Luffare och lösdrivare

[Maria Hellström]

Såg på tv ikväll om Thomas Bodström som kollade upp sin släkt och fann en björnjägare som var luffare och bohem. Fin och rörande skildring för övrigt. Denna luffare hade blivit anhållen för lösdriveri fick man veta i programmet.
 
Så nu blev jag lite fundersam. Var det verkligen förbjudet att gå på luffen? Jag har fått för mig att många har tvingats gå på luffen för att det varit så ont om jobb. Min farfar har själv gått på luffen, har jag fått höra. Han gick rutten Stockholm-Malmö-Göteborg-Sundsvall-Kiruna. Och ett luffarmärke hade han också, tre punkter i en triangel mellan tumme och pekfinger. Det var ont om jobb, så han fick jobba sig fram. Men var alltså detta verkligen olagligt???  
 
Jag skulle också gärna vilja veta lite mer om luffandet förr i tiden. Hur vanligt det var, om de gick ensamma eller i lag, hur länge de stannade på orterna osv. Och varför de gjorde dessa luffarmärken i handen? Finns det någonstans där man kan läsa om detta, någon nätsida eller någon bok?
 
Och kan man på något vis forska fram uppgifter om vad han gjorde och var han var och så?

[Birgit Hirsch]

Hittade detta på detta forum http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/10168.html?954955335 Jag vet att när jag var barn på 50-talet så  vet jag att det fanns luffare . de tiggde pengar och spelade på gårdar till de fick en liten slant till daglig bröd eller en sup . Men när polisen kom så försvann de med en fart . de turades om att hålla vakt . och tog till med en busvissling när snuten kom

[Maria Hellström]

Intressant länk! Men tydligen var det alltså skillnad på luffare och luffare. De som drev omkring men verkligen sökte jobb och de som inte gjorde det. Alla luffare var inte lösdrivare med andra ord. Och det var väl vad jag förmodat lite grann också, för min farfar (min pappas adoptivpappa egentligen) ville verkligen arbeta och mer eller mindre tvingades ut på luffen för att det inte fanns några jobb i Uppsala där han kom ifrån.  
 
Finns det någon information någonstans om de luffare som inte var lösdrivare? För det måste ju ändå ha varit ganska vanligt att folk gick på luffen för att få jobb. Och någon form av kultur måste det ju också ha varit eftersom man gjorde luffarmärken i handen.

[Birgit Hirsch]

hittade mer om luffare här  
http://web.telia.com/~u38002725/landsvagens%20riddare.htm

[Ingrid Månsson Lagergren]

Hej
Gjorde en snabb sökning av luffare på www.bibliotek.se och fann där som första post 1948 års lösdriveriutredning : Utredning med förslag om lösdrivarlagens upphävande m. m. / avgiven av 1948 års lösdriveriutredning. Det verkar vara en SOU. Det borde innebära att förbud mot att gå på luffen fanns kvar ganska långt in på 1900-talet. För övrigt fick jag 82 träffar i min sökning så jag kan bara rekommendera att den som är intresserad går in på sitt närmaste bibliotek och ber om hjälp med att få fram ngt matnyttigt att läsa. Vill man sedan förjupa sig ännu mera finns det fina böcker om luffarslöjd, vilket visades ett exempel på i programmet igår.

[Birgit Hirsch]

tror lösdriverilagen var enda in i 60-talet

[Jan Jutefors]

Birger Magnusson från Virserum jar skrivit flera böcker om luffare

[Monica Svedberg]

Astrid Lindgren skrev om en luffare i Rasmus på luffen. Den luffaren ville också ha jobb och var rädd för polisen.

[Svenolof Johansson]

Ett bidrag i ämnet
http://www.y.lst.se/download/18.245926e811abe5665bc800016976/E.W.-stugan.pdf

[Maria Hellström]

Tack för intressanta bidrag! Birgits andra länk var superintressant. Jag skall gå till biblioteket också, som Ingrid föreslog. Skall kolla upp bl a författaren Jan nämnde. I Birgits andra länk stod det också att Harry Martinssons Vägen till Klockrike skulle handla om hans luffartid, så den skall jag försöka få tag på också.
 
Mycket intressant också med Svenolofs länk. Härligt att se på nåt vis hur vanliga människor engagerade sig för luffarna så de t.o.m byggde en stuga åt dem! Och att den är bevarad också.  
 
Rasmus på luffen såg jag när jag var liten, den grep mig verkligen, minns jag, särskilt eftersom jag ju visste att min farfar gått på luffen. Men jag blir lite förbryllad över att det skulle vara olagligt att gå från ort till ort och söka jobb. Jag kan inte minnas att min farfar pratat något om att han skulle haft polisen efter sig eller något. I Rasmus på luffen så tolkade jag det som att polisen mer var ute efter de som stal och begick brott, men att luffarna förstås lätt misstänktes vid stölder och dylikt. Att det alltså var sånt som poliserna häktade en för, och inte för att de vandrat runt och sökt jobb.

[Jan Jutefors]

Birger Magnussons böcker kom 1989 och var stenciler, men trycktes 1998 (3dje uppl 2006)
 
Titlar:
Luffare. Klubb-byar - Luffarkåkar
Original och luffare
Trådarbetande luffare
 
Det kan hända att den första inte trycktes, för jag hittar bara de andra på biblioteket

[Åke Bjurström]

För några år sedan kom jag över en liten bok Med nasarebox och ståltrådstjack av Erik Mellström, utgiven Åseda 1984.
Den behandlar mest luffare och vagabonder i det småländska glasriket och innehåller en del intressanta levnadsöden och foton.
Bör gå att fjärrlåna.

[Jan-Christer Strahlert]

Hej
Jag har Birger Magnussons böcker om luffare, köpta från honom.
Hittade en artikel med Björnjägaren där, Kanske Thomas Bodström är intresserad av den.
Lite avikelser från vad som framkom i programmet, men mkt mer framkom i boken än i Tv-programmet.
Jan-Christer

[Anders Berg]

Björnjägaren har sedan tidigare en diskussion under .