ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Bensamlare  (läst 1625 gånger)

2007-12-30, 22:45
läst 1625 gånger

Erik Holmlund

I folkräkningen 1890 har jag hittat en person som titulerats Bensamlare.
Daniel Burman f. 1817, bensamlare. Skriven vid Båtviks ångsåg, Byske.
http://www.foark.umu.se/folk/ac/person.asp?lannr=24&forsnr=16&pnr=3849&selarkbil d=Byske
 
Vad är en bensamlare? En väldigt märklig titel tyckte jag.
Kanske någon arbetsuppgift vid ångsågen?  
 
Hursomhelst, att jag fann honom berodde på att jag nu under julen läst boken Silver-Per, av Per Erik Lundmark. Boken handlar om Per Silver-Per Lundmark(f.1864) som var faktor vid Båtviks ångssåg. I boken, som är verklighetsbaserad, nämns en lärare som kallas Ben-Burman. Inget nämns i boken om varför han kallas Ben-Burman, men nu när jag kollade i folkräkningen 1890 på en del av personerna som omnämns i boken, så hittade jag ju den här bensamlaren Daniel Burman, som mycket sannolikt bör vara Ben-Burman. Men vad gjorde en bensamlare? Och Ben-Burman som omnämns i boken Silver-Per var ju lärare.
 
Jag observerar att det finns en annan tråd under yrken som heter Benmakare, en glasbruksarbetare som tillverkar ben/fötter till glas. Det fanns ju faktiskt ett glasbruk i Ytterstfors, som ju ligger väldigt nära Båtvik.

2007-12-31, 09:29
Svar #1

Utloggad Bertil Ericsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 368
  • Senast inloggad: 2016-09-30, 16:40
    • Visa profil
    • www.gaimalde.se
Jag har tittat runt lite på nätet och funnit uppgifter om bensamlare. De samlade ben som sedan maldes och användes vid tillverkning av lim. Då som nu fanns det människor utan moral och de grävde gärna på kyrkogårdarna där det fanns gott om ben.
 
gaimalde

2007-12-31, 12:24
Svar #2

Erik Holmlund

Bertil> Aha, ja benlim har man ju hört talas om, det finns ju än idag.
Fast du menar att man gjorde benlim av människoben? Det låter otroligt långsökt.
Nog lär det väl ha varit djurben isåfall.

2007-12-31, 13:06
Svar #3

Utloggad Christina Backman

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 833
  • Senast inloggad: 2017-04-22, 18:01
    • Visa profil
Ben efter fallna krigare samlades in utanför Kalmar slott på 1890-talet av skolpojkar för att utöka fickpengen. Låter otroligt men är sant.

2007-12-31, 16:41
Svar #4

Utloggad Bengt Bengtsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 206
  • Senast inloggad: 2020-04-02, 18:55
    • Visa profil
Det är mycket som låter otroligt, märkligt och skrämmande idag men tänk er tillbaka i tiden. Vad tror ni folk säger om 100 år när de talar om vad vi gjorde. De säger nog, hur kunde de förstöra naturen på det viset. Ben från Kalmar var bl a en exportvara till Tyskland. Förr tog man tillvara på allt. Något att tänka på idag, nu när vi håller på att förstöra miljön. Kolla min signatur! En händelse som ser ut som en tanke!

2008-01-01, 12:06
Svar #5

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
I många byar fanns det benstampar och fortfarande på 1960-talet fanns sådana i bruk. Där stampades och maldes ben till benmjöl. Benmjöl användes huvudsakligen som foder till djuren och senare även som gödningsmedel. Fortfarande for lumpsamlare omkring och insamlade/köpte upp lump, skrot och ben på 1960-talet Ganska säkert var en bensamlare en som samlade ihop ben hos folk och lämnade till benstampar som gjorde benmjöl som foder/mineralfoder till utfodring av kor och grisar. Bland bönderna samlade man oftast själva in benen för transport till en benstamp eller att de krossades hemma på gården. Men i städerna och större orter borde det ha funnits möjligheter att samla in ben hos en del som inte tog till vara benen själva.
 
Vid många kyrkogårdar fanns särskilda benhus där man samlade ihop gamla lik och en mindre sannolik uppgift för en bensamlare skulle kunna vara en som skötte om hanteringen av människoben och skulle i så fall vara en typ av kyrkogårdsarbetare. Eftersom kyrkogårdarna vara förhållandevis små så blev det ofta att gräva nya gravar där det funnits tidigare gravar. Endast folk i högre ställning hade egna gravar till en början i kyrkan och sedan oftast i närheten av kyrkan och där fick nog liken ligga ifred. Människoben har ju också använts i olika magiska sammanhang.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna