Äldre inlägg (arkiv) till 17 oktober, 2010

[Markus Gunshaga]

Hej!
 
Jag läste ett inlägg av Niclas Rosenbalck här följt av bl.a. Ted Rosvall och Elisabeth Thorsell. Ted skriver ang. ett besök på Landsarkivet i Vadstena hösten 2008 att när det gällde vita handskar vid forskares hantering av äldre arkivalier, hade han fått till svar att de inte hade en sådan policy vid den tidpunkten. Elisabeth nämner då att vita handskar dock fanns att tillgå i forskarsalen efter påsk 2009, och hon har för sig att man förväntas använda dem när man tittar i böcker/handlingar äldre än år 1800.
 
Detta fick mig att fundera - finns det inte bestämmelser som är mer eller mindre centrala för de olika landsarkiven, eller bestämmer de själva hur rutinerna är i respektive forskarsal? Jag kom nämligen genast att tänka på Landsarkivet i Lund, där tjänstgörande arkivarie i princip vakar över en som en hök när man forskar i äldre arkivalier. T.o.m. när jag senast tittade i en bouppteckning från 1988, och tänkte att jag kunde behålla handskarna av ett tag med tanke på att det var så pass nya arkivalier jag tittade i, kom tjänstgörande arkivarie rusande ut, i princip smällde näven i bordet där jag satt och proklamerade högljutt att jag minsann alltid måste ha de vita handskarna på mig. Jag har flera gånger varit med om denna behandling på LLA, och sett flera andra forskare som blivit tillsagda om samma sak.
 
Jag förstår givetvis att mycket gamla handlingar måste hanteras med vita handskar (och i grund även de från t.ex. 1988 - de kommer ju också vara mycket gamla en gång i framtiden, och om man använder vita handskar på dem redan nu lär man skona dem från ännu mer slitage). Men hur kan bestämmelserna vara så olika från landsarkiv till landsarkiv? I Lund får man alltså en skarp tillsägelse om man inte har handskar när man hanterar en handling från 1988, medan man i Vadstena fram tills helt nyligen uppenbarligen inte ens hade en policy om vita handskar?
 
Mvh/Markus

[Christer Kalin]

Det är inte helt oproblematiskt med vita handskar och åsikterna är delade även bland arkivanställda. Det KAN faktiskt vara så att risken för att skada dokument ökar med handskar. Man blir fumligare, det blir svårare att bläddra och risken ökar att hörn & kanter viks när handskarna är på.
Jag anser att handskarna fungerar bra, men de är värdelösa om jag behöver skriva på min laptop samtidigt som jag hanterar arkivhandlingar. Det verkar dock tveksamt att hänvisas handskar, som är så slitna att fingertopparna sticker ut genom hål!
Betr. den andra frågan som berörs om Ted Rosvalls hantering av dokument, att peka med penna (eller inte), så lärde jag mig ett bra sätt för länge sedan vid Rigsarkivet i Köpenhamn - peka med ett hörn av ett pappersark/en papperslapp! Helt ofarligt för arkivalierna.
Arkivtjänstemännens uppmaningar att använda handskar anser jag vara bra. Hur det görs säger väl mera om den enskilda arkivtjänstemannens syn på besökaren, än om den som råkat ta av handsken av glömska! Förutsättningen för sådana tillsägelser är dock att det skall gälla ALLA i forskarsalen, åtskillnadslöst.  
I det här sammanhanget vill jag ta upp oseden vid vissa arkiv att se mellan fingrarna med att besökare tar med ytterrockar, kappor, jackor, portföljer, datorväskor och ryggsäckar in i forskarsalen, utan att uppmanas att ta ut dessa. Detsamma gäller de stora handväskor som kvinnliga besökare ibland tar med sig.
Vissa besökare gör det av självklarhet, trots att det finns väl anslaget i forskarexpeditionen och på borden i forskarsalen att det inte är tillåtet.
Vissa arkiv hanterar det här på ett bra sätt, så att problemet undanröjs redan i forskarexpeditionen.
Jag anser att den principen skall gälla, att ingen beställning tas emot och inget arkivmaterial levereras till besökaren, förrän ytterkläder hängts av och väskor m.m. låsts in, åtskillnadslöst!
Det har diskuterats huruvida datorväskor ska få tas med in i forskarsalar. Självklart inte! Jag har en tämligen stor laptop och väskan är därefter. Jag har också en datorryggsäck. I bägge kan med lätthet dokument gömmas undan. Vi ska inte tro att arkivstölder inte längre förekommer, men förhoppningsvis sällsynt.
 
Enhetliga bestämmelser vid statens alla arkiv, vore mycket bra, därtill ett likartat bemötande om någon besökare inte följer bestämmelserna.

[Kristina Öberg]

Tips
Det finns att tillgå en mycket smidigare variant av en vit bommulshandske som t ex personer med hand-eksem har. Den kan även användas när man skriver på en laptop eller dator. Går att köpa på Apoteket för en billig penning och kanske ha med sig till arkiven. Eller varför inte samma typ som finns vid charkdisken, en i tunn plast, men den skadar kanske pappret(?) men skyddar allt från  bacillusker och fettfläckar.
 
Kristina

[Christina Backman]

Men på Carolina, Uppsala Universitetsbibliotek, används inte handskar ens om man bläddrar i Olof Rudbecks manuskript. Handskarna anses göra mer skada än nytta.

[Ted Rosvall]

Det här med vita handskar och blyertspennor kan också gå till överdrift, som t.ex. vid engelska National Archives i Kew utanför London. Där var jag för någon vecka sedan och begav mig till den stora läsesalen, där varje bord har en dator eller en läsapparat. Här fanns inte tillstymmelse till originalvolymer eller papper - för sådant finns speciella läsesalar. Ändå kom det en vakthavande och slog ned som en hök därför att jag använde mig av en kulspetspenna i stället för en blyerts d:o.  
 
När det gäller vita handskar så är det verkligen diskutabelt vilken metod som bäst skyddar de gamla handlingarna, handskar på eller av.
Det är naturligtvis fett och fukt man vill skydda originalen ifrån genom att använda handskar, men man blir verkligen rejält fumlig, särskilt när man skall bläddra, och i vissa lägen och när det gäller vissa papperssorter är jag nog böjd att tycka att handskarna är ett större problem än de nakna fingrarna (som inte har i böckerna att göra över huvud taget, utan endast bör vara blädderverktyg).
 
men som sagt, di lärde di tvistar...
 
TED

[Anders Ryberg]

Vad som är solklart är däremot vikten av god handhygien, att tvätta sig både före och efter att man hanterar gamla handlingar.

[Hans Egeskog]

Ett annat problem i sammanhanget är STORLEKEN. På handskarna alltså. Vid mitt senaste besök på Vadstena landsarkiv noterade jag att man börjat lägga handskar i forskarexpeditionen. Jag tog med mig ett par men upptäckte när jag skulle sätta dem på mig att de var alldeles för små. Jag fick inte in tummen utan allvarlig risk för att spräcka hela handsken. Gick tillbaka till expeditionen och letade igenom hela lådan med vita handskar. SAMTLIGA var av samma barnstorlek. Då gav jag upp och återvände till min plats utan handskar.  
 
Dumt nog påpekade jag inte detta för personalen, men under de fyra dagar jag var där fick jag heller aldrig någon påstötning om att använda handskarna i de domböcker jag gick igenom. Kanske var man fortfarande inte helt klara med införandet av den nya policyn, eller också hade man bara fått handskar i ministorlek och avvaktade med att kräva användning tills alla besökare hittar något som passar?
 
Jag är, liksom flera före mig, inte övertygad om att handskar i alla lägen är bäst för arkivalierna. Men håller helt med Anders Ryberg om vikten av att vara ren och torr om händerna i arkiven, oavsett om man har handskar eller inte.
 
Mvh/

[Leif Persson]

På hemsidan för Statens arkiv, dvs Riksarkivet och landsarkiven, går det att komma fram till Hanteringsråd och regler, eller via menyn i vänsterkanten Använd arkiven > Hur gör jag? så finns genvägen till pdf-filen.

[Ann-Marie Lindbergh]

Med ljus och lykta söker jag efter ordet är fritt, men det har tydligen stryps, och många ämnen och trådar är stängda upptäcker jag!! Jag vill tycka till!! Bland annat om landsarkiven. Varför tar de betalt om man vill ha en uppgift? helst om man vet exakt var de ska titta! är de inte avlönade redan? vi som inte bor nära arkiven får alltså betala, och inte är det billigt heller. Jag förstår inte hur man kan begära 125 kr (!) för en kvart!  
Som fattig sjukpensionär har jag inte råd med alla cd skivor, böcker, forskaravgifter mm, därför blir man ju en ständig gäst här på anbytarforumet i hopp om att någon vänlig själ delar med sig sina fynd!
 
Varför tar det sån tid för genline att få ut materialet? håller de medvetet inne med det för att få behålla kunder? Men då är ju SVAR ändå lite generösare och delar med sig av mer. Tyvärr hann jag köpa ett abonnemang hos Genline innan jag insåg det!
Domböcker finns de inte scannade?
Många frågor som jag kanske borde ställa till dem, men jag skulle vilja veta vad ni andra tycker.

[Ann-Mari Bäckman]

Sedan vet man ju inte hur de letar heller. Är de nybörjare eller duktiga arkivletare? Jag ville ha en bouppteckning, fick då ett svar att man inte hittade var personen dog någonstans. Jag svarade då exakt var i dödboken det stod, men inte hittade man bouppteckningen för det. Sedan fick jag tips om en person, som personligen tog på sig att leta bouppteckningen och det var tydligen inga problem alls.
 
Annars har jag skickat efter många bouppteckningar från landsarkivet i Härnösand och då har det varit gratis, för det har väl tagit mindre än en kvart att leta antar jag. Jag tror att landsarkiven har olika regler för hur mycket de ska ta betalt och om de ska ta betalt.

[Birgit Hirsch]

Jag har ofta fått hjälp av landsarkiven utan att de tar betalt . Men oftas skriver de om man vill veta mer om denna person då vill de ha betalt.  
Jag håller med att det är dyrt att släktforska  men samtidigt är det så himmla kul. Tur att det finns mycket kunnigt folk här inne  på detta forum

[Mårten Swärd]

Om jag inte missminner mig så tar de inte betalt för upplysningar som kräver 3 eller färre slagningar i böckerna..Ytterligare forskning kostar X kronor per kvart.

[Ingegerd Johansson]

Ungefär som Mårten skriver har jag också fått principerna förklarade för mig. Själv mailade jag en gång till Uppsala landsarkiv och frågade när en person, som avled i Flen 1960, hade flyttat dit. Jag trodde att det skulle stå i personakten och därmed vara en enkel match att ta fram. Men det stod inte i PA, så tjänstemannen ägnade 45 minuter åt att gå steg för steg bakåt i tiden. Det fick jag betala 300 kr för. Helt i sin ordning, eftersom jag inte hade skrivit något om att de inte behövde leta om inte PA gav något svar.  
 
Vid besök på arkiven tror jag inte att de tar betalt. Jag har i alla fall fått hjälp av Uppsala landsarkiv med dödsdatum från 40-talet utan kostnad.

[Gunnar Håkansson]

Landsarkiven tar inte betalt vid personligt besök (mer än för kopior). De tar inte heller betalt för att leta upp exempelvis en bouppteckning, om man vet dagen för dödsfallet och folkbokföringsorten för den döde.
De har rätt att ta betalt för sådant de läser åt en i grunddokumenten (inte i register och förteckningar). Avgiften tillfaller inte den som gör jobbet utan levereras in till statsverket. Tanken är väl, att om det regelbundet kommer in sådana pengar, det skall anställas fler arkivarier.
Men de tar inte alltid betalt. På slutspurten av Sveriges Dödbok 1947-2006 gjorde de vissa stadsförsamlingar, som ingen frivilligt åtagit sig, utan betalning. Motiveringen var att detta skulle minska belastningen på dem i fortsättningen. Så egentligen är avgiften ett slags ransonering av arkivaretid.

[Anna Martinsson]

Jag letar efter uppgifter om en mark som först var mönsterskrivareboställe men sedan blev indraget till staten. Problemet är att materialet är spritt över hela landet, Lund, Stockholm, Härnösand. Det jag nu är mest intresserad av är torpkontrakt, av-och tillträdesyner för de torp som låg här mellan 1830-1878, men inget arkiv säger sig veta var dessa finns. Om mönsterskrivabostället finns det papper och jag har fått till svar i Stockholm att papper om torpen KAN finnas där. Men ska jag åka 60 mil för en uppgift som kanske inte stämmer? Jag vill inte att de forskar till mig, det tar ju bort det roliga men jag vill veta i vilket arkiv pappren finns och ungefär vad där finns.

[Jörgen Tollesson]

Mönsterskrivare var en befattning inom ett regemente, och militära befattningshavares boställen var kronogårdar. Gården tillhörde m.a.o. staten/kronan redan när den var ett mönsterskrivarboställe, men under 1800-talet var det många gamla boställen som inte längre användes som sådana, utan arrenderades ut som 'vanliga' kronogårdar.
 
Den som hade ansvaret för tillsynen av kronans gårdar var landshövdingen. Jag skulle därför leta i arkiven till landskontoret (den av länsstyrelsens två avdelningar som hade ansvaret för domänfrågor), kronofogden (den lokale 'landshövdingen' inom resp. fögderi), och kronolänsmannen (kronofogdens underordnade inom ett distrikt av fögderiet). Min dräng hade också en dräng.  
 
Samtliga dessa arkiv finns på landsarkivet.
 
Det kan finnas handlingar i särskilda serier med syner och andra domänärenden (alltså rörande kronans fastigheter), och upplysningar kan också finnas bland in- och utgående brev samt i protokoll. Sedan är ju frågan hur mycket länsstyrelsen blandade sig i torpen, och hur mycket brukaren/arrendatorn av gården fick sköta det själv. Men om sådana handlingar finns hos någon myndighet, så borde det vara dessa.
 
De lokala myndigheternas (kronofogde och länsman) arkiv kan dock vara dåligt bevarade, så där är långt ifrån säkert att något finns. Det är naturligtvis fullt möjligt att det inte finns något syneprotokoll eller kontrakt bevarat i länsstyrelsens arkiv heller, men där borde finnas i varje fall något spår av ärendena (om ingen brand eller annan olycka har drabbat arkivet), åtminstone i diarierna över korrespondensen med kronofogden och länsmannen.
 
Kolla i landskansliets arkiv också; det är inte vattentäta skott mellan de båda länsstyrelseavdelningarna, så den 'normala' uppdelningen av ärenden/handlingar stämmer inte alltid - åtminstone inte i arkiven...
 
Landets högsta domänmyndighet var Kammarkollegiet (vars arkiv finns på Riksarkivet). Där kan också finnas handlingar, åtminstone om själva gården; det är väl mer tveksamt om de har något om torpen.

[Anna Martinsson]

Jörgen, tack för tipsen! Ända sedan jag började med denna hembygdsforskning har jag undrat vad i katten jag gett mig på. Dettta område har en väldigt rörig historia, för den blir kronopark 1878. Det har jag hittat ganska mycket papper om. Men perioden 1830-78 är det svårt att få grepp om. Den militära historien tänkte jag vänta lite med. Ta en period i taget: kronopark- statlig mark- militär mark.
 
I de papper som jag sett står det oftast det till staten indrivna f.d mönsterskrivabostället.
 
angående torpkontraketen: I ett papper jag har står det att det ska ha funnits 18 torp på detta området, andra papper skiftar det mellan 11-12 torp. Det vore väldigt konstigt om det inte fanns någon sorts kontrakt, tycker jag. I alla fall under kronoparkstiden gick kontrakten på 5 år.  
 
Men jag tycker det är underligt att inte arkivens personal känner till mer om var man ska leta t ex torpkontrakt. Eller om man ska leta i Lund eller Stockholm eller härnösand eller någon annanstans efter dessa papper. Varför kan de inte ge besked om att dessa och dessa källor finns där och där?

[Gunnar Håkansson]

Vanliga torpkontrakt (mellan bönder och torpare) hittar man i häradsrätternas småprotokoll. Men det är mycket möjligt, ja rent av troligt, att kontrakt med staten inblandad finns på annat håll. Fast det underlättar inte torpsökandet, när man måste leta på så många ställen, förstås.  
Det kanske ingår i Riksantikvarieämbetets allmänna negligering av torplämningar?

[Bo Nordenfors]

LLA och VLA har tydligen börjat pungslå privatpersoner som beställer förstasidan med dödsbodelägare ur bouppteckningar. Om du använder beställningsformuläret på RA:s hemsida och fyller i alla uppgifter, i detalj, och allt är så att säga serverat, så har de mage att ta 125 kr (en kvarts forskning) plus kopieavgifter (de senare kan jag acceptera) - forskningen består alltså att ta fram bouppteckningen, i båda de fall jag råkat ut för har uppgifterna varit solklara på alla punkter, alla datum och alla namn/adresser.
Det ska noteras att du får kryssa i att du godkänner deras avgifter men du tvingas tydligen numera acceptera en kvarts forskning. Pengarna kommer alltså att strömma in till dessa arkiv.
Det rör sig om 1900-tal och det är först i höst som jag drabbats två gånger. Aldrig nånsin betalat forskningsavgift vid ngt arkiv under drygt tio års släktforskande och hundratals beställningar från norr till söder.
 
(Meddelandet ändrat av rannug 2010-10-15 18:18)

[Bo Nordenfors]

Läser man nedanstående (klippt från RA:s hemsida)  så blir man ju faktiskt förbaskad.
 
 Avgifter för Riksarkivet
Huvuddelen av de tjänster som Riksarkivet erbjuder är gratis. Det gäller bl.a. rådgivning om arkivmaterialet och att få titta på materialet i våra forskarsalar. Andra tjänster tar vi betalt för. Det kan till exempel gälla om man vill ha en kopia av någon handling eller önskar mer omfattande eftersökning av uppgifter i våra bestånd.
 
Senast uppdaterad 2010-07-02
 
Här nedan listas våra kostnadsfria tjänster och de vi tar betalt för. I de fall det inte finns något specificerat pris eller någon direktkontakt så får du kontakta respektive avdelning. Kontakta din avdelning.  
 
Observera att samtliga priser är exklusive moms.
Kostnadsfria tjänster
 
    * Förfrågningar på arkivmaterial från enskilda  
          o Upplysningar om arkivbestånd och arkivförhållanden.
          o Upplysningar ur arkivhandlingar som inte kräver mer omfattande efterforskningar. Svar kan ges utifrån en given ingångspunkt i materialet och ett framtagande av enstaka kort/sida/paragraf eller liknande

[Anna Martinsson]

För ett halvår sedan när jag beställde gällde det att man endast fick betala för kopiering + porto. Någon enstaka gång kom de 125 kr till. Men sedan fick jag betala 125 varje gång jag beställde. förklaringen, fick jag veta att kopieringsavgiften + porto gällde endast om man inte beställde för många gånger. Att vissa utnyttjade och beställde några papper här och där och ofta. Men nu så verkar det som om det gäller att man ska betala varje gång man beställer.  
 
Har också råkat ut för när jag frågade efter vad det fanns för arkivmaterial rörande ett viss område, så räknades det som forskning och man var tvungen att betala för det.
 
Sedan har jag fortfarande problem att hitta mina kronotorpare. På de arkiv jag har frågat står de som frågetecken. Man kunde ju tro att de var lite mer bevandrade i historia och sina arkiv. Men alla är väl människor. Man kan ju inte veta allt.
 
(Meddelandet ändrat av polara 2010-10-15 19:12)

[Bo Nordenfors]

Så man blir svartlistad  och därmed debiteras man, bra att detta fenomen kommer upp. Idag har jag mejlat VLA med kopia till bitr. riksarkivarie.
Jag beställer inte särskilt ofta och inte särskilt mycket.

[Anna Martinsson]

Jag beställer inte heller så ofta men ibland blir det ketchupeffekt.  
Jag tror snarare man ville förhindra att vissa utnyttjade systemet för att få billiga kopior. Till nackdel för de forskare som inte beställer så ofta och vill göra rätt för sig.
Tyvärr hittar jag inte brevet som jag fick av LLA men det gjorde mig irriterad, det kommer jag ihåg. Det var lite klumpigt formulerat så jag kände mig ganska förolämpad. Jag ifrågasatte nämligen varför den ena gången fick jag betala ca 20-30 kr och nästa 150-160 kr.
 
(Meddelandet ändrat av polara 2010-10-15 22:16)

[Gunnar Håkansson]

Avgifterna får inte sättas efter vem som beställer. Kopior skall alltid betalas. Forskningsavgiften får tas ut, om det tagit tid att hitta den handling, som skall kopieras. För bouppteckningar är det ganska vanligt, att det inte finns någon förteckning, utan man blir tvungen att bläddra igenom ganska mycket för att hitta en eftersökt handling.
Om det har skett en förändring nyligen, beror den antagligen på omorganisationen - centralstyrning brukar medföra striktare tillämpning av regler. Dessutom har riksarkivet fått mindre pengar, liksom de flesta andra myndigheter, och därmed uppmanats att ta in mera pengar i form av avgifter. Det nyligen framröstade valresultatet torde inte minska denna tendens.

[Anna Martinsson]

När jag beställer skickar jag alltid med vilken häradsrätt det är, vilken volym det är, vilket nummer bouppteckning har, alltså inget överdrivet letande för det som ska kopiera. Men jag får i alla fall betala de 125 kr.
 
Jag misstänkte att det var en centralisering som låg bakom.

[Leif Persson]

Centraliseringen består ju i ett regeringsbeslut att landsarkiven upphörde som egna myndigheter vid senaste årsskiftet och då gick upp i Riksarkivet som avdelningar, och det pågår ett arbete att strukturera upp arbetet så det blir så enhetligt som möjligt på alla ställen. Se http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=1221&refid=1179
 
(Meddelandet ändrat av lp72 2010-10-16 00:44)

[Ingela Martenius]

Jag beställde en bouppteckning från 1940 från LLA för ca sex veckor sedan, via RA:s beställnngsformulär. Jag ville enbart ha sidan med dödsbodelägare och jag angav exakta faktaupplysningar för allt.
 
Det tog ca tre veckor innan jag fick svar, och då fick jag en kopierad sida hemskickad och inget alls att betala. Allt till belåtenhet utom att jag inte fick svaret via email, vilket jag begärt för att undvika kopieringsavgiften, men den hade de alltså strukit! Sålunda en arkivarie som tänkt till och insett att det är dyrare än 10:- (kopia plus porto) att ha mig att betala.
 
Vad som inte känns bra är att inte bara de olika arkiven utan tydligen enskilda arkivarier tolkar bestämmelserna på olika sätt!
 
Ingela

[Bo Nordenfors]

I Härnösand har jag aldrig blivit föremål för dylika forskningsavgifter - det har inte i mina nämnda fall med VLA och LLA varit otillräckliga uppgifter och allt har dessutom legat tidsmässigt efter 1950 så några dammiga gamla register är det inte. Jag tror mig minnas att man tidigare i år i formuläret på RA:s hemsida kunde välja 0 kr som forskningsavgift, men det är nu med automatik så att man kommer 125 kr-s knappen.
 
(Meddelandet ändrat av rannug 2010-10-16 16:45)

[Gunnar Håkansson]

Hej, Bo!
Det är just de något så när nya bouppteckningarna, som det tar tid att hitta. De från 1800-talet är för det mesta väl registrerade, och de går därmed mycket snabbare att hitta. Det är ungefär samma fenomen som med kyrkoböckerna: De från 1800-talet är avfotograferade och finns lätt tillgängliga, de från 1900-talet är mycket svårare att komma åt.

[Sven Grönberg]

Tycker inte att det är så svårt eller tidskrävande att hitta bouppteckningar från 1900-talet. Har själv vid arkivbesök beställt fram några sådana från tidsperioden 1919-1963. För att veta volym- och bouppteckningsnummer letar man först i register eller bouppteckningsprotokoll, som finns i separata volymer.