ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Hur mycket skall man berätta...  (läst 1726 gånger)

2009-02-17, 17:18
läst 1726 gånger

Utloggad Jan Kärrman

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 438
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 22:57
    • Visa profil
Jag har nyligen fått kontakt med några fyrmänningar i USA, från en tidigare för mig och mina närmaste släktingar helt okänd gren. De verkar väldigt intresserade av att få reda på så mycket som möjligt om deras utvandrade förfäder.
 
Deras mormors far övergav hustru och två små barn när han lämnade Sverige. Han gifte sig sedan i USA medan hans hustru i Sverige fortfarande levde. Kommentarer mannen vistas i Amerika i husförhörlängder och församlingsböcker fortsätter långt efter att han avlidit i USA. Han har uppenbarligen begått bigami.
 
Det lär även finnas en hel del ättlingar i Sverige - 1920 levde tio barnbarn till mannen. Amerikanerna blir då närmare släkt med dem än med mig.
 
Mannen har dock varit död i över hundra år, så det finns ingen nu levande släkting som träffat honom.
 
Hur skulle ni hantera detta?
 
/Jan

2009-02-17, 18:56
Svar #1

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Jag tycker att man ska berätta hur det faktiskt ligger till, om man inte skadar någon och det gör man tydligen inte. Mannen eller syndabocken är ju död sedan många år, så han tar ju inte skada av det. Att han faktiskt hade två familjer i två världsdelar, skulle han ju också kunnat haft om paret hade skiljt sig först innan han begav sig till Amerika. Det måste väl vara spännande att få veta att det också finns tre eller fyrmänningar här i Sverige.
 
Det är märkligt detta hur långt efter man kan skämmas över vad förfäder haft för sig för flera generationer sedan. Nu menar jag inte dig, Jan, utan från andra diskussioner om förfäder, där vi tagit upp t ex, brott, som de varit  var skyldiga till, som man flera generationer efteråt kan bära skam och känna skuld för.
 
Ann-Mari
Ann-Mari Bäckman

2009-02-17, 19:56
Svar #2

Utloggad Annika Nygren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1634
  • Senast inloggad: 2024-03-27, 23:53
    • Visa profil
    • anygren.se
Jag tycker man kan berätta fakta hur det var. Nu levande ättlingar har ingen skuld i vad förfäderna gjort.  
 
ANNIKA

2009-02-17, 22:49
Svar #3

Utloggad Jonas Magnusson

  • Jonas Magnusson (www.cognatus.se)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1316
  • Senast inloggad: 2023-12-21, 22:42
    • Visa profil
    • www.cognatus.se
Hej Jan,
 
Jag har precis varit i den situation som du beskriver här ovan. Du kan läsa mer om det .
 
Jag började med att etablera kontakt och efter några mail-turer fram och tillbaka samt lite snack över MSN så lade jag fram det hela lite mer som en fråga ut i luften utifrån de fakta jag fått fram, Kan det vara så att hon mörkade sitt svenska äktenskap?. Jag har inte fått några som helst negativa reaktioner kring detta med eventuell bigami, även om jag i senare mail konstaterat att så måste vara fallet, utan mina nya släktingar har bara varit glada över att jag tagit kontakt och de är nyfikna på vad jag kommit fram till.
 
Jag har dessutom haft sådan tur att familjen i USA tagit vara på en väska med gamla saker de hittat i en husgrund vid en husrenovering för ett tiotal år sedan. I den väskan fanns brev som mina släktingar här i Sverige skrivit till den amerikanska grenen i början på förra århundradet. Där uppdagades det att de varit en mycket infekterad strid om ett hus vi haft i vår släkt, men inte det heller har vållat några problem, gammalt är glömt!
 
En anna sak som jag gläds mycket åt är att familjen i USA hade foton på släkt från Sverige. Där har jag hittat bilder på ett par av mina förfäder i rakt nedåtstigande led, som jag är övertygad om att det inte finns några av här i Sverige!
 
Mvh
 
Jonas

2009-02-18, 19:04
Svar #4

Utloggad Jan Kärrman

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 438
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 22:57
    • Visa profil
Tack för synpunkterna!
 
Jo, det var väl ungefär så jag tänkte själv, men ville höra lite vad andra tyckte också.
 
Jonas, visst finns det en hel del likheter med min situation. Att jag överhuvudtaget hittade grenen med mina nyfunna fyrmänningar var uppgifter i ett brev till deras mormors kusin från en annan kusin i Sverige. Brevadressatens son som hittade brevet, nu 86 år, har jag haft e-postkontakt med sedan ett par år.
 
Mina nya släktingar säger också att de hittat brev från Sverige på svenska, som de inte kan läsa, samt gamla fotografier. Dom skall scanna in breven, så översätter jag dem - spännande. Fantastiskt att det finns kvar för dem oläsliga brev i byrålådorna.
 
Vad beträffar anor som burit sig illa åt, så har jag min beskärda del: hustrumördaren Erik Kristoffersson...
 
/Jan

2009-05-31, 01:51
Svar #5

Utloggad Susanne Seger

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 192
  • Senast inloggad: 2012-10-09, 00:11
    • Visa profil
JAN det kan möljigtvis inte vara Johannes Mattsson f.18390830 Amnehärad? Har nyss följt hans fru och barn i husförhörlängderna. Nyfiken på om det är samma.

2009-05-31, 22:48
Svar #6

Utloggad Jan Kärrman

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 438
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 22:57
    • Visa profil
Hej Susanne - nej, han hette Nils Jonasson Sundgren, född i Sunnemo Värmland; han kallade sig Nels J Green i USA.
 
Jag har f ö berättat för hans ättlingar i USA nu. Även om de blev besvikna på sin anfader, så blev de glada över att få reda på lite om sin svenska bakgrund, vilket de inte tycks ha känt till speciellt mycket om tidigare. Jag har också sammanfört dem med en ättling till Nils' övergivna familj i Sverige, och några av dem planerar att komma hit i sommar för att träffa sina släktingar.
 
/Jan

2009-05-31, 23:52
Svar #7

Utloggad Susanne Seger

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 192
  • Senast inloggad: 2012-10-09, 00:11
    • Visa profil
Hur vanligt var det att männen åkte över till Amerika utan sina familjer? Och varför gjorde dom så egentligen? Det får en att undra lite ...
 
Mvh Susanne

2009-06-01, 06:25
Svar #8

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Susanne!
 
Om man ser till de svar, som kommit fram här i AF, så verkar det inte alls ovanligt.
 
Troligtvis så åkte fadern över för att recognosera läget och kanske även arbeta ihop pengar till resan för den övriga familjen.
 
Sedan verkar det även hända att de inte alls kom tillbaks eller hämtade dit sin familj.
 
Vana Amerikasvarare kan säkert ge dig ett mer detaljerat svar.
 
Ann-Mari
Ann-Mari Bäckman

2009-06-01, 13:31
Svar #9

Utloggad Elisabet Arvidsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2023-04-10, 00:47
    • Visa profil
Hej Susanne.
Jag har också några som åkte över ensamma (lämnade hustru och barn hemma på går'n hos exempelvis fadern eller brodern) och utvandrade.
 
Endel kom tillbaka och hämtade sina familjer, syskon och föräldrar med familjer  och utvandrade igen och andra återvände till Sverige för att aldrig mera resa över till Nordamerika. Men jag har ingen som har som har lämnat sina hustru och barn i Sverige och därefter begått bigami, men jag har hört talas om det och även läst om det.
 
Till Jan.
Instämmer med de talare som förespråkar att sanningen är nog bäst oavsett hur de kommer att reagera. Dagens människor bär inte ansvaret för vad tidigare anfäder har gjort eller inte gjort.

2009-06-01, 14:15
Svar #10

Utloggad Camilla Eriksson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3135
  • Senast inloggad: 2016-05-28, 10:43
    • Visa profil
Jag valde att utelämna en uppgift från en släktutredning jag gjorde, där en anfader strax innan sekelskiftet 1900 dömdes till fängelse för tidelag. De åren lämnade jag en lucka. Hade han däremot varit en mer avlägsen ana hade det mer varit kuriosa, men eftersom det låg så pass nära i tiden och rörde sig om ett brott som fortfarande är tabubelagt så kändes det bäst att inte nämna det.
 
 
Camilla

2009-06-01, 15:22
Svar #11

Utloggad Mikael Nahlén

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 433
  • Senast inloggad: 2016-11-11, 20:31
    • Visa profil
Tidelag så sent som runt 1900?,det var ovanligt finns fler exempel på detta dvs personer
dömda för detta brott i sentid

2009-06-02, 04:01
Svar #12

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
En släktutredning jag gjorde visade att probandens fmf blivit dömd för förskingring, rymt från fängelset och vistats flera år i Amerika för att sedan komma tillbaka till Sverige (förmodligen efter preskriptionstiden gått ut eftersom inget mer hände). Förskingring och rymma ur fängelset är naturligtvis inte riktigt i samma klass som tidelag, men jag tyckte ändå det var lite jobbigt att ta upp det.
 
Probanden tyckte dock mest det var intressant (han var definitivt inne på att det inte var hans ansvar), och redovisade det dessutom vid en stor släktträff rätt nyligen. Det visade sig då att alla blev mycket nöjda med att få höra om detta, eftersom de nu förstod saker som antytts och orsakat känsliga situationer och som de inte alls förstod innan den här informationen kom i dagen. Så istället för att tycka det var obehagligt upplevde alla en lättnad över att få ett mindre släktmysterium uppklarat!
 
Ingela

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna