Egenheter i samiskt namnskick

[Erik Holmlund]

Namnskicket i den samiska befolkningen skiljde sig i flera hänseenden från namnskicket i den svenska allmogen, och då jämför jag främst med den västerbottniska svenska befolkningen som jag har mest erfarenhet av. Vissa förnamn var förstås mer populära kontra mindra populära hos den samiska befolkningen, vilket de flesta som stött på samer i källorna känner till, men det finns flera andra aspekter som man också bör ha i åtanke när man forskar på samer.
 
Samerna i svenska lappland pratade på 1600-/1700-talen fortfarande mestadels enbart samiska. Gudstjänster hölls på samiska och vid lappmarkstingen så hölls det med tingstolkar. Samerna själva hade knappast samma uppfattning om sina namn, så som de präster, tingsnotarier och uppbördsmän som höll i pennorna. En person som man refererar till som lappmannen Sjul Andersson kanske man egentligen borde referera till som en lappman känd från källorna som Sjul Andersson. Jag praktiserar sällan själv detta mer noggranna sätt att formulera sig, men det bör has i åtanke att namnen inte alltid lät sig översättas helt enkelt. Ofta känner vi inte till vilka de samiska varianterna av namnen var. Ibland skymtar undantag i källorna, som t.ex. det samiska tillnamnet Sikkurt i Umeå lappmark, som säkerligen är en variant på Sigurd, som i sin tur förekommer frekvent i norrland i varianten Sjul. Det finns fler exempel från källorna på samiska förnamn som lyckats sippra igenom och hamna på pränt, men det ämnet lämnar jag därhän för stunden. Ett vanligt dilemma är att skrivarna rörde ihop namnen Anders och Anund. Det kan vara ett tecken på att personen egentligen hette varken Anders eller Anund, utan något samisk förnamn som skrivaren tolkade som något förnamn han kände till. Dock förekommer det ju också att bröder hette Anders och Anund, eller ett personer är kända från källorna med namn som t.ex. Anders Anundsson, varför man nog kan hålla för säkert att det rörde sig om olika förnamn, även på samiska.
 
Men syftet med detta inlägg var egentligen inte att grotta ner i alla möjliga namnaspekter när det gäller samer, utan ett belysa ett visst specifikt fenomen som jag blivit uppmärksam på, nämligen den för samer vanliga seden att döpa flera söner till samma förnamn. Svenska allmogen kunde ofta döpa en son till samma förnamn som en tidigare son, men under förutsättning att den tidigare sonen avlidit, innan den senare sonen gavs samma förnamn. Något sådan restriktion fanns överhuvudtaget inte hos den lappska allmogen. Det vimlar av vuxna lappska bröder som bär samma förnamn. Och det är så pass vanligt att man kan tala om att det inte kan ha ansetts som några konstigheter att döpa flera söner till samma förnamn utan ett tämligen vanligt sätt att namnge barn. Jag har dock aldrig sett någon ta fasta på detta namngivningsfenomen. Däremot har jag sett motsatsen, dvs okunskap om lappska namngivningsprinciper, och släktforskare som vill applicera svenska namngivningsregler som bunden namngivning rakt av på den lappska befolkningen.  
 
När jag första gången sprang på vuxna bröder med samma förnamn i kyrkböckerna var min första tanke att här ligger nog en hund begraven, att det eventuellt kunde röra sig om att den ene sonen var oäkta, eller att den ene sonen var fosterson eller något dylikt. Men efterhand har jag sprungit på så många exempel på bröder med samma förnamn att det helt enkelt inte går att vifta bort som tillfälligheter, aparta undantag eller felskrivningar.  
 
Det vore inte riktigt rätt av mig att påtala en sådan observation utan att föra fram bevis. Så här följer några av exemplen som jag har samlat på mig.
 
1) Jon Jakobsson i Granbyn, Umeå lappmark, hade två söner med namnet Sjul.
...Ultimo Septembris, samma åhr enähr Jon Jacobsson med 2ne sina söner, bägge med det nampnet Siuhl, wohro faren att fiska uti Gargsehlet...
Lycksele Dombok 1705-01-03
 
2) Sjul Pålsson Noja i Ranbyn, Umeå lappmark, ibland kallad Gamle Sjul Pålsson, hade en bror som i källorna kallas Sjul Pålsson Skarp eller Unge Sjul Pålsson.
I anledning av Måns Siulssons i Ran anmälta klagan, thet lappmannen Sjul Pålsson Noja, thennes broder Sjul Pålsson, Enar Jonssons enka och hennes son Anders jemte Anund Andersson ifrån Ran...
Lycksele Dombok 1767-01-15
 
3) Jacob Persson i Sockjock, Luleå lappmark hade två söner som hette Lars Jacobsson
Uppå Jacob Pärssons uti Sockjock i Luhleå lappmark anförda beswär genom sina söner Lars Jacobsson ifrån Lockteå och Lars Jacobsson ifrån Sockjock
Arjeplogs tingslag 1732: Lycksele tingslags häradsrätts arkiv, Domböcker vid ordinarie ting, SE/HLA/1040109/A I a/1 (1729-1736), bildid: H0000413_00159
 
4) Sjul Persson i Sörwästerbyn, Piteå Lappmark, hade två söner som hette Per Sjulsson
Siuhl Pärssons söner 2ne med nambnet Pär Siuhlsson och mågarna Anders Siuhlsson och Jonn Anundsson i Sörwästerbyn, lofwade at...
Arjeplogs dombok 1709: Västerbottens lappmarkers domböcker (Lappmarkens justitiarius arkiv), Domböcker, SE/HLA/1040125/A I/2 (1706-1715), bildid: H0000333_00336
 
5) Samme Sjul Persson som i exempel 4) ovan, hade dessutom två söner som hette Anders Sjulsson. (dessutom hade han en måg som också hette Anders Sjulsson)
Emedan såsom Siuhl Pärssons arfwingar, sönerna Pär Siuhlsson, Jacob Siuhlsson, Anders Siuhlsson och den unge Pär Siuhlsson, Påhl Siuhlssons barn och unge Anders Siuhlssons barn, mågarna Jon Olsson, Jon Anundsson och Anders Siuhlsson, hafwa till en dehl sins emellan bytt och skiftat bemälte Siuhl Pärssons ägendom...
Källa: Arjeplogs dombok 1709: Västerbottens lappmarkers domböcker (Lappmarkens justitiarius arkiv), Domböcker, SE/HLA/1040125/A I/2 (1706-1715), bildid: H0000333_00341
 
6) Thore Larsson i Locktebyn, Piteå lappmark, hade två söner som hette Anders Thoresson
frågandes honom hwilken som ägde samma stoop, Anders swarat, att det war hans eget, hwarpå Olof intet wijdare frågade, oansedt han wähl wiste, att det icke så war, efter som hans yngre broder, äfwen wid nampn Anders Thoresson...
Källa: Arjeplogs dombok 1701: Västerbottens lappmarkers domböcker (Lappmarkens justitiarius arkiv), Domböcker, SE/HLA/1040125/A I/1 (1689-1705), bildid: H0000332_00386
 
Och senare i samma domboksnotis...
 
Sammaledes dömes bägge bröderna wid nampn Anders Thores sönner i Låchteå byen som rådt nödt och dölgdt tiufnaden...
Västerbottens lappmarkers domböcker (Lappmarkens justitiarius arkiv), Domböcker, SE/HLA/1040125/A I/1 (1689-1705), bildid: H0000332_00390
 
7) Hindrik Johansson i Ranbyn, Umeå lappmark, hade två söner som hette Anders Hindriksson, bevisligen födda av samma moder
Emedan som Anders Andersson Pannacks hustru Anna Siuhlsdotter i Ranbyn är med döden afgången och ej med denne sin man lemnat barn efter sig, utan med den förre Hindrick Johansson finnes trenne barn som henne öfwerlefde, nembl: 2ne söner bägge med nampnet Anders och en dotter Margreta, de nu fordrar arf efter sin moder...
Källa: Lycksele dombok 1709
 
Jon Nilsson i Granbyn lät enligt Lycksele C:1 dopbok döpa två söner till Anders. Den ene född 1724 /4 och den andre född 1737 /7.
Bägge sönerna når vuxen ålder och förekommer i husförhörslängderna under Granbyn. Den äldre går då under namnet Anders Jonsson Såpp och den yngre under namnet Anders Jonsson Såppie, ibland Anders Jonsson Uttje Såppie.
 
Noterbart:
-Exemplen kommer från tre olika lappmarker. Umeå, Piteå & Luleå lappmarker. Det tycks alltså som att det var geografiskt vida spritt inom den lappska allmogen att döpa söner till samma namn.
-Kan barnen med samma förnamn vara födda i olika kullar? I flera fall är det fullt möjligt att barnen är födda i olika kullar. Men som exemplet 7) visar så var bägge sönerna enligt källan födda av samma mor.
-När jag jämför med den svenska allmogen så har jag framförallt jämfört med hur barnen döptes på 1600-tal och första halvan av 1700-talet. Under senare tider förändras ju svenskt namnskick på flera sätt. Namngivningen blir friare, och dubbla förnamn blir vanligare etc.
-Jag har framförallt noterat detta fenomen för söner, men det gäller troligtvis även för döttrar, även om jag inte samlat på mig några exempel på detta. I domböckerna som jag går igenom så är det ju ofta så att kvinnorna företräds av sina män, och inte omnämns lika ofta vid namn som männen.  
 
Konsekvens:
-Personer som man tidigare uteslutit som bröder, p.g.a. att de haft samma för- och efternamn blir istället fullt tänkbara som bröder.
 
Noterbart är också att det trotsallt fanns många likheter med den svenska allmogens sätt att namnge barn:
-förnamn från förfäder återanvändes ofta, i likhet med svenska allmogen. Det förekommer dock familjer där inga kända söner har namn efter farfar, morfar eller far. Bundenheten till namngivningsprinciper tycks inte vara lika stark hos lappska allmogen som hos den svenska. Det finns också lappska familjer som helt och hållet tycks följa bunden namngivning, men jag tycker själv är det är undantag snarare än regel. Resonemang kring bunden namngivning är dock än mer vanskligt gällande lappska allmogen än hos den svenska, då känslan ofta är att man mer ofta saknar kännedom från källorna om kompletta barnaskaror. Det ändrar dock ingenting gällande det faktum att det är en utstående egenhet i det lappska namnskicket att det var vanligt att döpa en son till samma förnamn som en äldre son, som fortfarande levde i full välmåga.
 
P.S. Egentligen ville jag posta detta inlägg under avdelningen
» Särskilda forskningsområden » Forskning om samer » Allmänt  
Men, av någon märklig, för mig okänd anledning får man inte längre, sedan några år starta nya trådar i denna forumdel. Dumt tycker jag, eftersom jag tycker det vore bra samla sådana ämnen som är specifikt samiska under en forumavdelning. Intresserar man sig för samisk släktforskning så går man sannolikt till denna forumdel och kikar.

[Karl Göran Eriksson]

I studier rörande samiskt namnskick berörs vanligen namntyper och frekvenser, men inte rön av det slag som Erik Holmlund framlagt ovan1. Förhållandet att syskon, även helsyskon, kunde bära samma förnamn är viktig kunskap och utomordentligt att konkret påvisa. Särskilt som det bland forskare generellt antagits att när ett barn i en familj fått ett syskon och namne, har det äldre barnet utan vidare utmönstrats bland de levandes skara. Detta avdagatagande är alltså inte alltid givet.
Denna egenhet i namnskicket är emellertid inte enbart ett fenomen bland samer. Att det förekommit bland allmogen på norsk sida är bekant. Även från ett par andra svenska landskap är det mig känt2. Sannolikt finns det på ytterligare håll.
 
1) Se t.ex. Anders Løøv: Sørsamenes valg av dåpsnavn på 1700- og 1800-tallet (Namn i en föränderlig värld, red. Gunilla Harling-Kranck, Helsingfors 2001, sid. 200-209) och Håkan Rydving: Namn och identitet i nordsamisk kontext (Personnamn och social identitet, red. Thorsten Andersson m.fl., Uppsala 1998, sid. 337-359).
2)  (7 november sista stycket).

[Eva Susann Johansson]

I databas Kråken 12 finns det en del fall i lappmarken med 2 barn med samma namn, men även utanför lappmarken finns det några exempel
 
Ett sådant exempel utanför lappmarken bör vara  Adam Nilsson i Hökmarks båda söner Andreas f.1734-06-15 och Andreas f.1737-04-09.
Den äldre tar enligt databas Kråken över hemmanet, men vissa välkända  forskare anser att han är död trots att hemmanstillträdaren enligt HFL är född 1734-06-15.De anser också att Anders född 1737 tar över hemmanet
 
Andreas född 1734 har jag ej hittat i Lövåger DB under perioden 1734-37, men någon annan kanske kan hitta honom.
 
Den yngre blir enligt databas Kråken av allt att döma trumslagare Löfmark, som sedermera avlider i Hökmark, efter att ha varit i bl.a. Umeå lands och Bygdeå.
 
Finns det seriösa bevis på motsatsen är ni välkommna.
 
Vänligen
Susann

[Erik Holmlund]

Karl Göran> Intressant! Noterar i inlägget som du länkar till att du omtalar exempel från Härjedalen & Jämtland, d.v.s. landskap med historiska kopplingar till Norge. Kanske sedvänjan kommer från Norge? Måhända är denna sedvänja hos lapparna ett tecken på att befolkningsgruppen tidigare har haft utförligare kontakter västerut än österut. Finns det månne något publicerat om denna sedvänja med flera barn med samma namn från västra Jämtland/Härjedalen? Eller någonstans där man kan läsa om sådana exempel?
 
Då en förhållandevis liten samisk befolkning lämnat så många avtryck i domböckerna, med oomtvistliga exempel från samtidiga källor, på personer med samma namn som uttryckligen uppges vara syskon, så tycker man ju att det likaledes borde finnas mängder med liknande exempel från t.ex. domböckerna för Västerbottens kustbygder, om det vore en sedvänja i det området. Frågan är, finns det sådana exempel?  
Det hade förstås också varit intressant att försöka utröna om denna sedvänja förekom även i andra grupper på nordkalotten, som hos t.ex. nordsamer i Torne och Kemi lappmarker, eller hos den finska befolkningen i norra Finland.
 
Forskning på frekvenser av förnamn är ju också ett intressant ämne. Tackar för lästipset, Karl Göran. Skall kolla upp den boken vid tillfälle. En annan intressant publikation i det ämnet, dock ej rörande samer, är Audéns avhandling rörande Västerbotten & Österbotten: Bengt Audén, Bottniska Personnamn - Frekvenser i skattelängder från mitten av 1500-talet (1980, Umeå)

[Karl Göran Eriksson]

Hej,
 
Så vitt jag vet finns ingen studie publicerad i detta ämne. NSF:s dåvarande ordförande Per Seland ger exempel i sin artikel om norskt namnskick i GF:s jubileumsskrift från 1983. Min kunskap utgår huvudsakligen från min fars och egna observationer. Det finns visserligen namnforskare av facket som har använt sig av ministerialböcker som källa, men går man inte ner på person- och familjenivå upptäcker man inte denna dopsed eftersom den på det hela taget är marginell.
En viss påverkan västerifrån kan finnas genom traditionella förbindelser, men samtidigt tillhörde åtminstone Jämtland i kyrkligt avseende Norge endast åren 1570-1645. Det är ju enbart kristna namn frågan gäller. Jämför vi med den enormt stora namnvariationen på norska sida (jfr FR 1801) är den väsensskild från både Jämtland och Härjedalen.
Seden skiljer även mellan de sistnämnda landskapen i det att dopnamnen i Härjedalen framför allt hör ihop med gården.
 
Audéns avhandling kände jag inte till, men jag antar att han i sina referenser nämner Ingwar Fredrikssons översiktsstudie Svenskt dopnamnsskick vid 1500-talets slut (1974).