Sågställare

[Ove Westman]

Har i min släktforskning många som arbetar som sågställare på sågverk. Jag antar att yrket påminner om smedens, mekaniska arbeten för att sågen skall rulla. Vore intressant med mer information.

[Lars Göran Larsson]

Sågbladen i en ramsåg ställdes in beroende på dimension på timmret som skulle sågas. Ramarna kunde vara fler som stod efter varandra på det löpande bandet.  
Sågställaren var den person (med hög status) som gjorde inställningen. Han hade även andra uppgifter på sågverket enär det ej var ett heltidsjobb.
MVH/Elge

[Peter Borg]

Hej!
Jag har forskat mycket i Borgviks socken (S) där det fanns en betydande stor såg, och vad jag kan se var den som kallades sågställare inte alls den som ställde in sågramarna utan helt enkelt den som var förman för sågen och vad vi i dag skulle kalla för verkmästare eller chef för sågen.
 
MvH
 
Peter Borg

[Rune Edström (Rune)]

Hej
För mina öron låter det mer troligt att sågställaren postade ramarna. Även om det fanns filare undrar jag om inte sågställaren även filade och stukade ramsågbladen. Har svårt tro att han även hann vara verkmästare.
mvh
rune

[KG Lennartson]

På de sågverk jag arbetat på fram till 50-talet var sågställarens uppgift Exakt som Rune beskriver.

[Peter Borg]

Hej!
Som jag sa tidigare har jag forskat mycket i Borgviks socken(S). Där fanns en för den tiden stor industriell verksamhet. Smedja, valsverk, träsliperi, snickerifabrik, samt såg. Den sista sågen byggdes år 1898 och samma år kom Nils Olof Åsman från Rämens församling(S) där han hade varit sågförman. Han titulerades sågställare, f.d. sågställare ända till sin död. Hursomhelst var han huvudansvarig för sågen eller såg-chef , verkmästare eller vad man nu vill kalla det. I alla handlingar samt i kyrkböckerna står han som sågställare  trots att han var chef för sågen.Att han var chef för sågen vet jag på grund av en av hans döttar var gift med en släkting till mej vars son (f.1913) fortfarande lever och kan bekräfta det hela.  Men han kan ju givetvis ha hunnit med att fila klingorna eller justerat ramarna också, vad vet jag? Eller också var hans titel av lokal karaktär trots att han var verkmästare vid sågen. Men jag håller med om att ordet sågställare lutar mer åt en som servade såganordningarna än den som var chefen för sågverket.
MvH
Peter Borg

[beritnightingale]

Hej alla grabbar!
Jag växte upp på ett mindre sågverk i Jämtland
och det var sågställaren som bedömde vilken  
storlek på plankorna och hur många,man kunde få  
ut ur en stock.
Det var ett ansvarsfyllt arbete eftersom man ju  
ville få så lite spill som möjligt. Sågen kunde  
ställas om flera gånger under kapningen av en  
stor stock och sågställaren åkte vanligtvis fram  
och tillbaka på sågbänken. Ett farligt arbete;  
jag såg många män som saknade delar av fingrarna.
Verkmästaren för sågen(min pappa) hade många  
andra uppgifter och hade inte tid att följa  
bedömningen av varje enskild stock, bara ange  
regler för vilka dimensioner han helst ville få  
ut.
Mvh. Berit

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Peter
Antar att han var stolt över att vara sågställare.
Som sågförman tror jag inte han ställt in ramarna. Däremot talat om vilka dimensioner som skulle sågas. Sett till att sågen funkat. Och inte heller som chef hade han nåt göra med postningen.
 
Berit
Det var ett klingsågverk som din far var verkmästare på. Det är en helt annan typ av sågverk.
Ett ramsågverk sågade en viss grovlek av virke så länge som möjligt. Hela stocken skivades på en gång och sen kantades virket, dvs dom gjorde plankan den bredd som gick få ut. Vet inte, men undrar om inte sågen måste stannas av när dom skulle ändra tjocklek. Det gick inte behandla varje stock individuellt.
 
Däremot på ett klingsågverk behandlades varje stock individuellt. Där ställdes varje nytt sågskär in, så det tog rätt på virket mycket bättre. Kantningen skedde vid sågningen. Den som skötte om att ställa in tjocklek och bredd hette nog försågare, om jag minns rätt.
mvh
rune

[Olle Elm]

Hej Rune,
Försågare - så minns även jag det, även på ett mindre sågverk i Norra Småland på -50-talet. Och han som stod längre ner vid bänken kallades baksågare och det hade inte lika hög status. En än mindre statusfylld syssla var svallkaparen - den som tog hand om svallen - yttersidorna på stocken - spillet - och kapade det till meterved .... så minns jag det.
Tänk orden försågare, baksågare och svallkapare har jag inte tänk på sedan jag var liten. Det är kanske ord som inte kommer att finnas så länge till ...
Vänligen,
Olle

[Rune Edström (Rune)]

Hej Olle
Här säjer vi bakan, som blir kapad till bakaved om ditt svallet.
 Byasågen vi har sågar fortfarande till husbehov om någon behöver.
mvh
rune

[Peter Borg]

Hej Rune och Ni andra!
Du har nog rätt Rune, han kanske var stolt över att  kunna jobbet som sågställare även om han så att säga avancerat till sågverkschef. Sågställarens yrke måste ju givetvis ha varit förknippat med en mycket stor yrkesskicklighet.
Betr. Olle Elms svall så kallar vi det även här i Värmland för bakar eller bakved.
MvH
Peter B

[Kristina Gunnarsdotter]

Kantsågare var tydligen också en specialitet. Min kantsågare fanns i Värmland, mitten av 1800-talet.

[Rune Edström (Rune)]

Hej Kristina
Kantsågaren var nog efter ramsågen och skötte om att plankorna blev sågade på sidorna. Han tog bort valkanten.
mvh
rune

[Olle Elm]

Hej sågarintresserade,
Det ser ut som om jag är ensam - än så länge - om min benämning svall. Det var intressant. Det händer då och då att jag och mina syskon (födda på 40 och 50-talen och utflyttade) kommer på att det finns ord i vår dialekt från gränsen Norra Vedbo/Vista härader som är naturlig för oss, men som ingen annan tycks förstå. Svall är troligen dock inte ett sådant ord. I SAOB finner jag:
ETYMOLOGI: [sv. dial. svall, m., ytved, splint, upphöjning kring sår på träd, ytbräde av en sågstock; till (delvis med anslutning till t. schwall, av mht. swal, svallande vattenmassa) det starka avljudsstadiet av (det ursprungligen starkt böjda) SVÄLLA, v. -- Jfr SKVALL, sbst. 2, SVALLA, v., SVALLRA,SVÄLL ]
Vänligen,
Olle

[Rune Edström (Rune)]

Hej Olle
Svallved kallar vi ?upphöjning kring sår på träd?
Det hände att träden bleckades (barkades lämpligt långt) för framtida behov. Bara rätt ner.
Användes till skaft på yxor släggor o dyl.
mvh
rune

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Var nog bara björk som dugde till skaft.
rune

[Mats Åsenius]

I Kalmartrakten och på Öland säger man fortfarande taksvall om den spontade panel som utgör underlag för takpapp och tegelpannor. Beteckningen är en kvarleva sedan den tiden man använde svall (sågbakar), med den plana sidan vänd utåt, som underlag för takspån (sticketak).
Mvh
Mats

[Rune Edström (Rune)]

Sticketak, vilket synnerligen passande ord. Tänk hur många gånger man varit med skallen i spiken som spån var spikad med,, när höet togs in, för den stack ju ut under brädan. Men här var plana sidan neråt, mot takåsen.
rune

[Peter Borg]

När jag och min fru för en del år sedan var med och hjälpte till att röja en vind på en gammal mangårdsbyggnad till ett större bondställe drabbades vi i början av samma åkomma som Rune nämnde, dvs att få spikar i huvudet om man kom för nära spånen i taket. Huset var från 1800-talets början och var i från början klätt med spåntak som sedan var överklätt med enkupigt tegel vilket ännu senare var utbytt mot takplåt, men det ursprungliga spånet i taket fanns kvar,spikat utifrån.  
Vi löste problemet med att sätta på oss sådana hjälmar som man använder vid skogsavverkning. Hörselskydden behövdes dock ej....
I granngården fanns en gammal spånhyvel, som man använde till att göra spån till tak. (Den finns kvar än, vad jag vet).
MvH
Peter B

[Rune Edström (Rune)]

Hej Peter
Vid höbärgning var det svettigt, varmt och höet skulle packas genom att trampas ihop ända opp till taket. Så nån hjälm har nog inte varit tänkbar. Var nog varmt ändå om skallen. Och det var ett fletal små lador som skulle fyllas, alla med spåntak
mvh
rune

[Peter Borg]

Hej igen, Rune!
Nej det kan jag tänka mej att det inte gick att ha hjälmar när höet skulle packas ihop i värmen.
När vi var på vinden och man hade fått nog många rivsår i huvudet efter de gamla spikarna som höll de ursprungliga takspånen på plats kom vi på detta med hjälmar och letade rätt på ett par stycken i ett uthus varefter vi kunde röra oss fritt på den förhållandevis låga vinden utan att få spikar i skallen. (Detta med hjälmarna är bara en parentes i diskussionen om takspånen m.m.
MvH
Peter B

[Stig Ronnegren]

Hej på er alla.
 
Det var noga med titeln inom sågverket.
Sågställare var chef för sågen
Faktor var chef för brädgården
Förvaltare var chef för hela sågverket.
Kontorschefen hade också en titel som jag inte kommer ihåg.Han var också ställföreträdande platschef.
Så här var det i mitten av 50 talet när jag jobbade på sågverk utanför Kalix.
MVH Stig Ronnegren

[Peter Borg]

Hej!
Det var roligt att Stigs påstående stöder mitt påstående i mitt första inlägg i den här diskussionen!
 
MvH  
Peter Borg

[Bengt-Göran Nilsson]

Stig!
På vilket sågverk jobbade Du?

[Fredrik Salomonsson]

Min morfars far var sågställare på 40 eller 50 talet någongång.
Men han dog av ett farligt medel, som man behandlade stockarna med, som senare förbjöds..
men då var det redan försent.
Undra vad det var för medel?

[Peter Borg]

Man behandlade en del virke med s.k. kreosot som var dåtidens motsvarighet till tryckimpregnering. Ämnet visade sig vara mycket hälsovådligt och förbjöds senare.

[Lars-Erik Gustavsson]

Kreosot*) är inte förbjudet! Det är dock fr.o.m. juni 2003 förbjudet att använda kreosotbehandlat virke på platser där det finns risk att det kan komma i kontakt med huden, t.ex. lekparker och trädgårdar. Så i yrkesmässig användning är det fortfarande tillåtet i järnvägsslipers och liknande.
 
Detta har ju intet med släktforskning att göra,  men jag ville påpeka detta så att folk inte tror att det är riskfritt med nutidens impregnerade virke.  
 
*)Kreosot är en blandning av ett hundratal olika ämnen varav ett flertal är cancer- eller allergiframkallande.
 
/Lars-Erik Gustavsson

[Fredrik Salomonsson]

Ja det måste ha varit Kreosot han dog av.
Tack för hjälpen.

[Ann-Louise Lukkarinen (Louisa)]

Min anfader var sågverksmaskinist 1860, men är inte det samma som sågställare?