Hej, Susanne. Ett fynd måste man väl kalla detta. Naturligtvis tragiskt i grunden, men mycket intressant på flera sätt. Dopnotisens anmärkning lyder som följer:
Ofwanskrefne Piltebarn war födt til werlden med et ganska wanskapligt hufwud och Ansigte. Hufwudet war ordentligen stort, men ifrån ögonen och allt igenom til nacken, war hwarken panneben eller hufwudskål, eller hår, eller öron, utan war hiernan öfwerdragen af en blodröd hud eller hinna, på hwilken öfwer hiessan war blifwet et hål, hwarigenom en gulaktig wätska tårades ut. Ögonlocken, utan ögonbryner eller ögonhår, så öfwer som under, woro öfwermåttan höga och pukiga, liksom man ser på grodor eller källefrör. Det högra ögat war liksom conniverande eller halföppet, öfwerdraget under ögonlocken, af en blekgul tiock hinna, men ingen ögnasten syntes i ögat. Det wänstra ögat, stort, öppet, hwaruti det hwita hade en hwitgul färg, såsom halm, och ögnastenen, som låg tätt wid wänstra ögnanästet och tinningen, war öfwerallt mörkblå, wriden på wänstra kanten til ungefär en siettedel in i ögonwrån. Näsan war stor, smal imellan ögonen, och bred nederåt, rak, wid pass twå och et halft tums längd, wriden åt höger, och den högra näsebåren mera sned än den wänstra. Öfre läppen war owanligen hög och stor. Undre läppen och hakan, med hals, axlar, armar, händer, lår, ben, fötter och hela öfriga kroppen war af naturlig skapnad och storlek, såsom på andra nyss födda Barn. Dock woro armar och ben likasom förlamade och orörliga. Munnen war öppen, och igenom hånom, icke genom näsebårarne, andades barnet med en tung och trasig andedrägt. Lefde 1 dygn. Se död-förteckningen i denna Bok.
Ordförklaringar:
Pukig = buktande, knölig (SAOB: IT 1791, nr 98, s.1)
Källefrö = vanlig groda
Conniverande = slutet (om öga)
Ögnasten = pupill (här möjligen innefattande iris/regnbågshinnan)
Vid läsningen av texten fick jag lov att slå upp några ord i Svenska Akademiens Ordbok (SAOB), bland annat ordet pukig. SAOB redovisade bara två belägg för ordet, varav ett från 1600-talet. Till min stora förvåning visade sig den andra referensen vara just den här berättelsen om Olof! Prästen hade publicerat sin anmärkning i Inrikes Tidningar, nr 98, 15 dec. 1791, och därmed gjort stackars Olof till en riksangelägenhet. Texten i IT skiljer sig i några detaljer från anmärkningen i dopnotisen. Han skriver bland annat att han icke utan häpnad och ömkesamhet noga besiktigade barnet. Den vänstra ögnastenen var öfwer alt swart eller mörkblå, ungefär så stor som et braxenfjäll. Näsan var wäl twå finger bred nederåt. Lemmarna var blåaktiga, förlamade, känslolöse och orörlige. Barnet andades med tung och rosslig andedrägt.Detta eländiga Barn, som äfwen besågs af Bönderna Lars Persson i Yttra Åby och Swen Månsson i Figgölehult, samt Enkan Maja Stina Andersdotter, lefde til d. 27 Oct., då Gud nådeligen kallade det hädan. (I dödnotisen anges dödsdatum till 26 okt.)
Ett par omständigheter som kan vara av intresse i sammanhanget är att Peters och Elins tredje barn ett par år tidigare var dödfött, och att Elin i husförhörslängderna anges ha varit enögder!
Prästen som stod för den här intressanta dopnotisen var Anders Löfman, kyrkoherde i Fliseryd och prost i Handbörd. Han var född i Arby socken, Kalmar län, den 28 sept. 1726. Fadern hette Olof Löfman. Anders gifte sig 1770 med Charlotta Helena Craelius från Harstorp i Mönsterås socken. Löfman var på 1770-talet konsistorienotarie i Kalmar. År 1782 blev han kyrkoherde i Fliseryd, och i husf.längden för detta år nämnes två söner, Anders 15 (!) år och Gustaf, född i Kalmar Stadsförsamling 13 maj 1776. Hustrun och prostinnan Ch. H. Craelius dog av gikt och wattusot 22 nov. 1788. Löfman gifte om sig 31 jan. 1792 med Anna Margareta Marcks von Wurtemberg, och dog av flussfeber (troligen bakteriell luftrörskatarr) i Fliseryd 9 juni 1799, 72 år, 8 månader och 14 dagar gammal.
Man måste imponeras av Anders Löfmans iakttagelseförmåga och noggrannhet. Han verkar ha varit präglad av upplysningstidens vetenskapliga anda. Trots hans ingående beskrivning av Olofs missbildningar är det ändå svårt att sätta en diagnos. En läkarkollega till mig har gjort en ambitiös sökning i databaser över tusentals missbildningssyndrom, utan att finna något som innefattar alla barnets karaktäristika. Kanske var Olof verkligen ett medicinskt unikum, ett kuriosum som var av så allmänt intresse att det förtjänade publicering på första sidan i Inrikes Tidningar. Hälsn. Peter.
P.S. Susanne, var det en slump att Du satte in Ditt inlägg på Olofs 214-årsdag?!
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy