Skråväsen

[John Tengberg]

Efter att ha funderat på att leta bördsbrev och först försöka förstå grunderna i skråväsendet har jag nu funnit en del nyttiga upplysningar i ”Hantverk i Sverige” (LTs förlag, 1989). Där finns förutom redogörelser för hantverket i diverse skrån, även inledande artiklar ang hantverkets organisation, bl a ”Lärling, gesäll, mästare” respektive ”Från skråhantverk till näringsfrihet”, av Lars Edgren. I den sistnämnda kan man läsa bl a följande milstolpar och kuriosa, vilket här återges till den eventuella nytta det må ha för andra:
 
- skråväsendet upphävdes 1846 genom Fabriks- och hantverksordningen, efter lång politisk strid där hantverkarna blev alltmer isolerade därför att deras verksamhet uppfattades som ineffektiv och alltmer fördyrande, samt till nackdel för landsbygden.
- skråväsendet påbörjades redan på 1000-talet i Italien och kom till Norden under 12/1300-talen
- skräddarnas ämbete i Stockholm från 1356 är det äldsta kända i Sverige
- redan 1641 försökte Kristian IV i Danmark upphäva alla skrån med motiveringen att det fördyrade varorna
- förbud till hantverk utanför städerna infördes först 1614, tidigare hade förbudet endast avsett konkurrens i städernas närhet; men undantag kunde göras för allmogens behov på landsbygden
- 1621 infördes ett försök till skråvänlig ramlagstiftning - generalämbetsskrånas bestämmelser - för allt hantverk, med stränga straff för 'bönhaseri', dvs otillåtet hantverk
- 1669 allmänna skråordning skärpte dock den kritiska inställningen till skråna, som hade befunnits tendera till missbruk av olika slag;
- den sistnämna ordningen avskaffade bl a bördskravet och underlättade för nyetableringar, dvs rörde sig i riktning emot viss avreglering och större näringsfrihet, men motverkades av skråna själva
- 1720 utfärdades Sveriges sista skråordning, dock utan större nyheter.
- ämbetena tillämpade i praktiken många gamla regler, trots dessa nya regler; bl a bördskravet tillämpades i praktiken hela 1700-talet ut trots dess formella avskaffande redan 1669
- på landsbygden förekom hantverk utanför skråväsendet, s k gärningsmän för allmogen och s k försvarskarlar för adel och kronans behov. Även hemslöjd som binäring hade betydelse, särskilt som t ex soldater i staden hade rätt till detta fr o m frihetstiden. S.k. frimästare (utanför skråna) förekom, åtminstone mellan 1720 och 1734.
- manufakturverksamheten -dvs förindustriella 'halvfabriker' - reglerades genom 1739 års hallordning, med vissa formella begränsningar som i praktiken ändå överskreds genom verksamhet utanför skråna och delvis blev till en ersättning för frimästarnas förbjudna verksamhet
- efter 1846 återstod dock alltjämt i många yrken krav på avlagda mästarprov samt burskap, men utan prövning från skråväsendet självt. 1864 undanröjdes slutligen även kraven på mästarprov.
 
Upplysningar om tidigt skråväsen kan för övrigt, enligt uppgift på annat håll i Rötter, återfinnas i boken ”Hantverk och skråväsen under medeltid och äldre vasatid” av Folke Lindberg.  
 
Men min fråga är: under vilken period kan bördsbrev återfinnas i domböckerna, mht att bördskravet avskaffades 1669, dock ändå i praktiken tillämpades därefter, enligt Edgren faktiskt under hela 1700-talet ?

[LarsOlof Lööf]

Bäste JT,
I min genomgång av handlingar vid Rådhusrätten i Göteborg under 1700-talet kan jag i alla fall vittna om att man stöter på flera bördsbrev per år. Rådhusrätten/Magistraten utfärdade dem således regelbundet.De innehåller en kort uppgift om födelsetid för den sökande, uppgifter om föräldrarnas namn - med angivande av faderns yrke - och slutligen en notering om vilket yrke/hantverk den sökande skulle ägna sig åt.

[John Tengberg]

Tack för detta! Det vore intressant om också andra släktforskare kanske kunde bekräfta samma sak även i andra rätter, så det inte bara rör Gbg. Men en fråga: när utfärdas breven 'kariärmässigt', dvs är vederbörande då t ex på väg att bli lärling, gesäll eller mästare? Syns det ? (Det har ju nämligen betydelse för ungefär vid vilken ålder man skall söka efter dylika för respektive person.) Och har du märkt om dessa handlingar finns jämnt under hela 1700-talet, eller tycks de avta successivt eller efter viss tidpunkt? Mvh J

[LarsOlof Lööf]

Bäste JT,
Uppenbarligen står de som får ett bördsbrev just i början av sin karriär. Omkring 1740 är de sökande således födda omkring 20 år tidigare. Jag har därtill funnit vid ett tillfälle att samma person ber om bördsbrev, för att börja i ett annat yrke än det hans första bördsbrev gav uttryck för! I alla avseende har jag inte gått igenom RR i Göteborg, men jag har nog en känsla av att de kan avta mot 1700-talets slut. Men för detta får jag nog återkomma.

[Anders Andersson]

Hej!,
I min släktforskning träffar jag på flera anfäder som i kyrkoböckerna noteras som ex.vis skräddare,skomakare, smed etc. Detta gäller landsbygden och före 1846. Vad fordrades för att ex.vis få titulera sig sockenskomakare?
Hur lång lärotid behövdes för att erhålla mästarbrev (omkring 1750)
Frågorna gäller förhållandet på skånka landsbygden, men jag förmodar att lagar o. förordningar då var desamma över hela landet.
 
Hälsningar
Anders A

[Jonas Magnusson]

Hej Anders,
 
Jag har hört mig för mig för på olika håll om just det du frågar om sockenshantverkarna. För att få titulera sig sockenskomakare behövde man sockenrådets godkännande. Skråväsendet verkar ha varit något som enbart förekom i städerna och om man arbetade som sockenskräddare på landsbygden var man inte föremål för det hierarkiska systemet med lärlingar, gesäller och mästare.
 
Mästare blev man, vad jag förstår, inte enbart baserat på sina kunskaper. För att bli mästare måste man driva en egen verksamhet och antalet sådana var begränsade ionom varje stad, för att förhindra överetablering. Så hur lång tid det tog berodde på flera orsaker. Man kunde till exempel ha tur att få gifta sig med en änka efter en mästare och därigenom få den verksamhet som behövdes för att erhålla titeln.
 
Mvh
 
Jonas

[Anders Andersson]

Jonas, tack för svar!
Jag har för mig att det var först efter 1846 som staten tillät fri etableringsrätt. Detta gällde väl både stad och landsbygd? Sedan fanns det, på landsbygden hantverkare som kallades gärningsmän. Om detta bara gällde en viss grupp av yrkesutövare har jag inte lyckats klura ut. På de större godsen och gårdarna fanns det ju bl.a. smeder, om dessa endast servade godset eller även stod till förfogande för allmänheten, har jag inte klart för mig. Har en känsla av att det även fanns fristående smidesmästare. Men som yrkesman måste man väl på något sätt dokumentera sina kunskaper? Avlade man prov inför byarådet?       Hälsningar Anders

[Elisabeth Thorsell]

Jag har sett att på 1790-talet utfärdade Länsstyrelsen i Östergötland fullmakter för sockenhantverkare inom länet, som (om jag minns rätt) först var utsedda av sockenstämman.

[Anders Andersson]

Efter att ha läst på lite mera om det atuella ämnet så förstår jag att det inte är helt lätt att reda ut.Skråväsendet och skråämbetena var i första hand städernas angelägenhet, även om man i vissa stycken ville styra och ställa även på landsbygden. Det var ju så att på landsbygden fanns en maktelit, gods-och slottsherrar,dessa ägde ibland. halva socknen, de anställde de hantverkare de behövde. Sedan var det sockenstämman som ville ha ett ord med i laget när en hantverkare ville etablera sig. För den som vill veta lite mer i detta ämne, sök på Google,
skråämbeten, Kring ekonomisk lagstiftning, lagefterlevnad och sedvana, ca 1680-1850                 Hälsn.  Anders A

[Moderator Yrken]

Namnet på rubriken har ändrats från Skråväsende och bördsbrev till Skråväsen.