrivet: 2010-02-12, 23:27 »
Hej, Margareta!
Jag har också anor (och annan släkt) som bott i Farabol. Dock ej någon född i oktober 1845. 120 blev senare Farabol 2 (i Kyrkhult). Det var flera än ett hus, men jag har en del svårigheter att titta på lantmäteriets historiska kartor för tillfället, så den biten får du klara själv. Byn utgör ju Blekinges yttersta utpost mot nordväst. Somliga texter talar om en gammal landsväg över Smålandsgränsen här, men på de gamla kartor jag sett slutar landsvägen i Farabol.
450
« skrivet: 2010-02-09, 22:39 »
Hej, Gunilla!
Jag forskar inte på Lund, men jag vet, att tomt nr 2 i Lund inte låg i Vårfru rote. Där hade tomterna betydligt högre nummer. En översättningstabell från tomtnummer till gatuadress finns.
451
« skrivet: 2010-02-07, 21:12 »
Hej, Björn!
Söker du fram- eller baklänges? Husförhörsböckerna tar slut omkring 1895 och avlöses då av församlingsböcker, som ser nästan likadana ut. Bakåt varierar det mycket mera. I slutet av 1800-talet finns det gott om hänvisningar hit och dit. I början av 1800-talet finns det inga hänvisningar alls - man får helt enkelt se efter, om de sökta finns i samma by även i föregående förteckning (det kan finnas flera förteckningar i samma bok). Finns de inte där, får man leta i resten av församlingen. Finns de inte där, får man leta i inflyttningslängden. Det tar litet längre tid, men är inte svårt. Svårare blir det, när det börjar fattas husförhörslängder, så att man måste börja jumpa mellan födelse-, vigsel- och dödböckerna.
452
« skrivet: 2010-02-05, 23:26 »
Jag ger upp! För många oregelbundna verb, egendomligt stavade ord och annat som mina kunskaper inte räcker till. Det är bättre att någon som kan, exempelvis våra finländska vänner (i Finland läses alltjämt latin!), gör ett försök.
453
« skrivet: 2010-02-02, 23:41 »
Nå, jag går över till tredje sidan, såsom törhända något mera materiell:
Begravningstal.
Se, omsider går även den jag ej trodde skulle gå, Palmen!
Slutat har den kraftige Jonas av stammen Palmgren;
med härkomst från det kalla Stockholm vid Bottnia(?),
denna högst berömda huvudstad var hans ursprung.
Hans föräldrar lärde honom tidigt åtskilligt,
därefter hade ingen invändningar,
hans härkomst gav stor förmåga.
I Uppsala mognade hans lynne...
(där bryter jag för i dag, detta är ingen elementär text, så jag tar mig vissa friheter)
454
« skrivet: 2010-01-30, 23:23 »
Jag får be om ursäkt för mitt förhastade inlägg. Den lilla biten av Ramdala, som ligger intill Lökaryd i Torhamn, kallas Branthalla. Den är en del av Säby, som ligger på andra sidan av Hallarumsviken. Gängletorp och Torstäva har också varit inblandade. Det är fullt tillräckligt med Lökaryd i Torhamn, Löckaryd i Jämjö och Lökarydsmåla i Jämjö. Dessutom finns några Lökaryd i andra provinser än Blekinge.
455
« skrivet: 2010-01-30, 21:25 »
Det är nu ett par år sedan jag genomgick en kurs i latinsk grammatik, och jag har inte haft någon användning för dessa kunskaper sedan dess, så de har blivit något rostiga, men ett litet försök med början har jag dock gjort:
Ack! Vilken bedrövelse! Vad sårar min själ . ? Bröstet och vad nu bränner den centrala lågan?
Ljusen som får många tårar att flyta? Av malm kommer järn; av olja eld; så rör mig smärtan, och fuktar; gräsligt (dåligt) lyser ljuset. Ofantligt här alltså alla tårar förhindrar uppkomsten, intet ljusskensliknande skall frikostigt upplösa strömmen.
456
« skrivet: 2010-01-21, 20:56 »
Nå, då hade jag väl fel om 1930 års folkräkning. Har du då inte möjlighet att läsa församlingsböckerna, antingen i original på landsarkivet i Härnösand eller på mikrokort (läsare brukar finnas på större folkbibliotek), så får du nog vänta tills dessa mikrokort digitaliserats, och då kan din sambos farfar ha blivit ur stånd att ha någon glädje av uppgifterna. Det är tyvärr inte så lätt att komma åt uppgifter från 1900-talet som från 1800-talet. Å andra sidan brukar uppgifterna vara säkrare, när man väl kommit åt dem.
457
« skrivet: 2010-01-21, 20:27 »
Ja, Viö ligger i Rödeby, ungefär i mitten.
458
« skrivet: 2010-01-20, 23:07 »
Hej, Tina!
Du har ju riktigt bra utgångsmaterial! Både namn, födelsetid och ungefärlig ort - samt ett foto. Då är det bara själva sökandet kvar. I församlingsboken för rätt församling och året före födelseåret. Den finns i landsarkivet i Härnösand. Där kan dock finnas fler än en i ålder passande Oskar, så fotografiet är en utmärkt särskiljare, när du kommit så långt. Hilding kan ju mycket väl vara ett andra förnamn. I värsta fall var Oskar endast tillfälligt på orten, och då blir det litet svårare. Men det går! SVAR har folkräkningen 1930 på internet, har jag för mig.
459
« skrivet: 2010-01-20, 22:50 »
Hej, Lisa!
Det där med efternamnet skall du inte hänga upp dig på. Soldatnamn gick inte i arv till sönerna förrän vid mitten av 1800-talet, så vitt jag funnit (fast jag har inte forskat på Östergötland, är väl bäst att förtydliga).
Har du hittat fler barn med Samuel som far? Familjerna var ofta stora på den tiden, och det behövdes, för många av barnen dog tidigt. Jag tycker det låter som om någon siffra blivit feltolkad någonstans. En dotter 1771 med modern född 1731 borde vara ett av de sista barnen. Giftermål 1750 förutsätter att mannen föds före 1739, men du bör nog titta på fler år än bara 1729. Samuel var inte så ovanligt. I övrigt är min rekommendation den vanliga: leta rätt på alla födslar, anteckna alla dopvittnen, se efter vilka som kan tänkas vara släkt med barnafadern, leta rätt på dem så gott det går, jämför föräldrar, pussla och dona! Mantalslängder är inte mycket att ha för andra än besuttna bönder och en del annan överklass. (Möjligen i så fall just för att hitta rätt på dopvittnen.)
Det kan ta tid, för att något så när säkert hitta rätt Samuel kan du behöva följa upp flera stycken. Skall jag skrämmas riktigt, kan jag ju alltid upplysa om att soldater ofta kom från en annan socken än den där de tjänstgjorde, ibland långt ifrån. Jag har en ana, som var soldat i en kustsocken i Blekinge, om vilket bara anges född i Småland, vilket tyder på att det inte är någon av gränssocknarna; de är specificerade för sådana som kom därifrån.
460
« skrivet: 2010-01-17, 19:11 »
Strängt taget borde väl en seriös forskare bli glad över att någon hjälper till att sprida forskningens resultat? Det viktiga är vad man kommit fram till, inte vem som gjort jobbet. Det går inte (och bör inte gå) att ta patent på forskningsresultat. Däremot kan man - för några år - ta patent på uppfinningar, men sådana går inte att forska fram.
Jag har (i en annan hobby) stött på fall av amatörforskare, som varit så angelägna att behålla sina forskningsresultat för sig själva, att de medvetet förstört källorna (bränt böckerna), så att ingen annan någonsin skulle kunna få reda på vad han själv fått. Detta är ju raka motsatsen till seriös forskning.
461
« skrivet: 2010-01-17, 18:58 »
Hej, Tommy!
Det du i första hand bör göra är att följa upp anteckningarna i böckerna över obefintliga framåt i tiden. Den som hamnat där tas inte bort, förrän han dyker upp någonstans och då kan bokföras som flyttad dit eller blir dödförklarad. Böckerna för Jönköping under 1900-talet finns så vitt jag vet i landsarkivet i Vadstena. Ofta kan man dessutom hitta anteckningar som Vistas i Amerika.
462
« skrivet: 2010-01-17, 00:45 »
Tja. Webben är endast i liten utsträckning lagreglerad. Och forskning har alltid stulits. Utan möjlighet till laglig påföljd. Strikt juridiskt lär det vara lagen i det land, där hemsidans server står, som gäller. Alltså står de mest nyttjade servrarna i laglösa länder.
463
« skrivet: 2010-01-16, 17:57 »
Uppgifter om födelseförsamlingar börjar dyka upp här och där i början av 1800-talet, men de kan saknas eller vara felaktiga långt fram i tiden. Namnen kan också vara förvrängda eller avse en by, ett pastorat eller något annat. Det är rätt vanligt, att det inte är födelseförsamlingen, som anges, utan den församling vederbörande senast flyttat från. Man får börja med att leta några år före och efter (siffror var tydligen svårt för somliga präster), sedan i alla församlingar runt den angivna. Räcker inte det, frågar man lämpligen erfarna släktforskare, exempelvis i detta forum, under den mest sannolika församlingen. Men det kan bli mycket arbete; folk flyttade ofta och långt även förr. I varje fall om de inte var besuttna bönder.
464
« skrivet: 2010-01-16, 17:44 »
Jag kan bara hålla med. Även om du bara är ute efter att komma så långt tillbaka i tiden som möjligt, så är åtminstone syskonen en nödvändighet. Själv har jag inte gett mig på tiden före husförhörsböcker i nämnvärd omfattning ännu (det är ju som en bokföring utan balansräkning!), men i stället försökt följa upp så många släktgrenar som möjligt framåt i tiden, helst till nu levande personer. Det blir väldigt många, och kanske det är roligare att undersöka levnadsöden litet noggrannare i stället. Men det är något du måste avgöra själv. Eftersom släktforskning är en hobby, får man göra precis som man själv vill. Fast man får ju räkna med, att somliga ser en över axeln, om man inte har dokumenterat sina källor.
465
« skrivet: 2010-01-15, 21:07 »
Hej, Sten!
Jag har nu läst dina tidigare inlägg och får därför be om ursäkt för mitt förnumstiga förra inlägg. Du har uppenbarligen försökt göra som jag rekommenderat, men funnit den eftersökte på rymmen. Uppgiften från 1900 är dessutom från Augerum, vars böcker inte ännu lämnats in till landsarkivet. Detta är inte lätt att lösa just nu. Till att börja med namnet. Du säger först att han hette Hans och sedan Olaus. Han kan mycket väl ha blivit döpt till något tredje namn i stället. Eftersom han har anledning att vara försvunnen, så kan han ha ändrat i stort sett alla uppgifter - kontrollen var rätt lös vid denna tid.
Vad som går att göra är förstås att resa till Augerum och be att få följa upp uppgiften från 1900 framlänges så långt det går (eller be pastorsämbetet göra detta, men det är inte säkert att det blir något resultat). Baklänges går det ju i tillgängliga böcker på nätet.
Att jag gav mig in i diskussionen alls beror på att jag för tillfället registrerar döda i Ramdala.
466
« skrivet: 2010-01-14, 22:48 »
Det säkraste är att utgå från en tidpunkt, då man vet var han bodde. I detta fall Björnekulla 1936. Så går man in i den församlingsboken. Den ligger kvar i Åstorp. Där ser man efter, varifrån han flyttade dit och när. Så går man till utflyttningslängden för den församlingen och det året och ser efter, var i församlingen han bodde före flytten. Och så gör man om detta, församling för församling. Det kan ta tid och mycket resande (så här sena böcker är ofta sekretessbelagda, så det går i allmänhet inte att beställa kopior eller se foton på internet).
En genväg är förstås att hitta var han bodde 1890 i folkräkningen för det året, som finns på cd. Detta kan dock vara besvärligt, om inte födelseåret är rätt. Med litet tur och känsla för saken brukar det dock gå. Så tidigt finns husförhörslängder fotograferade, och det är rätt enkelt att följa honom baklänges till födseln, även om man har långt till rätt landsarkiv.
Det är ganska vanligt, att uppgifter om födelsetid och födelseplats har blivit fel vid avskrifter mellan husförhörslängder. Ibland kan man hitta flera ändringar för samma person.
467
« skrivet: 2010-01-14, 00:11 »
Min far skrev på 30-talet ner sin farmors berättelser från sin barndom på 1850-talet. Jag har sedermera kunnat kontrollera en del av hennes uppgifter - de stämde bara ibland. Frågan är då om de okontrollerbara uppgifterna stämmer bättre?
Min mormor, för att återgå till den ursprungliga frågan, berättade aldrig om sina släktingar, knappt om sig själv ens, och de fotografier från hennes ungdomstid, som faktiskt fanns kvar, visade hon aldrig. Detta har givetvis inte hindrat mig från att så här ett halvsekel efter hennes död ta reda på de uppgifter som går att få fram om dem, men det blir förstås stora luckor. En av hennes bröder blev knivskuren till döds efter en fyllefest julen 1900. Jag gissar, att det bidrog till en viss motvilja mot spritkonsumtion i familjen senare. Det skulle också varit av värde att höra hur det påverkade min morfar att alla hans småsyskon dog år 1890. (Först trodde jag det var samma vecka, men senare visade sig en siffra vara otydlig - ett syskon klarade sig till hösten.) Nå, efter att ha arbetat med Sveriges dödbok 1901-1946 har jag förstås hittat flera liknande fall - bara i dag fyra syskon inom en vecka i difteri, och då är vi ändå inne på 1900-talet. För att inte tala om alla mödrar med små barn, som tuberkulosen gjorde slut på. Barnadödligheten sjönk tydligen inte förrän efter första världskriget.
468
« skrivet: 2010-01-13, 22:59 »
Det är ännu värre. Förutom att det i Jämjö finns ordentliga jordeboksnummer för både Löckaryd och Lökarydsmåla och i Torhamn Lökaryd, så finns mellan dessa socknar en liten bit av Ramdala, som i denna socken benämns Lökaryd...
469
« skrivet: 2010-01-11, 00:33 »
Hej, Agneta!
Det kan mycket väl vara så, att barnafadern bar efternamnet Död. Hur makabert vi än kan tycka det låter, har detta ord faktiskt förekommit som efternamn.
470
« skrivet: 2010-01-11, 00:12 »
Hej, Vincent!
Jag erinrar mig, att det finns en by, som är delad mellan Fridlevstad och Rödeby i Blekinge, nämligen Ballasjö. Östra delen av byn ligger i Rödeby, västra delen i Fridlevstad. Häradsindelningen har här ändrats flera gånger (under 1600-talet tillhörde Rödeby Medelsta härad, sedan har socknen flyttats bit för bit), men i varje fall under 1900-talet har hela Rödeby tillhört Östra härad och Fridlevstad Medelsta härad.
471
« skrivet: 2010-01-08, 23:42 »
Leanne,
Military documents are kept at the Krigsarkivet in Stockholm. Very little is digitized, and nothing is in any language but Swedish. There are, however, some beginnings or tries to make someting in internet for some parts of Sweden. As Odensåker is situated between Mariestad and Skövde, Jonas Wennerbom was in one of the Västgöta regiments (there were at least three of them, both infantry and cavalry), and I don't know much about that part of Sweden, I'm afraid. I think You had better ask Krigsarkivet.
472
« skrivet: 2010-01-07, 22:47 »
Leanne,
A Quarter Master is an officer, responsible for food and housing.
473
« skrivet: 2010-01-06, 23:54 »
Hej, Joakim!
Jag hyser stor förståelse för din förvirring. Större städer är besvärliga på många sätt. Jag anser att de bör behandlas så långt möjligt likadant som landsbygden, alltså med församlingen som ryggrad. Även på landet har församlingar delats upp och lagts ihop (under alla tider). Sedan bör kvartersnamn eller liknande användas på samma sätt som bynamnen på landet, även om indelningen har varit mera flexibel i städerna, ibland. Gatunamn och nummer bör man översätta till kvartersbeteckningar, där sådana finns (s.k. stadsägor är ett otyg, som numera dessbättre avskaffats). Nu har jag ingen släkt i Göteborg förrän under 1900-talet, så jag kanske pratar i nattmössan. Men jag har släkt i andra stora städer tidigare än så, så jag tror jag är på något så när rätt spår.
474
« skrivet: 2010-01-06, 23:38 »
Hej, Amanda!
Det beror ganska mycket på var någonstans gården ligger och vilken tidsperiod du är intresserad av. Oftast blir det att studera mantalslängder, och de är många gånger både kortfattade och svårlästa, men de går långt tillbaka i tiden, och något av exemplaren brukar finnas bevarat. Köpebrev eller liknande kan man ibland hitta som bilagor i häradsrätternas arkiv, men långt ifrån alltid.
Man får förstås inte glömma, att husförhörslängderna i allmänhet är förda gårdsvis, oftast mycket noggrant men dessvärre med stora luckor före 1800-talet, ibland även senare, när de råkat ut för eldsvådor eller så.
Enklast är det förstås i de fall någon redan har forskat på byn eller socknen.
475
« skrivet: 2010-01-06, 23:03 »
Ken, the records do exist, and contain more than the extracts. But, for some reason or other, they are not generally available but in place, as far as I know. Perhaps in Archiv Digital (another subscription site)?
476
« skrivet: 2010-01-06, 01:40 »
För min del är det bara farmors far som är okänd. Det finns en släkttradition att det skulle varit patron på gården där farmors mor tjänade som piga, men med tanke på vad andra släkttraditioner visat sig vara värda vid kontroll mot skrifterna är detta tvivelaktigt. Dessutom visade sig denne patron vara något svårutforskad.
Några andra har fötts utom äktenskap men med angivna fäder. Fast mormor hade några syskon utan angivna fäder. Nästan alla dog i späda eller unga år.
477
« skrivet: 2010-01-06, 01:23 »
Före 1901 fick barn inget efternamn förrän de flyttade hemifrån. Jag använder det första efternamn en person fått som sorteringsbegrepp. Sedan travar jag alla andra efternamn de använt, helst i tidsordning. Det blir besvärligt, när de använt två eller tre tillsammans. Om de tagit sig namnen eller gift sig till dem struntar jag i - under 1900-talet är det ju vanligast att kvinnor hittas under sina mäns efternamn. Men under 1800-talet använde mina anor inte sina mäns namn förrän de blivit änkor (och då var det förnamnet i genitivform).
478
« skrivet: 2010-01-02, 22:10 »
En konstruktion i svarvat trä mår inte bra i regnväder. Jag anser att den är avsedd för inomhusbruk, även om den vid fotograferingstillfället (solsken) står på gräsmatta.
479
« skrivet: 2010-01-02, 22:01 »
L?beck ligger i Tyskland. Tyska officiella arkiv får användas endast av personer, som kan bevisa sig vara ättlingar i rakt nedstigande led till den eftersökte. Och det kostar en hel del pengar dessutom. Nu är inte allting nattsvart ändå. Dels fanns det sådana som reste till Tyskland för att ta en ångare därifrån till Amerika, och där kan man söka hej vilt, när det är så länge sedan som 1906. Dels är Wallström ett ovanligt namn i Tyskland, så det kan tänkas gå att hitta i icke-officiella arkiv. Du bör då titta litet i Tysklandssidorna bland Nyttiga länkar.
480
« skrivet: 2009-12-20, 01:52 »
I sådana fall brukar jag låta personnumret stå, men lägga till en anmärkning att hon egentligen är född 10 februari enligt födelseboken. Detta för att personnumret är kopplat till så mycket annat.
Funnes inget personnummer inblandat, skulle jag låta februari stå. Och givetvis anteckna dopdatum också.
481
« skrivet: 2009-12-15, 00:47 »
Schablonen att man alltid kan publicera allt man vet om de döda kan faktiskt också ifrågasättas. Åtminstone när det handlar om barn som dött från sina ännu levande föräldrar.
Det kan nog vara bättre att tillämpa en tidsgräns, exempelvis den 70-årsgräns som gäller för känsliga uppgifter i kyrkoarkiven.
Namn och födelsedag för personer över 18 års ålder är ju annars så lättillgängliga numera, att det är svårbegripligt om de inte får nämnas. Det skulle alltså vara på grund av att släktskap skulle vara känsligt på något sätt? Vem man är gift med är också mycket lätt att se efter.
482
« skrivet: 2009-12-15, 00:36 »
Visst har jag emigranter i min släkt. Flera stycken for till Tyskland (där det är förbjudet att leta efter dem), Danmark (där jag ännu inte orkat följa någon till nutid), USA (där jag tror mig ha hittat ett par stycken nu levande) och Canada (där jag nyligen hittat en sannolik syssling). Men jag har inte tagit kontakt med någon av dem - min sambo tycker att om jag levat så länge utan att ens bry mig nämnvärt om mina få släktingar på närmare håll, så finns det rakt ingen anledning att lägga möda på dem mycket längre borta.
483
« skrivet: 2009-12-13, 23:43 »
Det finns inga juridiska hinder att göra en bok av ett domstolsprotokoll, som är mera än 100 år gammalt.
484
« skrivet: 2009-11-28, 23:40 »
Trännen är nog ett ord som svensk-amerikaner haft med sig hem. Train alltså, något som drar iväg.
485
« skrivet: 2009-11-26, 00:24 »
Pliktexemplar skall skickas på allting som trycks, även om upplagan är mycket liten. (Jo, även reklamlappar!)
486
« skrivet: 2009-11-22, 12:43 »
Kalmar län har en vapensköld med Smålands lejon och Ölands hjort sammanställda. Möjligen har förut använts två sköldar, och då skulle knappen kunna ha hört till en landshövdingeuniform eller så.
487
« skrivet: 2009-11-16, 23:47 »
Ja, leran i Amsterdam lär vara ännu värre än den i Köln.
488
« skrivet: 2009-11-16, 23:40 »
Titeln statare förekommer inte i folkbokföringsmaterialet före 1900-talet (och även då med stor tveksamhet). Det närmaste man kommer är statdräng, men de flesta benämns dräng, senare jordbr.arb.. Att en del av lönen utgick in natura var det normala för många yrken förr, men levde kvar endast för jordbruksarbetare och i viss mån för hembiträden in på 1900-talet. Själva benämningen statare är folklig och användes nog mycket ogärna av prästerskapet.
489
« skrivet: 2009-11-16, 00:12 »
Sockenstämmoprotokoll och fattigräkenskaper kan finnas bevarade (fast vi är väl bortåt 1800, och då slarvades det en hel del med arkiveringen), men de är nästan aldrig fotograferade, utan man får ge sig av till rätt landsarkiv och leta.
490
« skrivet: 2009-11-16, 00:06 »
Det var inget ruckel. Raset berodde på att man grävde för tunnelbana och leran flöt iväg. Dålig geologisk undersökning, precis som i Hallandsås.
491
« skrivet: 2009-11-14, 22:28 »
Hej, Charlotta!
Tyskland påtvingades efter andra världskriget lagar, som förbjuder andra än ättlingar i rakt nedstigande led att titta efter folk i de arkiverade registren. Börja med att titta på G-gruppen. Troligen hjälper det inte, och då är det bara att gå till mormonerna, trots alla deras fel och brister.
492
« skrivet: 2009-11-14, 22:23 »
Hallå Lena!
Norra Friesland år 1694 betyder att du skall leta i Danmark. Och att allting är skrivet på tyska.
493
« skrivet: 2009-11-05, 22:19 »
Det är nog litet missvisande att kalla Karl XIII för en kruka. Han visade sig vara en rätt skicklig militär under Gustaf III:s ryska krig.
494
« skrivet: 2009-11-05, 22:00 »
Det blir nog svårt att hitta Sven. Kyrkböckerna har brunnit, och mantalslängderna är ofullständiga. Jag har själv en Hans Svensson från 1798 och samma trakt, som inte går att komma längre med.
495
« skrivet: 2009-10-28, 21:19 »
Vanliga torpkontrakt (mellan bönder och torpare) hittar man i häradsrätternas småprotokoll. Men det är mycket möjligt, ja rent av troligt, att kontrakt med staten inblandad finns på annat håll. Fast det underlättar inte torpsökandet, när man måste leta på så många ställen, förstås.
Det kanske ingår i Riksantikvarieämbetets allmänna negligering av torplämningar?
496
« skrivet: 2009-10-23, 20:09 »
Åldersskillnaden på 55 år avser skillnaden mellan äldsta syskonet i en kull och yngsta i en helt annan kull, där yngsta respektive äldsta syskonen gifte sig med varandra. Det handlar alltså om två olika mödrar och två olika fäder. Mitt exempel (som du håller med om inte är ovanligt) visar att 30 år inom samma kull är fullt möjligt. Och att den äldste i en kull råkar ha ungefär samma ålder som den yngsta i en annan och gifter sig med henne är inte heller så ovanligt.
Jag svarade alltså på Sonias inlägg. Jag håller fullständigt med om att 55 års skillnad inom samma barnkull är orimligt, bortsett från de artificiella födslar som åstadkommits under de senaste åren. (Och möjligen en del gammaltestamentliga.)
497
« skrivet: 2009-10-23, 19:29 »
En Reichsstadt (brukar översättas med fri riksstad) betyder att staden inte lydde under någon lokal furste alls utan styrde sig själv (d.v.s. det var förstås så att staden hade en borgmästare och ett råd, som i allmänhet förnyade sig självt vid dödsfall) direkt under kejsaren. Just N?rnberg förblev sådan fri riksstad ända tills Napoleon ritade om Europas karta. Kejsaren hette vid den aktuella tiden Karl VI, men han lär knappast ha vistats i N?rnberg. Efter 1420 fanns det sannolikt inget hov i N?rnberg.
498
« skrivet: 2009-10-21, 21:26 »
Det skulle det väl mycket väl kunna vara. Min farmor föddes 1891. Hennes yngsta syskon föddes 1921. De hade samma mor.
499
« skrivet: 2009-10-21, 21:16 »
Landsarkiven tar inte betalt vid personligt besök (mer än för kopior). De tar inte heller betalt för att leta upp exempelvis en bouppteckning, om man vet dagen för dödsfallet och folkbokföringsorten för den döde.
De har rätt att ta betalt för sådant de läser åt en i grunddokumenten (inte i register och förteckningar). Avgiften tillfaller inte den som gör jobbet utan levereras in till statsverket. Tanken är väl, att om det regelbundet kommer in sådana pengar, det skall anställas fler arkivarier.
Men de tar inte alltid betalt. På slutspurten av Sveriges Dödbok 1947-2006 gjorde de vissa stadsförsamlingar, som ingen frivilligt åtagit sig, utan betalning. Motiveringen var att detta skulle minska belastningen på dem i fortsättningen. Så egentligen är avgiften ett slags ransonering av arkivaretid.
500
« skrivet: 2009-10-07, 21:42 »
Alla blev äkta, när föräldrarna gifte sig med varandra. Det godkänns även av Riddarhuset.
|
Visa inlägg
Cookie policy