Mentalitet runt familjekonstellationer och oäktingar

[Jonas Öhlund]

Detta blir en rent hypotetisk fråga men,
 
Låt säga att ett utomäktenskapligt barn föds någon gång på 1700-talet. Torde det då vara mer eller mindre självklart att barnet följer med mamman oavsett omständigheter? Exempelvis är min Farfars farfars farfars far född utomäktenskapligt. Hans far var i sin tur 17-18 år när han lyckades se till att den 35 år äldre Karin Hansdotter blev gravid och det var anledning till hans existens. De båda dömdes att böte 12 respektive 6 daler för lönskaläge. Se relationen inringat i rott
 
- Är det troligt att det utomäktenskapliga barnet följde med mamman? Eller ska man anta att de fortsatte sin relation? Krävdes något spec. tillstånd för att få gifta sig som omyndig under denna tid? Kungabrev eller liknande?
 
- Om fallet är att sonen följer med sin mor är de då sannolik att sonen får träffa sin far alls eller tyder tidens anda på att det var en vanlig förekomst att skiljas åt från sina barn? (Förutom de faktum att barn dog som flugor och man behövde avla fram helst 10 st för att säkra upp släktens överlevnad)
 
- Jag vill alltså ha reflektioner om er uppfattning om tidsandan under denna tid (1700-talets mitt) samt saker som kan ha påverkat den. Var förhållandena så tuffa att livet helt enkelt var en lång kamp och saker som barn man inte får träffa men slipper ta hand om inte bekom en? Självklart är dessa saker högst subjektiva person till person men ändå intressant att höra teorier!
 
Vänligen,
Jonas Öhlund
Hägersten