”Torp” under vasatiden var en benämning på små nybyggen, långt från odlade bygder (odaltrop), eller benämning på små gårdar på frälsemark, vars innehavare hade dagsverksplikt på huvudgården (säteritorp). Senare innebörd är att innehavaren, torparen, betalade arrende för torpet med dagsverken på huvudgården, eller med kontanter. År 1743 fick självägande bönder rätt att anlägga skattefria torp på sina ägor. År 1750 utökades rätten till att omfatta kronojord. 1770 fick enskilda byamän rätt att anlägga torp på oskiftad mark. (ur ”Ordbok för släktforskare” av K.Andersson/H.Anderö,1999, ICAförlaget)
Bonniers lexikon säger detta om begreppet torp:
Torp betecknar ursprungligen antingen ett nybygge på allmänning eller en osjälvständig jordbrukslägenhet på enskild mark. Sedermera kom torp att beteckna en jordbrukslägenhet, upplåten till torparen mot dennes dagverksskyldighet åt jordägaren. Torpväsendet hade på 1600- 1800-talet stor betydelse för herrgårdarnas arbetskraftsförsörjning. Genom 1907 och 1909 års arrendelagstiftning blev torpupplåtelser mot arbetsskyldighet likställda med arrende. - Enligt lag 1891 inrättades på kronoparkerna i Norrbotten och Västerbotten skogstorp, vilka sedermera blivit s.k.odlingslägenheter. 1919 inrättades kronotorp i kronoparker i de nämnda länen ned till Kopparbergs län.
Sven Bankeström, som skrivit en serie böcker om byn Kristdala i Kalmar län har i del 1, 1982, ”Från flydda tiders Kristdala och Tunalän” med ett avsnitt ”Äldre ortnamn i Kristdala” skrivet av Fridolf Jönsson, s.311. Jönsson skriver bl.a. ”Ungefär samtidigt med kristendomen kom en nyodlingsvåg, som gav ortnamnstyper på -rum (öppen plats, röjning), -torp (nybygge), -hult (trädunge), -boda (fäbodar, fiskebodar, jaktskjul), -måle, -måla (jordstycke, uppmätt för odling), -ryd (röjning), -skögle (liten skog), -horva (inhägnad åker eller hage) m.fl.”
Etymologiskt är ordet ”torp” sannolikt samma ord det tyska ”dorf” = by.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy