ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Anders Hellster

Sidor: [1]
1
Björn!

Hubert var, som du först skrev, den tidigare dragonen. I första kolumnen står nämligen: "11. Matz Hubert rymd (...) 5 Julj 1718. I stället tillsat af Landzbetienterne i Falu Lähn och Borgmästaren Holenius (...) 19 Octob. 1718 Lars Norström".

Jag har för övrigt en släkting som var dragon vid samma regemente och även han överfördes till Nyland. Fast han kom tillbaka till Sverige efter några år. Lycka till!

2
Bland rusthållarna nämns borgmästaren Holenius och en sådan (Johan H. 1663-1730) fanns i Falun.

3
Marstrand / SV: Marstrand
« skrivet: 2018-10-19, 14:01 »
Angående den borgerliga släkten Bruhns ursprung:


Jag godtog länge föreställningen om att denna släkts anmödrar, Cecilia och Margareta Clausdöttrar, härstammade från frälsesläkten Brun av Vä i Skåne. Komminister Vilhelm Bruhn talade 1701 om släktskap till en landshövding och oavsett om man utgår från den samtida landshövdingen Schönlebens hustrus tidigare make (Jöns Bildt) eller den dåtida slottsloven på Bohus (en landshövdings like) Peder Knudssons (Maaneskiold) hamnar man i den skånska släkten. Överensstämmelsen i namnskick kändes också övertygande (efternamnet Bruhn, namnet Cecilia från Knud Bildts hustru och namnet Claus från Gaggeätten).   


Men jag har nu omvärderat det hela. Namnen är inte unika och Vilhelm Bruhns vittnesmål är av lite väl sent datum för att vara pålitligt. Den springande punkten är dock Cecilia Clausdotters status. Inför Uddevalla rådhusrätt 1701 kallades hon visserligen välboren men på sin egen gravhäll beskrivs hon som Helge Torgerssons "kiere hvstrv, erlig, dygd och gvdfryctig qvinne", inte alls som en kvinna av adlig (låt vara lågfrälse) börd och med adligt gifta fastrar.


Är det inte troligast att Vilhelm Bruhn uppmärksammat att det fanns adliga personer med namnet Brun i Bohuslän hundra år tidigare och på grund av namnfrändskapen inbillat sig att den egna släkten hade samma ursprung?


Däremot tycker jag att Claus Borgemester är högst plausibel som far till Helge och Erik Torgerssöners hustrur.


/Anders Hellster






4
Y-DNA (det raka fädernet) / Metodfråga om Y-DNA
« skrivet: 2016-02-16, 14:55 »
I1 skulle väl inte heller vara något att förvånas över?

5
Bokstäver och siffror / Det tysta H:et
« skrivet: 2015-12-13, 12:22 »
Förutom att förlänga vokaler och att vara allmänt dekorativ vittnar väl h:et om att vissa konsonanter är aspirerade, om man lyssnar noga. I namnet Thomas, som Maj-Len Ahlskog tog som exempel, hör man således ett kort utandningsljud efter t:et, något man inte gör i i exempelvis Sten. Sistnämnda namn finns i min släkt och det har stavats på många olika sätt men ändå i enlighet med en viss norm: Sten, Stén, Steen och Stehn. Varianten Sthen har jag bara sett någon enstaka gång och den tyder på att skrivaren hade en bristande språkkänsla, trots att stavningen inte var lika strängt normerad för 200 år sedan som idag.

6
24 Rekord / Längst XY-linje
« skrivet: 2015-12-08, 19:58 »
Vilken är den längsta dokumenterade XY-linjen, det vill säga härstamningslinjen där varannan generation består av en man, varannan av en kvinna? Ett fiktivt exempel på vad jag menar finns i Alf Henriksons bok Adalbert Anderssons anor, en historiebok för barn. Den börjar på Homeros tid med berättarens systers förmenta fmf mfm fmf mfm fmf mfm fmf mfm fmf mfm fmf mfm fmf mfm fmf mfm fmf mfm fmf mfm fmf mfm fmf mfm fmf mfm fmf:s mor Oinotra. Tyvärr innehåller berättelsen en felande länk på 1000-talet, korsriddaren Henri; hans generation borde enligt schemat ha upptagits av en kvinna.  
 
I min egen släktforskning får jag bara ihop tio generationer, som slutar med mig själv:
 
Karin Andersdotter, död 1747 67 år gammal i Hjärtums sn som änka efter karolinen Jöns Lind.
Magnus Jönsson Lind, båtskeppare i Hjärtums sn.
Elin Månsdotter, hustru i Assarebo, Gärdhems sn.
Bernt Pettersson, bonde i Assarebo, Gärdhems sn.      
Annika Berntsdotter, änka i Stubbered, Gärdhems sn.
Lorenz Pettersson, född u.ä. 1832, hemmansägare i Rättaregården, Fors sn.
Fredrika Jonsson, hustru i Hällstorp, Rommele sn.
Ivar Karlsson, hemmansägare i Hällstorp, Rommele sn.
Mamma.
Jag, f. 1976.
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2015-12-08 22:11)

7
Hebreiska / Hebreiska
« skrivet: 2015-10-19, 23:13 »
Frågan var visst några år gammal men prästen har utan tvekan använt hebreiska språket och inte bara alfabetet. Notisen betyder (ungefär) Man(nen) (är) upprorisk och envis. De svenska adjektiven är på hebreiska verb i particip. En transkription i all enkelhet: ish sårer w-måreh. Förleden w- är här konjunktionen och.

8
Maxe / Maxe
« skrivet: 2015-10-13, 17:57 »
Finns väl ingen som helst anledning att anta att denne storman hade engelskt eller vallonskt ursprung om du bara har namnet att gå på? Ett så kortstavigt namn som Maxe kan ju uppstå av flera anledningar i olika delar av världen. Notera också att att förnamnet (Erik) är nordiskt.

9
Y-DNA (det raka fädernet) / I1
« skrivet: 2015-10-11, 10:56 »
Tack för goda tips, Anders! Det är en ren miss att jag inte gått med i SHD, trots att jag sett webbplatsen och tittat på diagrammen där (trodde nog att jag gått med men tänkte på en annan grupp). Jag ska föra in mina uppgifter snarast.

10
Y-DNA (det raka fädernet) / I1
« skrivet: 2015-10-10, 21:07 »
Mina STR- värden indikerade att jag tillhör I1:s undergrupp z63 och ett SNP-test visade att så var fallet. Via FTDNA gick jag därför med i en intressegrupp för z63 (och z58). Nu har jag haft sådan tur att projektadministratörerna beslutat att bekosta ett BigY-test åt mig eftersom det kan ge fördjupad kunskap om mutationer på z63-grenen och underlätta konstruktionen av en ”deep clade panel”. Då kommer andra släktforskare få möjligheten att göra mer prisvärda men ändå detaljerade SNP-analyser. BigY-testet är idag mycket kostsamt och jag är lyckligt lottad som kan räkna med att få det gratis (frivilligt donerar jag emellertid en summa jag har råd med). Tydligen var mina STR-värden så ovanliga att jag identifierades som en nyckelperson.
 
Redan förut kunde jag konstatera att mitt YDNA67-test inte ledde fram till några hyfsat nära släktingar. Sannolikheten att någon annan som testat sig skulle ha en gemensam förfader efter medeltiden föreföll liten. I Sverige verkar det över huvud taget vara få som fått konfirmation på att de tillhör z63-grenen. Dess SNP-värden tycks vara mer utbredda nere på kontinenten och även om de inte är så vanliga tycks de ha spritts en hel del via de germanska folkvandringarna. Grenen antas vara ca 4000 år gammal.  
 
Jag tror inte att BigY-testet gör att jag i det närmaste hittar så många fler, någorlunda nära, släktingar men jag är nyfiken på alla som har z63-profilen i Sverige. Även om man bara vet om att man tillhör haplogrupp I1 kan det vara möjligt att förutsäga tillhörighet till z63 baserat på STR-värden. På den här länken - http://www.personal.psu.edu/faculty/g/a/gah4/HamDNA/B1.pdf - finns ett släktträd över z63 och där kan man se vilka STR-värden som är typiska. Jag är ännu inte inritad på trädet men ni kan se några av mina värden nere i det högra hörnet vid kodnamnet ”Hel”. Där står det att jag förväntas ha SNP PR683 och då förstår man ungefär var på trädet jag hör hemma. Tyvärr är den aktuella mutationen så gammal att den inte utgör någon ledtråd i min vanliga släktforskning. De som har störst likhet med min profil kommer från England, Italien, Tyskland och Polen (med bara en avvikelse på de åtta angivna STR-värdena).    
 
Är det någon här som kan se att han har värden som liknar mina?

11
Titlar och befattningar / Rotemästare inom kavalleriet
« skrivet: 2015-09-09, 12:55 »
Som du skriver har beteckningen rotemästare dels använts om underbefäl, dels om bönder med ansvar för soldaten gentemot armén (fast vid kavalleriregementen var motsvarande titel rusthållare). Emellertid fanns också helt civila rotemästare som var tillsynsmän inom socknen, liknande s.k. sexmän, då socknen var uppdelad i andra rotar än de militära. Jag har själv trott att sådana valdes bland bönderna men det kanske inte var helt nödvändigt?  
 
Jag inte sett någon lägre militär befälsbeteckning än (vice) korpral under 17- och 1800-talen men i brist en korpral bland socknens manskap kunde det vara nödvändigt att utse en annan ledare för kyrkparaden. Vad en sådan kallades vet jag inte men det detta är ju ytterligare en tänkbar funktion för din förfader.    
 
Med vänlig hälsning
Anders H

12
Uniformer / Uniformer
« skrivet: 2015-06-05, 18:14 »
Han var uppenbarligen artillerist, vilket framgår av den vita hattens prydnader på kortet till höger. Jämför bild i länkad tråd: www.britishbadgeforum.com/forums/showthread.php?t=25379
 
/Anders H

13
Allmänt om adel / Adopterade grenar
« skrivet: 2015-04-15, 23:15 »
Ja, så kan det nog vara ibland men exempel finns på att den gamla ätten fortlevt. När jag nu tittat lite närmare på saken tycker jag mig se att de som adopterades nyadlades. Någon form av meritering bör alltså ha förelegat.
 
Jag kan förstå att den nyadlade gärna tog ett befintligt adligt namn som redan var känt. Samtidigt måste adoptionen ha inneburit att politiskt inflytande på Riddarhuset avstods till huvudmän av den gamla stammen, förutsatt sådana fanns.  
 
Var kanske adoptionsförfarandet ett sätt att belöna samtidigt som adelsmännens antal i ståndsriksdagen hölls nere?

14
Allmänt om adel / Adopterade grenar
« skrivet: 2015-04-15, 20:22 »
Mycket bra översikt! Simmingsköld hör väl hit också? I det fallet ser jag att en resolution om att Markus Simming skulle införas under samma namn och nummer som sin faderns halvbroder togs 1773 medan han introducerades 1778. Frågan är då om adoptionen ska ses som en form av nyadlande till följd av att de adopterade kvalificerat sig på något särskilt sätt. I så fall undrar jag varför inte helt nya ätter skapades. Om inte tycker jag att adoptionerna talar lite mot idén med en ärftlig adel.

15
Allmänt om adel / Adopterade grenar
« skrivet: 2015-04-15, 11:50 »
Många adelsätter har adopterade grenar. Historiskt har många av adelns ofrälse släktingar på det sättet upptagit äldre ätters namn och värdigheter, jämte plats på Riddarhuset. Vilka var egentligen villkoren för detta förfarande? Vem godkände adoptionen - regenten eller Riddarhuset? Skulle det kunna ske idag? Obs. Frågan gäller inte adoption i modern mening, av barn.

16
Jag tror som Lasse Waldemarsson att det är en oljelampa. Fast jag tänker att de två spetsarna till vänster enklast stacks in mellan ett par bjälkar i väggen. Veken skulle då ledas ut genom pipen och stoppringen vara ett hinder bakåt för lågan.

17
11 Föremål / Heraldiskt vapen på tennfat
« skrivet: 2015-03-17, 15:26 »
Med hjälp av den franska blasoneringen i Claes-Göran Magnussons länk (De gueules, à la fasce d'argent) och Google bildsök hittade jag det rätta ursprunget: staden Leuven i Brabant. Den speciella hjälmprydnaden visar att det inte fråga om exempelvis Österrikes statsvapen. Se här: http://www.ngw.nl/heraldrywiki/index.php?title=Leuven
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2015-03-17 15:32)

18
Tunhem / Ryttare Anders Gålberg
« skrivet: 2015-02-17, 17:39 »
Anders Gålberg / Barnföd i Wästerg:d Ellfzborg län och (gulered?) sn, 32 åhr g:ll, kan intett läsa i bok, giftt, kan intett hantwerk, tientt i 6 åhr, brukar 1/4 chrono hem-n / samaledes /som No 59
 
Lite osäker på andra och sista bokstaven i födelseortens namn. Tycker andra bokstaven ser mer ut som ett å än ett u (fast u också ska ha en släng över sig), vilket skulle passa ihop med ryttarnamnet. Gullered är dock den ena passande socknen jag kan hitta. Tänkte först på Hålanda men första bokstaven är ett g.

19
Marath / Marath
« skrivet: 2014-10-25, 11:55 »
Jean Paul Marat, mördad 1793 i sitt badkar, var en känd fransk revolutionspolitiker och förespråkare av terror. I radikala kretsar 1794 sågs han säkert som en martyr. Var denne Sven Peter Carlsson soldat? I så fall säger namnet kanske mer om hans befäl än om han själv.

20
Nöös / Nöös
« skrivet: 2014-09-19, 23:29 »
Bland roterings- och utskrivningslängderna finns en lista från Björndammens bruk daterad 1642. Då nämndes inte Anders Nöös bland de 23 anställda. Den ende hammarsmeden det året hette Svante Krabbe. Jag kan dock tidigarelägga det första belägget för Anders Nöös med ett år, till 1647 då han upptogs i en motsvarande längd. Därmed ökar ju inte kunskapen så mycket men för nöjes skull skrev jag av hela texten. Originalet ses på Riksarkivets digitaliserade bild 567 av volymen SE/KrA/0025/0/71. Här är min tolkning:  
 
Förswars Lengdh På Biörndams Bruks Folck
Både widh Maßugnen, Stålbogh och Nyhamar
 
Erich Bongh, koler
Oloff Bongh, koler
Mickell Person, koler
Birill Jönson, koler drengh
Jacob, koler widh Stålbogh, Enn tysk
Johan Dyriö, koler widh Nyhamer, Enn fransoß
Anderß, körer
Bengt Oloffson, körer
Laß Nielson, wedhugare
Matz ij Högsten, wedhugare
Larß ij Schwartbeck, wedhugare  
Jönß ij Bastebrot, wedhugare
Persohn ij Schwartbeck, wedhugare
Per Larson aliaß Oxe Pelle, wedhugare
Matz Erchson ij Danitztörp, wedhugare
Johan Anderson, wedhugare
Erch Anderson ij Högsten, wedhugare
Larß ij Högsten, wedhuggare
Abraham Manson, gruff drengh
Jönß Mårtenson, gruff drengh
Per Jönson, gruff drengh
Hermann Schull, hamershmedh, Enn tysk
John Anderson, dito drengh
Anders Nöse, hamershmedh, Enn tysk
Per, dito drengh
Per Sigfridhson, wedhkörer widh Stålbogh
Larß ij Stentörp, shlagkörer eller hytedrengh
Erch Nielson, shlagkörer
Hanß Anderson, wedhkörer
Christian Person, upsetter
Erik Nielson, shmedh  
 
Summarium Summa 31 Persohner
A. Biörndams Bruk
Den 24 April Ad. 647
Jacob Piett
 
Sedan hittade jag Anders Nöös i mantalslängderna för 1649 och 1657. Normalt redovisas bara bruksfolket som summa under socknen med hänvisning till en specifik längd som sällan tycks ha bevarats. År 1647 redovisas dock Herrman Skulle och Anderß Nöße sist under Dunker och de verkar båda vara ogifta eftersom det saknas streck i kolumnen för hustrur. Även 1657 förefaller Anders Nöös varit ogift eller änkeman. Då redovisades nämligen han som en person medan andra redovisades som två i den speciella listan som finns för Björndammen på sidan 603.  
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2014-09-20 08:06)

21
Corell / Corell
« skrivet: 2014-08-30, 15:51 »
En skäkta är annars en armborstpil.
 
/Anders H.

22
Nöös / Nöös
« skrivet: 2014-08-22, 10:24 »
Några fler belägg för Anders Nöös vid Nyhammar:
 
I Villåttinge häradsrätt finns en dom från den 12 februari 1672 om att han olovligen sålt järn.
 
Likaså den 17 oktober 1651 då han och två andra smeder (Pedher Matsson och Simon Smedh) också fälldes för stöld. Då skrevs hans namn Nijs. De dömdes till att betala thet the stulit hafva och sädhan löpa gatulööp. Bergs- och hammartingets uppgift från 1666 om att dhet nu första gången ähr at han beslås medh tiufvnad stämde alltså inte.  
 
Sedan har jag tittat i Södermanlands roterings- och utskrivningslängder. De är ganska tröttsamma att gå igenom eftersom deras listor över den manliga befolkningen tycks vara inbundna utan någon som helst ordning. Endast sporadiskt dyker någon förteckning över bruksfolk på någon ort upp i de stora volymerna. Men trots att jag inte granskat varje blad i varje årgång hittade jag en längd från januari 1648 över personalen i Björndam, Stålboga och Nyhammar (SE/KrA/0025/0/72, 1647-1648, bild 443 hos SVAR). Av hamerfolck fanns då fyra personer:
 
Hermann Schulle hamarsmedh, enn tysk
John Andersson dito drengh
Anders Nöse hamarsmedh, enn tysk
Per finne dito hanss drengh
 
Nöös är alltså ett tyskt namn, som jag länge misstänkt! Belägget från 1651 fick mig kortvarigt att spekulera i ett samband med namnen de Nis och Dionysius, men de tillhör alltså fel språkområde. Fortfarande hoppas jag hitta mer detaljer om Anders Nöös och hans familj men det blir nog svårt.

23
Hussarerne

24
Nöös / Nöös
« skrivet: 2014-08-02, 20:28 »
Tack båda. Här är några tidsramar:  
 
Första och sista bekräftade uppgift jag har om Anders (Andersson) Nöös är notiserna jag nämnde från 1666 8/3 och 1682 25/9 (Bergskollegium / Advokatfiskalskontorets arkiv / E II j Rättsprotokoll Södermanlands och Östergötlands bergmästaredöme / 1 (1658-1689); bild 69-70 och 331 hos NAD). Han kan alltså inte vara den Anders hammarsmed som avled i Dunker sn redan den 19 april 1682. Kanske var han istället den Anders hammarsmed som avled där den 22 januari 1699. Fast då undrar man varför Anna Jacobsdotter bodde hos sin son i Vårdinge sn redan 1698?
 
Av namn, ort och yrke att döma var Anders Nöös far till Josef Andersson Nöös. Jag har ingen åldersuppgift på denne men han skulle kunna vara identisk med den Josep Andersson ifrån Ny... som döptes den 29 december 1667 i Dunker (Ortnamnet kan antingen utläsas som Ny/hamma eller Nyq[varn]). Min sista säkra uppgift om Josef Nöös finns i ett rättsprotokoll från den 30 juni 1712 (E II j / 6; bild 47). Där står det att han var påtänkt som ryttare med landsgevaldigern Olof Falck i Nyköping som rusthållare. Dock verkar det som att han på grund av en skuld lika gärna kunde bli bergssoldat. Ett brev i ärendet tycks ha skickats till landshövdingen. Tyvärr har jag inte hittat honom i något av de aktuella kompaniernas rullor under påföljande år. Jag har ingen aning om var han och familjen tog vägen, bortsett från att jag tror mig ha hittat en son i soldaten Anders Josefsson Holmberg (se ovan).
 
Som framgått tror jag också att hammarsmeden Anders Nöös hade en son som blev ryttare i Kungälvstrakten: Daniel Nöös. Han kom från Grimshollm, d.v.s. Södermanland, är ett par gånger belagd med namnet Andersson och hade förmodligen en son som också hette Josef. I denna smedsläktsdiskussion ska jag inte ta upp plats med Daniel Nöös släktgren men jag räknar som sagt med att han hade fyra söner: Anders N. (ca 1692-1737, uppländsk ståndsdragon, infanterikorpral i Nyland och slutligen klockare i Saleby sn), Josef N. (ca 1697-1772, dragon i Solberga sn), Johan N. (ca 1700-1769, dragon i Harestads sn) samt Christian N. (1702-1781, dragon och bonde i Torsby sn).
 
I tråden som Stefan S. länkade till förmodade jag att namnet Nöös hade med någon bohuslänsk ort som Nösund att göra. Enligt ortnamnsforskningen fanns åtminstone en person som hade Nös som tillnamn eftersom hon kom från Nösund. Hon levde kring förra sekelskiftet och det fanns ett skär som kallades Nös-Johannas kjortel efter henne (sjömärket där skulle ha liknat hennes klädedräkt). Jag tror dock inte längre att den här förklaringen gäller ryttarsläktens namn; Daniel Nöös kom ju från en helt annan del av landet.
 
Jag har letat efter andra passande ortnamn i Södermanland men inte hittat något. I Dunker finns en by Nääs men det går inte förstå varför ä skulle ha blivit ö. Av motsvarande skäl är jag skeptisk till att bakgrunden skulle vara ett vallonnamn som Noesson eller de Nys. Stavningen med ö är mycket konsekvent i namnet Nöös. Bara en gång har jag sett det stavat som Nys eller Nijs (Inlands Södre häradsrätt, 1724 5/2). Smedbakgrunden har dock fått mig att spekulera i Benelux-området, dock inte Vallonien. På frisiska, plattyska och moselfrankiska är nämligen nöös ordet för näsa. Jag är osäker på i vilken omfattning Nöös använts som släktnamn i den delen av Europa men jag vet att Noos, Noesen och liknande förekommer i Nederländerna.

25
Piette / Piette
« skrivet: 2014-08-02, 13:47 »
Hittade nyss en Anna Jacobsdotter, född ca 1638. Hon ska ha varit oäkta dotter till Jacob Piett. Se vidare mitt inlägg idag under Smed- och vallonsläkter > Nöös.
 
/Anders H.

26
Nöös / Nöös
« skrivet: 2014-08-02, 13:34 »
Nu har jag hittat Josef Andersson Nöös mor! Hon var rimligtvis hustru till hammarsmeden Anders Nöös i Nyhammar. Så här står det i Vårdinge död- och begravningsbok 1698:  
 
Mohlstabergh: Joseph hammar-Smeds moder Anna Jacobsdotter, född i Åkers Sochn och Åkerby af oächta säng, fadren B(ön...?) Patron wtj (...) Jacob Piett, modren en (k)ona wijd nampn Chatarina; död 28 Junij be(grafdes) d. 3 Julij, 60 åhr gammal.
 
Tacksam om någon kan tolka ett par ord före Jacob Pietts namn (se Vårdinge CI:1, fol. 72).
 
Anders Nöös var alltså av allt att döma svärson till bruksförvaltaren Jacob Piett, hans husbonde i Nyhammar. I ett bergs- och hammartingsprotokoll från den 8 mars 1666 har jag funnit att Anders Nöös hade stulit järn från Piett. Piett skonade Nöös från gatlopp och lät honom slippa undan med böter eftersom han varit i tjänst länge. Kanske var han också extra skonsam för sin oäkta dotters skull.  
 
Däremot kan Anna Jacobsdotter inte vara mor till ryttaren Daniel Nöös som hamnade i Bohuslän. Han bör nämligen, enligt ett par gratialistrullor, vara född i periden 1645 till 1650. Men Anders Nöös kan ha varit gift förut eftersom han var äldre. Ett bergs- och hammartingsprotokoll från den 25 december 1682 talar om 50 åhrs tijd som han tient Pietten.
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2014-08-02 13:36)
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2014-08-02 13:38)

27
Allmänt / Tryckta likpredikningar
« skrivet: 2014-04-17, 20:54 »
Nej, jag menade att om man söker på exempelvis likpredikan i KB:s databas Libris så får man många träffar på tryckta alster inom genren, vilka förvaras vid de statliga biblioteken. Sorteringen bland dem får man göra själv och därför underlättar det så klart om man söker ett visst namn.  
 
Nu tycks ju GF:s samling vara större men där kanske det är svårt att få samma hjälp med kopieringen.

28
Allmänt / Tryckta likpredikningar
« skrivet: 2014-04-15, 14:26 »
Jag tror inte det finns ett sådant register men Kungliga Biblioteket torde i många fall besitta de enda kvarvarande exemplaren. Deras exemplar är sökbara i bibliotekskatalogen. Tänk på olika stavningsvarianter när du söker. Ett alternativt ord för predikan är sermon. KB har också enväldigt bra reproavdelning som kan skanna predikningarna åt dig. Se även Göran Stenbergs doktorsavhandling Döden dikterar, En studie av likpredikningar och gravtal från 1600-och 1700-talen, Atlantis, Stockholm 1998.
 
/Anders H.

29
Hammarsmedsmästare / Hammarsmedsmästare
« skrivet: 2014-03-31, 12:05 »
Tack för svar!
 
Ja, jag har missuppfattat saken. Jag ser det nu när jag igen tittar på protokollet från Nyköping, den 28 september, 1678. (Bergskollegii Rättsprotokoll för Södermanland och Östergötland 1658–1689: NAD/420013.02/EIIj/1). Jag förstår inte riktigt hela sammanhanget men av texten (bild 176) framgår det att saken handlar om en alltför hög prissättning på salt och strömming. Att jag misstog mig berodde på användningen av ordet ”gods” och att jag inte såg varornas namn bland myntvalörerna (som jag alltid tycker är svåra att tolka).  
 
Mitt intresse för bruksfolkets missnöje börjar med ett ärende 1666, d. 8 mars (bild 69–70), då hammarsmeden Anders Nöös dömdes för att ha stulit järn från Jacob Piett (vilket han f.ö. sålt vidare i Strängnäs, antagligen svart). Jag undrade hur han kunde vara så illojal mot sin husbonde och när jag bläddrade framåt i domboken fann jag att en stor förtroendeklyfta rådde mellan Jacob Piett och bruksfolket i allmänhet. Den blottades dels vid bruksfolkets klagan 1678, dels vid Bergs- och hammartinget i Björndam 1682, d. 25 september. Då klagade både kollektiv och flera enskilda personer på att Pietts arvingar och efterträdare, Hindrik och Erik Liung, hotade dem med utpantningar på grund av skulderna de ådragit sig under Pietts tid. Bland annat står det (bild 327) att:
 
Bergmästaren förhölt honom [Hindrik Liung], det Bruksfålket hafwa för många åhr sedan klagat öfwer eelakt handterande wed Biörndams Bruuk, och fördelskull weet han sig påminna at han förböd på Bergstinget som hölts för några åhr sedan i Nyköping alt Bruksfålket skulle wara orubbade och eij betwingade med någon utpantning innan man skulle få see i Böckerna hwadan deras skuld härflöte…
 
Samma sak – att inga skulder fick utmätas innan brukets böcker förevisats rätten – beslutades 1682. Trots missnöjet betygade ”samtel. Bruksfålket (…) at uti Hindrich Liungs tijd och sedan han kom till Bruuket, har det warit bätre än förr” (bild 333). Exakt vad som lett fram till att många blivit så skuldsatta framgår inte men det berodde alltså inte på någon järnhandel, som jag förhastat trodde. Den person som jag är särskilt intresserad av framträdde också 1682 (bild 331):  
 
Mr Anders Nöös hammarsmed klagade at förmedelst det (föryrade?) godset, och at han intet fåt arbete i smidian, utan måst gå derifrån till at hugga wed och kåhla så är han kommen i 300 (…) skuld. Betygade på 50 åhrs tijd som han tient Pietten intet fått af honom 10 (…) kop:mt.  
 
Får jag passa på att fråga dig Ulf om denne Nöös? Jag har skrivit om honom förut här på Anbytarforum (Smedsläkter > Nöös). Du svarade för några år sedan att det fanns uppgifter om honom från Björkviks socken. Stämmer det? I hammartingsprotokollen har jag bara hittat honom ovan nämnda notiser från 1666 och 1682 samt i några mellanliggande specifikationer över personalen vid Nyhammar. Även om 50 år låter överdrivet länge så tycks han ju också ha varit där – under Jacob Piett – en god tid före 1666 (då lät Piett honom f.ö. slippa gatlopp för hans långvariga tjänsts skull).
 
Med vänlig hälsning
Anders H.

30
Y-DNA (det raka fädernet) / I1
« skrivet: 2014-03-29, 16:15 »
Nu har jag fått resultatet av ett 67-markörtest hos FTDNA. Jag har tolkat värdena med hjälp av Jim Cullens hemsida (http://members.bex.net/jtcullen515/haplotest.htm) och fått det entydiga resultatet att jag också tillhör I1. Resultatet var ju inte oväntat då den haplogruppen lär omfatta halva Västra Götalands befolkning. Med tanke på att den är så vanlig är jag ändå lite förvånad över att inga närmre släktingar verkar finnas och att det är så svårt att se vilken eventuell undergrupp jag tillhör.
 
Jag långt ifrån förstått allt ännu men jag har jämfört mina STR-värden med de varianter som Kenneth Nordtvedt listar på sin webbplats. Då finner jag tolv avvikelser på nio olika positioner från I1*:s grundmönster. Det tycker jag är rätt många och det borde väl betyda att jag tillhör en undergrupp? Flera likheter finns med den som Nordtvedt kallar T2 men markanta skillnader också. Förutsägelsen man kan få på Cullens webbplats gav bara ca 22 % sannolikhet att I1-T2 är min undergrupp.  
 
Jag har förstått att man måste testa SNP:er för att få veta mer. Vad det är har jag inte riktigt förstått ännu. Hur vet man vilka som ska testas?
 
När det gäller personer med liknande resultat har jag nog haft otur. De närmaste anges ha genetic distance = 3 eller 4 gentemot mig och med 97-98 % ha en gemensam förfader inom de senaste 24 generationerna. Den ene går inte att kontakta och hur deras STR-värden ser ut vet jag inte. Vad som sticker ut mest i mitt 67-markörtest tycker jag är värdet 29 på DYS481. Ett sådant högt värde förekommer inte inom någon av Nordtvedts undergrupper men jag har via Ysearch hittat det hos en anonym person, fast mot honom är det totalt 7 avvikelser.

31
Hammarsmedsmästare / Hammarsmedsmästare
« skrivet: 2014-03-21, 14:17 »
Jag har börjat titta i hammartingsprotokoll och träffat på ett ärende där bruksfolket klagar över att de tvingats köpa gods (alltså järn) för dyrt av en person som så vitt jag förstått var förvaltare (Jacob Piett, Björndam). De vänder sig i september 1682 till hans arvingar  med klagan över att på detta sätt hamnat i skuld. Vad jag undrar är först och främst proceduren. Köpte smederna järn, bearbetade det och sen sålde det igen? Hade de i så fall ingen annan lön?  
 
Sen är jag nyfiken på om det finns någon utförlig historik över bruksorterna i Dunker socken i Södermanland. Det är svårt att förstå ägarförhållandena där.    
 
Med vänlig hälsning
Anders H.

32
Wowern, von / Wowern, von
« skrivet: 2014-01-09, 10:42 »
Jag tycker det är olyckligt att Rötters löpsedel denna vecka gör reklam för nämnda artikel. Den sprider uppenbart falska påståenden och drar ett löjets skimmer över släktforskningen. Trots att diskussionen pågått i flera år har inga bevis presenterats som stöd för de spektakulära anspråken på markgrevlig värdighet, kognatisk succession och obruten arvsföljd i 900 år.  
 
Släkten von (van?) Wowern är nog intressant men hittills har jag inte läst om något som tyder på annat än ett kontinentalt borgerligt ursprung. Namnlikhet med en eller annan medeltida ädling i Beneluxområdet är inte tillräckligt för att styrka släktskap. Bestickande är det däremot att se hur vissa entusiaster använder påstått adelskap för att ge sin företagsverksamhet gott renommé (se länk från artikeln). I undervegetationen finns även en oäkta riddarorden (se http://www.arnell.cc/illegitim.htm).  
 
Med den offentlighet som sökts kan de fina anorna inte längre betraktas som en oskyldig familjeskröna. Betraktat som en spännande hypotes, framkastad av någon glad amatör, har fallet också tappat i lyster. Ingen vilja finns ju att fördjupa diskussionen om de tidigast belagda leden. Allt framstår som högst bedrägligt, inget som Sveriges Släktforskarförbund bör torgföra.

33
09 - Fader okänd / Kan vigselvittnet vara brudgummens fader?
« skrivet: 2014-01-06, 12:03 »
Ja, det förekommer att brudgummens far nämns. Han kan figurera som vittne men också som löftesman, d.v.s. borgenär för morgongåvan. Hur vanligt det är att en okänd far i födelseboken till slut träder fram finns det så klart ingen statistik på men givetvis förekom det. Man får komma ihåg att det inte fanns någon fast namnregel för oäkta barn. Var fadern inofficiellt känd kunde det säkert räcka för att barnet skulle använda hans namn. Det går inte att säga hur vanligt det var men i litteraturen (t.ex. Svenska Antavlor) borde du lätt kunna hitta motsvarande exempel.

34
Bettna / Äldre inlägg (arkiv) till 2014-03-23
« skrivet: 2014-01-02, 09:44 »
I några meddelanden från augusti 2009 här ovan står det om soldathustrun Anna Stina Andersdotter Holmberg, gift med Erik Kiellström (1715-1795) vid Valsta, Bettna sn, och anmoder till Ulf Lundell. Jag undrar hur man säkert kan veta att hon var dotter till soldaten Anders Josefsson Holmberg, som vid sitt avsked 1744 bodde vid Tolfta, Lerbo sn? Efternamnen stämmer så klart men de är ju rätt vanliga.  
 
Att Anders Holmbergs hustru hette Maria Conradsdotter vet jag. En kvinna med det namnet avled också i Sigtuna soldattorp i Bettna den 23 augusti 1775. Erik Kiellström och hans hustru hade bott där tidigare men redan vid 1760-talets början var han förflyttad inom kompaniet och hade hamnat vid Valsta, i en annan ända av socknen. Finns det några mer direkta belägg för att Anna Stina Holmberg var dotter till den 1775 avlidna Maria Conradsdotter, alternativt till Anders Holmberg själv?
 
Om allt stämmer så har jag funnit flera yngre syskon till Anna Stina Holmberg, själv född 172(0):  
- Maria, född 17 november 1726 i Mellösa sn
- Daniel, född 7 mars 1729 i Lerbo sn
- Magnus, född 12 februari 1731 i Lerbo sn
- Gabriel, född 18 februari 1733 i Lerbo sn
- Zacharias, född 6 september 1735 i Lerbo sn.
 
Tyvärr vet jag inte vad det blev av dem. Märkligt nog saknas alla barnen utom Daniel i hfl. för Lerbo 1740 (sid. 27). Ändå har inget av dem påträffats bland de avlidna i perioden 1726-1740. Under Smedsläkter > Nöös ger jag en rätt sannolik bakgrund till Anders Holmberg.

35
Nöös / Nöös
« skrivet: 2013-12-27, 16:30 »
Jag förstår inte hur jag kunnat missa det jag nu hittat:
 
I Dunker döptes den 6 augusti 1693 barnet Anders Josefsson vid Stålboga. Föräldrarnas namn angavs inte men detta skulle kunna vara Josef Andersson Nöös äldste son. Han gifte ju sig året innan. (Däremot kan inte gärna en flicka Kerstin Josefsdotter i Juresta, som föddes den 26 juli 1706 i Floda socken, höra till familjen; sonen Peters födsel i februari 1707 är alltför näraliggande.) Med reservationer för det som inte är alldeles klart utsagt kan vi göra oss följande föreställning om Josef Nöös barnaskara:
 
(?) Anders, född 1693 i Dunker
- Johan, född 1697 i Vårdinge
- Anna, född 1700 i Vårdinge
(?) Peter, född 1707 i Dunker
(?) Daniel, född 1712 i Dunker  
 
Intressant nog dyker det senare upp en soldat i Dunker som heter Anders Josefsson. Både när han värvades och när han erhöll avsked och vid flera andra mönstringar angavs i och för sig en ålder som inte stämmer med Josef Nöös förmodade son. Enligt dessa uppgifter skulle han vara född 1688 eller 1689. Men saken kan inte avfärdas så lätt.  
 
I en rulla daterad den 29 juli 1710 kallas han Anders Holmer. Han innehade nummer 438 vid Oppunda kompani av Södermanlands regemente och var nyligen hemkommen grenadjär från slaget vid Helsingborg. Det står också: ”Antagen till soldat d. 17 Decb. 1709 i Nykiöping. Barnfödd i Södermanland och Dunker Sn, är 21 åhr gl, har intet handtwärck.” Ökna i Dunker utgjorde hans rote. Varken i Dunker eller i Lilla Malma har jag hittat någon Anders Josefsson som föddes 1688 eller däromkring. Den 18 augusti 1718 hölls en ny mönstring. Från och med nu kallades soldaten vid Ökna rote för Anders Josefsson Holmberg. Han hade själv tagit sig ur ”fångenskapen i Tönningen och sedermera till denna sin förra rote satt d. 11 Januari 1716”. Han sades vara ”sörl[änning]”, ”hammarsmed-d[räng]”, ha 7 tjänsteår bakom sig och vara 25 år gammal. Åldern stämmer nu med pojken som föddes i Dunker 1693. Yrket är det vi kan förvänta av en son till mästersvennen Josef Nöös. Motsvarande ålder (26 år) gavs vid en mönstring året därpå. Även då kallades han för hammarsmed.
 
I alla kommande rullor står åter en ålder som pekar ner mot 1688. Anders Holmberg befordrades till korpral men degraderades på grund av en stöld 1723. Han bytte nummer och rote några gånger men blev till slut soldat nummer 364 vid Tolfta rote i Lerbo socken. Den 1 oktober 1744 antecknades: ”Karlen gammal och oduglig, blifwit wid Willmanstrand blesserad i wänster foten, bewistat actionen wid Hellsingborg, kan intet förtiena sig födan, bewilljas underhåld af Krigsmanshuset”.
 
Jag vet inte exakt hur mycket fakta som går att få fram om Anders Holmbergs familj men här på Anbytarforum finns en obekräftad uppgift om att han hade en dotter Anna Stina. Hon blev i sin tur anmoder till Ulf Lundell. En son har jag hittat i husförhörslängden för Lerbo 1740-1741. Där står på sidan 27 mannen såsom kommenderad till Finland, hustrun Maria Conradsdotter samt sonen Daniel med en notis som jag inte helt kan läsa (den handlar om bristande läsfärdighet och tjuvnad). Sonens namn är ytterligare ett indicium på att Anders Holmberg egentligen var en Nöös. Om man accepterar de avvikande åldersangivelserna i 1718 och 1719 års militära rullor och antar att han föddes just i augusti 1693 så innebär det att han blev soldat vid 16 års ålder, ingen omöjlighet.  
 
Tankar om detta?
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2013-12-28 10:00)

36
Nöös / Nöös
« skrivet: 2013-12-10, 12:43 »
Med hjälp av Familysearch hittade jag två äldre barn till hammarsmeden Josef Andersson Nöös: Johan, f. 30 april 1697, och Anna, f. 2 december 1700. De föddes vid Molsta i Vårdinge socken. Jag har inte Smedskivan så jag vet inte om detta är ny information.  
 
Vidare fanns jag en tråddragare Jochom Nos med hustru Anna Heyak i Jakobs och Johannes församling i Stockholm. De fick sex barn mellan 1679 och 1686. Det är såklart högst osäkert om detta är en släkting eftersom hans namn inte stavas med ö. Men han arbetade i alla fall med metaller. Eftersom han hette Jochom och en av sönerna Wellam Herman tror jag denna familj hade nederländskt påbrå.
 
Hoppas det ska gå att få fram ännu lite mer. Flera av namnen är ju lätta att känna igen. När det gäller den bohuslänske ryttaren Daniel Nöös har min bild klarnat betydligt det senaste året. Såvitt jag vet var han inte smideskunnig. Istället tycks han ha behärskat skomakeriet. Jag räknar med att Daniel Nöös hade fyra söner och de fick alla i sin tur efterkommande som kan spåras i modern tid. Jag tog nog fel när jag skrev att Dunkers socken ingick i livgedinget men den lång i alla fall nära Gripsholms län.

37
Vapenbild - att identifiera / Vapenbild - att identifiera
« skrivet: 2013-11-20, 16:42 »
Friherrliga ätten Bonde, nr 20.

38
Soldaterna kunde samlas på fästningarna för möten med kompaniet, bataljonen eller regementet. Ibland hade de vakttjänst där. Förkortningen betyder att han gjort väl ifrån sig och fått ett distinktionstecken av redgarnssnöre att bära på uniformen - en utmärkelse i det lilla formatet alltså.
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2013-11-01 07:44)

39
Lake / Lake
« skrivet: 2013-09-15, 18:22 »
Tack för svar!
 
Jag har nu inte all nödvändig litteratur framför mig men jag har också sett den Marina Lake som du nämner. Hon är som sagt svår att identifiera med ägaren till Hällstorp i Rommele sn.  
 
Mina uppgifter om ägare till denna gård bygger på en hembygdsbok om Flundre härad av Ernst Hollman samt J. E. Almquists bok Innehavare av frälsejord i Västergötland 1576-77. Hollman anger inga källor och ger bara fragmentariska och sporadiska notiser om gårdarnas historia men uppenbarligen har han anlitat olika jordeböcker. Helt klart har han i några fall förväxlat Hällstorp i Rommele och Hälltorp i Upphärad, vilket är begripligt eftersom båda gårdarna ligger i samma pastorat. Både han och Almqvist nämner Cecilia Gustafsdotter Stenbock som ägare till Hällstorp i Rommele under 1570-talet. Jag är inte längre så säker på att detta stämmer, även om hon hade en förbindelse till Lake-släkten (tack för att du påminde om den). Hon var nämligen mycket närmare släkt med Erik Abrahamsson Leijonhufvud som definitivt är attesterad som ägare av Hälltorp i Upphärad under de påföljande decennierna. De var kusiner.  
 
När det gäller Hällstorp i Rommele så ska den gården 1581 ha ägts av Mårten Smith. Från honom finns en förbindelse till Lake-släkten eftersom hans fru Ragnhild Torstensdotter (Forstena-ätten) tidigare varit gift med en Karl Lake (enligt Almqvist). Obekräftade uppgifter från nätet ger vid handen att Karl Lake fader hette Torbjörn och att det var på mödernet han härstammade från  Karl Haraldsson och den Lake-släkt som senare blev introducerad.  
 
Torsten Karlsson som enligt Hollman ska ha levt 1600 men varit död 1604 och ägt Hällstorp borde i detta perspektiv varit son till Karl Lake och Ragnhild Torbjörnsdotter. Fru Ingrid var säkert, som du skriver, änka efter Torsten Karlsson. Hon var alltså ingift i en släkt som upptagit namnet Lake från mödernet. Den här familjen verkar inte ha haft någon nära relation till Arvid Haraldsson Lakes familj varför jag tror att det fanns två kvinnor som hette Marina Lake. Den yngre kan ha varit dotter till Torsten Karlsson. Hon hade alltså Hällstorp i Rommele som sätesgård under 1650-talet. Hollman har felaktigt hänfört en notis om henne till Hälltorp i Upphärad. Enligt denna notis intygades 1665 att hennes gård “Hälltorp” var ett gammalt säteri men att det nu beboddes av bönder.      
 
Senare under 1600-talet hamnade Hällstorp i släkten Gyllengrips ägo. Hur det gick till vet jag inte men det var knappast genom arv. Tyvärr verkar det vara väldigt svårt att få ett grepp om de tidigare ägarna under 1500- och 1400-talen på grund av förväxlingsrisken med gården i Upphärad. Frågan om vilken gård som Gustav Magnusson  (Tre rosor) egentligen förvärvade 1412 får jag därför lämna öppen.  
 
Med vänlig hälsning  
Anders H.

40
Girelius / Girelius
« skrivet: 2013-05-14, 18:20 »
Ja, då har jag fått fram informationen jag behövde. Johan Jacob Girelius var född i Husby 1789, prästvigdes 1812 och blev pastor i Arboga 1817, där han skrev dikten jag nämnde ovan. Jag ville få bekräftat att dikten representerade prästerskapets syn på den avlidne konungen.
 
/Anders H

41
Girelius / Girelius
« skrivet: 2013-05-13, 22:13 »
Tack för svar!
 
Jag tror dock att denne J.J.G. tillhör en ännu yngre generation. Eftersom jag inte har något herdaminne nära kan jag inte se efter ordentligt men sökningar på nätet ger vid handen att han nog hette Johan Jacob och skrev en skrift om Ansgar så sent som 1830. På NAD fann jag nyss en Girelius med det namnet och årtalet 1858 i ett bouppteckningsregister. Han ska ha varit vice pastor i Hedemora och gift med Ulrica Jacobina Netzell. Märkligt att han inte fått någon högre tjänst under alla år. Men det är hans ställning 1818 jag skulle behöva få klarhet i.
 
Vänliga hälsningar
Anders H

42
Girelius / Girelius
« skrivet: 2013-05-13, 19:31 »
Hej!
 
Jag behöver lite snabb info om en J. J. Girelius vilken författade en dikt till Karl XIII:s minne. Den skulle sjungas på klagodagen den 29 april 1818 i Arboga stads kyrka.  
 
Var denne Girelius präst? Var och när i så fall?
 
Undrar
Anders H

43
Upplands ståndsdragoner (1700-1721) / 01) Allmänt
« skrivet: 2013-04-05, 19:25 »
Vid Upplands ståndsdragoner kan han inte ha blivit kvar eftersom det regementet upplöstes i oktober 1721.  
 
/Anders H.

44
Nöös / Nöös
« skrivet: 2013-03-30, 16:53 »
Ännu 1674 var Anders Nöös hammarsmed vid Björndammens bruk, har jag sett i 8:e Bergmästardistriktets arkiv. Jag har också tittat i Dunkers första kyrkobok som börjar 1666.  
 
Där gjorde jag ett nytt fynd: hammarsmedens patronymikon. Först i följande notis:
 
[1671] d. 19 juni, [nr] 18.  
Per Masson i Bastbroten.  
Witne: Anders Andersson Nöss,  
Anders Andersson den yngre,  
H. Kirstin Persdotter, wid
H. Maria Christersdotter, bruket.
 
Även utan tillnamnet, men med sitt fadersnamn, kan han identifieras som dopvittne i augusti 1669, då det står M:r Anders A: hammarsmedh, och i december 1668 (Anders And: hammarsmedh). År 1674 fanns det ytterligare en Anders som var hammarsmed vid bruket i Dunker men det är inte han som nämns här eftersom han hette Brynilsson.
 
/Anders H.

45
Nöös / Nöös
« skrivet: 2013-01-06, 19:10 »
@Ulf Berggren och andra!  
 
Nu har jag hittat lite mer data om Daniel Nöös. Eftersom han blev gratialist har Krigsmanshuskontoret uppgifter om honom. Han ska ha avlidit 1735 och enligt beräkningar ha fötts i perioden 1645-1650. Den första källa jag hittat honom i är en enrolleringsrulla från augusti 1678. Då togs han upp i ryttmästare Petter Appelbergs kompani av Riksänkedrottningens livregemente till häst. Regementet var förlagt till Bohuslän och Halland men en stor del av Appelbergs manskap kom från Vadstena län i Hedvig Eleonoras ”livgeding”. I augusti 1678 tillfördes dock 26 gemena från ”Grimshollm”, d.v.s. Gripsholms län, däribland Daniel Nöös. Gripsholms län omfattade bl.a. Dunkers socken, där hammarsmeden Anders Nöös var verksam!
 
I denna första rulla är Daniels efternamn felaktigt stavat Nääs men redan vid en mönstring i september månad har skrivaren fått det rätt. Här finns även belägg för att Daniel hette Andersson.  
 
Med detta samband mellan smed- och ryttarsläkterna är jag så klart ännu mer intresserad av detaljer rörande hammarsmeden Anders Nöös. Ulf B. hade tydligen några datum?
 
Eventuella stavningsvarianter på namnet är också intressanta. I Bohuslän har namnet alltid stavats med ett eller två ”ö”. Något vallonnamn tycks det alltså inte vara. Kan det vara plattyskt istället? Nöös lär betyda näsa på det språket.      
 
Med vänlig hälsning
Anders H.

46
Ytterby / Ytterby mtl 1825
« skrivet: 2012-05-17, 23:11 »
Det är väl t:et som jag har svårt att se i första ordet men på hela taget så köper jag din förklaring. Först var jag orolig att det var ett ortnamn jag inte kunde läsa.
 
Tack!

47
Ytterby / Ytterby mtl 1825
« skrivet: 2012-05-17, 15:18 »
Hej!
 
Behöver hjälp med att tolka en notis från mantalslängden för Ytterby sn 1825, gården Hälltorp. På övre raden står bondens omyndiga barn men vad står på andra raden? Tycker de två första orden ser ut som Neder liten...
 

 
/Anders H.
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2012-05-17 15:21)

48
17 Juridik / Strunta i lag mot släktgifte?
« skrivet: 2012-05-11, 20:03 »
Det finns ingen bouppteckning efter föräldrarna, antagligen eftersom de var för fattiga. Annars hade den löst problemet. Alla syskon verkar antingen ha  gift sig eller dött i späd ålder, utom en syster som flyttade och som jag inte vet vart hon tog vägen. Jag ska kolla i mantalslängderna också men då måste jag använda originalen.  
 
Frågan handlar nu inte så mycket om det enskilda fallet (som är hopplöst) utan om den generella respekten för lagen. För att ni ska kunna hänga med i mitt exempel så kommer dock en klargörande uppställning:
 
Anna Catharina Johannesdotter, f. 12/13/1800 - dotter till:
Karin Andersdotter (1780-1834) - syster till:
Christina Andersdotter (1784-1836) - hustru till:
Gabriel Eriksson (1804-1840) - 2:o make till:
Anna Catharina Johansdotter, f. 1800, d. 03/30/1844, 43 år gammal.
 
Sistnämnda var tidigare, 1829-1834, gift med en torpare Nils Larsson, också utan bouppteckning. Faktiskt har hembygdsforskaren Ingvar Larsson (+) i boken Byn Bredsten (Kungälv, 1990) antagit att Nils Larssons hustru var dotter till Karin Andersdotter här ovan. Men han var nog omedveten om det andra äktenskapet och dess betydelse i så fall.
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2012-05-11 20:09)

49
17 Juridik / Strunta i lag mot släktgifte?
« skrivet: 2012-05-11, 12:30 »
Korrigering: Har tittat en gång till i vb. De var inte sista paret. Inga datum är angivna men av ordningsföljden framgår att lysning skett mellan april och augusti, troligast efter d. 18 juni p.g.a. sorgetiden. Vigseln lär inte ha skett i Norge för ett vittne från orten står angivet.

50
17 Juridik / Strunta i lag mot släktgifte?
« skrivet: 2012-05-11, 12:04 »
Intressant idé om utlandet. Men i så fall borde det ju funnits en anteckning om det istället.
 
Jag har verkligen i flera år antagit att makarna inte var släkt eftersom dispensen fattades. Så klart kan det ha funnits flera Anna Catharina Johan(ne)sdotter födda samma år i omlopp. De övriga relationer som skulle betingat släktskapen (att systerdottern faktiskt var en systerdotter till den första hustrun) är bevisade.
 
Men så häromdagen fann jag att systerdottern kom tillbaka till Ytterby 1822, efter åtta års bortavaro. Hon kan identifieras på sitt exakta födelsedatum. Om den andra kvinnan står det bara 1800. Sistnämnda dyker upp i husförhörslängden 1826-1829. De två rörde sig i samma grannskap inom socknen men jag har ett glapp på ca 5 år i de säkra beläggen mellan dem. Jag håller på med en systematisk genomgång av pastoratets utflyttnings- och husförhörslängder för att utesluta dubbelgångare.
 
Det är frustrerande att ovissheten består. En intressant sydafrikansk släktgren får hänskjutas till en fotnot eller bilaga i min släktkrönika. Dock skulle det vara upplyftande att höra om andra par och präster som inte var så nogräknade.  
 
/Anders H.

51
17 Juridik / Strunta i lag mot släktgifte?
« skrivet: 2012-05-11, 00:17 »
Hej!
 
Tack för respons. Detta var i Ytterby, Kungälvs pastorat, år 1836. Jag har själv kollat bunten med bilagor till vb. och där fanns inget. Däremot något snarlikt fall betingat av svågerskap och flera kusingiften. Göteborgs Landsarkiv har meddelat mig att ärendet inte finns med i Domkapitlets inkommande handlingar.  
 
Helt klart var lag och praxis kända. Jag har också kollat i 1734 års lag och där framgår att gifternål med en ingift morbror var förbjudet. Mitt intryck från Södra Bohuslän sekelskiftet 17/1800 och framåt är emellertid att släktgiften var en välkänd företeelse som inte väckte anstöt.    
 
Jag har också tänkt på detta med lysningarna. I mitt fall har någon miss skett för prästen har bara skrivit upp bröllopet som det sista år 1836 utan angivande av lysnings- och vigseldatum. För andra par står datum för bröllopet och en lysning. Visst borde någon ha reagerat? Om det är som jag tror så hade båda makarna släkt i grannskapet. Eller avstod man från att lägga sig i, förvissad om att alla gjorde vad de borde?    
 
/Anders H.

52
17 Juridik / Strunta i lag mot släktgifte?
« skrivet: 2012-05-10, 16:24 »
Jag vet att man förr i tiden ganska lätt kunde få dispens från kungen för äktenskapsförbindelser som var formellt förbjudna (mellan kusiner o.s.v.). Sådana dispenser kan man hitta bland bilagorna till vigsellängden och i ett av domkapitlets arkiv finns en lista över ärenden av det slaget. Nu undrar jag hur vanligt det kan ha varit att släktingar struntade i formaliteten och gifte sig ändå. Känner ni till några sådana fall?
 
Jag har två personer där jag tror att hustrun är systerdotter till mannens förra hustru. Här skulle alltså ett svågerskap ha lagt hinder i vägen men utifrån ovanstående källor så vet jag att de inte sökte kungligt tillstånd (vilket utan tvekan beviljats). Jag kan tyvärr inte helt hundraprocentigt bevisa att hustrun är densamma som systerdottern men indicierna är riktigt starka. Tyvärr innebär det här att jag inte vet huruvida en stor gren hör till släktträdet eller inte. Några fler omständigheter: Makarnas första barn avlades i förtid, innan sorgetiden efter den första hustrun var över. Systerdottern var ett par år äldre än sin morbror. Båda hade varit gifta förut och var alltså helt myndiga.  
 
Att prästen inte hade ordning på alla torpares och backstugusittares släktförhållanden kan jag förstå men någon annan borde väl ha uppmärksammat att det här var fel?  
 
Tacksam för synpunkter
Anders H.

53
Lite långsökt måste jag säga. Hur säker är du på att det verkligen är Daniel Knutsson Bildt som utfärdat brevet? Berätta gärna mer om innehållet. Det är inte så lätt att läsa.
 
En alternativ förklaring skulle ju kunna vara att Knut Bildt haft en i övrigt okänd brorson som också hetat Daniel och att det är denne som står bakom brevet. I så fall är det i egenskap av ingift faster som Sissela Brun omtalas.  
 
Med vänlig hälsning
Anders H.

54
Lake / Lake
« skrivet: 2011-12-06, 14:40 »
Hej!
 
Jag undrar om en viss Marina/Mariana Lake närmare kan identifieras? Jag är intresserad av henne eftersom jag försöker få lite överblick på adliga ägare av frälsegården Häll(e)storp i Rommele socken Flundre härad, Älvsborgs län. Fru Mari(a)na ska enligt en räntelängd från 1651 haft Hällestorp som sätesgård. Jag undrar också vad hon kan ha för band till gårdens tidigare ägare under 1600-talet. Det finns uppgifter om en Torsten Karlsson år 1600 och en Fru Ingrid 1604-1624.  
 
Det är lätt att förväxla nämnda gård med Hälltorp i grannsocknen Upphärad men den senare verkar under samma tid ha varit i ätten Leijonhufvuds ägo.  
 
Min tidigaste ägaruppgift om Hällestorp är att den ingick i Cecilia Gustavsdotters (Stenbock) gods på 1570-talet. (enligt prof. J.E. Almquist)
 
/Anders H.
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2011-12-06 14:43)

55
Vad står det om lotterna 1053 och 1054 i protokollet då?
 
Personligen tycker jag det låter konstigt att själva tomterna skulle höra till den odlingsbara marken. Är du säker på att det inte är de bokstavsmärkta bitarna som är små åkerlappar eller land?

56
Har också fyllt i enkäten. Alltid  roligt att få skriva lite om det man brinner för.

57
Haha! Det var ju rätt festligt hur programmet började med tjuvar, falskmyntare, yxmördare och sekterister i en strid ström. Inte alls den folkhemsidyll man förknippar med Lill-Babs. Men hon tog det med fattning! Sedan tyckte jag det var en bra tematisk fortsättning, med klockaren som en tidig föregångare inom musiken.

58
Romelanda / Romelanda C:2 sid. 304: Prosten beklagar sig
« skrivet: 2011-10-05, 10:26 »
Jag har tittat på prosten C.J. Bohlins anteckningar om Romelanda pastorat och särskilt intresserat mig för det han skriver om folket i Svartedalen med omnejd. Se Romelanda C:2, sid. 304 sista stycket (finns på Arkiv Digital). Det är några ord jag inte kan läsa och jag behöver hjälp med dessa luckor. Bohlin använder några ord på latin. De första tolkar jag som ”en kloak av depraverat folk” men vad är det han försökt sig på i Gömmet? Tacksam för synpunkter.  
 
Här min renskrift hittills:  
 
”För att vederbörligen kunna sköta mitt besvärliga jordbruk begagnar jag mig af sockendagsverkare, hvilka från predikstolen få utkallas. Soldater, Backsit., Båtsmän, Inhysesmän (= Husmän i Boh. L. F.) skulle komma och komma äfven, ehuru de allmänhet treska och låta kalla sig mer än en gång. Från de ryslige torparerotarne äro högst få som komma på kallelse. Af dessa rotar har jag nästan inga rättigheter, men så mycket mera skyldigheter och påhäng. I nedra Torperoten bor socknens afskum, en [sentina plebis depradatissima], hvarest der [.] ogörligt att finna en person som duges till ordnings- och [.]. Serdeles har det s.k. Gömmet i alla tider varit ett tjuv- och skälmgömme, dit allt utskum [!] velat samlas. Jag [- - -] besöken derstädes, användt icke endast [- - -], utan talat till dem vänligt, men det har ej hulpit, utan der i den roten (så. ock i Bäck. och Grinsvall.) behövdes en missiona [?] jemt stationerad. Också [.] Guds välsignelse [.] från dessa bygder. Obegripligt [d]ock, att menniskor vilja bo i nedre Torpe Roten, denna otäckeliga och hemska wargbygd.”

59
Kusinäktenskap / Äldre inlägg (arkiv) till 2011-09-24
« skrivet: 2011-09-24, 00:57 »
Jordägarargumentet hade nog betydelse i många fall men jag tror att det är överskattat. En studie av alla dem som sökte dispens skulle nog visa att paren ofta inte alls hade några arv att skydda eller att deras arv inte handlade om samma gårdar. Det där borde utredas närmare.  
 
Min egen släktforskning säger så klart inget om det allmänna tillståndet men jag har där påträffat ett flertal släktgiften som verkar ha ingåtts av helt andra skäl. Främst ser jag ett socialt skäl, att man kände varandra och var jämbördiga. Detta gäller i synnerhet de par som lämnat det gemensamma ursprunget på landet och flyttat in till storstaden. Sedan kan jag i något fall ana ett motsatt ekonomiskt skäl: att de blivande makarna var så fattiga och oattraktiva att de inte hade någon annan än en släkting att vända sig till.
 
Tänkbara orsaker till att förbudet upphävdes: Kyrkans minskade makt och kontroll över medborgarna, liksom det som nämndes härovan, att det flesta kusingiften ändå gavs dispens.

60
Marstrand / Äldre inlägg (arkiv) till 10 maj, 2011
« skrivet: 2011-05-04, 06:11 »
@Juliusson:  
Jag skulle tro att det är Kyrkeby i Harestad som avses istället.  
/Anders H

61
Maud Svensson beskriver exakt det man kom fram till i Blått blod. Men som Mathias Gustavsson antyder kvartstår flera möjligheter (om än inte särskilt troliga). En är som sagt att Carl Rudolf var kungason men att han inte var biologisk far till sina barn. En annan är att otrohet förekommit i greve Bernadottes ursprung så att det är han som saknar biologisk anknytning till Bernadottesläkten. Hoppet är alltså inte ute för norrmannen och han kan därför vänta med sin konspirationsteori om ett mörkande av labbresultatet!
 
Även om reklamen för den här produktionen var rätt tramsig så tycker jag att själva filmen var rätt intressant. Dock undrar jag varför man bara tittade på 11 markörer. Går det inte att göra mer precisa tester så att man få ett bättre resultat än släktskap med 70 % säkerhet (som man fick i ett annat fall)? Dessutom bör man ha två referenspersoner från olika linjer om man vill vara riktigt säker.
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2010-06-11 15:01)

62
Obruten kvinnolinje / Äldre inlägg (arkiv) till 2010-06-03
« skrivet: 2010-05-23, 11:44 »
Frågan är väl inte begränsad till Halland? Tråden kommer nog bättre till sin rätt om den lades under Rekord i släktforskningen.  
 
Drottningens av Danmark äldsta kända anmoder på den här linjen (i generation 21) hette i alla fall Jeanne de Voudray, en fransk adelsdam i mitten av 1300-talet som var gift med Jean de Saulx, seigneur de Cernon. (Källa: Dronning Margrethe IIs forslaegt av K Lauritsen, 2000)

63
Torsby / Äldre inlägg (arkiv) till 19 augusti, 2010
« skrivet: 2010-05-16, 10:39 »
ib = ibidem = samma plats. (Men vad står det på raden ovan?)

64
Harestad / Äldre inlägg (arkiv) till 14 februari, 2010
« skrivet: 2010-02-14, 19:22 »
När det gäller födelseåret så står det faktiskt 09.  
Titta i Harestads fb igen så ska Du få se!

65
Nöös / Nöös
« skrivet: 2009-11-06, 00:48 »
Jag söker så många fakta som möjligt om den sörmländska smedfamiljen Nöös. För några veckor sedan sökte jag på måfå efter ”Nöös” på Altavista och oväntat in på en databas vars innehåll jag gissar kommer från FFS. Nu kommer jag inte åt den här genvägen längre och bra är väl det. Det intressanta var dock att jag hittade en korrelation i förnamnsskicket mellan smedfamiljen Nöös och en bohuslänsk ryttarsläkt med samma namn.  
 
I den första gruppen fanns först hammarsmedsmästaren Anders Nöös i Dunkers sn (enligt en ännu tillgängliga privat hemsida om släkten Bonnevier verksam på 1660-talet). Han följdes av mästersvennen Josef Andersson Nöös, som gifte sig 1692 i Lilla Malma med en Maria Johansdotter Frans. Josef uppgavs i sin tur ha fått sönerna Peter och Daniel, födda 1707 respektive 1712 i Dunker. Jag letade upp dessa familjehändelser i kyrkoarkivet men födelsenotiserna var väldigt knapphändiga.  
 
Hur vet man att Peter och Daniel var just Josef Nöös barn?
 
Om allt stämmer är jag böjd att tro på ett samband med min bohuslänska släkt Nöös där namnen Anders (i och för sig vanligt), Daniel och Josef (desto mer signifikanta) också figurerar. Alla filiationer är väl inte helt bevisade men de framstår som sannolika eller högst troliga. Helt klart är att Nöös inte var något vanligt ”nom de guerre” utan faktiskt ärvdes från far till son i flera generationer utav gröna dragoner. Den först kände förfadern (kavalleristen Daniel Nöös, nämnd 1689-1718) skulle kronologiskt passa in som bror till mästersvennen Josef Nöös.
 
Är något mer känt om smederna Nöös än det ovan relaterade?
 
Med vänlig hälsning
Anders H

66
Det verkar som om en soldat jag hittat fått avsked men i anmärkningsfältet står ett ord som gör att jag inte förstår varför. Har han själv hittat en ersättare? I så fall är det konstigt att den nye rekrytens namn inte står med.  
 

 
Här är min tolkning: Karlen för sig stält ... som är frisk, approberes. Nöös får afskied, behåller lika mond[erings]sorter med no 2. Här är en liknande annotering från gmr 1735, som jämförelse:  
 

67
Harestad / Äldre inlägg (arkiv) till 14 februari, 2010
« skrivet: 2009-03-24, 06:42 »
Ett annat dop - som sammantaget med de andra - tyder på band mellan familjerna hölls i Torsby den 26 december 1784. Då döptes Anders Nilssons Nös dotter Christina och som faddrar hade hon bl.a. Daniel Christiansson (i Runneröd?) och Annika Eskilsdotter (i Hallbjörtorp). Dessa är vad jag förstår presumtiv farbror respektive kusin till Anders Nös. Annika Eskilsdotter förekommer vid fler dop men då kan hon lika gärna ha medverkat i egenskap av granne.
 
Som Du skriver är dock Marias och Börtas Christiansdöttrars medverkan 1762 respektive 1768 mest anslående. Jag vill ju gärna tro att Nils Nös var bror till dem. Isåfall bör han väl emellertid vara son till Christian Nös andra hustru. Om jag minns mina beräkningar rätt är nämligen Nils Nös född på 1730-talet medan Christian Nös första hustru dog 1729.  
 
Jag lever på hoppet om att Du minns rätt om att ha sett Nils Nös med namnet Christiansson. Det skulle skingra osäkerheten. Eftersom jag inte är så lyckligt lottad som Du att jag har en alternativ linje tillbaka till den äldre Nössläkten skulle det betyda mycket för mig. Lova att berätta om Du hittar något!
 
Med vänlig hälsning
Anders

68
Harestad / Äldre inlägg (arkiv) till 14 februari, 2010
« skrivet: 2009-03-21, 10:17 »
Hej Lena!
 
Först ska jag tacka för ett mejl Du skickade mig för ett tag sedan. Jag tror inte att jag gjorde det då. Min tanke var att svara med en sammanställning liknande Din men jag fick inte ihop något bra så snabbt. Jag har själv hittat fram till vice korpral Sörqvist men jag hade inga närmare detaljer om hans familj. Tack!
 
Jag har inget bevis för att Josef Nös i Solberga var en tredje broder men jag tycker det är ett rimligt antagande eftersom han var dragon samtidigt som Jean och Christian. Dessutom gav Josef namnet Daniel till två söner. Något belägg för hans eget patronymikon har jag dock inte.  
 
Vad grundar Du antagandet att Nils Nös var son till Christian Nös på? Jag är lite skeptisk till detta eftersom namnen Daniel och Christian helt saknas bland Nils Nös efterkommande. På släktforskaren Stefan Simanders hemsida finns också en antavla där Kristian Danielsson Nös/Nöhs står med följande barn: Anders, f. 172x; Johan, f. 172x; Maria, f. 172(8), d. 1797; Börta, f. 1737, d. 1791; Daniel, f. 175(0), d. 1807. Tydligen har den nu framlidna släktforskaren Åslög Svensson i Kode lämnat en del uppgifter om denna familj men någon son Nils nämns alltså inte. Obs! Jag utesluter som sagt inte släktskap men jag har själv aldrig hittat något riktigt bevis.  
 
Samlingen av militärer bland Nils Nös barnbarn kan kompletteras med Anders Thorin, son till Olof Alarm och sergeant/regementsväbel 1813-1839. En artikel om hans ättlingar i USA finns här:  
 
http://thelibrary.springfield.missouri.org/lochist/periodicals/wrv/v6/N8/s78h.ht m
 
Bland Johannes Stens barn och barnbarn finns sedan minst sex indelta soldater till.
 
Med vänlig hälsning
Anders

69
Torsby / Äldre inlägg (arkiv) till 02 oktober, 2009
« skrivet: 2008-12-14, 09:25 »
Jag är inte så bekant med Venandersläkten men hela dess upprinnelse finns med i en bok som heter En släkt från Kuröd, skriven av John Magnusson (och redigerad av Josef Axelsson). Namnet Venander kommer från Vena i Ytterby socken. I boken uppträder det första gången i tabell 210:
 
”Andreas Kristofersson (son till Kristofer Andersson tab 209) f 1763 i Vena Övergård, d där 1821.
G m Maria Larsdotter f 1762.
 
Barn:
 
Anders Venander f 1790, d 1876. Häradsdomare. G m Anna Karolina Torbjörnsdotter f 1825 i Lycke.
Lars Venander f 1793. Se tab 211.
Niklas Andreasson f 1795. Se tab 237.
Karl Venander f 1800.
Samuel Andreasson f 1804. Se tab 253.
Anna Kristina Andreasdotter f 1797. Se tab 257.”
 
Jag har bara några kopior ur den här boken, så jag kan inte kolla upp de familjer som följer. Riksdagsmannen Lars Venanders familj finns dock med på samma sida som tabell 210 (om du undrar något över honom). Själv härstammar jag från Andreas Kristofferssons morfar, riksdagsmannen och häradsdomaren Ambjörn Maltesson i Vena Västergård (1707-1790). Hans familj listas i tabell 170.  
 
Med vänlig hälsning
Anders

70
Äldre ord A - K / Hävdad
« skrivet: 2008-10-26, 19:28 »
Jag antar att Katarina Isaksdotter dog 1745. Du har inte angett datumen för denna händelse och vigseln med Annika Persdotter men det kan vara så att dröjsmålet med det nya bröllopet berodde på änkmannens lagstadgade sorgetid på sex månader. Naturligtvis kan också en del praktiska arrangemang ha gjort att man väntade. Av dina uppgifter att döma finns det ingen anledning att betvivla faderskapet.

71
Hagman / Äldre inlägg (arkiv) till 06 juli, 2010
« skrivet: 2008-07-22, 19:29 »
Nej, den var en nyhet. Menar Du att vi här (1774) har ett par möjliga föräldrar till den Sven Hagman som föddes 1773 i Amfs? Kanske...  
 
Ett problem är bara sonen i så fall skulle fått samma förnamn som fadern trots att denne fortfarande var i livet. Sådant var inte riktigt brukligt.  
 
Kan Du se vilken titel Sven Hagman har vid Niklas Lutrins dop?  
 
(Meddelandet ändrat av Hellster den 22 juli, 2008)

72
Hagman / Äldre inlägg (arkiv) till 06 juli, 2010
« skrivet: 2008-07-20, 21:30 »
Nej! Jag stryker det sista om sjökaptenen Anders Hagman. Jag har nu hittat en födelsenotis enligt vilken Simon Graffmans hustru skulle vara 37 år 1781. Då kan hon inte vara sjökaptenens dotter och då finns det inget som antyder att Sven Hagman skulle härstamma från honom. Forfarande kan dock Greta Maria Hagman vara en släkting...

73
Hagman / Äldre inlägg (arkiv) till 06 juli, 2010
« skrivet: 2008-07-20, 16:17 »
Jans fråga gav mig anledning att titta närmare på släkten Hagman. Tyvärr dröjer det länge innan jag kan anlita de källor som finns på GLA (tryckta register och mönsterrullor) men med hjälp av internet har jag under de senaste dagarna hittat följande ”nyheter” i Garnisonsförsamlingens kyrkoböcker:
 
> Benjamin August dog den 15 januari 1795 (i feber).
> Johan Vilhelm dog den 10 september 1799 (i koppor).
> Artilleristen Anders Hagman (som jag tror är en bror till Sven Hagman) fick tillsammans med sin hustru Maria H?bner en dotter Lotta den 17 juni 1809 (synbarligen död som barn).  
> Maria H?bner dog som fattighjon den 5 februari 1851; hon vistades då i Kareby socken men var fortfarande skriven i Garnisonsförsamlingen.
 
Jag har också ställt upp en ny hypotes om Sven Hagmans fädernesläkt. Hypotesen utgår faktumet att två av Sven Hagmans barn hade en herr Graffman som fadder; skräddaren Simon Graffman d.ä. (1730-1803) stod fadder åt Benjamin August 1794; han eller en av hans söner stod sedan fadder åt Adolf Fredrik 1797. Det intressanta med Simon Graffman d.ä. är att han var gift med en Greta Maria Hagman. Tänk om hans fadderskap berodde på att hustrun var faster till Sven Hagman!  Här krävs så klart ytterligare bevisning - namnet Hagman är på inget sätt unikt för en enda släkt, ens i Göteborg - men kronologiskt tror jag mitt resonemang håller.
 
Vem var då Greta Maria Hagman? Jag antar att hon var dotter till sjökaptenen Anders Hagman, vilken nämns på 1720-talet men var död 1737. Han ägde nämligen just den tomt (nr 66 i första roten) som skräddare Graffman senare bekom. (Se Olga Dahls Göteborgs tomtägare 1637-1807.)  
 
Om jag gissat rätt på alla punkter var alltså sjökaptenen Anders Hagman farfar till sjötullsvaktmästaren Sven Hagman och konstapeln Anders Hagman. Alla synpunkter på ovanstående resonemang är välkomna (såväl invändningar som tips på hur det hela kan konfirmeras). Jag är den förste att medge bristen på bevis i nuläget.  
 
/Anders H.

74
Stiernvall / Stiernvall
« skrivet: 2008-07-13, 11:24 »
Jaha, vad bra. Jag tycker att denna tidskrift ser lovande ut men jag vågade inte lägga ut några pengar eftersom SGT tycktes ha gått i ide. Om nu ett nytt nummer är på gång får jag överväga en prenumeration för det här är något jag verkligen vill stötta. Hoppas tidningen blir bestående.

75
Hagman / Äldre inlägg (arkiv) till 06 juli, 2010
« skrivet: 2008-07-13, 09:51 »
Hej Jan!
 
Jag är också intresserad av släkten Hagman eftersom min farmors mormor var Anna Christina Samuelsdotter (f. 1859). Som Du kan se härovanför så kastade jag ut en fråga redan 2000 om hennes farfars fars familj. Din lista motsvarar på ett ungefär mina kunskaper om släktens utbredning. Något riktigt genombrott i forskningen har jag inte lyckats åstadkomma. Här följer dock lite kompletterande information:
 
Stamfadern Sven Hagman är fullt möjligt identisk med gossen som föddes på angivet datum i Amiralitetsvarvsförsamlingen, men saken har inte tillfredställande kunnat kontrolleras. För jämförelsens skull tarvas ett exakt födelsedatum angivet i någon senare källa. Att sjötullsvaktmästaren Hagman föddes just år 1773 är dock källorna relativt eniga om. I ett flyttbetyg från Dalsland (se nedan) står det emellertid 1772. En äktenskapsattest (bilaga till vigsellängden) från 1794 uppger att ”Betjenten, then äreborne Sven Hagman” var ”barnfödd” i Göteborgs Garnisonsförsamling (Gfs). När han nu saknas i dess födelsebok är det väl ändå ganska rimligt att anta att han föddes i någon av stadens andra församlingar, t ex Amiralitetsvarvsförsamlingen. Tyvärr är den aktuella födelsenotisen rätt intetsägande. Moderns egennamn saknas helt och om fadern står det vara ”sjöman ___ Hagman”. (Varifrån kommer uppgiften på Din webbplats att fadern hette Bengt Hagman?)  
 
Kanske har jag hittat en släkting (bror?) till Sven Hagman. ”A. Hagman, Constapel vid 9 fält companit” bevittnade i oktober 1822 en arvsförening mellan Sven Hagmans barn.* (Gfs HII:15, pag. 395) Eftersom han bara var vittne måste han inte nödvändigtvis inkluderas i den kollektiva beteckningen ”Barn och Slägtingar”. Möjligen var han var deras namnfrände av en ren slump. I så fall skrev han under endast i sin egenskap av att vara bekant till familjen (såsom sonen Adolf Fredriks närmaste befäl). Likväl, blotta chansen att han var en släkting, gör honom intressant. Kan hans person ge ledtrådar till Sven Hagmans eget ursprung?  
 
Konstapeln ”A. Hagman” står med i en 1822, av kyrkan, upprättad namnrulla över Göta Artilleriregementes 9:e fältkompani. Hans nummer var 51 och hans hustrus namn Maria. (Gfs AIA:7) En annan förteckning över församlingens militära ledamöter under åren 1817 till 1831 är visst måtto utförligare. Vid samma kompani står här om nr 51 att han hette Anders Hagman, var född 1779, transporterad från nr 28, avskedad d. 22 april 1822 och död 1829. Hustrun, Maria Hubner, sägs vara född 1778 och bara kunna läsa på sitt modersmål, tyska. En dotter Sofia nämns desslikes. (Gfs AIA:4) Konstigt nog så nämns inte graden konstapel varken här eller i dödboken. I den senare källan sägs blott att ”Anders Hagman, invalid” dog i lungsot den 16 april 1829, 50 år gammal. Eftersom en änka Maria Hagman kort därefter, den 23 juli, agerade dopvittne åt en dotterdotter till Sven Hagman får hypotesen om att hennes framlidne make var en släkting ytterligare eldunderstöd.  
 
Tyvärr har jag inte hittat Anders Hagman i församlingens personalförteckning AIA:2 (1816–1820), då den bara listar åtta fältkompanier. Den rullan innehåller annars rätt detaljerade uppgifter om folks födelseorter. För mig återstår att leta efter Anders Hagman i regementets egna papper. Kanske kan bilden av hans bana vid artilleriet då klarna. Dottern Sofia (liksom andra eventuella barn) bör också uppspåras i födelseboken för det fall det bland faddrarna finns släktingar på fädernet.  
 
I syfte att få veta något mer om Sven Hagmans yrkesliv tittade jag för ett antal år sedan i Sjötullens ”personella berättelser” på Riksarkivet. I skrivande stund hittar jag inte mina avskrifter från detta tillfälle men jag minns uppgiften om att Sven Hagman, när han så småningom fick en fast tjänst, arbetade vid den s.k. ”Jern och Metall Wågen”. Besöket i Marieberg bjöd inte på så mycket annat av substans.
 
Till att börja med kallades Sven Hagman för besökare eller visiteur. Under senare delen av sitt liv var hans titel vaktmästare. Möjligen betyder det att han genomgick en liten befordran men jag är osäker.
 
Hustrun Britta Christina Hernqvists ursprung är mig ännu okänt. Det finns ett par ledtrådar men jag är rädd att de är otillräckliga. I äktenskapsattesten från 1794 sades hon som ”dygdesam jungfru” ha fått ”god sedel från domkyrkan”. När dottern Susanna döptes den 12 augusti 1803 framträdde en Anna Maria Hernqvist som fadder. Eftersom namnet Hernqvist, jämfört med exempelvis Hagman, är ganska ovanligt så måste det vara fråga om en släkting till modern, kanske en syster. Anna Maria Hernqvist tillhörde domkyrkoförsamlingen. Enligt tomtöreslängderna ägde hon 1795–1801 tomt nr 117 i Göteborgs stads andra rote. (Se Göteborgs tomtägare 1637–1837 av Olga Dahl, tillgänglig på: www.gbgtomter.se.) Tillsammans med en underofficer som hette Torsten Halling fick hon tre (eller fyra?) utomäktenskapliga barn. Hon påstod att de var avlade under äktenskapslöfte men Halling gifte sig snart med en annan kvinna. Detta ledde till en process vars förlopp och utfall jag ännu inte undersökt. (Ärendet är dock prioriterat.) På ett ställe i födelseboken kallas Anna Maria Hernqvist ”Larsdotter”. Hennes far kan alltså ha varit känd som ”Lars Hernqvist”. I domkyrkoförsamlingen fanns faktiskt under andra hälften av 1700-talet en sadelmakare med detta namn. (Hans son Niklas blev för övrigt kyrkoherde i Solberga vad tiden led). Tyvärr har jag inte hittat något ytterligare indicium på att han skulle vara far till Anna Maria Hernqvist. Hon (liksom Britta Christina) lyser helt med sin frånvaro i bouppteckningen efter Lars Hernqvists hustru Helena Hallberg (död 1775).
 
Sven Hagman gifte om sig den 31 mars 1823 i Garnisonsförsamlingen med änkan Stina Olsdotter Göthberg. Hon måste vara identisk med en hammarsmed Olof Göthbergs dotter, född 176(5). Ytterligare upplysningar om Olof Göthbergs familj finns på annan plats i Anbytarforum, se Släkter > Smedsläkter > Göthberg. Smedsläkten Göthberg hade anknytning till Töftedal i Dalsland. Antagligen hade Sven Hagmans vistelse i denna socken under 1820-talets inledning samband med det förestående giftermålet. (Se Gfs HII:15, pag. 144, enligt vilken attest ”Wacktmästaren Sven Hagman” flyttat till Göteborg från Töftedal; han sägs här vara född 1772 ”enligt visad attest från Götheborg” [varav framgår att han flyttar tillbaka].) Stina Göthbergs öde efter makens snara död är mig okänt.
 
Bland Sven Hagmans barn har Du missat Johan Vilhelm, född den 21 juli 1799. Han och den äldste sonen, Benjamin August, måste ha dött tidigt eftersom det står kors vid deras födelsenotiser och de saknas i 1822 års arvsförening. När sonen Adolf Fredrik drunknade var han ännu ungkarl. (Dödsfallet timade 1837, som Du har noterat.) Sonen Gustafs fortsatta liv har jag inte lyckats kartlägga. Dottern Susanna gifte sig med en finländsk adelsman 1829 men hon och deras fyra barn dog inom loppet av bara fem år (se mitt inlägg under Släkter > Introducerad adel > Stiernvall). Det verkar alltså som att det bara är den yngste sonen Emanuel Gottlieb som har idag levande ättlingar.
 
I Din förteckning står det att Emanuel Gottlieb Hagmans två äldsta barn nedkom i Ytterby. Det är fel; de var också födda i Hålta. Emellertid saknas min förfader Samuel Emanuelsson i födelseboken, uppenbarligen beroende på slarv från prästens sida. I följande generation saknar Du två barn till Samuel Emanuelsson: Johanna Charlotta, född 1864 i Ytterby, och Carl August, född 1870 ibidem. Sistnämnde blev kolarbetare och avled 1948 i Örgryte (Sveriges Befolkning 1890 och 1900 samt Sveriges dödbok).
 
Med vänlig hälsning
Anders
 
--------------------
* Sven Hagmans barn (Gustaf, Adolf Fredrik, Susanna och Emanuel Gottlieb) berättar här att någon bouppteckning aldrig upprättades efter moderns död eftersom boet var så litet. Med detta sagt lovar de att inte i efterhand ställa krav på arv när nu fadern planerar att ingå ett andra äktenskap. Till vittne har även en Christina Dahlström undertecknat, ”som Hagmans wärdinna”.

76
Stiernvall / Stiernvall
« skrivet: 2008-07-13, 09:43 »
Jag undrar om det i de nya kompletteringsbanden till Elgenstierna tillkommit några nya fakta rörande Erik Vilhelm STIERNVALL (Tabell 12, adliga ätten nr 1810), som föddes 1802 i Nyland och reste till Amerika efter en tids vistelse i Sverige.
 
I samband med men min forskning på den helt ofrälse Göteborgssläkten Hagman (se detta namn under Övriga släkter) har jag i alla fall hittat några uppgifter som saknas i Elgenstiernas ursprungliga edition.
 
EVS var artillerist i Göteborg och tillhörde som sådan stadens Garnisonsförsamling. Han gifte sig där 1829-05-03 med pigan Susanna Hagman, född 1803-08-12 i församlingen, som dotter till besökaren (sedermera vaktmästaren) vid Sjötullen Sven Hagman och dess hustru Britta Christina Hernqvist. Vid äktenskapets ingående ägde EVS nr 21 vid 10:e Fältkompaniet. ”Medvarande” var brudens bror artilleristen Adolf [Fredrik] Hagman (nr 56 vid 9:e Fältkompaniet).
 
I äktenskapet och Garnisonsförsamlingen föddes fyra barn som alla dog i späd ålder:
1.   Marie Charlotte, f. 1829-07-18, d. 1829-09-08 (”slag”).  
2.   Helena Albertina, f.1830-09-15, d. 1830-12-16 (”slag”).
3.   Claes Vilhelm, f. 1832-04-07, d. 1832-10-08 (”slag”).
4.   Frans Henrik, f. 1833-07-11, d. 1833-07-28 (”slag”).
 
När den yngste sonen föddes hade EVS avancerat till förste konstapel. Hustrun dog året därpå, den 19 augusti, i den stora koleraepidemin.  
 
Jag har inte tittat i Göta Artilleriregementes rullor än. Där kan finnas mer detaljer om EVS. Av intresse kan vara att han redan 1826 figurerade i något äktenskaplig ärende inför Domkapitlet. (I Register till Göteborgs Domkapitels Äktenskapshandlingar 1720-1889 står det: ”Stjernvall, E.W., konstapelkadett___1826: Exh. 24/5”.) Innan sin föregivna resa till Amerika for han tillbaka till Nyland 1837-12-11 (Emibas).
 
I förbigående måste jag säga att det är väldigt sorgesamt att Sverige inte längre har en aktiv och akademiskt inriktad periodisk tidskrift (typ SoH, Genos eller NST) där den här typen av kompletteringar till de genealogiska standardverken kan publiceras.
 
/Anders H.
 
(Meddelandet ändrat av Hellster den 13 juli, 2008)

77
Aschebergs regemente / 01) Allmänt
« skrivet: 2008-07-05, 00:26 »
Angående slaget vid Helsningborg:  
 
Medan Hallandsrötter listar hallänningar så upptar Bilaga 1 i boken jag nämnde en lista på stupade eller inom ett par dagar avlidna ryttare vid den bohuslänska skvadronen. Tyvärr saknas Hans Henrik Jakobsson Rudolf där med. Kungl. Bohusläns regemente och dess hembygd, som Hallandsrötter hänvisar till, är ett äldre historieverk som jag saknar i min egen bokhylla.
 
Många bohusläningar och andra västsvenskar deltog dock i Stenbocks fälttåg som ryttare i Västgöta tremännings kavalleriregemente. Ett sådant tillfälligt förband kanske i än högre grad drog till sig kringresande personer?  
 
Generalmönsterrullor är i gott bevar men tyvärr så saknas mycket annat eftersom I17:s arkiv i Uddevalla förstördes i en brand 1806.

78
Aschebergs regemente / 01) Allmänt
« skrivet: 2008-07-04, 13:33 »
Ja, Aschebergs regemente och Riksänkedrottningens livregemente till häst är synonymer. Det tillkom 1674 när Bohusläns kavallerikompani utökades till ett helt regemente om åtta kompanier. Från 1685 hade halva regementet sina rusthåll i Halland medan den andra halvan hörde till den södra delen av Bohuslän. I norra Bohuslän fanns vid denna tid en fristående dragonskvadron. En sammanslagning 1720 mellan kavalleristerna i söder och dragonerna i norr resulterade i Bohusläns kavalleri- och dragonregemente. När samtliga ryttare från 1727 betecknades som dragoner fick regementet namnet Bohusläns dragonregemente (populärt kallat det gröna dragonerregementet). I etapper omvandlades detta förband i sin tur till infanteri och till slut bildades Bohusläns regemente 1791 (I17).  
 
Källa: Konglig Bohus Läns Regemente -- I fält och till sjöss 1676--1814 (2004), s. 10--11.
 
Aschebergs regemente upphörde alltså vid den karolinska tidens utgång. Benämningen kommer från dess chef mellan 1674 och 1693, fältmarskalk Rutger von Ascheberg (vilken 1694 efterträddes av en Christian von Ascheberg, verksam till 1716).
 
A.a. s. 28 och 43.  
 
Med vänlig hälsning
Anders H

79
Harestad / Äldre inlägg (arkiv) till 14 februari, 2010
« skrivet: 2008-03-15, 08:29 »
Maria!
 
Boken innehåller bara uppgifter om dragoner och soldater. Förhoppningsvis kommer båtsmännen få två egna volymer i framtiden. Det är alltså så att en grupp knuten till Försvarsmuseet i Uddevalla kontinuerligt ger ut en ny regementshistorik. Hittills har fem böcker utkommit. Den första handlar om indelningsverket och den andra om krigen. De tre senaste handlar om varsitt kompani: Södra, Fräkne och Stångenäs. Man har planer på att avverka även de fem återstående kompanierna.  
 
Så långt är fokus inriktat på armén och landskapsregementets historia. Jag har dock läst någonstans (vet just nu inte var) att man har planer på två böcker om Bohusläns två båtsmanskompanier, så att flottans indelta manskap också uppmärksammas. Det här kan naturligtvis dröja flera år. Hoppas det blir verklighet.  
 
I boken om Södra kompaniet listas alla soldater under nämnda tid nummer för nummer. För varje man finns uppgifter om tjänstgöringstid och ytterligare några korta fakta (t ex om orsak till avsked, utmärkelser och kommenderingar). Informationen om varje enskild person är rätt knapphändig men har man tur så hittar man något som kan vara svårt att få veta i vanliga släktforskningskällor. (För mig var det t ex en nyhet att min farfars farfars farbrors, korpralen Bernt Lax, änka erhöll en pension ur den Westfeltska fonden.) För varje nummer har man valt att ge en av kanske dryga dussinet mannar en mera utförlig biografi. Här finns också information om soldattorpen, var de har har legat och hur de  har varit bebyggda. Till varje rote hör en eller ett par bilder, kartor eller fotografier.
 
Böckerna kan inte ersätta den egna forskningen men de utgör ett jättebra komplement.
 
Med vänlig häsning
Anders

80
Harestad / Äldre inlägg (arkiv) till 13 mars, 2008
« skrivet: 2008-03-13, 22:48 »
Nej, det finns inget belägg för att någon med det här namnet kommit från Nösund. Daniel Nös hör till den äldre släkten. Han levde ett par generationer före Nils Nös. Ingen släktskap kan påvisas dem emellan. Nils Nös eget ursprung är dessvärre okänt.  
 
Emellertid: När Nils Nös antogs till dragon, 1752, så var två andra ryttare med namnet Nös fortfarande i tjänst vid Södra kompaniet. (Dessa två som båda synes ha tillhört den äldre släkten var nr 25 Johan Danielsson Nös vid Flateby och nr 91 Josef Nös i Solberga sn.) Samtidigt fanns alltså tre dragoner med samma namn inom Södra kompaniet, ett faktum som strider mot principen om att soldat- och ryttarnamn skulle vara åtskiljbara. En ursäkt till detta förhållande kan ha varit att alla tre faktiskt var släkt med varandra och bar sina namn från födseln. Indiciet är dock svagt och jag har ingen ytterligare stödbevisning.
 
Du kan läsa mer om dragonerna och infanterisoldaterna vid Södra kompaniet i boken Konglig Bohus Läns Regemente: Södra kompaniet 1727--1901 (2006). Den kan köpas från Bohusläns Försvarsmuseum i Uddevalla.  
 
Med vänlig hälsning
Anders

81
Harestad / Äldre inlägg (arkiv) till 13 mars, 2008
« skrivet: 2008-03-11, 20:30 »
Vad jag vet finns det ingen koppling till Nösund. Nös (Nöös/Nöhs) är ett gammalt ryttarnamn som förekommit i Torsby pastorat åtminstone sedan den karolinska tiden. Varför Beatas farfars far -- Nils Nös, se ovan -- fick detta namn vet jag inte men han var alltså inte den förste ryttaren som hette så.  
 
Militära namn gick normalt inte i arv inom familjen men namnet Nös utgör till viss del ett undantag. Jag har lagt märke till två rýttarsläkter med det här namnet. Vår släkt är den yngre av de två. Jag utesluter inte att det finns ett samband mellan dem men det är nog omöjligt att bevisa.  
 
Vad namnet Nös betyder vet jag inte men en god gissning är förstås att den allra förste bäraren av namnet (jag tror det var karolinen Daniel Nös) kom från Nösund. Man kan också spekulera i Nösnäs i Norums sn.  
 
I min kommande bok ska jag återkomma till den här problematiken.
 
Med vänlig hälsning
Anders

82
Harestad / Äldre inlägg (arkiv) till 13 mars, 2008
« skrivet: 2008-03-10, 21:04 »
Javisst. Det föddes bara en Beata Johan(ne)sdotter i Harestad detta år. Faderns fullständiga namn, i egenskap av soldat, var just Johannes Johan(ne)sson Nös. Han föddes 1798 som son till soldaten Johannes (Nilsson) Stolt. När Beata föddes hade han dock erhållit avsked från regementet. Johannes Nös fick sluta på grund av gikt 1815. Soldatnamnet behöll han.
 
Jag försökte idag att följa Beata framåt i tiden. Hon innehade olika pigtjänster, bl.a. i Flateby, och flyttade som Du skrev till Levstad. Där tappade jag emellertid bort spåret. Har Du någon uppgift om var hon och maken bodde senare i livet? Från den tidpunkten och platsen kanske de kan spåras bakåt istället.  
 
/Anders

83
Harestad / Äldre inlägg (arkiv) till 13 mars, 2008
« skrivet: 2008-03-09, 21:32 »
Hej Bo!
 
Jag har tyvärr inget svar angående August Nilsson men det kanske intresserar Dig att jag sysslat en del med hustrun Beatas fädernesläkt. Den Beata Du nämner föddes ju i Harestads sn 1825-11-09 som dotter till soldaten Johannes Nös. Han var i sin tur kusin (farbrors son) till min farfars farfars farmor, avskedade soldaten Johannes Stens (1772-1827) hustru Karin Andersdotter (1780-1834) i Toreby Stenliden, Harestads sn.    
 
Jag skriver en på en släktkrönika om Johannes Sten och hans efterkommande. (Sorgligt nog tycks den aldrig bli klar!) Där behandlar jag även hustruns närmaste släkt. Möjligen är det här redan bekant för Dig men Karin Andersdotter och Johannes Nös gemensamma farfar var dragonen Nils Nös (ca 1734-1818). Nils Nös deltog i det pommerska kriget men fick efter kapitulationen i Anklam 1759 åka hem i förtid. Hans och hans hustrus, Ingrid Götesdotters, ursprung är inte känt men de gav upphov till en rätt stor släkt utav indelta soldater. Sonen Johannes Stolt, den ovan nämnde Johannes Nös far, var också soldat. När han erhöll avsked 1806 sades han ha ”tjänt väl” och ha ”g[j]ort kriget”. Den sista anmärkningen till trots kan jag inte se att han någonsin lämnade Västkusten. Han var till exempel inte med på kommenderingarna till Finland 1790 eller Pommern 1806.
 
Ja, min forskning befinner sig ännu mest i ett tillstånd av lösa papper men om Du skulle ha några mer specifika frågor rörande Beatas Johansdotters fäderne så hjälper jag gärna till.
 
Med vänlig hälsning
Anders

84
Upphärad / Äldre inlägg (arkiv) till 04 januari, 2013
« skrivet: 2008-03-09, 20:41 »
Känner någon till befallningsmannen Anders Svensson i Björndalen och hans hustru Elisabet som levde i slutet av 1600-talet?  
 
E. Hollman nämner i sin andra bok om Flundre härad helt kort detta par. Enligt honom skänkte hustru Elisabet 1683 ett kläde till kvinnoaltaret i Upphärads kyrka. Jag har tittat lite i kyrkoräkenskaperna som finns tillgängliga via Genline men inte hittat just den uppgiften. Däremot nämns makarna i en del andra sammanhang. Jag har lite svårt att läsa allt som står men har sett att ”Välb(emälte?) Befallninsmannen uti Björndahlen H. Anders Svensson” nämns 1680-07-04 [Upphärad KI:1, Genlines bild 13, 44200]. Stämmer det att Anders Svensson här står med tillnamnet Liungberg? Senare, 1692 t.ex. figurerar Anders Svensson (utan tillnamn) som kyrkvärd. Hustrun Elisabet nämns flera år i rad, ända fram till 1701, bland folk som skänkt pengar till kyrkan. Jag gissar att hon och mannen avlidit rätt kort tid innan Upphärads död- och begravningslängd börjar (1702).
 
Det skulle vara intressant att veta om man kan få fram något mer om det här paret. Vilket slags befallningsman var Anders Svensson (Liungberg?). Kan han ha varit frälsefogde åt greve Anders Torstensson som ägde en del av Björndalen vid den här tiden?      
 
Med vänlig hälsning
Anders
 
------------------------------------------------
 
Upphärads kyrkoböcker ger en del besked om Anders Svenssons och hustru Elisabets efterkommande. En dotter Britta föddes 1688-09-02. Hennes faddrar bestod uteslutande av ståndspersoner: Överstinnan Silfverlood på Häggåna (som bar barnet), Välborne Gustaf Stålman till Ödeby, H(err) Kvartermästaren Olof Tysk, Mons(ieur) Anund Andersson, Välborna J(ungfrun) Charlotta Rytterström, J Hanna Forsselia, J Britta Andersdotter, J Catharina Mörth. Britta var gift två gånger och dog i Björndalen 1752-02-05. Åldern angavs till 60 år vilket stämmer med födelse- och doplängden på något halvår när. Två av hennes döttrar uppkallades efter mormodern. De fick heta Lisbet eller Elisabet, vilket är ovanliga namn. Britta Andersdotter och hennes efterkommande tillhörde alla, såvitt jag kan se, allmogen. Bland barnens faddrar finns dock enstaka ståndspersoner, Fru Anna Blandina Schvartzenhoff var t ex gudmor till ett par av dem.
 
En presumtiv äldre syster till Britta Andersdotter har vi i Ingrid (även skriven Ingiel) Andersdotter i Björndalen. Hon synes först ha varit gift med en ryttare, Nils Jönsson (Altun). Oavsett faderns eventuella tjänst som befallningsman tillhör hon och mannen utan tvekan allmogen. Bland barnens faddrar förekommer dock några mer inflytelserika personer i socknen (kyrkoherdedottern Hanna Forsselia är t ex gudmor tre gånger), en erinran om ett mera välbeställt förflutet?

85
Hålta / Äldre inlägg (arkiv) till 27 mars, 2008
« skrivet: 2007-08-19, 15:35 »
Per Andersson i Södra Veneröd var min farfars farmors farmors far. Själv har jag bara forskat i originalkällor på hans dotter Annas efterkommande. (Hon saknas i ditt inlägg men föddes 1768 som Per Anderssons äldsta dotter.) Andra forskare har dock hittat en hel del uppgifter om Per Anderssons förfäder. Mycket av materialet bakåt till 1500-talet finns publicerat i boken Gårdarna i Tjuvkil av Åslög Svensson och Evert Samuelsson (utgiven 1989). Försök få tag i den!
 
Per Andersson var son till Anders Jönsson (d. 1782) och Kerstin Olofsdotter (d. 1775). Södra Veneröd var ett arv från den senares fädernesläkt. Denna släkt kan följas bakåt till hennes farfars farfar, Näre Jonsson, som nog var född omkring 1570. (På 1630-talet hade han minnen av markägoförhållanden 60 år bakåt i tiden.) Kerstin Olofsdotters mor härstammade å sin sida från gamla knapesläkter i Tjuvkil (Lycke sn), Tronnum (Torsby sn) och Restad (Hålta sn). Faktum är att lågadelssläkten på Tjuvkil härstammade från medeltida högfrälse i såväl Norge som Sverige. På den vägen kan man ytterligare nå till bl.a. Danmarks kung Valdemar II Sejr (d. 1241). Det låter fantastiskt men är faktiskt sant. Per Reidar Christiansen går igenom bevisläget för några av de mindre kända och mer problematiska leden i artikeln Tjuvkil-aetten i Båhuslen og odelen til Tronstad og Tronstad-godset i Hurum som är införd i Norsk Slektshistorisk Forenings medlemsblad Genealogen Nr 1/2005.  
 
Mer kunskap om Södra Veneröd och andra berörda gårdar i södra Bohuslän finns nog att hämta i föreningen Inlands Släktforskare. Där är jag tyvärr bara en passiv medlem.  
 
Med vänlig hälsning
Anders H

86
Allmänt / Bohusläns flagga
« skrivet: 2007-07-08, 09:06 »
Min poäng är att heraldiken inte är något tvång när man ritar flaggor. Så har det varit länge. Peter den store bröt mot färgkombinationsregeln när han konstruerade Rysslands flagga. I Holland flaggade man redan under 1600-talet med den heraldiskt tveksamma färgen orange.  I och med att mörka respektive ljusa nyanser tillåts minskar metallernas (vitt och gults) betydelse för kontrastverkan och synlighet på långt håll.
 
Av olika skäl verkar vi dock vara eniga om att den nu aktuella bohusflaggan bör packas ned i byrålådan.

87
Allmänt / Bohusläns flagga
« skrivet: 2007-07-07, 21:59 »
Det stämmer att man inom heraldiken inte använder olika nyanser av samma färg men vexillologi och heraldik är inte samma sak ehuru de båda hjälpvetenskaperna har ett gemensamt ursprung. Flaggor ritas sedan länge i en helt egen konstnärlig tradition som idag helt och fullt accepterar skiftningar av samma färg.  
 
Visserligen kan jag inte på rak arm komma på någon nationsflagga som innehåller skilda fält med olika nyanser av samma kulör, men acceptansen tydligörs när stater i sina lagar och förordningar anger specifika koder för flaggornas färger. Sverige är inget undantag härvidlag. Det är t.ex. fel att använda marinblått i vår flagga. Sådana här specifikationer förekommer inte inom heraldiken.
 
För övrigt kan man inom flaggkonsten friskt bryta mot en annan heraldisk regel, nämligen att färg ska gränsa mot metall och inte mot en annan färg.
 
Det blåröda förslaget till bohuslänsk flagga är väl i sig ganska stiligt (det har en ganska trevlig maritim framtoning) men jag är överlag skeptisk till alla dessa inofficiella provinsflaggor som dykt upp under senare år (Skåneland, Götaland, Jämtland, Sapmi etc). Sverige är litet som det är. Varför skapa en massa lilleputtstater med egna flaggor som ingen ändå lär sig? Är det inte en poäng att seglare och turister från andra länder faktiskt ser att de kommit till SVERIGES framsida när de är på Västkusten.
 
Om man ändå ska tala om särskilda bohuslänska attribut vill jag anknyta till historien. Där framstår regementsfärgen grönt och provinsvapnets fästning (med två portar) som tämligen unika.

88
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-24
« skrivet: 2007-06-21, 09:28 »
Landherbringe är naturligtvis en bluff. En kronolänsman med detta märkliga namn borde ha lämnat avtryck i någon mer offentlig källa. Någon Norrlandsforskare borde ha påträffat hans namn sedan tidigare, om han funnits. Det är ju fråga om en statstjänsteman i den karolinska byråkratins tidsålder.
 
Kan det inte vara så att skämtaren Göran Olsson haft professorsnamnet Lagerbring i åtanke?

89
Ytterby / Äldre inlägg (arkiv) till 10 mars, 2008
« skrivet: 2007-06-07, 06:14 »
Ulf!
 
Du kanske redan har den här informationen men så här står det i boken Konglig Bohus Läns Regemente: Södra kompaniet 1727--1901:
 
Rote 9, Hälltorp i Ytterby sn (- - -)
1760--1799 Johan Grönqvist: f. 1741. västgöte, fick svartbrun vallack 1767 och svart häst med stjärna 9 år gammal 1788, avsked på egen begäran och anmäld till underhåll
 
Om han var västgöte som GMR anger kanske han återvände till hembygden?
 
Med vänlig hälsning
Anders

90
Anbytarforum / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-04-14
« skrivet: 2007-04-14, 18:45 »
Skönt att några av de senare inläggen nyanserar diskussionen lite grand!  
 
Jag tycker inte det är något märkvärdigt att en person som ideligen poppar upp med spydigt ironiska kommentarer mot dem som arbetar med forumet och SSF stängs av. Om vederbörande ska få återkomma bör han väl be om ursäkt eller i vart fall förbinda sig till att fortsättningsvis hålla en saklig och vänlig ton. Att framföra skiljaktiga åsikter är en sak. Att vara otrevlig är en annan.  
 
Rötter och Anbytarforum ger så mycket till oss släktforskare. Därför borde vi visa lite mer respekt mot dem som sköter administrationen. Deras uppgift att dra gränser är inte lätt. Vad ska frias och vad ska fällas? I det nu aktuella fallet tycker jag att anbytarvärden verkligen har tagit sig tid till att framföra varningar och att motivera sitt avstängningsbeslut. I andra fora hade processen nog gjorts mycket kortare.      
 
Saker och ting skulle säkert kunna göras bättre men det finns demokratiska spelregler för hur man ändrar på saker i en förening eller i ett förbund. En hop med arga inlägg här säger väl föga om vad majoriteten bland Sveriges släktforskare tycker? Och hur ska Förbundets ledning och funktionärer ha tid att svara på inlägg här dygnet runt året runt?
 
Huruvida kritiken mot Ted Rosvall är berättigad eller inte har jag svårt att avgöra men det finns som sagts stämmor där sådana spörsmål kan avgöras. När det gäller hans veckobrev måste jag dock säga att bara mängden imponerar. I det avseendet kan man verkligen tala om en närvarande och entusiastiskt ordförande!  
 
Hälsningar
Anders

91
Fader okänd / Äldre inlägg (arkiv) till 04 juni, 2008
« skrivet: 2007-04-03, 22:51 »
Jan Jutefors: Eftersom fosterbarn rättsligt hade en betydligt svagare ställning än våra dagars adoptivbarn är jag skeptisk till att behandla dem som övriga syskon. Men visst måste det ha förekommit fall där fosterföräldrarnas åtagande var så stort att förhållandet liknar en modern adoption. Om det är så i Din släkt kanske man kan försvara ett medtagande av den tyska flickan i den löpande släktredovisningen. Om hon själv har bildat familj finns i så fall också möjligheten att ge henne en egen familjetabell där hennes egna barn räknas upp. Mer utrymme än så skulle jag själv ha svårt att ge en gren som tillkommit genom ett fosterskapsförhållande. Huruvida fosterbarnet är jämförbart med familjens övriga barn beror på ett flertal faktorer, inte bara känslomässiga. Man kan t.ex. beakta hennes efternamn och behandlingen av henne vid föräldrarnas arvskifte. Skilde hon ut sig i dessa avseenden?
 
Helene Jorsell: Tack för de vänliga orden.
 
Birgitta Ohlsson: Du gjorde självfallet rätt som ändrade den felaktiga filiationen. Den byggde ju på ett nutida misstag. Ändringen hade varit nödvändig även om Ditt misstag vunnit hävd i omvärldens medvetande. De personer som Du först trodde hörde samman hade ju inget med varandra att göra när de levde. Mina exempel har däremot handlat om personer som av sin samtid ansågs höra till samma släkt. För Jesus innebar detta inte bara att han betecknades som son till sin ställföreträdande jordiske far, Josef. Han räknades också som en medlem av Davids hus, som Josef härstammade från.  
 
Ingela Martenius: Ditt exempel visar också på hur svårt det är att dra gränser i släktredovisningen. Precis som adoptioner kan fosterskapsförhållanden ha olika innebörd från fall till fall. Släktforskning är svårt! Din öppenhet om förhållandena i Din familj måste dock vara till hjälp för andra släktforskare som är intresserade av densamma.  
 
I gamla nummer av Genealogisk Ungdoms Tidskrift och här på Anbytarforum har det förts en debatt som påminner om vår diskussion.* Den handlar om begreppet ”släkt”, om en släkt bara ska definieras utifrån manliga linjer eller om den också kan omfatta döttrars barn och barnbarn. Även i den frågan anser jag att man måste ta hänsyn till de behandlade människornas egna uppfattningar. Med detta konstaterande rundar jag av min medverkan i detta meningsutbyte.
 
Med vänliga hälsningar
Anders
 
--------------------------
* GUT finns tillgänglig på den dvd som Förbundet gav ut i förra veckan, för en gångs skull en riktigt billig skiva!

92
Fader okänd / Äldre inlägg (arkiv) till 04 juni, 2008
« skrivet: 2007-04-02, 22:41 »
Birgitta Ohlsson: Jag har inte själv upprättat en antavla för en adopterad person men jag ser inget hinder att en sådan upptar adoptivföräldrarnas biologiska anor. Förutsättningen är att adoptionen innebär ett hundraprocentigt föräldraansvar i juridisk och social mening. Adoptioner kan ha så olika förtecken. I utlandet kan vuxna köpa titlar genom att låta sig adopteras i adliga familjer. Där anser jag inte att något verkligt släktbyte äger rum. Frågeställningen är dock densamma när man upprättar ett ättlingaverk. I min databas låter jag min adopterade släkting på mammas sida stå med, och hans biologiska dotter desslikes. Deras relation till vår släkt är så stark så jag tycker inte ens att det är nödvändigt att offentliggöra någon notis om det biologiska förhållandet. Det har de själva reda på.  
 
Jag tycker inte att detta förfarande är att fara med osanning. Emellertid är det bra om man vid publiceringen av en släktutredning redovisar vilka premisser man arbetat efter. Ofta anges ju om en genealogi är kognatisk eller bara agnatisk, om den endast upptar personer med ett visst namn eller om den begränsas av ett geografiskt område. På samma sätt kan det vara juste att skriva: ”det här släktträdet bär också upp adopterade grenar”. Om syftet med släktrapporten är strikt medicinsk, t.ex. att spåra en ärftlig sjukdom, ska man naturligtvis bara ta med de biologiska barnen. Men hur ofta arbetar vi efter den premissen? Jag är fascinerad av att läsa om metamorfosen som mitt kära fritidsintresse måste ha genomgått. Nyss var det en historisk hjälpvetenskap. Nu hör det visst hemma i naturkunskapen. Kanske ska jag dra på mig en vit labbrock nästa gång jag besöker landsarkivet i Göteborg?      
 
Jörgen ska ha ett erkännande för att han arbetar efter en klar och koncis modell. Hans regel är lätt att begripa. Frågan är om det är lika lätt att kontrollera huruvida hans biologiska kriterium alltid är uppfyllt. Ett ännu större problem med hans synsätt är nog att det skapar släkter som folk inte alls känner igen.  Antag att en hembygdsförening ska ge ut en liten bok om en i trakten välkänd släkt. Utredningen innefattar bl.a. en person som anonymt verkar som donator vid en fertilitetsklinik (i Danmark!). Där finns också en adopterad person med barn och barnbarn (gärna bosatta i släktens gamla hus och sysselsatta med släktens gamla yrke). Enligt Ditt synsätt, Jörgen, skulle alltså välbekanta kusiner på den adopterades sida utmönstras samtidigt som kanske 500 främmande barn från fertilitetskliniken infördes i släktens register? (Vi får förutsätta att den idoge släktforskaren kommit i besittning av sjukhusets arkiv.) Exemplet må vara skruvat med det visar att Ditt synsätt också kan få absurda konsekvenser.  
 
Allvarligt talat: ”Blommor och bin” är viktiga för en släkts fortbestånd men en släkt är också i hög grad en social konstruktion. Det måste man som släktforskare anpassa sig till. Anpassningen kan innebära att man måste välja lite mer komplicerade modeller än vad genetiken har att erbjuda. Mina hänvisningar till Nya Testamentet och furstegenealogierna visar på förebildliga exempel härvidlag. De upptar inte adoptioner men väl ”ställföreträdande fäder”. Just Jesus släktträd är väldigt intressant. Matteus och Lukas versioner skiljer sig som bekant åt. En delförklaring lär vara att det ena redovisar ett fosterskapsförhållande. Jag har inte detaljerna framför mig och ska inte glida bort från ämnet. Min poäng är dock att man sedan gammalt har kompromissat med den biologiska premissen. Ett ensidigt fasthållande vid den är verkligen någon som kännetecknar ”den nya sköna släktforskarvärlden”.
 
Puh!
Anders

93
Fader okänd / Äldre inlägg (arkiv) till 04 juni, 2008
« skrivet: 2007-04-01, 16:51 »
Jag missade faktiskt Jörgens och Chris senaste inlägg när jag skickade in mitt svar helt nyss. Om jag hade sett dem hade jag försökt att svara på dem också, i ett sammanhang.  
 
Jörgen! jag vet inte riktigt vart Du vill komma med ditt första stycke. Vilket av mina exempel syftar Du på? Jag har har väl inte använt begreppet biologisk fader om någon som inte är det? Däremot anser jag att det under givna premisser är rätt att skriva in Josef och Peter III i Jesus respektive Carl XVI Gustafs antavlor. Orsaken är att de har ansett som fäder till sina föregivna söner av dåtidens samhälle och etablissemang. Det finns en praxis här som Du helt förbigår.
 
Observera distinktionen jag gör mellan genealogi (släktforskning om Du så önskar) och genetik. Du raljerar lite och antyder att man enligt mitt synsätt skulle kunna välja vilka föräldrar man vill om man inte tycker om dem man redan har. Det anser inte jag! Jag beaktar inte bara den enskilda familjens tyckanden och låtanden utan också det omgivande samhällets. Dessutom utgår mina exempel från barn, inte vuxna.
 
Allt gott!
Anders

94
Fader okänd / Äldre inlägg (arkiv) till 04 juni, 2008
« skrivet: 2007-04-01, 16:21 »
Eivor! Du har en poäng när det gäller ordet genealogi. Eftersom dess etymologi går tillbaka på latinets genus (=kön) så kan man hävda att det endast ska avse veritabla blodsband. Dock tycker jag att det är lite hårklyveri att resonera så. Jag uppfattar ordet som en synonym till släktforskning och i klassisk släktforskning finns det, som jag har försökt att visa, även juridiska och sociala parametrar att ta hänsyn till. När vi talar om strikt biologiska släktutredningar kan vi ju istället tala om en slags genetisk forskning. Genealogin är alltså en samhällelig vetenskap medan genetiken är mer renodlat medicinsk.  
 
Det finns adoptivbarn vars biologiska ursprung är helt okänt. Situationen för dem, och deras deras barn i sin tur, skulle bli helt orimlig om de ansågs vara helt släktlösa. En släkting till mig är adopterad och sägs ha sitt biologiska ursprung i Nordafrika. För mig är den detaljen av lika stor betydelse som om någon annan släkting är utpräglat rödhårig. Det är med andra ord en detalj utan reell betydelse. Min adopterade släkting har en dotter och jag gör ingen skillnad mellan henne och andra sysslingar. Men, som jag antydde, adoptioner och donatorsförhållanden får behandlas individuellt från fall till fall. Ibland kan det ju vara, som Du var inne på, att adoptivbarnet senare i livet mer och mer börjar identifiera sig med sin biologiska släkt. Då blir det svårare. Långt ifrån alla adoptinsförhållanden vidäftas dock av sådana problem.  
 
Jag har denna, kanske något liberala, syn på adoptioner eftersom deras syfte inte är att bryta mot naturens norm utan att i görligaste mån efterlikna den. Jag vill nu inte röra upp känslorna och hamna i någon slags ”homodebatt” men mina personliga åsikter i detta ämne är egentligen ganska traditionella (och internationella). I mina släktutredningar finns det bara plats för en far respektive en mor till varje barn. Om någon av dem är okänd eller helt frånvarande i juridisk och social mening (som donatorn i Eivors exempel) lämnar jag nog det ena fältet tomt.    
 
Jag är dock inte så rigid att jag skulle utelämna sambon i Chis exempel från 80-talet.
 
/Anders

95
Fader okänd / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-04-01
« skrivet: 2007-03-31, 23:33 »
En intressant diskussion! Jag skulle nog jämställa Karin Olofssons fall med adoption och då anser jag att det är rätt och riktigt att skriva in adoptivföräldrarna som barnets egentliga far och mor. Om de biologiska föräldrarna är kända kan man för all del nämna dem i en fotnot. Saken får dock bedömas från fall till fall och frågan beror mycket på vilken familj den adopterade identifierar sig mest med. Om han eller hon saknar totalt intresse för sin biologiska familj är det tveksamt om släktforskaren ska ”ändra” på det förhållandet. Man får beakta att adoption är ett vittomfattande begrepp. Ibland betecknar det ett hundraprocentigt åtagande i föräldraskapet, i andra fall är det bara en symbolisk gest. Som exempel på det senare kan man anföra Karl XIII:s adoption av Jean Baptiste Bernadotte. I det fallet ska man naturligtvis skriva in advokat Henri Bernadotte som Karl XIV Johans far.
 
Jag undrar på vilket sätt begreppen ”antavla” och ”förfäder” är patenterade så att de måste tolkas strikt genetiskt? Vilka auktoriteter stöder sig Jörgen Tollesson på härvidlag? I den bästa av världar sammanfaller biologisk, juridisk och social släktskap men det finns situationer där den förstnämnda - enligt gammal praxis - kan få underordnad betydelse. Exempel på detta finns i såväl Bibeln som den romerska rätten. Jesus var inte Josefs biologiske son men uppfördes likväl i dennes släktregister av evangelisterna Matteus och Lukas. Dagens Föräldrabalk tillämpar ännu en gammal romersk presumtionsregel som lyder: ”Pater est quem nuptiae demonstrant” Fadern är alltså den som äktenskapet utvisar. Inom den kungliga genealogin (som i mångt och mycket är förebild för senare tiders adliga och borgerliga släktforskning) har detta fått intressanta konsekvenser. Tsar Paul var till exempel, av allt att döma, biologisk son till Katarina II:s älskare greve Saltykov. Eftersom Katarinas make, Peter III, inte officiellt bestred faderskapet är det emellertid han som i hävdvunna furstliga genealogier står som fader. Saltykov och eventuella y-kromosomtester som kanske bevisar hans medverkan i den kejserliga sängkammaren kan man väl nämna men de hör snarast hemma i en fotnot.  
 
I min egen antavla har jag ett fall där det biologiska faderskapet teoretiskt sett skulle kunna bevisas eller i alla fall göras ganska sannolikt. Även om jag hade ett sådant bevis eller indicium i min hand skulle jag dock redovisa min ana som faderlös. Orsaken är att den av modern föregivne fadern genom inlagor till tingsrätten förnekade all inblandning. Eftersom han på ett sådant tydligt sätt tog juridiskt avstånd från sin förmodade son utelämnar jag honom i den löpande redovisningen. I en bredvidtext nämner jag dock litet om rättegången och den utpekades släkt. (Om det skulle visa sig att den utomäktenskaplige sonens släkt, Pettersson, idag har samma y-kromosomsekvens som den föregivne faderns släkt, Myrin, har man ett bevis som saknades när det begav sig 1832.)
 
Jag håller med Jörgen Tollesson om att en allmän osäkerhet rörande våra anors biologiska släktskap inte ger carte blanche för en slapp källkritik. Ambitionen att bara fastställa biologiska relationer är dock orimlig när man aldrig gör några genetiska kontroller. Ribban måste sättas lite lägre. Ambitionen måste vara att redovisa föräldraskap som samtiden (föräldrarna, rättsväsendet, kyrkan m.fl.) uppfattat som riktiga. Naturligtvis tycker jag inte heller att en antavla kan se ut hur som helst. Den yttre formen där varje person har en far och en mor gör jag inte avkall på.
 
Med vänlig hälsning
Anders

96
Snöstorp / Äldre inlägg (arkiv) till 17 februari, 2008
« skrivet: 2006-08-14, 00:13 »
Till Evald Larsson (och andra initierade):
 
Du känner inte till Carl Rask som uppges ha kommit från just Tofta i Snöstorp sn när han gifte sig i Slättåkra sn den 13 oktober 1811?  
 
Jag har svårt att se att han är någon annan än den Carl Nilsson som samma år den 23 augusti hade fått en attest utfärdad i Snöstorp för att flytta till Slättåkra (pastorat). Att Carl Rask också hette Nilsson framgår av en knapphändig rulla över extra roteringsbåtsmän i Södra Halland 1812. Där har han nummer 165. Han bodde med sin familj i Kvibille Västergårds Båtsmanstorp fram till 1830-talet. Därefter flyttade de till Carlstorp under Kvibille Stomgård. Så vitt jag kan se blev inte Carl Rask ordinarie båtsman utan han framlevde som torpare/backstugusittare.  
 
Det som är problematiskt är att Carl Rask i alla husförhörslängder uppges ha fötts 1782. Vid sin död 1859 uppges han ha blivit 77 år, 7 månader och 5 dagar gammal. Den uppgiften resulterar ävenså i 1782 som födelseårtal. I de senare husförhörslängderna står Snöstorp som födelseort. Drängen Carl Nilsson för vilken attesten är utfärdad ska dock ha fötts i Snöstorp först den 17 oktober 1788. Därmed föreligger ett tidsfel på drygt sex år. Beror det på att den sista siffran missuppfattats eller är det fråga om två olika personer? På grund av det ovan sagda vågar jag inte utan vidare identifiera Carl Rask med den Carl Nilsson som föddes den 22 oktober 1788 i Tofta, Snöstorp sn, även om det är frestande. Någon Carl Nilsson/Rask född 1782 har jag överhuvudtaget inte funnit i Snöstorps eller i annexet Trönninges födelseböcker.  
 
En annan detalj som förbryllar mig är att Carl Rask i Slättåkras vigselbok kallas för dräng trots att han bär ett typiskt militärnamn. Hette han Rask redan innan han värvades av flottan?
 
All hjälp med att ”förankra” Carl Rask i Snöstorp mottages tacksamt. Han var min farmors morfars morfar.
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster, Lidköping

97
Archive - Swedish language / Dräng?
« skrivet: 2006-08-10, 18:34 »
Dräng also has a general meaning of unmarried young man.
 
/Anders H.

98
Udd / Äldre inlägg (arkiv) till 05 november, 2005
« skrivet: 2005-11-05, 15:40 »
Jag är tacksam för alla tips om personer med namnet Anders Udd som levt i Skaraborgs län under 1700-talets andra hälft. Mitt intresse är synnerligen stort om det dessutom visar sig att en sådan person 1772 fått en son med namnet Johan(nes).  
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster, Lidköping

99
Torsby / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-21
« skrivet: 2005-07-03, 08:48 »
Sedan en tid tillbaka utreder jag efterkommande till Nils Nös som dog 1816 i Torsby sn. Han var bohuslänsk dragon 1752-1773 och född någon gång på 1730-talet. Mitt fokus ligger på sondottern Karin Andersdotter (1780-1834) som var gift med soldaten Johannes Andersson Sten (1772-1827) men jag intresserar mig alltså även för hennes syskon och kusiner. Jag gör successiva framsteg i min forskning framåt i tiden. Däremot ser jag ingen öppning när det gäller frågan om Nils Nös eget ursprung.
 
Samma problem gäller hans första, hustru Ingrid Götesdotter, som dog redan 1785 i Kampetorp, en plats under Dotorp i Torsby sn. Makarna bodde där efter Nils Nös avsked.
 
Sonhustrun Annika Svensdotter är en annan person vars ursprung jag inte lyckats spåra. Hon dog 183(0) i grannsocknen Harestad och var enligt senare hfl. född 1756. Mina tidigaste vittnesbörd om henne härrör från Harestads fb. 1780 och dess vb. 1781. Enligt dessa källor kom hon från Toreby. Hennes man, Anders Nilsson, blev senare dragon/soldat. Liksom fadern fick han heta Nös, trots att han tillhörde en annan rote.
 
Alla uppslag är av intresse. Även om problemen inte kan lösas skulle det vara roligt att höra om fler forskar på samma familj. Observera också en annan fråga som jag ställt: Språk, ord och namn --> Personnamn --> Efternamn --> Nös.
 
Med vänlig hälsning
Anders H, Lidköping

100
Nös / Nös
« skrivet: 2005-07-03, 08:42 »
Jag undrar vad dragonnamnet Nös (även stavat Nöös och Nöhs), som förekommer i södra Bohuslän under 1700-talet, kan ha för betydelse/ursprung. En tanke är att det syftar på ett ortnamn. Det mest närliggande jag hittat är Nösnäs i Norum sn. Problemet är att Norum inte räknades till Södra kompaniet där alla dragoner med namnet Nös hade sina rotar. Jag har också läst att fisken nors kallas ”nös” i östra Skåne. Men detta dialektala uttryck har väl aldrig förekommit i Bohuslän? Finns det andra förklaringar till namnet?
 
Med vänlig hälsning
Anders H, Lidköping

101
Litteratur / Thorild, Thomas (1759-1808)
« skrivet: 2005-06-30, 22:41 »
Oj! Ursäkta, det var slarvigt läst av mig. /AH

102
Litteratur / Thorild, Thomas (1759-1808)
« skrivet: 2005-06-29, 20:12 »
...och så finns hans antavla publicerad i 1984 års upplaga av Svenska Antavlor: band I, häfte 9, nr 68. Ulf Andersson står bakom detta arbete. Dessvärre nämns ingen koppling till Uppsala. Alla förfäder tycks ha varit bohuslänska bönder.
 
Med vänlig hälsning
Anders H

103
Var ligger platsen / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-06-05
« skrivet: 2005-05-01, 17:18 »
Det finns en by Grålös i Skee sn, Vätte hd, som bör vara ditt Grallö(e). När det gäller Halmstad vet jag inte om det finns någon ort med liknande namn i Vätte hd. Däremot fanns 1665 ett torp med detta namn under Svennungeröd i Mo sn, Bullarens skeppsreda. Det slogs 1666 samman med två andra torp till ett fjärdedelshemman.  
 
Min källa är boken 'Jordrannsakning och skattläggning i Bohuslän 1662-1666' av Gösta Framme (utgiven 1999). Samma författare har tidigare skrivit boken 'Ödegårdar i Vätte härad' som kanske kan vara av intresse för dig. Denna saknar jag dock själv.
 
Med vänlig hälsning
Anders H

104
Harestad / Äldre inlägg (arkiv) till 13 mars, 2008
« skrivet: 2005-04-18, 21:02 »
Känner någon till backstugan Stenliden som låg under Toreby i Harestad sn? Den avskedade soldaten Johannes Andersson Sten (1772--1827) bodde där med sin familj sedan de 1814 inflyttat från Ytterby sn. Platsen nämns i husförhörslängdernas register fram till 1850-talet då den beboddes av andra personer.
 
Kan det vara så att backstugan uppkallades efter Johannes Sten? Jag undrar också om Stenliden är ett namn som fortsatt att användas in i vår egen tid och om det kan placeras på en karta.
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster, Lidköping

105
(Svar till Tomas Karlssons inlägg 2005-02-26)
 
Tack för din intressanta kommentar. Jag har nu orienterat mig lite om Hrotswith (Rosvita) av Gandersheim och konstaterar att hon levde under 900-talet. Tydligen var hon född omkring 935 och får därför betecknas som en relativt tidig källa. Man kan därför tycka att hon borde känna om grundaren av hennes kloster, Oda, var av kunglig frankisk börd på mödernet. När hon istället skriver att Aeda bara tillhörde högadeln är det naturligtvis inte bra för Hlawitschkas hypotes. Det håller jag med om. (Å andra sidan har jag i en helt annan diskussion här på forumet lärt mig att skrivande klostersystrar, i det fallet Anna Fickesdotter i Vadstena, kunde ha stora kunskapsluckor om närliggande genealogiska förhållanden.)
 
Även om det motsäger mycket tidiga källor tycker jag det är ganska lätt att acceptera tanken på att någon form av förväxling skett mellan Aeda och Oda ägt rum att den senares ålder därmed överdrivits, om än bara med tio år. Namnformerna ligger ju rätt nära varandra. Därför tycker jag fortfarande att en ottonsk härstamning från Karl den store framstår som möjlig och t.o.m. rimlig. Huruvida jag senare kommer vara beredd att anse denna linje som mer eller mindre trolig beror bl.a. på Corvey-dokumentens ålder och karaktär. Jag såg en annan notis enligt vilken Oda verkligen sades vara av kunglig börd. Problemet med denna text är att den härrör från 1100-talet och  i valet mellan den och Hrotswiths yttrande får man naturligtvis prioritera det senare.
 
/Anders H.

106
Högås / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-12-15
« skrivet: 2005-02-26, 21:26 »
Hej Lars!
 
Tack för uppgiften om Engelbrekt Jakobsson födelsenotis och den övriga kompletterande informationen. Jag förbisåg honom i födelsebokens register eftersom jag bara sökte på Båröd. När jag nu i mina anteckningar ser att Hans Jakobsson i Kristevik stod fadder för Engelbrekts dotter Ingrid 1756-09-26 känner jag mig övertygad om att Engelbrekt Jakobsson var identisk med den namne från Kristevik som du nämner. Naturligtvis ska jag vid nästa besök på GLA försöka få fram hans bouppteckning.
 
Av tiden och namnskicket att döma tycker jag också det verkar högst troligt att fadern Jakob Engelbrektsson, som du skriver, kom från Båröd men genom giftermål hamnade i Kristevik. I vigselbokens register saknas dock uppgift om hemort för Jakob Engelbrektsson. Har du uppgift om någon annan källa som säkerställer att han verkligen är den Jakob som föddes 1695-04-07 i Båröd?
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster

107
När det gäller Gustav I (Vasa) och andra ättlingar till den danske kungen Valdemar II Sejr har jag sett en annan linje som går till Karl den store och som verkar ganska trovärdig. Jag stöder mig här på inlägg i diskussionsgruppen Gen-Medieval (nämnd i det ovanstående) som refererar en artikel av E. Hlawitschka, införd i Rheinische Vierteljahrblatter 1974, en artikel som jag inte själv har läst. Intresserade kan säkert hitta denna diskussion genom att använda listans sökmotor.  
 
Enligt Hlawitschka härstammade redan den förste tysk-romerske kejsaren, Otto den store, från karolingerna genom sin farfars mor, Oda, enligt uppgift död 913 som änka efter greve Ludolf av Sachsen. Eftersom det enligt litteraturen på området tycks finnas en allmänt erkänd linje mellan Valdemar II och ottonerna, som går via piasterna i Polen, skulle många nordbor kunna påräkna sig karolingiskt påbrå därest Hlawitschkas resonemang stämmer. Förutom Gustav I var det ju många andra medlemmar av Sveriges medeltida frälse som härstammade från Valdemar II genom dennes utomäktenskaplige sonson Svantepolk Knutsson.
 
Argumentationen för att Oda härstammade från Karl den store utgår från dokument som rör klostret Corvey i Westfalen. I spridda notiser nämns där grevinnan Oda, Oda comitissa. Om henne heter det bland annat:
 
> att hon var född 806 som dotter till Aeda eller Attala, Karl den stores dotter.
> att hon var kung Pippins (IV) av Italien dotterdotter, Pippin regis Italiae ex filia neptis.
 
Jag är lite osäker på om det i primärkällorna verkligen står att hon föddes 806 eller om det står att hon dog 913 i en ålder av 107 år. Oavsett vad som är fallet så förefaller uppgiften vara orimlig. Det hela har förklarats med att Aeda/Attala och hennes föregivna dotter Oda förväxlats och sammanförts till en enda person. Uppgiften om att Aeda/Attala var Karl den stores dotter motsägs vidare av stadgandet om att Oda skulle ha varit Pippin IV:s barnbarn. Enligt munken Einhards kända biografi över Karl den store från 830-talet (nyss utkommen i svensk översättning av Birger Bergh) hade emellertid Pippin IV fem döttrar varav en faktiskt hette Atula. När Pippin dog tog hans far, Karl den store själv, han om dessa systrar och uppfostrade dem tillsammans med sina egna döttrar. Notiserna från Corvey överensstämmer således ganska väl med Einhards krönika trots att skribenten hoppat över en generation eller två.  
 
Mitt intryck är att det råder en viss konsensus om att Odas föräldrar hette Billung och Aeda. Vad jag förstår har sedan Hlawitschka sökt leda i bevis att den senare var identisk med Pippin IV:s dotter Atula. Innan jag godtar hela linjen från Otto den store till Karl den store vill jag dock själv läsa den nämnda artikeln och få klarlagt att klosternotiserna verkligen avser den förstnämndes farfars mor och ingen annan Oda. Av intresse är naturligtvis också notisernas ålder. Genealogier som härleder ottonerna från karolingerna har ibland avfärdats som önsketänkande om att de första tysk-romerska kejsarna skulle ha den rätta börden, d.v.s. vara ättlingar till tidigare kejsare. I det här fallet verkat det dock som om källorna, varpå argumentationen bygger, har tillkommit oberoende av det faktum att nutida forskare därur kan dra slutsatser om att en sådan kontinuitet faktiskt förelegat.
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster

108
Högås / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-12-15
« skrivet: 2005-02-06, 08:50 »
Hej!
 
Känner någon till den Engelbrekt Jakobsson i Båröd, Högås sn, som fick tre döttrar 1750-10-28, 1753-10-17 och 1756-09-20? Jag har av Släktdatas register kunnat konstatera att det före honom fanns en släkt i Båröd där namnen Engelbrekt och Jakob användes omväxlande. Emellertid har jag inte kunnat inordna denne Engelbrekt Jakobsson i släkten för jag finner honom inte alls i födelseboksregistret.  
 
Vid ett besök vid GLA missade jag ett en möjlig ledtråd p.g.a. tidsbrist. Den efterlyste personen är kanske den Engelbrekt Jakobsson som dog 1756 i en ålder av 28 år (vilket pekar på 1728 som födelseår). Jag hann inte kontrollera dennes bouppteckning för den tycktes inte vara filmad. Frågan om var han föddes kvarstår dock.
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster

109
Förnamn - T / Tönne
« skrivet: 2004-10-03, 16:06 »
Som tidigare påpekats i diskussionerna Thyne och Tynis är det en nordisk kortform av det romerska släktnamnet Antonius.

110
Säve / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-10-03
« skrivet: 2004-10-03, 10:40 »
Jag undrar om någon träffat på följande två kvinnor som jag inte kan spåra efter det att de flyttat till Säve:
 
Anna Johan(ne)sdotter, född 1818-10-22 i Harestad sn som dotter till Johan(nes) Andersson Sten och Karin Andersdotter. Hon flyttade enligt Björlanda husförhörslängd AI:3 (1828--1847) från Alleby Skattegård till ”Bengt Åseby 35”. Därmed måste avses att hon 1835 flyttade till Bengt Anderssons hushåll i Åseby Östergård, Säve sn. Tyvärr saknas hon där i Säve husförhörslängd AI:3 (1840/1841). Husförhörslängder för de närmast föregående åren (1826--1839) saknas.
 
Beata Niklasdotter, född 1854-11-12 i Romelanda sn som dotter till Niklas Johan(ne)son Eld (bror till föregående Anna) och Christina Larsdotter. Enligt Romelanda utflyttningslängd B:2 flyttade hon 1868-12-28 till Säve sn. Henne har jag märkligt nog inte återfunnit vare sig i Säves eller i det övriga pastoratets inflyttningslängder och husförhörslängder.  
 
Både Anna och Beta saknas på CD-skivan Sveriges befolkning 1890. Min avsikt är att följa dem framåt i tiden för att se om de bildade familj och fick efterkommande. Problemet är luckorna i Säves kyrkoböcker. Jag har ingen aning om huruvida de flyttat vidare eller stannat på Hisingen. Jag har inte anlitat mantalslängderna eftersom jag tror att informationen om ogifta pigor där är alltför bristfällig men alla tips på alternativa källor är välkomna. Om någon identifierar Anna eller Beata som sin ana så kan jag bistå med information om deras härstamning.
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster, Lidköping

111
Fuxerna / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-12-26
« skrivet: 2004-07-13, 21:16 »
Jag känner till en eller två typer av industriell verksamhet på Haneströms ägor. Om du har tidpunkten för när din anfader avled kan du kanske avgöra vilken fabrik som aves. Eftersom jag inte är så insatt i de kemiska processerna kan jag inte avgöra i vilken sammanhang din anfader kommit i kontakt med för mycket fosfor.
 
Under förra sekelskiftet tycks det ha funnits ett tegelbruk på Haneström. I alla fall hade godset omkring 1890 sålts till Göta älvdals tegelbruks AB. 1905 såldes tegelbruket till Göta Sulfit AB som startade sin verksamhet från och med åtrsskiftet 1906/1907. Av ved och flis tillverkade man sulfit som i sin tur används för att framställa pappersmassa. Senare (1915) tillkom också tillverkning av sulfitsprit som kan användas som motorbränsle, lösningsmedel och (efter noggrann rening) till brännvin. Det finns ett kapitel om denna fabrik på sidorna 78--85 i boken Flundre härad, Del 2 av Ernst Hollman (utgiven 1939). (På sidorna 323--329 finns axplock ur Haneströms äldre historia där familjerna Ollonberg och Alströmer haft stor betydelse.)
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster

112
På 1700-talet fanns ingen normering för hur ortnamn skulle stavas. I det här fallet speglar stavningen traktens dialekt. Man sa helt enkelt Bjelke härad eller kanske Bjälkhära om Bjärke härad. Detta torde framgå av diverse skrifter om dialekter och ortnamn i denna del av det gamla Älvsborgs län. Mina egna källor är Bygdemål i Flundre (utgiven 1986) och Dagbok från Upphärad 1860-1864 (utgiven 1992).
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster

113
14 Heraldik och ordenssällskap / Tormod Mattsson (Stråle)
« skrivet: 2004-05-09, 13:52 »
Jag undrar vilket vapen som frälsemannen Tormod Mattsson till Torreby och Ström i Bohuslän förde. Han levde i slutet av 1500-talet. I den genealogiska litteraturen kallas han ibland Stråle. Enligt uppgift ska hans vapen ha varit det samma som släkten Bildt förde i äldre tid. Jag vet att det Bildtska vapnet sedan länge består av tre liljor. Förekomsten av ett tidigare heraldiskt motiv är dock okänd för mig.
 
/Anders H

114
Adjö Håkan Skogsjö / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-05-09
« skrivet: 2004-05-07, 22:40 »
Instämmer bland dem som tackar Dig Håkan Skogsjö! Även om mina egna inlägg varit sparsamma har det blivit en daglig rutin att läsa Rötter med Anbytarforum.  Säkert har många andra släktforskare samma erfarenhet.
 
Med vänlig hälsning
Anders H, Lidköping

115
Dahlepil / Dahlepil
« skrivet: 2004-03-07, 15:58 »
Denna fråga med bakgrundsinformation handlar egentligen inte om den introducerade ätten Dahlepil, men väl om grunden för dess ursprungligen dansk-/norska adelskap, nämligen härstamningen från den Anders Svensson som enligt Elgenstierna adlades 1506-11-30 av kronprins Kristian (II). Dennes adelsbrev inlämnades 1660-11-26 av bröderna Lennart och Anders Jenssöner Dahlepil när de introducerades på Riddarhuset. De redovisade inte hur de härstammade från den adlade, kanske beroende på att det var via mödernet, något som enligt den patrilinjära principen hade betytt att vare sig adelskap eller grund för introduktion förelåg. Både Elgenstierna och J A Nordström, som 1924 publicerade en artikel om ätten Dahlepils äldsta led, anger till följd av ovanstående leden mellan Anders Svensson och bröderna Dahlepil som okända. På svärdssidan kommer man inte längre tillbaka i tiden än till brödernas farfar -- Peder Jensson i Röstorp, Västerlanda sn i Bohuslän (död före 1618-02-18).
 
Vad Elgenstierna och Nordström inte verkade känna till är att en samtida släkting till bröderna Dahlepil -- Rasmus Mårtensson i Högen, Björlanda sn på Hisingen -- faktiskt lämnade ett vittnesbörd om härstamningen från Anders Svensson. Det skedde när ett antal bönder vid Hisings häradsting 1662-12-10 förklarade varför de ansåg sig berättigade till vissa skattelättnader, s k knapefrihet. En av dem, nämnde Rasmus Mårtensson, var gift med bröderna Dahlepils kusin (fasters dotter), Elin Jörgensdotter (Harbou). Han påräknade sig knapefriheten eftersom hustruns mormors mor (bröderna Dahlepils farmors mor) -- Anna, gift med frälsemannen Esbjörn Andersson (halv lilja) på Ström, Hjärtum sn -- sades vara dotter till en hustru Kerstin på Ström, vilken i sin tur skulle vara dotter till den adlade Anders Svensson. Av protokollet från samma ting framgår att Anders Svensson var hemmahörande i Högen, gården som Rasmus Mårtensson bebodde, och att han förutom Kerstin hade en dotter Karin från vilken andra bohuslänska knapar härstammade, bl a Lindormsläkten i Tronnum.  
 
Jag är osäker på om någon av senare tiders genealoger verkligen har identifierat Anders Svensson i Högen som ätten Dahlepils upphovsman men att så är fallet framgår tydligt av nämnda tingsprotokoll. Jag har inte läst det i original men det finns refererat i en 1955 utgiven bok om Björlanda sn.  
 
Frågan är nu om man kan lita på Rasmus Mårtenssons ett och ett halvt sekel långa släktledning mellan Anders Svensson och Elin Jörgensdotter. Den ser trovärdig ut eftersom den är så pretentionslös och inte förnekar kvinnoleden. Jag skulle dock gärna se fler belägg för den där förekommande Kerstin Andersdotter på Ström. Rasmus Mårtensson angav inte vem hon var gift med och själv är jag inte inläst på Ströms äldre historia. Jag har dock uppmärksammat att Nordström i den ovan anförda artikeln nämner en samtida Kerstin Asmundsdotter på Ström. Enligt honom skulle Gustav I 1531-01-25 ha beviljat henne att återbörda gårdar i Västergötland, emedan hon hauffer sin slekt och byrd her i Suenige och sönner som nu med tijdhen vpwexa och måga thet med theris tieniste när oss Sueniges krona förskylla. Nordström uppger vidare, utan att ange sin källa, att Kerstin Asmundsdotter var hustru till en Erik Nilsson på Ström, vilken var Gustav I:s tro undersåte trots att han bodde på den norska sidan om Göta älv. Jag undrar nu om det kan vara denna Kerstin Asmundsdotter som var Elin Jörgensdotters mormors mor och bröderna Dahlepils farmors mor. (Nordström gör ingen sådan antydan.) Förnamnet, orten och tiden stämmer ju överens med Rasmus Mårtenssons uppgifter. Problemet är i så fall att kopplingen till Anders Svensson försvagas, dels p g a Kerstin Asmundsdotters patronymikon (vilket i och för sig skulle kunna vara en felskrivning) men också p g a uppgiften att hon till börden var svenska medan Anders Svensson var norsk undersåte. Man kan naturligtvis också tänka sig att det funnits två olika hustrur Kerstin på Ström under 1500-talets början men då infaller sig frågan vilken relation de hade till varandra.    
 
Jag har letat efter ytterligare uppgifter om Erik Nilsson och Kerstin Asmunds-/Andersdotter på Ström i sekundära källor som Diplomatorium Norvegicum, Huvudkartoteket till Svenskt Diplomatorium, Elgenstiernas Ättartavlor och Ranekes Svenska Medeltidsvapen, utan att få napp. Huruvida Nordström återvänt till dessa personer i sin senare forskning är mig dock ovisst. Det vore trevligt med lite synpunkter på detta problemkomplex. Om man får tro på vad som sades inför häradsrätten 1662 har Anders Svensson i Högen många ättlingar, inte bara bland Bohusläns knapar och allmoge utan också inom den introducerade adeln.  
 
Med vänlig hälsning
Anders H
 
Källor:
> Nordström, J A: 'Rester av ett lägre frälse i Bohuslän i slutet av den danska och början av den svenska tiden', artikel införd i Personhistorisk Tidskrift 1924, årg XXV, häfte 1--2, sid 4--19 (återgiven i boken 'Äldre Bohussläkter', utgiven 2002 av Tjörns Släktforskare).
> Björlanda sn (utgivare): 'Björlanda socken genom tiderna -- En bygdeskildring från Hisingen', utg 1955.

116
Eftersom eftersläpningen av SoH:s utgivning är en sådan huvudvärk för somliga styrelseledamöter kom jag att tänka på en annan publikation från GF, nämligen GF-Mail. Vad har hänt med detta nyhetsbrev? Det senaste numret som jag kan finna i min mejlbox är nr 1/2003, skrivet i mars. Har det kommit ytterligare nummer som jag  missat, alternativt råkat radera? Eller har det utgått ett meddelande om att utgivningstakten ska minska? Ursprungligen var ju nämligen målet att GF-Mail skulle komma varannan månad, d v s sex gånger per år. Så stod det tidigare på GF:s hemsida under rubriken 'Medlemskap och förmåner'. Nu står det inget längre om hur många meddelanden en medlem med e-postadress kan räkna med. Efter att ha sökt på GF-Mail med hemsidans sökfunktion tycker jag mig förstå att ändringen i information skett 2002-05-12. Men ännu i (det försenade) GF-Mail nr 3/2002, skrivet i oktober, vidhåller Ian Hamilton att nyhetsbreven ska komma ungefär varannan månad.  
 
Synd att en nedtrappning skett i utgivningen av GF-Mail. Det skulle annars kunna avlasta GF-Aktuellt på utskick och portokostnader, åtminstone till viss del.
 
Jag har fortfarande lite svårt att förstå vilket motiv Ian Hamilton & Co har. Om förseningarna av SoH är problemet, varför då börja oroa sig över att innehållet är för smalt? Det är ju två skilda frågor. Det är möjligt att ett bredare och mer populärhistoriskt innehåll i SoH skulle locka nya läsare men det skulle nog också få andra läsare och skribenter att tappa intresset. Dessutom skulle SoH börja konkurrera med ShF i inriktning. Släktforskarintresset är så stort i Sverige att vi har råd att håll oss med två rikstäckande organ som har olika profil. Jag vill betona att jag tycker båda är trevlig och nyttig läsning. Uppenbarligen är detta en uppdelning som anses fungera väl också i Norge, där NST står för de vetenskapliga och resultatinriktade artiklarna medan Genealogen har ett litet bredare upplägg. (Låt vara att det inte är helt vattentäta skott mellan tidskrifterna vare sig i Sverige eller i Norge.)
 
Vill GF locka fler medlemmar borde man istället fokusera lite mer på hemsidan. Den är i grunden väldigt bra och vacker. Verkligen! Men den skulle må bra av mer nyheter. Även här skulle GF-Aktuellt kunna avlastas.
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster, Lidköping

117
Eftersom jag inte kan delta i höstmötet och frågan om fullmakt hänger i luften samtidigt som någon medlemsenkät inte är aktuell känner jag mig som GF-medlem bosatt utanför Stockholm både maktlös och frustrerad. Därför instämmer jag här i kritiken mot styrelsens förslag om att (1) minska utgivningen av SoH till ett nummer per år och (2) låta tidskriften sammanslås med SlfÅ, vilket faktiskt innebär dess upphörande. De framförda argumenten för denna protest är redan många och övertygande. Men jag skulle inte kunna förlåta mig själv om förslagen går igenom och jag hade varit helt passiv.
 
SoH som periodisk tidskrift av hög vetenskaplig kvalitet är uteslutande orsak till att jag blev medlem i GF 2002. Jag har, som boende i Västsverige, inte tillgång till samlingarna i Katarinahuset. Det material som finns där och som intresserar mig finner jag enklare på arkiv och bibliotek i mitt eget närområde. (Det betyder inte att jag ringaktar värdet av GF:s samlingar. Jag deponerar gärna resultaten av min egen släktforskning där i framtiden. Förutsättningen är naturligtvis att GF då finns kvar som Riksförening, något som i dagsläget inte ter sig alldeles självklart.) I praktiken betalar jag därför min medlemsavgift nästan enbart för att få SoH, som är unik för GF. I dess nuvarande form är den värd det. Om jag i framtiden bara ska få en försändelse om året samtidigt som jag genom att stödja Förbundet direkt kan få samma publikation till rabatterat pris + flera nummer av ShF + någon ytterligare förmån som ersättning för SvA är risken överhängande att jag uppsäger mitt medlemskap i GF. När man bor lite vid sidan om och har begränsade möjligheter att fysiskt delta i en förening är det det man får i brevlådan som räknas. Fördelar med en periodisk tidskrift kontra en årsbok har redan räknats upp. Man kan tillägga att den senare formen omöjliggör flytande debatt, exempelvis mellan författare recensent.  
 
Verkligt oroande är också att det tycks finnas en vilja att tumma på SoH:s erkänt goda akribi genom att göra en mix av tunga och lätta artiklar. I sin nuvarande form är SoH ett forum där forskare från den akademiska världen, som kanske inte själva är släktforskare, kan publicera rön som är av intresse för oss vanliga amatörgenealoger. Det kan handla om kollektivbiografiskt stoff från ämnen som historia, sociologi eller kulturgeografi. SoH försvarar å sin sida den rena genealogins roll som historisk hjälpvetenskap genom att finnas tillgänglig på universitet och högskolor. Om SoH populariseras finns risk att denna länk till forskarvärlden försvagas. Intressanta resultat med genealogiska kopplingar måste då sökas i mer svårtillgängliga tidskrifter och avhandlingar. SoH är ändå en väldigt demokratisk tidskrift där alla som har kvalitativt material kan publicera sig. Jag tycker också att man fördummar läsarkretsen om man ser noter och källkritiska resonemang som ett problem för den samma. Det handlar ju bara om att man lever upp till de principer som Förbundet förfäktat, bl a i en kvalitetsutredning från 2001. Om någon likväl tycker att framställningen är för torr och resultatinriktad finns ju så många andra publikationer hos Förbundet och dess medlemsföreningar där ett mer populärhistoriskt förhållningssätt är rådande. Hemma-hos-reportage, tips, mer personligt hållna artiklar och krönikor må vara trevliga att läsa men är de ett obligatorium i alla tidskrifter?  
 
Jag vill gärna tro, trots den väldigt starka affekten i vissa inlägg, att många i styrelsen har ett gott uppsåt. Men jag är också övertygad om att man underskattat betydelsen av SoH för många medlemmar, inte minst de som bor långt ifrån Stockholm. Kanske innebär förslaget en kortsiktig vinst och ett tryggare tidsschema men är det värt det när grunden för mångas medlemskap rycks undan och Riksföreningens långsiktiga existens därmed hotas? Åtgärden står inte i paritet till förseningarna som trots allt hämtas in. Jag störs vidare av att beslutet ska genomdrivas i sådan hast. Först borde man faktiskt samla in prenumeranternas synpunkter och se om inte ett mer genomgripande arbete med budgeten (omdisponering, bidragssökande etc) för de olika verksamheterna (samlingarna, SoH och GFA) kunde lösa problemen. Helst önskar jag att styrelsen inser att de lagt fram ett förhastat och felaktigt förslag. Ett sådant erkännande skulle nog av många ses som hedersamt och tas emot med försoning.
 
När det gäller förseningen av nr 1/2003 tycker jag själv att var lätt att förlåta när man såg dess förstklassiga utförande och läste dess intressanta innehåll.    
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster, Lidköping

118
Rommele / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-04
« skrivet: 2003-09-18, 23:36 »
Hej Martin!
 
Trättängen är en avsöndring från Rommele Törsgård. I likhet med flera andra torpställen ligger det i Flundre härads norra del där Rommele by och andra gårdar har/hade skogsskiften. Tyvärr finns här inte plats att infoga en bra kartbild som visar Trättängens belägenhet i förhållande till den närmaste tätorten, Sjuntorp. Du finner dock platsen utmärkt på de ekonomiska kartorna, t ex Gula kartan i skala 1:20 000. Där stavas namnet numer Trätängen.
 
För att ta dig dit med bil får du svänga vänster, mot Rommele och Upphärad, efter att ha passerat Sjuntorp i sydlig rikting. Vid den första korsningen kör man in på grusvägen till vänster. (Till höger ligger Rommele kyrka och by). Grusvägen leder förbi gårdar som Hällstorp, Anstorp, Frälsetorpet och Angunneryr, upp mot Trättängen. Därefter kan man fortsätta österut till fots genom skogen och nå den nordligaste delen av Upphärad socken. Går man istället ett par tre hundra meter rakt norrut når man Slumpån, ett biflöde till Göta älv.
 
Jag vet inte hur mycket det finns kvar av gammal bebyggelse idag men såvitt jag vet finns där en bebodd fastighet.
 
Med vänlig hälsning
Anders H, Lidköping

119
Aspenäsätten / Aspenäsätten
« skrivet: 2003-05-23, 17:13 »
Kaj!
 
Jag är tacksam för att du hjälpt till att syna och rensa upp i min argumentation. Tidigare var jag ganska övertygad om att Katarina Stensdotter var modern. Jag håller med dig om man inte längre kan hävda denna ståndpunkt med någon regelrätt bevisning. Från mitt sista argument, 'Chronicon Genealogicum', retirerar jag. Du har rätt i att avsaknaden av Detlef Johansson Bülow är besvärande. Utifrån en enstaka sida i detta verk och några lösryckta citat gjorde jag en missbedömning av Anna Fickesdotters trovärdighet. Hon gjorde ett självsäkert intryck. 
 
När det gäller DN XVI:249 tycks du ha missat att den Håkan Bolt som där omnämns är en annan person än den jag skrivit om. Elin Laurensdotter var gift med Håkan Agmundsson Bolt, sannolikt död före 1440 men med säkerhet före 1448 [Sollied i NST V bd VII (1939--1940), sid 270]. De hade dottern Gudrun som var gift med Erik Stensson (Natt och Dag), nämnd från 1425 men tydligtvis död 1455 [a a, sid 271 med hänvisning till Lars Sparres Kopibok fol 77 och 121]. Detta par var alltså föräldrar till den 1472 omnämnde Håkan (Eriksson) Bolt (Natt och Dag). 
 
Det betyder att den Sten Håkansson Bolt som nämns i DN V:764 145(0)-04-24 inte fick sitt namn från ätten Natt och Dag, knappast heller från någon av Håkan Agmundsson Bolts förfäder eller närmaste släktingar (de bar namn som Agmund, Berdor, Kolbein, Sigurd och Bergsvein). I nämnda brev står inget om Sten Bolts familj. Att han var son till Håkan Agmundsson Bolt kan man dock sluta sig till utifrån namnet, tiden och geografin. Att Elin Laurensdotter var hans mor är naturligtvis inte lika säkert men hon var sin mans enda, för nutiden, kända hustru.
 
Med risk för att bli lite tjatig vill jag bara i det följande förtydliga och sammanfatta mitt resonemang:
 
Håkan Agmundsson Bolts ende kände son bar alltså det främmande namnet Sten. Samtidigt förfogande han över svenska gårdar som han knappast kan ha förvärvat i äktenskap med Elin Laurensdotter, därest hon var född i sin fars andra äktenskap. Hon skulle nämligen, om man räknar in något års änklingestånd och nio månaders graviditet, på sin höjd varit 13 år fyllda när Håkan Bolt 1425 genomförde makeskiftet med Katarina Laurensdotter. Jag säger inte att det är helt omöjligt att de var gifta då men kronologin blir ansträngd. Detta skulle inte heller förklara förekomsten av namnet Sten. Om man söker efter alternativ får man spekulera i andra relationer till Sverige och/eller andra andra äktenskap. Sådant kan ju ha förekommit men det har uppenbarligen inte lämnat några spår i bevarade källor.
 
Om Elin Laurensdotter likaledes var född i det andra äktenskapet blir kronologin stram även  för hennes dotter Gudrun Håkansdotter. Hon skulle med hänsyn till moderns ålder vara född tidigast omkring 1427 men änka efter två män redan 1455.1 
 
Inte heller de sistnämnda tidsramarna är omöjliga men min poäng är att om man godtar att Elin var född i Laurens Ulfssons första äktenskap får man bredare marginaler. Inom dessa marginaler ryms en lättfattlig förklaring till förekomsten av namn och egendomar som hör samman med Håkan Agmundsson Bolt. Bitarna faller på plats.
 
Vi får kanske enas om vår oenighet kring möjligheten av detta alternativ. Saken kan bero så länge. Elin Laurensdotters möderne har ju tämligen begränsad betydelse för förståelsen av Nordens senmedeltida historia. 
 
Tills vidare ser jag fram emot artikeln Bülow i ÄSF och framtida DMS-häften om Västergötland!
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster
 
 
/1/ Eftersom hon senare kallas fru, och inte synes ha förvärvat denna titel i kloster, bör hon ha varit gift med en riddare innan äktenskapet med den ej dubbade Erik Stensson. Till stöd för uppgiften om att hon var gift tidigare talar också det faktum att hon förutom sina barn med Erik Stensson (Sten och Håkan, nämnda i tidigare inlägg) hade ytterligare en son. Denne, Olof Eriksson i Tronstad, var sitt patronymikon till trots, inte son till Erik Stensson. Detta har utretts av Henning Sollied i anfört arbete, sid 272. 
 
Litteratur:
Sollied, Henning: 'Kildekritiske undersökelser vedrörende nogen middelaldersslekter. II. Bolt (Del 1, 2 og 3)', NST bd VII (1939--1940).

120
Aspenäsätten / Aspenäsätten
« skrivet: 2003-05-22, 08:53 »
Jag medger att jag åstadkom ett cirkelresonemang. Syftet var väl inte att bevisa något utan att peka på ett alternativt, möjligt men i nuvarande forskningsläge obevisbart, scenario.  
 
Att Håkan Bolt troligast kom över godset i Västergötland genom äktenskap vidhåller jag dock. Det finns en hel del dokumentation om hans föräldrars ägor som främst låg i trakterna runt Oslo, i Östfolds och Buskeruds fylken. Vare sig i det arvskifte som hölls efter hans far, Agmund Berdorsson Bolt 1422 [DN XXI:292] eller i några andra transaktioner som rör denna familj omtalas, så vitt jag vet, något gods i Västergötland. [Se bl a Henning Sollieds artiklar om Boltätten i NST bd VII (1939--1940)] Men visst, så länge man inte kan utesluta att han förvärvat godset på annat sätt än genom äktenskap med Elin Laurensdotter, t ex i ett tidigare okänt äktenskap, är det fel att använda uppgiften om makeskiftet 1425 som stöd för slutledningar om Elin själv.
 
Av det jag hittills anfört är det således inte så mycket som logiskt direkt talar för att Elin var född i det första äktenskapet. Å andra sidan kvarstår detta som en möjlighet så länge man kan göra invändningar mot det enda argument som aktivt talar för det andra alternativet. Alltså tycker jag det är förhastat att stryka frågetecknet och ange Elin som Idas dotter.  
 
Visserligen kan jag inte anföra något annat exempel på  att mor använts istället för styvmor (eller vad nu den medeltida beteckningen är) men är det helt orimligt att så kunnat ske när en grupp halvsyskon varit församlade tillsammans med en kvinna som uppfostrat dem alla? Andra medeltida släktskapsbegrepp hade ju en flytande betydelse, på samma sätt som morbror idag inte måste tolkas bokstavligt eftersom det även kan beteckna en ingift person. En viss betydelse kan det väl också ha vem som höll i pennan eller ledde diktamen av arvskiftetsbrevet 1447. Det var väl snarast någon av bröderna (Idas med säkerhet biologiska söner) än den, enligt min mening, udda systern Elin.
 
Ett annat indicium för att Ida inte var mor till Elin, och kanske inte heller till Kristina och Erik, som jag kom på i efterhand: Vare sig Erik, Elin eller Kristina omnämns i Idas brorsdotters, Vadstenaabedissan Anna Fickesdotters, släktkrönika 'Chronicon Genealogicum'. Anna Fickesdotter skrev att hon kände till två barn i Laurens Ulfssons och Idas äktenskap, nämligen döttrarna Anna och Ermegard. I och för sig har hon missat åtminstone två av sina kusiner på denna sida, Detlef och Filippa. Orsaken kan ju vara att de var obemärkta och dog tidigt utan efterkommande, i vilket fall tycks det inte finnas så mycket bevarade vittnesbörd om dem. [ÄSF I:1, sid 16--17] Det är svårare att förklara varför hon missat Elin, om hon nu var en kusin. Eftersom Elin var gift med två norska riksråd, donerade jord till Vadstena kloster och dessutom hade en dotter och dotterson, Gudrun Håkansdotter och Sten Eriksson (Natt och Dag), med gravplatser i den närbelägna Linköpings domkyrka borde hon varit känd för abedissan. [DN XVI:260; Sollied i NST bd VII, sid 271 (återgående på K H Karlssons Samlingar i Riddarhuset)]
 
Jag har uppehållit mig kring Elin eftersom jag är mest inläst på henne. Men om man, pga av det anförda, sätter frågetecken för hennes möderne finns det nog skäl att vara tveksam även vad gäller Erik och Kristina (vars namn f ö bars inom Katarina Stensdotters nära släkt).
 
Med vänlig hälsning
Anders H

121
Aspenäsätten / Aspenäsätten
« skrivet: 2003-05-21, 11:38 »
Kaj m fl!
 
Tack för den värdefulla utredningen av rättelsens innebörd. I och med att Ida Johansdotter mycket väl kan ha haft ättlingar vid sin död faller mitt första, och som jag trodde starkaste, argument.
 
Emellertid undrar jag hur säker man kan vara på att moder i brevet från 1447 inte är sammanfattande beteckning för styvmoder och moder? Som jag ser det finns det fortfarande anledning att sätta ut frågetecken för vilket äktenskap i alla fall Elin Laurensdotter (Helena Larsdotter) föddes i. Jag stöder mig då på ett åldersargument (pkt 2 i tidigare inlägg) och ett namnargument (pkt 3).  
 
Åldersargumentets giltighet beror bl a på hur man ska tolka ÄSF:s ord om Katarina Stensdotter; begravd 28.2 1410 i Vadstena kloster (SRS 1:1, s 127). Betyder det att att hon begravdes just den dagen eller betyder det bara att hon var begravd då och att Laurens Ulfsson kunde se sig om efter en annan fru (eventuellt redan var gift med Ida Johansdotter)?  
 
Kanske kan man få viss vägledning av de platser som nämns i det omtalade makeskiftet i Lödöse 1425-02-25.1 Det gods som Håkan Bolt då bytte bort kom knappast från hans norska släkt. Troligare är att han förfogade över det genom sitt äktenskap med Elin Laurensdotter. Bytet han genomförde såg ut på följande sätt:
 
Mot fyra gårdar i Ale härad gav han bort: ...ena query (dvs -rn) j Barthorp j Barknahöret met heniss aarlikae rentae...  
 
Mot ytterligare sex gårdar i Ale härad gav han bort: ...j gordh j Saghbo j Kolanzheret som skyller iij löbae smör och en gordh j Hosbergh som skyller ij löbae smör och j gordh j Holskathorp som skyller löbe smör och ij öde gossz j Jaeclabergh som skyller j löff smör och j gordh j Holmen i Barknaheret som skyller ij löbae smör och j gordh j Bartorp som skyller iij pund smör och j gordh Fuglen som skyldher iij pund...
 
Min tanke är alltså att Elin Laurensdotter tillförde sin man dessa (av mig markerade) gårdar med kvarn i Barne och Kållands härader Västergötland.2 Frågan är då varifrån hon troligast fått dem;
 
(a) Från Laurens Ulfsson?
(b) Genom arv från Katarina Stensdotter eller gåva från hennes familj? (På sistnämnda sätt hade systern Katarina fått marken i Ale härad.)
(c) Från Ida Johansdotters familj? (Vet man om släkten Bülow var besutten i Västergötland?)
 
Med vänlig hälsning
Anders H
 
/1/ Dokumentet, Diplomatorium Norvegicum X:140, kan läsas i sin helhet på norska Dokumentasjonsprosjektets hemsida.
/2/ Jag vet inte vilka de moderna namnen är men kvarnen i Barthorp synes dock vara den Bardhätorps kvarn i Lagmanstorp i Long sn som 1278 hade kommit i Linköpings domkyrkas ägo. [ÄSF I:1, sid 2 a]

122
Aspenäsätten / Aspenäsätten
« skrivet: 2003-05-19, 18:54 »
Jag har motsvarande anmärkning vad gäller systern Elin Laurensdotter. Till skillnad mot vad som anges på sid 317 i ÄSF hft 3 bör hon vara född i Laurens Ulfssons första äktenskap med Katarina Stensdotter (Bielke), så som Koit först förmodade. Argument för detta:
 
1) Även om det är teoretiskt möjligt att Elin var död vid fru Idas frånfälle mellan 1461-09-29 och 1462-10-20 (Elin nämns i livet sista gången 1460-02-01 men var död 1476-08-10) så hade hon i alla fall en dotter som levde i Norge in på 1480-talet. Dottern var den Gudrun Håkansdotter (Bolt) som nämns i livet mellan 1458 och 1483. Hon kan alltså inte räknas som arvinge eller ättling till fru Ida enligt ovan uppställd premiss. [ÄSF hft 1, sid 16; DN VII:456 och III:945]
 
2) Av namnens ordning i ÄSF (och i Sparres kopiebok?) att döma var Elin född före Kristina. Med tanke på att Elin så tidigt var gift med norrmannen Håkan Agmundsson Bolt är det också troligare att hon föddes före Katarina Stensdotters begravningsdatum 1410-02-28 än efter, även om giftermål där bruden var i de nedre tonåren inte helt kan uteslutas. Det bör påpekas att makarna antagligen var gifta redan 1425-02-25 då systern Katarina Laurensdotter uppger att hon makeskiftat gods i Västergötland med Håkan Bolt. [DN X:140] (Det första uttalade belägget för äktenskapet är dock 1427, så som anges i ÄSF och NST.)
 
3) Elin var uppenbarligen mor till den Sten Håkansson Bolt som nämns d 24 april omkr 1450. [DN V:764] Att han hette Sten kan förklaras av härstamning från Laurens Ulfssons svärfar Sten Bengtsson (Bielke).
 
Med vänlig hälsning
Anders H

123
Ointroducerad adel (och annan utländsk adel) / Tjuvkil-ätten
« skrivet: 2003-02-01, 20:00 »
Rättelse:
 
Att det är ett brev är nog en missuppfattning av mig. I Tjuvkilboken har man nog inte tagit med hela domen, bara inledningen.
 
Jag lyckades själv 1996 köpa boken av E Samuelsson som bor i Bankeryd.
 
/Anders H

124
Ointroducerad adel (och annan utländsk adel) / Tjuvkil-ätten
« skrivet: 2003-02-01, 19:44 »
Christian!
 
Det finns dessvärre inget synbart samband mellan Nordgårdens ägare och knapesläkten i Tjuvkil Västergård, i de tidiga generationerna. Årtalet 1616 syftar för Nordgårdens del på jordebokens uppgift om smörskatt, vilken betalats av Olof Rasmusson och Torbjörn Mårtensson. Från 1616 finns också ett brev (eller en avskrift av ett brev?) utfärdat av Christian IV. Där nämns tvisten mellan änkan Lisbet Tönnesdotter i Tjuvkil (Västergård) och Arne Svenningsson från Instön. Arne var kusin till Lisbets make, knapen Ulf Ulfsson. Han var son till Anna Andersdotter som var Ulfs moster. Brevet finns i avskrift på sid 10 i 'Gårdarna i Tjuvkil'. Hur tvisten löstes framgår inte. I det följande tvingas jag avvika från temarubriken 'Ointroducerad adel'.
 
Jag är lite osäker på om författarna (Samuelsson & Svensson) har dragit rätt slutsatser av det källmaterial som de presenterar i sin bok. De tror, som framgår av citatet ovan, att Torborg var gift med Torbjörn Mårtensson, nämnd 1616. Men i jordeboken 1604 kallas hon för änkan Torborg. Innan hennes namn dyker upp nämns i tidigare jordeböcker en Mårten för en del av skattegodset i Tjuvkil. Enligt utdragen från jordeböcker som Samuelsson & Svensson  presenterar nämns han 1580--1601. I släkttavlan och ägarlängden för Tjuvkil Mellangård på sid 58 återfinns en Mårten Rasmusson som brukare mellan 1573 och 1602, samme person? Spontant skulle jag hellre se denne Mårten som Torborgs avlidne make och som far till Torbjörn Mårtensson. Då blir, med ledning av författarnas övriga uppgifter:  
 
Mårten och Torborg föräldrar till Torbjörn (nämnd 1616).  
Torbjörn Mårtensson far till Mårten (nämnd som självbrukare fram till 1681).  
Mårten Torbjörnsson far till Anders Mårtensson (som framträdde vid tinget 1685).  
 
Om jag har rätt kanske de första leden i släkttavlan och ägarlängden för Tjuvkil Mellangård faller. I båda gårdarna har det funnits bönder med namnet Mårten. Eftersom jordeböckerna ofta utelämnar patronymikon  kan förväxlingar lätt ske. I jordboksutdragen redovisas inte heller Mellangården och Nordgården var för sig. De klumpas samman under rubriken skattegods. Jag reserverar mig för att författarna säkert har läst fler jordeböcker och därmed kan ha bättre stöd för sina slutsatser. Det är endast på grundval av det som presenteras i boken som som jag ställer mig tveksam till om Torborg var farmor till Anders Mårtensson och om den Mårten som nämns fram till sekelskiftet 15-/1600 hette Rasmusson och var hemmahörande i Mellangården.
 
Med vänlig hälsning
Anders H

125
Kungliga släkter / Kung Knut Erikssons hustru
« skrivet: 2003-01-15, 23:13 »
Bakom antagandet att drottningen hette Cecilia ligger såvitt jag kan förstå tesen att eftersom hennes föregivna dotterdotter Cecilia Knutsdotter (sondotter till jarlen Birger brosa) inte var uppkallad efter sin farmor (den norske kungen Harald Gilles dotter Brigida) så är det mycket möjligt att hon bar just sin mormors namn.
 
Även om det är fullt möjligt så är det dock oklart om Cecilia Knutsdotter verkligen tillhörde den Erikska ätten på mödernet. Det som talar för är att att hennes bror Magnus broka enligt den norska Hakonarsagan var son till kung Knut Erikssons dotter Sigrid. Denna källa sägs dock inte vara entydig på denna punkt och ett par alterntiva förslag har lagts fram:
 
a) Magnus broka var inte son till kung Knuts dotter utan själv gift med henne. (Med hänsyn till kronologin förefaller detta mindre troligt.)
 
b) Magnus broka var gift med en dotter till kung Erik Knutsson.
 
Det har också hävdats att Cecilia Knutsdotter inte alls tillhörde denna familj utan var dotter till hertig Knut av Reval, men det är en uppfattning som saknar stöd i ÄSF.
 
Jag har inte själv läst Hakonarsagan eller de artiklar vari prolemet analyserats men en utmärkt sammanfattning med många referenser finns i boken 'Riseberga kloster' av Agneta Conradi Mattsson, utgiven 1998 av Örebro Läns Museum. Där diskuteras även drottningens eventuella ursprung i den Sverkerska ätten och hennes klostervistelse. Jag kan verkligen rekommendera denna tjocka bok som berättar om Riseberga kloster (verksamheten, arkitekturen och arkeologiska fynd), dess framväxt och de stormannafamiljer (främst Birger brosas familj och Aspenäsätten) som hade anknytning därtill. Notapparaten är omfattande. Möjligen hade man önskat fler reservationer för osäkra släktskapsförhållanden.  (Exempelvis tas det mer eller mindre för givet att Cecilia Knutsdotter var mor till Johan Filipsson, Aspenäsättens stamfar, medan det enligt ÄSF inte är alldeles säkerställt. Att brodern, Birger Filipsson, var hennes son är däremot klart.) I de flesta fall finns dock en diskussion om varför ett visst släktskap ansetts som troligt och som sådant lagts till en kedja av indicier där det omtalas som ett faktum. (Ett par omständigheter tyder också på att Filipssönerna var helbröder.) Om man således läser hela texten, med fotnoter, och inte bara håller sig till de bilagda släkttavlorna, där många frågetecken saknas, har man stor behållning av denna bok som utmärkt kompletterar Dick Harrisons nyss utkomna syntes av 1200-talet, 'Jarlens sekel'.      
 
Nu kom jag bort lite från ämnet. Sammanfattningsvis kan man säga att det på basis av en eventuell dotterdotters namn är olämpligt att i vetenskapliga sammanhang tilldela drottningen namnet Cecilia. Att Jan Guillou gör det i en skönlitterär roman kan jag däremot förstå. (Det finns å andra sidan annat i hans medeltidstrilogi som stämmer dåligt överens med den historiska verkligheten. Här har bl a Västergötlands museum, som engagerat sig i Arn-turismen, ett ansvar att inte sanktionera skönlitterära konstruktioner. Det är dock en HELT annan diskussion. :-))  
 
M v h
Anders H

126
Stenkyrka / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-12-13
« skrivet: 2002-11-30, 21:30 »
Jag har en fråga om Per Villemssons i Toftenäs hustru Börta Olsdotter som levde 1681-12-19 (enligt F Almegius). Hon var syster till brodern Hans Villemssons hustru. På flera ställen har jag sett en uppgift om att dessa systrar troligen härstammade från Krok Olsson i Kyrkefjäll. Jag undrar nu vilka skälen för detta antagande är och hur starka de egentligen är?
 
Av J A Nordströms handskrivna anteckningar framgår att en ledtråd är odelsrätt i gården Stala i Långelanda sn. Enligt domb 1691-11-02--1691-11-04 sålde Reer Olsson Green, Lars Pedersson i Dyreby, Anders Olsson i Toftenäs, Sven Larsson i Hjälmvik, Anders Svensson i Toftenäs och Ingeborg Svensdotter (eller Persdotter?) ibidem sina eller sina hustrurs odelsjord i Stala till Per Hansson i Utäng. Så gjorde även en Truls i Bäckeviken. Nordström menar att det på grund härav är troligt att Truls hustru, Sigrid Olsdotter, var ytterligare en syster till Börta Olsdotter. Han nämner också att Håkan Trondsson i Balkeröd (som var gift med en dotter till Krok Olsson) troligen ägt Stala, helt eller delvis. Vad han grundade det antagandet på vet jag inte.
 
Allt detta innebär ju att härstamning fån Krok Olsson är möjlig men är det särskilt troligt? Man undrar till exempel om Håkan Trondsson bara var gift en gång. Ytterligare en koppling till Krok Olsson har jag dock funnit i mantalslängden för Orust 1673. Där nämns en bonde vid namn Krook i Stala, Långelanda sn. Vet man om och hur han är släkt med ovanstående grupp människor?
 
Lite mer exakta uppgifter presenterades här ovanför 2001-02-11 (av Leif Svensson). Enligt dem var de efterfrågade systrarna döttrar till Olof Svensson i Säby och Anna Håkansdotter från Balkeröd. Kan det bekräftas? (Jag tror mig också ha sett ett förslag där de istället görs till döttrar av Olof Eriksson i Kalseröd, som enligt F Almegius sannolikt var gift med en dotter tillHåkan Trondsson.)
 
Tacksam för synpunkter
Anders H

127
Lilian!
 
Tack för informationen. Det var mer än jag visste om C-M Bergstrand. Själv har jag alltså bara läst boken om Orust och uppmärksammat att han skrivit ett par andra böcker om trakter i Västergötland dit jag också har anknytning.  
 
Jag betvivlar inte alls dina uppgifter och beklagar verkligen den mörka baksida av folklivsforskningen som han uppenbarligen representerade.  
 
Med vänlig hälsning
Anders H

128
Såsom ny i diskussionen vill jag göra ett par påpekanden utan att för den skull stöta mig med någon.
 
Först en kommentar till Lilians referat av Carl-Martin Bergstrand: Du skriver inte vilken bok det är fråga om men uppenbarligen är det en föregångare till 'Gammalt från Orust' (Torps socken ligger på Orust) som utkom 1962. I mitt faksimil från 1992 finns berättelsen om den förvissnade tungan på sidan 145. Bergstrands syfte var inte att sprida fördomar om resande. Vad han gjorde var att på ett vetenskapligt sätt dokumentera folkminnen, sägner och skrock som förekom i Västsverige förr i tiden. Han upptecknade vad gamla människor berättade för honom om jättar, spöken, folklig läkekonst och mycket mycket mer. Självklart var syftet med hans skrifter inte att moderna läsare skulle _tro_ på berättelserna. I nämnda bok, som jag själv satt stort värde på, finns en berättelse med koppling till resande. En annan främmande folkgrupp som tar större utrymme i anspråk är finnarna. Andra folklivsforskare har upptecknat liknande historier om främlingar på andra håll i Sverige och nog är det viktigt att veta vad folk trodde förr i tiden även om deras tro grundades på okunskap?  
 
För övrigt kan jag förstå om redaktionen av hänsyn till de resande under en tid sett genom fingrarna med anonyma inlägg. Men jag tror inte att det är hållbart att fortsätta så samtidigt som reglerna säger annorlunda. Reglerna urholkas och risken finns att andelen anonyma inlägg ökar även i diskussioner där debattören/frågeställaren inte alls riskerar trakasserier. Som helhet sänker det kvalitetsnivån i Anbytarforum. Jag kan visst tänka mig att det finns känsliga situationer, inte bara för resande, då det är av värde att vara anonym men det bör då vara anonymitet under kontrollerade former. (Sen vill det ju till att en frågeställare inte hänger ut någon i tiden närliggande människa eller släkt med namn men själv gömmer sig bakom en pseudonym.) Att Anbytarforum idag möjliggör en form av missbruk - användande av påhittade namn av typen Sven Svensson - rättfärdigar inte heller en annan form av regeltrots - nämligen att man inte använda något namn alls.  
 
Personligen tycker jag att den lösning som Mikael Karlsson och Anders Berg förespråkat verkligen bör övervägas. Spontaniteten är inte bara av godo. Den leder ibland till misstag av nybörjare som i sin tur leder till tillrättavisningar som i sin tur leder till kritik mot de hårda tonen mot nybörjare etc. Jag tror inte att Anbytarforum kommer att tappa så många skribenter bara för att man inför användarkonton. Så länge diskussionerna kan _läsas_ av alla och envar kommer nog många att utnyttja möjligheten att delta.  
 
Avslutningsvis vill jag tacka alla resande som här och i andra sammanhang på ett öppet sätt gjort sin grupps historia tillgänglig för oss utomstående som helt enkelt bara är vänligt nyfikna.  
 
Med vänlig hälsning  
Anders H

129
Månesköld af Norge / Äldre inlägg (arkiv) till 2001-07-16
« skrivet: 2001-06-18, 22:21 »
Där har Tiselius felaktigt hoppat över två generationer. Elin var dotter till Reer Olsson Green, vilket framgår av domboken 1665. Reer Olsson var Hermans sonson.
 
m v h Anders

130
Björn / Bamse / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-03-18
« skrivet: 2001-06-04, 20:25 »
Hej Alfred!
 
Ja, det fanns/finns tydligen två avskrifter av hans sköldebrev med olika uppgifter om efternamnet. Enligt Jerp Björns avskrift hette han Haraldsson. Enligt en samtida avskrift som ska tillhört Margareta Huitfeldt hette han Ravaldsson. Björn-vapnet användes också av länsmannen Krok Olsson i Kyrkefjäll, Stenkyrka sn, i dennes sigill.
 
M v h Anders

131
Björn / Bamse / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-03-18
« skrivet: 2001-06-04, 16:12 »
Jag är mycket tveksam till om Magda Måneskjöld hade några belägg i samtida källor för den anlinjen. Redovisar hon några källor eller är det bara spekulationer? I och för sig är det nog inte omöjligt att Helles far hette Halvor Björnsson, men det återstår att bevisa.
 
Även J A Nordström kände till denne Halvor i Kärrslätt. Belägg finns för honom i en kopia av ett brev från 1563. Kanske är han identisk med en Halvor Björnsson som nämns i andra handlingar från Bohuslän under 1500-talet. 1563 nämns också en Åse i Kärrslätt, kanske samma som den Åse i Kärrslätt som nämns i jordeboken 1615.  
 
Der finns alltså en handfull belägg för personer med anknytning till Kärrslätt under 1500-talet. Om hur dessa personer inbördes var relaterade säger dock källorna inget. Säkert tillhörde de samma släktkrets (namnen Jerp, Halvor och Åsa är ju alla representerade hos Jon Hellessons barn). Mer än så kan man knappast säga.
 
Jag tror att de två förstnämnda artiklarna av Nordström bäst beskriver situationen. Notera att han på vissa punkter reviderat sin egen uppfattning mellan 1924 och 1977. Även om inte heller han kan ge någon komplett bild av ägande- och släktförhållanden i Kärrslätt under 1500-talet så är det en mycket intressant läsning!
 
Med vänlig hälsning
Anders

132
Björn / Bamse / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-03-18
« skrivet: 2001-06-03, 15:44 »
Per!
 
Anna Jonsdotter Björn anges vara änka 1676 20/5. Jag gissar att källan till detta är Orusts och Tjörns dombok. Hon måste vara född efter 1607 25/10 för då uppges hennes mor, Siri, enligt ett arvskifte ännu vara ogift. (Arvskiftet skall finnas i Kungälvs stadsarkiv. Det finns refererat i boken om Tjuvkil jag nämnde.) Såsom Rune Edström skrev i Månesköldsdiskussionen kan man inte tala om yrken för gifta kvinnor vid denna tid. Hon var husfru helt enkelt.
 
Om Olof Reersson Green och hans släkt kan du läsa i Nordströms artikel 'Släkten Green av Rossö'. Den är införd i Norsk Slektshistorisk Tidskrift band 6 från 1937 (s 178-183). Även Tiselius tar i sin bok 'Bohusläns gamla adliga gods och sätesgårdar' från 1925 upp släkten Green av Rossö. Nu innehåller hans bok många felaktiga eller synnerligen osäkra uppgifter så man får vara extra försiktig med honom. Det han skriver om Olof Reerssons jordinnehav verkar dock korrekt eftersom han där citerar och hänvisar till primärkällor. Rossögodset (som bestod av större och mindre gårdsdelar på Orust och Tjörn) ändrade karaktär under hans tid genom att det mesta förpantades. Du får nog bäst bild av det hela genom att kolla i nämnda arbeten. Dessa arbeten kan också vara en bra ingång om man skulle vilja kontrollera något i de riktiga källorna; jordeböcker, domböcker, rusttjänstlängder etc.
 
Även Olof Reersson Green kan betecknas som knape. Till levnadssätt påminde han och andra lågfrälse personer i Bohuslän nog mest om storbönder.  
 
Med vänlig hälsning
Anders

133
Björn / Bamse / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-03-18
« skrivet: 2001-06-02, 12:35 »
Den släkt i Kärrslätt som Jon Hellesson tillhörde har behandlats i två artiklar av J A Nordström:
 
* Personhistorisk Tidskrift 1924 årg XXV, häfte 1-2, s 4-19: 'Rester av ett lägre frälse i Bohuslän i slutet av den danska och början av den svenska tiden'.
 
* Vikarvets årsbok nr 29 1976-1977, s 70-74: 'Frälsesätena Kärrslätts och Rävlanda på Tjörns äldre historia.
 
Dessa artiklar är nog ganska uttömmande ifråga om det man kan veta om Jon Hellesson och tiden före honom. Möjligen kan du också hitta lite utförligare information om Nordströms källmaterial genom att studera hans privatarkiv på Landsarkivet i Göteborg. Min sammanfattning nedan grundas på dessa artiklar.    
 
Jon Hellesson är nämnd i livet mellan 1621 4/5 och 1650 25/11. Från förstnämnda datum finns ett brev bevarat i en kopia från 1700-talet vilket förvarats på Riksarkivet. Det handlar om gården Kärrslätts inhägnad. Sistnämnda datum kungjordes ett brev av kung Fredrik III där Jon Hellesson fick bekräftelse på gamla friheter [Bohusläns Kopiebok]. Såsom knape och tillhörig lågadeln var han fri mot vissa skatter i utbyte mot att han bistod kronan med häst och ryttare. Nordström anför en familjetradition från 1700-talet om att Jon Hellesson själv hade tjänstgjort som ryttarkorpral. Han lämnade 1648 16/8 själv in förteckning över sitt och sin hustrus jordagods. Förutom sätesgårdarna Kärrslätt (Stenkyrka sn) och Tronnum (Torsby sn) omfattade det: Slettne, Kornö (Lyse sn), Styrdalen (Valla sn), Gunneröd, Skolleröd (Lycke sn) samt Nordvik (Björlanda sn). Jon Hellesson och hans hustru var knappast ensamma ägare till alla dessa gårdar.
 
Jon Hellessons far som bör ha hetat Helle är inte känd i samtida källor. Han torde ha dött före 1579 9/8 då biskop Jens Nilsson i sin visitatsbok anmärker att Kärrslätt bebos av prästsonen Björn Nilsson. Denne synes ha varit gift med Jon Hellessons till namnet okända mor. Enligt en lagmansdom från 1602 erkände de sig båda för att vara ofrälse. I domen sades dock att det stod Björns styvbarn fritt att senare göra anspråk på frälse eller adlig frihet. Jon Hellesson lyckades ju också med detta.
 
Vem denne Helle var son till vet man inte med säkerhet. Nordström håller det för troligt att han var son till Jerp J:son i Kärrslätt som 1582 beseglade den norska adelns kungahyllning. Hans sigill innehöll ett bomärke och initialerna J J. Nordström har den hypotesen att han var bror till den samtida knapen Herman J:son på Rossö, Stala sn. Denne hade i sitt sigill också ett bomärke och initialerna H J. Frågan är: Var det samma bomärke eftersom Nordström tror att de var bröder? Jon Hellessons eget sigill innehöll ett heraldiskt vapen. Nordström skriver att det var samma vapen som användes av knapesläkten på Kåröd i Myckleby sn på Orust. Detta vapen hade en lax i skölden och en laxstjärt på hjälmen. En bohuslänsk väpnare, Tord Gunnarsson, hade adlats med detta vapen 1490. Släktskap med honom är ju trolig men okänd. Om övriga, ganska oklara, släktförhållanden i Kärrslätt under 1500-talet, se nämnda artiklar.
 
Jon Hellesson var gift med Siri Hemmingsdotter. Hon var dotter till knapen Hemming Olofsson i Tronnum, Torsby sn, och Kerstin Svensdotter. Uppgifter om denna släkt (med referat av primärkällor) finns i boken 'Gårdarna i Tjuvkil' av Evert Samulelsson och Åslög Svensson. Enligt Nordström överlevde Siri sin make men jag saknar källa för detta. Nordström har också anmärkt att Jon Hellesson var död före 1653 1/12.  
 
Nordström nämner följande barn till Jon Hellesson: Halvor Jonsson Bamse, Jerp Jonsson Björn, Björn Jonsson, Anna Jonsdotter Björn, Åsa Jonsdotter, Kerstin Jonsdotter samt Ingeborg Jonsdotter.  
 
Det var sonen Jerp som först kallade sig Björn. När han inför de svenska myndigheterna redogjorde för sin frälsefrihet hänvisade han också till ett adelsbrev utfärdat 1457 för en viss Simon Haraldsson. Dennes vapen var en halv brun björn i blå sköld och på hjälmen sex bruna strutsfjädrar. [Bohusläns kopiebok sid 918] Jerp Jonsson Björn påstod att den adlade var hans farfars far men det är givetvis en kronologisk orimlighet.  
 
Om Jerp Jonsson Björn och hans barn kan man också läsa på sidorna 63-64 i boken 'Jöns Gullbrandsson i Vräland' av Folke Almegius.
 
Med vänliga hälsningar  
Anders

134
Sjuntorp är en liten tätort i Fors sn i nuvarande Trollhättans kommun. Titta på kommunens hemsida www.trollhattan.se, där finns en bra karttjänst. Jag har inte hittat var just Lunnehage ligger. I Fors sn, något söder om Sjuntorp, ligger dock Lunneberg. Kanske ligger adressen Lunnehage i dessa trakter?
 
m v h Anders

135
Allmänt / Trobarn vad betyder det???
« skrivet: 2001-05-01, 22:28 »
En gissning:
Barnet är fött av trolovade men ännu ej gifta föräldrar.

136
Anckarström / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-04-25
« skrivet: 2001-04-02, 21:07 »
Hej Hans!
 
Vadstenaklostret stängdes 1595 och först 1935 återvände de första birgittasystrarna. Klostret återupprättades 1963. Du kan eventuellt fråga klostret om de känner till namnen på de båda kvinnorna, när de nu levde. Adressen är
 
S:ta Birgittas Kloster
Pax Mariae
Myntbacken 2
592 30 VADSTENA
 
E-post: birgittasystrarna@catholic.se
 
M v h Anders

137
Allmänt / Attester
« skrivet: 2001-03-22, 23:50 »
Då man flyttade skulle man ha en flyttningsattest utskriven av prästen i församlingen man flyttade från. Denna skulle sedan uppvisas för och arkiveras av prästen i inflyttningsorten. Innehållet kan variera men förutom personens namn och orten varifrån han/hon flyttat kan den innehålla uppgifter om födelseort, födelsedatum, yrke, civilstånd, vaccination samt allmänna omdömen om kristendomskunskap och närvaro vid nattvarden. Ibland kunde samma attest återanvändas vid senare flyttningar. Attesterna är inte alltid bevarade men ofta är de mikrofilmade som bilagor till inflyttningslängderna, serie H II.
 
Vad gäller din förfader så borde ju någon attest i alla fall ha upprättats senare i hans liv, till exempel vid flytten till Uppsala.  
 
Med vänlig hälsning  
Anders

138
Tullpersonal / Visitör / Visiteur
« skrivet: 2001-03-11, 19:45 »
Är visitör och vaktmästare olika befattningar inom tullen? Jag har har en förfader i Göteborg som i kyrkoböckerna först kallas sjötullsvisitör (-besökare) men sedan, från och med 1805, konsekvent kallas sjötullsvaktmästare. (Det finns en efterlysning på hans släkt under Släkter > Hagman.)
 
M v h
Anders Hellster

139
Källor i medeltidsforskning / Källor i medeltidsforskning
« skrivet: 2001-03-10, 15:35 »
Tillägget från 1984 får sin förklaring i 'Tusen anor från Orust'. Enligt lagmansdomboken 1706 hade nämligen Henrik Tollesson inlöst jord i Varekilsnäs från sin farbror, Jon Björnsson. Henriks fader, som alltså kan ha hetat Tolle Björnsson, är rimligen den Tolle som enligt 1568 års jordebok förestod Varekilsnäs Sg.  
 
Namnen i den äldre anlinjen finns med varierande stavningar nämnda i referat av medeltida brev (köpehandlingar) som görs i 1611 års pergamentsbrev. Men där finns än fler personer omnämnda och det är mycket svårt att bland alla dessa köpare och säljare urskilja en obruten anlinje ned till 1407 (eller 1361, året för det äldsta brevet). Inte heller Oscar H Olsson har ritat någon släkttavla för tiden före Henrik Tollesson.      
 
Slutligen en fråga. Enligt Oscar H Olsson är brevet från 1611 en lagmansdom. Är alltså Bohusläns lagmansdomböcker från början av 1600-talet, där domen borde vara med, inte bevarade? Från vilken tid är de bevarade?
 
M v h
Anders Hellster

140
Oanständiga ortnamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2001-05-26
« skrivet: 2001-02-27, 20:27 »
Microsoft Sveriges krönikör Annika Sundbaum-Melin har gjort en lista på oanständiga ortnamn i olika landskap. Ni hittar den på adressen:  
 
http://www.lovesearch.se/Matchmaker/sexigaplatser.html

141
00 - Antavlor och stamtavlor / Numrering i antavlan
« skrivet: 2001-01-29, 11:29 »
Inte heller jag vet hur utbredda de olika systemen är. Men amerikanska Legacy 3.0 inordnar inte oväntat probanden i generation I. Kanske anser man att detta är mest logiskt då man i antavlan tar med alla barn. (Legacy har som exempel John F Kennedys antavla och redovisar alltså där hans egna barn, hans fars syskon, hans mors syskon etc)I en antavla där man redovisar sådana uppgifter får ju även probanden funktion av att vara en ana. (Själv tycker jag ofta att sådana här kombinationer av antavlor och släktträd lätt blir overskådliga. I varje fall om man vill ge varje syskon en något sånär fullständig biografisk teckning, vilket tar mer än en rad i anspråk.)
 
Man kan ju jämföra med skicket att numrera generationer i släktträd (stamtavlor). Svenska Disgen låter stamfadern bilda familj ett men generation ett börjar först med hans barn och deras familjer. I Legacy får däremot stamfadern generationsnumret 1, barnen generationsnummer 2 osv.  
 
Det svenska bruket att utelämna nyckelpersonen vid räkning av generationer kanske också framgår i sättet att räkna släktskap i ett visst antal led. Om jag förstått saken rätt så är jag och en kusin släkt i fjärde led. De led man räknar är jag själv, pappa, min farbror och min kusin. Den gemensamme förfadern, farfar, utelämnas i räkningen. (Christer Winberg förklarar i 'Grenverket' detta gamla sätt att räkna släktskap mellan säljare och bördeman.)
 
Av samma skäl som Jens föredrar jag det svenska systemet. Men det vore intressant att höra vilket system som är vanligast, inte bara i dag utan också i äldre genealogisk litteratur.

142
Förnamn - B / Bondella
« skrivet: 2000-12-12, 01:21 »
Jag har också två Bondella från Orust. Kanske är de samma som Marias? Den ena är Bondella Olofsdotter, död 1774 i Lavö Västergård, Morlanda sn, den andra är Bondella Simonsdotter i Varekil, Stala sn, som levde i början av 1600-talet. De kallas så av Folke Almegius i hans bok 'Tusen anor från Orust'. I en annan hans skrift kallas dock den förstnämna för Boel. Och den senare kallas Botilla i Rolf Berlins familjeregister för Morlanda. Antagligen har namnformerna växlat för samma personer i samtida dokument.

143
Detta är en intressant diskussion och jag tar mig därför friheten att tillföra några synpunkter. Tolkar jag Maria Ljungdahl rätt så ifrågasätter hon med vad rätt man överhuvudtaget tar kontakt med sexmänningar och ännu avlägsnare, nu levande, släktingar som man inte känner. Eftersom även jag utreder en släkt framåt i tiden så har jag funderat över detta. (Jag utreder ättlingar till min farfars farfars farfar, som var född 1772. Riktigt så avlägsna släktingar som i Pemers forskning kan jag alltså inte träffa på men vissa sexmänningar kan ju tycka att jag är väl så främmande. Jag har dessutom inte någon släktförening eller dylikt att luta mig mot.)
 
Varför ska man alltså inkludera (eller ta kontakt med) så avlägsna, nu levande, släktingar i sin forskning?
 
1. Det är faktiskt intressant att se vad som hänt med de olika släktlinjerna efter 1900 (eller 1930) eftersom vårt förra sekel innebar så stora samhälleliga och sociala förändringar. Om jag nu ser till min egen utredning av efterkommande till soldaten Johannes Andersson Sten så har de första generationerna bott i ett geografiskt avgränsat område i södra Bohuslän och tillhört allmogen. Från mitten av 1800-talet har flera flyttat till Göteborg men de har fortfarande utgjort en ganska homogen grupp eftersom de tillhört arbetarklassen. Under 1900-talet har däremot stora och fortgående förändringar skett i yrkesval och geografisk spridning. Namnskicket ändras. Och mycket annat. Jag är alltså tacksam för om mina sexmänningar vill bistå med åtminstone grundläggande biografiska data (namn, datum, familjemedlemmar, orter, yrken etc) så att denna utveckling speglas i släktutredningen. Även inom borgerliga släkter måste 1900-talet medfört en intressant utveckling.  (Nu kan man invända att en släktutredning inte vetenskapligt kan beskriva 1900-talets utveckling. Det är sant. Släktforskning är ofta alltför subjektiv till sitt ämnesval för att vara riktigt vetenskaplig. Men den har en personligare prägel som gör att många människor hellre läser den än en doktorsavhandling. Släktforskning väcker sedan historiskt intresse som kan leda till mer objektiv forskning av exempelvis hembygdshistoria. För att få denna personliga prägel kan man enligt mig inte utesluta dagens människor. Jag nämner detta eftersom Maria Ljungdahl undrade lite över meningen med all möda på att forska i alla grenar.)  
 
2. Även en så avlägsen släkting som en sexmänning kan ha ärvt gamla fotografier eller andra minnen som kompletterar bilden av långt tidigare släktled. I mitt fall borde flera av barnen till Johannes Sten ha levt in i fotografins första tidsålder. Tänk om jag kan få tag på bilder av min farfars farfars fars syskon (födda i perioden 1798-1825). Eller så kan där finnas intressant muntlig tradition som inte bevarats av just min släktgren. Att sedan inkludera den nu levande släktingen i utredningen är ett sätt att visa tack och uppmärksamhet för att personen bistått med hjälp också om äldre led.
 
3.  När man tar kontakt med en ytterst avlägsen släkting så är det ju heller inte bara för att få uppgifter av honom/henne om hans/hennes familj. Det är ju också för att meddela vilka resultat man har nått fram till i äldre led. Har man ägnat stor möda åt att utreda något så vill man ju gärna berätta det för dem som det berör. Jag tror att när en släktutredning väl börjar ta form så kommer många människor tycka det är roligt att se sig själva i ett större historiskt sammanhang. Visst finns det också sådana som inte vill att man rotar i deras eller till och med i sitt eget förgångna (det är bättre att vara en förfader än att ha en förfader som någon avfärdade mig) men då får de säga det själva till mig. Jag kan ju inte på förhand veta om någon blir antingen glatt överraskad eller negativt stämd innan jag ens tagit kontakt.
 
Som Anders Pemer skriver är det heller inte så ovanligt med denna typ av utredningar. Titta bara i recensionerna i Släkthistoriskt Forum. Jag vore väldigt olycklig om jag av kutym bara skulle vara begränsad till att utreda  dem i min släkt som bär/burit mitt eget släktnamn (klar efter tre personer!).
 
Avslutningsvis vill jag säga att jag naturligtvis inte vill truga av någon personuppgifter om det känns alltför integritetskränkande. Jag känner inte för att registrera människor mot deras vilja. Men mot bakgrund av det ovan sagda tycker jag att det är rätt att i alla fall ta kontakt och berätta varför man gärna vill att den eftersökte ska komplettera helhetsbilden med sin egen familj. Detta i synnerhet om personen faktiskt står med i telefonkatalogen. Det kan sedan vara förståeligt om den uppringde inte vill lämna ut massa uppgifter i ett plötsligt telefonsamtal. Men då kan ju släktforskaren erbjuda att skicka ett brev där utredningen och frågorna presenteras lite närmare.
 
Med vänlig hälsning
Anders

144
Ale-Skövde / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-05-24
« skrivet: 2000-12-06, 17:54 »
Bengt! Tack för denna information. Dessa namn och årtal gör det lättare att gå vidare i originalkällorna. Själv härstammar jag nog blott från senare tiders bönder i Kvarntorp men gårdens namn på gravhällen gjorde mig intresserad av dess äldre historia. /Anders

145
Ale-Skövde / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-05-24
« skrivet: 2000-12-05, 13:50 »
I Ale-Skövde kyrka finns en gravhäll med följande personuppgifter: När Gud herunder ligher begraf: gudfruchtig ...: Oluf Erickson på Qvarnetorp fordom borgemes. i Gamblelöse sampt: medh sin elskeliga kärah ädla och välborna h: Kirstin: til Qvarnetorp: Där finns också årtalsfält med fragmentarisk inskription: Anno 1634 s.tol ... och hon afsomn ... anno ... Förutom bibelcitat finns på gravhällen också initialer och vapensköldar. Olofs initialer är O E S och hans vapen innehåller ett bomärke. Kerstins initialer är K M D och hennes vapen innehåller tre eklöv ordnade ett över två. [Allt enligt 'Ale-Skövde kyrka i Göteborgs stift' av Torsten Lindberg, 1979]
 
Det har antagits att Kerstin tillhörde den adliga men ointroducerade ätt som kallas Ekeblad af Hedåker (även kallad Ekelöv och Röd). Den finns kort beskriven i SBL men jag hittar där ingen lämplig far (på M) till Kerstin.
 
Jag undrar nu:
(1) Vet man något mer om Olof Eriksson och Kerstin M:dotter? Hade de några efterkommande?
(2) Andra ägare av Kvarntorp under 1600-talet?
(3) Finns det förslag på hur Kerstin passar in i ätten Ekeblad af Hedåker?
 
Med vänlig hälsning
Anders

146
Fader okänd / Äldre inlägg (arkiv) till 2001-01-04
« skrivet: 2000-11-26, 00:41 »
Tillägg:
 
I första notisen har du Reps?. Kan det inte vara Resp=Svaranden? (den som responderar). Svaranden åtentämde. Det vet jag inte vad det är (återstämde?).
 
Utan att själv vara så insatt så tycker jag att man verkar hänvisa till en tidigare förhandling. Har du kollat om det hållits ett fädersmål (=faderskapsmål?) 1847? Om inte, kan du ju börja med hösttinget som ligger direkt efter Anna Gretas födsel. Men även innan födseln kan saken ha tagits upp. De avskrifter du har anfört verkar ju inte handla om faderskapet i sig men kanske om storleken av ett underhåll som Blomster dömts att utbetala för barnets uppfostran.

147
Fader okänd / Äldre inlägg (arkiv) till 2001-01-04
« skrivet: 2000-11-25, 23:50 »
Mut Mut kan vara förkortning av Mutatis Mutandis som är latin och betyder sedan de saker har ändrats som bör ändras.
/mvh Anders

148
Film / Teater / Järegård, Ernst-Hugo (1928-1998)
« skrivet: 2000-11-10, 18:28 »
Jag minns nu att jag läst en artikel, antagligen i en kvällstidning, om att Järegård hade en anmoder som blev dömd för att ha dödat sitt spädbarn. Möjligen var det hon som avrättades. Artikeln måste ha varit publicerad under 90-talet. Journalisterna gjorde givetvis paralleller till serien 'Skånska mord' där Järegård gestaltade flera mördare. Händelsen låg, om jag minns rätt, inte allt för långt tillbaka i tiden. Kanske under första hälften av 1800-talet. Vaga uppgifter här också. Men om man utredde Järegårds anor fyra generationer bakåt kanske man träffar på denna kvinna.

M v h Anders

149
Lantmätare / Äldre inlägg (arkiv) till 07 februari, 2009
« skrivet: 2000-11-05, 21:49 »
Hej Aina!
 
Några boktips:
1) 'Svenska landtmätare 1628-1900' av Viktor Ekstrand, utgiven i Uppsala 1906. Här finns uppgifter om familj, examensår och olika tjänster för varje lantmätare. Jag vill minnas att boken också innehåller ett ganska utförligt avsnitt om yrket i allmänhet och om den utbildning och praktik som krävdes förr. Boken finns framställd på Universitetsbiblioteket här i min hemort Lund så om du snabbt vill ha någon uppgift kollad är det lätt för mig att ordna.
2) 'Riksgränshistoria' av Åke Gustafsson, utgiven av Lantmäteriets Kartförlag 1995. Boken är i och för sig inriktad på vår nuvarande riksgräns och inte gränsen mot Ryssland. Dock finns en utförlig litteraturlista som kan ge vidare vägledning. En del gränskommisariers och gränsbetjänters minnen från bl a 1700-talet kan säkert också vara av allmänt intresse.
3) 'Svenska lantmäteriet 1628-1928', utgiven av Sällskapet för utgivande av lantmäteriets historia 1928.  
 
M v h
Anders

150
Hagman / Äldre inlägg (arkiv) till 12 november, 2006
« skrivet: 2000-11-01, 14:48 »
Tack Monica!
 
Det är en intressant födelsenotis även om den är fåordig om föräldrarnas namn. Om man hittade ett exakt födelsedatum i någon annan källa skulle man kanske kunna få bekräftat om det är samme Sven Hagman. När jag får tillfälle ska jag kolla vad som finns i Sjötullens personella berättelser.
 
Jag hittade i dina anteckningar ett par Hagman med maritim anknytning som kan vara särskilt värda att ha i åtanke vid fortsatt forskning. Om du vill skicka ditt material tar jag gärna mot det.
 
M v h Anders

151
Namnnormering / Svenska och danska namnformer
« skrivet: 2000-10-28, 19:54 »
Jag har funderat en del över detta eftersom jag har förfäder i Bohuslän. Om man använde en normaliserad norsk stavning för de personer som levde på den dansk-norska tiden skulle väl sista leden i fadersnamnen bli -sön och -datter. Förnamnen skulle bli Olaf istället för Olof och Niels istället för Nils och så vidare. Jag har dock valt att inte bry mig om detta utan använder genomgående svensk stavning. Detta av flera orsaker:
 
1) Man ser bättre kontinuiteten i en släkt där samma namn dyker upp i flera generationer, både före och efter maktskiftet, om detta namn stavas på samma sätt.
2) Det finns andra böcker där man kan läsa om konsekvenserna av att ett geografiskt område bytt nationstillhörighet än i en tabellarisk släktutredning.
3) Om man väljer att använda båda språken så antar jag att bytet mellan dem är tänkt att ske vid den tidpunkt då området blev svenskt. Men det är tveksamt om denna plötsliga stavningsändring speglar dåtida människors sätt att tala och tänka. Norskt eller danskt uttal av namn följde nog med några generationer in i svensk tid.
4) I de flesta släktutredningar som jag har sett är standard att genomgående använda svensk stavning.  
5) Om man väljer att använda båda språkens stavning så uppstår gränsdragningsproblem. För personer som man vet har levt under båda regeringarna kan man kanske enas om en regel. Men hur gör man med personer som man inte vet i vilken period de har fötts eller dött? Här riskerar man hamna i en massa tidskrävande spekulationer. En 1600-tals människa är kanske inte känd från mer än en enstaka källa som bara täcker en  kort period av hennes liv.
 
På grund av ovanstående tycker jag det är enklare och bättre att alltid låta svensk stavning råda i sökbara register och i de basfakta man skriver in i ett släktforskarprogram. I en släktutrednings mer berättande textdel finns däremot utrymme att citera originalkällor och visa på en mer tidsenlig stavning.
 
Ovan sagda gäller alltså nu svenska områden (Skånelandskapen, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen). Ett problem blir det om man ska redovisa människor som levt i det som fortfarande är Danmark och Norge. För dem känns det mer fel att använda svensk stavning. Den lilla inkonsekvensen det innebär att redovisa en Oslobo i början av 1600-talet som Olaf Eirikssön men hans namne på Orust som Olof Eriksson, trots att de då tillhörde samma land, tycker jag dock man får leva med.
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster

152
Hagman / Äldre inlägg (arkiv) till 12 november, 2006
« skrivet: 2000-10-25, 23:23 »
Jag söker uppgifter om denna familj i Göteborgs Garnisonsförsamling:
 
Sven Hagman, född 177(3), död 1823 27/6 i Gfs. Sjötullsvaktmästare. Gift 1794 16/3 i Gfs med
Britta Christina Hernqvist, född 176(5), död 1811 i Gfs. Deras barn:
- Benjamin August Hagman, född 1794 ../8 i Gfs.
- Gustaf Hagman , född 1796 16/1 i Gfs.
- Adolph Fredric Hagman, född 1797 20/11 i Gfs
- Susanna Hagman, född 1803 12/8 i Gfs.
- Immanuel Gottlieb Hagman, född 1807 28/5 i Gfs.
 
All information dessa personer, deras härkomst och efterkommande är av intresse.
 
M.v.h. Anders

153
Förnamn - I / Ingolf
« skrivet: 2000-10-08, 22:37 »
I Upphärad sn, Älvsborgs län, finns en gård som heter Ingelsängen. Första ledet syftar på det fornsvenska namnet Ingulf. Äldsta kända formen från 1486 är Ingwlffs engena. (Enligt 'Ortnamnen i Älvsborgs län - Flundre härad', utg av kungl ortnamnskommitt?n 1906)

154
Förnamn - B / Basilius / Baselius / Basileios / Barselius
« skrivet: 2000-08-31, 20:24 »
Om han kom från Ryssland så är det nog fråga om samma namn som det grekiska Basileios som på latin blir Basilius och på ryska blir Vasilij. Ett namn som burits av flera kejsare, furstar och helgon i Ryssland och Östrom.
 
mvh Anders

155
Tack Gunnar. Bouppteckningen har jag vid ett senare tillälle kontrollerat men där nämndes bara makan som efterlevande. Det talar ju mot att min Johannes skulle höra till familjen. För att bli säker ska jag dock se om jag kan följa upp dina övriga tips. M v h Anders

156
Jag har hittat en  Johannes Andersson som föddes 1772 1/4 i Norra Fågelås sn. Föräldrarna var bonden Anders Svensson i Backabolet och Maria Bengtsdotter.  
 
Min farfars farfars farfar, Johannes Andersson Sten, var en tid soldat i Bohusläns regemente och sedan torpare i Toreby Stenliden i Harestad sn (Bohuslän). Han dog där 1827 2/7. Om hans ursprung finns endast uppgiften att han var född 1772  1/4 i Skaraborgs län. Jag har inte systematiskt gått igenom alla länets församlingars födelseböcker utan har letat lite på måfå. Min undran är nu om den Johannes som föddes i Norra Fågelås är min Johannes. För att bekräfta eller förkasta hypotesen försökte jag vid mitt besök på LA i Göteborg häromdagen följa Johannes från Backabolet framåt i tiden men lyckades inte så väl. I Norra Fågelås utflyttningslängd hittade jag inte någon Johannes Andersson som flyttat direkt till Bohuslän. De Johannes Andersson som fanns med hade jag också lite svårt att identifiera. Under Backabolet  i Norra Fågelås hfl AI:1 1789 - 1812 finns Johannes inte med, däremot föräldrarna. I Bohuslän har jag tidigast belagt Johannes Andersson Sten 1796 27/4 då han antogs som soldat. Han synes först ha bott i Kareby sn men där har kyrkböckerna för den aktuella tiden förstörts av en brand.
 
Jag undrar alltså om någon vet vad det blev av Johannes Andersson från Backabolet i Norra Fågelås.  
 
Med vänliga hälsningar
Anders Hellster

157
Bernadotte / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-07-12
« skrivet: 2000-07-06, 21:54 »
Hur ärvs då fursteskapet av Ponte Corvo? Är det bara en person åt gången som innehar denna titel? Eller anses sådana napoleanska titlar och adelskap inte ha relevans längre?
 
M v h Anders

158
Jag söker ursprunget till Karl Nilsson Rask. År 1812 var han upptagen med numret 165 i ett Extra Roterings Båtsmans Kompani för södra Halland. Utöver namnet finns inga andra uppgifter där. Den tidigaste uppgiften jag har om honom är inflyttningsattesten till Slättåkra från Snöstorp sn. Den är daterad 1811 23/8. Han kallas där drängen Karl Nilsson och sägs vara född i Snöstorp sn 1782 17/10. Samma uppgifter finns sedan i Kvibille hfl. I vb för Slättåkra samma år, 1810 13/10, anges drängen Karl Rask från Tofta i Snöstorp sn ha gift sig med pigan Anna Jönsdotter. Familjen bodde sedan i Båtsmansstugan under Västergård i Kvibille sn. Efter Annas död 1822 gifte sig Rask med Marta Persdotter och efter henne med Elisabet Andersdotter. År 1837 flyttade familjen till torpet Carlstorp, också i Kvibille sn. Rask dog där 1859 21/8.  
 
Jag har inte hittat Karl Nilsson Rask vare sig i Snöstorps eller i annexet Trönninges fb. Jag har inte heller hittat honom i hfl från 1785 och 1812 för dessa församlingar. Kan någon hjälpa? Är också intresserad av Anna Jönsdotters ursprung.
 
Med vänliga hälsningar
Anders Hellster

159
Fors / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-04-20
« skrivet: 2000-06-05, 00:25 »
Hej!
 
Namnet Gerling kan syfta på Gärdhem. Kanske har Anders Larsson Gerling anknytning till denna socken? I vart fall finns flera personer med namnet Gerling/Jerling i Gärdhem. Flera har varit soldater. Av Tord Andåsen i Trollhättebygdens Släktforskare (länk till deras hemsida i inlägget från 19991128) har jag fått en del domboksavskrifter från Väne härad som rör släkterna Winbo och Kopp. (Jag är släkt med den senare.) Där nämns även några Gerling:
 
Dragonen Anders Jonsson Gerling, 1692-1694, i tvist med Jon Andersson Kopp. Gerlings änka hette Elin Månsdotter och var från Bryggum.
 
Ryttare Bengt Gerling nämns i Gärdhem fb 16950622. I domb 17060522 nämns korpralen Bengt Gerling.
 
Olof Algotsson Gerling från Halltorp, nämnd bl a i domb 17200126 och 17200530. Han var gift med Elin Jonsdotter Kopp i Rustorp.
 
Kronorättaren Anders Olofsson Jerling nämns i domb 17390602.
 
I Gärdhems kyrkoböcker, som ju föreningen Släktdata har avskrifter av på sin hemsida, hittar man fler Gerling under 1700-talet. Jag vet inte i vad mån namnet varit ett individuellt soldatnamn eller ett ärftligt släktnamn. I vb för Gärdhem 17730223 nämns Anna Olofsdotter Gerling från Fåstorp. I hennes fall är alltså namnet mer än ett militärt namn.
 
Med vänliga hälsningar
Anders

160
Litteratur / Rydberg, Viktor (1828-1895)
« skrivet: 2000-05-31, 18:38 »
Hej!
 
Lottas uppgifter om Rydbergs mödernesläkt Duker (Düker) kan kompletteras med följande som jag saxat ur Viktor Ekstrands verk 'Svenska landtmätare 1628 - 1900', utg i Uppsala 1906. Alla Dukers är upptagna som ordinarie lantmätare i Jönköpings län.
 
Äldste kände medlem är:
Peter Jonsson Duke(r), född enligt uppgift 1582 i Polen. Var först i fransk krigstjänst, men rymde till Sthm. Fullmakt 27 juni 1640 som lantmätare i Jönköpings län, hvarpå kunglig konfirmation 28 mars 1648. Fullmakt 24 juli 1649 i Jönköpings och Kronobergs län. Fick 1667 order att infinna sig med sitt arbete i Sthm. Afsked 1683. Död 25 mars 1685 i 102 års ålder. Bodde i Jönköping. Gift med Karin Pedersdotter Brand, död 1674, dotter till Peder Håkansson B.  
 
Son:
Jonas Petersson Duker. Ord 1683. Examen 1690. Afsked 1733, emedan han var sängliggande sjuk. Död 1734 på sin gård Runneryd i Nässjö s:n. Gift 1:o med Valborg Kjellman, kronofogdedotter. Gift 2:o med Helena Hall, borgmästardotter från Vadstena.
 
Son i andra äktenskapet:  
Peter Duker, född 1700 på Runneryd. Examen 1724. Vik 1731 för fadern. Ord 1733. Kommissionslantmätare 1772 i M:hus genom byte med sin son. Död 1780. Bodde på Runneryd. Gift 1732 med Margareta Kristina Vetterling, f 1706(?), d 1772, dotter till rådmannen i Vadstena Daniel Vetterling.
 
Sistnämnde Peter Dukers son Daniel är alltså enligt Lotta morfar till Viktor Rydberg. Daniels bror Jonas Duker blev också ordinarie lantmätare i Jönköpings län. Han hade också två döttrar som gifte sig med lantmätare.    
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster, själv studerande till lantmätare.

161
Förnamn - L / Laurentia
« skrivet: 2000-05-31, 01:45 »
Namnet som sådant måste vara en feminin form av Laurentius, ursprungsformen till Lars. Laurentius i sin tur sägs i många namnböcker betyda lagerkrönt men Alf Henrikson skriver i boken 'Vårt antika modersmål' att det snarare betyder man från Laurentum. En lagerkrönt person kallades laureátus av romarna, inte laurentius. Laurentum var en romersk stad i landskapet Latien. Dess namn har dock med lager att göra. Lager heter laurus på latin. Alltså: Laurentia skulle betyda kvinna från Laurentum.
 
Andra kvinnonamn som har med lager att göra är Laura, Laurina och Lagerinna. Det förstnämnda vann popularitet genom poeten Petrarcas sonetter. Henrikson tror att det är en kortform av just Laurentia.
 
M v h    Anders

162
Litteratur / Fridegård, Jan (1897-1968)
« skrivet: 2000-05-20, 11:17 »
På en hemsida som heter 'Jan Fridegård 100 år fanns några förtydliganden. Namnet Fridegård som började användas på 1930-talet kommer sig av att Jan Fridegård egentligen var döpt till Johan Fridolf Johansson men kallades Fride.
 
Hjulsta ligger i Enköpings-Näs socken. Moderns fullständiga namn var Anna Lovisa Lyster.
 
Med vänlig hälsning
Anders

163
Litteratur / Fridegård, Jan (1897-1968)
« skrivet: 2000-05-20, 00:20 »
Ursäkta! Det jag skrev går ju inte ihop. Huvudpersonen i romanserien, Johan From, Fridegårds farfars far, kan ju inte vara samma som polacken. Alldeles i slutet av sista romanen står dessutom om korpralen Johan From vars morfar är Eric Hansson. Johan From torde alltså vara son till polacken.
/Anders

164
Litteratur / Fridegård, Jan (1897-1968)
« skrivet: 2000-05-20, 00:11 »
Hej Pierre och Ulf!
 
Jag har en bok som heter 'Soldatsviten'som är utgiven av Wahlström & Widstrand 1994. Den består av fem romaner som Fridegård har skrivit. Dessa är: 'Svensk soldat' (1959), 'Soldathustrun' (1960), 'Mot öster - soldat!' (1961), 'Soldatens kärlek' (1962) samt 'Hemkomsten' (1963).  
 
Jag har tyvärr inte själv läst dem men på bokens baksida finns lite information. Fridegård sägs där vara son till statdrängen Johan Alfred Johansson och dennes hustru Lovisa. Familjen bodde en tid i Boglösa socken men flyttade 1903 till Övergrans socken och Katrinelunds herrgård, där Johan Alfred blev ladugårdsförman. Fridegård själv var född 1897 på Hjulsta gård i sydvästra Uppland. Vidare står det på bokens baksida att serien handlar om Fridegårds farfars far och hans familj.  
 
I ett inledningsord till den första romanen säger Fridegård att en av romanens huvudpersoner, Margareta Ericsdotter, var hans farfars farmor och att hela raden av soldater efter henne kallades för polacken av folket i bygden. Han använder alltså verkliga namn på romanfigurerna. Av det lilla jag ögnat igenom texten så hade denna Margareta just umgänge med en invandrad polack. Är det han som blir soldaten Johan From och är farfars far till författaren? En viktig romanfigur synes Margaretas far, bonden Eric Hansson vara.  
 
Jag har en svagt osäkert minne av att ha läst att namnet Fridegård var taget efter ett personnamn, Fride. Fride Johansson? Jan Fridegårds farfar?
 
Hoppas någon som har läst mer kan komplettera eller rätta uppgifterna.
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster

165
Morlanda / Äldre inlägg (arkiv) till 2000-05-15
« skrivet: 2000-05-12, 10:49 »
Hej Caroline
 
I Rolf Berlins familjeregister för fiskelägena i Morlanda sn (se hans hemsida http://hem.passagen.se/roberl/)finns Jon Berntsson, f 1799-01-01 i Fiskebäckskil. Han uppges vara son till Bernt Jonsson, f 1766-08-11 i Fiskebäckskil, och Anna Jonsdotter, f 1772-03-29 i Fiskebäckskil. Föräldrarnas vigseldatum är 1790-10-03 och övriga barn är Johanna, Anders, Maria, och Anna.
 
Jag tror att detta är den Jon Bengtsson du söker. Jag har själv sett i ett annat sammanhang hur namnen Bernt och Bengt används omväxlande för samma person.
 
Med vänlig hälsning
Anders

166
Film / Teater / Lund, Regina (f. 1967)
« skrivet: 2000-04-18, 00:20 »
På hemsidan 'Project Runeberg' om nordiska författare (www.lysator.liu.se/runeberg/)finns en dansk författare Viggo Lund (1836 - 1912) nämnd. Så mycket mer om honom kunde jag dock inte finna där.
 
M v h Anders

167
Green till Sundsby / Green till Sundsby
« skrivet: 2000-03-28, 21:46 »
Hej!
 
J A Nordström hette en överläkare som var mycket kunnig om Bohusläns adelssläkter. Han har också skrivit en artikel 'Green av Sundsby' i Norsk Slektshistorisk Tidskrift. Jag har en kopia av den men tyvärr ingen uppgift om när den var införd. (Kanske under 40-talet.) Jag är nästan säker på att han i samma tidskrift skrivit en artikel som heter ungefär: 'Har ätten Darre några ättlingar i Bohuslän?'. Jag vill minnas att Nordström drog den slutsatsen att man inte kunde bevisa något samband mellan väpnaren Anders Olson till Rävlanda på Tjörn och den norska medeltidsätten Darre. Kopplingen mellan honom och namnet Darre skulle först ha dykt upp i antavlor från 1600-talet. Ni torde vidare ganska lätt kunna hitta en artikel av Nordström som heter 'Frälsesätena Kärrslätts och Rävlandas på Tjörn äldre historia'. Den har varit införd i något som heter Vikarvets årsbok. Tyvärr saknar jag datum även där.
 
I den första artikeln jag nämnde anger Nordström som Sundsbysläktens äldste kände medlem Lauris i Sundsby, nämnd 1493 i ett brev jämte andra lagrättsmän vilket skulle antyda att han inte tillhört det erkända frälset. Men uppenbarligen var han gift men en kvinna av den lågfrälse släkten Skorre. Detta enligt en antavleuppgift från 1600-talet som bekräftas av att sonen Olof Lauritsson gjorde anspråk på denna släkts gods. Kort om den relativt okända släkten Skorre kan läsas i Nordströms artikel 'Säteriet Kåröd i Myckleby under äldre tid', också införd i Vikarvets årsbok.
 
I artikeln om Green av Sundsby redogörs också för en förväxling som tidigare genealoger torde ha gjort mellan Olof Lauritsson (Green) av Sundsby och landsdomare Olof Lauritsson (Krabbe) i Norra Halland. Olof Lauritsson i Sundsby skulle ha haft en mer blygsam ställning som sämjegårdsman men ha avancerat socialt dels genom gifte med Anna Andersdotter från Rävlanda av erkänd frälsesläkt och dels genom sonen Laurits giftermål med en halländsk adelsdam.
 
Enligt Nordsröm skulle stamfadern Laurits kunna ha varit blott en storbonde. Namnet Green uppträder i släkten under 1580-talet men torde vara upptaget efter en äldre släkt Green. I Sundsbys gårdsarkiv skall så ha funnits ett skiftesbrev från 1432 efter en Amund Green (eller grein?) och i ett annat brev från 1460 har en Herman Green på Rossö i Stala sn nämnts. (Uppgifterna från en artikel 'Green av Rossö' av Nordström i NST). I herdaminnen o dyl finns uppgifter om att släkten Green av Rossö skulle kunna vara avkomlingar av den svenska medeltidsätten Gren men i den litteratur jag läst (inkl Äldre Svenska Frälsesläkter) finns inga bevis som tyder på en sådan koppling finns vare sig till Green av Rossö eller Green av Sundsby.  
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster, inte avkomling till Green av Sundsby men till Green av Rossö.

168
Jag har tänkt att börja utforska efterkommande till min ff ff ff, soldaten och torparen, Johan(nes) Andersson Sten och hans hustru Karin Andersdotter. De flyttade från Kungälv (Myrebacka) till Harestad sn 1814. All information och alla tips är av intresse, även om eventuella äldre led. Bland sonen Niklas efterkommande torde namnet Niklasson vara vanligt, kanske också namnet Eld. Här är en översiktlig genealogi:
 
Tab 1: JOHAN(NES) ANDERSSON STEN, f 1772 1/4 el 1/6 i Skaraborgs län (var?), d 1827 2/7 Harestad sn. F d soldat, torpare i Toreby Stenliden, Harestad sn. G m KARIN ANDERSDOTTER (1780 - ?).
Barn:
1.   Andreas, f 1798-10-01
2.   Anna Katarina, f 1800-12-13
3.   Bernt, f 1803-05-04
4.   Johanna, f 1807-03-18
5.   Elias, f 1809-11-30
6.   Maria, f 1812-10-01
7.   Niklas Johan(ne)sson Eld, se tab 2
8.   Anna, f 1818-10-22
9.   Olena, f 1822-02-22
10.  Karl, f 1825-06-22
 
Tab 2: NIKLAS JOHAN(NE)SSON ELD, f 1814-10-26 i Harestad sn, d 1875 i Romelanda sn. Soldat i Hög Nordgård, Romelanda sn. G 1839 m KRISTINA LARSDOTTER (1813? - 1860).
Barn:
1. Johanna Charlotta, f 1840-01-31. Hade en u ä                son Axel (1860 - 1861).
2. Karl Niklasson, se tab 3
3. Anders, f 1844-09-22
4. Anna Britta, f 1847-12-21
5. Edvard, f 1850-12-30
6. Beata, f 1854-11-12
(Någon av Karl Niklassons bröder lär ha blivit soldat.)
 
Tab 3: KARL NIKLASSON, f 1842-02-05 i Romelanda sn. Arbetskarl. G 1866 m JOHANNA JOHANNESDOTTER (1844 - 19..). Familjen bosatt i Gustavi och Pauli fs i Göteborg, efter mannens död i Lunden, Örgryte fs.
Barn:
1. Karl Julius, f 1867-12-22
2. Ada Nikolina, f 1870-04-20. G m Karl Helmer          Nyberg. Hade flera barn.
3. Alma Theresia, f 1873-01-07
4. Johan Albin Nilsson, f 1875-02-16, d 1965. Min          farfars far.
5. Anna Emilia, f 1877-07-04
6. Viktor Emanuel, f 1879-12-28
7. Otto Valdemar, f 1882-01-15
 
Vänliga hälsningar  Anders Hellster

Sidor: [1]