Släktforskare

[Steve Palmquist]

Hej bl.a. Karl Göran:
 
Precis som facebook verkar geni (och de samarbetar dessutom!) med reklam på sina sidor, det kan man naturligtvis vara emot. De tar också en avgift för vissa tjänster, som jag aldrig behövt att använda, då jag direkt samarbetar med dem som jag fått kontakt med, dvs oftast mina avlägsna släktingar, men även andra släkt i släkten så att säga. Vi blir i bland involverade i stora merge issues (jag vet inte hur man översätter detta!) som kan ta lång tid innan det kontrollerats. Allt på geni är naturligtvis inte goda varor, men genom just att kritiskt granska varandras resultat kan man komma närmare en förklaring. jag har själv bland mina flera tusen förfäder och släktingar på geni flera ouppklarade fall, det är ju därför vi söker och skriver in dem där...!!! för att finna andra som kan bekräfta eller göra motsatsen de data vi har. Ibland finns ett förnamn på en maka/make, ibland vet man när någon är född men inte död, liksom någon nämnde här om en kusin. Men man hoppas ju att någon annan ska ha samma person och då reda ut när denne eventuell släkting gått bort etc etc etc.
 
Mvh Steve

[Steve Palmquist]

Hej bl.a. Karl Göran:
 
Precis som facebook verkar geni (och de samarbetar dessutom!) med reklam på sina sidor, det kan man naturligtvis vara emot. De tar också en avgift för vissa tjänster, som jag aldrig behövt att använda, då jag direkt samarbetar med dem som jag fått kontakt med, dvs oftast mina avlägsna släktingar, men även andra släkt i släkten så att säga. Vi blir i bland involverade i stora merge issues (jag vet inte hur man översätter detta!) som kan ta lång tid innan det kontrollerats. Allt på geni är naturligtvis inte goda varor, men genom just att kritiskt granska varandras resultat kan man komma närmare en förklaring. jag har själv bland mina flera tusen förfäder och släktingar på geni flera ouppklarade fall, det är ju därför vi söker och skriver in dem där...!!! för att finna andra som kan bekräfta eller göra motsatsen de data vi har. Ibland finns ett förnamn på en maka/make, ibland vet man när någon är född men inte död, liksom någon nämnde här om en kusin. Men man hoppas ju att någon annan ska ha samma person och då reda ut när denne eventuell släkting gått bort etc etc etc.
 
Mvh Steve P.

[Towa Lidman]

Hej på er !
Jag har en fråga av ett helt annat slag. En fråga lite av det filosofiska slaget....
Har sett på flera hemsidor runt om på internet att flera släktforskare använt sej av uttrycket:
nu har jag forskat färdigt på den och den grenen....
Vilket får mej genast att undra, NÄR har man egentligen forskat klart på en gren i trädet ??
 
Hur långt ut på grenen ska man helst dra de hela???
Ska man nöja sej med att skriva upp xx syskon,eller ska man fortsätta
med xx syskon-barn, syskon-barnbarn, syskon-barnbarns barn, osv.....
 
Hur långt har Ni dragit er forskning på varje gren
I praktiken kan det senaste bli en ganska överväldigande enorm uppgift att göra detta på varje gren man stöter på..*ler*..
 
Rent generellt borde det ju räcka med att bara skriva ner xx syskon. Och sen räkna det som klart
....fast riktigt klar blir man egentligen aldrig.
Uttrycket på hemsidorna får mej att undra hur andra släktforskare tänker egentligen.
Hur tänkte de där
Jaa ni förstår...
 
Kram Towa

[Kenneth Larsson]

Man har forskat färdigt på en gren när det inte känns intressant nog att prioritera den längre, skulle man kunna säga. De flesta vill ju ändå kolla sina föräldrars syskon barn och kanske en generation till (kusiner och tremänningar). Jag gör ju släktböcker, vilket blir en helt annan sak. Då kan man snacka ofärdiga grenar...
 
MVH Kenneth Larsson,  Mangskog

[Annika Nygren]

Ja, jag håller med Kenneth.  
Men sedan kommer någon annan forskare, eller en släkting, med en fråga och intresset vaknar igen,  så blir det en utvikning.  
eller man får för sig att följa en gård, vem tog över etc, och så blir det en utvikning igen.  
 
Det tar aldrig slut så länge man själv har intresse kvar.  
Begreppet färdigforskat är mycket subjektivt.  
 
ANNIKA

[Stig Hansson]

När man talar om slutforskat är det ofta så att man skapat ett någorlunda komplett träd med namn på förfäderna. Själv ser jag det mer som en grund för att komma personerna närmre med hjälp av domböcker, soldatregister, mantalsregister etc etc. Namnen är naturligtvis intressanta i sig men att försöka komma personerna närmre tycker jag är av större intresse. Blev så glad när jag hittade en lymmel till släkting nere i Östergötland i domboken och läste av starka drycker svårt beskänkt kommit i handgemäng med stadsbetjänten. Det ger mer karaktär åt personen en enbart en namn
Stig

[Towa Lidman]

Hej igen !
Att utforska grenarna framåt fråm 2-3 generationer bak tror jag nog de flesta av oss kanske gör. Mormors mors syskon, syskonbarn osv. Men när man kommer 5,6,7,10 generationer bak är det kanske inte lika intressant. Av det enkla skälet att det helt enkelt skulle bli en oöverstigelig uppgift...
 
Frågan är, kan man trots detta räkna grenen som färdig om man bara antecknar barnen i familjen, deras födelsedatum men inget mer ?
Jag håller fullständigt mer er om att själva begreppet är sanslöst subjektivt, vilket ledde till min fundering. Och visst, får man en fråga så väcks den där slumrande släktforsknings-genen till liv igen. Om man sen hittar mer spännande info om personerna är det bara ett stort plus.
 
Dock känns det en ganska stor aning knäppt med uttrycket nu har jag forskat klart på den grenen...det blir så motsägelsefullt enligt mej.
 
 
Om man vill forska och göra jobbet ordentligt *ler* räcker det då att bara söka i rakt medstigande led samt skriva upp barnen i varje familj. Och sen kunna nöja sej med detta ?
Bara av ren nyfikenhet, hur lång ut på grenarna har ni gått ?? Då tänker jag mej alltså typ 5 generationer bakåt och långt där bak i träden.
 
Towa

[Björn Engström]

Om en släktforskare säger att man är färdig eller klar i hela eller delar av sin släktforskning, då är han/hon ingen riktig släktforskare. En släktforskning kan aldrig bli färdig. Däremot kan man känna sig mer eller mindre nöjd med resultatet.
 
Jag själv har i stort sett gått ifrån min egen släktforskning, utan arbetare med hela socknars befolkning. Genom detta händer det ofta att nya släktingar dyker upp. Hela tiden dyker det upp nya 7- eller 10-männingar. Som målsättning har jag att försöka hitta alla barn till de som bott i socknarna och vill följa dem till döden. Det gäller också längre tillbaks än vad som man kan hitta i kyrkböckerna.

[Elisabet Arvidsson]

Nej, man blir nog aldrig färdig som släktforskare, däremot kan man ju begränsa den efter vad man själv har bestämt sig för. Dock är ju själva släktforskningen inte färdig eftersom det hela tiden går att finna, utveckla, nya frågor.
 
Själv har jag bestämt mej för 5 generation bakåt med mina barn som proband, Därefter kollat alla nu levande människor (fem- och sexmänningar), Inom denna ram saknas många svar eftersom det finns mängder av amerikanare som jag inte hittar,  
Förutom alla anor där kyrkoböckerna på något sätt försvunnit, men där det finns en möjlighet att finna anorna via domböcker.  
Sedan finns alla sidospår (eller som vi ofta säger släkt i släkten) som man ska förhålla sig till på något sätt.  
 
Därefter har vi alla sk byggde- / sockenforskare som på något sätt, sätter färg och liv i den egna släkten eftersom man kan förstå hur släkten levde under respektive tid.  
 
Men bara för att jag har bestämt ett visst antal så är det inte detsamma att jag har släktforskat klart utan snarare att jag letar inte mer i den släkten utan nöjer mej med den info som införskaffats.
 
Därefter kan man ju utveckla innehållet i alla de nu levande personer och skriva full personhistorik på varje.... ja, så färdig kan man aldrig bli.
 
Mvh Elisabet

[Gunnar Håkansson]

Plus bekymret med fader okänd under senare delen av 1800-talet. Bara fem generationer? Det skulle jag inte kunna tänka mig att vara nöjd med - det roliga är ju, när det börjar bli svårt!
 
Fast släktforskning får förstås vara vad var och en vill själv. Även om man nöjer sig med två generationer bakåt (från sig själv då) är det fortfarande släktforskning.
 
Släkt i släkten måste man förstås ta reda på, när det finns någon, som vill veta något om den. Men skulle jag göra det generellt, så bleve det inte bara hela socknen, utan hela landsändan.