Drunknade i Vättern

[Ann Little]

Hej!
 
Allt sedan jag fick veta att min farfars mors morfar torparen (och vargeringen) Jöns Jonsson (24/9 1772-19/3 1830)från Hageby, Roglösa drunknade i Vättern, har jag undrat över orsaken till denna tragiska händelse. Det var mars månad; gick han kanske genom isen? Jag har läst att Vättern relativt sällan  blir helt isbelagd, i genomsnitt händer det vart 7:e år och då brukar det bli lakefiske;  var det något som skedde även på 1700-talet? Vad kunde anledningen till att en torpare befann sig på sjön vid denna tidpunkt på året, ha varit?  
 
Idag upptäckte jag att en ana till Tage  Danielsson mötte samma öde som Jöns Jonsson. Han hette Olof Larsson (1714-1766) och var bonde, nämndeman och riksdagsman från Visingsö.
 
Har någon annan forskare stött på en ana eller anor som också dog på detta olyckliga vis i Vättern?
 
Med vänliga hälsningar
Ann Little

[Gudrun Wallengren]

Jeg tror faktisk at den svenske tegner/kunstmaler John Bauer, sammen med sin familie også druknede i Vättern.
Mvh. Gudrun
 
   

[Olle Elm]

Hej Ann,
Utan att överdriva tror jag man kan påstå att de människor som bodde vid Vättern alltid fiskat. Fisken var t o m en viktig del av kosthållningen. Att människor drunknade under fiske var inte ovanligt. När jag går igenom En bok om Ölmstad socken - en socken som också gränsar till Vättern - finner jag flera individer som drunknat under fiske.  
Vänligen,
Olle
PS. Johan Bauer drunknade med hustru och son då ångaren Per Brahe förliste på Vättern 1918. DS

[Elisabeth Thorsell]

Ann, för några år sedan forskade jag på Visingsö, och där var en kvinna som förlorade både första och andra mannen på Vättern, den tredje klarade sig bättre.  
 
Vättern är en smal och djup sjö, och blir farlig när det blåser upp. Och din torpare från Rogslösa var nog ute och fiskade på isen, hela sjön blir sällan isbelagd, men vikarna fryser till ofta.

[Ann Little]

Tack Gudrun, Olle och Elisabeth för era inlägg.
 
Vad gäller John Bauer, så tror jag mig veta att han var ansvarig för de fina bilderna i Bland Tomtar och Troll.  
 
När jag sist var hemma i Sverige, så körde vi E4:an upp till Stockholm där man på vissa ställen har vacker utsikt över delar av Vättern. Det var innan jag börjat med släktforskning och inte hade en aning om hur betydelsfull denna sjö skulle visa sig vara för mig i framtiden, med så många anor i dess närhet.  
 
Så hemskt för damen från Visingsö att förlora två makar till Vättern!  
 
Jag tänkte nog på möjligheten att Jöns befann sig på sjön för att fiska, men också på att anledningen var en annan, vad vet jag inte...men i fantasin ser jag honom kämpa sig fram i plötslig tät snöyra där han knappt kan se handen framför sig; och han är inte medveten om han han går rakt emot en isränna...förrän det är för sent!
 
Ja, jag lär väl aldrig få veta hur och varför  Jöns drunknade, men ett är säkert, Vättern måste gömma många hemligheter i sitt djup.
 
Mvh
Ann

[Olle Elm]

Visserligen ingen vinterbild, men bortom skogen kan Du ändå ana hur det ser/såg ut i landskapet där Din förfader verkade:

Du kan ju också se på kartan på www.lantmateriet.se som jag beskrivet för Dig tidigare - och av detta försöka dra slusatser av var Rogslösaborna hade sin sjöland.
Kanske det kan vara intrssant för Dig att veta att till gårdarna runt Vättern ofta hörde s k notadrätter - ja det heter så not-a-dretter. De bestod av uppröjda delar av stranden där byarna kunde dra not. Detta hålls fortfarande vid liv, åtminstone i Ölmstad socken. Möjligen hade dock en torpare inte rätt i en sådan drätt, men fick säkert hjälpa till mot del i fångst ... tror jag .. Det behövdes många händer ...
Vänligen,
Olle
 
PS. Blev lite osäker om notadrätter. Slog upp det i SAOB. Där anges:  
 
DRÄTT ? 1997-2003 Svenska Akademien och Språkdata, Göteborgs universitet, uppdaterad:2003-11-12  
SPALT:  [D2274] [tryckt år 1922]  
 
--------------------------------------------------------------------------------
 
UTTAL: drät4,
 
 
GENUS: r. l. m. best. -en; pl. -ar l. -er  
UTTAL: 32.  
 
ETYMOLOGI: [fsv. drät (pl. drätter), f., motsv. d. dr?t, r. o. n.; vbalsbst. (af ett germ. drahti-) till DRAGA v.,; jfr DRÄKT]
 
BETYDELSE: eg.: dragande.  
 
1)  
BRUK: (?)
 
BETYDELSE: arbete; jfr DRÄKT I 1 c; i ssgn MANSDRÄTT.  
 
2)  
BRUK: (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgadt)
 
BETYDELSE: notdräkt, fiske; äfv.:  
plats där not sättes, utsatt not;  
jfr DRÄKT I d.  
Platserna för ålfisket .. (hafva i Skåne) fått namnet drätter. LAHT 1881, s. 309.  
jfr FISK-, LAXNOT(E)-, TOBIS-, ÅL-DRÄTT.  
 
Tänk att man kan ord som man inte förstår hur de uppstått. Nu vet jag. DS

[Per Skjöldebrand (Perskj)]

Ann!
En släkting till mig mötte följande öde enl. dödboken:
Inhysesman från Rökärr Magnus Westerberg
av samma orsak som torpare Erik Persson från Lillhult omkommit.  
Bråvikens is sent på aftonen söndagen den 20 februari 1825. Såg inte öppningarna i isen pga mörkret. Våda 37 år.
Visserligen inte på Vättern men ett vatten i Östergötland med liknande egenskaper. Jag har sett framför mig att de av någon anledning tog en genvåg efter besök i grannsocknen eller möjligen krogbesök. Jag utesluter att de höll på med fiske...

[Ann Little]

Tack för den fina bilden Olle; också, tack så mycket Per för ditt inlägg. Ja, man kan undra över anledningen till deras drunkningsolycka, men oavsett orsaken, så slutade det ju på samma tragiska vis. Det får mig att tänka på August Strindbergs Hemsöborna när Carlsson går förlorad ute på fjärden då Madam Flods kista skall föras till kyrkan i den stora skötekan; De (Gusten och Carlsson) stodo stilla en stund, till Carlsson kunde uppfatta ett sakta brus och ett dunkande, som nalkades.-Vad är det?frågade han och kröp intill Gusten. - Det är sjön! svarte denne. Om en halvtimme ha vi ostvinden här med snötjocka, och vill det sig riktigt illa, så bryter isen upp. Då vete hålen hur det går med oss. Raska på nu bara! Han satte till att småspringa och Carlsson efter; snön susade om fötterna och dånet tycktes följa.
-Nu är det slut med oss! skrek Gusten och stannade, pekade på ett ljus, som blixtrade fram bakom en kobbe i sydost. Fyrn är tänd, och sjön går öppen!
Carlson förstod ej faran, men han insåg, att det var på tok, när Gusten var rädd!
---
I slutet av kapitlet, då Carlsson förlorat Gusten ur siktet, står det;  Men nu hade Carlsson inga krafter kvar att springa, utan modlös lät han farten sakta och gick, steg för steg, utan att kunna förmå sig göra motstånd, under det han hörde sjön komma bakom sig, dånande, frustande, suckande, som den enkom varit ute på nattligt rovtåg.