Stämpelmästare

[Yvonne Stenberg]

Vad gjorde egentligen en stämpelmästare? En man som kom till Göteborg i början av 1600-talet och egentligen var sjökapten lär ska ha kallats stämpelmästare några år senare?

[Bo Berndtsson]

Varor som tillverkades vid de verkstäder, vilka lydde under hallrätt, skulle uppföras på ett rum, den s.k. hallen, för att där besiktigas innan de utlämnades till försäljning och förbrukning. Detta utfördees av vid hallrätterna anställda edsvurna hallmästare, i 1770 års hallordning benämnda stämpelmästare.
Nordisk Familjebok 2. uppl. sp. 1153-1154

[Yvonne Korn (Yvonnek)]

Tackar, förstod väl att det skulle finnas i något av de uppslagsverk jag inte hade tittat i...

[Klas Engwall]

Yvonne!
 
Jag förutsätter att din stämpelmästare och f.d. sjökapten är Jakob Kinnaird. Han finns omnämnd på ett flertal ställen i litteraturen om det gamla Göteborg. Av t.ex. Helge Almquists bok Göteborgs Historia (del 1, utgiven 1923) framgår att han var tullskrivare 1627 och stämpelmästare och accissförvaltare 1638. Accisen, även kallad Lilla tullen, var de tullavgifter som betalades för varor som fördes till städerna från den omgivande landsbygden och tvärt om. Det fanns också andra acciser, som vi idag skulle kalla för punktskatter.
 
Jag tror att citatet från Nordisk Familjebok avser en helt annan stämplingsprocess vid en betydligt senare tidpunkt och att stämpelmästaren i Göteborg på 1600-talet inte hade någonting att göra med kvalitetskontroll och hallstämpling av fabriks- och manufakturvaror som tillverkats i staden. Det verkar till och med vara så att titeln stämpelmästare i hallstämplingssammanhang inte började användas förrän 1770 (enligt Nordisk Familjebok). Hallrätterna över huvud taget verkar ha tillkommit först i och med 1722 års s.k. hallordning.
 
I stället var det nog så att stämpelpenningarna var en införselavgift (till skillnad från tullavgift) som uttogs på vissa typer av varor och att stämpelmästaren därmed var något av en tulltjänsteman i stadens tjänst. År 1624 skulle enligt kungligt beslut uppföras både tullhus och våghus där tullen upptages, packerne införes och allt godset, som ut- och inskeppes, bliver väget. I tullhuset skulle allt gods stämplas i närvaro av både kronans och stadens tullnär. Inkomsterna av stadsvågen och av stämpeln skulle tillfalla staden.
 
Almquist nämner att, enligt redan under medeltiden tillkomna stadganden, allt importerat kläde skulle föras till den importerande stadens klädeshus för att säkerställa tullbehandling och för kontroll av att tygstyckenas mått stämde överens med importdokumenten. 1621 införde Gustav II Adolf regeln att alla importerade klädesvaror i samband med förtullningen på klädeshuset skulle förses med en stämpel. Denna var belagd med en viss avgift som gick till stadskassan. Avgiften ansågs utgå som ersättning för de kostnader som stämplingsförfarandet åsamkades staden, och den utgick alltså parallellt med den importtull som uttogs på varorna och som delades mellan kronan och staden.
 
Blands Göteborgs stadskassas utgifter förekommer alltsomoftast inköp av lack till stämpling och någon gång ibland också anskaffande av stämplar. Detta visar att det rörde sig om en fysisk stämpling och inte bara ett s.k. stämpelpapper. Den köpman som innehade kläde som inte var stämplat gjorde sig skyldig till brott. Allt enligt Almquist.

[Yvonne Korn (Yvonnek)]

Jag tackar så mycket för den utförliga informationen! Det är mycket riktigt Jakob Kinnaird som avses, även om han nog inte är min - troligare släkt med en ingift ana (Barbara Kinnaird, 1:o g m William Ogilvie), något vi inte kunnat utreda helt ännu.