Plats i kyrkan.

[Astrid Carlsson]

Hej. Är det någon som vet,om det var helt otänkbart att män och kvinnor satt i samma bänk i kyrkan på 1800-talet? Jag vet ju, att det fanns mans- och kvinnosida och att varje gård hade sin bänk, allt efter rang. Kunde man välja att sitta tillsammans om man ville? Om inte, satt barnen också på rätt sida? Om en änka var i kyrkan med sina barn, satt då pojkarna ensamma i mansbänken? Satt tjänstefolket tillsammans med gårdsfolket i gårdens bänk, eller satt de tillsammans längst bak? Hälsn. Astrid.

[Göran Stenberg]

Det var nog helt otänkbart. Barnen satt väl med modern tills de var konfirmerade, om jag får gissa.

[Gunnar Håkansson]

Som jag har förstått det, satt pojkarna på södra sidan (manssidan), även före konfirmationen. Tjänstefolket hörde till gården och satt alltså i gårdsbänken. Bänkarna längst bak var för torpare, backstusittare och andra obesuttna. Men jag kan ha fel, och det kan också ha varit olika på olika ställen i landet.

[Astrid Carlsson]

Hej och tack för svaren. Det är nog troligt, att det var som ni skriver. När jag var liten på 50-och 60-talen kunde man sitta var man ville, men tidigare var det väl strängare. Det var nog inte någon som vågade gå mot strömmen.
Hälsn. Astrid.

[Göran Stenberg]

Hej! Enda restriktionerna numera är väl att sorgefolk i vissa församlingar förväntas sitta längst fram, d v s om de kommer till tacksägelsen.