Utbildning av telegrafister och telefonister. - Av Rune Svensk i Frivilliga radioorganisationen har jag fått följande hänvisningar (nr 2 även som gåva till Bengt!):
1. Lärobok i telegrafi och telefoni, utgiven av Kungl. Järnvägsstyrelsen, Stockholm 1917
2. Människor emellan, C-G Simmons, Förlaget Wiken 1983
3. Radion och radiotelegrafisten, Birgitta Gustafsson, (1991), nytryck Borås 1996
Man kan i [1] bl.a läsa: ... behovet av en lärobok i telegrafi och telefoni ... för Statens järnvägars undervisningskurser(!) .... I samma bok beskrivs dels det tekniska innehållet i järnvägens utbyggda trådförbindelser över landet, dels den gnisttelegraf som anskaffades till färjetrafiken Trelleborg-Sassnitz.
Simmons har en omfattande litteraturförteckning. Hans samlade anteckningar finns också i flera arkiv och av boken [2] framgår bl.a. att Trelleborgs radiostation (förut nämnd) var första civila (järnvägsstyrelsens), medan marinen förut hade stationer i Karlskrona och Göteborg. Telegrafen i Göteborg (s. 126) hade tillkommit 1799 [optisk!] och sträckte sig ... till Karlstens fästning (Marstrand). - Utbyggnad av statlig telefoni (dessförinnan privata telefonbolag) - tidigt i Skåne och Bohuslän(!).
Förteckning över radiotelegrafister med certifikat (1910-1920) finns i [3]. Det är ett mindre antal.- Av boken framgår också att telegrafister först fanns som telegraf-, järnvägs- och postoperatörer (s. 25) innan man fick radiotelegrafister. Redovisning finns om utbildning från 1910-talet - dock endast den särskilda utbildningen för radiotelegrafister.
Ansatsen med hänvisning till järnvägsstyrelsens och telegrafverkets arkiv gäller därför för dokumentation om utbildning. Rune Svensk föreslår också Kommerskollegii arkiv.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy