ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Gamla brev och fotografier  (läst 1593 gånger)

2007-08-05, 15:48
läst 1593 gånger

Utloggad Berit Berglund

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 66
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
I somras hjälpte jag en god vän att flytta till ett sekelskifteshus (hyresrätt). När vi bar upp kartonger på vinden hittade vi en dammig gammal låda som innehöll hundratals, kanske tusentals brev och fotografier, de flesta från sekelskiftet 1890-1910, men även äldre och yngre. Även kvitton och andra papperslappar. Antagligen var lådan försluten på 1940-talet.
 
Jag har släktforskat i många år och i min egen släkt har man tyvärr inte tagit vara på gamla brev, min mor slängde bort mormors brev, vilket jag många gånger har beklagat mig över. Kanske var det därför som jag blev så intresserad av de här breven, började kika så smått, och sedan kunde jag inte sluta läsa. Brevskrivarna framträdde så tydligt framför mig och deras berättelser gav en så bra bild av deras vardag och tankar. Några av dem gillar jag extra mycket.
 
Jag och min väninna som hade breven på sin vind har läst tillsammans och jag har letat i kyrkoarkiven för att identifiera brevskrivarna och namnen som nämns i breven och på så sätt kunnat fylla igen luckor och förstå bättre hur allt hänger ihop. Vi tycker att de här historierna är så bra och ger så mycket värdefull information om tiden och bygden så att de borde göras tillgängliga för fler. Jag är släktforskare och min väninna är journalist och vi ser att det finns stoff till många artiklar, kanske till en bok.
 
Men naturligtvis har vi också etiska funderingar på om det verkligen är rätt och riktigt att vi ska sitta och läsa de här breven med många personliga detaljer, och om vad som är bäst att göra med dem. Därför vill jag höra med er på Anbytarforum vad ni tycker att vi ska göra.
 
Brevens adressat dog på 1960-talet enligt Sveriges dödbok. Ska vi överlämna breven till eventuella nu  levande ättlingar?  
 
Ska vi lämna breven till ättlingarna till dem som har skrivit breven?
 
Ska vi lämna breven till en hembygdsförening eller ett arkiv?  
 
Vem äger breven? Är det ättlingarna, eller hyresvärden eller upphittaren?
 
Kan vi skriva artikel/bok utifrån breven? Jag skulle då vilja kontakta eventuella efterlevande för att få deras samtycke. Även om det kanske inte behövs skulle det kännas bäst. Men hur skulle man agera om någon motsätter sig detta. Kan de rent juridiskt sätta stopp för det?
 
Ja, det här var lite av våra funderingar, det skulle vara roligt att få höra lite fler tankar kring detta.
 
Mvh Berit

2007-08-05, 16:44
Svar #1

Utloggad Åke Tilander

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 480
  • Senast inloggad: 2018-09-18, 06:07
    • Visa profil
Det du skriver väcker många tankar. Du frågar vem som äger breven. I nuläget är det oklart. Du / ni bör därför lämna in det ni hittat till polisens hittegods. Sannolikheten är förstås stor att ni återfår det ni funnit efter ett antal månader och då äger ni ju breven. Jag har själv varit med att röja upp efter några dödsbon. När det gäller källarkontor och vindskontor är det inte alltid så lätt att veta vilka som faktiskt användes av farfar eller mormor. Kanske fick de även använda / hade bytt med grannens osv. Det är alltså viktigt att äganderättsfrågan klaras ut innan ni gör något med materialet. Det finns ju en risk att det kommer surt efter annars.

2007-08-05, 17:48
Svar #2

Utloggad Berit Berglund

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 66
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Tack för svar Åke, naturligtvis borde vi kontakta polisen, den tanken hade av någon anledning inte ens slagit mig. Det gör vi nästa vecka.
 
Nu funderar jag mer och mer på det där med att kontakta släktingar. Kanske är det någon av brevskrivarnas ättlingar som släktforskar som skulle bli jätteglad över att få läsa sin släktings egna ord om sin vardag. Andra kanske inte alls är intresserade av släktforskning och gamla tider eller blir arga över att det rör upp en massa känslor. Allt som allt är det säkert över 150 personer som skrivit breven eller nämns i breven och det kan ju vara en ansenlig mängd släktingar som lever idag.  
 
Är det någon som har något förslag på hur man kan ta kontakt med släktingar på ett bra sätt? Är det någon som har varit med om en liknande situation?

2007-08-05, 21:03
Svar #3

Utloggad Marianne Kindgren

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 443
  • Senast inloggad: 2023-03-04, 15:14
    • Visa profil
    • www.roxnas.net
Hej Berit!
 
Jag hade nog försökt spåra efterlevande till adressaten först och rådgjort med dem, innan jag kontaktade polisen. Det går ju ganska lätt via folkbokföringen.
Troligen är det så att om en adressat äger de brev han/hon fått så måste väl äganderätten övergå till arvingarna.
Jag hade också gjort en förteckning över brevskrivarna med namn och dåvarande adress. Om det finns en lokal släktforskar- eller hembygdsförening så kanske en sådan förteckning kan vara till glädje för någon där.
Om ingen rättmätig arvinge är intresserad så sitter ni ju på en guldgruva av tidsdokument. Och det går faktiskt att skriva en bok utan att alltför ingående nämna namn och förhållanden.
Lycka till
/Marianne K

2007-08-06, 09:01
Svar #4

Utloggad Anders Ellerstrand

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1509
  • Senast inloggad: 2020-10-26, 11:18
    • Visa profil
    • ellerstrand.se
Intressant fråga!
 
Jag tycker att det borde vara adressaten som är ägare - som avsändare har man ju skickat brevet och därmed avsagt sig ägorätten? Eftersom adressaten är död borde det vara dennes arvingar som har ägorätten? Det är väl dessa som missat att lådan fanns där?
 
Jag kan förstå att släktingar till avsändarna kan ha synpunkter på en publicering - men om 70-årsregeln följs så tror jag inte de kan hindra publicering.
 
Det är säkert rätt att kontakta polisen. Men ett alternativ är ju att bara kontakta arvingar.

2007-08-06, 13:26
Svar #5

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
70-års-regeln har absolut ingenting att göra med privata dokument av vad slag det vara månde. Man kan inte hindra publicering av privata dokument i annans ägo, oavsett ålder.
Däremot måste man alltid räkna med risken att bli stämd (förtal) om man publicerar något där någon annan omnämns på ett mindre fördelaktigt sätt.
Samt att man naturligtvis måste vara fullständigt 100% säker på att man verkligen är ägare och därmed har rätt att göra vad man vill med dokumenten.
 
Det är offentliga handlingar och deras utlämnande av myndigheter som har en regel om 70 års sekretessprövning.
 
Ingela

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna