Folkets placering i kyrkbänkarna

[Elin Boardy]

Hej alla kunniga släktforskare!
Lyckades inte hitta att detta ämne redan existerar, så jag tar chansen och startar ett nytt.  
Min fråga handlar om hur långt fram i tiden församlingen satt uppdelad i män resp kvinnor i kyrkan. Var det så i alla församlingar? När upphörde det?  
Annan information om kyrkobesökens seder och bruk mottages också gärna...
Tacksam för svar!
Elin

[Stefan Lundgren]

Jag känner inte till ett exakt år, men jag forskar på det nu och för närvarande så har jag hört att det var fram till förra sekelskiftet. Tycker att jag har läst någonstans att det skedde inte på en gång utan det var en process som varade under en tidsperiod.
 
Stefan

[Elin Boardy]

Stefan: tack! Kan väl tänka mig att det inte skedde över natten, men vet du vad som startade utvecklingen?  
 
Elin

[Ingegärd Johansson]

Hej Elin!
 
På 1930-talet, när jag följde med mina föräldrar till kyrkan, satt de flesta kvinnorna till vänster och alla männen till höger. När någon familj bröt mönstret och följdes åt i kyrkbänken valde de manssidan, som helt klart hade högst status.  
Kyrktagning var också en sed, som levde kvar till 30-talet. Min äldsta bror föddes 1928, och då blev min mor kyrktagen, men därefter vägrade hon.
Jag minns också att mina föräldrar klädde sig i svart, när de skulle gå till nattvarden, och så gjorde de flesta. Den som gick till nattvarden i ljusa kläder, blev nog ganska ut-tittad.
Jag ska kanske tillägga att jag växte upp i en landsbygdsförsamlimg i Kronobergs län, och att länsbokstaven G ibland anses betyda gammalkyrklig.
 
Ingegärd

[Elisabeth Thorsell]

I slutet på 1950-talet var det samma uppdelning i manssida och kvinnosida i Rättvik, och det kanske är likadant fortfarande.

[Sylvia Clarke Dahlström]

Här i lövstabruk hade hammarsmederna egna bänkar längst fram i kyrkan då det stod högst i rang bland arbetarna. Baronen har också egna bänkar allra längst fram brevid altaret.

[Stefan Lundgren]

Jag har för mig att det t o m stod ortnamnet på bänkarna en gång i tiden, har för mig att det var så i Torstuna norr om Enköping.
 
Det kanske blir en artikel om det på hemsidan framöver.
 
Stefan

[Eivor Andersson]

Här i Solberga - Schartaus boningar - satt  folk i rangordning efter gårdsstorlek i bänkarna.
Den största gårdens husfolk satt på främsta raden och sedan mindre gårdar och torpare längre bakåt.
Det gällde fortfarande på 70-talet. Nu är det nog borta.

[Johan Skog]

Hej!
 
Jag har en läshjälpsfråga i detta ämnet som jag fortfarande har problem med!  
 
Läshjälp Kyrkbänkslängd
 
Mvh
Johan

[Ann-Mari Bäckman]

Det var intressant att få veta detta att man hade denna indelning i nutid i kyrkorna. Detta måste man väl ha slutat med tidigare i stadskyrkorna?
 
Ann-Mari

[Lena Persson]

Hej, i min hemförsamling infördes bänkindelning efter gårdar på 1800-talet. Innan dess satt man tydligen i mans/kvinnosidor. Vet inte när man slutade sitta efter gårdar, men de äldre kommer ihåg det.

[Ingegerd Johansson]

Hej Ingegärd, min namne!
 
Ja, att de småländska länsbokstäverna ibland får beteckna kyrklig hemvist, har jag lärt mig alldeles nyligen. Det stämmer också i hög grad, kanske med en del avvikelser i gränstrakter:
 
Jönköpings län (F) - frikyrkligt
Kronobergs län (G) - gammalkyrkligt
Kalmar län (H) - högkyrkligt
 
I Gamla Hjelmseryds kyrka, som tillhör Hjelmserydsstiftelsen, sitter män på höger och kvinnor på vänster sida. Jag tittade just i en kyrkomatrikel och kunde konstatera att Hjelmseryd ligger i Jönköpings län (F), så där har vi ett undantag, belägen i en frikyrklig del men präglad av både gammalkyrklighet och högkyrklighet.

[Ann-Mari Bäckman]

Gerda!
 
Ja, så tokigt! Jag trodde att du var Ingegärd!!!
 
Ann-Mari

[Sven-Ove Brattström]

Bänklängderna brukar finnas i kyrkböckerna, de går alltså oftast att följa genom tiderna i varje församling.

[Elin Boardy]

Oj så många svar sedan jag tittade sist! Mycket information, men ganska olika. Är det någon som vet mer specifikt hur det kan ha varit på Orust (torps fs) tidigt nittonhundratal gällande mans-/kvinnosida resp placering efter gårdar?  
Och en (kanske) dum fråga till Sven-Ove: vad innebär det att bänklängderna finns, är det alltså hur folket var placerat?  
 
Tack!
/Elin

[Sven-Ove Brattström]

Ja, det är placeringen. Oftast angivet med gårdsnamnen.

[Hillevi Fransson]

På ett ställe i en hfl har Sjogsta fått sig tilldelat bänk nr 9 och 10 samt delad tredjebänk på läktaren. De mest utmärkande personerna på Sjogsta var väl en soldat, kyrkvärden och en som iaf senare angavs vara nämndeman - var det dessa som fick sitta på läktaren tillsammans med herrskapet på Kurå och Strömsta (dock kanske inte kyrkvärden? Varför var det egentligen finare att sitta på läktaren? För att vara närmare himlen? Fast man var ju samtidigt längre bort från prästen och Guds ord...
 
Både klockarens och kyrkvärdens familj måste väl ha haft aningen högre status - satt de på särskilda beständiga platser, eller fick de sitta på gårdens bänkar även om de fanns längst bak, eller flyttade man kanske helt enkelt om ordningen så att deras bänkar alltid var längst fram? Fast det vore ju lite jobbigt att måla om gårdsnamnen varje gång man bytte klockare...
 
Angående mans- och kvinnosida - vilkea är egentligen de respektive sidorna? Har fått för mig att kvinnorna satt på höger, dvs södra för att på så sätt vara närmare djävulen (jfr damerna först). Å andra sidan är väl brudsidan den vänstra eftersom hon ska bli sin mans högra (hand? sida?) när hon väl är gift och de får gå ut?
 
Har ni funderat på vad ni själva väljer sida? När jag går till kyrkan väljer jag nätan alltid (omedvetet) vänster sida, och om det är för mycket folk och måste ta höger, går jag ofta över i sidogången så att jag går in från vänster. I bussen sitter jag ytterst ytterat sälla på höger sida, om jag åker tåg spelar det ingen större roll (eller egentligen väljer jag nog höger så att jag får åka framåt). Vid matbordet sitter jag och min mamma till vänster, min bror och min pappa till höger.

[Hillevi Fransson]

Åh nej vad pinsamt! Missade tre inlägg som sa att vänster var för kvinnor och höger för män! Förlåt!