Stå vid måltiderna

[Ulrika Eversdijk]

Hörde i ett TV-program att en flicka såg framemot den dag hon fyllde tolv och därför skulle få sitta ner och äta. Det ska ha varit runt sekelskiftet. Var detta vanlig sed eller kan det ha berott på platsbrist vid bordet?

[Bibi Gustafson]

Hej Ulrika!
Vet inte vad som gällde för flickor men husmor åt ofta vid spisen. Denna regel upprätthöll min mans mormor längre än de flesta - hon var född 1883 och dog 1956. Min farmor (född 1902) satt med vid matbordet. Det var not inte alldeles ovanligt vid festmåltider att barnen inte fick äta förrän de vuxna fått sitt. I alla fall har min pappa ett uttryck från sin barndoms somrar i Selångerstrakten att man sa låt barnen få, det räcker gott till - detta skulle varit ett mått på generositet.  
 
Det finns en hel del litteratur om måltidsseder förr i tiden att låna på biblioteket. Jan-Öyvind Svahn har t.ex. skrivit om detta.
 
Mvh
Bibi

[Åke Bjurström]

Min morfar lär strax efter sekelskiftet ha sagt till sina barn när det serverades salt sill att  ni får allt äta skinnet och benen också, för dom har jag även betalt för.
Det här var nog mera ett skämt, jag tror inte att de förväntades följa uppmaningen, snarare en poängtering om att man inte får något gratis.
Han sade också att stå upp när ni äter så växer ni fortare vilket de naturligtvis gjorde, de ville ju bli stora så fort som möjligt.
Allt medan gubben satt och log i mjugg.
 
Mvh Åke

[Björn Engholm]

Tll Bibi Gustafson (och andra):
Nog har detta levt kvar ända in i vårt nya milennium. Min egen svärmor (nu borta) kunde aldrig förmås att sitta ner. Hon skulle stå upp bakom oss andra och övervaka allt med närhet till spisen. Traditionen hade hon ärvt av sin egen mor som jag också upplevde på samma sätt. Hon hade i sin tur ärvt den från sin mor, osv.
(På andras domäner tog de dock skeden i vacker hand) Det är inte alla som har släppt till för förändring vilket också kan utgöra ett skäl till refektioner.